Hefe XXI
Min senaste Hefeweizen, HEFE XXI. Inte redo för provsmakning ännu men photogenic är den desto mer.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Station för maltkross och mått på slev.
Jag vill gärna effektivisera allt som går att effektivisera och att stå och hålla en borrmaskin tio minuter per bryggdag och plocka fram och tillbaka krosstationen är inget jag varken tycker tillför glädje eller kvalité. Därför har jag byggt mig en möbel till maltkrossen så den sköter sig själv medan jag väger upp nästa maltsort eller fyller bryggverket med vatten. Basen består av ett köksskåp men för att inte förstöra det med såg (frugan tror fortfarande att det kan komma till användning) har jag bytt toppskiva mot något skräp jag hittade i snickeriet. Min borrmaskin är en gammal trygg Bosch slagborrmaskin med lågt varvtal runt 150-200 rpm eller ca tre varv i sekunden och den hålls på plats med lite plåtband. Avtryckaren hålls ned av två buntband. Så nu när jag ska krossa så är det bara i med sladden och låt krossen jobba i sin lugna takt. Maltddamm minimeras genom att krossa ner in i köksskåpet där min avdankade jäshink står och samlar upp den krossade malten.
En liten trasa för att torka maltdamm och kanske lite färg ligger i framtiden…
Sleven
Jag mäter nästan alltid volym före och efter kok (preboil och postboil volume) för att räkna ut effektivitet och bortkok. Till det brukar jag använda en linjal men för att minska mängden disk och slippa räkna om CM till liter via en kalkylator så har jag gjort markeringar på den slev jag ändå stoppar ner i kastrullen för att samla upp skum. Ingen jättebesparing av tid men många bäckar små. Skriv gärna nåt kul!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Milwaukee PH55
Min pH-mätare har betett sig mycket egendomligt de senaste bryggningarna med kalibreringar som dragit sig på bara någon timme, orimliga värden och när en kompis med en likadan pH-mätare var med och bryggde sist så bekräftade han att den även var väldigt långsam med att hitta ett värde jämfört med hans. Därför har jag nu en Milwaukee Instruments PH55 istället. Utseendemässigt är den oerhört snarlik min gamla men förpackning, manual och produktkänslan är mer imponerande. Förutom att den kommer kalibrerad med verifikation så lämnar Milwaukee Instruments 2 års garanti på enheten och 6 månader på mätsonden! PH-mätaren med batteritid på 300 timmar varnar för lågt batteri och då är det 30 timmar användning kvar dvs gott om tid att skaffa nya batterier på. Den har även en stabiliseringsindikator i form av ett timglas som visar om enheten inte är stilla för sitt mätvärde. Den har en noggrannhet på +-0.1 pH och visar bara en decimal där min tidigare hade en decimal till men noggrannheten var densamma så det kan ju då kvitta, lite som att ha en hushållstermometer som visa 20.3c med +-1c noggrannhet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Brewer Profile: Niclas Nordström och Jörgen Franzén
Jörgen Franzén (t.v.) och Niclas Nordström. Foto: Mikael Gustavsson
Lindhs förord
Resan tar oss vidare till min förra hemstad Norrköping där bröderna Nordström/Franzén brygger öl så det står härliga till. För er som läser bloggen flitigt känns Niclas ansikte igen från min senaste trippelbatch-bryggning. Niclas är även ordförande i Norrköpings Hembryggarförening (NHBF) och Jörgen är kassör. Jag lämnar över ordet:
Två bröder
Hej.
Vi är två bröder, jag Niclas Nordström 43 år och Jörgen Franzén 46 år. Vi båda bor i Norrköping och den yngre jobbar på Sågverk som skiftledare medans Jörgen jobbar i snickeribranschen. Vi började brygga öl under 2014, det var en jobbarkompis till Niclas som bryggt ett tag och som lockade in oss i det här. Det tog cirka två bryggningar innan vi var fast i en ny värld! Våran första öl kan vi lämna åt sidan men själva processen och hantverket var något vi verkligen fastnade för. I dagsläget brygger vi ungefär en gång i veckan beroende på tid, oftast på Torsdagar.
Vad vi brygger för öl tror jag skiftar efter säsong, nu i sommartider så blir det nog mest somriga Apor och Ipor men det finns en nybyggd jäskyl som ska härbärgera lager och pilsner för mer kontrollerad jäsning.
Något vi har fastnat för är mörkare sorter, just nu jobbar vi med en Belgisk stout där vi är inne på den femte batchen och gör små ändringar varje gång för att utveckla och lyfta den framåt. Den är god redan idag men inte fulländad.
Utrustning och metod
Min bror och jag är väldigt bekväma av naturen så när vi bestämde oss för en bryggkarriär blev det en Braumeister 50 direkt, något som vi inte ångrar. Även om vi ibland önskar att stegen kanske gått från biab och uppåt. Det finns mycket att lära på vägen och ibland kan det kännas som att vi köpt en Porsche direkt utan och passera vissa steg som kanske är grundläggande. Nu är det inte så att vi ångrar oss, vi känner att vi har hittat rätt när det gäller bryggmetod. Däremot kommer andra metoder testas framöver.
Skulle man få önska drömsetup så är det nog Braumeister som gäller men en 200 literskokare med tillhörande utrustning. Ett maltrum skulle inte vara fel, även ett utrymme för jäsning med kyltankar och lagring finns på önskelistan. Anledningen är fortfarande våran dos av bekvämlighet som spelar roll. Den absoluta drömmen vore ett utrymme som är helkaklat och våtrumsbehandlat med golvbrunn för att förenkla processen.
Våran metod skiljer sig inte från andra bryggares utan det är värmning av bryggvatten, krossning av malt och mäskning för att sen koka vörten. Däremot så stegmäskar vi nästa alltid, vi har hittat ”våra” raster som fungerar bra. Batcherna hamnar oftast på 45-50 liter färdig vört i jästunnorna om vi inte testar något nytt recept och använder lilla maltpipan, det har hänt några gånger att det smakar illa och måste hällas ut och kan man minimera svinnet så är det bra. Något vi inte har börjat med är vattenbehandling ännu men det är nästa kapitel att djupdyka i. När vi började att brygga så läste vi allt som fanns känns det som och var väldigt nervösa för att göra fel. Läste hur andra gjorde och tänkte att det ”han/hon” gör måste vara rätt och vi gjorde likadant. Sen bestämde vi oss för att strunta i allt och började brygga som vi själva ville att det skulle vara, helt plötsligt blev det ännu roligare i bryggeriet.
Foto: Mikael Gustavsson
Frun fick backa
Min bror byggde ett nytt hus för ungefär två år sedan och i samband med det blev det även ett garage med ett förråd som min svägerska ville ha för att lagra saker i. Kan bara säga att hon fick inget förråd, vi fick ett fint litet garagebryggeri med vatten och avlopp, även dusch och toalett istället. Jag (Niclas) gillar och bygga saker till bryggverksamheten så det har blivit en platsbyggd diskbänk med en sidohylla för bryggverket i lagom höjd, det sitter även en talja i taket på en skena för maltpipan, en full pipa väger en hel del men nu är det enkelt och brygga ensam. Det har även blivit en fin jäskyl med plats för två tunnor, där det för övrigt står en lager som väntar på buteljering. Vi har även ett par kylar för humle och jästkulturer även corneliusfat trängs om plats.
Mycket av våran öl använder vi till tävlingar, det har blivit ett par stycken sen vi började brygga. Våran första tävling vi ställde upp i vann vi faktiskt, en härlig känsla när ungefär sexhundra personer testade något som vi bryggt och gillad den så pass att det blev guld i kategorin underjäst. Ännu roligare var att det fanns flertalet sm-medaljörer bland utställarna. Vi har faktiskt redan våra fem flaskor klara till nästa års sm.
Vi har lyckats väldigt bra med en APA som vi använt en hel del galaxy i, den är väldigt trevlig, även en somrig IPA som spetsades med mangopuré i sekundären blev riktigt lyckad. Den bästa har vi inte gjort ännu och det är något som driver oss framåt, att hela tiden göra små ändringar för att se vad det ger för resultat. Vi för brygglogg på alla bryggningar och det är vi tacksamma för.
När det gäller kommersiella sorter så har vi egentligen inga favoriter utan vi provar det mesta.
Tips & trix
Vid våra bryggningar så använder vi refraktormetern väldig frekvent för att vi ska se vart vi ligger med OG:t sen har vi märkt att om vi inte maxar maltpipan så blir det ett bättre utbyte från malten. Ordning och reda när man brygger är för oss väldigt viktigt, allt för att undvika missar under tiden. Renligheten jobbar vi stenhårt med också, rena redskap, rena och fina hinkar bland annat. Desinfektion kan man inte göra för mycket av utan vi blaskar nog det mesta med Star San. Vi vill bli bättre på att använda Beersmith, just nu så är vi nog lite ”rädda” för att starta. Om det är mycket jobb för att ordna sin setup att det ser avancerat ut vet vi inte, programmet finns i bryggdatorn i alla fall. När det gäller jäst så provade vi lite olika jäststammar innan vi testade Mangrove Jacks M44 och blev fast direkt. Nu har det blivit en del påsar från Mangrove och vi är väldigt nöjda, både med utjäsningen och dom rena smakerna som blir om man verkligen är noga med temperaturerna under jäsningen. Vi har nyligen bryggt en mörk belgisk stark ale och OG:t startade på 1084 för att sluta på 1001. Jästen i det fallet var M29 och temperaturen var idealisk och den fick verkligen stå länge för optimal utjäsning.
Om man är ny som hembryggare och inte känner att man behärskar teknikerna och dom många termerna så är vårat tips att gå med i någon av dom många grupperna som finns på Facebook. Vi hittade en grupp som startats av Daniel Sverre och hette Norrköpings Hembryggare, ett gäng väldigt trevliga killar och en tjej som älskar öl och framförallt bryggning. Efter ett tag så kom vi fram till att bilda en förening och verka utanför Facebook. Just nu är det 125 medlemmar i föreningen som döpts om till Norrköpings Hembryggarförening. NHBF har haft sitt första klubbmästerskap och lockade 15 bryggare som ställde ut 35 olika sorter. Det här är bara början på något otroligt roligt och stimulerande som bryggare.
Man märker väldigt snabbt att i dom här kretsarna vill man hjälpa varandra, det gör att ingen fråga egentligen är fel att ställa. Det finns även en uppsjö forum för att hitta information, varför inte gå en bryggarkurs i någon förening? Teoriböcker är även ett hett tips. När man har bryggt, jäst, flaskat och väntat ett tag för provsmakning och blir nöjd över resultatet så kommer man bli som en svamp när det gäller information om bryggning.
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Lindhs Provsmakning av Niclas och Jörgens öl
Foto: Lindh
Belgisk stout 9.5%
Mörkbrun till svart öl med extremt högt och storfluffigt skum som är mockafärgat och delvis består av väldigt stora bubblor. Sjunker slutligen ner till ett brunt lock.
Doften domineras av stor kakao, vanilj och belgiska fruktestrar. Viss alkohol finns i doften men är angenäm. Medelstora inslag av kaffe i bakgrunden ihop med rostad malt.
Smaken är syrlig och bränd med tydliga rostade maltsmaker. Kaffetonerna är påtagliga och lätt sträva. Inga direkta humlesmaker men en markerad beska i det lägre spannet balanserar restsötman som är på låg men märkbar nivå. En lätt kropp ger utrymme för en lättare äppelton (gröna äpplen) att tränga fram på diskret nivå.
Endast lättare inslag av alkohol i smaken men något större i munkänslan.
Mycket hög kolsyrehalt som lätt faller ut i glaset vilket gett kraftig skumbildning. Kolsyran är mousserande och stickig.
Något kladdig eftersmak i både tunga och gom. Välbalanserad och komplex med stor smakbild.
Lättdrucken trots hög alkoholhalt. Den tekniska kvalitén är hög till mycket hög.
Omdöme
En fint balanserad jäsningsprofil har gett precis lagom mängd estrar utan fenoler som skulle varit störande i denna öl. Rent typdefinitionsmässigt skulle jag placera denna i ”9G Mörk Stark Belgisk Ale” men den är betydligt mer lättdrucken än Wetvleteren 12 eller Blå Chimay då den har lägre restsömta och mindre kropp. Jag skulle inte placera den i 8. Kraftig stout/porter då jäsningsprofilen är så pass markant.
En mycket trevlig öl som är alkoholstark utan att vara tung. Viss kladdighet som kan föra tankarna mot imperial stour försvinner snabbt när kolsyran fyller munnen. Jag hade gärna sett lite tydligare humleprofil åt det jordiga hållet och eventuellt 10-15 IBU mer för att ge syrligheten lite mer komplexitet.
Mycket god öl!
Foto: Lindh
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humlerensaren provsmakning
Humlerensaren IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Gyllene öl som är blank med hög, krämig vit skumkrona som ligger som ett lock genom hela glaset.
Arom G
Doften är kraftigt humlig med grape, lätt kåda, uns av karamell och medelhög citron.
Beska G
Stor och burdus beska som är lång men ganska mjuk i kanterna.
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig. I svagaste laget.
Smak och eftersmak G
Smaken är även den kraftigt humledominerad med generisk humlesmak, något grön och gräsig maskrosig humle,
Balans IG
Balansen slår över mot beskan. Alkoholen klarar inte av att väga upp och karamellighet saknas för stilen.
Eftersmaken är humledominerad. Låg restsötma och medelstor kropp.
Kolsyrenivå G
Lagom med kolsyra för stilen. Mjuk.
Teknisk kvalité G
Välbryggd utan felsmaker.
Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
25p Ej typriktig.
Kommentar
Trots en betydande alkoholhalt är beskan dominerande på ett sätt som jag tycker är obalanserat. Något tvär beska drar ner betyget en del. Icke stiltypisk men god och ganska lättdrucken trots allt.
Lindhs kommentar
Det är det här som är problemet med hopstands, det är svårt över 80c att förutse hur mycket beska humlen kommer bidra med och Beersmiths uträkningar är väldigt approximativa. I detta fall blev det något för mycket beska och även om ölen är helt okej så är det inte någon av mina bästa. Lagom till beskan avtagigt med lagringen så har även humlesmaken blivit något dämpad i aromen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefe, Kristall, VeteCitra och Bryggarkursen
Som tack för bärhjälp vid flytten höll jag i helgen en ölbryggarkurs för flyttgrabbarna. För att göra det hela så lärorikt som möjligt planerade jag recept till tre olika öl; en Sydtysk Hefeweizen, en Weißbier Kristall och en välhumlad veteöl med neutral alejäst. För att få ut tre öl på en bryggning så plockade jag ut en tredjedel nära kokslut som gick i en kastrull bredvid med en annan humlesort och huvudbatchen delades till två jäshinkar med olika jäststammar och efterföljande olika jäsnings/lagringsscheman. Min plan för kursen var att lära ut vattenbehandling och stegmäskning samt visa på en rad tips och trix jag samlat på mig under åren. Men ni vet hur man brukar säga; ”så här går det bara för att jag ska visa”…
Mätstrul 1
Medan vattnet värmdes till inmäskning passade vi på att kalibrera två hydrometrar och två refraktometrar. Alla visade på SG 1.000 vid ca 20c och batterivatten. Sen kalibrerade vi pHmätaren vid 4.01, 7.01 och 10.01 enligt konstens alla regler, såg bra ut vid kontrollmätning. Krossningen av malten gick smidigt och inmäskningen gick hyffsat, kanske att jag var lite för ivrig med att få igång bryggverket så mäsken inte rördes om i tillräckligt mycket. Efter en kvart insåg jag att mäsken hade lite kanaler i sig och därför pausade jag Braumeistern för att röra om vilket trots allt gick smidigt.
Sen var det dags för salter och pH-justering och det var här dagen började byta riktning. PH-mätaren visade på 5,81 i pH efter salter men före någon mjölksyra. Lite väl högt men inget superkonstigt med så pass mycket ljus malt. 6ml lactol tillsattes vilket sänkte pH till 5.65. 5ml ytterligare gav 5,54 vilket borde varit lite lägre så jag tillsatte ytterligare 3ml vilket plötsligt får pH-mätaren att vända uppåt igen till 5.7. Kontrollmätning i kalibreringsvätskorna visar på en avvikelse på 4.01:ans vätska som plötsligt mäter 3.90. Referensmäter med pH-papper som båda ger olika och andra värden, suck. Släppte den bollen och räknade med att pH landat på ca 5.4 enligt min uträkning med EZ Watercalculator. Mäskeffektiviteten landade på 97 väldigt höga procent så mäskens enzymer verkar ha mått bra i pH:t trots alla konstiga siffror. PH-mätaren kanske är defekt?
Mätstrul 2
Mätningen av Preboil Gravity spökade även den en hel del. Min hydrometer visade 1.050 medan min refraktometer visade 1.055, trots att bägge visade på 1.000 på batterivatten tidigare under dagen vilket jag även dubbelkollade ytterligare en gång efteråt. Kranvattnet visade även det i princip 1.000. För att trippelkolla mätte jag även SG i en reservhydrometer som jag passade på att ha sönder… Som kvadruppeltest mätte jag i min plastiga Ebay-refraktometer som visade 1.053. Hur ska jag göra en tillförlitlig kalibrering runt 1.050 och ska jag framöver lita mer på en gammal hederlig hydrometer för en 50-lapp än på en Refraktometer för 500kr? Hur noggrant kan man väga vatten och DME för en kalibrering? 1-2ö differens kan jag leva med men 5ö är för stor skillnad för att kunna brygga på den nivå jag vill.
Kladdet är konstant
Efter mätstrulet fick mäskprogrammet göra sitt och det blev så småningom dags att lyfta maltröret med hjälp av min talja jag installerat för att slippa ”dödslyftet”. Halvvägs upp så lossnade maltröret och föll tillbaka ner i Braumeistern och jag fick en skön splash av 76-gradig vört på foten. Men taljan lossnade inte från upphängningen i taket eller med greppet runt pinnarna på sidan av maltröret vilket man skulle kunna tro utan den tappade greppet om repet som höll fast i maltröret. Krokarna i taljan hade öppnat sig på något märkligt sätt. Man får vad man betalar för antar jag… Lite svabbande och några svordomar senare var pipan på plats och övre delen av maltbädden omrörd inför lakningen. Vattnet sipprade först igenom i lagom takt genom röret men sen tog det en vansinnigt lång tid, dvs. en igensatt lakbädd eller ”stucked sparge”. Om det var den något större maltmängden än vanligt, mer procent vete än vanligt, stress vid bryggningen eller det tappade maltröret som satte igen bädden är svårt att säga men efter att ha rört runt väldigt mycket i mäsken och ändå inte fått ut ens hälften av lakvattnet bestämde vi oss för en nödlösning; flytta mäsken till en BIAB-påse… All mäsk skopades till två BIAB-påsar ovanpå ett galler på en hink och vörten kunde separeras från malten. Här skulle lakningsproblemet slutat om det inte vore för att en hel del malt letat sig igenom filterdiskens mitthål och ner i uppsamlingsskärlet jag ställt maltröret ovanpå. Detta märkte jag först när vörten skulle återförenas med tidigare vört i Braumeistern och vips så var det bara att sila ca 70l vört ytterligare en gång genom en tom BIAB-påse. Alla dessa moment gav såklart en hel del proteiner (för att inte tala om varm syresättning/HSA) i uppkoket som dock inte var några problem att skumma av vid uppkok. Hela debaklet genererade mer disk och något grumligare vört vilket förvisso kvittar på en veteöl men främst så försinkades en redan lång bryggdag en hel del.
Koket
Koket flöt på bra men eftersom jag tappat några liter på fötter och till BIAB-flytt så tillsatte jag 4 liter kokande vatten vilket även sänkte mitt för höga OG till mer rimliga nivåer. Sen flyttades ca 22 liter till min Patina 36l-kastrull och fick en dos på 100g Citra för att sedan koka upp i någon minut innan en hopstand motsvarande tiden det tog att kyla stora batchen. En bakomliggande tanke med bryggdagen var att passa på att göra en kalibrering av min Beersmithprofil men då är det en väldigt dum idé att bevattna bryggerigolvet med vört så noggrann mätning får bli först till nästa bryggning. Kylningen tog lite extra tid med två kastruller och lite varmare kranvatten såhär i sommartid men i övrigt gick både kylning och diskning smidigt och bra. Sammanfattningsvis att tillslut äntligen vara färdig med en kaotisk bryggdag, stänga bryggeridörren och gå upp för att ta en öl kändes underbart. Känslan över att allt gick åt helvete kan ibland vara nedslående men jag känner mig faktiskt taggad att ”göra om, göra rätt”. Öl kommer det bli av det hela och grabbarna var nöjda med dagen.
Jäsningen
Hefeweizen- och Kristallhinken jäste frenetiskt redan morgonen därpå, trots 18c på hinken så jag sänkte tempen i jäskylen till 17c istället. Sidobatchen som jag ska utvärdera Fast Ferment med tog längre tid på sig att komma igång eftersom den stod svalt på 16c med BRY-97, därför flyttade jag hela jäskärlet till ett lite varmare rum någon dag för att öka aktiviteten något.
PH-mätaren som jag funderar på om det mår som den ska.
Ny kran till Braumeistern. Den är större och snabbare vilket verkligen behövdes denna bryggning. Men jag föredrar utseendet och smidigheten med originalkranen.
Djuplodande bryggdiskussioner och provsmakning av en massa öl, t.ex. min Valentin Cervisia Vintage 2015.
Niclas som deltog i kursen har startat upp Norrköpings Hembryggarförening (NHBF), tyvärr lagom till jag lämnat Norrköping bakom mig. Som gåva från NBF fick jag denna vackra Humletavla som Sandra Lööv gjort. Tusen tack! Den hänger ovanför min kegerator och förgyller!
FastFerment cylinderkoniskt jäskärl med jästuppsamlingsbehållare. Verkar väldigt lovande men en utförligare recension kommer först om några veckor.
Uppsamling av varmvattnet från kylningen.
Receptet
| Hefeweizen, Kristall och VeteCitra | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokvolym: 71.04 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG ABV: 4.9 % IBU: 17.7 IBUs EBC: 7.3 EBC Color
Samt 100g Citra för sidobatchen.
Samt en slurry BRY-97 till sidobatchen. Total humle: 167.00 g |
Provsmakning HEFE XXI
Perfekt färg, bra skum.
Doften är gräddig, banan på låg till medel nivå, medel kryddnejlika.
Smaken är överväldigande kryddnejlika.
Bra kolsyra och fin balans.
Riktigt tjock och matig munkänsla.
Saknar fortfarande en del banan.
Provsmakning VeteCitra
Kraftigt disig, mörkt halmgul med fluffigt vitt skum som lämnar mycket rester längs glaset. Doften är kraftigt humledominerad med friska stora citrusdofter. Inslag av vete finns dovt i bakgrunden. Medelstor beska som balanserar den lena munkänslan. Smaken en blandning av pilsner, vete och humle. Lite vetedeg med citrus och lättare inslag av barrträd. Stor och vass kolsyra. Eftersmaken är kladdig och lätt besk.
Kommentar
Helt okej öl som inte passar in i någon stil. Närmast till hands är hopfenweizen men eftersom jag använde en ren jäststamm (bry97) så saknas både smaken kryddnejlika från fenolen 4-vinyl-guaicol och banansmaken från estern isoamylacetat. Lättdrucken sommaröl som passar bra när man vill ha en humlekyss. God men jag kommer inte brygga den igen, veten gav inte den rena humleupplevelsen jag söker.
Provsmakning KristallWeizen
Mörkt gyllengul (inte riktigt så mycket koppar som på bilderna) öl med högt, vitt, fluffigt skum av mest mindre bubblor. Mycket hög genomskinlighet men inte perfekt kristallklar, svag disighet.
Gräddig och fräsch pilsnermaltsdoft på hög nivå. Medel kryddnejlika. Ganska ren doft men platt och något intetsägande. Ingen banan. Inslag av vetedeg men på låg nivå.
Smaken domineras av lätta maltsmaker och då främst vete. Lite lätt örtig humle återfinns i bakgrunden men tar inte alls för sig.
Medelstor beska för stilen och den är kortlivad. Lite kladdig eftersmak. Låg restsötma, medel kropp och medel munkänsla.
Tekniskt välbryggd utan felsmaker.
Kommentarer
Jag hade höga förväntningar på den här ölen efter att druckit några fina KristallWeizen i Tyskland för några veckor sedan, men smakerna infrias inte alls. Jag saknar helt bananestrarna och ölet saknar den pigga fräschör jag vill att en kristallweizen ska ha. Min Kristall känns trött och vilsen på något sätt, jolmig och unken men utan att vara oxiderad. Jag skyller allt på jästen eftersom både min Hefeweizen och VeteCitran jag gjorde från samma kok blev goda. Flockuleringen, färgen och skummet är pluspoängen jag tar med mig men det får nog bli ett totalt omtag till nästa eventuella bryggning av denna ölstil. Typriktig och okej som bäst men inte speciellt god. Jästen åkte i vasken såklart…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ella, provsmakning
Ella IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Lätt disig gyllene öl med högt fluffigt offwhiteskum som lämnar ycker rester på glaset.
Arom G
Mycket kraftig humlearom åt mogen tropisk frukt. Medel jordgubbar, liljor, grapefrukt, sommaräng, lite mjölk och ett uns gräddkola (ej diacetyl). En låg maltdoft finns i bakgrunden. Något jolmig och tvär beska i endnoten.
Beska IG, för hög
Kraftig ovh vass. Hänger kvar länge både framtill och bak på tungan
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig.
Smak och eftersmak G
Smaken är fruktig och besk med mycket tropiska frukter, ananas och grapefrukt. En del citronskal.
Stor och krämig munkänsla och låg restsötma.
Balans IG
Delvis balanserad åt det beska hållet.
Kolsyrenivå G
Högt kolsyrad för stilen men fullt godkänd.
Teknisk kvalite G
Välbryggd utan felsmaker eller köldgrumling.
Summerat omdöme
44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk
25p, Ej typriktig
Övriga kommentarer och råd
Beskan är för rivig på en i övrigt fruktintsnsiv IPA. För stilen finns något för lite karamell vilket öven det drar ner poängen lite.
Lindhs kommentar
Okej, jag tog i lite för hårt med sena humlegivor helt enkelt. Humlesmak och arom blev det så det räckte och blev över men det blev för mycket beska. I övrigt är ölen mycket god men jag borde avvaktat med minst hälften av humlen till under 80c på hopstanden för att minska beskan. Kompisar som smakat den tycker dock den är väldigt god men jag är extremt kritisk mot mina egna alster.
Ella som humlesort får godkänt med dess kraftiga fruktinslag som kompletterar Citrans någon endimensionella smak.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Brewstand eller bänk till Braumeistern
Jag har länge använt en gammal ärvd skohylla som bryggverksbänk/brewstand både till kylväska, kastrull och till Braumeistern. Jag fick dessutom lägga en träskiva ovanpå bänken för att Braumeistern inte skulle ramla av. Tanken att byta ut den mot något som går att torka av lätt, klarar vikten och har lägre höjd har funnits länge men inte tiden att ordna med det. Jag gav snabbt upp tanken på att köpa någon färdig läsning eftersom måtten skulle bli svåra att hitta men främst att få till något prisvärt som klarar de 150 kg som en full Braumeister och en full Patina 36l väger.
Storleksmässigt ville jag få plats med Braumeistern och en kastrull till lakvatten eller sidokok. Jag ville ha en höjd på 44cm så en 60l-hink precis går under min nya kran på Braumeistern men inte så mycket högre eftersom det är så jobbigt att lyfta maltröret då. Bänken som jag byggt nu är ca 2 cm för hög men då finns utrymme att slipa ner benen så bänken blir vågrät på platsen den ska stå. Materialet är saker jag hittat på vinden och som vi ärvt med huset. Två rejäla stolpar som kapades till fyra ben, ett rejält kraftigt hyllplan till någon industrihylla och sen lite trall för att stabilisera ben etc. Det tog ca 1,5 timme inklusive barnpassning att såga och skruva ihop den och kostade endast lite svett. Om den inte ska förstärkas ytterligare är det bara ett lager färg på träet som eventuellt står på tur och kanske någon form av plast under benen så det inte tränger upp fukt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Carbonation Cap eller PET-adapter
Carbonation Cap eller PET-adapter som det också heter är en PET-flaskekork som ger en Corneliuskoppling i andra änden. Dom finns med och utan slangnippel nedtill och jag tycker definitivt man ska ha med. En PET-adapter är inte gas/öl-specifik vilket gör att det både går att trycka i kolsyra eller tappa ur öl/rengöringsmedel. Jag använder en 2l-colaflaska med PBW för att spola rent min fatanläggning i Kegeratorn och en annan flaska med StarSan eller vatten för desinficering/spolning. Även picnickranar och tillhörande slangar rengörs enkelt med denna metod.
Ett annat användningsområde är att tappa färdigkolsyrad öl från fat till flaska att ta med sig på fest. Skruva på PETadaptern med slangen fast inte hela vägen ner, koppla på en ölkoppling-slang-ölkoppling (jumpercable) och justera flödet ner i flaskan genom att skruva på PETadaptern mer eller mindre. Flaskan fylls nedifrån och minimalt med CO2 försvinner i processen. Ska man lagra ölet några dagar eller längre på detta sätt går det även blåsa ur flaskan med CO2 genom en gaskoppling-slang-gaskoppling. Kör man John Guestkopplingar på sin utrustning kan man bygga sig dessa slangar när de behövs och inte ha dedikerade dito. När man sen vill ha öl ur sin flaska så kan man antingen skruva av PET-adaptern och tappa upp, eller så kopplar man en Picnic-kran till adaptern och tappar ur precis som med ett fat. När trycket blir för litet för att tappa vätska är det bara att klämma på flaskan. Kör man utan slang inne i flaskan kan man vända uppochned på flaskan för att tappa ur. Ingen syre kommer in i flaskan och kolsyran stannar kvar i vätskan hyffsat länge.
Ett tredje användningsområde är att snabbkolsyra dryck. Jag skriver dryck för jag har gör ofta kolsyrat vatten med denna metod men även för att snabbkolsyra en öl för diverse tester. Ha i riktigt kall öl i flaskan och koppla på 2 bars tryck (jag har testat med 3 bar men det är i högsta laget, flaskan kan sprängas vilket såklart är farligt). Skaka sedan flaskan i tre till fem minuter och sen är ölet färdigkolsyrat och klart. När man skakar i kolsyra på detta sätt finns det en risk att vätskan börjar vandra bakåt i kolsyreslangen och när ölet regulatorn blir det bekymmer. Använd därför alltid en gaskoppling med backventil likt bilden nedan.
Just nu är det modernt att brygga ganska små batcher och då kan detta vara ett alternativ till partyfat. Flaskorna är i princip gratis och mycket lättare att ha att göra med, dessutom slipper man prima med sockerlag. Sen är en colaflaska såklart inte lika snygg som ett partyfat men lösningen är ändå väldigt smidig. Oumbärlig liten pryl som jag rekommenderar alla seriösa hembryggare! Riktigt hög byggkvalité och skön tyngd. Håller en livstid.
199kr på Humlegården
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Tuatara Conehead IPA 6%
Tuatara Conehead IPA 6% är en våthumlad öl dvs. den är humlad med färsk och icketorkad humle. Jag har själv våthumlat vid två tillfällen men kan inte säga att jag märkte någon direkt skillnad. Men färskt är ju alltid bättre, om inte för annat så psykologiskt… Denna IPA kommer eventuellt dyka upp i Sverige framöver, det är delvis upp till Systembolaget att styra över. Denna öl provades i glaset ”Rastal Lüttich” enligt konstens alla regler.
Färg och utseende g
Kopparfärgad öl med smutsvitt högt skum som håller sig kvar länge. Kristallblank och helt utan dis.
Arom g
Kraftfull färsk blommig humledoft med tydliga talltoner, medel grapefrukt och inslag av mjölk och lite läder från malt. Påtaglig mogeb papaya.
Beska g
Tydlig beska på medelnivå och beskan är len och lättsam.
Alkohol g
Endast en lätt alkoholsmak med viss värmande effekt i munnen.
Smak och eftersmak g
Smaken är kraftigt humlig med mestadels papaya, grapefrukt och jord. En lätt rökighet finns i bakgrunden. En lättare karamellmaltsprofil ger viss karaktär och rondör. Restsötma på hyffsat låg nivå återfinns i en i övrigt lätt kropp.
Balans g
Välbalanserad och lättdrucken.
Kolsyrenivå g
Kolsyrenivå är medelhög och småbubblig, moussig.
Teknisk kvalite g
Välbryggd och väljäst utan några felsmaker.
Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
37p, Mycket bra.
Övriga kommentarer och råd
En välsmakande IPA som är god, välbryggd och vacker att se på. Enligt öltypsdefinitionen för stilen saknar jag en del fräscha citrustoner och smaken är överlag något för träig. Den hamnar ändå utan problem i ”Mkt bra” under IPA-klassen. Mina egna smakpreferenser hoppar inte av glädje för just mogen/övermogen papaya som jag tycker är lätt jolmig och däst där jag föredrar lättsamma smaker men ett gott hantverk uppskattar jag alltid. God och lättdrucken öl som kommer tilltala många.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer