VeteCitra – provsmakning
Kraftigt disig, mörkt halmgul med fluffigt vitt skum som lämnar mycket rester längs glaset. Doften är kraftigt humledominerad med friska stora citrusdofter. Inslag av vete finns dovt i bakgrunden. Medelstor beska som balanserar den lena munkänslan. Smaken en blandning av pilsner, vete och humle. Lite vetedeg med citrus och lättare inslag av barrträd. Stor och vass kolsyra. Eftersmaken är kladdig och lätt besk.
Kommentar
Helt okej öl som inte passar in i någon stil. Närmast till hands är hopfenweizen men eftersom jag använde en ren jäststamm (bry97) så saknas både smaken kryddnejlika från fenolen 4-vinyl-guaicol och banansmaken från estern isoamylacetat. Lättdrucken sommaröl som passar bra när man vill ha en humlekyss. God men jag kommer inte brygga den igen, veten gav inte den rena humleupplevelsen jag söker.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3
Det har blivit mycket lagerjäsning på sistone och senaste bryggningen blev inget undantag. I jakten på min perfekta amerikanska pale ale (WLP090), som visade sig bli en Modern Ljus lager (34/70), gick vinsten för bästa humlekombination till slut (till de som minns) till min Citra/Simcoe som jag bryggt två varianter av innan ni kan läsa om här; V1 och V2. Kanske har jag inte skrivit det så definitivt och tydligt tidigare men en ren lagerjäst, endast en liten mängd karamellmalt och Citra/Simcoe som humlekombination blev slutligen till receptet jag inte visste hur jag skulle kunna förbättra. Förvisso ett ganska tråkigt sätt att nå fram till ett slutresultat men nu när jag inte haft den på tapp på ett tag så saknar jag den mycket. Därför blev det nu dags att brygga en version av den igen. I skrivande stund inser jag att jag aldrig bryggt just denna kombination på Braumeistern tidigare, inte för att slutresultatet skulle blir så stor skillnad på men ändock en iakttagelse. Nytt för dagen var att jag dragit en slang längs väggen som går till avloppsbrunnen. Det gör att jag slipper dra fram slang för kylvattnet men även att samma slang kan kopplas på mitt drainingvalve jag bryggt så jag bara öppnar kranen efter bryggningen och rengör Braumeistern på plats utan att bära hinkar med diskvatten som jag gjort senaste gångerna. Ingen stor nyhet men det fungerade mycket bra. Jag ska göra en mer permanent lösning framöver.
Tre fat blev fyra
Tanken var att göra 60 liter vilket varit min standardstorlek senaste tiden. Min våg eller rättare sagt den rostfria hinken jag väger malten i ville annat. Troligtvis är basen på hinken för stor eller så kan den svikta lite vilket ger fel mätvärde. Jag har kontrollvägt mot två andra digitalvågar på 3 olika vikter och alla visar på grammet rätt så om någon avvikelse skulle finnas skulle den torligtvis vara betydligt mindre än felet jag fick denna gång. Själva problemet, dvs. den för stora mängden malt, märkte jag redan vid krossningen. Samma maltmängd runt 10.5-11kg som jag använt senaste gångerna fick plötligt inte plats i jäshinken jag samlar den krossade malten i min kross-station. Jag tänkte inte så mycket på mängden just då utan mäskade in ändå. Plötsligt blev det smärtsamt övertydligt då mäsken blev stel som cement och mäskpaddeln gick att ställa i valfri position i mäsken. För att inte riskera en misslyckad mäskning slevade jag över några liter mäsk till en BIAB-påse som jag sedan la ovan maltpipan. För att även denna malt skulle mäskas i Braumeisterprogrammet fylle jag på med ytterligare 10 liter mer vatten. Detta gav mig den maxade batchsizen på nästan 80 liter ner i jäshink men då slarvade jag lite med kalldruven som delvis fick följa med i jäsningen. Jag försöker vanligtvis begränsa främst varm- men även kalldruv så mycket som möjligt även om mindre mängder kalldruv är bra för jäsningen. Till välhumlade öl tror jag dock inte så små skillnader som en del kalldruv gör någon stor impact på smakbilden.
Bryggningen
På grund av den tidsbrist som inmäskningen medförde mätte jag aldrig pH under betaamylasen utan hoppades att föregående salt- och mjölksyramängder ska ge mig ett liknande resultat som sist. Då var förvisso satsen mindre men nu hade jag i lite karamellmalt så udda kanske blir jämnt ändå. Inmäskningsvattnet mätte jag före inmäskning då jag hade i alla salter och mjölksyran redan före malten kom i, det höll pH 3.6. Jag mätte även pH på den färdigkokade vörten som visade det något höga värdet 5.4 men i värsta fall kan man alltid sänka pH lite senare i processen även om jag tror att det inte ska behövas i detta fall. Tillbaka till mäskningen. När jag kört färdigt mäskprogrammet lyfte jag över BIAB-påsen till ett galler ovanpå en annan kastrull. Sen höjde jag maltröret i två steg, först till pinnarna och sedan till galler ovanpå bryggverket och lät det droppa ett tag. Sen flyttade jag maltpipan ner till 36l-kastrullen som sist för lakning men innan jag lakade sammanförde jag mäsken från BIABpåsen till toppen. Detta gjorde att lakningen rann långsammare än jag är van vid men effektiviteten blev väldigt bra oavsett. Mina 52 litrar som då fanns i Braumeistern höll SG 1.054 och när jag lakat med 15 liter och sammanfört de två så låg SG på hela 1.053! Totalt samlade jag ihop en kokvolym på över 80 liter (mätte aldrig slutgiltig PBG). OG landade på 1.054 i slutändan vilket var lite högre än de 1.048 jag tänkte mig men med ett extra fat som vinst så måste jag ändå säga att det var ett riktigt bra utbyte som drabbade mig denna konstiga bryggdag. Lite starkare vört passar dessutom bra som komplement till humlemängden på 400 gram.
Summa summarum
Själva bryggningen som sådan, förutom felaktiga mängden malt, måste jag ändå säga gick väldigt bra. Ett problem uppstod men lösningen var både smidig och enkel med resultatet ett extra fat välhumlad lager. Någon LoDO-guldstjärna lär denna öl knappast få med två lakningar och flytt av mäsk till BIAB-påse men man lär så länge man lever. Efter kylningen delade jag upp vörten på en 60l-hink (full) och en 30l-hink (med 20l i) där lilla fick Mangrove Jack’s Bavarian Lager M76 torrjäst fast i form av sparad slurry medan stora fick en slurry South German Lager WLP838. Bägge började jäsa relativt kraftigt för att vara lager redan efter 12 timmar på 9c så jag hoppas hinna hem från mellanöstern (där jag just nu sitter i 45gradig hetta och skriver ihop denna bloggpost) i tid att tappa dom till fat för att köra med min spundapparat. Receptet nedan får ni ta med en nypa salt, jag har gissat basmaltmängden och justerat effektiviteten för att få något som motsvarar hur jag tror det blev. Humle och salter stämmer dock.
ps. Ni har väl inte missat att nya Beersmith-versionen kommit idag?
Vattenvärmning, ännu en normal och bra bryggdag.
Vattnet på 38c och redo för malten.
Den onormalt stora mängden malt i jäshinken.
Oklart hur mycket för mycket malt det är men uppskattningsvis ett kilo.
Själva krossningen blev mycket bra med hela och fina skal och kärnor i 3-4 bitar.
Själva boven i dramat. En fin hink som kommer få jobba med annat framöver, eller så går det lägga en lite spole (typ tom tejprulle) som koncentrerar vikten till vågens mitt.
Här är själva ögonblicket där jag inser att detta inte kommer fungera något bra även om jag skulle få plats med all malt utan problem.
Flytt till BIAB-påsen, som alltid en räddare i nöden.
Volymen med extra vatten före påsen kom på plats.
Dags att trycka på start.
Braumeistern ser ut att ha en trendig scarf.
Volym på vätska är beroende av temperatur som ni ser här, inte många centimetrar till goda under mäskingen.
Med bra brygghandskar går det till och med med mina känsliga flickhänder att skruva loss muttern i det 76-gradiga badet.
Avdropp av påsen först, ett moment jag troligtvis kunde skippat.
Dags för riktiga lakningen ner i kastrull på 2000w induktionsplatta för snabbare uppkok.
Disk… Är det overkill att ha en diskmaskin i bryggeriet? Troligtvis. Det går att köra ganska mycket av bryggeriutrustningen i vanliga diskmaskinen men det har inte blivit av ännu för min del. Främst maltpipan och kylspiralen skulle jag gärna rengöra den vägen.
Skaplig mängd! Ändå saknas några litrar på denna bild.
Trots den extra volymen krävdes distans mellan Braumeistern och huvan för att inte få för kraftigt kok eller överkok.
Ett fint andra hotbreak som jag ibland plockar bort och ibland låter koka ner. Det ser ut som en gummifilm så rent visuellt känns det bra att ta bort den.
Mmmm, humlesoppa. Men överkoket var nära när 200+200g åkte ner i koket. En sprayflaska är bra att ha till hands för nivån sjunker direkt av några sprut. Lite full-i-faan så körde jag med StarSanflaskan. Don’t bli rädd för the skum.
Kylning utan isolering men med huvan på pga alla j**vla getingar denna sommar.
Jag litar inte fullt ut på refraktometern ännu även om den är minutiöst kalibrerad, den visade sig vara exakt som hydrometern även denna gång.
Drainingvalvet påkopplat på det temporära avloppet…
…och ner i golvbrunnen.
Resultatet i väntan på att kylas ner till 9c. Kallvattnet i kranen är den här årstiden för varmt för att slösa ner i avloppet för att försöka kyla sista graderna. Kylskåpet gör ett bra jobb dock.
| Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3 (Modern Ljus Lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: ca 80l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 90.00 % OG: 1.054 SG ABV: 5.9 %? IBU: 40ish IBUs EBC: 6.6 EBC Color
Total humle: 400.00 g
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (v 3)
Semestertider trodde jag skulle innebära att jag äntligen fick tid att brygga ikapp och fylla alla faten inför hösten. Men husrenoveringsprojekten har verkligen avlöst varandra och tiden har inte funnits där. Det har även varit för varmt för att jäsa ale, t.om. i vår svala källare, så när jag väl satt in en lager i jäskylen så är det bryggstopp tills dess att den ölen är färdig. Med andra ord går det inte många dagar med tom jäskyl. Till hösten kommer hela källarplanet vara optimalt för alejäsning så även om jag föredrar att jäsa även ale kontrollerat i kyl så kommer jag inte behöva anpassa mina bryggningar efter ett kylskåp…
Det är inte ofta jag brygger exakt samma recept två gånger i rad. Men med min bavarian helles så är receptet så okomplicerat och jag blev så nöjd med förra versionen att det inte fanns något att ändra. Men sen är det också en ölstil som är betydligt mer beroende av bryggprocessen än finlir i receptet. Jag intresserar mig allt mer för att optimera och förfina processen och det är till den tyska bryggarskolan jag riktar mitt fokus. Tillskillnad från fantombryggarna som tycker att receptet är ölet och att det går att outsourca sin bryggning så tycker jag att processen är minst halva ölet och att alla bryggerier och bryggare definitivt har en ”hussmak”. Förutom vattenbehandling, pH-justering och rätt temperatur så har jag gått tillbaka till grunderna och försöker finlira i varenda steg, t.ex. krossningen eller själva inmäskningen. Ska man hitta den där subtila finsmakarkänslan från pilsnermalten så går det inte slarva med något. Jag har slutat att mala malten i förväg utan maler precis före inmäskning för att minimera oxidering av volatila ämnen i malten.
Förra bryggningen av min helles Lindhs Premium Gold fick tre olika jäststammar jobba för utvärdering och även om det fanns vissa skillnader så var det två stammar som var väldigt snarlika men framförallt väldigt goda båda två, så WLP838 (något renare) och WLP860 (något fruktestrigare) fick jobba i var sin jäshink även denna gång eftersom jag sparat jäst sedan tidigare bryggningar. Jag vill helst bara ha en huslagerstam för enkelhetens skull så framöver ska jag testa mig igenom ett gäng jäststammar precis som när jag skulle hitta min favoritalejäst WLP090.
Nytt för dagen
Nyhet för dagen var att jag efter att maltpipan runnit av ovanpå ett galler på Braumeistern, flyttade maltpipan ner i min Patina 36liters kastrull ståendes på min 2000w induktionsplatta. Jag upptäckte nämligen att maltpipan passar som handen i handsken i kastrullen och kan vila på de inbyggda lakningspinnarna. Det ger mig en rad fördelar mot att laka ner i Braumeistern;
– Jag kan sätta igång den första vörten på värmning mot kok i Braumeistern utan att en massa värme smiter längs sidorna vilket jag observerat tidigare.
– Så fort lite vört runnit igenom lakningen i maltpipan så kan jag sätta igång värmning på induktionsplattan. Totalt 5200w jobbar nu mot kok!
– Maltpipans undre silplåt hamnar ca 22 cm från botten vilket är ungefär den mängd jag lakar. Detta ger lägre fallhöjd och mindre plask än om pipan står på galler ovanpå Braumeistern.
– Jag kan lätt göra en partigyle genom att inte sammanföra de två vörterna, 40l 55-60ö i Braumeistern och 20l 25-30ö i Patinan.
– Jag får en bekvämare arbetshöjd att laka från (inte att underskatta när det kommer till kokhett vatten och min trasiga rygg).
Ska jag hålla mig till LoDO-metoden ska jag såklart undvika att laka överhuvudtaget med Braumeistern, som med sin design ger lika mycket syretillförsel vid lakningen som med BIAB-metoden. Nu när jag gärna brygger 60 liter åt gången och är lakning tyvärr ett måste eftersom jag behöver totalt 80 liter vatten på ca 11 kg malt och Braumeistern rymmer totalt 85 liter. En variant av lakning jag inte testat ännu är att låta Braumeisterns recirkulering sköta lakning, dvs. man tappar ut 10-15l genom kranen (via slang såklart) till ett temporärt kärl och tillför motsvarande mängd lakvatten till Braumeistern som får pumpa runt. Det man vinner i minskad oxidering förlorar man dock i effektivitet, jag skulle uppskatta det till 2-3ö totalt.
Bryggningen gick väldigt bra utan några större avvikelser, vi hamnade på 1.048 som planerat. ”Vi” eftersom jag hade sällskap av hembryggaren Lars under bryggningen. PH:t hamnade på 5.6 fast med större mängd mjölksyra än vad jag kan räkna mig fram till med både Bru’n water, EZ watercalculator eller andra vattenbehandligskalkylatorer. Jag tangerar den påstådda smaktröskeln för mjölksyra men har ännu inte känt någon smak av den i mina öl. Min teori är att min basmalt är ljusare än vad kalkylatorerna anger och att det ger mig 0.2-0.3 extra men skillnaden är i högsta laget. Oavsett anledning så blir mina öl mycket bra just nu och mäskeffektiviteten blir galet bra så jag låter uträkningsdiffen bero. Min nya pH-mätare Milwaukee pH55har visat sig vara riktigt bra och ger snabbt ett stabilt mätvärde, sånt glädjer mig.
Under bryggningens gång mätte jag sockerhalten vid en rad tillfällen med min refraktometer eftersom jag fortfarande finlirar min Beersmithprofil för 60 liters batchsize. Efter lakningen dvs. strax före uppkok mäter jag alltid preboil gravity för att veta om jag måste koka längre tid eller tillsätta vatten för att hamna rätt i OG. Till min förvåning låg preboil på SG 1.050 vilket skulle motsvara en mäskeffektivitet på 105 procent! Eftersom detta skulle vara orimligt utan att ha gjort mjöl av malten, 100% motsvarar nämligen maltmjöl i destvatten i kontrollerad miljö, så justerade jag inget. Till väldigt stor förvåning hamnade OG på 1.048, dvs. lägre än preboil gravity (PBG). OG:t kontrollmättes även med min tvåpunktskalibrerade hydrometer. Det tog mig ett dygns huvudkliande innan jag kom på felkällan. När jag mätte preboil gravity så hade jag inte rört om i vörten efter att ha sammanfört två vätskor av olika temperaturer. Själva mätningen gjorde jag genom att ta en tesked vört från toppen av vätskan i Braumeistern. Den varmare och troligtvis mer koncentrerade vörten måste ha hamnat på ytan och därmed gett ett felaktigt mätvärde. Jag räknade bakåt från mitt OG och boiloff och fick ett PBG på 1.045 istället vilket känns betydligt mer troligt och i linje med tidigare bryggningar, ett värde som motsvarar 95.5% mäskeffektivitet. Jag har börjat stabilisera min brygghuseffektivitet och ligger mellan 83-85% vilket är väldigt högt för att vara med Braumeistern. Min teori är att 1+1=3 när det kommer till effektivitet; när temperaturer, salter, pH och krossstorlek alla stämmer så blir det en synergieffekt och effektiviteten sticker i höjden. Det känns lite läskigt att skapa recept och utgå från att brygghuseffektiviteten ska vara 85% för att sedan hamna på ganska normala 70% vilket skulle ge mig 10ö mindre än förväntat. Detta har inte hänt ännu och 10ö åt andra hållet, även om det känns roligare under bryggningen, blir ju lika mycket fel.
Förbättringsförslag
Jag skulle vilja få plats med mer malt i maltkrossens tratt så den ytterligare kan sköta sig självt medan jag förbereder annat inför bryggningen. Eftersom jag inte har en originalkvarn så finns det inga förlängningar att köpa som till t.ex. Monster Mill. Alltså måste jag bygga ihop något själv. Kommer jag orka det? Kanske…
Mer avlastningsyta behövs för jag har inget bra ställe för locken till alla kastruller, mätverktyg och annat som används under en bryggdag. Jag har möblerat om i bryggeriet sedan denna bryggning, rensat upp bland min utrustning och fått en bokhylla fri som jag lyft bort till matkällaren. På dess plats står istället ett gammalt klaffbord jag hittade på vinden. Nästa bryggning får visa om det duger eller om jag behöver något rostfritt…
PH-mätaren i väntan på mätning.
Jag har börjat mäta mjölksyra med en spruta istället för pipett. Den rymmer 20ml istället för 3ml vilket snabbar på förfarandet något.
Lakningen av maltpipan i min 36l-kastrull. Som ni ser så passar den grymt bra.
Sista skvätten som runnit från maltpipan efter att jag redan gett upp om att det skulle rinna ur mer, drygt 2,5 liter. Kanske borde jag tillfört även denna vört men jag vet inte om jag alltid vill vänta så länge på lakningen framöver och 2,5 liter skulle denna gång spökat med mitt profilbyggande i Beersmith så ner i vasken åkte den. Vört till förkulturer har jag redan i min nya enorma frysbox (300l!).
Kylning pågår…
Lars
| Lindhs Premium Gold (v3) – (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 73.68 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 83.00 % OG: 1.048 SG FG: ABV: 4.8 % IBU: 17.5 IBUs EBC: 5.5 EBC Color
Total humle: 175.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 19.04l) of 76.0 C water |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Low Dissolved Oxygen, LoDO
Att Hot Side Aeration (HSA) dvs. syresättning av het vört ger oxidering med pappiga smaker tror många hembryggare är en gammal myt. Just blöt kartong eller Sherry/Madeira är smaker som associeras med extremt kraftig oxidering och alla som känt smaken och upplevt fenomenet vet att det är ett långlagringsproblem eller förknippat med extremt oförsiktig bryggning med stor plaskning. Därför tycker många hembryggare att Hot Side Aeration är förlegat och inte relevant i hembryggarskala, framförallt efter att ha läst Brülosophys test om HSA. Jag hävdar att det som sker vid syresättning i alla bryggningens alla steg förutom exakt efter jästen tillsatts är att reducera fina och fräscha smaker från både malten och humlen samtidigt som ölets ”bästa period” minskas ned. Detta är alltså inte att ölets ”förbrukas före” utan den där peakperioden där ölet är som absolut bäst som jag tror alla hembryggare känner till. Jag kom in på denna tankebana när jag drack en välhumlad öl som var flera månader äldre än jag någonsin lyckats hålla någon av mina humlefokuserade öl färska. Samma aha-upplevelse fick jag igen när jag i Tyskland drack en öl som finns på alla Systembolag i Sverige där smakskillnaden var enormt stor. Ölet hemma var inte utgånget men något tycks ha hänt under en långtradarfärd genom europa, på ett lager i Örebro eller i en varmförvaring på en ljus Systembolagshylla i en mellansvensk förort. Syresättning är något jag aktivt forskat kring sedan detta men faktum är att det inte finns så mycket i hembryggarlitteraturen förutom just Hot Side Aeration som ger förkortad livslängd, John Palmer skriver i sin fantastiska bok alla bryggare måste äga How to Brew (finns gratis på howtobrew.com):
”You should not aerate when the wort is hot, or even warm. Aeration of hot wort will cause the oxygen to chemically bind to various wort compounds. Over time, these compounds will break down, freeing atomic oxygen back into the beer where it can oxidize the alcohols and hop compounds producing off-flavors and aromas like wet cardboard or sherry-like flavors. The generally accepted temperature cutoff for preventing hot wort oxidation is 80°F.” (källa)
Faktum är att oxidering i betydligt fler steg än det klassiska HSA-plasket efter mäskningen faktiskt omnämns en hel del i litteraturen, fast inte i hembryggarböcker utan i handböcker för blivande bryggmästare som utbildar sig vid t.ex. VLB i Berlin. En bok som nämner syresättning i en rad ställen genom hela bryggprocessen är är Wolfgang Kunzes bryggmästarbibel Technology Brewing and Malting, ett moster på över 900 sidor för 1500kr som i mångt och mycket inte lämpar sig för hembryggare.
In på hembryggarscenen kom i våras en rapport från German Brewing Forum som beskriver hur man ska undvika alla dessa bortglömda syresättningsfällor och brygga enligt en teknik som kallas Low Dissolved Oxygen eller LoDO; läs rapporten On Brewing Bavarian Helles: Adapting to Low Oxygen Brewing direkt tycker jag!. Rapporten går igenom en bryggteknik för att minimera syresättning ner till 1.0 ppm eller helst 0.5 ppm löst syre i varenda steg i processen, allt från malning, syrereducering av mäskvattnet, hur hårt och länge man ska koka med mera. Efter att ha läst rapporten har jag börjat ta till mig de steg in i LoDO-tekniken jag tycker känns lätta för att minimera syresättning, det är nämligen ganska omständligt att brygga med nära på inget syre i processen. Kortfattat går det till såhär:
LoDO-Metoden
Koka allt vatten som ska användas i bryggningen och kyl ned det fort. Detta måste göras precis före bryggningen så inte ny syre reintroduceras i vattnet.
Behandla vattnet med 100mg/l Natriummetabisulfit / Sodium MetaBisulfit (SMB) på engelska eller en Campden tablett (UPPDATERING, DOSEN ÄR FÖR HÖG HAR DET VISAT SIG SENARE). SMB kommer reducera syret i vattnet till nära noll.
Plaska inte med vattnet när det ska ner i bryggverket.
Fukta malten med 1-2% vatten per kilo malt en kvart före malning så skalen blir så hela som möjligt.
Krossa den nyköpta malten precis före inmäskning.
Mäska in extremt försiktigt, gärna underifrån. Luktar det malt vid mäskningen betyder det att aromer försvinner.
Minimera utrymmet ovanför mäsken och bygg en mash cap, ett flytande lock som ligger ovanpå mäsken.
Plaska inte under något steg av mäskningen.
Mäska så kort tid som möjligt och rör endast om försiktigt i mäsken (dock måste du röra lite, annars kommer utbytet bli riktigt uselt). Pumpar och recirkulering under mäskningen är en onödig risk.
Laka helst inte men om du gör det så gör det extremt försiktigt utan något plask/dropp med vatten som genomgått ovanstående behandling.
Koka svagt, ungefär som när man sjuder.
Koka i maximalt 60 minuter oavsett maltsort.
Kyl ned mycket snabbt till pitchtemperatur och använd inte koppar till kylningen.
Flytta vörten till jäshinken utan något plask.
Minimera utrymmet ovanför vörten i jäskärlet.
Häll i dubbla mängden jäst mot vad kalkylatorerna rekommenderar.
Syresätt först när jästen redan är i jäskärlet.
Flytta det fortfarande jäsande grönölet till ett co2-fyllt fat och minimera utrymmet ovanför ytan.
Kolsyrejäs med hjälp av en spundapparat.
Minsta lilla avsteg eller slarv med denna metod sägs förstöra de sällsynta men extremt fina och goda maltsmakerna man bara hittar i de finaste av tyska öl från stora bryggerier som har möjlighet att faktiskt göra motsvarande metod för minimerad syresättning. För min egen del vill jag att ölbryggning ska vara roligt och alla de stegen ovan känns för stunden ganska krävande. Men jag har absolut blivit en believer av LoDO och har detta i bakhuvudet när jag förfinar mina bryggartekniker. Utöver att man måste skaffa en DO-mätare för att ens veta hur mycket syre man har i vörten så kommer NatriumMetaBiSulfiten att spöka med din vattenbehandling (24 mg/l Natrium och 76 mg/l Sulfat tillsätts) så man bör definitivt börja med att bygga sitt vatten från RO-vatten eller destillerat vatten. Hur långt jag kommer gå i min resa mot mindre syresättning under bryggningen vet jag inte men uppenbara saker som att mala malten precis före mäskning eller minimera onödigt plaskande har jag gjort sedan en längre tid. Mina senaste öl har redan påvisat väldigt bra maltsmaker och dubbla hållbarheten så jag vet att jag är på rätt spår. Men alla är ju inte så tyskbryggarnördiga som jag är kanske…
Mer läsning och källor
http://www.germanbrewing.net/docs/Brewing-Bavarian-Helles.pdf
http://braukaiser.com/blog/blog/2016/04/30/low-oxygen-brewing/
http://howtobrew.com/book/section-1/yeast/yeast-nutritional-needs/aeration-is-good-oxidation-is-bad
“Oxidation processes occur more rapidly in copper vessels” W. Kunze. Technology Brewing and Malting. VLB Berlin, 2007. s.242
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Spundapparat eller Spunding valve
Kolsyra bildas kontinuerligt av jästen under jäsningen tillsammans med etanol. Därför år det lite dråpligt att vi köper kolsyra och tvingar den tillbaka in i ölet (om man inte kolsyrejäser i flaska). Stora bryggerier gör dock inte som vi hembryggare och tvångskarbonerar med CO2 i fatet efter avslutat jäsning utan dom bara stänger igen jästanken, ofta en speciell brighttank, så att kolsyran som bildas från sista procenten jäsning även kolsyresätter ölet. Svårigheten med att ”lägga locket på och stänga in jäsningen” är att få en lagom mängd kolsyra så man inte antingen får ett platt öl utan kolsyra, överkolsyrat öl eller ännu värre gör så jäskärlet exploderar. För att styra denna process använder bryggerier en spundapparat (även kallat spunding valve) som är en justerabar pysventil som släpper ut så mycket övertryck man vill dvs när ölet är logom kolsyresatt. Lite som en regulator för kolsyretuber fast tvärt om dvs. du reglerar hur mycket apparaten ska släppa ut ur fatet och inte hur mycket som ska pressas i. För att veta hur mycket tryck som är lagom sitter även en manometer kopplad före pysventilen.
Det är alla delar som behövs och metoden är enkel när man väl har apparaten; tappa ölet på fat strax innan jäsningen är helt avklarad, 1-2% är rimligt vilket motsvarar 5-10ö från FG beroende på startvärde. Tryck i lite CO2 så locket till fatet fastnar och du har lite övertryck att justera supndapparaten med första gången. Koppla på din spundapparat på Corneliusfatets co2-koppling och vrid på pysventilen till du släppt ut CO2 motsvarande det värde du vill ha i fatet vilket är beroende på ölstil och temperatur som den jäses i. En rekommendation jag läst är att 0.8 bar är en bra nivå för lagertemperaturer men jag har sett bryggare köra upp till 1.2 bar. Utgå från vanliga kolsyresättningstabellen för att hitta rätt nivå.
Det går att bygga en spundenapparat själv från smådelar men via Aliexpress eller Ebay är de färdigmonterade så billiga att det knappt lönar sig, kopplingarna är superbilliga medan pysventilen kostar motsvarande hela apparaten vid mina efterforskningar. Vill man däremot som jag kolsyresätta tre fat åt gången så finns det lite pengar att spara. Det är nämligen väldigt enkelt att använda en spundapparat till hur många fat som helst. Koppla lite CO2-slang mellan ett fyrvägsförgrening och köp några slangklämmor samt kolsyrekopplingar, sen kan man egentligen seriekoppla hur många fat som helst. En bonus jag inte testat ännu men som rimligtvis bör fungera är att det borde gå att koppla i ett färdigjäst fat (eller ett fat med någon annan vätska t.ex. vatten) som även det blir kolsyrat i samma veva som jäsningen kolsyresätter sig självt.
Vad är du vinsten med denna procedur? Förutom att man får kolsyran gratis så kommer flytten av ölet reaktivera jästen för den sista utjäsningen men kanske främst så äter jästen upp det syre som finns i fatet och ölet håller längre. Vill man inte köpa en massa prylar men ändå testa denna metod på ett enkelt sätt så kan man såklart prima i fatet precis som med flaskjäsning, antingen med sockerlag eller med Speise (sparad vört från koket). Samma apparat går även att använda för att jäsa under tryck vilket sägs hålla nere esterproduktionen så pass mycket att man kan snabbjäsa en lager vid högre temperatur utan felsmaker. Eftersom jag jäser en lager på två veckor plus en veckas lagring och därmed dricker ölet efter tre veckor så har jag inte varit så intresserad av att ytterligare snabba på det förloppet men kanske är det något jag kommer testa i framtiden för bloggens skull. Metoden ger mer jäst i fatet än om man låter ölet mogna på jäshink men det går att flytta ölet till ett nytt fat eller bara tappa ut jästen via tappkranen, viktigt är att man inte flyttar fatet i onödan då det blir lättare för sediment i botten att lossna.
Jag är egentligen väldigt nöjd med min jäsnings- och kolsyremetod redan men jag ville testa denna metod för utvärdering och skojs skull. Tidigare har jag tyckt att hållbarheten på de fräschaste smakerna varit för låg trots att jag varit väldigt försiktig med syresättning vid fattappning. Mina senaste 5-6 fat har dock smakat bra väldigt lång tid så det argumentet håller inte riktigt längre. Utvärderingen kommer ta ett par jäsningar så jag återkommer med kommentarer om några månader…
Jag köpte min spundapparat från Aliexpress här. Slangen är vanlig CO2-slang från Humlegårdens Ekolager.
Slangklämmor, fyvägskors, och kulkoppling från Ebay.
Min spundapparat såg ut som översta bilden när jag fick den förutom den lilla gråa muttern som ni får tänka bort från ”förebilden”. Jag tog bort överflödiga kopplingar och satte en slangnippel istället för en flarehane till kulkopplingen.
Här är alla delarna innan slangarna kapades till, slanglängden spelar ingen roll.
Flytt till fat via silikonslang.
Här kolsyresätts två fat bara.
I med lite för mycket tryck och pys ut till önskad mängd genom att vrida på skruven till spundapparaten.
In i kylskåpet igen eller kör diacetylrast för lager, tänkt på tryck kontra temperatur bara. Får man lite för lite CO2 är det lätt att fylla på i kegeratorn sen…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning av Lindhs Premium Gold (v2)
Expansion av brygghuskapacitet
Jag har utökat bryggkapaciteten rejält, från 60 liter till 140 liter per bryggning genom att tillföra ett kokkärl, BoilKettle (BK) på 95 liter till bryggeriet. I ärlighetens namn har jag inte behov av så mycket öl men när jästanken, som det var tänkt jag skule ha den till, inte gick in i kylskåpet så kom jag på denna lösning. Tanken med en separat kokare är att man mäskar och lakar sats nr1 i Braumeistern, flyttar över vörten till BKn och mäskar in sats nr.2 i Braumeistern där hela sats nr.2 får gå färdigt. Med ett kort mäskprogram ökar bryggtiden bara en dryg timme (framförallt med en separat HLT) men ger mer en dubbla mängden öl. Detta förfarande har jag kunnat göra tidigare i liten skala eller uppdelat på två kastruller men att ha en BK på 95l ger helt andra möjligheter då jag kan laka ut sats nr.1 extra mycket och ha batchsize på 80l i den och 60l i Braumeistern.
Min nya BoilKettle är en skinande ståltank från Speidel och är i princip identisk med min Braumeister 50 fast rymmer en del mer. Fördelen med samma storlek är att min huva som jag leder bort ånga med passar perfekt men även originalisoleringen, även tappkranarna är identiska. Som värmekälla har jag införskaffat en Speidel doppvärmare på 3200w som flitiga bloggföljare minns att jag ägt en tidigare (men tyvärr sålt). Jag har i dagsläget inte tillgång till 2st 16A-uttag så jag kan inte använda denna setup fullt ut men jag kan testköra genom att mäska i Braumeistern för att sedan laka och koka i min BK. Hur jag ska kunna jäsa 140 liter har jag inte heller tänkt igenom men jag har kapacitet för att lagra 190l på fat. Har jag fullständigt tappat förståndet? Inte omöjligt…
Förmodligen är dessa två tillverkade i samma maskin.
Både huva och lock passar på bägge.
Originalisoleringen (BryggOlle) passar perfekt runt men är något för låg för min BK.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Tvåpunktskalibrering av refraktometer och hydrometer
Jag har haft lite bekymmer med en refraktometer som visade rätt värde vid SG 1.000 eller 0°ö men fel värde runt SG 1.040-1.050 vilket är det område som är mest intressant för en refraktometer att mäta i. Med en ny refraktometer i näven ville jag göra en tvåpunktkalibrering vilket går ut på att man justerar mätvärdet av sockerhalten vid två olika kontrollvärden precis som när man kalibrerar en bättre termometer. När jag ändå var i farten så passade jag på att kontrollera min hydrometer och justera min plastiga kina-refraktometer jag har i reserv. Hur man justerar höjden på sin hydrometer har jag skrivit om tidigare här.
Värden att justera mot
Precis som 0c och 100c är ganska lätta att få fram i hemmamiljö när man kalibrerar sin termometer är SG 1.000 (0 öchsle) och SG 1.040 eller 10.0 Plato ganska lätta referenser att skapa. Destillerat vatten mäter SG 1.000 (0° Öchsle) vid 20c och 10% socker i vatten ger 10 Plato/Brix vilket är SG 1.040. Har man inte tillgång till destillerat vatten så fungerar omvänt osmosvatten (även kallat batterivatten) lika bra för den noggrannheten vi kommer justera mot.
Ta en precisionsvåg och mät upp 10.0 gram strösocker. Fyll på med 90.0 gram vatten så du får 100.0 gram totalt. Rör runt med en sked så sockret löser sig helt och se till att blandningen och de instrument du ska kalibrera är ca 20c. Har man en sämre våg eller vill vara extra noggrann så går det bra att ta 100 gram socker och 900 gram vatten. Det fungerar utmärkt att blanda sockerlaget i 20c så någon uppvärmning behövs inte vilket även eliminerar felkällor från avdusntning. Nu har du en sockerlag som mäter 40° Öchsle eller SG 1.040 och det ihop med destillerade vattnet ger dig två referenspunkter. Tyvärr går det inte att justera en refraktometer eller hydrometer för bägge dessa värden så det viktiga är att för refraktometern att den är korrekt vid 1.040. En hydrometer som visar ett av värdena fel är tyvärr inget pålitlig och går inte att använda alls medan en refraktometer som visar korrekt på 1.040 men 2ö fel via 1.000 ändå kommer ge ett hyffsat bra värde mellan 1.030-1.050. Ett bra mätinstrument ska dock vara korrekt på bägge värdena.
Förfarande
Startvärdet som är ett litet uns under nollan.
10.00 gram socker.
90.00 gram Batterivatten, från Biltema.
Tillsammans väger sockerlösningen 100.00 gram.
Blanda runt tills allt socker löst sig.
Droppa ut några droppar på refraktometern…
…och stäng locket (ja kanske lite väl mycket bilder).
Här visade först refraktometer ca 1°ö för mycket vilket jag redan justerat ner på denna bild.
Till min stora glädje visade sen rena batterivattnet SG 1.000. Självklart sköljde jag av och torkade försiktigt mellan mätningarna.
Test av hydrometer. 0,5° till 1°ö fel.
Vid 1.040-blandningen var felet ca 1°ö åt andra hållet så jag låter det vara som det är.
Test både med ytspänning och mer normalt mätförfarande.
Före kalibrering av min kinarefraktometer.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
FastFerment
Många hembryggares dröm är att ha ett koniskt jäskärl hemma, helst i stål. De är dock ganska dyra så därför har det kommit en variant i plast som heter FastFerment som jag har jäst i och utvärderat. Fördelen med koniska jäskärl är att man lätt kan tappa ut bottensediment dels före man tillsätter jäst men främst efter primärjäsningen för att kunna skörda jästen eller helt enkelt avlägsna den inför sekundärjäsningen/lagringen. Man behöver då inte flytta grönölet till nytt kärl för långlagring. Det är även lätt att skörda jäst samma väg. Det ökade trycket på jästen i och med konen hämmar också esterproduktion men min uppfattning är att det krävs betydligt större volymer/tryck för att detta ska ge någon märkbar smakskillnad. Jag har utvärderat FastFerment startkit som förutom den koniska jästanken innehåller vägghängningsanordning, golvställning, termometer, bärsele och en extra jäsbehållare.
Montering
Kopplingarna som ingår till FastFerment är inte tätslutande av sig självt så efter en ordentlig rengöring med PBW så ska alla hangängor på samtliga delar utom topplocket lindas med den medföljande gängtejpen. Dessutom finns det en del gjutskägg i gängorna till locket på jäskärlet så där ska man skruva av och på locket tio gånger före första användning. Ingen svårt eller speciellt jobbigt men ytterligare ett moment innan starten. Rengöringen var väldigt smidig då den stora 1-tums-kranen i botten tömmer all vätska på några få sekunder. Desinficering med StarSan var även det väldigt enkelt eftersom jäskärlet är så lätt att det går att skaka det i famnen. Golvställningen plockades ihop med några skruvar och sen var jäskärlet redo för vörten. En väldigt otydlig manual gjorde att jag lyckades med konststycket att montera kulkopplingen åt fel riktning vilket jag tyvärr märkte först när det var för sent, därför är den upp-och-ned på vissa av bilderna nedan. Tillbehören gick att skruva i underifrån ändå men inte riktigt lika lätt som med de gråa tillbehörsmuttrarna.
Användning
Ut åker StarSan, i åker vörten. Första bekymret uppstår där och då när jag ska syresätta vörten. När jäskärlet står på ställningen blir det så pass högt att jag inte kan tappa från mitt bryggverk via slang ner med någon vörtspridare. Den förvisso ganska stora öppningen är ändå för liten för att jag på smidigt sätt ska kunna vispa runt med min ballongvisp. Saftsil hade inte heller fungerat med öppningens storlek och med 22 liter vört i ”ägget” är det inte svårt att lyfta den men att skaka hela pjäsen kraftigt för syresättning var däremot ganska knöligt. Sen skulle jag flytta kärlet inklusive benställningen för jäsning i min matkällare tre rum bort. Det gick väldigt smidigt och den medföljande bärremmen behövdes inte för min del men har man bara väggställningen kan jag tänka mig att den är smidig. Har man en del StarSan även på utsidan så blir den hal som en ål så viss försiktighet rekommenderas vid flytt!
Jäsningen flöt sedan på bra. Ett stort plus till placeringen av termometern som når ca 10 cm in i vörten på en vettig höjd. Ni kanske undrar varför jag jäste denna i matkällaren och inte min termostatstyrda jäskammare? Anledningen är att jag jäser minst 40l men ofta 60l och FastFerment är så pass hög, både men ställningen men även med väggfästena att kärlet tar ett helt kylskåp i anspråk. Spelar mindre roll för många men stor roll för mig.
Efter jäsningen skulle jag tömma jäskärlet på bottensatsen inför flytt till fat. Någon jäst hade jag inte för avsikt att spara så detta blev första gången jag öppnade valvet nedtill. Till min stora förvåning hände ingenting, det hade blivit stopp av bottensats i kombination med en del humlepellets som hängt med ner i jäsningen. Jag försökte med en rad olika metoder innan jag fick ta baksidan på en rengjord sked och gräva ut en hel del tjock gegga så ”pluggen” lossnade. Man gör nog klokt i att låta bottensatsen sedimentera en timme och tömma ut den innan man tillsätter jästen. Detta är nog en klok metod även för att slippa suga ner syre uppifrån när jäsningen gått mer än några dagar. Själva flytten till fat skiljde inte något från hur jag annars gör och den medföljande slangnippeln passar bra i min silikonslang jag har en kulkoppling till Corneliusfat på. Diskningen gick sen lika smidigt som första rengöringen och plasten släppte kreusenringen lätt.
Sammanfattning och betyg
Min första upplevelse med FastFerment var lite blandad. Jag tyckte setupen var lite knölig mest för att det var så många lösa delar och manualen lämnade väldigt mycket att önska. Syresättningsproblematiken går att lösa på en rad olika sätt bara man är medveten om det i förväg. Jag gillade den låga vikten och den kraftiga bottenkranen. Något som däremot verkligen saknas som standard är ”samplingsporten” som finns som tillbehör, dvs en vanlig jäshinkskran som sitter 10-15 cm från botten där man kan ta prover ifrån för mätning men även flytta ölet till fat. Jag upplevde att tömningen av bottensatsen inte blev så ordentlig som jag hade önskat och en del sediment följde med ner i fatet. Mitt enda aber med FastFerment är egentligen att den är för liten för mina behov men för stor för kylskåpet då jag inte kan ha någon jäshink ovanför. Jag skulle gärna ha en i 70-litersklassen och en koppling ovantill för en blow off tube, det hade kunnat bli min ”standardjäsningstank”. Jag gillar tanken med att ha några olika jäststammar som får bo i några generationer i uppsamlingsbehållarna och mellanlanda i kylen.
Mitt samlade betyg ger den ändå väl godkänt men inte mina helhjärtade rekommendationer främst för att plasten inte är sluttätande från syre som t.ex. BetterBottles är vilket gör att man inte kan sekundärlagra så länge som man skulle önska med denna typ av jäskärl.
FastFerment kostar 995kr för jäskärlet, väggbeslag och jästbehållare eller 1995kr för startkitet som jag använt med golvställning och de andra tillbehören. Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Plus
Lätt att bära och transportera, även utan bärremen.
Tömmer innehållet väldigt snabbt vid disk.
Smidigt med termometer som mäter inne inne i vörten. (tillbehör)
Bra literskala på sidan.
Prisvärd för att vara konisk.
Bra sanitärt vattenlås ingår.
Minus
Mycket kalldruv, humlerester eller torrhumle sätter sig som en plugg.
Ver inte hur sanitärt det är i längden med gängtejp.
För liten volym för mitt bruk.
Tar upp en hel jäskyl, något bredare och lägre eller kompaktare koppling.
Synd att inte samplingsport är standard, hur ska man kunna mäta SG för att avgöra hur jäsningen går?
För liten öppning upptill för att syresätta med ballongvisp.
Svår att få tät i locket vilket ger läckage om man skakar hela för syresättning, greppet är lite svårt.
Bruksanvisningen lämnade en del att önska vilket gjorde att jag monterade fel.
Tömmer man ut humle och annat för sent så sugs det in syre från toppen.
Kräver en hög installation för att kunna tappa till fat utan att flytta hela anordningen, dvs golvställningen kräver att man senare höjer upp allt på en bänk.
Släpper in syre genom plasten vid långlagring enligt manualen.
Rejält handtag till den rejäla kulkopplingen.
Jästbehållaren eller slangen skruvas på nedtill med handkraft.
Till jästbehållaren ingår en plugg när den ska förvaras i kylskåpet inför nästa användning. Här hade jag gärna sett ett riktigt lock istället.
Rejält stor termometer som går in i dykröret/thermowellen, dvs den kommer aldrig i direktkontakt med vörten.
Dykröret innifrån. Den är alltså som en stängd tub där termometern går in genom utifrån.
Det ordentliga vattenlåset.
”Pluggen” med humle och druv jag hade hoppats kunna dumpa utan att behöva gräva.
Jästdumpning före tappning till fat.
Flytt till fat.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils och Bohemia
Sommaren har äntligen slagit till och då ska den tydligen invigas med en rejäl sommarförkylning vilket däckade mig i tolv dagar, något som försenade dagens bryggning en vecka. Enda fördelen med det var att min Kristall-veteöl fick en vecka kall lagring extra vilket den förvisso behövde. Jag har velat brygga denna Tyska Pils enda sen jag var i Bitburg i höstas men har inte kommit till skott fören nu. Jag kände att det vore synd att brygga den när vi bodde i lägenheten eftersom jag inte kunde kontrollera jäsningen där. Tanken med ölet är att få till en blandning mellan Bitburg och Jever som bägge är krispiga men Jevern har större humledriv och kraftigare beska, ibland lite väl stor. Överlag har tyska pils blivit mindre beska med åren och även Jever sägs ha dragit ner stegvis på beskan för att blidka massorna. Jag siktar på ca 35-40 IBU och blandar i en del Kalciumsulfat för att accentuera beskan och göra den krispig. En ganska lång betaamylaserast på 45 minuter ska ge bra utjäsning och torrare öl ihop med en stor jästslurry är förhoppningen. Receptet i övrigt är inte så mycket att prata om egentligen eftersom det är 100% Premium Pilsnermalt och Hallertauer Tradition som smak- och aromhumle. Jästen blev en slurry av WLP860 men jag kunde lika gärna tagit någon av mina andra renjäsande lagerstammar, jästen ska knappast vara framträdande i denna öl men den får gärna framhäva gräddigheten i pilsnermalten.
Som sidobatch idag ville jag testa en ny torrjäst från Mangrove som är tänkt till Tjeckiska Pilsner. Egentligen borde det varit mindre mineraler i bryggvattnet och Saaz-humle till denna Tjeck men jag tänker att det inte är så avgörande, ska bli spännande med lite smörkola i kranarna hemma…
Nytt för dagen
Jag har hunnit ordna med en temporär vattendragning till min diskbänk vilket underlättar diskningen rejält. På kranen till diskbänken finns även en extra utgång, antagligen för en bänkdiskmaskien eller liknande, där jag kopplat på en slang och spraymunstycke för att kunna fylla på vatten i bryggverket men även diska utan att behöva koppla på slangen direkt på blandaren. Mycket smidigt! Jag kopplar även på min sprialkylare via denna slang så det innebär en slangdragning mindre per bryggning. Jag saknar dock fortfarande avlopp till diskbänken så just nu är där en stor plastlåda jag får bära iväg och tömma i golvbrunnen vilket är osmidigt. Jag får fundera på hur jag ska lösa det eftersom fallet är i lägsta laget, kanske en rörmokare får hjälpa mig.
Jag fick äntligen premiärköra min nya krossstation som levererade som förväntat. Jag behöver finlira varvtalet lite då det först gick så långsamt att jag höll på att somna och efter en justering blev något för snabb. Väldigt skönt att slippa stå och hålla borrmaskinen och jag slapp få med något oönskat maltdamm vilket lätt kan hända när jag kör med lösa delar och ska flytta bort krossen.
Bryggningen
Krossning och inmäskning gick bra. Första krånglet för dagen var pH-justeringen om inte gick hela vägen utan jag fick nöja mig med lite för högt pH. Det finns en gräns för hur mycket mjölksyra man kan tillsätta innan den passerar smaktröskeln och jag är precis där uppe och nosar. Jag har funderat lite på att komplettera med fosforsyra som är smaklös men den är även lite mer riskabel att hantera, man bör ha handskar och skyddsglasögon. Jag ska labba lite mer med pH-justeringar med salter först bara. Något som däremot lirade bra var själva pHmätningen där min nya pHmätare Milwaukee pH55 snabbt hittade en bra värde som inte ändrades. Så här långt får den VG i betyg men jag måste testa den under längre tid för en helhjärtat rekommendera den.
En spännande sak som inträffade under mäskningen med Braumeistern och som jag inte råkat ut för innan var att det måste uppstått ett glapp mellan maltröret och botten på bryggverket. Det gjort att en del av trycket som pumparna jobbar upp läckte utanför och gav en rörelse på utsidan av röret och upp på sidan. Först tänkte jag att jag måste kopplat ihop ena pumpen fel men allt fungerade som det skulle vid diskningen. Min teori är att jag satt dit gummilisten undertill på maltröret lite slarvigt och att det den vägen kunde pysa ut lite tryck. Jag fick trots denna ”läcka” 95% i mäskeffektivitet så varken detta eller det något höga pH:t sabbade för mig där.
Min talja har jag satt upp lite mer ordentligt efter förra bryggningens fadäs och det sitter som berget nu. Jag har t.om. hängt mig i den (med armarna alltså) och den pallade trycket. När mäskningen var klar så hissade jag upp röret och satte mitt galler emellan så maltröret står på en nivå helt ovanför Braumeistern istället för halvvägs ner som den är designar för. Detta gör jag bara för att kunna laka med en större mängd vatten än det är tänkt vilket annars inte går då nivån på mäsken hamnar under nivån på vörten utanför röret. Sedan så rörde jag om på toppen av maltbädden för att inte allt ska åka rakt igenom i tomrummet som mittpinnen lämnat efter sig MEN, jag gjorde det inte tillräckligt mycket och mina första 5 litrar jag hällde på skjutsade rakt igenom och tog med sig en hel del maltskal. Inte helt barntillåta ord studsade mellan bryggeriväggarna… Jag flyttade över röret till ett galler ovanpå min murbrukshink och lakade där istället medan jag fiskade upp alla skalbitar med en sil, en metod som fungerade väldigt bra faktiskt. Jag funderar på att alltid laka vid sidan av framöver mest för att spara tid till uppkok. Som det är nu så smiter mycket värme längs sidorna under lakningen då jag påbörjar värmning för uppkok så fort maltröret lyfts, jag ser ånga vandra uppåt och det tar dubbla tiden att värma 1c. Tyvärr passar inte en vanlig jäshink som är några fjuttiga millimetrar för smal så vi får se om jag ska skaffa en till 60l-hink eller om jag kan hitta något bättre alternativ som är livsmedelsklassat tillskillnad från murbrukshinkar. Koket och
Mätning av volymer och förluster
Jag håller fortfarande på att försöka fintrimma min nya Beersmithprofil men de senaste bryggningarna har inte alls samarbetat på den punkten. Därför blev jag så besviken när först pH:t inte gick att pressa ner dit jag ville och sedan läckan vid sidan av maltröret under mäskningen. Desto gladare blev jag när jag märkte att mäskeffektiviteten inte alls påverkats av de två mindre lyckade momenten och att alla volymer faktiskt stämde som planerat. Preboil gravity och volume hamnade rätt. Jag fick till en ny boil off på 6 liter i timman och min batchsize hamnade på önskade 60 liter. Även OG hamnade perfekt på 1.048 eller 12 Plato. Äntligen!
Vattenpåfyllning direkt från kranen…
…och ner i Braumeistern. Jag ska testa att fylla på underifrån via mitt drainingvalve men jag har inte hunnit testa detta ännu. Jag är lite orolig för om impellern tar skada av att skicka på 55l med högt tryck ”fel väg”. Någon som vet något om detta?
Sju fästpunkter i taket är overkill såklart men hellre det. Kroken sitter både i plankbiten och i regeln ovanför men jag skulle gärna ha ytterligare säkerhet där, kanske ska jag byta kroken till en med bricka och mutter på baksidan av plankan istället.
Frun råkade komma ner i bryggeriet vid inmäskning så jag kunde få några bilder på mig själv ”in action”.
Jag har beställt en graderad spruta från Ebay som jag ska använda istället för pipett till mjölksyra framöver men tills dess får denna graderade kopp jobba istället. Engångspipetter är bra till annat…
Det börjar bli lite ordning på grejerna! Jag ska flytta över mina salter till glasburkar istället för plastpåsarna dom kommer i tänkte jag.
Redo för maltrörslyft!
Extremt fin vört under mäskningens slut.
Maltröret på plats, dags för lakning…
…och där skedde misstaget med att bryta upp toppen på maltbädden för lite. En krater bildades och förutom att det åkte igenom rent vatten så följde maltskal med. ARGHH!
Flytt till hink avsedd för allt annat än blivande öl.
Preboil volume på 74 liter, exakt enligt beräkning!
Maltröret i väntan på tömning och disk, det som murbrukshinken är avsedd för.
Resterna efter jag fyllt mina jäshinkar åkte igenom en saftsil för att mäta ”loss to trub”. Exakt 5 liter blev det denna gång. Vörten sparar jag i pet-flaskor som jag klämmer ut luften ur och sedan in i frysen. Perfekt till förkulturer eller ”Speise”.
Ljus och väldigt blank/genomskinlig vört.
Rehydrering av torrjäst.
Bra coldbreak måste jag säga!
| Lindhs Pils (Tysk pilsener) och Tjekiska pilsner | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 73.68 l
Total humle: 265.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 20.28l) of 76.0 C water
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer