SessionIPA citra simcoe och cold water sparge
Med en hel del låghumlat i fatkylen kände jag mig sugen på en rejäl humlebomb nu i vinterkylan. Tanken från början var att det skulle bli en IPA runt 6% men dålig omrörning vid inmäskningen ihop med icke-lakning gav mig lite dålig mäskeffektivitet så det blev automatiskt en sessionIPA istället. I samband med att jag insåg att det troligtvis blivit en del socker kvar i mäsken fick jag idéen att jag skulle laka vid sidan av och göra en parti-gyle, dvs. göra två öl med olika styrkor från samma mäsk. När mäskningen var klar lyfte jag därför över maltröret till min Patina 36l-kastrull och lakade med kallvatten direkt från kranen. Teorin är att lakning med kallvatten är lika effektivt som med varmvatten eftersom sockret redan är upplöst och därför inte behöver mer värme för att lösa sig. Är sockret löst så kommer det inte stelna eller kristallisera sig igen av kallare vatten. Lite som att en kall Coca-Cola skulle ha en utfällning av socker i botten, vilket ju inte sker. Kallvattenlakning är inte något nytt eller något jag kommit på utan är sedan länge känt men inte så välpraktiserat bland hembryggare. Braukaiser har såklart redan gjort ett sida-vid-sida-test av varmt mot kallt lakvatten och inte funnit att det varit någon större skillnad. Att laka med kallvatten i Braumeistern har dessutom diskuterats i denna tråd på Braumeisters.net men jag kände att jag ville testa själv en gång, det finns väl inget bättre tillfälle än vid en bryggning som inte går som planerat. Jag lakade ihop till 20.3 liter i kastrullen och preboil på det hamnade på 1.024, alltså blev det kvar en hel del socker som ändå konverterats. Eventuellt spökade de 2 extra kilo malt jämfört med förra bryggning utöver den bristande omrörningen, det får vi aldrig veta…
Annars då?
Den stora 50-liters-kokningen i Braumeistern gick ändå smidigt trots något låg preboil gravity. Jag valde att inte justera några humlegivor vilket jag kunde gjort och fått en APA istället för SessionIPA, den enda skillnaden mellan de två är ju mängden bitter- och smak/aromhumle. För att skynda på en i övrigt lätt stökig bryggdag använde jag min 3200w doppvärmare (även den från Speidel) som understöd till de 3200w som redan finns i stora Braumeistern. Dock har jag bara en 16A-säkring men med tröga proppar vet jag att det går att köra ändå, ett tag. Jag lyckades bränna en säkring innan jag sömnigt kom på att alla lysrör i bryggeriet samt två kylskåp sitter på samma poppe. Med allt släckt och avstängt så gick det bättre med bara 15 min från utmäskat till kok på 60.5 liter.
Receptet & det onda vattnet
För att få lite mer färg i min öl men inte så mycket karamellighet hade jag i en betydande del Münchnermalt (20%) till det lilla karamellstödet från Carahell, något som även hjälpte mig ner i pH till 5.1 i mäsken. Jag har tidigare fått för högt pH med min Weyermann Extra Pale Pilsner Malt som i RO-vatten ger pH 6.0 som grund men ihop med lite specialmalter så gick det riktigt bra. Jag har även börjat att ha i första dosen mjölksyra i mäskvattnet innan malten kommer i för att få en bättre blandning vilket jag tror kan ha hjälpt en del. 20 gram KalciumKlorid skickade upp min 0:a från ROvattnet till 79ppm vilket är bra för mäsken. Jag vill inte ha för skarp beska i mina IPA så jag skippar gärna KalciumSulfatet till förmån för den rundare smaken från KalciumKlorid för beskt blir det ändå så det räcker med en rejäl humledos.
Humleblandningen Citra och Simcoe har jag kört med så många gånger tidigare att det inte överraskar någon och även om det är en god kombination så är det dags för lite nya blandningar framöver. Men först är jag ju tvungen att tömma förrådet på dessa humlesorter vilket jag med ett halvkilo till 50 liter lyckades med. Sa jag humlebomb?
För att transportera mitt RO-vatten direkt ner i bryggverket istället för att samla det i hinkar först har jag förlängt slangarna med vanlig PE-slang eller ölslang som vi ibland kallar den. Slangen passade perfekt ovanpå den medföljande slangstumpen som följde med filtret men PE-slangen är styv och lever sitt egna liv så när jag skulle dra slangen ner i bryggverket floppade den till och välte ut ett av mina favoritveteölsglas på bryggerigolvet. Tusen glasbitar och svabbad skumbanan senare kom jag fram till att en permanent installation av slangen kommer ske framöver.
Krossningen av malten gick bra som vanligt men jag stör mig på den för lilla tratten till malten (hopper som det ibland kallas). Därför ska jag bygga mig en förlängning inom några dagar.
Kok och kylning
Koket gav inga överraskningar utan landade på 56 liter med OG 1.050. Kylningen däremot spökade lite med så pass mycket humle så sensorn i botten på bryggverket blev mer eller mindre isolerad och visade fel temperatur trots lite omrörning och några minuters pumpande för cirkulering. Jag mätte med min Gresinger-termometer istället vilket jag nog alltid kommer få göra i framtiden, iallafall vid välhumlade bryggningar. Det varma vattnet från kylningen samlade jag upp för att använda vid diskningen sen, smidigt och i alla fall 70 liter varmvatten sparat. Jag lät vörten sedimentera 10 minuter efter kylningen medan jag rengjorde hinkar och kokade den andra ölen och koaguleringen/sedimenteringen blev något av det bästa jag sett. Vörten blev verkligen kritall (se sista bilden)! Jag tömde ca 48 liter ner i min 60l-hink och hällde resterande vört och druv genom en saftsil ner till nästa hink dit batch nummer två skulle landa. Batch två som förutom Citra/Simcoe-dosen fick ca 150 gram Amarillo. Jag är i slutfasen av mitt humleförrådsrensande så jag sparar inte direkt på krutet…
När jag kylt batch två, parti-gyle-ölet, märkte jag att totala volymen skulle bli för stor så jag fick dela upp den till två hinkar med 20l i första och 10l i andra. Plötsligt står jag med tre olika öl på gång från samma bryggning och totalt 80 liter välhumlat. Storbatchen fick en förkultur på WLP090 San Diego Super Yeast, mellanbatchen fick den nya torrjästen London ESB från Lallemand som ska ge en ren och välbalanserad ale, det ska bli spännande att testa. Den lilla minibatchen fick en slurry av WLP833 German Bock jag i panik fick plocka fram från gömmorna, inte optimalt men öl ska det nog bli ändå. Med bra kyla ute är min matkällare som är i källaren på 8-9c så en lagerjäsning utan kylskåp passar bra. Min jäskyl ska ju köra de andra två ale-hinkarna och min andra kyl står på 0c för lagring av tre fat.
Sammanfattning
Allt som allt blev detta en ganska konstig bryggdag men med en rad lärdomar. Att mäska in tidigt på morgonen (halv 6-ish) är inte alltid optimalt och den dåliga omrörningen borde jag verkligen ha lärt mig undvika vid det här laget. Jag försöker se varje mindre lyckad bryggning som ett tillfälle att lära mig något och utvecklas och det känner jag fortfarande att jag gör. Jag har en rad förbättringsåtgärder planerade för att fortsätta underlätta min bryggdag så jag kan sluta gå upp i svinottan för att brygga för att hinna med livet i övrigt. Tänk om jag kunde snabb-brygga med varmt kranvatten, färdigmalen malt, BIAB, torrjäst och no-chill. Då hade jag rivit av en bryggning på några timmar. Men vem försöker jag lura? Jag hade ju aldrig kunnat låta bli att börja pilla med processen i längden i allafall, så som jag är funtad…
Annonsering
Som ni säkert märkt har jag börjat annonsera för Humlegårdens Ekolager här på bloggen som en fördjupning av mitt tidigare samarbete med dom. Tanken med samarbetet från min sida är att jag ska kunna leverera ännu mer spännande blogginlägg framöver med produktrecensioner och provsmakning av nya råvaror. Precis som jag tidigare sagt med mina recensioner så lovar jag att alltid vara ärlig och så objektiv jag kan i mina subjektiva bedömningar av utrustning och öl. Att jag nu har annonsör i form av Sveriges största hembryggarbutik, som jag dessutom handlar det mesta av mina råvaror och min utrustning ifrån, gör ingen skillnad på min filosofi om bloggen i det avseendet. Skulle jag hissa en dålig produkt upp till skyarna så kommer både jag och Humlegården snabbt drabbas av detta så detta alltid varit ett krav från bägge parter i vårt samarbete. Vill ni visa uppskattning för bloggen får ni gärna klicka på reklambannern så Humlegården ser att den ger effekt.
Annons:
Dubbla värmare och glödande proppskåp.
Det här kommer vara ”före-bilden” på min maltkross. En plywood-skiva i källaren ligger just nu risigt till…
Någon gång emellanåt kontrollmäter jag Braumeisterns temperaturmätare mot min dubbelkalibrerade Gresinger och som alltid stämmer det väldigt bra överens.
pH-mätaren fungerar som den ska.
Vörten i slutet av mäskningen. Redo då väldigt genomskinlig utan dis eller partiklar.
Här har jag lyft över maltröret från bryggverket ner i kastrullen t.v.
Rejäl omrörning ihop med duschmunstycket från vattenkranen.
När volymen kommit en bra bit upp lyfte jag upp röret ovanpå ett gammalt kylskåpsgaller. Jag har mätt nivån så det ska gå att vila på pinnarna hela tiden utan att vätskan når mäskens botten men då vet man ju aldrig när det droppat klart.
För att få mindre kondens i bryggeriet fick Braumeisterhuvan transportera ånga även till lilla kastrullen, det fungerade förvånansvärt bra.
Min monsterkylare som fått en sista böj på rören så det inte ska kunna rinna kondensvatten ner i kastrullen. Grymt bra kylning med detta stålmonster tror jag bidragit till den fina kalldruven.
50 liter välhumlat påväg ner i tanken…
…och lite extra vört från bottentjaffset till nästa hink. Oftast samlar jag detta i en stor burk för en extra sedimentering och sen dekantering till petflaskor jag fryser men nu är frysen redan laddad med 8 liter vört…
I den stora tanken till höger har jag samlat ca 70 liter varmvatten från kylningen som jag sen skopade över till bryggverket för diskningen. Redan denna bryggning kom min bryggvagn på hjul till användning.
Den fina vörten, redo för en kamp med jästen…
| SessionIPA – Citra Simcoe | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.050 SG FG: 1.010? Alcohol by volume: 5.3? % Bitterness: 67.5 IBUs Color: 8.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 11.75 kg
Total amount of hops: 500.00 g
Yeast cells needed: 511.1 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Fast Ferment Test
När man jäser sin vört kan det vara svårt att veta vilken utjäsning (Final Gravity, FG) den kommer få exakt. Recept eller bryggprogram som Beersmith ger en grov uppskattning som dock oftast är utrustningsberoende eller jäststamm/jästmängds-beroende. Men just den vört du bryggt idag, vad kommer den egentligen jäsa ut till? ”Den som lever få se” är ett svar eller ”det lär du dig med bryggerfarenhet” är ett annat. Men vill man veta vörtens och jästens absoluta potential från just dagens bryggning, t.ex. för att använda ett Spunding Valve, så kan man göra följande test:
Fast Ferment Test (FFT)
Metoden går ut på att du dagen efter jästen tillsatts till jäshinken tar ut 100ml vört (med jäst i) och ställer i en e-kolv eller annan mindre behållare som din magnetomrörare fungerar i. De flesta har säker ett dricksglas hemma som detta fungerar perfekt med. Ställ magnetomröraren i rumstemperatur eller mer för en lagerjäst och ytterligare lite varmare för ale, t.ex. i ett skåp ovanför kylskåpet. Sätt lite aluminiumfolie eller bomull som lock, inte jästlås eller plastfolie. Tanken är att du ska optimera förhållandena för jästen i din vört genom konstant agitering (omrörning), hög temperatur och hög syresättning. Har man ingen magnetomrörare så går det bra med en liten petflaska man ställer i köket och skakar på varje gång man går förbi.
Denna process kommer skynda på förloppet så du inom bara 2-3 dagar har en helt utjäst vört som du kan mäta FG på i en hydrometer. Nu vet du vad du som bäst kan förvänta dig av din jäsning om du bara styr temperaturen rätt. För en riktigt kall lagerjäsning når du säkerligen bara 95-98% till samma utjäsning som ditt FFT når, detta är helt normalt. Som exempel kan jag nämna min senaste Pils där FFT visade FG 1.007 och FG i stora jäsningen landade på FG 1.010.
Fast Ferment Test är absolut inget nytt utan beskrivs i många hembryggarböcker, dock oftast med skillnaden att man ska tillsätta extra jäst till sitt prov. För mig känns det lite vrickat eftersom det inte längre avspeglar den vört du faktiskt håller på att jäsa. Det är även ett krångligt steg som säkert avskräcker en del från att göra det.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils (v3)
Den här bryggning skedde faktiskt för två veckor sedan men en jobbresa till Tyskland och lite julstress kom emellan så jag har inte hunnit samla ihop inlägget förens nu. Den här bryggningen så minskade jag batchsizen till 50 liter från mina vanliga 60l. Inte för att få 10 liter mindre, för det sabbar tyvärr det tredje fatet och ger ca 10 liter svinn, utan för återuppleva hur pass mycket smidigare det är att slippa laka. Jag har kört med FVNS för något år sedan och upplevde metoden som väldigt smidig men att brygghuseffektiviteten tappade ca 7-10% vilket även denna bryggning bekräftade. Jag ligger vanligtvis runt 82-85% men hamnade denna gång på 75%. Just själva lakmomentet är egentligen ingen lakning i bryggverk som Braumeistern utan får mer liknas vid en sköljning. Faktum är att tester som bryggare gjort (men jag inte hunnit göra ännu) visar att det går precis lika bra att laka/skölja med kallvatten som med varmvatten, Ralf på Speidel kallar det t.om. för ”Cold water sparging is an advantage of the Braumeister system. I think it does not really work with any other system.”. En del av er har säkert läst att viskositeten stiger med lägre temperatur men det är inte så att socker som är löst i vätska plötsligt faller ut i kristallform vid 10c, hur skulle en läsk se ut i så fall? En lakbädd är ganska komplex att beskriva på grundlig teknisk nivå med en rad thermodynamiska reaktioner och flödesriktningar så vi nöjer oss idag med att säga att man kan se på det hela enkelt samtidigt som det är sjukt komplext. Vid mitt senaste omfattande mäskpH-test kom jag ju fram till att mäsken sjunker som mest 0.1 i pH vid betydligt tjockare mäsk än jag brukar köra med så jag har helt anammat tanken om att fullvolymmäskning är fullt gångbart och enda anledningen till att låta bli är storleksbegränsning hos den individuella bryggverket, dvs. så länge man vattenbehandlar och/eller pH-justerar med mjölksyra eller fosforsyra.
Samma gamla tradiga recept
En Tysk Pils är inte så intressant att skriva om receptmässigt. Jag ligger nästan på SMaSH-nivå (Single Malt, Single Hops) fast med en starkare alfasyrahumle som bittergiva (valfri sort jag råkar ha över i frysen) för att slippa pytsa i så mycket vegetativt material i kastrullen. Den arom- och smakhumle jag gärna använder, Hallertauer, har väldigt låg alfasyra på 4.8% skördeåret 2015 så det skulle krävas ca 150g bara till bittergivan. Eftersom 60 minuters kok av humle i princip bara bidrar med beska så spelar bittergivans övriga smaker mindre roll utan det är alfasyran man vill åt.
Nytt i receptväg mot förra gången var däremot att jag bytt Weyermans Premium Pilsnermalt mot deras ordinarie Pilsnermalt eftersom pH:t i en destvattenlösning då sjunker från pH 6,0 ner till 5,75 både enligt tillverkaren och jag har kommit fram till liknande skillnader i mina egna tester. Premium Pilsnermalten är sjukt god med väldigt hög gräddighet men den kräver antingen mer mjölksyra än jag vill tillsätta till mäsken eller pH-sänkande komplement i form av någon specialmalt för att hamna runt 5.3-5.4 i pH vilket mäsken gärna önskar för enzymernas glädjes skull (vilket ger snabbare och högre konvertering av stärkelse till socker). Weyermanns skörd 2016 är dessutom av extra hög pH så förhoppningsvis kan det sjunka lite till kommande säsonger.
Nytt för dagen
Även om jag redan skrivit om min nya gigantiska kylspiral så var denna bryggning första riktiga testet av den och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dess kyleffekt. Det nya bryggverket Braumeister Plus med inbyggd kylmantel verkar riktigt bra och intressant. Det ska bli spännande att läsa recensioner av den framöver men jag går inte i några direkta planer att uppgradera men man ska aldrig säga aldrig om framtiden…
Vår tvättmaskin gick sönder för något vecka sedan (intressant va?) och då passade vi på att möblera om lite i tvättstugan. Överblivet från rokaden blev en låg stålplåtbänk som tvättmaskinen stått på och det passade sig så bra att några rejäla industrihjul som låg kvarglömda i källaren passade helt perfekt undertill. Bänken passade dessutom väldigt bra under Braumeistern men hjulen vågade jag inte ha monterade vid första testbryggningen eftersom de saknar lås. Det känns lite riskabelt att ha 60l kokande vört på hjul så eventuellt kommer den istället användas till diverse annat, flyttbar avlastning eller för att flytta jäshinkar etc.
Bryggningen, hur gick den?
På grund av stress sov jag dåligt natten till bryggdagen så när jag klarvaken satte mig upp i sängen vid halv femhugget tänkte jag att det var lika bra att sätta igång med bryggningen istället. Sagt och gjort, inmäskad och igång strax efter klockan fem… De flesta moment under bryggningen gick sedan smärtfritt eller t.om. perfekt. Jag glömde dock att tillsätta salterna och mjölksyran före malten åkte i vattnet så blandningen blev inte optimal. Detta medförde även att mina pH-mätningar blev lite otillförlitliga. Jag landade efter lite justering runt pH 5.3 men om det var jämt fördelat i mäsken låter jag vara osagt. Mina 70 liter RO-vatten jag samlat till bryggningen visade sig vara precis där gängorna på metallpinnen i bryggverket startar så nu har jag en lätt referens att gå efter. RO-filtret är segt som tusan så jag måste förbereda vattensamling flera dagar i förväg för att inte få för mycket eller för lite, dvs. sätta igång filtreringen och åka till jobbet kommer ge översvämning men några vakna timmar efter jobbet räcker inte för en bryggning.
Efter mäskningen när maltpipan hunnit rinnat klart så skulle jag förflytta den med hjälp av taljan ner till min diskhink (murbrukshink) som stod på golvet. Jag brukar göra det för hand annars så jag har inte haft behov av så långt rep som följde med taljan, alltså har jag kapat det för kort… Det jag ska göra framöver är att ha hinken på bryggbänken i stället men även troligtvis förflytta maltpipan utan taljan eftersom den inte väger så mycket när den väl fått rinna av lite. Koket bjöd inte på några överraskningar och den grymt snabba kylningen gjorde att jag kunde pitcha jästen direkt och sedan diska. Jag hällde ca 50l i jäshinken och kvar var 6l som jag jag lät sedimentera några timmar innan jag samlade 2x2l vört i Colaflaskor i frysen, resten vaskade jag. Jäsningen var igång efter 6 timmar och jäste ut helt på 10 dagar. Smidig bryggning överlag och jag kunde leka med barnen redan en timme före lunch, något tröttare än vanligt dock…
Manuella lägget på Bruameistern går att använda till allt möjligt. Så här i juletider körde jag julskinkan i 68c i 14 timmar, blev magiskt gott. Även till rengöring är det manuella läget som gäller.
Förkultur på en skördad slurry, jäskraften var enorm.
Bänken som tvättmaskinen stått på, kraftig som tusan men något låg.
Filterdiskarna med gummilist på, fast jag använder bara listen på det hårda filtret närjag använder Bacbrewings förbättrade diskar.
Närbild på de bättre Italienska Bacbrewingdiskarna.
Den kungliga, rostfria kylspiralen.
Jag har fått upp lite snygga stickers jag fått av en hembryggare på kylskåpen.
För att snabba på uppvärmningen lite stoppade jag i min Speidel Doppvärmare på ytterligare 3200w. Jag har inte stresstestat mitt proppskåp ännu så jag vet inte hur länge jag kan ha så mycket kräm igång men snabbt gick det verkligen!
| 124. Lindhs PILS v3 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.047 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8 %? Bitterness: 32.1 IBUs Color: 5.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 10.00 kg
Total amount of hops: 190.00 g
Yeast cells needed: 878.2 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Cervisia Dubbel Kylspiral 29m
Med min någorlunda nya fäbless för lageröl kommer även problem i form av kylning av vörten. Jag har tidigare kylt till ca 20c för lager och sedan låtit vörten svalna ytterligare i kylskåp före jästpitch men att ha vörten ståendes utan den skyddnde jästen ett halvdygn känns inget bra. Förvisso säger (predikar) Chris White (Mr. White Labs) att det inte ger några felsmaker att pitcha varmt och låta vörten svalna i temperatur men även om jag inte gjort några egna jämförande tester så känns det inte rätt i längden. De riktigt inbitna tyskbryggarna gör ju till och med tvärt om, dvs. pitchar i 6-7c och låter vörten sakta stiga till 10c. Jag kan som mest sträcka mig till någonstans mittemellan, dvs max 5c över önskad jästemp. Med vörtmängder på 50-60 liter som jag oftast brygger så klarar inte min nuvarande rostfria kylspiral av att kyla till 10-14c utan runt 20c börjar det gå olidligt långsamt. Jag är inte så förtjust i plattvärmeväxlare eftersom de är lite jobbigare att hålla desinficerade, ofta har inslag av koppar och gärna ska ha en pump till för att fungera bra. Ytterligare en fördel som jag gillar med kylspiral mot PVV är att den mesta kalldruven stannar kvar i bryggverkket vilket ger en renare skörd av jäst när jäsningen är över. Lite kalldruv sägs vara bra för jästen så man behöver inte vara pedant men jag tilltalas lite av att få kristallklar vört i jäshinken. I övrigt är ju plattvärmeväxlare en utmärkt produkt med stor kylkapacitet och alla kommersiella bryggerier använder dom men själv är jag lite lat av mig och rädd för ännu fler pumpar i processen. Det finns många hembryggare som gillar PVV men alla är vi olika med olika bryggsetuper. Själv föredrar jag kylspiral och därför har jag nu gått över till den extrema kylspiralen ”Cervisia Dubbel”, en rostfri rackare på hela 29,5 meter stål. En riktig best är vad det är helt enkelt…
Den stora fördelen med kylspiral är att de är extremt lätta att använda, bara sänk ner dom i vörten när koket är slut och börja kyl. Det där med att koka dom i 15 minuter är onödigt, de blir desinficerade ändå plus att man får några graders sänkning av bara själva metallen vid nedsänkning. De är dessutom lätta att göra rent efter användning, en snabb avspolning eller bara låta den gå med i rengöringen av bryggverket så är det klart. De mindre kylspiralerna gå faktiskt att köra i diskmaskin om man är bekväm av sig. Som grädde på moset krävs ingen pump till kylspiralen så man behöver inte oroa sig för igensättning. Jag har hunnit använda spiralen vid en bryggning hittills och på en halvtimme, utan någon omrörning eller pump, så sjönk vörten till 13c! Såna siffror lär jag knappast bli bortskämt med sommartid men jag är extremt nöjd med det resultatet med vinterns svala kranvatten. Det finns tyvärr en nackdel med den här spiralen och det är att den kommer utan någon böj på slutet av röret. I min Patina 36l-kastrull passar den perfekt som den är men i Braumeister 50 så måste röret upp högre. Det finns två sätt att lösa detta på, antingen kapar man lite rör och sätter en 90 graders böj av klämringskoppling på vardera rör vilket medför rist för läckage, eller så binder man upp spiralen och böjer sig en ny vinkel. Jag valde sistnämnda metod men nu är det ju inte mjuk koppar vi snackar om utan stenhårt rostfritt stål, därför ska man gärna ha en rörböjare vilket tyvärr kostar någon hundring (150kr i mitt fall) och användningsområdet efter detta böjande lär inte bli stort…
Utöver böjandet så har jag monterat klämringskoppling för 12mm till 1/2″ R15 för att lätt sedan skruva på gardenakopplingar i aluminium. Kylspiralen är förvisso 11mm men med lite gängtejp och någon minuts svettig tête-à-tête så satt klämringskopplingarna som berget. Böjandet av metallen var svårare, även med bockningsverktyget. Jag har noll VVS-vana så resultatet blev inte perfekt men absolut tillräckligt bra. Omdömet för denna kylspiral blir, trots extra tillbehör och arbetsinsats, ändå väldigt positivt och jag känner att denna passar mig mycket bra. Den stora kyleffekten var imponerande snabb och tog mig ner till temperaturer jag knappt trodde var möjliga. Jag hade hoppats på en halverad till ner till 20c men att ta mig till 13c hade jag inte kunnat drömma om ens! Priset för såhär mycket metall är såklart högt men rimligt för så här mycket metall och med sin höga kvalité har man den säkerligen resten av livet. Rekommenderas starkt med andra ord! Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 1990 kr.
Så här gick monteringen och installationen till:
Först lite kylspiralsporr…
Uppifrån ser den minst sagt lite ”speciell” ut.
Här har jag tagit av den svarta gummihatten och satt dit klämringkopplingen. Det är bara att använda två skiftnycklar i motsatta riktningar och skruva åt. Hittar man 11mm klämringskoppling så krävs inte lika mycket kraft men de är lite svårare att få tag på för en billig peng eftersom 12mm är standard i Sverige.
En rejäl ståltråd håller spiralen i form och gör den lättare att hantera.
Här är Biltema-kopplingarna jag använder för att kunna koppla Gardena trädgårdsslangskopplingar och trädgårdsslang till kylspiralen.
För att kunna böja ändarna på spiralen tillräckligt långt behövde jag öppna på metallclippet som håller ihop ståltråden. En liten tång och öppna försiktigt, sen böjde jag ut röret och återförde clippet/låset. Sedan upprepades samma moment på andra röret. På bilden här har jag redan öppnat, lyft ur och stängt.
Sen böjde jag försiktigt och stegvis ”armarna” uppåt. En liten kink blev det tyvärr av vridningen men inget som påverkade flödet. Jag vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att undvika missen tyvärr.
Rörbockaren som även den är avsedd för 12mm vilket gjorde att den gled lite först men andra försöket så nöp den. Det är bara att öppna den, placerar röret längs med metalldelen utan gummihandtag och böja. Det är tyngre än man tror!
Här har jag gjort mina böjar, satt gängtejp, monterat klämringskopplingar och skruvat på gardenakopplingarna. Dessutom har spiralen fått sig ett PBW-bad med skrubb för att få bort eventuellt fett eller smuts från tillverkningen. Jag borde ha böjt ytterligare 15-20 grader så ändarna pekar nedåt märkte jag vid användning eftersom de kalla rören bildar lite kondens som gärna vill vandra ner i grytan igen.
Närbild på kopplingarna. Skönt att slippa allt vad plast heter genom denna lösning.
Även en liten droppe kan ställa till med problem så detta ska jag åtgärda genom att böja vinkeln ytterligare lite.
Slutresultatet i all sin prakt. Kanske skulle jag ha använt rörbockaren även till de under böjarna men det här duger gott.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning Shawna
Shawna – Suröl
Gyllengul lätt disig med mycket låg skumkrona. Doften domineras av stall, blött hö och läder ihop med en frisk och syrlig fruktighet. Inslag av blåbär i bakgrunden. Smaken är frisk, fruktig åt annanshållet med lite aprikos i bakgrunden. Lite slånbär. Mycket låg beska som är lång och ingen restsötma alls. Minimal kropp och kletig munkänsla. Hög kolsyra som är mjuk. Inga felsmaker eller process-smaker.
En helt okej suröl som är väldigt lättdrucken. Den har bra syra ihop med hög kolsyra vilket den pigg och uppstutsig likt en champagne. Den kladdiga munkänslan ger jag dock inte så mycket för och ett uns mer humle hade varit gott.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Intervju på Beertower.se
Jag blev nyligen kontaktad av ölnyhetssiten Beertower för att vara med på en intervju vilket jag såklart ställde upp på:
Det finns en ölblogg som sticker ut i Sverige och som är fantastiskt omfattande runt ölbryggning. Bloggen Lindh Craft Beer drivs av Gustav Lindh. En eldsjäl utöver det vanliga och som via sin blogg inspirerar och utbildar såväl nya som erfarna hembryggare. Vi ville veta mer om Gustav och hur han ser på sitt kall, så vi kontaktade honom för en intervju. Vi vill samtidigt rekommendera dig som vill veta mer om grunderna vid hembryggning och/eller ha fantastiska recept att besöka Gustavs utmärkta blogg, som ni hittar här (https://www.lindhcraftbeer.com/).
Hej Gustav, kan du berätta lite om dig själv, hur kom det sig att du började brygga öl?
Jag är Gustav Lindh, född 81, kommer från Linköping och efter 14 år i Norrköping (studier och sedan jobb) bor jag sedan 2015 i Nykvarn/Stockholm med fru, två barn och två hundar. Jag har en magisterexamen i Kultur Samhälle Mediagestaltning vid Linköpings universitet och jobbade tidigare som fotograf på en reklambyrå i Norrköping i 7 år och som egen i 2 år. Sedan 2015 jobbar jag som fotograf på Scania CV i Södertälje där jag fotar lastbilar, människor, bussar och motorer.
Jag gick med idéen i bakhuvudet om att brygga egen öl i många år innan tanken åter väcktes till liv när jag såg en kille på tv göra veteöl, då gick det inte stå emot nyfikenheten längre. Veteöl är en last jag drog på mig i Esslingen utanför Stuttgart 1999, där jag hälsade på min bror som gjorde exjobb för Daimler. Precis utanför dörren till studentrummet i källaren jag fick låna fanns en gammeldags läskautomat, en sån man öppnar en lucka, med kylda hefeweizen. Sedan dess är jag hooked på veteöl men även en rad andra stilar såklart.
Din blogg är ju väldigt stor bland bland hembryggare, varför har det blivit så tror du?
I början var bloggen ett sätt för mig att samla info, erfarenheter och anteckningar om mina bryggningar samt mina recept för att ha en dagbok att kunna konsultera i utvecklingen. Allt eftersom jag blev bättre på att brygga och litade mer på bryggarprogammet blev bloggen mer ett utlopp för en viss sorts fotografi och skrivande som inte fick utrymme i min yrkesroll som reklamfotograf. Sen har jag alltid tyckt ölbryggning är en väldigt visuellt attraktiv hobby där organiska material möter rostfritt stål och alla olika processer. Min blogg hade redan från början ett stort bildfokus där jag velat ha riktigt stora bilder, något som var ganska ovanligt när jag satte igång men fortfarande till viss del är. Ett tag var besöksantalet och gensvaret så skralt att jag tänkte sluta. Men sen gjorde jag några inlägg som spreds en del och läsarantalet ökade. Ihop med ökad publik kom även ett ökat ansvar att skriva informativt, utbildande och underhållande. Jag har en egen process att gå igenom för att ständigt förbättra mitt bryggande och ibland testar och utvecklar jag metoder som inte så många skrivit om innan. Då har jag känt att det varit viktigt att dela med mig av mina erfarenheter till andra bryggare så de slipper göra samma experiment själva eller att de kan använda mina data och erfarenheter som jämförelse. Jag har alltid försökt hålla hög kvalité istället för kvantitet. Att skriva ett inlägg om att “idag hällde jag i 100 gram torrhumle i min öl och den verkar lovande” ger varken läsaren eller mig något. För mig är det viktigt att både jag och läsaren tycker att det är kul och informativt på bloggen. Skulle jag skriva helt för egen del eller helt för publikens del skulle bloggen dö ut ganska snabbt.
Du gör ju väldigt många experiment och tester runt det här med ölbryggning, kan du utveckla det lite närmare, vad är det som driver dig?
Jag lever och andas ölbryggning. Det är något som ligger och gnager i bakhuvudet konstant. Att förbättra mina öl och min bryggprocess, steg för steg, är något som ger mig mycket glädje men även lite ångest. En dålig bryggning kan verkligen slå ner mig i skorna men det är även så jag utvecklas, genom misstag. Jag försöker finslipa min process och ta fram en öl som verkligen blåser mig av stolen. Att förstå varför vissa saker beter sig som de gör, inte bara i ett labb eller en bok utan faktiskt i mitt egna bryggeri med min utrustning och mina råvaror, det gör att jag ibland gör experiment/tester. När de här testerna som jag i planeringsstadiet tänker ska ta en kvart men som jag ägnar en halv dag till tar lång tid, tänker jag att det får det vara värt. En hobby ska få ta tid och kosta pengar. Kortfattat vad som driver mig? Ständigt förbättra min öl och min bryggprocess, prioritetsordningen på de två skiftar med jämna mellanrum. Men jag lägger nog mer tid på process än recept överlag just nu.
Har du något projekt på gång, något du kan avslöja?
Jag har några projekt på gång till bloggen och ett större projekt vid sidan av. Tyvärr är det inget jag kan avslöja mer om just nu men det kommer, var så säker…
Hur ser din egen bryggmetod ut?
Oj, det är en fråga som kräver ett långt svar egentligen och eftersom metoden fortfarande är under utveckling efter alla bryggningar så tar jag det kortfattat istället. Jag brygger mellan 40-60 liter öl per gången, alltid helmäskning. Jag bygger upp mitt vatten från grunden med salter och krossar min malt själv. Jag använder oftast min Braumeister 50 men har kört en hel del andra metoder tidigare genom åren (hink-i-hink, kylväska med bazooka, BIAB). Jag stegmäskar en hel del eftersom jag gillar den tyska bryggarskolan och jag går allt mer över till att brygga lager. Reinheitsgebot är absolut inget jag följer men har någonstans i bakhuvudet, kan jag undvika saker jag inte tycker hör hemma i ölet så gör jag det. Frukt och grönsaker är inte så intressant för mig att brygga med men jag köper/dricker gärna andras verk. Precis som med en rad andra ölstilar folk verkar tro jag inte uppskattar, t.ex. mörka öl. Vad jag vill brygga och vad jag vill dricka är inte riktigt samma sak. Det har även lite med mängd och bryggfrekvens att göra också. 60 liter imperial stout har jag inte lika mycket behov av som 60 liter tysk pils. Jag har två jäskylar jag jäser/lagrar i och faten (jag tappar det mesta på fat) har jag i min kegerator jag har bredvid köket med tapptorn, plats för fyra fat.
Om du får välja något som du tycker är extra viktigt vid bryggning av öl, vad väljer du då?
Jag tycker det mesta är väldigt viktigt. Att välja något som är mindre viktigt eller extra viktigt är precis lika svårt. Men med dåliga råvaror eller för lite jäst blir det skit direkt. Slarvar man lite med mängderna råvaror blir det ju oftast rätt bra öl ändå. Temperatur, pH och renlighet är alla lika extra viktiga.
Vilken öl som du gjort själv är du mest nöjd med?
Jag har ett Champangeöl, Valentin Cervisia (www.valentincervisia.com), jag gör ihop med min gode vän Emanuel som jag är stolt över. Den är nästan lite magiskt men också förrädiskt med sina 10% alkohol. Jag gjorde nyligen en Münchner Helles som blev otroligt bra, den var jag väldigt stolt över eftersom den stilen handlar mer om process än recept. Alla kan knåpa ihop eller låna ett bra recept men att få till ett riktigt bra öl i glaset kräver betydligt mer än så.
Annars är jag oftast väldigt kritisk till mina öl och det är nog det som driver mig framåt. Ibland kan jag bli nedslagen över att alla mina öl är dåliga men så köper jag lite från Systembolaget och inser att det är mina smak- och kvalitétskrav som blivit extrema, mina öl är ganska bra över lag. Jag tror fortfarande att jag kommer göra den (för mig) perfekta ölen men jag tror det ligger en bit in i framtiden.
Är det bara öl som gäller för dig, eller gillar du några andra ädla drycker?
Jag gör ett mousserande flädervin (“fläderchampagnen”) varje år som är vansinnigt gott. Jag har även gjort rödvin några gånger från grunden med druvor från Öland som jag pressat själv etc. Jag uppskattar mest öl och vin men har tidigare varit lite intresserad av Whisky. Jag gillar även en del snaps typ Östgöta Sädes, Linie, OP osv, framförallt till julmat eller pyttipanna. Champagne är jag väldigt förtjust i men priset begränsar intaget. Eller med andra ord ja ,det är mestadels öl som gäller…
Vad äter du helst till en öl och vilken typ av öl väljer du då?
Jag dricker öl till i princip all mat även om pannkakor och soppa kanske inte är några givna ölmaträtter. Jag behöver inte mat till ölen och är heller inte så intresserad av öl-mat-matchningen. IPA till pizza är dock en höjdare och veteöl till skaldjur. Utöver det så dricker jag det jag har på tapp för stunden.
Brukar du skicka in och tävla med dina öl, i t ex SM?
Jag är ingen stor tävlingsmänniska och att utöver det dela med mig av alla sina recept och metoder är kanske ingen höjdare om jag tänkt tävla med dem sen. Jag har vunnit en mindre hembryggartävling och placerade mig precis efter Näcken i Omnipollos första ölbryggartävling men jag har alltid haft som fokus att jag brygger för mina egna smaklökar och om ingen annan uppskattar min öl är det deras förlust. Om jag har några vettiga kandidater att skicka in i samband med SM-inlämningen så kanske jag tävlar i vår men jag planerar inte alla mina bryggningar för att jag ska tävla med ölet. Jag ska bli bättre på att tävla i folkets val på bryggarträffar framöver, tidigare har jag varit för intresserad av alla andras öl och att gå runt och mingla och kanske lite lat.
Det har startats väldigt många mikrobryggerier i Sverige de senaste åren, är det bara positivt eller finns det några negativa sidor?
Det är bara positivt med fler aktörer så all heder åt de som satsar, nybryggarboomen är helt fantastikt! Sen händer det tyvärr lite ofta att kvalitén på ölen inte alltid går hand i hand med ambitionen vilket är synd, framförallt när de första mindre bra batcherna hamnar på flaska av ekonomiska själ som ofta blir fallet med investerare i bakgrunden som vill ha return on investment. Att brygga en bra öl hemma är inte samma sak som att ständigt göra samma lika bra öl flera gånger i veckan i stor skala. Det öppnar många bryggerier just nu och jag önskar all lycka men jag tror tyvärr en del kommer få slå igen när inte kvalitén hänger med. Det räcker inte längre att bara vara “det lokala bryggeriet” utan man måste ha flera riktigt goda öl men även sticka ut från mängden. Att ha en ljus grumlig lager, en IPA och en mörk ale räcker inte som affärsidé. De som kommer slå stort och överleva på sikt är de som differentierar sig från breda massan och de som håller konsekvent hög kvalité på process och råvaror. Se på Oppigårds, Nils Oscar, S:T Eriks, Brekeriet eller Omnipollo. Alla har tydlig profil och genomgående hög kvalité, oavsett vad man har för smakpreferenser. Själva ordet mikrobryggt i benämningen ”småskaligt bryggt” är jag totalt ointresserad av när jag väl dricker deras öl. I det avseendet är hantverksbryggt i så fall betydligt mer intressant eftersom storleken på vörtkokaren inte står i relation till hur ölet smakar. Det som gett makrobryggerierna dåligt namn är att man snålar med råvaror och gör ölen mer lättdrucken, dvs. smaklös, för att nå ekonomisk framgång. Det finns stora bryggerier som gör bra öl som gemene man skulle kalla hantverksbryggt. T.ex. är Sierra Nevada eller Stone större än ÅBRO och Spendrups men de första är mikro och de andra makro? Besöker man små bryggerier i Tyskland hittar man lätt företag med över 100 anställda som man aldrig hört talas om och de brygger fantastisk öl. Min åsikt är att så länge ägarna/grundarna av ett bryggeri brinner för slutprodukten och inte för sista raden så lämpar sig öl att industrialisera och brygga storskaligt. Storleken på bryggeriet är inte själva problemet. Däremot när man börjar paströisera för längre hållbarhet, blanda många humlesorter för att få jämnare humleprofil över tid eller kanske byta ut en del malt mot ris eller majs för att spara pengar, då är man ute på tunn is. Tillbaka till de mindre nystartade mikrobryggarna så tror jag ofta de faller på jäsningen. Att få rätt jästmängd, rätt tryck i en koniska tank, rätt temperatur vid rätt ställe är betydligt svårare med 2000 liter än med 20 liter. Som nystartad skulle jag lägga mitt krut på den kalla sidan.
Du har aldrig funderat på att starta ett bryggeri och brygga öl på heltid?
Jag har fått den frågan många gånger och svaret kokar ner i att jag redan har ett jobb jag gillar väldigt mycket och som grundar sig ur en hobby jag förstört genom att göra till yrke och därmed tappat som hobby. Jag tycker om att testa nya saker och göra öl designade för just min smak. Att stå och koka samma välsäljande IPA 4 ggr i veckan har jag inget intresse av. Det är dessutom ganska tungt att brygga öl med långa dagar, mycket rengöring och tråkig byråkrati. Jag skulle ha en helt annan approach på bryggning om jag skulle vara tvungen att göra det för att få mat på bordet till min familj. Att brygga öl eller driva ett företag som brygger öl är två helt olika saker. Det är dessutom inte helt lätt att få en stabil inkomst som mikrobryggare och som småbarnsförälder sträcker sig ansvaret betydligt längre ut än vad mäskpaddeln når…
Till sist: Något du vill tillägga?
Brygg vad du gillar och tro inte allt du läser!
Intervjun publicerades på Beertower.se
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2016
Varje december under adventshelgerna anordnar Svenska Hembryggareföreningen ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Detta är mitt andra år jag är med och så här såg det ut förra året. Även i år fick jag äran att vara med och denna gång fick jag t.om. vara bryggmästare, dvs. bestämma recepet och låtsas vara arbetsledare (vi hjälps alla åt). Dagen går ut på att man brygger öl på väldigt gammaldags vis t.ex. med juteväv som falskbotten men den viktigaste biten är att prata hembryggning med nyfikna besökare och bjuda på hemgjord lättöl för att visa hur bra öl man kan göra hemma i köket. Receptet denna gång blev en tysk pilsner med en liten tvist på slutet men eftersom vi ska tävla med ölet i början på nästa år så delar jag med mig av receptet förrän då. Vädret, även om det var minusgrader, var toppenbra med härlig julstämning (?) och med en extra bryggare i laget blev dagen riktigt trevlig och behaglig. Ölet står nu i en av mina jäskylar och väntar på tomten. Missa inte filmen längst ned heller, god jul!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Kegerator 2.0
Min kegerator har absolut inte gjort sitt ännu utan tuffar på i gladan ro. Att fått in den precis vid köket (i förra huset var den i bryggeriet i huset bredvid) är väldigt trevligt såklart även om det lätt leder till ökad konsumtion. Mitt bygge av förra versionen (kan ni läsa om här) blev helt okej men nu när den har kommit in i huset kände jag att det var dags för en lite uppdatering, dels för min egen skull men kanske mest för ”waf:en”. Den blanka lack jag hade på toppskivan på förra versionen gulnade tyvärr med tiden och den stod inte emot fläckar på det sätt jag tycker en båtlack borde göra. Skivan var rätt sliten även den på grund av felaktig sorts trä. Dags för en uppdatering med andra ord.
Först behövde jag hitta en lämplig vit skiva, bänkskiva till kök kändes som det naturliga valet. Efter lite rotande på vinden hittade jag en överbliven högblank skiva som tillhört en med nya huset ärvd köksdel vi inte kommer ha behov av och efter lite sågande senare så passade den perfekt. Tillsammans med det köpte jag köpte jag en rejäl spillbricka för tapptorn istället för att låna spillbrickan från min espressomaskin. Även plasttapparna på kranarna byttes ut mot metall. Såhär gick jag tillväga:
Jag mätte upp skivan och sågade uppochned för att få så fint snitt som möjligt. Lite slipmaskin på kanten gjorde susen efteråt. Eftersom snittytan är in mot en vägg bryggde jag mig inte om att måla den, det får bli om jag i framtiden skulle orka ta med mig kylen på någon öltävling.
Tapptornet och den gamla skivan demonterades och en snabb rengöring av kylskåpstoppen avlöste.
Jag borrade upp ett litet hål för de två ölslangarna av sytrådsstorlek och försänkte kanten för att inte rispa slangen när den ska dras ned. Har man bara sytråd upp genom tapptornet blir kylförlusten eller nedkylningen av själva tornet minimal.
Den nya skivan fäste jag i kylen underifrån denna gång. Snyggare men lite riskabelt om något av värde skulle finnas i kylskåpstaket men jag hade tur.
De två små ölslangarna…
…ner i hålet ner genom kylskåpet. Överbliven slang på mina ca 1.5-2 meter sytråd drog jag ner i kylen så de hålls kylda.
Tapptornet redo för montering.
Fyra snabba skruvar men för säkerhets skull förborrade jag lite i den extremt hårda skivan. Vore trist om den sprack i slutmonteringen.
Min nya, stora spillbricka designad för tapptorn så den följer runt tornet.
De nya tapparna/piparna var något längre i monteringsdelen än de gamla så bågfilen fick jobba lite. Med andra ord var de inte avsedda för just mina kranar men passade tillräckligt bra. Jag fick komplettera med en liten extra gummipackning för perfekt passform.
Kranarna fick sig en rejäl omgång i PBW när jag ändå var igång. Även flödesreglaget demonterades fast först efter denna bild togs.
Även bakstycke och slangar fick en rejäl genomkörare.
Här är det färdiga resultatet. Lätt att torka av och både jag och min fru tycker att den är snygg.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (v4)
Utanför faller första snön för säsongen men ändå brygger jag en sommaröl. I ärlighetens namn så tycker jag inte det finns speciella sommaröl för lättdruckna, ljusa öl går bra att dricka året om och en sen sommarkväll kan med lätthet avslutas med en imperial stout. Mitt sista fat Bavarian Helles från förra bryggningen fick jag ju vaska och jag vet fortfarande inte riktigt vad som gick fel med det; kvarglömd StarSan, autolys eller någon konstig infektion. Oavsett vad det var som felade så ser jag inget uppenbart fel med min metod utan att det var slarv/otur som var den felande länken. Därför gjorde jag heller inga åtgärder inför denna bryggning av min Bavarian Helles, Lindhs Premium Gold (lite töntigt namn, jag vet).
Tankar om receptet
Maltmässigt är det en liten pytteförändring i att jag bytte 4% basmalt mot Weyermanns Carapils för att få lite mer kropp och dextriner. Jag hade kunnat justera mäskprogrammet genom att halvera betaamylase-rasten (62c) från 30 min till en kvart men dels tycker jag att en halvtimme är kort redan som det är där inga mäskscheman jag kan läsa mig till har kortare men även att jag har ca 4kg Carapils hemma som jag behöver brygga upp.
Även denna bryggning siktade jag på tre fat vilket jag resonerat som 60 liter i hink men de senaste gångerna har det fattats lite mängd för att fylla faten så mycket som jag önskar. Därför la jag till fem liter lakvatten som test. Jag mätte upp 55l i Braumeistern först och 30l i min kastrull vid sidan av. Sen mäskade jag in malten och tog 5-7 liter från lakvattenkastrullen och hällde ovanpå mäsken för att höja nivån så det inte skulle plaska så mycket av recirkuleringen. Total vattenmängd på 85 liter.
Vattenreceptet byggdes från grunden genom att använda RO-vatten. Innan jag började bryggningen hade jag inte bestämt mig för om jag skulle brygga med 80 eller 85 liter så mängderna salt nedan är för 80l men 6% skillnad är inom felmarginalen för vad mitt RO-filter kan rena ändå. Jag siktade på 50 ppm Kalcium via KalciumKlorid och en liten pytteskvätt Magnesium och Sulfat till det. Erhållet vatten med 15g CaCl och 5g MgSO4 blev:
Ca 51
Mg 6.2
Na 0
SO4 24.4
Cl 90.4
HCO3 0
Alk 0
Ra -40
Sulfat till Klorid ratio 0.3 – Extremt maltig
Eff. Hardness 40
2-7 EBC
Jästduell
Jag har skaffat mig ytterligare en jäskyl mest för att en granne skulle byta alla vitvaror och slumpade ut ett fint kylskåp för 200kr. Det innebär att jag inte behöver vänta på att en batch är helt färdiglagrad innan jag sätter igång med nästa, inte för att öka takten på bryggningarna för det hinner jag inte ändå utan mer för att kunna välja fritt när jag vill brygga. Dessutom ville jag ha en kyl med hel dörr istället för tvådelad, dels för att kunna få in en större jästank i framtiden men även lättare kunna jäsa tre 30l-hinkar åt gånger för jästtester vilket jag tänkt göra denna gång. Tyvärr visade det sig att min nya kyls innanmäte med lampor och en cirkulationsfläkt faktiskt var sämre disponerad än min gamla kyl så jag fick flytta mina tidigare hinkar från kallkrasch i gamla kylen till nya och pussla ihop min trehinkslösning trots dörrposten i mitten av kylen. Det jag ville göra med denna jäsning var dels att odla upp en ny Southern German Lager WLP838 då min förra använts ganska många gånger men även testa WLP833 German Bock Lager. Som referens till detta använde jag dessutom två påsar av klassikern Saflager 34/70 som jag rehydrerade före pitch. De färska jästerna odlade jag upp tre dagar i förväg med magnetomrörare med ena och skaka-pet-flaska-flera-gånger-om-dagen med andra. Det blir inte lika många celler med skakmetoden men ändå så kom den jäsningen igång både tidigare och kraftigare än 34/70-hinken. Jag är väldigt tveksam till att 833 kommer ta 838:ans plats men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli efter att ha sett några Helles-recept med bockjästen i.
Plus och minus för dagen
Bryggdagen gick bra överlag. Det var intressant att brygga med RO-vatten men pH:t räckte inte riktigt ända ner, trots mina tester och uträkningar. Något som heller inte räckte hela vägen fram var själva slangen från RO-filtret till Braumeistern så jag samlade 90 liter i min jästank och flyttade manuellt med en 4l-kanna. Åtgärd för detta är att flytta RO-filtret till andra sidan bryggeriet vilket i skrivande stund redan är gjort.
Krossning, inmäskning och lakning gick som en dans. Mina 5l extra lakvatten visade sig vara i mesta laget och med 9 liter kvar i Braumeistern (precis under kranen) var mina jäshinkar fyllda mer än väl så jag samlade 4 liter vört till frysen innan jag dumpade resten. Den stora mängden vört gjorde även att uppkoket tog en evighet. Jag har en doppvärmare på 3200w som jag skulle kunna använt om jag hade haft två 16A dragna till bryggeriet. Jag hade även kunnat koppla ur den yttre värmespiralen på Braumeistern och kört bryggverket på en 10A-säkring för totalt 5200w men jag vill inte dra ut några sladdar när maskinen är igång och dessutom är det varmt som tusan under bryggverket när det är igång. Eventuellt testar jag någon gång i framtiden att köra min för kraftiga doppvärmare på en 10A och håller tummarna men risken för rejält överkok gör dock att jag då bör vakta bryggverket desto mer från under uppkoket.
Förkultur till 66 liter lager är inte det lättaste att vispa ihop. Även om mitt OG är blygsamma/normalstarka 1.048 så krävs det enligt MrMalty.com antingen 12 paket färsk jäst utan förkultur, 3 paket och 28 liter på en förkultur av typen ”simple starter” eller 3 paket på 12,5 liter med magnetomrörare. Inget av de alternativen är riktigt aktuella eller ens genomförbara som ni förstår. Jag har dock en metod under utveckling för att lösa detta problem vilket jag kommer återkomma till i framtida blogginlägg.
Förutom väntan på uppkok var även kylningen av 74l en segdragen historia. Helst skulle jag vilja kyla ända ner till 9c men redan vid 20c känns det som om tillräckligt vatten spolats ut i avloppet, även om jag tar hand om en en del varmvatten i början för at ha att diska med senare. Så istället kör jag sista delen av kylningen i kylskåp innan jag häller i jästen. Min Cervisia kylspiral är inte riktigt anpassad till mina större kok och även detta problem kommer adresseras i framtiden.
Att rengöra, fylla, syresätta, bära och fippla med tre jäshinkar i mitt trånga kylskåp var inte optimalt även om det är kul att utvärdera jäststammar. Jag är helt enkelt lite för lat eller har lite för dåligt med tid för att göra detta på regelbunden basis men det är kul att ha möjligheten. Nu med dubbla temperaturstyrda jäskylskåp skulle jag till och med utan större problem från ett kok kunna testa 6 olika jäststammar (både ale och lager) på 10l vardera i 15l-hinkar men då skulle jag behöva 6 stycken 9l Corneliusfat utöver hinkarna eftersom jag inte är så förtjust i flaskjäsning förutom till Hefeweizen. Ett sånt stort jästtest hade varit kul att testa i framtiden men sex små Corneliusfat saknas mig…
Som avslutning på bryggningen så råkade jag missa inställningen av min STC-1000 så jästen pitchades i 6c för att sedan få stiga till 9c, en teknik som ändå rekommenderas av übernördiga tyskbryggare…
Brygglogg
06.00 startar vatten på värmning från 17c till 38c. Mäter 15g CaCl och 5g MgSO4 och har i vattnet.
06.35 inmäskad ovanför maltröret och tillsätter 20ml lactol
Mäter pH några minuter in i betaamylase, 5.4 först, steg sedan till 5.7 (Mätfel???). Tillsatte 10ml till. 5.6. I med en skvätt till. Landade på 5.5.
SG före lakning 1.055
Mäskprogram färdigt ca 9.30
10.00 lakat färdigt och inget mer droppande.
Preboil vid 76c; 78l på SG 1.045
Tar paus och åker iväg med familjen.
11.42 trycker kokstart. 67c
12.37 90c
14.00 kokstopp
Postboil volume 74l vid 100c.
14.28 kyld med pumparna igång, ca 35c.
OO på 1.050
62l i hink och 9l kvar i bm. Tar slarvigt hand om 4l till förkulturer. Skulle gissa på att detta blev 5l för mycket.
Sammanfattning av bryggdagen i en kort mening; 3 gånger 20l är bökigt men kul.
Saltvägning av CaCl.
Malten har jag i en gammal jäshink för att lätt kunna mäska in. Tidigare hade jag en stor påse men hinken är lättare då den går att luta på kanten. Det gör att jag kan fylla på malt med vänstern och paddla ner den med högern.
Precis igångsatt mäskprogram med extra vatten ovanför maltröret för att minska plaskandet. Tyvärr blir inte recirkuleringen lika homogen med denna metod så min mjölksyratillsats var svår att få jämnt fördelad i mäsken.
Originallocket är lite lättare att handskas med än huvan (till vänster).
Lakning ovanpå ett kylskåpsgaller. Jag skulle behöva byta det mot ett rostfritt ugnsgaller men hur hittar man ett sånt? ”Låna” från en soptipp känns lite sisådär, köpa nya reservdelar till vitvaror brukar innebära ockerpriser, köpa en begagnad ugn på blocket för att ta gallret och köra den till tippen är för crazy till och med för att vara jag.
Detta är anledningen till att jag skummar av uppkoket förutom den minskade risken för överkok. Denna bild är tagen många timmar efter bryggingen och det här skummet faller aldrig sönder. Jag tycker inte det ser så smaskigt ut helt enkelt. Som svar på de som säger att stora bryggerier aldrig skummar av så menar jag att de recirkulerar sin vört så mycket att mängden av sånt här skum är betydligt mindre än i många hembryggarsammanhang. Jag tror inte det har så stor eller kanske rent av ingen impact på smaken i sen färdiga produkten men det känns bättre att inte ha med det i min öl.
Från och med denna vecka kommer jag ha problem med att göra av med maltresterna då vi inte har trädgårdsavfallstunnehämtning mer fören i vår.
Till vänster är en del av skummet från uppkoket och till höger är en del av bottensatsen (kall/varmdruv). Notera även den något mörkare färgen efter kok.
Receptet
| Lindhs Premium Gold v4 (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 60.00 l Boil time: 60 min OG: 1.050 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 5? % Bitterness: 17.9 IBUs Color: 5.5 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 11.95 kg
Total amount of hops: 162.00 g
Yeast cells needed: 1110.3 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning av Texxas
Texxas – Suröl
Gyllengul, disig öl med högt skum för stilen. Skummet dör ganska långsamt och lite stannar kvar som ett lock.
Doften är tydligt funkig, frisk och fräsch men inte speciellt sur/syrlig. Stall och fuktig halm finns på hög nivå. Lite blåbär finns i bakgrunden ihop med aprikos och lite mango.
Smaken är frisk och syrlig utan att vara sur. Stora delar halvmogna krusbär och mindre del halm. Inslag av grapefrukt i eftersmaken.
Lätt beska som är lång och ligger kvar i munnen länge.
Medelhög kolsyra som är stickig.
Alkoholen är diskret och märks knappt.
Bra balans mellan syrlighet, sötma, fruktighet och beska.
Inga felsmaker från bryggning/jäsning.
Kommentar
En väldigt fräsch och lättdrucken suröl som verkligen inte kräver en inbiten surölälskare. Stora inslag av tropiska frukter gör den väldigt somrig och fräsch. Lagom med funk-toner för att känna brettigheten och inte som en enbart lacto. En av mina bättre suröl/Lambik/vildjäst/bakterieöl och lagom till den börjar bli riktigt bra så har jag bara en flaska kvar.
Denna variant av mina suröl jästes med en bottensats jag fått från Henrik och den jäste ut till 1.004 med pH 2.91.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer