HEFE XXIV

Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv.

Receptet
Mina senaste veteöl har blivit alldeles för ljusa trots att jag ökat på med karamellmalt så denna gång tog jag i från tårna med både Münchner, karamellmalt OCH Melanoidmalt. Färgen jag siktar på är mer åt Franziskaners håll som jag tycker borde klassas som en Urweiße eller som Svenska Hembryggareföreningen kallar det: ”Klassisk veteöl av Sydtysk typ”. Spannet på färg sträcker sig från 15-34 vilket nästan är kola-färgat. Jag ville med denna öl hamna någonstans mellan den Ljusa (8-14 EBC) och den Klassiska. Beersmith är tyvärr riktigt dåligt på att estimera färg och de 11.6 EBC som mina specialmalter skulle innebära var åt skogen för lite, det kunde jag bedöma redan från maltnotan. Mellan 10.8 och 10.9 EBC tycker Beersmith att det är ett enormt hopp men mellan 11 och 20 EBC händer nästan inget om man tittar på det färgade glaset. Som jag skrivit tidigare så blir jag allt mer sugen på att byta bryggprogram och detta är bara en i raden av fel och brister jag tycker programmet har.
Basmaltsmässigt ligger jag oftast mellan 50-60% vetemalt i mina veteöl. Jag kan inte påstå att jag märkt någon större skillnad på den undre eller övre spannet. Minst 50% måste det vara för att få kallas veteöl i Tyskland så mindre än så har jag aldrig ens funderat på att ha. Uppåt 70% har jag testat men smakbidraget stod inte i proportion till problemen som uppstår när man mäskar eller främst lakar utan skal. Ni kanske undrar över de konstiga procenttalen av maltnotan men jag passade på att tömma en del maltsorter så jag justerade receptet efter det.

Supersnabb maltkrossning
Min nya maltkross Monster Mills MM3 trimmas fortfarande in och trots att jag har en rejäl borrmaskin har jag insett att den är i minsta laget för monstret. Men jag har hittat en lösning på hur jag ska kunna krossa all sorts malt, även vete och karamellmalt, utan problem; det är bara att maxa hastigheten. Det är nämligen så att den kraft som krävs för att dra runt en ”three roller” med tre valsar motsvarar den kraft som krävs för att dra två parallella krossar på en gång. Det sker även en reduktion i hastighet på grund av det massiva motståndet. Så även om kvarnen snurrar ordentligt för fort när den går tom så blir hastigheten helt okej när det kommer ner malt och borrmaskinen klarar av jobbet med lite blod svett och tårar. Även om hastigheten var i högsta laget så blev malten väldigt bra krossad och fort gick det också kan jag lova.

Volymen
Jag brygger alltid i enheten ”antal fat” och denna gång ville jag ha minst tre stora fat dvs ca 60 liter ner i jäshink. Men eftersom det är generell ölbrist hos familjen Lindh just nu och min jästank rymmer så mycket så maxade jag i varje led för att få ut så mycket som möjligt på en bryggning. Jag mäskade in med 70 liter och lakade med ca 15 liter. Braumeistern har inga problem att hålla en sån mängd i rullande kok med isoleringen ”BryggOlle” och huvan men tiden från utmäskning till kok blir så klart ganska lång. Det händer att jag eldar på med min 3200w doppvärmare för att skynda på uppkoket men denna gång stod maltröret ovanpå Braumeistern så jag orkade inte försöka skohorna ner den emellan.

Misslyckad ferualsyrarast
För att snabba på min bryggdag så brukar jag förvärma vattnet på något sätt under natten/morgonkvisten för att kunna mäska in direkt när jag vaknar. När jag brygger Helles eller Pils så startar jag mäskningen runt 61-62c men för att få mer av fenolen 4-Vinyl-Guaicol (kryddnejlika) i jäsningen behöver veteöl rastas på 44-45c i minst en kvart, gärna en halvtimme. När jag bryggde med hink-i-hink-metoden räknade jag alltid med att 8-10c sjönk av själva inmäskningen men så är inte fallet i Braumeistern av någon anledning. Jag hamnade runt 54c och lite kallvatten och två kylklampar gjorde bara någon grads skillnad. Efter att funderat en stund på hur jag skulle göra så bestämde jag mig för att strunta i syrarasten och låta den tid som gått vara en proteinrast istället. Jag avbröt programmeringen av Braumeistern och stegade rakt upp mot betaamylaserasten istället. Ferualsyran tävlar med bananen i slutändan och i den bästa av världar vill jag ha en skön balas av de bägge, hur det blir just denna gång får tiden snart utvisa. PH-justeringen med lactol ska man vänta med för bästa effekt av ferualsyrarasten så när jag väl skippade tanken om den så körde jag i all mjölksyra och hamnade perfekt på mina önskade 5.2.

Lakning med min Patina
Jag har haft min 36liters Patina i 1,5 år men inte monterat kran i den förens nu. Hade jag haft högre i tak i bryggeriet hade jag säkerligen placerat lakvattenkastrullen högre än bryggverket och lakat via silikonslang och gravitation men eftersom det inte går så fick min plastkanna jobba istället. Kranen höll helt tätt även med varmt vatten och jag ser fram emot att brygga en batch med den snart.
När mäskprogrammet var klart så lyfte jag maltröret till mitt galler som jag placerade mellan maltröret och Braumeistern i vanlig ordning och sedan fyllde jag på med 4-5 ggr av mitt 76-gradiga lakvatten. Att mäska med 14,3 kilo malt varav 8.5 kg var vetemalt som är skallös fungerade helt problemfritt och likaså lakningen. Flödet var inte imponerande snabbt men tillräckligt bra.
Preboil gravity blev en felmätning med refraktometern eftersom vörten så lätt skiktar sig, trots en grundlig (men försiktig) omrörning. MEd bubblor eller kvarglömt vatten så får man lätt för lågt värde med refraktometern men får man orimligt högt som jag fick denna gång (1.065) så är det skiktning som skett. Jag har ingen lösning på detta problem i dagsläget. Att gå tillbaka till hydrometer och kyla vört kommer jag inte göra för preboil, för OG så kan man ju ta den kylda vörten och det är ju också i senaste laget att justera sockerhalten så hastigheten är inte så viktig. Preboil vill jag ha direkt så jag vet vad som händer och kan agera därefter…

Resten av bryggningen
Koket flöt på utan konstigheter, kylningen och diskningen gick som en dans. Jag var pitchad, diskad och klar före lunch och efter ett dygn var det full aktivitet i jästanken. Lakning ger en längre bryggdag men också ett fat öl extra. Jag kommer varva mellan full volume no sparge (FVNS) och lakning framöver beroende på hur det ser ut i inventarierna.

Vatten redo för inmäskning.

Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.

Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.

Krossningen för dagen.

Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!

Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.

PH-mätaren gör sitt jobb snabbt och effektivit. Härligt att pH börjar sitta varje bryggning.

Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?

Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.

Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.

Skummet från hotbreak.

Väldigt lite humle denna bryggning.

Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!

På väg mot komposten!

Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!

Vackra humleoljor vid kylning.

Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank.

Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.

Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…

Vörtprovet i ett shotglas för referns.

Beersmiths tolkning.

OG i min refraktometer.

HEFE 24 (Klassisk veteöl av sydtysk typ)

Batchsize: 68.50 l
Boil time: 60 min
OG: 1.054 SG
FG: 1.012? SG
Alcohol by volume: 5.4 % ?
Bitterness: 13.4 IBUs
Color: 11.6 EBC

Color

Ingredients

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
8.50 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 4 59.6 %
3.54 kg Extra Pale Premium Pilsner (Weyermann) 2014 (2.3 EBC) Grain 5 24.8 %
0.94 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 6.6 %
0.79 kg Melanoidin (Weyermann) (59.1 EBC) Grain 7 5.6 %
0.50 kg Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 8 3.5 %

Total amount of malt: 14.28 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 60.0 min Hop 9 8.9 IBUs
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min Hop 10 4.4 IBUs
1.00 tsp Protafloc (Boil 0.0 mins) Other 11

Total amount of hops: 100 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 12

Yeast cells needed: 912.8 Billion
Recommended starter size: 13.31 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 86.28 l of water and heat to 44.0 C over 2 min 44.0 C 0 min
Ofrivillig proteinrast Heat to 53.0 C over 2 min 53.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.66
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ölresa i München

Jag har länge försökt få till en resa till München då det var över två år sen jag sist var där och äntligen kom möjligheten. Ser man på den nyligen publicerade filmen/VLOGen kan det se ut som om detta var en ren nöjestripp med enbart ölrelaterade händelser men så var det såklart inte utan vi jobbade ganska intensivt under dagarna för att utforska stan några timmar på kvällarna. Detta är också anledningen till att bryggeribesöken blev vid fel tidpunkter då det antingen var stängt eller i allafall inte var någon bryggerivisning. De stora bryggeriernas rundvandringar är för det mesta tyvärr ganska snarlika och inriktade till den breda massan med ”öl görs av malt, humle jäst och vatten. Vi använder bara de finaste råvarorna”-snacket. Att ställa någon tekniskt komplicerad fråga till en guide med mikrofon runt nacken och en liten vimpel i handen brukar vara rätt lönlöst även om jag faktiskt tycker de flesta rundvandringar ändå är väldigt trevliga.

München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid.

München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning.
Förutom att besöka pubar hann vi svänga förbi en större mataffär så en del proviant i form av öl togs hem i väskan. Om ni inte märkt det innan är jag verkligen förtjust i München och flyttlasset hade kunnat gå när som helst om förutsättningar hade funnits. Rent ölmässigt är det väldigt likriktat och är man sugen på välhumlad ale får man leta men öl överlag är så integrerat i kulturen att det finns precis överallt.

De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede…

En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr.

Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt.

En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe.

Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.

Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.

Augustiner Edelstoff – väldigt fyllig stor kropp 5.
Augustiner Helles – lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare 4+, kanske 5?.
Augustiner Hefe – enorm banan i doft, galet hög kryddig kryddnejlika i smak, kletig munkänsla, ganska besk, 5.
Augustiner Pils – extrem örtighet och blommighet, lite blod och järn i doften, snudd på tvål. Oväntat god. Hög beska ca 50-60 ibu, sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+.
Dunkel – lite bränd smak, lättdrucken, brända tone, kaffe choklad karamell. Lätt kropp. 3.

Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.

Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska.

Franziskaner – bra banan bra nejlika bra karamell världsklass underbar 5
Löwenbräu helles välbalanserad med gräddighet och lätt humle. Något intetsägande. Lättdrucken. 4+
Löwenbräu pils – lite svavel och dms i doft, tvål, 3
Kellerbier – äpplen och päron i smak o doft, trist smak, 2

I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg.

Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas.

Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm.

Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.

Ayinger hefeweizen. Något kallt serverad. Medel banan som är mer åt mosade bananhållet, kryddig, välbalanserad, stor munkänsla, lätt karamellig, 4.

Zum Franziskaner med dess sura servitristant.

Något för kall men ändå en 5a. Alltid en femma…

Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.

En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.

Bommade att skriva något om denna då besöket i övrigt var ganska omtumlande med alla turister, musiken och en doft i foajén som påminde om bakgården på ett diskotek runt 03.00… Man måste besöka HB när man åker till München och även om ölet är gott så är det mest för upplevelsen man åker dit. Jag ger HBn en 3,5:a ur minnet men har en flaska med mig hem att provsmaka under mer kontrollerade former.

Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.

Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget.

Schneider weiße Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alloholstark, tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3,5
Vanliga ljusa veteölen var god men inte magisk. Lite för lite banan och lite allmänt trött. 3.

Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.

En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.

Stor banan, lite kall, lätt karamell. Riktigt god och frisk. 4.

Weihenstephaner Pils – örtig och vörtig, lätt cederträ, balanserad beska ca 35 ibu, 4.

Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!

Andechs Wezien, medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög knejlika, bra temp, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. 5
Andechs Helles, fyllig kropp, lätt örtig doft. 4

Dunkelvetenölen glömde jag anteckna om men den fick en 3a. Saknade fräschör.

Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl.

O’ zapft is!

HAcker & Pschorrs Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4

Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Sätt kran på en kastrull

En riktigt bra storlek bland Patinas proffskastruller är 36-litersvarianten som lämpar sig extra bra för att brygga BIAB till en mängd som i slutändan fyller ett Corneliusfat, dvs ca 19 liter. Vill man enbart ha kastrullen för att koka vört lagom till ett Corneliusfat ger kastrullen lite lagom med extra utrymme ovanför ytan så man minskar risken för överkok även om 30-literskastrullen säkert passar många här. Att 1 cm på höjden på 36l-varianten är exakt 1 liter är såklart väldigt smidigt för att mäta volym och den är heller inte så vansinnigt stor som 50-literskastrullen jag hade tidigare. Enda nackdelen med kastrullen är att den inte går att köpa med tappkran förmonterad på. Varför det inte går vet jag inte men det tänkte jag att det här blogginlägget skulle handla om. Eller nej föresten, det vore ju fullständigt ointressant. Istället tänkte jag beskriva hur man enklast tar upp ett hål i rostfritt som t.ex. en kastrull eller en rostfri diskbänk för att montera en köksblandare vilket jag gjorde nyligen i bryggeriet.

Det finns två bra verktyg för att ta upp hål i rostfritt, den ena är en hålpunch som är som två muttrar man drar ihop på respektive sida av kastrullväggen tills det skärs ut ett hål. Nackdelen är att man måste ha en hålpunch för varje storlek på hål man vill göra och att det är lite knixigt förfarande. Den andra varianten är en stegborr vilket jag valt att använda mig av. Då får man möjligheten att ta upp hål från 4 mm enda upp till 32 mm och det går såklart lika bra att använda den för att göra hål i jäshinkar även om det är lite overkill och inte behövs något blogginlägg om.

Stegborren monteras på valfri skruvdragare men undvik att ha den på allt för stora eller främst snabba borrmaskiner som inte går att köra rejält långsamt. Vid för snabba varvtal kommer stålet på kastrullen att upphettas så mycket att det härdas och det blir ett enormt besvär att borra vidare, dessutom tar stegborren stryk av värmen. Det går att använda sig av kylpasta (borrolja) eller diverse andra oljor (5 56 har jag hört ska fungera) men tar man det bara väldigt långsamt så tycker jag inte det är ett krav eller ens behövs. Se bara till att borra med ca 2-3 varv i sekunden och ta direkt en paus om stålet känns hett eller om det kommer rök (då är det troligtvis i senaste laget).
Ni kan se att jag kört lite för snabbt runt 22mm så tro mig när jag säger att långsamt är det som gäller. Men det betyder inte att det tar speciellt lång tid, inte för några enstaka hål iallafall. Ni som ska borra 10-20 stycken kanske ska investera i kylpasta dock. För mig tog följande hål 2-3 minuter att ta upp så även om det känns lite segt att stå och glo på hålet så är det inte hela världen.

Stegborren har en liten vass topp för att ta upp det första hålet men jag tycker att den ”vandrar” lite väl mycket så jag gör gärna ett pilothål med ett vanligt mindre stålborr istället. Även här gäller låga varv och tog mig ca 15 sekunder.

Jag valde att göra hålet med origo på 6 cm så min kran kommer plocka ca 1 cm i radie från det. Jag gillar att låta vörten efter koket sedimentera och är kranen för låg så får man med sig både humle, varv- och kalldruv ner i jäshinken. Det är väldigt enkelt att tippa lite på kastrullen mot slutet för att få ut de sista litrarna med en högre kran. Annars går det även montera en diptube så kommer man längre ner i kastrullen. Väljer ni att montera kranen lägre, se då till att det går enkelt att skruva på alla brickor mm. från insidan så de inte tar i botten av kastrullen. Det kan även vara irriterande om kastrullen inte kan stå på en plan yta så mät två gånger och borra en.

Här har jag satt en liten tejpbit för att ytterligare minimera att borret vandrar iväg och repar kastrullen.

Pilothålet upptaget.

Sen bytte jag till stegborret och borrade ett steg i taget (på låga varv som sagt) tills dess att jag fått den önskade storleken.

För att montera kranen har jag en rostfri genomförning man inte behöver svetsa. Den kallas för Weld-B-Gone och är ett stålrör med mutter, packningar och bricka.
Jag valde en tredelad kulventil/kran denna gång för att testa. De är ett uns mer rejäla en de enkla varianterna men framförallt smidiga att kunna plocka ner i smådelar för rengöring i t.ex. PBW vilket man bör göra kanske en gång per år beroende på hur ofta man brygger. För att kunna koppla slang till kulventilen har jag en rostfri 12mm nippel, inget märkvärdigt med den förutom att det är en lite kortare variant än jag tidigare haft.
Till insidan har jag en LauterHelix 1000 mm som är en lång fjäder som håller borta främst skal vid mäskning men även humlekottar. Mindre pellets har de flesta sillösningar problem med och enklast där är sedimentering anser jag. Fördelen med LauterHelix jämfört med BAzookaScreen är dess betydligt större längd. 18 cm mot 100c m eller t.om. 1500 cm som också finns gör enorm skillnad. Jag kommer återkomma till LauterHelixen vid senare tillfälle.

Muttern körs in utifrån och förses med packning. Gängtejp är alltid bra och kom förmonterat på detta kit.

På med brickan som plattar till packning mot kastrullväggen och sedan på med röret.

Utsidan får en packning och sedan en mutter. Jag har enbart handdragit denna lösning och den höll helt tätt. Ska man använda verktyg så tänk på att det går att dra sönder packningen med för mycket våld. Det är packningen och inte gängorna som ska täta!

Sen är det bara att skruva på kranen på muttern och helixen från insidan. Vill man så kan man använda LauterHelixens T-rör och bricka istället för Weld-B-Goneröret men jag hade en hexnippel extra så jag gjorde så istället för att snabbt och enkelt kunna växla från mäskkärl till enbart kok-kastrull utan falskbotten som LauterHelixen klassas som…

Voilá! Färdig bryggkastrull eller mäskkastrull eller pastakokare eller vad du nu vill ha den till. Hummerkokare kanske?

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindhs Premium Gold (v5)

Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken Bavarian Helles med Carapils och även lite Melanoidmalt men trots att den versionen blev väldigt bra så ville jag ändå testa ett nytt recept som bygger på Paulaners Helles för variationens skull. Min extraljusa premiumpilsnermalt byttes mot Barke Pils (96%) för att få lite mer färgbidrag men stora skillnaden var såklart Carahell (4%). Melanoidmalten sägs kunna efterlikna smakerna man får från dekoktion men jag är inte så enormt övertygad om det. Framförallt är jag inte så förtjust i hur melanoidmalten smakar torr, dvs. en halvnäve torra korn i munnen, så jag skippar den denna gång så får jag labba med något mer minitest i framtiden.
Jag har haft lite bekymmer med lång lagtid, den tid det tar för jästen att bli aktiv i jäsningen och jag tror det beror på att jag legat lite lågt i jästemperatur för just South German Lager WLP838. Jag har legat på 9c där 10-12.8c rekommenderas av tillverkaren. Jag vill göra större jäststammstester framöver men just nu har jag problem men att brygga mer än vad det går åt i hushållet så det får vänta lite. Jag kan med andra ord inte så starkt motivera jästvalet på 838 mer än att jag fått god öl med den tidigare och jag hade en rejäl slurry i kylen. White Labs beskriver jästen såhär:


“This yeast is characterized by a malty finish and balanced aroma. It is a strong fermentor, produces slight sulfur, and low diacetyl.”
Attenuation:  68.00-76.00 %
Flocculation: Medium to High
Alcohol Tolerance: Medium (5 – 10%)
Optimum Fermentation Temperature:  50.00-55.00f (10-12.8c)
Hours to get to 50 percent attenuation: 85

Att det är Tysk nobel humle i är väl knappast en överraskning men där många förespråkar en ensam bittergiva så föredrar jag ”tripple hop”, humle även senare för smak och arom. En del av den senare humle försvinner med lagringen men det ger ölet lite fler dimensioner och en utvecklingskurva som är intressant. Det är inga mängder humle vi snackar om här, 200 gram till 55 liter, men ändå så det tillför något.

Vattnet och krossningen
Jag samlade 70 liter RO-vatten en vecka i förväg eftersom bryggdagen blev uppskjuten av VAB. Enda salttillsatsen var KalciumKlorid för att ytterligare framhäva maltsötman i stilen. Något större sötma vill jag inte ha utan den maltsötma jag menar här är den gräddiga och friska typen som man får brygga väldigt varsamt för att få fram och behålla. Krossningen av malten gick inte riktigt hela vägen. Min nya Monster Mill MM3 är inte riktigt inkörd och den fick svårt att nypa tag i specialmalten jag hade i först. Maltkornen hoppade mest upp och ner och ville inte sugas ner. Jag har upplevt detta tidigare främst med vete och med för hög krosshastighet vilket jag inte märkt hade smågblivit av min borrmaskin. Jag grävde ut några nävar specialmalt och hade i basmalt. Sänkte hastigheten och slurp så var malten krossad. Ytterligare teorier om varför detta kan uppstå är att den ickedrivna valsen är lite trög och kan behöva smörjas lite eller att jag dragit åt alla skruvar för hårt. Själv avståndet mellan bas-stycket och valsarna är inte helt givet eftersom det är enbart är lådan runt om som håller ihop alla delar. Jag har sedan denna bryggning kört igenom en del malt med gott resultat så jag avvaktar med vidare åtgärder.

Körde utan gummi
Jag körde utan gummilist runt övre filterparet även den här gången eftersom det gick så bra sist men nu fick jag ett tiotal små märkliga skalbitar som smet emellan som jag förvisso lätt kunde fiska upp vid uppkoket. Lite störande ändå så jag kommer gå tillbaka till liten framöver eftersom jag ändå har den. Inmäskning och utmäskning/ickelakning/maltrörslyft gick utmärkt utan några överraskningar. Maltröret fick droppa 10 minuter på undre pinnarna innan jag lyfte ner den i diskhinken där det en timme senare samlats nästan 2 liter till. Svinn jag får leva med om jag inte vill dra ut på bryggdagen eller byta diskhinken mot något som känns mer livsmedelsklassat än Biltemas murbrukshink.
Koket med humlegivorna likaså utan avvikelser och efter en timme kylde jag ner till ca 13 grader innan jag flyttade till jäshink och syresatte rejält med min stora ballongvisp. Under kylningen använde jag det varma kylvattnet som en varmvattenslang för rengöring av filter och maltrör eftersom det dels är bevattningsförbud i Nykvarn och eftersom vår varmvattenberedare (pelletskombipanna) gått åt helvete. Volymen och OG blev som planerat på 56 liter och 1.051. Allt gick som det skulle helt enkelt.

Tråkigt blogginlägg och Missnöje över Beersmith
Jag har insett att en smidig och lyckad bryggdag ger ett ganska tråkigt blogginlägg men det händer ju tack och lov att det går riktigt smidigt och bra ibland, äntligen! Jag blir allt mindre nöjd över Beersmith och senaste versionen har inte förändrat det. Beersmith är bra på att hålla resa på inventarierna, en funktion jag förvisso använder men inte behöver och programmet är även bra på att lagra recept. Att hålla koll på bryggningen medan jag brygger tycker jag däremot inte om och jag håller på med en enkel excel istället. Jag vill kunna jämföra de senaste bryggningarna på ett och samma ark och få en bättre överskådlighet på processen och dess avvikelser och där går Beersmith bet ordentligt. Dessutom lämnar Beersmith en del att önska när det kommer till att förklara hur det är tänkt att användas. I vilken temperatur ska man mäta de olika volymerna? Ska man räkna boiloff vid 20c eller 100c? Varför är inte grainabsortion i metriska mått? Varför ger 60 min på 62c och 60 min på 72c inte ett förväntat lägre FG än 60 min på 65c osv osv. Kanske sneglar jag på andra program framöver, eller så anammar jag excel helt och hållet.

Maltkrossningen på ca 0.8mm.

Inmäskning före solen kommit upp.

Perfekt pH enligt planen.

Jästslurryn i väntan på jobb.

Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.

Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.

Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.

Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!

Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?

Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.

Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.

Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.

Samlade två hinkar varmvatten till disken.

Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.

Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.

Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.

Receptet

Lindhs Premium Gold (v5) (Helles)

Batchsize: 56.50 l
Boil time: 60 min
OG: 1.051 SG
FG: 1.018 SG
Alcohol by volume: 4.3 %
Bitterness: 22.4 IBUs
Color: 8.0 EBC

Color

Ingredients

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
15.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
15.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins)

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11.38 kg Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 4 96.0 %
0.47 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 5 4.0 %

Total amount of malt: 11.85 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 60.0 min Hop 6 10.9 IBUs
75 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 15.0 min Hop 7 8.2 IBUs
75 g Hallertauer [4.80 %] – Boil 5.0 min Hop 8 3.3 IBUs

Total amount of hops: 200 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
5.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 9

Yeast cells needed: 1061.8 Billion
Recommended starter size: 7.11 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 69.76 l of water and heat to 61.0 C over 0 min 61.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.70
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Measured data
PreBoil volume (100c): 60.85 l
Est. end of boil vol (100c): 58.85 l
Volume in fermentor (20c): 56.50
OG: 1.051 SG
FG: 1.012 SG
ABV: 5.1 %
Mash eff.: 78.5
Brewhouse eff.: 77.00 %

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Felsmaksprovning

Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; ”Beer Uno Kit”. I kittet ingår tio ampuller man blandar ner i varsin neutral öl och blandar lite försiktigt. Kittet har 10 (fel)smaker, så som diacetyl, oxiderat, Dimethyl Sulfid (DMS/kokta grönsaker) med fler. Vi samlades ett gäng hemma hos hembryggarmästare Jonas och provsmakade oss igenom den ena hemskheten efter den andra, dock med en fantastisk middag och finöl som avslutning. De flesta smakerna var såklart hemska men två av smakerna uppskattades dock av mig, nämligen 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) och isoamyl acetat (banan) eftersom de är välkomna i sydtysk veteöl. Alla smaker i kittet skulle vara väl accentuerade och svåra att missa vid dess höga koncentration men några var betydligt lättare att känna än andra. Vi hade turen att avsluta med felsmaken ”jordkällare/korkskada” som knappt gick att smutta på. Det var som att få på käften ordentligt, vilken jävla snuskbomb! Diacetylen däremot var mer välavvägd och i mängd som går att finna i kommersiella öl som Pilsner Urquell eller Baron Trenck. Järn som smakade blod var riktigt oangenäm.
Kittet kostar förvisso en slant (99 pund) men räcker gott och väl till 8-10 personer så att gå ihop ett gäng, provsmaka och diskutera smakerna är en stark rekommendation. Styrkan på ampullerna var något ojämn som sagt men i övrigt rekommenderar jag den vetgiriga att testa Aroxa Beer Uno Kit. Jag lärde mig identifiera ytterligare ett gäng felsmaker och att verkligen lära mig särskilja de från en del andra felsmaker som ofta går hand i hand. Att göra en perfekt öl med enbart en felsmak och som inte har tydlig smakprofil i övrigt är nämligen ganska svårt. Ruttna ägg, blod och kokt majs, ja det är grejer det!

En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.

Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.

Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.

Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.

Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning av Hefe XXIII


Halmgul, krafttigt disig med medel skumkrona. Skummet är inte superstabilt.
Doften är tydlig banan, tydlig men medel kryddnejlika, väldigt fräsch och krispig pilsnermalt, lättare vetedeg och lätta inslag av svavel.
Smaken är väldigt maltig med mycket vetesmak åt vetedegshållet. Banan på medel nivå och en medelhög örtighet. Lätt syrlighet i bakgrunden.
Beskan är medel men i överkant för stilen.
Alkoholen är balanserad och lätt.
Fruktig eftersmak som med den medelstora kroppen ger ett långt avslut.
Mycket hög kolsyrehalt som är något stickig.

Kommentar
God veteöl med väldigt fräscha maltsmaker. Den blev mycket mer ljusare än tänkt och karamellmalten tar verkligen inte för sig utan den kan ökas på en hel del till nästa gång. Hur jag ska öka färgen utan att fuska med carafa har jag inte bestämt mig för ännu men jag har några idéer och uppslag.
Kolsyrehalten gör att den känns oerhört fräsch och det lätta inslaget av svael försvann efter en veckas smakande från fatet.
Den öppna jäsningen har inte bidragit till några större inslag av banan så den risken kommer jag inte fortsätta att utsätta min öl för framöver. Min teori är att det gör stor skillnad med öppen jäsning för stora bryggerier där låga och öppna är att föredra framför stora koniska jästankar där trycket sänker esterproduktionen hos jästen. Våra jäshinkar som hembryggare är det redan så lite tryck i att skillnaden blir liten.
Väl godkänd öl men inte mvg. Mer banan, lite mörkare färg och lite mer komplex maltsmak till nästa gång.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Några nya glas

Hofbräu 40 cl
Klassiskt ölmärke för Oktoberfestöl som har en stor ölhall mitt i centrala München. Glaset är väldigt tunt för stilen och har därmed ganska låg vikt. Det gör att det känns elegant, lätt plastigt men ändå så glaset ligger jätteskönt i handen. Funkar bäst till öl man dricker lite större volymer av med hög hinkabilitet, dvs långt ifrån ett provsmakarglas. Bra allroundglas för ljus öl med maltbetoning typ helles eller internationell pilsner. Till välhumlade öl finns det dock bättre glas. Ett glas som kommer gå varmt till grillen i sommar! Elegant var ordet.
59 kr på Barshopen

Jever 40 cl
En klassisk flöjt till Tysklands beskaste kommersiella pilsner. Perfekt tjocklek i glaset, dvs ganska tunt med inte allt för rundad kant. Jag ogillar när det är som en badring på glasets öppning, helst ska det vara fasat eller slipat så det nästan är vasst. Jeverflöjten har nätt fot och ganska liten hals men är ändå ett stadigt glas. Det känns välavvägt i handen med bra viktfördelning och vinkeln när man dricker känns som den följer strupen störmlinjeformat. Ett glas att dricka lite större mängder ur och kanske inte just Jever som ju är något av finsmakarens beskpils men jag ger ändå glaset nästan full pott. Välavvägt och smäckert!
59 kr på Barshopen

Berliner Kindl 40cl
Kristall-slipad fot vilket ser elegant ut men är förvånansvärt oskönt att hålla i, det vill liksom snurra sig ett åttpndelsvarv i handen om man fångar det fel. Glaset är oerhört högt och går inte in under mitt tapptorn utan att först vinkla det likt ett veteölsglas. Stort och klumpigt och känns obalanserat då det väger på tok för mycket. Mitt i särklass högsta glas, högre än alla veteölsglas till och med! Väldigt vackert på bild men inte en favorit att dricka ur på grund av klumpigheten. I 20-cl-tappning kunde den varit riktigt elegant och vackert likt ett champagneglas men nu blir det lite av en ”Burtan som varit på Tacobuffé”, fast vacker på bild då det vill säga…
69 kr på Barshopen

Radeberger 40 cl
Medelstort glas åt flöjthållet som nästan rymmer en stort stark. Avsmalnande fot som ligger skönt i handen och kupan har en fin sensuell form, lite sådär nygravid. Guldkanten runt munnen är lagom accentuerad och inte alls vräkig som de är ibland. En tjocklek som är diskmaskinsäker även om jag föredrar något tunnare gods. Trevligt standardglas som är bra allround till all lättdrucken ljus öl. Passar mindre bra till välhumlat eller stout såklart. Dock belgare då kupan och vinkeln gör att ölet kommer till sin fördel. Halsen kunde varit lite smalare.
79 kr på Barshopen


Spaten 50 cl
Jag har nästan svårt att vara objektiv med Münchenglas då det ligger så mycket känsla och tradition bakom att dricka de här ölen som t.ex. Spaten som uppfann ölstilen Helles och lanserade den 21e mars 1894. Historiens vingslag, precis som den trötta IPA-engelska-båt-skeppar-historien var het för 5 år sen, ger alltid öl ett mysteriskt skimmer och när det gäller tyska öl blir jag lite extra blödig. Denna sejdel är liten för stilen då Bayarnerna gillar sina enliters Maß (Maßkrug). Glaset är ändock kraftigt och ganska tungt. Handtaget är skönt svängt och ligger bra i handen med ett ovanligt bra tumgrepp med en liten pistolhane på (ja du kommer titta på bilden igen). Vackert slipat och alla designdelar är på insidan så man slipper den bubbliga utsidan. Garanterat diskmaskinsäkert och skålsäkert. Bra för oktoberfesten och kanske en kräftskiva eller två. Inte så elegant sejdel men ändå stilren och trevlig, odödlig och klassisk.
79 kr på Barshopen


Schneider Weisse 50 cl
Jag har ganska många veteölsglas och de är alla både lika och samitdigt olika. Just detta glas från Schneider skiljer sig då det nästan är helt rakt, de flesta andra weizenglas har någon form av kurva eller midja. Glaset är tungt och har rejält gods. Det är lättdiskat och utan krusiduller eller pretentioner. Lite som veteölsglasens 101. Jag tycker om det för det ger en bra skumkrona och är lätt att hälla upp veteöl i, utan överraskningar eller svårdiskade partier (jag tittar på dig Franziskaner!). Bra tyngd i botten där tyskarna gillar att skåla och det står stadigt på bordet. Ett trevligt veteölsglas dock utan större elegans.
79 kr på Barshopen

Schofferhofer weizen 50 cl
Det som urskiljer detta glas mot alla andra veteölsglas är dess markerade midja. Glasets medelpunkt viktmässigt är högre än midjan vilket gör det något ostabilt. Samtidigt är glaset något tunnare än många veteölsglas och dess öppning gör att man inte måste skicka foten mot himlen för att dricka vilket en snäv kupform gärna gör. Skönt att hålla i med det naturliga greppet under midjan men för den konservative tysken är glaset kanske lite för modernt. Bra tjocklek på glaset och rejält tilltagen botten.
65 kr på Barshopen

Weihenstephaner 30 cl
I Tyskland finns en hel del veteöl även på 30cl-flaska vilket kräver ett mindre veteölsglas än standardstorleken. Som svensk systembolagskonsument är detta glas mindre lyckat då man gärna vill ha hela ölets från flaskan i glaset för att inte missa jästfällningen men som hembryggare finns ju inte det problemet. Däremot händer det ofta att jag bara vill ha en kleine hefe och inte en halvliter. Då är detta glas helt suveränt! Jag tycker slipningen är väldigt vacker på både detta och det större halvlitersglaset som jag också har även om grumlig öl som veteöl inte ger glaset den rättvisa bedömningen det förtjänar. Svårdiskat tyvärr då en vanlig diskborste inte går ner i foten så min barnflaskeborste får åka fram (inte kör ni väl öl glas i diskmaskinen? Jo jag har några fulglas jag gör det med faktiskt om jag ska vara ärlig). Summa sumarum ett väldigt trevligt veteölsglas som jag verkligen rekommenderar. Nätt och fint!
59 kr på Barshopen

Bitburger 50 cl
Bitburger är en av Tysklands största pilsnerproducenter och ölet var tidigare stilförebild för Tysk Pils hos SHBF innan man i senaste versionen tog bort den och kvar blev endast Jever som, även om jag tycker den är väldigt god, är i överkant för vad alla andra pils åstadkommer i beska. De traditionella Bitburgerglasen är väldigt speciella med sin raka form och lilla fot där man gärna ska sätta en liten pappersbit (kjol?) som samlar upp skum som rinner längs kanterna. Detta glas är på 0,5l och är ganska ovanligt att få på krogen i Bitburg/Trierområdet där 0,2l och 0,3l är vanligast. Glaset är tunt och lätt för sin stora storlek. Det är skönt att både hålla i och dricka ur och det framhäver ljusa öl bäst. För att vara just Bitburger gillar jag de mindre storlekarna lite mer och 0,2-varianten är faktiskt mitt absoluta favoritglas (inom alla stilar) just nu. Bitte ein bit!
69 kr på Barshopen

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindh Pils (v4)

Som det varit senaste tiden har jag bryggt på helger (främst söndagar) med start tidigt på morgonen för att inte ta en hel dag i anspråk från övriga familjen. För att effektivisera detta har jag labbat med timer för att ha inmäskningsvattnet redo när jag drar igång vid 6-tiden. Så fick jag tipset av en läsare om att Braumeistern, vid elavbrott, återupptar det den höll på med automatiskt. Det lät ju sjukt smidigt! Men tydligen fungerar det inte med den programvaran jag har, där måste man nämligen bekräfta återupptagningen genom att trycka continue vilket jag inte vill göra klockan 4 på natten. Alltså är jag tillbaka med timer och doppvärmare för att lösa detta problem. Förra gången hade jag min UT200 emellan också för att styra temperaturen, denna gång räknade jag ut hur många grader per minut som min 3200w doppvärmare värme och höftade och hamnade bra i tid. Med varmt vatten i Braumeistern var det bara att mäska in på morgonen för att snabbt få mig en kopp kaffe och göra frukost till barnen. Jag ska försöka hitta en bättre tid att brygga på för att stressbrygga är inget roligt och resultatet blir lidande.

Receptet
Denna version av pilsnern blir faktiskt receptet hemligt för er läsare. Inte så mycket för min skull, jag ska inte tävla med ölet eller så, utan för att jag lovat personen jag fått receptet av att inte sprida det vidare. Det är nämligen ett recept jag fått i andrahand som från början kommer från bryggmästaren på ett stort bryggeri vars pilsner jag tycker är väldigt bra. Det är två sorters malt och en sorts humle, så inget komplicerat i sig men sorter och individuella mängder får ni klara er utan denna gång. Min Lindh Pils (v3) är så pass bra och snarlik att ni kan snegla på det receptet istället om ni ska brygga Tysk Pilsner. Saltmässigt har jag dragit ner lite till 40ppm Kalcium som test och även mjölksyran har jag backat ner mängden lite på. Tänker att det inte behövs riktigt så mycket som jag kört med tidigare.

Bryggvagnen
Mitt vita rullbord som jag har Braumeistern på har jag inte skrivit om så mycket tidigare av någon anledning. Det är ett bord till tvättmaskin/torktumlare och avsett för att klara de vibrationer och den vikt en tvättmaskin uppbringar vilket jag antar är i närheten av mina ca 90kg jag utsätter det för. Den blev över när vi gjorde om i tvättstugan och tyvärr blev en precis likadan hivad på tippen av gubbarna som bytte ut tvättmaskinen (jag var tyvärr inte hemma). En blev kvar och den är jag väldigt nöjd med. Perfekt höjd och väldigt nätt men stabil och kraftig. Lätt att torka av och med hjul under kan jag enkelt rulla bort bryggverket och svabba om bryggdagen gått vilt till. Hjulen har dubbla hjulpar och ska klara ganska mycket vikt så de knappa 25kg styck (totalen delat på fyra) är inga problem. Det som däremot visade sig vara problem är skarven vid foten på bordet, den som vanligtvis ska skruvas fast i golvet i tvättstugan men där jag skruvat fast hjulen istället (perfekt med förborrade hål i rätt storlek!). Den foten är inte bärande och när jag fyllt Braumeistern med 70l RO-vatten bredvid min diskbänk och skulle rulla tillbaka den till bryggplatsen så hörde jag ett knak i en av fogarna. I ren panik sågade jag till en stödplanka jag kunde slå in längs benet med en gummiklubba så ingen olycka skulle ske under bryggningen. 70l kokande vört som välter är inget man skojar bort direkt… När bryggdagen var slut så ordnade jag till tre likadana plankbitar så nu ska det väl vara själva f**n om det inte klarar av vikten mångdubbelt!

Bryggningen
Även denna gång körde jag med fulla volymen bryggvatten direkt i mäsken och skippade lakningen. Effektiviteten blir absolut lidande men det är rätt skönt att slippa blasket med lakvatten ibland. 70 liter är dock nära max vad man kan få i utan att riskera att det rinner över när vätskan expanderar vid högre temperatur, kanske 72 liter för den riktigt modige. För er med Braumeister 50 kan jag tipsa om att 70l är EXAKT där gängorna på mittpinnen börjar, iallafall på min. Med just denna mängd malt och utan lakning så räcker det med att hänga maltpipan på stången som det är designat för att göra. Nivån på undre maltfiltrena hamnar precis ovanför vätskenivån vilket man kan se på inbuktningen av maltrörets utsida så jag lyfte röret med hjälp av taljan dit men sen när det runnit klart så kunde jag enkelt lyfta röret med enbart händerna (utan metallpinnen) ner i min diskhink, smidigt faktiskt.
PH:t landade på 5.4 vilket är perfekt för själva mäskningen så den mindre mängden passade bra för denna bryggning. Vid första mätningen visade mätaren 4.9 och jag kände mig väldigt konfunderad. Problemet (insåg jag en kvart senare när kaffet runnit ner i systemet lite) var att mäsken inte hunnit blanda sig tillräckligt ännu. Jag rörde om för dåligt vid inmäskningen vilket även visade sig vid bryggdagens slut då min effektivitet blev för låg, även för att vara no-sparge.
Jag skippade den gummilist jag tidigare haft runt det övre filtret i maltröret för att täta mot små maltrymlingar. De större filtrena jag har köpt från Bac Brewing är så pass mycket bättre i passform att gummilisten inte behövs längre. Varför det tagit mig ett år att testa detta har jag inget svar på.
Bittergivan åkte ner som First Wort Hop (FWH), inte för jag är så övertygad om att beskan skulle bli så mycket rundare utan mest för att det är smidigt om man missar ”kokstarten”. Ibland vill jag skumma av uppkoket vilket blir lite dumt med FWH så denna gång fick jag skippa det. Kokade en timme med distans under huvan för att inte få överkok som vanlit, kylde till 13c och förde över till hink där jästen åkte i.

Diskningen
Riktigt ointressant att skriva om disken kanske ni tycker men den var så oerhört smidig nu när jag har dragit in både varmt och kallt vatten i bryggeriet och med den enorma diskhon i min fina diskbänk. Jag samlade som vanligt ca 30 liter av det varma kylvattnet för att ha i Braumeistern men att kunna spola av allt annat med varmt vatten var en stor förbättring mot tidigare. Jag får ner hela maltröret i diskhon vilket var grymt smidigt.

Slutligen
På det hela en ganska bra bryggdag utan några större avvikelser eller konstigheter. Jäsningen tog lite lång tid att komma igång då jästen nog var lite trött, jag brygger för sällan helt enkelt. Min dröm är att brygga två gånger i månaden vilket är lagom ofta för att det ska vara roligt och att man hinner planera för varje bryggning. Som det sett ut i år så är detta tredje bryggningen vilket är under all kritik. Nu har förvisso bryggeriet blivit renoverat och jag har rest en del i jobbet men det sistnämnda lär inte minska så jag måste helt enkelt hitta annan tid till att brygga. Jag kan snart inte effektivisera bryggdagen mer utan att börja tumma på kvalitén. Småbarnsförälderlivet är härligt men en riktig tidstjuv!

Det finns flertalet mjukvaruversioner även på den föregående kontrollenheten som jag har. Just denna har tre programmerbara humlegivor och är troligtvis den sista firmwaren innan de bytte till nya kontrollern tidigt 2015. Denna ”continue/abort” gör att jag inte kan sätta timer på bryggverket för tidsinställd vattenvärmning.

Malt, okrossad.

Så här mycket plats tog malten i hoppern till min Monster Mill MM3. Gott och väl med utrymmer för 3-4 kilo till vilket jag ändå inte kan pressa ner i bryggverket.

Spruta för mjölksyra är smidigt. Finns gratis på apoteket om man behöver mindre storlekar eller så kostar de någon tia på ebay.

PH-mätaren fungerar fortsatt bra och är snabb och stabil. Perfektionisten i mig saknar den extra decimalen jag hade på min tidigare noname-pH-mätare men då noggrannheten i dessa instrument ändå är nere i det spannet så spelar det ju mindre roll. Men ändå, skulle vilja veta om det är 5.37 eller 5.43 även om det är +-0.05 felmarginal. Kanske borde jag bara söka vård istället…

70l och drygt 11.20kg malt (två nävar malt mer än så pga lite inställningar med maltkrossen).

Lakning utan lakning. Eller avrinning kanske är ett bättre ord. Det är stödpinnen maltröret vilar på som jag senare använder mellan Braumeistern och huvan för att koket inte ska bli så våldsamt.

CocaCola-StarSan som jag kallar SaniClean. Skummar inte som StarSan men i övrigt motsvarande produkt. Om den bruna färgen kan missfärga kläder eller jäshinkar vet jag inte eftersom jag inte använt det så mycket ännu. Jag har inte heller bestämt mig för om jag föredrar StarSan eller SaniClean, skum eller inte…

Ahhh, stora maltröret på BM50, rätt ner i diskhon och varmvatten på. Som jag blött ner mig genom åren med vattenslangar och borstar/svampar. Jag blev inte ens lite blöt denna bryggning! Någon gång ska ju vara den första.

Stora avställningsytor både på själva bänken och undertill är guld. Att jag dessutom har en till likadan diskbänk och ett barbord bakom mig gör att jag äntligen känner att jag kan ställa saker fritt under bryggningen men främst kunna ha en stor och ledig starsannad yta att arbeta med mot slutet av bryggdagen.

Diskbänk nummer två som jag varken installerat avlopp eller vatten på används som torryta just nu med vägning av salter/humle och en del mätningar. Jag har ju ytterligare en liten diskbänk med vatten och avlopp som stod i garaget när vi flyttade in så att ha tre är snudd på overkill. Hyllplanet, underst i denna bild, är löst och jag kan lägga det över diskhon så blir bordsytan större, om behov för det skulle uppstå i framtiden.

Bryggde med originalkranen idag och tyckte den var väldigt smidig och lättarbetad. Kan inte dra mig till minnes varför jag prompt skulle byta ut den men nu ska jag köra med denna några bryggningar för utvärdering.

Här syns distansen under huvan även om skärpan i bilden är på bakgrunden. Fläktlös ventilation fungerar faktiskt väldigt bra och jag får väldigt lite kondens i bryggeriet.

Jag har bytt slang på den varma sidan av kylspiralen för säkerhets skull. Jag har sett en del obehagliga bilder på bryggare som fått kroppen översköljd av kokande vatten och det är ingen vacker syn. Bytet visade sig vara en väldigt klok idé vilket ni snart ska få se…

Detta är samma slang som jag använt som kylspiralslang tidigare men här har den nyss suttit på duschmunstycket jag spolar rent bryggverket med. Mitt i spolningen sprack slangen och varmvatten sprutade kors och tvärs. Tack och lov var det bara kranvatten och jag stod precis vid kranen och kunde stänga av. Varningens finger för trädgårdsslang, de klarar inte varmt vatten speciellt många bryggningar.

Jag samlade varmvatten i mitt ”keg” jag inte hittat någon användning för ännu. Sjuuukt tungt att bära iväg på den den när var fylld med varmvatten så det kommer jag inte göra om. Tanken med keggen var att jag skulle göra någon sorts HLT eller annat men jag kanske impulsköpte lite tokigt…

 

129. Lindhs Pils – v4 (Tysk pilsner)
Batchsize: 56.60 l
Boil time: 60 min
OG: 1.047 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 4.8 %
Bitterness: 34.9 IBUs
Color: 7.3 EBC

Color  

Ingredients

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
15.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) 1
15.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins)

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
XX kg Basmalt Grain 4 xx %
x.x kg SpecialMalt Grain 5 x %

Total amount of malt: 11.20 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
16 g Hops [8.00 %] – Boil 60.0 min Hop 6 6.1 IBUs
50 g Hops [8.00 %] – Boil 30.0 min Hop 7 14.8 IBUs
40 g Hops [8.00 %] – Boil 15.0 min Hop 8 7.6 IBUs
84 g Hops [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 9 6.4 IBUs

Total amount of hops: 190 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Southern German Lager (White Labs #WLP838) [35.49 ml] Yeast 10

Yeast cells needed: 984.0 Billion
Recommended starter size: 5.90 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 70.00 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 2 min 62.0 C 30 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Monster Milll MM3

Jag påbörjade förbättringen av min gamla maltkross genom att bygga en större hopper men sen fick jag tipset från en läsare att limmet i det kompositmaterialet jag använt är hälsovådligt. Nånstans i det här skedet bestämde jag mig för att uppgradera hela krossen och även själva krosstationen (skåpet behövdes till tvättstugan dessutom). Därför har jag nu gått över till en Monster Brewing Hardware ”Monster Mill MM3” som har tre valsar istället för mina tidigare två. Det är fortfarande endast en drivande axel och ett ”par” av två valsar som går att justera avståndet på för att finlira krossgraden men malten kommer nu förkrossad av den övre valsen. Övre valsparet krossar på 1,5mm så det som främst sker är att skalen avlägsnas från kärnan så intakta som möjligt, eventuellt delas kärnan i någon enstaka bit också. Det undre paret, dvs extravalsen och den drivande övre valsen (en vals jobbar dubbelt) krossar sedan kärnan till önskad storlek från nära 0mm upp till 1,4mm. Jag har tidigare krossat all min malt på 1.0mm, dels för jag tycker det fungerat bra i mitt bryggverk men större har inte varit ett alternativ då jag kör med en hel del vete som är mindre i storlek och passerar krossen knappt krossad på 1.2mm. Fördelen, den enda fördelen, med en tredje vals är att skalen inte blir lika krossade som man vill ha kärnan. Hela skal underlättar genomströmningen av vört genom maltbädden och är ett krav för RIMS-verk som jag använder. Brygger man med BIAB (utan recirkulering) är detta inte alls lika viktigt och man kan krossa betydligt finare. Ju finare krossning desto högre utbyte (eller kanske främst snabbare och kommplettare konvertering) av malten sker men ju fler skalbitar desto större risk för strävsmakande tanniner i ölet i slutändan. Det gäller att hitta den gyllene medelvägen här och vad som är rätt för mig är kanske odugligt för dig, en av anledningarna till att många köper en egen kross istället för att köpa färdigkrossad malt. För mig är även färskheten på malten av yttersta vikt. Jag krossar direkt före jag ska mäska in numera. De färskaste och finaste maltsmakerna går förlorade snabbt och efter någon timme är de oxiderade och borta. Tänk er att ta en tugga av ett äpple och låta det stå framme, syre reagerar med innehållet när skalen är borttaget och oxideringen är ett faktum. Visst är det en tidsbesparing att mala kvällen innan men jag har löst just den biten på ett annat sätt, automatiserad krosstation. Detta är såklart finlir och det går att göra bra öl med färdigkrossad malt som legat hos posten några dagar och i ett bryggeri några veckor men ska vi jaga de där sista procenten bättre öl (vilket jag tycker att vi ska) så är det bättre att krossa precis före bryggning och inte en vecka innan…

Storleken har betydelse…
Ja på krossning då alltså, inte själva krossen. Jag har fått reda på av Åbros bryggmästare att de krossar all sin malt på 0.37mm vilket är betydligt mindre bitar än jag hört någon hembryggare krossa på men troligtvis har de väldigt många valsar eller så förfuktar/våtkrossar (wetmilling) dom malten vilket är extremt krångligt i hembryggarsammanhang. Däremot kan man försiktigt förfukta malten genom att spraya den med 2% vatten mot maltmängden (5 kg malt ger 1 dl vatten) en kvart före man krossar den, en metod som förvisso ger helare skal mot finare krossning men man får passa sig så det inte blir fukt i kvarnen som kan ge upphov till rost och kanske mögel i längden. Fukten tränger dessutom in i maltkärnan och gör den mjuk och mjölig vilket kan ge lite ”mosigt resultat”. En metod att experimentera med om man har problem med lakningen men annars skulle jag avråda då den ger lite mer mjöl i resultatet (se jämförande bilder längst ner i detta inlägg). Vete ska tåla samma vattenbehandling trots avsaknaden av skal men när jag testat så vill inte krossen nypa tag i veten som blir silkeslen så den skulle jag avråda helt till att förfukta, även om Braukaiser säger annat. Att kvarnen kan ha svårt att nypa tag i malten är även något jag märkt för ”vanlig” kornmalt.
Tillbaka till Åbro, att krossa så smått som 0,37 mm är även det något jag starkt avråder från om man inte gillar huvudvärk och blaskande under sin bryggdag, det är ganska nära mjöl vi diskuterar här. Men med tre valsar kan 0,6-0,9mm däremot vara något att experimentera med. Börja stort och minska succesivt allteftersom du märker att det fungerar, främst lakningen.
Mindre krossstorlek på malten ökar utbytet och effektiviteten, det är därför man strävar nedåt i storlek. Att öka sin effektivitet är dock inget större självändamål för hembryggare eftersom våra små maltmängder inte ger några större besparingar från 75 till 80% brygghuseffektivitet. På sin höjd kan vi spara 5-10kr per bryggning vilket är en struntsumma på sex timmars nedlagd arbetstid men för stora bryggerier rör det sig om många tusenlappar per dag och då blir det genast mer intressant. Något som är desto viktigare (iallafall för mig) är att få en jämn effektivitet från bryggning till bryggning så OG:t hamnar som förväntat +-2ö. Det är trist att hamna t.ex. 10ö för högt med en för stark öl som resultat eller missanpassad beska för stilen då ölets alkoholhalt inte balanserar mot beskan t.ex. Den gyllene medelvägen, lagom, perfekt för just min utrustning. Det är vad man ska fokusera på. Det ska vara roligt att brygga och en igensatt lakning är oerhört trist. För låg effektivitet kan kännas nedslående också, som om det skulle vara ett tecken på att man är en sämre bryggare men jag tycker man inte ska dra det här för långt. Ligger man i spannet 70-80% så kan man gott vara nöjd. Under 70% så finns ser jag det som en indikation på att något är lite snett i processen och det kan vara läge att undersöka och tweaka. För oss med bryggverk finns dock en begränsning i hur mycket malt det får plats och vill man brygga starka öl är en dålig effektivitet ingen höjdare. Då är det lite mer motiverat att jaga effektivitet än att spara 5kr på malt…

Stål och aluminium
Monster Millen, för det här är ett riktigt monster faktiskt, är en tung och gedigen pjäs som väger flera kilo och känns massiv och oförstörbar. Sidovagnarna/basen är tillverkad av 6061 aluminium medan de tre 6-tumsvalsarna är av en 1144 stållegering. MM3 finns i en 303 ”rostfritt stål-variant” men den är främst för större bryggerier som använder krossen dagligen och professionellt bruk. För hembryggare ska standardmodellen fungera mycket väl, tillverkaren anser att deras stålval bör göra att krossen håller för nästan dubbla tiden jämfört med konkurrenternas produkter vilket endast tiden kan utvisa för min del. Den härdade varianten kostar dessutom 2000kr mer än standardmodellen.
Krossen är extremt välbyggd med rejäla rattar och reglage. Något som överraskade mig är dock att den inte hålls ihop av något om den inte är monterad på en basplatta, den kan med andra ord falla isär så var försiktig med hanteringen innan den sitter på en träskiva. Jag monterade den på originalträskivan vilket man inte behöver, vilken träbit som helt duger gott sålänge det är rejält trä (inga klena spånskivor eller farligt limträ). Skivan satte jag sedan i ett köksskåp från IKEA som rymmer en avdankad jäshink jag samlar malten i. På detta sätt slipper jag damm i bryggeriet.

Hastighet
Monster Mill MM3 krossar väldigt snabbt, malten fullkomligt flyger igenom även på låga varv. Med min nya krossstation och stora hopper spelar hastigheten i-och-för-sig inte längre någon roll, jag häller i malten, trycker på start och förbereder annat i bryggeriet men för den som som handvevar eller sitter med en skruvdragare är detta kanske intressant fakta. Monster Mill 3 kräver en rejäl borrmaskin för att fungera optimalt eftersom en vals ska krossa malten två gånger men min 30 år gamla Bosch på sladd är en duglig partner som klarar av att snurra på ca 180 RPM även om det är precis på gränsen styrkrmässigt. Jag skulle inte rekommendera en batteridriven skruvdragare för 299kr från Biltema för denna uppgift, det krävs rejälare doningar.
Hur blir resultatet då? Jo den krossar riktigt snyggt och korrekt på de inställningar jag testat hittills (0,9mm och 0,8mm). Skalen har inga taggiga kanter från slitskador och det blir anmärkningsvärt lite mjöl. Just mjöl är något som ger grumligt vört med mycket varmdruv både vid uppkok och efter kok så jag försöker hålla mängden nere så gott det går. Kärnan delas i 4-5 delar som är jämnstora och intakta. Se bilder längst ner i inlägget.

Vad ingår
Krossen går att köpa lös med bara sidostyckena och valsarna. Sedan finns basplatta och påmatningstratt, förlängning eller påbyggnadsdel till påmatningstratten och handvev som separata tillbehör. Jag rekommenderar påmatningstratten då den även har ”långsidorna” på kvarnen som annars är exponerade. Påbyggnadsdelen är främst för oss som maler mycket malt (över 10 kg) och som vill kunna gå ifrån kvarnen under själva krossningen. Påbyggnadsdelen rymmer upp till 17 kg (!) och bör duga för de flesta hembryggares behov. För standardstorleksbryggare vilket jag anser 19-25l vara, går det alldeles utmärkt med standardtratten som rymmer 5 kg, att fylla på standardtratten i halvlek vid behov tar ju 5 sekunder. Basplattan som följer med i ”standardtrattpaketet” är smidig, även om det är en simpel träskiva är det skönt med färdigt hål i botten och skruvhål som passar direkt in i krossen.

På minussidan
Såhär långt i recensionen är allt guld och gröna skogar men det finns två nackdelar med denna kross. Den mest uppenbara för många är kanske priset, ja den är ganska dyr; 2295kr för själva krossen, 695kr för tratten och skivan 395kr för påbyggnadsdelen. Kvalitén på denna kross är dock oerhört hög och den kommer prestera väldigt länge. Men man får valuta för pengarna tycker jag och för de med andra dyra hobbys hobbys (cykling, motorsport och ridsport är kostsamma har jag hört) är denna pryl kanske inte en ögonbrynshöjare men av någon anledning är många ölbryggare ständigt på jakt efter att i det längsta hålla kostnaden nere så mycket som möjligt. Vill man spara en slant med denna kross går det bygga påmatningstratt och basplatta själv, krossresultatet blir precis lika bra…
Den andra och främsta nackdelen är något som lever kvar långt efter att man glömt prislappen, nämligen att krossen är väldigt krånglig att justera eller rättare sagt kontrollmäta kross-storlek på för justeringen i blindo är busenkel. Det ligger i en trevalsars natur att det är den undre valsen som man justerar avståndet på för krossning nummer två. Problemet är att det inte går att komma åt den valsen med bladmåttet utan att först montera bort påmatningstratten (för att öppna upp sidan) och sedan ta bort hela krossen från basplattan för vinkelns skull. Först då kan man föra in ett standardbladmått på korrekt sätt och mäta/justera avståndet. Detta är alltså inget man vill göra speciellt ofta och definitivt inte för olika maltsorter (t.ex. korn och sedan vete) under samma bryggdag. Lösningen är såklart att ställa in en optimal storlek för allt man krossar och sedan behålla den öppningen mellan valsarna, för alltid, i evighet, amen. Detta är ändå min föredragna metod men emellanåt vill kontrollfreaket i mig kolla att inga valsar smygit iväg åt något håll, då är det tyvärr demontering som gäller… Krossstorleken är tyvärr inte heller markerad på rattarna, trots att grundinställningen på 1.1mm är förinställd från fabrik, så det går inte att höfta någon justering utan demontering. Tillverkaren rekommenderar att man gör en markering själv det första men gör, detta kunde de gott ha kostat på sig att rista in från fabriken tycker jag.

Sammanfattning och omdöme
Jag upplever att detta är en extremt gedigen maltkross som krossar malten oerhört bra, bättre än allt annat jag sett faktist. Tre valsar är lyxigt och väldigt tungdraget men krossningen blir verkligen perfekt med vackra skaldelar (endast en ölnörd kan se skönheten i ett krossat skal). Jag kan inte ge annat än full pott för krossresultatet och kvalitén på själva krossen även om jag tycker konstruktionen för kontroll av bredd mellan valsarna är undermålig. Instruktionen för montering, både av påmatningstratt och påbyggnadsdelen var inte heller så bra med en dåligt kopierad bild som visade tillvägagångssättet så jag fick klia mig lite extra i huvudet och konsultera bilder på nätet innan jag insåg att jag satt muttrarna på fel sida (de ska vara på utsidan så vet ni det). Jag tror verkligen jag kommer ha denna kross resten av livet om jag bara sköter om den lite och jag rekommenderar den helhjärtat. Om ölet kommer bli betydligt godare än om du krossat den med en Bulldog Maltkross för under halva priset? Inte så länge du inte har problem med tanniner från dåligt krossade skal. Men möjligheten att finlira sin krossstorlek för att få bra lakning eller cirkulering, det går tveklöst! Sammanfattningsvis; Monster Mill MM3 är en grym kvalitétsprodukt men kanske inte det allra första man lägger pengar på som hembryggare. Monster Mill MM3 finns att köpa på Humlegårdens Ekolager för 2295kr och här är länk till tillverkaren Monster Brewing Hardware.

Valsarna vilar på lager (kullager?) av brons som ska ge lågt motstånd dvs. hög hastighet med lågt slitage.

Ser lite ut som en gubbe med stor näsa.

Här ser man de två övre valsarna och den undre justerbara ”finkrossarvalsen”.

Påmatningstratten är triangeln och sidorna ner övre krossen. Påbyggnadsdelen är bara ”boxen” ovanpå.

Låsskurvarna på sidan ska dras åt för hand och är till för att låsa fast inställningen på valsarna så man inte ändrar inställning av misstag.

En tvåvalskross mäter man avståndet mellan valsarna rakt ner uppifrån som denna vy men dessa valsar är ju fixerade på 1.5mm på denna modell.

Därför får man montera bort påmatningstratten, lägga krossen på sidan så man kommer åt, och mäta mellan det övre paret och den tredje valsen.

Bladmått, kostar ca 40kr och finns på både Biltema, Claes Ohlson mfl. Borde ingå i priset på en premiumkvarn som detta.

Basen, träskivan, har ett utsågat hål lagom stort för krossen och fyra hål för de medföljande skruvarna.

Här markerar jag hur stort hål min krossstation behöver för att montera skivan fast i köksskåpet. Själva hålet vill jag inte visa, det blev inte så snyggt med tanke på vilket värdelöst material IKEA använder i sina grejer. Jag tog upp hålet med ett borrat hål och sedan en sticksåg. Hålet täcks ändå av basplattan till krossen så hålet får vara precis så fult det vill!

Det fiffiga med köksskåp är att hyllplanen går att anpassa perfekt till uppsamlingsskärlet, i detta fall en gammal avdankad jäshink jag precis får plats med 11 kg malt i. Borren är farfars gamla faktiskt så den har mååånga år på nacken. Kvalité lönar sig i längden… Krossstationen kunde fått vara 5 cm längre/djupare men borren vilar precis på handdaget samt stödhandtaget som täcks av borrhuvudet i denna bild.

Såhär ser min nya krossstation ut. Jag saknar en snyggare strömbrytare, just nu använder jag mig av en förgreningsdosa med knapp på men jag ska lösa någon elegantare lösning vid tillfälle.

Till vänster; förfuktad malt (2% vatten som dragit en kvart). Till höger; torr malt direkt från maltsäcken. Bägge körda först genom 1,5mm (den låsta storleken) och sedan på 0,8mm på undre krossparet. Notera mängden mjöl bredvid och den vänstra högen. Mängden är inte den samma utan några nävar av bägge. Vill man göra ett vetenskapligt test av detta krävs staplade silar som används för att utvärdera malt på professionell nivå. Accidentalis brewing har gjort precis detta test fast ordentligt för den som vill nörda ner sig.

Närbild på den förfuktade malten. Skalen är väldigt snygga och hela med perfekt isärtagning. Kärnorna är dock mosiga och lite mjöliga, snudd på mjuka.

Torrkrossad malt. Skalen är väldigt snarlika från den våtkrossade men notera att kärnorna ”spruckit” till mindre bitar men ser ut som pärlsocker. På en tvårullars kross kommer skalen se betydligt mer olika ut där den torra malten kommer ha mindre skalbitar.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

SM i Hembryggd öl 2017

Svenska Mästerskapen i Hembryggd öl hölls detta år i Stockholm, vilket det görs vartannat år och vartannat ute i landet (nästa år i Norrköping!). Dagen bjöd på väldigt många öl; en del bra, några väldigt bra och några mindre bra. Det sörsta behållningen med SM-dagen har dock numera för min del blivit att återse nya och gamla bekantskaper och de sex timmarna som SM är öppet känns alldeles för kort, även om man är ganska mör efteråt. Solnahallen rymmer inte alla bryggare i samma hall så det var uppdelat i två olika hallar men det var väldigt nära mellan och hela evenemanget kändes luftigt och trivsamt. I vanlig ordning var det lite svårt att höra PA:t om man inte var på rätt ställe men det är svårt att överrösta bryggarsorlet antar jag. Själv var jag inte med och tävlade, varken i domarklassen eller folkets val eftersom jag inte hunnit brygga knappt i år pga resor och annat. Jag planerar dock att tävla lite mer framöver men då får jag börja hålla inne på lite recept och annat vilket jag egentligen inte vill, vi får se hur jag ska lösa det.
Stort tack till alla trevliga utställare, arrangörer, funktionärer och besökare som gjorde denna dag så trevlig som den blev!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: