Perlick 630SS och 630PC
När jag köpte min fatanläggning tyckte jag det var en ganska stadig investering så när det dök upp ett mycket billigt begagnat tapptorn med två kranar på en köp&sälj-site slog jag gladeligen till. Mina två kromade kina-kranar har fungerat helt okej i några år och även om flödesregleringen inte gör mer än sänker hastigheten på flödet (lika mycket skum) så har kranarna fullöppet fungerat, som sagt, helt okej. När jag började syna innankromet i närbild såg jag dock att uppbyggnaden av diverse mindre angenämt börjat gro och även om jag rengör kranarna med jämna mellanrum så insåg jag att själva konstruktionen tyvärr främjade tillväxt med en rad tveksamma håligheter och diverse fjädrar etc. Själva tornet i sig var det inget fel på förutom kanske någon mindre repa så ett dubbelt kranbyte skulle räcka för att ge nytt liv åt tapputrustningen och min nyrenoverade kegerator. Jakten på något seriöst och med så få rörliga delar som möjligt började men slutade tvärt när jag läste detaljerna om Perlick-kranarna. Med en konstruktion som ger minimal kontakt med ölet när den är stängd och med total avsaknad av håligheter och fjädrar finns helt enkelt inga utrymmen som kan ge de bekymmer jag haft tidigare. Perlick har funnits ganska många år och med en rad olika modeller på marknaden och mest aktuell just nu är 630-modellen som finns både som rostfri (SS) för 599 kr, krom (PC) för 349 kr samt som rostfri med vacker guldfinish men samma kran går egentligen igen i modellerna 650, 680 och 690 fast med eller utan flödesreglering och/eller creamer. Kostar då ytterligare någon hundralapp till. Just creamer har jag som funktion på mina gamla kranar och den går ut på att man för kranen bakåt för att skapa ett hindrat flöde med turbulens och endast skum kommer ur kranen. Detta för att kunna fylla ett skumfritt glas öl med skum antar jag men för mig är den nödlösningen inte så attraktiv då jag vill ha skum ur alla mina öl direkt ur kranen och jobbar ganska hårt för att uppnå perfekt skumkrona redan i receptstadiet men även genom varje steg av bryggningen. Jag har med andra ord känt väldigt lite behov av en creamer men det finns säkert de med andra flöden och bryggtekniker som tycker funktionen är ovärderlig, ”horses for courses”… Flödesreglering däremot är till för att hindra för mycket skumbildning, något som jag valt att göra med tryckfall i ölslangen istället med hjälp av sytråd. Sytråd är en ölslang med betydligt mindre diameter och kallas ibland för restriktorslang. Det tryckfall det innebär att ölet tvingas genom den smalare slangen minskar mängden skum väsentligt och det går att ha en väldigt lång sytråd utan att den för den sakens skull skulle innehålla så mycket öl. Det finns några andra tillverkare som har en minst lika bra konstruktion som Perlick (t.ex. Intertap) men de saknar återförsäljare i Sverige och jag tycker dels om att ha garantier på det jag köper men jag försöker även värna om de Svenska hembryggarbutikerna. Jag vore en hycklare om jag inte erkände att det blir något spontan-kina-köp någon gång ibland men det är väldigt sällan jag blir imponerad av kvalité, service eller leveranstid. Områden som de svenska butikerna verkligen skämmer bort oss med!
Tillbaka till Perlickkranarna. Jag har utvärderat den rostfria 630SS mot den kromade mässingskranen 630PC under sommaren och konstruktionsmässigt och användarmässigt är de helt identiska. De tappar upp öl riktigt bra med perfekt flöde och inga konstiga bågar eller annat som kan ge onaturligt skumbildning. Bägge har så kallad ”forward seal” vilket stänger av flödet i den främre delen av kranen vilket gör att endast själva frontröret behöver tömmas vid varje användning istället för hela kranen vilket är vanligt med andra tappkransmodeller. Det tog lite tid att vänja mig med att kranarna saknar fjäder och inte stänger av sig själva med som mina gamla gör men Perlick är väldigt trevliga att öppna och stänga ändå med skön känsla i rörelsen. En stor fördel mot mina gamla är att Perlick inte droppar mer än 0,5 sekunder, och max 1 droppe, efter kranen stängs. Tidigare stod jag och väntade på ett antal droppar i säkert 10 sekunder vilket man snabbt tröttnar på. Med andra ord behöver jag alltså inte diska spillbrickan mer än var tredje dag mot varje kväll som tidigare eftersom de gamla kranarna även gärna höll kvar lite av sista dropparna en längre tid med vakuum, för att sen dumpa ölet när jag precis tagit tre steg därifrån. Det enda som skiljer de två kranarna åt förutom priset är ett minimalt designsträck på PC-variantens pip där rostfria kranen är helt slät. Jag antar att man gjort så för att enkelt kunna skilja de åt för utseendemässigt annars är de helt identiska. Priset skiljer som sagt en del och det är 349 kr mot 599 kr. Inte helt obetydande om man ska köpa en uppsättning kranar till en keezer t.ex. Vad man väljer är en smaksak och jag har haft för lite tid på mig att utvärdera de mot varandra i ett långtidstest. Självklart kommer den rostfria och dyrare kranen hålla längre och klarar mer stryk men hur mycket och hur länge är oerhört avvägt på hur mycket man utsätter kranarna för. Bägge kranarna har möjlighet att ansluta growlerfyllaren och den sitter som gjutet i bägge.
Mitt samlade omdöme om Perlicks 630serie är att det är väldigt hög kvalité, känsla och finish på grejerna. Snygga är de verkligen också!
Detta är själva kranen utan några tillbehör.
Till vänster, 630 PC i krom med det lilla sträcket eller böjen en halv centimeter under P:et. Syns kanske en aning tydligare på nästa bild:
Så här ser kranen ut i genomskärning med kulan som sluter tätt i framkant. Bilden är lånad från tillverkaren.
Den mest avancerade modellen 690SS med flödesreglering har lite mer delar till höger på kranen och med creamerpiggen som alternativ (5B). Här syns även hur kranen monteras mot ett bakstycke där man får köpa olika beroende på användningsområde. Jag köpte såklart ett bakstycke för tapptorn:
Monteringen inne i tapptornet. Kanske inte den tydligaste bilden men på metallröret i bakände sitter vanlig ölslang med en oetikerklämma. Efter någon centimeter har jag en John Guest-övergång till sytråd som sedan går 1,5m till en likadan JG-koppling så ölslangen får fortsätta till kulkopplingen på fatet. Sytråden begränsar som sagt flödet men gör också att väldigt lite öl står i tapptornet mellan användningarna och jag har därför varken behov av isolering av tornet eller någon kylning. Hålet ner till kegeratorn är preciiiis så jag får ner två sytrådar och jag får ingen kondens på tapptornet ens på varma sommardagar.
Till mina nya kranar köpte jag även tapphandtag i metall som är tunga och stabila med skönt grepp.
Forwardsealkulan inne i kranen. Lite svår att se tyvärr.
Bakstycket monterat i tornet. Själva kranen monteras med endast en mutter man kan dra åt för hand men för säkerhets skull kan det vara bra med en speciell tappkransnyckel för att få det helt tätt.
Gummihättorna eller ”Hygienhätta” passar bra och faller inte av. Bra att sätta dit om kranen inte ska användas på ett tag.
En perfekt skumkrona är inga problem med Perlickkranarna. Något vete, havre, carafoam eller carapils behövs inte heller för att få fint och stabilt skum. Och nej en gång för alla, en proteinrast på 20 minuter runt 50-55c kommer inte förstöra skummet totalt heller. Har man problem med att få bra skum så är det andra åtgärder jag tycker man ska ta till innan man har vete i ölet bara för skumkronans skull. Men nu handlar inlägget om tappkranar…
Vill man spexa lite finns det en tappkranshandtag med en genomskinlig del som man kan fylla med valfritt innehåll. Varför inte en med humle och en med malt för att visa vad det är för sorts öl i kranen? 16 cm hög och 129 kr.
Sista gulddroppen ner i glaset. Skål!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lager och alebryggning
Arbetet med boken har gått in i sista fasen och jag håller på med fotografering, textkorrigering och justeringar av recepten. Just recept är konstigt nog både lätt och svårt på samma gång. Dels ska recepten såklart vara bra och med en bra spridning över stilar men även anpassade till medelbryggarens bryggmetod och smaklökar. Vilka recept jag ska ha med är spikat redan men vissa småjusteringar håller jag på och experimenterar med vilket gör att jag varken kommer kunna publicera receptet från dagens bryggning eller resonera kring bakgrunden för receptet. Men bryggningen som sådan är inget som är vigt till boken så den tänkte jag dela med mig av.
Denna öl krävde RO-vatten för att få ner karbonathalten under 50 ppm så jag rullade Braumeistern till mitt RO-filter och började samla vatten. Jag behövde ca 80 liter till denna 60l-bryggning så jag satte igång vattensamlandet kvällen före och gick och la mig. Det gick dock lite snabbare än vad det brukar göra vilket gjorde att ca två liter vatten låg i en pöl runt Braumeistern och på bryggerigolvet. Tur att Braumeistern står på stålfötter med flera centimeter upp till pumpar och elektronik så den klarar ganska tuffa tag innan det blir bekymmer och några drag med moppen så var golvet både torrt och rent.
Krossningen gick som en dans men perfekt krossresultat även om mätningen av malt innan inte var så smidig som jag skulle vilja ha den. Jag skaffade för ett drygt år sedan en 10kg-våg för att kunna mäta mer malt åt gången men den hinken jag mätte i hade för mjuk och för stor botten vilket gav konstiga mätresultat. Därför gick jag över till en mindre stålskål med liten bas men den rymmer bara 2,3 kg vilket gör att jag måste väga basmalten 4-5 ggr och plussa ihop. Inget större problem men ack så irriterande när jag nu skaffat större våg. Jag är inte sugen på att lägga 1000kr på en paketvåg modell större men någon bättre variant än kinavåg+ikeaskål måste jag få till nu när jag har en dedikerad vägstation (läs fult gammalt träskåp där vågen kan stå framme på).
Inmäskning och pH satt perfekt utan konstigheter. Mäskprogrammet jag körde var inmäskning på 38c, proteinrast 55c i 20 min, betaamylaserast 63c i 30 min, alfaamylaserast/dextrinrast 72c i 30 min och slutligen mash out på 76c i 10 minuter. Totalt tog denna procedur 2 timmar och 45 minuter vilken jag spenderade på att jobba. Efter utmäskningen lyfte jag maltröret till sidopinnarna och lakade med ca 10 liter för att få ihop min önskade kokvolym. För att effektivisera lakningen satte jag varmvattenkastrullen på hyllan på väggen med en drickaback under för att få till rätt höjd. Inte för en sekund slog det mig att jag på 10 sekunder kunde ha höjt upp hyllan istället (vilket jag nu har gjort men inte på bilden nedan), hjärnsmälta! För att senare kunna ställa min huva med ventilationsrör på hyllan som nu är 30 cm närmare taket fick jag byta min raka, stela rördel mot en betydligt mindre vilket gjorde hela lösningen lite smidigare. Det stela röret fyller förvisso inte så mycket funktion längre eftersom jag har en metallpinne mellan bryggverket och ventilationshuvan under koket för att minska kokintensiteten, så något skum upp i röret får jag inte längre. Det raka/stela vent.röret är betydligt enklare att diska än det flexibla (Lindab Drasuten) som det fastar humle i på 1000 ställen.
Återigen märkte jag hur svårt det är att mäta SG med refraktometer på vört vid lakning. Jag fick ett värde på 1.050 före lakning och 1.040 efter lakning. Inte helt orimliga siffor för 10l volymökning tänkte jag först men mätte för säkerhets skull en gång till vid kokstart, 1.050 återigen. Jag kokade sedan en timme och mätte 1.054 med både refraktometer och hydrometer så jag vet att kokstartsvärdet var korrekt men att vörten skiktat sig vid lakningen och därför gett fel mätvärde. Mäskeffektiviteten blev 89% och brygghuseffektiviteten med en stor mängd humle hamnade på 79%. Helt okej men inte magiskt. När man brygger 60l med Braumeister 50 så är mängden malt så stor i maltpipan att det blir dålig cirkulation vid mäskningen och en hel del socker blir kvar i vörten även efter lakning. Nu lakade jag med ganska liten mängd men de sista dropparna innehöll 1.034 så det fanns helt klart utrymme för att laka mer.
Koket finns inte så mycket att berätta om men efter koket blev det tvärstopp i kranen. Humlemängden satte sig som en propp men efter lite trixande fick jag igång flödet ändå med fin vört ner i hinkarna. Sista 10 litrarna fick passera genom den hederliga saftsilen som jag fick tömma på humlepellets fyra gånger då den blivit helt fylld!
Nytt för dagen
Egentligen har jag redan berättat lite om min CIP-pump (Clean In Place) men jag har inte kört den skarpt förens denna bryggning. Tanken är att med recirkulering så blir det rengjort enklare med mindre handpåläggning och med mindre mängd rengöringsmedel (PBW). Pumpen fungerade mycket bra även om jag hade kunnat önska mig ett lite högre tryck. Jag ska labba lite mer med den och kanske bygga någon hylla eller annat den kan stå på så jag slipper ha den på golvet. Om det blev så mycket mindre handpåläggning är jag dock ganska tveksam till men tanken är att även kunna rengöra fat och jäshinkar på detta sätt. Jag återkommer garanterat i detta ämne!
Maltkrossning
Inmäskad och påfylld med vatten för enkelhetens skull. Detta är precis före startknappen trycktes på.
Min pH-mätare som fortfarande levererar stabila mätvärden med snabbt resultat.
Tvättmaskinspallen med hjul på fungerar fortfarande toppen även om jag är lite mer förtjust i min bryggarbänk med mer plats på. Men ska jag fylla RO-vatten rakt ner i bryggverket måste jag ha det på hjul och det vill jag inte ha på bryggarbänken. Utrymmesmässigt och städningsmässigt är det dock betydligt smidigare med lilla pallen.
Lakvattenvärmning med min Kjell&Co-platta och Patina 36l-kastrull.
Lite testande av pump och slangar. Vattnet åker ut från jäshinkens tappkran, genom pumpen och upp i trädgårdsslangen där jag tryckt in en vörtspridare i för att sprida rengöringsmedlet.
Vörtspridaren är egentligen till för att syresätta vört men fungerar även bra till denna typ av rengöring eller för att flödeslaka med. För att den ska sitta kvar i en trädgårdsslang utan slangklämma tog jag en liten annan slangstump emellan som ni ser.
Förkultur på min gamla och fula magnetomrörare. Jag har kvar den gamla eftersom fläkten är lite kraftigare och ger ett bättre flöde än min snyggare magnetomrörare.
Redo för att lyfta maltröret.
Kristallklar vört utan några som helst större eller mindre partiklar i. Precis som jag vill ha det.
Synd att kalla detta för flödeslakning men satslakning är det ju inte heller eftersom jag inte rör om i maltbädden. Flödessköljning kanske?
Nära, nära!
Humlegårdens humlepåsar är inte vakuumförpackade längre utan fyllda med någon gas (som jag inte minns vilken just nu). Lite smidigare att få ut humlen ur men annars ingen märkbar skillnad.
Överbliven vört efter lakningen. Perfekt att frysa in till förkulturer.
Här ser man det mindre raka röret som skarvar ventilationsröret före böjen. Böjen behöver jag nog inte heller längre när jag tänker efter…
Alejäst-slurry. Halva åkte i till 20l vilket säkerligen var lite i överkant mycket.
Kylning på gång. Fortfarande ganska varmt kranvatten så det tog längre tid än önskat mot slutet.
Med stor mängd humle blir temperaturproben isolerad i botten på bryggverket. Därför visar denna 55c..
…när mitten av vörten är knappa 10 grader svalare.
Grumlig humlejuice.
Genomskinlig humlejuice. En snabb kylning ger verkligen bra druvutfällning!
Jag har justerat min uttömningskran (draining valve) i botten så det är en böj på den istället. Jag tyckte att slangen hamnade fel hela tiden innan så denna lösning blev lite smidigare. Jag använder denna kran för att diska smidigare genom att dra en slang direkt till avloppet och rengöra Braumeistern på plats.
Hydrometern med tejp på för kalibrering (även denna länk).
Vörtprov för färgreferens och smakprov.
40l till den stora och 20 till den lilla hinken.
Tappningen via saftsilen. För att få plats var jag tvungen att lyfta upp Braumeistern på diskbänken.
Vilken humlesörja! Den vill man inte ha i avloppet direkt. Några hundra gram pellets går bra men såna här mängder är att be om problem.
CIP av bryggverk.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommarölsträffen 2017
Som markering att sommaren börjar lida mot sitt slut kommer varje år sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna. För mig är det tredje året jag besöker träffen men första året jag själv är med och tävlar. Resan dit brukar ske med tåg vilket gör det lite krångligt att ta med stora fat men till årets upplaga har jag ett 9l-fat även om vi åkte med bil denna gång. Öl hade jag knappt något att bjuda på. Det är fortfarande helt tomt i kegeratorn även om jag har en hel del öl på gång. För att hinna få klart öl till sommarölsträffen jäste jag med alejäst i stället för lager som planerat och jag fick skippa lagringstid mer än kallkrashen. Även kolsyrningen blev jäktad då jag akut åkte på jobbresa de sista dagarna och alltså lämnade min öl på 0c och 3 bar! Dessa påskyndningar till trots blev mitt öl väldigt bra både till smak, doft och utseende även om en veckas lagring till skulle höjt den några poäng till. Ölet jag talar om är Mandarina Bavaria som med dess rena citrussmaker någonstans i gränslandet mellan citron och apelsin och med en markerad beska blev en riktigt trevlig sommaröl. Den stack troligtvis inte ut tillräckligt för att samla ihop så många röster men av de öldomare som smakade den fick jag bra omdömen.
Glänste störst bland ölen tyckte jag Jonas Anderssons gjorde med sin Solera Solstice-suröl som var riktigt välbryggd eller kanske främst väljäst med friska, fina smaker och en vacker komplexitet. Solera är ett sätt att jäsa främst suröl på där man jäser ett år, tappar av 75% av ölet som man flaskar och sedan fyller man på med 75% ny vört som får stå i ett år. Så håller man på tills ölet inte blir gott längre och just denna solera var inne på tredje året (rätta mig om jag har fel Jonas). Överlag ganska hög kvalité på ölen som tävlade men jag saknade lageröl som det bara fanns 1-2 stycken av. Helles och Pils är förutom APA/IPA det som mest klingar sommar, kanske ihop med veteöl och gose. Jag får försöka komplettera utbudet med det nästa år, även om det är ölstilar som inte brukar ge så många röster…
Sommarölsträffen brukar bjuda på vackert och varmt väder men denna förmiddag hade bjudit på ihållande regn vilket dock slutade lagom till vi anlände. Det ersattes av lite blåst och rusk men lagom till besökarna anlände sprack det upp och vi fick åter igen en fin sommarölsträff. Svante kanske har kontakt med gubben däruppe ändå! Tusen tack alla ni som smakade och gillade mina öl (jag hade 1,5l suröl utom tävlan med mig också) och stort tack till arrangörerna SHBF och Humlegårdens Ekolager som verkligen ansträngt sig för att bjuda på denna väldigt lyckade tillställning.
Resultatlistan
Brygdnr – Brygd – Bryggare – Poäng – Placering
105 Helgö Single IPA Bertil Messing, Birger Hedman 51 1
131 Eden Lovisa Koivunen 47 2
117 Bröl Lemongrass Ale Mathias Brorson 45 3
145 Solera Soltice Jonas Andersson 44 4
110 Grillbira Björn Ekeblom 44 5
106 Vem fan släckte lampan Bertil Messing, Birger Hedman 43 6
125 Fresh Gold Malte & Svante Ekelin 41 7
122 Asian Saison Morgan Ingemarsson 39 8
115 Bröl Gose Mathias Brorson 36 9
135 Sommar sasion Peter Svensson 33 10
142 Admiral Yi Rune Nordborg, Anton Mårtensson, Håkan Johansson 31 11
141 HKM New England IPA Isak Nyberg, Oliver Jensson, Torbjörn Sjöberg 30 12
137 röd blond Torbjörn Andersson 29 13
132 Frank Anders Larsson, Jan Vallander 28 14
140 HKM HCl-Hallonwit Isak Nyberg, Torbjörn Sjöberg och Oliver Jensson 27 15
130 Linda Maja Koivunen 24 16
136 Hovslagarns rököl Peter Zetterström Johan Henriksson Håkan Engdahl 24 17
123 Voulez-Vouz Pale Ale? Jonathon Mckeever 23 18
143 Straight up mintal Rune Nordborg, Anton Mårtensson, Håkan Johansson 23 19
120 Pale Communion Christian Annerstedt 22 20
116 Bröl APA Mathias Brorson 21 21
144 NESPA Jonas Andersson 20 22
124 All Day Blonde Jonathon Mckeever 20 23
108 Lemonparty Timo & Sebastian Berg 17 24
121 Reimersholme Christian Annerstedt 17 25
109 LemonAle Nikolai Petef, Petra Lindberg 17 26
129 Tropical Wolf Richard Lindström, Jimmy Lindeman & Gustavo Silva 16 27
102 Ernst Erik Nord 15 28
112 Sapalicious Olle Johansson 14 29
114 Raw Probiotic Gose Henrik Lindqvist 13 30
104 Hinken Bertil Messing, Thomas Nyberg, Birger Hedman 13 31
111 Hökmossens Porter Håkan Liljegren 11 32
127 Blåbärs Richard Lindström, Jimmy Lindeman & Gustavo Silva 11 33
133 Virgin Marys Golden Single Malt Anders Larsson, Jan Vallander, Leif Möller 10 34
118 New Idiot President of America Jan Tejbrant Mathias Brorsson 8 35
126 Bad Pexx Ari Vallius 8 36
101 Ja, ja, Jawohl! Joakim Pettersson 7 37
107 Mandarina Bavaria Lindh Craft Beer (Gustav Lindh) 7 38
128 Roffe, vän till Leffe! Jonas Gönczi 7 39
138 Björkbackens Saison Lars Callert 6 40
103 Fådda Blommor Thomas Nyberg, Bertil Messing 6 41
134 Ullbro Ipa Peter Svensson 6 42
139 Björkbackens svarta får Lars Callert 6 43
119 Shrinky Dink Rebecca Foreman, Thomas Mead, Stefan spett 0 44
113 An American Clown Anders Gustavsson struken
146 Strawberry Twist Peter Herzig struken
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Defoamer 105 – Skumreducerare
Defoamer 105
Under uppkoket av vörten finns alltid en betydande risk att det kokar över på grund av skumbildning. Detta är en anledning till att jag gärna skummar av vörten med en hålslev runt 97-98c men vill man skippa det momentet eller om man kokar sin förkultur direkt i en E-kolv på spisen kan man använda sig av några droppar Defoamer 105 vilket ska reducera skumbildningen till ickeproblematiska nivåer. Defoamer 105 är en emulsion med 10 % silikon av livsmedelskvalitet och den är avsedd för att begränsa skumning vid vörtkokning men produkten går även att använda till jäsning. Där har jag dock sällan eller aldrig problem med skum men har man 25l veteölsvört i en 30l-hink kan det vara en idé att labba med Defoamern även för detta ändamål.
Enligt tillverkaren Five Star (som även tillverkar PBW och StarSan) är rekommendationen att börja med 1 droppe per 20 liter vört (eller 5 gallon om man ska vara petig) och se om det räcker. Hur stor en droppe är kan man förvisso diskutera men när jag testat 3-5 droppar tidigare i mina ca 60 liter kok har jag inte märkt någon skillnad alls. Efter lite diskussioner med Humlegården som säljer produkten fick jag informationen att enligt FDA (Food and Drug Administration dvs USAs motsvarighet till livsmedelsverket) är den maximalt tillåtna mängden 200 PPM för födointag. Det är 0,2 ml per liter vilket till en 25l-batch motsvarar 0,002l x 25l = 5 ml = 1 tsk Defoamer. På mina 60 liter blir det en hel matsked Defoamer vilket jag inte var så sugen på att testa med det går alltså ha i väldigt många droppar innan man överskrider den maximalt rekommenderade dosen. Dessutom är innehållet i Defoamer väldigt snarlikt Minifom som man ger till spädbarn för att minska magont vid amning. Därför testade jag först med 10 droppar till ca 60l vört men märkte ingen skillnad. Ytterligare 20 droppar droppades i och då då minskade skummet avsevärt men inte helt. Uppskattningsvis (ockulärt, via ögonmått, på en höft) återstod 1/5-del av skummet och någon hålslev behövde jag inte plocka fram.
Mitt omdöme för Fivestar Defoamer 105 är att det är en helt okej produkt men jag är ändå inte helt blåst av stolen av dess effektivitet. Till förkulturer kommer jag dock definitivt använda den framöver eftersom de gärna kokar över och fastbränd vört är så enormt kletig. Här är lite bilder från testet:
Före Defoamer
Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.
20 droppar till och en hel del skum försvann.
Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Mandarina Bavaria Pale Ale
Det har varit lite tyst och lugnt på bloggen en tid och det beror delvis på jobb och semesterrenovering men kanske främst för att jag håller på att skriva en bok om hembryggning som kommer ges ut hos bokförlaget Semic som ingår i Bonniersfären! Jag har skrivit i över ett år på boken och nu är det inte så långt kvar. Mer info om boken kommer inom en inte allt för avlägsen framtid.
Med lite för få bryggningar senaste månaderna börjar faten gapa väldigt tomma, det går ju gärna åt lite extra öl på sommaren dessutom, så det var dags för en bryggning även om jag egentligen inte hade tid. En så kallad fatfyllarbryggning med enklaste möjliga arbetsinsats fick det bli vilket innebar att jag inte körde med RO-vatten och väldigt få mätningar av pH, SG och volymer. Det är faktiskt ganska skönt och lite befriande att brygga lite mer avslappnat ibland. Öl blir det ju ändå!
Receptet
Det var länge sen jag bryggde en amerikansk pale ale och jag har byggt upp ett sug för något välhumlat med någon för mig ny humlesort jag inte bryggt med tidigare. Humlesorten i fråga var den fruktiga tyska Mandarina Bavaria som ska bidra med, ja ni kan nog gissa det, Mandarinsmak. För att ge en lite mer komplex fruktighet tog jag även en tredjedel Nelson Sauvin. Ibland händer det tyvärr att en beställning hos hembryggarbutikerna slinker iväg lite väl fort. Då kan det bli så att man (jag) står där med ett halvkilo humlekottar istället för pellets, något jag har problem att hantera i min bryggprocess. Inte lär jag mig av misstagen heller, detta har nämligen drabbat mig flera gånger genom åren. Vid ett tillfälle testade jag att mala ner kottarna i hushållsmixern för att de skulle fungera pellets men de gjorde de inte riktigt och mixern blev dessutom ett litet helvete att få ren eftersom humleoljorna är som klister. Nu stod jag alltså där igen med en massa humlekottar som jag inte ville koka fritt eftersom jag inte kan sila av den efteråt, därför fick det bli kok i min BIAB-påse eftersom 300g humlekottar sväller enormt och de små humlekokpåsarna jag har kvar sen gamla tider inte räcker till på långa vägar.
För maltdelen av receptet ville jag ha en lite sötare och mer komplex sammansättning än mina tidigare liknande öl så därför tog jag 10% karamellmalt fördelat på hälften Carahell och hälften CaraMunich I vilket ihop med de två basmalterna pils och vienna gav en EBC på 11,5. Med bryggningen avklarad kan jag dock tycka att färgen verkade bli ytterligare lite mörkare men jag litar inte på Beersmith när det kommer till färg eller FG.
För att malten inte skulle ta över humlen fick mäsken en rejäl dos kalciumsulfat:
Eftersom jag skippade RO-vatten (vi har dessutom bevattningsförbud i min kommun) så blev vattnet enligt följande:
Kalkylatorn tycker att mitt magnesium är för lågt men det tillkommer magnesium naturligt från malten så jag har slutat tillsätta det. Annars hade jag kunnat ta en del magnesiumsulfat istället för kalciumsulfaten.
Mäskningen
Min Monster Mill bråkade lite med mig denna bryggning och jag trodde det var min borrmaskin som inte riktigt orkade med. Så kan det förvisso fortfarande vara, den får verkligen kämpa, men jag märkte att den undre tredje valsen inte ville snurra. Det gör att de övre två inte nyper tag i malten eller att de stannar helt. Kanske har jag dragit åt någon skruv lite för hårt eller så behöver jag borsta bort lite maltmjöl, det är inte helt utrett ännu, men lösningen var väldigt enkel; snurra ett varv baklänges på undre valsen och sedan gick det köra på som vanligt. Krossningen blev superbra med skal som delats på mitten och kärnan i 4-5 bitar, helt perfekt. Men en större borr eller en liten motor hade inte varit så dumt eftersom borrmaskiner har dåligt styrka på låga varv och jag inte vågar köra med vår skruvdragare med risk för att elda upp den.
Jag värmde upp 70 liter i Braumeistern för att sedan plocka bort ca 15l för att malten ska få plats. Sen återförde jag det vattnet enligt bilden ovan vilket verkligen blev i mesta laget eftersom volymen ökar när temperaturen stiger. Eftersom jag inte hade tid att vakta mäskningen så fegade jag och tappade ut två liter för att det inte skulle rinna över. Jag har kört med 70l förut men jag tror 68l är en mer lämplig mängd för att slippa kladd. Behöver man mer volym kan man ju alltid laka lite efteråt.
Mitt pH blev i högsta laget trots uträkningen till 5,2 ovan och jag tror det beror på att mjölksyran inte blandar sig så bra när man har fulla volymen i Braumeistern. När jag mätte första gången 10 min in i BetaAmylase hade jag 5,5 vilket Beersmith tyckte att ytterligare 11 ml Lactol skulle åtgärda men det gav inga utslag på pH-mätaren vilket jag återigen tror har med den automatiska blandningen att göra.
Nytt för dagen
Jag kommer få lite användning av min förra bryggarbänk framöver så förutom att jag byggde om den lite för ökad vikttålighet så passade jag även på att måla den när jag ändå målade vitt på nya altanen. Inget ni hoppar jämfota av men ändå en liten upppiffning till bryggeriet. Kanske borde jag spacklat sprickan på högra benet men det får bli i framtiden. Lite snyggare blev den ändå tycker jag.
När vi ofrivilligt behövde byta värmelösning i huset i början av sommaren, från pellets till bergvärme, blev en liten pump över. Det är en tysk kvalitétspump men den inte gjord för kokande vätska som t.ex. en Chugger är men jag tänker mig att den skulle kunna gå att använda till en CIP-lösning (Clean -in-place) där jag kan recirkulera PBW. Jag ska labba lite mer med den under hösten så jag får återkomma med mina tester och erfarenheter. Hittar jag fler användningsområden kanske den byts ut mot en Chugger eller liknande pump i framtiden…
Dags för lyft av maltröret.
BIABpåsen jag kokade humlen i.
Jag sydde påsen för att passa den Patina 50l jag hade tidigare men döm om min förvåning när den även gick att trä över Braumeistern. Den ger dock samma effekt som skum gör så jag fick passa lite på den för överkok när all humle åkte i.
Hopstand i 40 min innan jag kylde till 18c.
Kylningen gav väldigt fin vört med riktigt fin genomskinlighet.
55 liter vört påväg till jäshinken.
Receptet
| Mandarina Bavaria Pale Ale (Pale ale (APA)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 63.46 l
Total humle: 480 g
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Vikans rengöringsutrustning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Provsmakning av Tyska öl
On 2017-07-18 by Lindh With 0 Comments
- Provsmakning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Growlertest
Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn! Slutsats Mätdatan Fyllning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Sommerregen Pils – Lindhs Pils v5
Vatten och regn Krossning och inmäskning Lakning och kok Kylning, inte hela vägen
Receptet
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Fyrpack för flaskor
On 2017-06-02 by Lindh With 0 Comments
- Utrustning
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
|
Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget 
Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga 
Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.
Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.
Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.
Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring. 
Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…
Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.
Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…
På min Bayerska resa för en lite tid sedan blev det en del provsmakning av Tyska öl och jag köpte även med mig en rad öl hem. Detta är inga regelrätta recensioner eller provsmakningar men ändå värt att dela med sig av tycker jag. Hoppas ni blir törstiga!
Augustiner Hefe (i mitten) – Enorm banan i doften. Galet hög kryddig kryddnejlika i smaken. Något kletig munkänsla och ganska besk för stilen. Världsklass, 5
Augustiner Edelstoff – Väldigt fyllig och frisk smak. Stor kropp men ändå lättdrucken. Fina malt och humlesmaker. Oerhört god. 5
Augustiner Helles – Lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare, 4+ eller kanske 5. Lite för trött för att avgöra.
Augustiner Pils – Extrem örtighet och blommighet. Lite blod och järn i doften tyvärr. Snudd på tvål. Dock oväntat god. Hög beska ca 50 ibu med sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+
Löwenbräu helles – Välbalanserad med stor gräddighet och lätt humle. Något intetsägande men ändå väldigt lättdrucken. 4+
Franziskaner Kellerbier (t.v.) – äpplen och päron i både smak och doft och allmänt trist smak, 2
Ayinger hefeweizen – Något kallt serverad men medel banan som drar åt det mosade hållet. Kryddig, välbalanserad, stor munkänsla med lätt karamellighet, 4
Franziskaner Hefeweizen på Zum franziskaner – Något för kallt serverad men ändå en 5a. 
Hofbräuhaus – Gyllene med bra skumstabilitet. Balans mellan malt och humle i doften, träig humle främst med inslag av färska örter. Gräddig pilsnermalt. Smaken är gräddig med en lätt träig ton. Balans mellan humle och malt i smaken. Medel beska kanske 15-20 ibu. Torr avslutning. Lättdrucken. Mycket god. 4
Schneider Weisse – god men inte magisk, lite unken och saknar lite balans. 4
Weihenstephan Hefeweizen – Stor banan, lite kall, lätt karamell, mycket fin maltarom. Några grader varmare hade gett full pott. 4+
Weihenstephan Pils – Örtig och vörtig med lätta inslag av cederträ. Balanserad beska ca 35 ibu, Väldigt smaskig. 4
Andechs Wezien – medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög kryddnejlika, bra temperatur, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. Världsklass, 5
Andechs dunkel, blev lite blev jämfört med de andra tyvärr. 3
Hacker pschorr – Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig, låg banan, något unken. Helt okej och god men inte mer. 3
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
Ayinger bairisch pils
Ayinger jahrhundert
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Prost!
Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
Som jag skrivit tidigare så har 
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord 
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd. 
Allt ska märkas upp nu.
Kylning 
Samling av varmvatten. 
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas. 
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med 
Jag flaskar inte så ofta tyvärr och anledningen är en kombination av tidsbrist och lathet. Men jag tycker det är väldigt trevligt med flaskor, speciellt när man ska ge bort öl. Ger man bort fler än en flaska blir det ofta en tråkig påse att räcka över eller plocka ut ur. Tur då att det finns en elegant lösning som heter 
Platt paket.
Fälls upp med ett lätt ryck.
Senaste kommentarer