I min jakt på den perfekta ölen började jag brygga med lågsyremetoden (LOB – Low oxygen brewing) för fyra år sedan eftersom det är så mina favoritbryggerier brygger sin öl. Att syre är dåligt för öl är känt sen väldigt många år så detta är absolut ingen nyhet men många små kompletterande detaljer för att hålla nere syrenivån främst på hembryggarnivå poppar ständigt upp. En sådan detalj är att hålla nere mängden metaller som kan reagera med vörten genom Fenton-reaktioner. För er som inte orkar läsa den artikeln så kan innehållet kraftigt sammanfattas till att det är klokt att hålla nere mängden koppar och tungmetaller om man vill brygga med lågsyremetoden.
En uppdatering av Braumeister 50-modellen våren 2020 är att de går från att använda två pumpar till att endast använda en. För att klara av att sköta recirkuleringen har man även bytt pump från en ”1m-pump” till en kraftfullare ”3m-pump” som även har hastighetskontroll. Jag antar att det är vattenpelarhöjd som avses med ”3m” och den nya pumpen ska vara ca 2,5 gånger kraftigare än den förra. Även 20- och 10-liters-modellen ska framgent skickas med denna nya pump som till utseendet är väldigt snarlik den förra. Till detta kommer även ett pumphus-bakstycke (i brist på bättre ord) som är rostfritt istället för mässing som det varit tidigare. Hur stor skillnad denna lilla mängd mässing gör för lågsyremetoden låter jag vara osagt men jag har iallafall passat på att byta bakstycken när jag ändå bytt pumpar. De nya pumparna med rostfria bakstycken går att köpa hos Humlegården för de som vill uppgradera. Pumpen i sig gör ingen skillnad för lågsyrebryggning utan det är det endast det rostfria bakstycket som gör eftersom även de gamla pumparna var rostfria. Brygger man inte med lågsyremetoden eller inte haft problem med flödet genom mäsken, dvs behövt en svagare eller starkare pump, så finns det egentligen mindre anledning att byta till den nya pumpen.
Mer är inte alltid bättre
Har man BM50-modellen som jag har så kan man sätta in två stycken av de nya pumparna men det går även att plugga igen ena ut- och inloppet för en av pumparna och köra som de nya Braumeistermodellerna. Väljer man att ha två stycken så bör man justera ner kraften på bägge pumparna under det som rekommenderas (se bild nedan) för att inte få vörtfontäner och/eller igensatt mäskning. En försiktig recirkulering är vad processen bygger på, inte att spruta vört med full kraft genom mäsken.
För er som sov på tyskalektionerna så betyder ”zwischen” mellan.
Originalpumpen med mässingsbakstycket. Låsringen i mässing är kvar även på nya pumpen men den har ingen kontakt med vörten. Insidan av pumpen är i rostfritt på samtliga modeller.
De rostfria kopplingarna i denna bild ingår inte när man köper ny pump men jag fick allt ihopkopplat redan så det var lättare för mig att byta alla delarna (se nästa bild).
Jag har kört med rostfria bakstycken till gamla pumparna en längre tid men inte fått kommunicera detta förens nu. Jag har alltså gjort denna förändring i två steg, först nya bakstycken och nyligen de nya pumparna.
Detta är de nya pumparna. Det enda som skiljer är alltså det lilla plastvredet.
Så har vi kommit till nästa steg i utvecklandet av en fungerande metod för lågsyrebryggning med Brewtools B80Pro. Jag har hittills testat att långsamt sänka maltkorgen för att simulera en underlet, regelrätt underlet, flytande lock med vörtretur, flytande lock med vörtspridare, returslang inne i bryggverket och så vidare. Det är flertalet problem som jag tampas med och som måste lösas och jag testar en rad olika saker vid varje tillfälle för att lära mig så mycket om möjligt om maskinens egenskaper och egenheter. Vissa av testerna har inte så mycket med lågsyrebryggningsmetoden att göra (t.ex. val av kylare) så för att försöka hålla mina inlägg inom en läsbar längd (de är nog redan för långa för de flesta) så fokuserar jag på att rapportera om det väsentliga i det valda ämnet.
Setupen
Precis som förra bryggförsöket valde jag denna gång en regelrätt underlet främst för att undvika att själva nedsänkningen av maltkorgen sabbar bryggningen redan innan jag hunnit starta, jag har ju problem senare i processen som måste övas på och lösas. Mäskvattnet syrebefriades i annan kastrull med jästätarmetoden och pumpades sedan ännu långsammare än tidigare in underifrån i Brewtoolsbryggverket. Allt för att sakta fylla slangar och pumpen med syrebefriat vatten och sedan tränga undan luften och syret uppåt genom malten. Malten var redan på plats i maltkorgen i bryggverket men till skillnad från förra gången satt där även en BIAB-påse. BIAB-påsen var tänkt att lösa två problem; dels att malt och maltskal inte skulle rymma från mäskkorgen med dess mittenhål och ganska stora hål i falskbottnen men främst för att kunna begränsa mäskens rörlighet uppåt vilket varit mitt största problem hittills.
Påsklämma
Vattenflytten gick bra och 99% av malten låg kvar på botten av mäskkorgen när vätskenivån var så hög som jag ville ha den. På ytan låg ett gäng vetemaltkärnor och flöt men genom att försiktigt lägga på mitt flytande lock så pressades de ner tillräckligt för att självmant sjunka till botten utan några bubblor eller skumbildning. Så långt alltså väldigt lyckat. Jag rörde försiktigt om i botten av mäsken vilket gav upphov till viss skumbildning men inte mycket mer än jag är van vid sker emellanåt. Ska man helt hundraprocentigt och varje gång få bort det skummet krävs att man ersätter luften mellan maltskalen och malten med t.ex. kväve eller koldioxid men jag vill in i det längsta hålla min process så enkel det bara går, så jag ser såna lösningar som en sista utväg. När inmäskningen var klar stängde jag igen BIAB-påsen med en påklämma och la sedan på en vikt i form av en tung falskbotten, dvs. ett av de hårda filtren från Braumeistern. Detta för att hålla nere biabpåsen under vörten under mäskningen eftersom jag haft problemet med att malten söker sig upp på kanterna förbi flytande locket. Slutligen la jag på mitt flytande lock där jag även denna gång hade vörtreturen/recirkuleringen via en slangnippel och vörtspridaren under ytan.
Flytpåse
Halvvägs genom mäskprogrammet såg jag tydliga tecken på att något gått snett. Vätskenivån utanför maltröret var nämligen fem centimeter lägre än det flytande locket. Jag stängde av pumpen och lyfte försiktigt på flytande locket och såg att maltpåsen fortfarande var under ytan. Då insåg jag problemet; stucked mash eller på svenska, igensatt mäskning. Min BIAB-påse är hemmasydd av IKEA-tyget Teresia och är oerhört finmaskigt i stil med ett par strumpbyxor. Man ser alltså knappt maskorna eller hålen i påsen så tätt är det. Eftersom detta var en veteöl jag bryggde så bidrog säkerligen det skallösa vetet ytterligare till att minska flödet genom maltbädden men även i botten av påsen. Jag är inte förtjust i att röra om i en pågående mäsk när jag brygger lågsyremetoden, rättare sagt så förstör det hela bryggningen på två sekunder så jag fiskade istället upp tyngden jag lagt ovanpå påsen. Då lyfte hela BIAB-påsen samt mäsken och jag kunde se att en liten men betydande mängd luft samlats i påsen. Problemet uppstod alltså av ingrediensval, BIAB-påsens masktäthet och någon form av introduktion av syre från recirkulationsflödet. Jag är fullständigt medveten om att en veteöl inte är optimal att utveckla bryggmetoder med eftersom veteölsmäsken är lite extra svår att få ett bra flöde genom. Jag behövde dock brygga en veteöl nu och är det någon ölsort där det verkligen gör skillnad smakmässigt med lågsyremetoden så är det just veteöl så jag tänkte att om jag lyckas i Braumeistern så borde jag kunna få till metoden även i Brewtoolsbryggverket på sikt.
Jag la på flytande locket igen och lät mäskprogrammet köra färdigt. Denna gång hade jag satt recirkulationen helt från utsidan av bryggverket och till toppen vilket möjliggjorde att vänstra whirlpoolarmen i botten fortfarande kunde ha ett litet med ack så betydande flöde. Denna cirkulering av vörten över värmeelementen ger en väldigt stabil mäsktemperatur vilket jag inte fått tidigare. När mäskprogrammet var färdigt lyfte jag sakta upp maltkorgen med min vinsch och lät allt droppande hamna i en hink utanför bryggverket. Denna vört användes till annat och återförenades således inte med vörten i bryggverket.
Sjuda, inte stormkoka
När det närmade sig kok skummade jag av proteiner i vanlig ordning och såg, inte helt oväntat, att skummet var brunt och oxiderat. För att kompensera det smakmässiga misslyckandet ökade jag mängden aromhumle för att få en veteöl mer i stil med Schneider Weißes ”Tap4 – Mein Grünes” som när den är färsk har stora blommiga och örtiga humlesmaker utan att för den delen bli en hopfenweiße där även beskan ökar motsvarande. Hos Systembolaget och dess ölförstörande lagerhantering smakar Mein Grünes mer som en helt vanlig oxiderad veteöl så betydligt med humlearom är planen. Med något lägre kokvolym än förra gångerna blev koket vansinnigt kraftigt men det räckte med en sänkning till 93% kokintensitet för att få ett mer lagom sjudande.
Kylspiral
En veteöl behöver inte kylas lägre än till 18-19°C så jag valde att kyla med kylspiralen denna gång, mest för att den är så enkel att göra ren efteråt och för att den inte behöver någon större desinficering innan. Jag tog inte tiden på kylningen men upplevde den som “standard+” vilket kan berott på att vörtnivån inte täckte hela kylaren som därmed inte kunde nyttjas optimalt. Om jag säger att det tog en dryg kvart så är det nog en rimlig gissning. Vörten whirlpoolades med den inbyggda pumpen under kylningen men fick även köra en liten stund utan kylspiralen för att låta den relativt stora humlemängden sätta sig på botten. Därefter pumpade jag vörten rakt in till min rostfria jästank som stod placerad i jäskylen. Jästen tillsattes först när någon liter vört flyttats för att inte blanda jästen med den oundvikliga, förvisso ytterst lilla, mängden Saniclean som alltid finns kvar på botten av jästanken efter desinficering.
Fastbränd vört
Efter flytt av vörten var det dags för den tråkigaste delen av bryggdagen, disken. Jag såg direkt när bryggverket tömts att det var vört som bränts fast på värmeelementen. Med kortare värmeelement ökar värmeeffekten per kvadratcentimeter och själva metallen blir varmare än på ett längre värmelement. Eftersom man mäskar in veteöl på 44°C och därför ligger långt under gelatiniseringstemperaturen är det extra viktigt med lågintensiv värmning mellan rasterna. Detta problem är välkänt och på t.ex. Camurribryggverket avråds det helt att mäska in under 60°C för att inte bränna elementen, något som jag dock gjort i många år med Braumeistern med dess väldigt långa värmespiraler. Merparten av de fastbrända proteinerna gick lätt att ta bort med en svamp men på några ställen var det riktigt svart och fastbränt och eftersom värmeelementet sitter så nära väggen är det svårt att komma åt. Diskningen denna bryggdag tog därför en halvtimme längre än den brukar men rent blev det till slut!
Receptet
En klassisk Sydtysk Hefeweizen av det ljusa slaget. 50% vetemalt, 45% pilsnermalt och 5% ljus karamellmalt i form av Carahell. Denna gång hade jag även en liten utdrygande skvätt CaraMunichII för att få en liten nyans mörkare än mina allra ljusaste veteöl samt för att göra slut på en påse. Jästen var 3068 och jag gjorde en drygt 1,5 liter förkultur dagen före. Jäskylen sattes på 18°C.
Sakta men säkert…
…lär jag mig mer och mer om detta bryggverk och försöker hitta den slalombana mellan problematiska moment för att få till en bra lågsyrebryggprocess. Jag behöver främst lösa problemet med att mäsken flyter upp till ytan under mäskningen och här har jag flera teorier att omsätta i praktik framöver. Att det fastnar en del luft i pumphuset och slangarna precis vid inmäskningen går enkelt att lösa när jag återgår till att syrereducera mäskvattnet i själva bryggverket och inte vid sidan av men jag måste lösa problemen bakvänt, dvs lösa problem från utmäskning, till mäskning och till sist inmäskning. Annars kommer det här krävas en lång rad bryggningar att få fram mitt önskade resultat. Svårigheten med lågsyrebryggning är att det bara går att göra ett fel per bryggning. Det går så att säga inte att mäska in om och om igen fyra gånger på en och samma bryggdag för att testa olika metoder. När man har mäskat in så har man mäskat in och gick det inte bra så går det heller inte dra lika många slutsatser om övriga moment senare i processen. Jag håller tät dialog med gänget bakom Brewtools och hoppas kunna pröva lite prototypdelar inom snar framtid. Man kan väl säga att framtiden ser ljus ut även i dystra tider…
Vattnet som syrereducerats med jästätarmetoden i Braumeistern. Redo att pumpas över till Brewtoolsbryggverket.
Förkultur på min hembyggda magnetomrörare som efter en liten modifikation där jag satt i en kraftfullare fläkt, starkare magnet och höjt locket nu fått bättre fart på virveln.
Flytande locket med vörtspridaren på plats. Jag använde lite andra delar än sist men principen är densamma.
Ovansidan på flytande locket.
Tidigare skickade Humlegården okrossad malt över 5 kg i 5-kg-påsar men numera är det enkilos som gäller. Det blir många påsar att öppna och slänga det…
BIAB-påsen på plats.
Inga extrafilter i botten utan endast originalfiltret som sitter under påsen i botten.
Malten på plats. Notera den låga nivån i maltkorgen.
Mäskvattnet på plats och de flytande vetekornen.
Totala mängden vatten ihop med malten. Kanske 71-72 liter? Notera det vackra blandljuset, sa ingen fotograf någonsin förens nu! Jag kämpar vanligtvis med att mina lysrör i taket ger ett varmare ljus än jag får från fönstret men jag vill gärna ha fönsterljuset för att lätta upp så därför fortsätter denna eviga kamp mot det kalla ljuset.
Genom att försiktigt lägga flytande locket på vörten och sen ta bort det igen sjönk nästan alla korn till botten.
Vid omrörningen, trots min extrema försiktighet, kom en del bubblor upp från botten och bildade ett tråkigt skum på ytan.
Påsen förslöts med en vanlig påsklämma.
Tyngden, dvs Braumeisterfitret, som jag placerade ovanpå påsen.
Här är tyngden på plats.
Och här är locket på plats med slangen gåendes på utsidan.
Notera vinkeln på trevägsventilen. Jag skickar alltså returvörten både tillbaka in via whirlpoolarmen och till toppen av mäskkorgen och det flytande locket.
Mäskprogrammet kör igång med 64% pumpeffekt.
Detta är när merparten av betaamylasrasten gått. Locket befinner sig nu högre upp än vörtnivån på utsidan av maltkorgen.
Detta blev resultatet av att lyfta på locket men vad skulle jag göra? En igensatt mäskning gå ju inte att fortsätta med…
Lite Titanic-vibbar i den här bilden.
Ren och fin vört för att vara 50% vetemalt. Fin färg utan större tecken på oxidering såhär långt.
Efter att hela mäskprogrammet var avklarat. Ingen vacker syn tyvärr.
På väg mot kok (med lock).
Kompakt mäsk efter att vörten dränerats.
Koket.
Hundra grader med 93% effekt och lagom kok.
Kylning och desinficering av slang för vörttransport till jästank.
Jag tog en lite kortare slang för att enklare desinficera den genom att cirkulera kokande vört igenom. Det innebar att jag fick rulla bryggverket lite närmare jäskylen.
Fastbränd vört. Under det grönbruna lagret fanns några partier med svart rejält fastbränd vört.
Lite maskindiskmedel och övrig kärlek så gick merparten bort utan större ansträngning. Det svarta fastbrända satt ordentligt fast dock.
Detta är den tredje delen i följetongen om mina doppelbockar, läs det första och det andra inlägget om du inte gjort det innan.
Första bryggningen gav mig alldeles för lågt OG och det kan ha berott på för lite malt men även slarv i mätning av vatten. Andra bryggningen ökade jag därför på maltmängden 30% eftersom 1,3*maltmängden skulle öka 1.058 till 1.076. Så blev det också fast i doppel bemärkelse (ja ja, det var ett dåligt bockskämt), ganska så exakt dubbel upp faktiskt. Jag fick därför några olika valmöjligheter eller scenarier:
1. Brygga första omgången en gång till fast med mer noggrannhet.
2. Blanda bryggning ett och två och då hamna på exakt rätt OG om volymerna var exakt lika stora.
3. Justera mängden malten så den hamnar exakt mitt emellan ett och två och och se om teori stämmer i praktiken.
Jag valde den tredje varianten eftersom det kändes som det roligaste testet och därmed mest intressant även för er läsare.
Maltmängden och bryggprogrammen
Om första bryggning på 2400g malt gav mig OG 1.058 och andra bryggningen på 3150g gav mig OG 1.102 så borde något mittemellan dvs 2775g ge mig mina 1.076 i OG. Både Beersmith och Minibrews Brewery Portal säger dock att mellanmängden malt ska ge mig OG 1.090. Samtidigt, om jag låter Beersmith räkna på korrekt mängd malt genom att skala ner styrkan på mitt sista recept (som ju stämde på pricken i Beersmith) genom verktyget “Adjust gravity” så landar jag på 2346g malt, dvs. MINDRE än jag hade min första omgång. Sen vet jag ju som sagt inte om det var slarvfel och/eller felaktig krossning som gav mig problem första bryggningen så jag bestämde mig för att ändå testa mellantinget på 2775g vilket ger 1387g per mäskomgång, bära eller brista.
Bryggningen
Krossning, inmäskning, andra inmäskningen, koket och kylningen gick som en dans. Kuriosa är att det tar exakt 15 minuter att köra igång mäskningen när väl maskinen och fatet gjort sin snabbrengöring före bryggstart (den tar 1-2 minuter att sätta igång). Totala tidsåtgången för respektive bryggning (med maltkrossjustering borträknat) har legat runt 45 minuter per gång och då är en stor del av tiden till disk eftersom jag handdiskat maltkorg och alla smådelar vilka man egentligen kan stoppa in i diskmaskinen istället. Det går alltså väldigt smidigt och snabbt att brygga med MiniBrew så en vardagsbryggning var inga som helst problem. Nog om det och tillbaka till det smaskiga, mina misstag…
Dubbeltrubbel
Efter kylningen skulle jag flytta på fatet till platsen där fatet skulle stå och jäsa bredvid sina två syskon. På något sätt lyckades jag inte stänga fatet helt utan bara till 90%. Fatet lossnade därför inte helt från basstationen och innan jag visste ordet av så var 1/3-del av vörten förlorad till diskbänken. Jag lyckades med konsttycket att hälla den vört som låg kvar under fatet på basenheten till en kanna och den vörten fick sig ett snabbt uppkok ihop med några deciliter vatten. Varför addera vatten? Jo för att när jag mätte OG så låg det på 1.090, vilket var exakt det värde de bägge bryggprogrammen förutspått.
Sammanfattning
Tredje bryggningen gjorde det lätt att konstatera att det var någon sorts slarv i första bryggningen som spökade. Maltmängden var det troligtvis inget fel på och jag tror heller inte att det var för lite mängd malt per mäskomgång eftersom bryggning nummer tre endast hade 187 gram mer malt per omgång jämfört med första bryggningen. Vattenmätningsfel och eventuellt ett mindre optimalt mäskprogram är min gissning. Krossningen på malten första gången såg ändå helt okej ut så även om den var lite off så borde den inte gett mig så stor avvikelse som 30%.
De tre versionerna av denna öl står nu och jäser och eftersom jag varken har mer Münchnermalt hemma eller några lediga MiniBrew-fat så blir det inte någon ombryggning av första versionen, även om det kliar lite i vetgirighetsnerven. Var det bara mätfel första gången och vem var det egentligen som skör J.R.? Det kanske vi aldrig får veta… Jag återkommer oavsett med en provsmakning om några veckor (ja jag vet att denna öl borde långlagras men jag vill ju åt faten).
Screenshot på hela mäskprogrammet innan man gjort något överhuvudtaget.
Screenshot från telefonen precis efter att mäskomgång två satts igång. Som ni ser sjönk temperaturen snabbt av malten.
Så här ser receptet ut i Brewery Portal. Jag är inte säker på att jäsningen och jässchemat kommer följa samma kurva så eventuellt får diacetylrasten gå fritt ytterligare några dagar innan jag kyler för lagring.
Eftersom maskinen brygger själv finns tid över till annat kul, t.ex. som att diska fem jäshinkar och fyra fat.
Sådär ska en humlepåse med pellets se ut! Kanske köpte jag lite för mycket men priset var fantstiskt bra och jag fick feeling helt enkelt.
20 sekunder in i mäskomgång nr.2.
Misstaget med kranen och vörten som jag genom ovändad talang kunde pricka ner i min kanna.
”Clean in place” för invärtes rengöring. Det andra kladdet fick jag torka bort manuellt.
Vörten som kokades ihop med någon dl vatten, snabbkyldes i frysen och sen sammanfördes med övrig vört och jästen.
Detta är del två av mina doppelbocksbryggningar med Minibrew (del 1 hittar du här) där första bryggningen blev mycket svagare än planerat på grund av någon av de anledningarna jag beskrev i förra inlägget. För att få till rätt OG, dvs 1.076, så gjorde jag en rad förändringar i processen:
Första steget var att gå tillbaka till Brewery Portal där man skapar Minibrewrecepten och justera maltmängden. Genom att öka maltmängden från 1200 gram till 1575 gram per mäskomgång borde jag slippa problemet med att ligga precis vid miniminivån vilken kan ha varit anledningen till lågt utbyte. OG skulle nu istället hamna på 1.098 enligt Portalen och 1.102 enligt Beersmith, det borde verkligen räcka! Jag justerade även mäskprogrammet till att ha 63°C i 45 min och 72°C i 30 minuter även i första omgången. När andra omgången malt mäskas in sjunker ju temperaturen en del så det borde fungera.
Maltkrossen justerade jag först från 0,8mm till 1.0mm men till min stora besvikelse kom bara mjöl ut först. Jag avbröt snabbt krossningen och justerade igen; nästan enbart mjöl även denna gång. Efter ytterligare några justeringar fick jag ett visuellt bra resultat men jag insåg snabbt att jag behöver ge krossen en större dos TLC, vilket inte fanns tid med just för tillfället så det var bara att gilla läget. Gissningsvis var 1/4-del av malten rejält finkrossad och resten mycket bra krossad med hela skal. Bära eller brista!
Vågen fick duga även denna gång men jag var lite mer noggrann vid mätningen och vattnet mätte jag i min 4l-kanna med bättre gradering på istället för min stålhink. Alla eventuella problem skulle därmed vara åtgärdade, om än lite mer eller mindre.
Bryggningen
Jag startade igång maskinen och hällde i hälften av malten. Efter en dryg timmes mäskande bytte jag malten mot omgång nummer två. Första bryggningen var jag orolig för att det som skulle vara 63-72 plus 63-72 istället skulle bli 63-72 och 68-72 så det var därför jag körde 63 plus 63-72. Men det gick bra och tempen sjönk en hel del. Exakt hur mycket han jag inte dokumentera tyvärr, dels eftersom jag satt och arbetade men även att jag endast bryggde med mobilen denna gång. Efter ytterligare några timmar senare var mäskning, kok och kylning färdigt och jag var redo att pitcha jästen och låta maskinen köra rengöringsprogrammet. En väldigt smidig och enkel bryggdag där jag kunde fokusera på att jobba hemifrån istället.
Men hur gick det med OG:t denna gång då? På tok för bra! OG landade på massiva 1.102, dvs exakt vad Beersmith gissade! Ett tag tänkte jag att jag bara skulle hälla ihop de bägge två vörterna till en ny jäshink eftersom de två bryggningarna tillsammans skulle landa på exakt mina önskade 1.076 men sen ändrade jag mig och tänkte att det går ju faktiskt göra tre öl av det här istället och då genom att blanda från de olika faten ner i glaset istället.
Eftersom det blev exakt så mycket högre OG som jag fick för lite bryggningen innan, borde inte ett mellanting då ge mig exakt rätt? Eller var det bara slarv som gav mig för lågt utbyte första bryggningen? Kan jag bara släppa det här och gå vidare? Självklart inte! Fortsättning följer inom kort!
ps. Ni har väl inte missat filmen när jag visar Minibrew?
Innan man börjar brygga så kör maskinen en snabb rengöring med endast vatten av både basstation och fatet. Det går att göra den här momentet dagen innan om man skulle vilja korta ner bryggdagen ytterligare.
Första omgången mäskad och det som Minibrew kallar lakad vilket bara betyder att vörten hamnar i fatet, dvs får rinna av sig lite.
Drav till min kompis höns!
Mäskomgång 2
CIP-rengöringen efter bryggning.
Vi befinner oss mitt i fastan (eller Lenten) och våren är verkligen på intåg, så egentligen vore det dags att brygga en ljus Maibock. Men efter att ha druckit några goda doppelbockar och weizenbockar från Systembolagets tillfälliga så fick jag ändå feeling att brygga mig en kraftfull maltbomb, även om den troligtvis inte hinner bli riktigt färdig före påsk. Eftersom jag inte är troende spelar både fastan och påsken egentligen mindre roll för min del men jag tycker det är lite trevligt att iallafall delvis följa bryggarsäsongen.
Originalreceptet
De allra bästa dubbelbockarnas recept finns endast delvis att få tag på från respektive bryggeris hemsida; ingrediensval, OG, ABV och vörtstyrka. De flesta klonrecept som florerar på nätet är däremot rena gissningar så jag rekommenderar skarpt att undvika dessa ytterst tveksamma recept om man nu vill göra en klon eller hålla sig nära ursprungsrecepten. Framförallt från amerikanska hembryggarforum där vissa bryggare inte ens gör ett halvhjärtat försök utan slänger i belgisk malt eller varför inte hela 25% karamellmalt? Även BYOs “Clonebrews” slänger in tveksamma ingredienser som engelsk chokladmalt vilket gör att jag blir tveksam till resten av ingredienserna i receptet.
En hederlig och beprövad källa för att hitta en rimlig utgångspunkt i sitt receptskapande är Brewing Classic Styles av Jamil Zainasheff. Boken i sig har ganska många år på nacken nu men vill man få en överblick i hur många ölstilars sammansättning ser ut så är den intressant läsning att iallafall starta i. Mer specialiserad litteratur är Classic Beer Styles nr.9 – Bock, av Darryl Richman. Den är från 1994 så hembryggarmässigt är den inte pinfärsk men på sina ställen går den på djupet med till exempel ganska avancerade resonemang om vattensammansättning och Maiilardreaktioner. Men i ärlighetens namn är det en ganska tunn och inte speciellt förtroendeingivande bok. Underhållande läsning men innehåller inga revolutionerande superrecept utan handlar mer om hur man med amerikanska ingredienser eller extrakt ska få till de olika sorters bockölen, allt från Bock, Maibock, Dunkelbock till Dubbelbock. Det jag ändå får ut av boken Bock är att en dubbelbock från Münchentrakten numera har ett OG mellan 1.072-1.080 och ett FG på 1.016-1.024, förr var ölet betydligt svagare. Beskan för en dubbelbock hamnar inom 16-26 IBU och färgen runt 52-74EBC. Helst ska man göra en trippel dekoktion och koka länge, gärna 2-3 timmar.
Mitt recept
Mina två dubbelbocksfavoriter är Paulaners Salvator som jag skrivit om tidigare och Ayingers Celebrator som klockar in full pott i betyg på Ratebeer om det nu säger så mycket. De är lite olika i smakprofilen och till denna omgång av bryggningar så har jag fokuserat på Salvator. Det vi vet om Salvator från Paulaners hemsida är att vörtstyrkan är 18,3% dvs OG 1.076 och ABV på 7,9% vilket ger ett uppskattat FG någonstans runt 1.017-1.018. Maltsorterna är pilsnermalt och Münchnermalt men vi vet inte procentsatser eller om det är ljus eller mörk Münchnermalt eftersom många tyska bryggerier använder sig av färgämnet Sinamar som utvinns av Carafamalt. Bitterhumle är Herkules och aromhumle är Hallertauer Tradition. Humlesorterna spelar knappast förstafiol i denna öl som är låghumlad och ofta långlagrad så att bara hålla sig till tyska humlesorter och ha någorlunda rätt IBU är av större intresse.
Min första dubbelbock som jag gjorde i höstas var ärligt talat ett litet snabbt ihopplock där jag även hade karamellmalt i vilket jag skippat denna gång. Dessutom hade jag vete i eftersom det var lite av en skåprensaröl och min pilsnermalt inte räckte till. Grundtanken med mitt nya recept är merparten Münchnermalt och resten pilsnermalt med lite syramalt för pH:ts skull. Alltså tog jag 2/3-delar (66%) Münchner I, 30% Pilsner och 4% syramalt. Cirka 25 IBU från Hallertauer Mittelfrüh på 60 min och 15 min, eftersom IBUn avtar lite med lagring.
Bryggning nr1
Den här bryggingen var primärt fokuserad på recept och inte teknik så därför bryggde jag den i Minibrew där även mängden öl på 5,5 liter känns mer rimlig än 55 liter dubbelbock från andra bryggverket. Minibrew har en kapacitetsbegränsning på max 2,3 kilo malt i mäskbyttan, vilket ger ett maximalt OG på 1.061 vilket är för lågt för en dubbelbock. Att ändra koktiden till 3-4 timmar verkar inte spela någon roll för vörtstyrkan i Minibrews bryggprogram Brewery Portal, så enda sättet att komma upp i 1.076 är att dubbelmäska vilket stöds av MiniBrew. Med dubbelmäskning menas att man mäskar som vanligt men skippar någon utmäskning vid 76-78°C, tar bort malten och tillsätter nu och kör hela mäskprogrammet en gång till.
Jag följde Brewery Portals siffror och delade upp malten i två lika stora delar om 800 gram Münchner och 400 gram totalt pilsner- och syramalt, dvs 1200 gram per mäskomgång vilket även är minsta möjliga mängd som officiellt stöds av maskinen. OG var beräknat till 1.081 enligt portalen men jag tänkte att utbytet säkert minskar lite med starkare öl och med så små satser som 5,5 liter så är marginalerna ändå väldigt små så egentligen borde vattnet vägas och inte mätas.
Bryggningen gick smidigt. Inmäskningen tog en kvart och maltbyttet tio minuter. Inga konstigheter alls genom bryggdagen utan maskinen gjorde hela jobbet medans jag gjorde annat. När det var dags att pitcha jästen mätte jag OG med refraktometer och såg att jag hamnat på otroligt låga 1.058, 18 pinnar för lågt! Först var jag väldigt besviken på maskinen och bryggeriportalen men när den initiala besvikelsen lagt sig och jag kunde återgå till att “älska avvikelser, det är då man lär sig” så började jag fundera på möjliga orsaker och kunde komma på en hel del:
-För fint krossad malt. Minibrew utgår dock från Dry Basis Coarse Grind (DBCG) vilket är mellan 0.7-1.0mm spaltbredd på en tvårullars maltkross och jag har haft min trerullars inställd på 0,8mm.
-För lite malt per omgång. Jag låg ju på absoluta minimum vilket ger en väldigt tunn mäsk. Kan det ha gett lågt utbyte?
-För mycket vatten, dvs mätfel. Som tidigare nämnt så är marginalerna små för 5,5 liters satsstorlek. Jag mätte vattnet i en stålhink där jag inte kontrollmätt skalan. Jag kan mycket väl haft i en halvliter för mycket utan vetskap.
-Felvägd malt. Hur bra är min stora paketvåg på små mängder malt? Oklart…
-Ickeoptimalt mäskprogram. Första mäskningen körde jag med 63°c i 45 minuter. Sen bytte jag malt och körde 63°C i 45 minuter och 72°C i 30 minuter. Kanske borde första malten fått längre tid och kanske ett steg på alfaamylasrasten.
Diskussion om bryggning nr1
Istället för att försöka hitta exakt vilken, eller en kombination av vilka, av ovanstående tänkbara orsaker som gjorde mitt låga utbyte så bestämde jag mig istället för att göra en ny variant redan morgonen därpå, en bryggning där jag skulle vara mer noggrann. Fortsättning följer inom kort!
Mäskprogrammet seet från Brewery Portal där dock rengörning och inmäskning redan är till vänster om gula strecket. Man måste ha datorn igång hela tiden om man ska se ”bakåt i tiden” under förloppet.
Första lågsyrebryggningen med Brewtools B80Pro gick inget vidare. Redan efter att ha sänkt ned maltkorgen så var malten oxiderad och bryggningen misslyckad. Exakt vad som hände med malten under nedsänkningen av maltkorgen har jag funderat mycket på men inte hittat en orsak. Hela mäsken höll sig kvar upp mot ytan av någon märklig anledning där troligtvis luft var en del av problemet men jag har inte riktigt sett problemet tidigare med Braumeistern där jag använt nedsänkningsmedotden i flera år nu, så något märkligt var det.
Bryggsetup
För att inte tappa fart i utvecklingen av Brewtools valde jag att helt kringgå problemet med maltkorgssänkningen denna bryggning och gjorde istället en regelrätt underlet där maltkorgen och malten är på plats i bryggverket innan vattnet introduceras underifrån. Tanken med bryggverkssetupen var en variant av en tvåkärls-setup där tanken är att HLTn (hot liqour tank) även agerar kokkärl allt eftersom bryggdagen går. Vattnet vandrar först från HLTn till mäsktunnan och sen tillbaka för kok. Sista steget skippade jag dock denna gång men vi tar det från början:
Först syrereducerade jag mäskvattnet med hjälp av jästätarmetoden och flytande lock i ett annan kokkärl (oviktigt i sammanhanget men Braumeistern fick stå till tjänst) och värmde sedan vattnet till 62°C. Sen flyttade jag försiktigt det syrefria vattnet med hjälp av Blichmanns Riptidepump, upp genom det centrerade bottenhålet på Brewtools B80Pro. På plats i Brewtools fanns redan maltkorgen med den torra malten (tog upp ca 50% av volymen) och sakta fyllde jag upp kärlet så högt som jag vågade med vatten. Därefter rörde jag om i botten på mäsken utan att störa ytan med hjälp av en liten och nätt mäskpaddel med sugrörssmalt handtag som jag roterar/snurrar runt sin egen axel, inte rör runt med. När mäskningsprogrammet var över var tanken att lyfta ur maltkorgen så som maskinen är tänkt att använda och detta utan någon lakning eftersom lakningen tillför en enorm mängd syre.
Förra bryggningen fick jag en hel del malt utanför maltröret vilket beror på de stora maskorna/hålet i bottenfiltret på Brewtools orignalfilter. För att minska detta la jag denna gång även Bruameisterns hårda filter i botten och det hjälpte en hel del men inte hela vägen eftersom det hårda filtret har ganska stora hål i sig det också, samt att det inte täcker lika stor diameter som Brewtools. Problemet med flyende malt blev kraftigt reducerat men inte helt borta.Jag hade kunnat sätta ett finare BacBrewingfilter från Braumeistern mellan men jag ville inte riskera en igensatt mäskbädd (stucked mash) på grund av dåligt flöde. Min tanke var att de grova maskorna i Brewtools finns där av en anledning, alltså för att få bra flöde. Flödet var det inga problem med så nästa gång ska jag testa finare maskor på något sätt. Brewtools har ett finmaskigare filter som står på önskelistan.
Inmäskning och mäskningen
Flytten av vattnet gick bra och jag fyllde nivån till ca 2 cm under kanten på maltkorgen. Omrörningen gav inte mer skum än jag är van vid från Braumeistern så inmäskningen var på det hela lyckad. Vörtcirkuleringen gick via Brewtools pump, ut på vänstra undersidan, in igen på vänstra sidan av kastrullen via whirlpoolarmen och upp genom en silikonslang till flytande locket ovanpå mäskbädden. Till skillnad från förra gången satte jag en vörtspridare på undersidan av returen i flytande locket så vörten inte skulle skjuta ett hål rakt ner genom maltbädden, utan istället spridas jämnt fast under ytan såklart. Jag körde igång mäskprogrammet och allt såg ganska bra ut från ovansidan.
Utmäskning och lakning (ja du läste rätt!)
När det var dags för utmäskning märkte jag att vörten genom siktglaset inte alls såg lika klar och fin ut som förra bryggningen. Efter lite trixande med olika pumphastigheter och provtagning med extern termometer på flera ställen märkte jag att mäsken inte höll den temperaturen som jag ställt in och inte heller den som bryggverket visade. Jag fick all anledning att tro att stärkelsen inte var fullt konverterad ännu då temperaturen var alldeles för låg. Därför la jag till 30 minuter rast på 72°c till mäskprogrammet. Anledningen till den felaktiga temperaturen är att sensorn sitter på utsidan av maltkorgen och om man inte cirkulerar vörten mer än jag gjorde denna gång så kommer de kraftfulla värmeelementen spela termostaten ett spratt. Vörten håller alltså rätt temperatur nära sensorn men inte unisont i hela mäsken. Vörten måste cirkulera på utsidan av maltkorgen för att få rätt temperatur och jag har redan tänkt ut en lösning till det här problemet vilken innefattar att dela upp returflödet i två kanaler men det får jag demonstrera nästa gång.
Den felaktiga mäsktemperaturen utgjorde ingen fara för lågsyredelen av bryggningen men precis som förra gången steg maltbädden i maltkorgen så pass högt att den låg två centimeter över vätskenivån. Doften som spred sig i bryggeriet var magisk vilket var ett gott tecken på att den lämnat mäsken och fyllt luften istället, loppet var kört för denna gång… När det ändå inte blev en lyckad lågsyrebryggning passade jag på att testa maskinens funktioner lite extra istället så jag testade att laka, dels genom att fylla på vatten på högersidan så maskinens egna pump fyller och recirkulerar lakvattnet men även via extern pump och retur genom maltbädden. Lakningen som sådan gick bra även om jag fick blöta strumpor pga kombinationen lite för kort slang och dåligt tålamod.Jag maxade bryggverket med totalt ca 85 liter vört.
Koket
Värmning upp till kok gick snabbt med 5200 watt värmespiraler men den misslyckade mäskningen och lakningen genererade massor av skum i form av brunt hot break vilket även det var ett tydligt tecken på oxidering. Jag skummade säkert av 7-8 gånger innan vörten började se hyfsat ut. Ölet jag bryggde var från början mitt klassiska tyska pilsnerrecept men eftersom jag lakade massor och misslyckades med att hålla borta syret så passade jag på att ändra lite i receptet och byta alla humlegivor mot en enda stor aromgiva på 500 gram i 15 minuter. Denna gjorde jag dessutom i en stor humlekokpåse (min biab-påse) för att inte ställa till bekymmer vid kylningen.
Kylning
Jag gillar att pitcha min jäst i den tänkta jästemperaturen eller någon grad lägre. Med jästen matad med lite vört tidigt på bryggmorgonen eller kvällen innan och sedan förvarad i samma temperatur som den tänkta jäsningen så minskar “lag-tiden” till 6-12 timmar och jästen förbrukar snabbt den syre som tillförts vörten med flit på väg till jästanken. Jag brukar jäsa lager mellan 8-10°C så det är även vad jag vill kyla vörten till, även om 1-2°C hit och dit spelar mindre roll. Att kyla till 20°C, tillsätta jästen och sedan ställa i kylskåp inställt på 10°C, vilket reducerar temperaturen det kommande dygnet, är något som verkligen fördröjer jäststarten eftersom jästen blir slö av temperatursänkning men pigg av temperaturhöjning.
Jag återanvänder ofta min jäst och därför vill jag ha så ren vört som möjligt. Den ska absolut vara fri från varmdruv och humle men även merparten av kalldruv helst. I kalldruven finns förvisso en del näringsämnen till jästen men gör man ett gott försök att reducera allt så blir nivån i jästanken absolut tillräcklig. Att sila hela vörten genom en saftsil eller liknande är långt ifrån tillräckligt för mig eftersom jag vill ha riktigt ren jäst när jag skördar den sen. Min skördade jäst blir så pass ren att jag aldrig tvättar eller sedimenterar den senare men det är ett sidospår.
För att fälla ut kalldruven valde jag denna gång att slänga (nåja) ner min nästan 30 meter långa kylspiral och den jobbade effektivt ner vörten till knappa 24°C på väldigt kort tid. Även om jag har väldigt kallt kranvatten just nu så vet jag av erfarenhet att både kylspiral och motströmskylare har svårt att kyla vörten från 25-10° så därför lät jag Brewtools whirlpoola sig själv med hjälp av pumpen och sedimentera i 10 minuter (kristallklar vört!), för att sedan använda den inbyggda pumpen för att flytta vörten via min Blichmann Therminator plattvärmeväxlare och till jäshinken. Även med högt tempo på flödet blev vörten något för kall på 6,8°C (!) så jag fick t.om. sänka flödet på kylvattnet lite för att hamna runt 9°C istället!
Receptet
Som tidigare nämnt var detta en tysk pilsner men receptet var inte i fokus denna bryggning och blev heller inte som tänkt med 6 pinnar för lågt OG och 25 liter för stor sats. Basmalten fick bli en blandning av de två Brewmastersorterna men även en mindre andel Weyermanns pilsnermalt då jag inte hade tillräckligt av de första två. 85% pils, 10% Münchnermalt och resten syramalt. Humlen var Hallertauer Mittelfrüh.
Sammanfattning
Bryggningen gick smidigt även om det inte gick hela vägen i mål denna gång heller. En brygghuseffektivitet på 83% är högre än jag är van vid och mycket högre än när jag brygger lågsyremetoden. Lakningen hjälpte så klart till en hel del där. Vörtspridaren på returen fungerade bra och det blev en bra fördelning av vörten genom maltbädden. Problemet med att hela mäsken reser sig fick jag även denna gång så där har jag lite att jobba med. Vörtens flödesriktning är en annan redan nämnd förbättringspunkt att laborera med. Jag har redan nu två olika spår som jag är sugen på att testa och några till halvlösa idéer så mer kommer! Dessutom för jag en ständigt dialog med Brewtoolsgänget där vi bollar idéer och tankar om framtida tillbehör för att nå hela vägen fram med lågsyrebryggning.
Flytande mäsklocket och Vörtspridaren. Den är endast inkört i hålet och hålls på plats med en bit silikonslang med den höll sig kvar hela mäskningen utan problem.
Vy ner i mäskkorgen före inmäskning. Underst är originalfiltret, sen Braumeisterns hårda filter och i mitten en liten silikonplopp för att inte malten skulle smita ut den vägen.
Här syns mängden malt (ca 12 kg) men även hur jag tagit bort handtaget till mäskkorgen så det flytande locket skulle kunna röra sig fritt. Det var inga problem eller svårigheter att sätta fast handtaget för att kunna lyfta korgen efter mäskningen.
Krossningen av malten.
Mäskkorgen fylldes bara till ca hälften som synes.
Halvvägs påfyllt med vatten.
I Braumeistern hade jag LOB-locket för att inte ta upp syre ovanifrån.
Här är allt vatten på plats och mäsken redan omrörd. En del skum tyvärr men långt ifrån mängden förra gången.
Runt 73-74 liter mäskvolym totalt.
På med locket och start av mäskprogrammet.
Siktröret efter bara en minuts mäskande. Det klarnade en del men inte hela vägen.
Jag har kopplat om lite i flödet denna gång eftersom jag inte använde motströmskylaren.
Jag började med 22% av pumpens hastighet men höjde till 35% efter ett tag när jag märkte att temperaturen inte blev stabil.
Även denna gång fick Braumeisterhuvan aggera lock på grund av returslangen.
Efter mäskningen såg det ut så här uppifrån. Malten tränger upp genom korgen och en massiv skumbildning utanför korgen.
Trots den relativt långa höjden på malten så låg den ändå och flöt som ni ser.
Kylning med kylspiralen och humlen i påsen.
Påbörjan av whirlpoolen. Tyvärr tog jag ingen bild när den var färdig men vörten blev oerhört klar/genomskinlig innan jag ändrade riktning på vörten och ut genom plattvärmeväxlaren.
6.9°C med högt flöde är ju helt otroligt bra! Detta är mitt kylrekord utan tvekan.
Blichmann Therminator in action.
Nu har det gått en tid sedan jag bryggde en Helles med Brewmasters pilsnermalt och ölet är både färdiglagrat och redo för provsmakningen:
Gyllengul och kristallklar öl med mycket högt, vitt och moussigt skum. Skummet är oerhört stabilt och lämnar mycket rester på insidan av glaset vid förtäring.
Doften är kraftigt dominerad av en mycket fin maltighet som går åt det gräddiga hållet med en lättare mjölkig ton (röd mjölk).
En tydlig medelhög örtighet finns med lättare inslag av trä i bakgrunden.
Smaken är kraftigt dominerad av ljus malt med mycket stora gräddsmaker och fina, färska maltsmaker.
En lätt jordighet balanserar smaken långt bak i munnen.
Inga felsmaker från varken bryggning eller jäsning. Inga estrar eller fenoler.
En lätt kärvhet som drar åt sandpapper fanns i de första ca 5 glasen från fatet men försvann sedan helt och återstår nu gör endast en mycket mjuk och len munkänsla.
Låg till medellåg restsötma vilket gör ölet lättdrucket och friskt.
Bra stöd från alkoholen men inga tydliga alkoholtoner smakmässigt.
Medel kolsyra som är mjuk.
Medelhög beska som är lång och balanserad.
Lätt kladdig eftersmak.
Kommentarer
En oerhört god och lättdrucken helles som verkligen gör malten rättvisa och den får all möjlighet att visa vad den går för, och vilken öl det blev sen! Eftersom pilsnermalten i denna öl verkligen står för den huvudbärande smaken är det lika mycket bryggteknik som råvara som spelar in men jag skulle vilja hävda att ett plus ett blir tre i detta sammanhang, när allt sitter som det ska så blir det extra bra! Jag fick något lågt utbyte denna bryggning vilket jag tror berodde främst på att jag inte rörde om ordentligt vid inmäskningen medan bryggning nummer två från samma mälteri (dock annan kornsort) gav något högre utbyte än jag brukar vara van vid.
Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera denna basmalt helhjärtat! Blir det inte bra öl av den här malten så är det receptet eller brygg/jäs-tekniken som inte lirade, för malten får full pott!
Detta inlägg handlar om min första bryggning med Brewtools B80Pro där fokus till 100% låg på att utforska möjligheten och utvecklingspotentialen att brygga med lågsyremetoden (LOB – low oxygen brewing). Detta är alltså inte en review av bryggverket för “vanlig bryggning” utan detta blir en direkt djupdykning ner i mitt specifika intresseområde för utvecklandet av tillbehör till detta bryggverk. Det finns två primära sätt att reducera syre i mäskvattnet före inmäskning för att gå från 8 ppm till nära noll: förkok med kylning där man kokar vattnet kraftigt först i 5-10 minuter innan kylning ner till inmäskningstemperatur eller jästätarmetoden där man tillsätter jäst och socker en god stund före bryggningen vilket kommer konsumera allt syre i den lilla jäsprocess som uppstår. Jag har tidigare förkokat och kylt men alltid känt att det är slöseri med både tid, energi och vatten så nu har jag gått över till jästätarmetoden med hittills goda erfarenheter. Senaste rönen är dessutom att det räcker med en halvtimme/timmes väntan och inte de fem timmarna som tidigare rekommenderats men jag har dock inte testat så kort tid själv. Jag föredrar att fylla på vatten i mitt bryggverk kvällen före bryggdag och förbereda så jag är redo för inmäskning när jag vaknar på morgonen. Jästen och sockret åker alltså i före läggning för min del och mitt flytande lock reducerar återtagandet av syre så pass effektivt att detta inte är något problem. Vill man så kan man använda sig av något lägre vattentemperatur för att låta processen ske mer långsamt just för att kunna dra ut på förloppet.
Mäskkorg, nedhissning och/eller underlet
Brewtools har en maltkorg inte helt olik Braumeisterns men eftersom vörtriktningen under mäskningen till skillnad går uppifrån och ned finns endast filter i botten hos Brewtools medan Braumeistern har filter både nere och uppe. För att inte få in en stor mängd syre vid inmäskningen måste vattnet introduceras långsamt nerifrån och upp genom maltbädden. Även här finns två metoder att välja på och i brist på bättre namn kallar jag de hädanefter “underlet” och “nedhissningsmetoden”. Underlet innebär att maltkorgen/maltröret placeras i ett tomt bryggverk, malten hälls i torr och sedan fyller man bryggverket försiktigt med vatten underifrån från ett annat kärl (HLT – hot liqour tank). Mäskvattnet hamnar alltså inte ovanpå malten utan vattnet pumpas in underifrån på botten av bryggverket som sakta fylls upp. Detta förfarande görs rejält långsamt och det syrefria vattnet tränger sakta bort all luft mellan malten och maltskalen inklusive syret underifrån. “Nedhissningsmetoden” fungerar enligt samma princip, att vattnet får ersätta luften underifrån men här börjar man med syrefritt vatten i bryggverket, placerar maltröret ovanpå, häller i malten i röret/ utan att det når vätskenivån och slutligen sänker man ner röret under loppet av 5-6 minuter. Till detta krävs en långsam vinsch då det är omöjligt att göra momentet handhållet med precision. Båda metoderna ger snarlika resultat även om det ligger lite mer precision bakom “underlet” men den metoden kräver å andra sidan att man har ett ytterligare lika stort kärl/kastrull att syrereducera i och sedan en bra pump med möjlighet att tömma eventuella luftfickor för att kunna sakta pumpa vätskan från ena kärlet till det andra. Den stora svagheten för lågsyrebryggning med bägge dessa bryggverk är efter mäskningen när maltkorgen ska bort men det skippar vi i detta inlägg.
I detta initiala test ville jag testa bryggverket utan extra tillbehör, dvs utan en separat 80 liters HLT, så jag valde “nedhissningsmetoden”. Maltkorgen stod stadigt och bra på bryggverkets kant med sina tre inbyggda och smarta krokar. Den totala vattenvolymen jag brukar använda för lågsyrebryggning, ca 68 liter, hamnade under maltkorgens botten så det gick bra att hälla i all malt utan att vattenytan vidrördes. Jag hade skruvat i en plugg i maltkorgens bottenfilter för att malten inte skulle smita den vägen, eftersom jag inte använde mig av mittpinnen (sparge pipe) till denna bryggning. Den långsamma nedsäkningen med vinschen började bra men redan halvvägs började malten att stanna kvar vid ytan och följde inte med korgen ner. Malten sjönk efter ett tag men då som en unison enhet och med en hel del bubblande. Vad som gjorde denna luftficka vet jag inte men jag har inte varit med om det tidigare. Totala vätskenivån var dessutom alldeles för hög så jag fick tappa ur 7 liter (!) för att hamna i vettig nivå. Redan här kan jag konstatera att Brewtools B80Pro, i just denna tillämpade konfiguration, ger betydligt mindre mängd vört än Braumeister BM50 om man använder lågsyremetoden. Bryggverken är mer eller mindre lika stora med ca 80-85 liters totalvolym men Braumeistern är smalare och högre. Dessutom både kan och måste vätskenivån vara minst 5 centimeter ovanför maltröret hos Braumeistern vilket beror på dess toppfilter och omvända mäskriktning. Det ger begränsningar på maltmängd och OG men ger å andra sidan mer vört.
När maltkorgen väl var på plats rörde jag om försiktigt i mäsken under ytan men fick direkt en väldigt stor skumbildning som direkt täckte hela ytan, inte bra. På toppen av mäsken placerade jag mitt specialbyggda flytande lock som jag gjort av ett kraftigt, rostfritt fat från IKEA där jag borrat ett hål i mitten. I hålet har jag satt en slangnippel på toppen och på undersidan ett 2 cm rör som gör att returvörten återförs under vätske/mäsk-nivån. Själva recirkuleringen körde jag ut från bryggverkets högra sida ut, ner undertill på bryggverket igen och in via pumpen, ut på bryggverkets vänstra sida och in i bryggverket igen via whirlpoolarmen. På whirlpoolarmen inne i vörten utanför mäskkorgen satte jag en silikonslang som löpte längs utsidan av maltkorgen och till toppen av mäsken där det flytande locket låg. Mäskningen påbörjades och jag insåg direkt att det platta originallocket inte skulle kunna ligga på bryggverket under mäskningen utan att böja returslangen och troligtvis döda flödet, så jag fick lägga på min ventilationshuva från Braumeistern ovanpå istället vilket gav utrymme nog för slangen.
Första halvtimmen av mäskningen gick bra med en tydlig positiv utveckling av vörtens genomskinlighet betraktat genom det vackra siktglaset på utsidan. Därefter började malten i maltkorgen att svälla allt mer och leta sig upp från maltrörets botten. Malten reste sig så pass mycket att mäsken nu stod upp flera centimeter över vörtytan i direkt kontakt med luften. Här var lågsyremetoden med andra ord bortom all räddning för denna gången men eftersom detta var en testbryggning för att hitta svagheter och förbättringar så fortsatte jag enligt plan för att testa alla moment fullt ut.
Värmemöjligheter
Jag har för tillfället endast tillgång till ett 16A- och ett 10A-uttag i bryggeriet så därför kan jag inte köra bryggverket på max utan ena slingan går på full effekt och andra på ca 2/3-dels. Standardinställningen på Brewtools mäskning är att 50% av totaleffekten används och det märkte jag var i klenaste laget. Jag vill gärna kunna höja temperaturen på mäsken med 1°C/min under en stegmäskning men det var ganska långt ifrån (min spontana uppfattning och känsla, dock utan att ha mätt exakt tidsåtgång). Jag har bollat detta med Brewtools-teamet redan och ska öka inställningen till 75% effekt under mäskningen nästa gång för lite bättre hastighet. Mer strömmatning är på ingång till bryggeriet men jag måste få loss min elektriker, tillika granne, några timmar först vilket inte är det lättaste, men det är ett sidospår till ett annat inlägg.
Utmäskning
Efter 76°C-rasten kunde jag konstatera att relativt mycket malt rymt från både mäskkorgens botten men framförallt uppåt och över sidorna. Detta skedde på grund av den höga vätskenivån som måste hållas för att det flytande locket ska hållas flytande. Vörten i övrigt däremot såg extremt fin ut genom siktglaset och konverteringen hade med andra ord gått väldigt bra. Lyftet av malltkorgen upp till de tre vilokrokarna gick väldigt smidigt och bra med hjälp av min billiga men väldigt effektiva Biltemavinsch. Något märkligt skedde dock under mäskningen, det skum som bildats blev rosa! Nej det är inget skämt utan skummet fick en tydlig rosa ton. Om det var från bryggverkets passivicering, kvarvarande fetter från tillverkningsprocessen, silikon från o-ringar eller kanske mina tillsatta antioxidanter vet jag inte. Jag tyckte jag sköljde bryggverket väldigt noga efter både PBW och sanicleanbehandlingen så det borde inte komma därifrån men vörten i övrigt såg normal ut och när jag skummat av inför kok var allt som vanligt. Mycket märkligt fenomen och om någon varit med om liknande så får ni väldigt gärna kommentera nedan…
Koket
Påväg upp mot kok passade jag på att skumma av alla proteiner i vanlig ordning och det var lite mer skum än vanligt. Skummet var relativt ljust ändå så någon massiv oxidering hade ändå inte skett under mäskningen. Vid kokstart la jag på min huva från Braumeistern och kopplade ventilationsröret och döm om min förvåning när det faktiskt avledde vattenångan någorlunda effektivt! För att hålla ett rimligt rullande kok fick jag köra på full effekt trots isolering och huva men koket i övrigt flöt på fint och utan anmärkningar. Jag recirkulerade kokande vört genom motströmskylaren under sista delen av koket för att desinficera kylaren och alla slangar och efter 60 minuters kok och 7 liters bortkok var det dags för kylning.
Kylningen
Detta var en lagerbryggning och för att testa utrustningen likvärdigt det jag utsätter min vanliga utrustning med ville jag försöka pitcha jästen på max 10°C, gärna 8°C. Därför recirkulerade jag vörten genom motströmskylaren och tillbaka in i bryggverket för att sänka hela volymen initialt och även fälla ut en del kalldruv. Denna recirkulering skapade en mycket fin whirlpool med tillhörande druv- och humlevulkan i mitten. Kylningen från 100°C till 46°C i hela bryggverket gick på imponerande 9 minuter men sedan slog takten av avsevärt. Eftersom jag har tre temperatursensorer, en i bryggverket, en strax före pumpen och en efter kylaren, var det lätt att följa temperaturutvecklingen. Returvörten efter kylaren låg på 28°C vid full fart på pumpen och kranvattnet efter dessa ca 10 minuter. När jag sänkte hastigheten på den steglösa pumpen till 33% sjönk temperaturen till 22°C och trots endast 46°C vört in kunde jag tyvärr inte pressa ner tempen lägre än till 16°C och det med 14% pumpeffekt dvs nästan inget flöde alls. Efter 29 minuter recirkulering och whirlpoolande med initial kylning ner till 27°C ändrade jag riktningen på vörten med hjälp av den trevägskran jag satt efter kylaren och började istället pumpa vörten till jästanken med 13°C och 25% pumpflöde, något som tyvärr gav en mycket klen stråle. 53 liter fanns i kastrullen efter kok plus det som ryms i motströmskylaren. Cirka 50 av dessa litrar hamnade i jästanken och resten åkte ner i frysen till framtida förkulturer och jästmatning.
Rengöring
När väl bryggandet var över var det dags för rengörning av bryggverket, pumpen, maltkorgen och motstörmskylaren. Med den medföljande lakningspinnen gick detta som en dans och bryggverket mer eller mindre rengjorde sig självt. Efter en snabb urspolning och tömning, i med en skvätt PBW och låt sedan aCIP-enheten göra grovgörat. Maltkorgen blev dock inte riktigt så ren som jag skulle vilja ha den (främst på utsidan som inte nås av CIP-förfarandet), så den fick sig en extra omgång i diskhon istället. Den koniska bottnen på bryggverket gör det extremt enkelt att spola ur och tömma all vätska och de rejält dimensionerade slangarna borgar för ett mycket snabbt flöde. Hur mycket TC-kopplingar behöver demonteras låter jag vara osagt men emellanåt är det nog klokt att skruva isär och torka ur även där. Pumpen däremot är tyvärr svåråtkomlig och är inget man smidigt demonterar efter varje bryggning så jag hoppas att det inte ska bli någon rost eller dålig lukt som bygger på där. En del vatten finns det ju alltid kvar i systemet med så här många slangar och kopplingar, så har man tillgång till tryckluft kan det vara en god idé att blåsa ur det hela lite efter bryggdagen. Motstömskylaren demonterade jag dock helt och det gick att tömma ut lite vatten mer än ett dygn senare, så en bra position för torkning rekommenderar jag för den för att det inte ska stå vatten kvar en längre tid.
Sammanfattning, diskussion och förbättringar
Den här bryggdagen gick bra för att vara en “normal” bryggdag men totalt misslyckad som lågsyrebryggning. Jag hade hoppats på att nedsäkningsmetoden, som jag är van vid, skulle fungera bra men jag tror att 1/3-del av mäskvattnet måste flyttas bort först för att det ska ha en chans att fungera smidigt och utan den enorma skumbildning som bildades. Exakt vad som gav det stora skummet vid inmäskningen vet jag fortfarande inte men nästa gång ska jag testa en underlet istället.
Recirkuleringen av vörten ner i mäsken måste också förbättras genom att sprida strålen i sidled för att undvika kanalisering (se bilder nedan). Jag har lite utrustning för detta som jag ska labba med och se hur jag ska kunna förbättra detta till nästa gång.
Maltkorgens handtag sticker ut på insidan av maltkorgen och hindrar det flytande locket från att röra sig fritt så detta måste också åtgärdas innan nästa gång.
Totala mängden vört som går att brygga med lågsyremetoden i B80Pro måste jag reducera en hel del. Jag är van att kunna plocka ut 56-57 liter men jag tror att 45-50 är mer rimligt eftersom ovansidan av maltröret hela tiden måste vara ovanför både vört- och mäsknivån under mäskningen. Ett högre maltrör hade verkligen kunnat hjälpa så det står på en imaginär önskelista.
Kylningen med motströmskylaren var väldigt smidig och jämfört med min plattvärmeväxlare så behöver jag inte oroa mig för någon som helst igensättning varken från proteiner eller humle. Däremot klarade jag inte av att komma ner till samma låga temperaturer som med motströmskylaren så till lagerbryggning kommer jag fortsätta använda PVVn, men kanske i kombination med motströmskylaren eftersom jag ändå vill whirlpoola vörten. Enligt Brewtools hade motströmskylaren kunnat varit längre men då hade det varit svårt för pumpen att transportera all vört vid recirkulering så det var en avvägning de gjorde medvetet. Jag har ännu inte riktigt bestämt hur nästa bryggning ska se ut gällande kylningen. Utan att ha gjort en direkt jämförelse av motströmskylaren mot plattvärmeväxlaren (så som jag testat olika kylare tidigare) vågar jag ändå påstå att det är en påtaglig kylkapacitetsskillnad mellan de bägge. Nu blir jämförelsen lite äpplen mot päron då en mindre plattvärmeväxlare/motströmskylare såklart är sämre än en större men nu har jag den utrustning jag har för att jämföra med och då är det endast det jag kan dra slutsatser från.
Locket till bryggverket kommer jag uppgradera på sikt men Coronaviruset bråkar med tillverkning och leverans av utrustning från Kina just nu så det får kanske vänta lite. Det är inte ett avgörande tillbehör just för lågsyrebryggning dock så det spelar mindre roll i detta stadie.
Men själva maskinen då?
Som jag skrev i början är detta inte en review av bryggverket, då jag tycker det vore oseriöst att skriva en sådan efter bara en bryggning. Men så här långt kan jag ändå dela med mig lite om ”andra intrycket” (första finns här). Bryggverket är verkligen gediget gjort. Stålet är tjockt, tungt och av väldigt hög kvalité. Jag är väldigt förtjust i volymskalan, liten grej men ändå väldigt trevligt. Pumpen är rejält kraftfull och möjligheten att styra den i 100 (!) steg är såklart lite overkill då 10 hade räckt men absolut, varför inte? Även effekten på värmepatronerna går att styra i 100 steg (ja alltså procent) och det går även välja vilken säkring som sitter på respektive kopplat uttag vilket ger mig möjligheten att nyttja ett 16A och ett 10A, väldigt snygg detalj! Jag saknar möjlighet att koppla upp mig via mobilen eller datorn men bryggverket har redan wifi och programvaran uppdaterar sig själv via nätet så jag förmodar att det är under utveckling. Touchdisplayen är rejält tilltagen och fungerar bra med fingrar men sämre med brygghandskar. Plus i kanten att det går att välja hur länge eller hur många pip maskinen ska notifiera om nästa steg, något som inte går på Braumeistern som ofta väcker familjen när det är dags för inmäskning. Trevägskranarna är lite luriga att förstå sig på först men precis som att cykla så lossnar det plötsligt och är hur enkelt som helst. Priset för den lärdomen är dock några par blöta strumpor men det hör till hembryggarlivet. Motströmskylaren är riktigt fin och rejäl men tyvärr gav den inte riktigt den kyleffekten jag hade önskat till mina lagerbryggningar. Recirkuleringen ner till under 50°C gick så vansinnigt snabbt så jag blev lite förvånad när jag inte kunde pressa ut det där lilla sista. Att komma ner under 15°C får dock anses som klart godkänt och rengöringen, eller snarare den ickeaktiva rengöringen eftersom den rengör sig själv i samband med CIP av bryggverket, är väldigt smutt. Bryggverket har även många smådetaljer som visar att tillverkaren tänkt till några varv extra, t.ex. så kan man hänga locket på alla tre handtag och den smarta lakningspinnen följer med maltkorgen upp till högsta nivån vid lyft till lakning med bibehållen funktion! Att bryggverket klarar 20 kg malt med så lite som 30 liter vört gör det mer lämpat än många andra att göra riktigt starka öl men då gäller knappast någon lågsyremetod längre. Så här långt är jag väldigt imponerad av Brewtools B80Pro och det ska bli spännande att försöka förbättra den ytterligare. Och det är ju det här mitt samarbete med Brewtools handlar om, att hitta förbättringar, lösningar men också svagheter i systemet så vi kan lyfta det till nya nivåer och i slutändan få ännu bättre öl där ute i stugorna!
Receptet
Receptet börjar bli väldans tjatigt nu men dels är det en väldigt god öl men främst lämpar sig receptet och ölet lite extra bra till utvärdering av både utrustning och malt. Maltsorten för dagen var helt ny och den andra i serien från Brewmaster. Kornsorten heter Propino och är odlad i Ystad. Mältningen, eller mer specifikt den avslutande kölningen, är gjord med låg temperatur och resultatet är en pilsnermalt med färg mellan 3-4,5 EBC. Jag har precis gjort en ordentlig provsmakning av den andra maltsorten men det kommer i nästa inlägg.
Förutom “terroir-malt” har Brewmaster även “terroir-humle”, vilket innebär att det är humle som går att härleda till en specifik odlare/gård och som inte blandas med andra sorter. De tre humlesorter som jag har fått provsmak av kommer alla från en gård i tyska Hallertau-regionen och förutom två tyska klassiker (Saphir 4,6% och Spalter select 4,1%) har de även en Cascade på 7,6% alfasyra vilket är ovanligt för att vara både Europa men kanske främst Tyskland, som är kända för sin nobla humle och örtiga/träiga smaker.
Detta var bara ett test (pga ickelivsmedelsklassad slang) men med en gardena-TC-koppling går det att fylla på kallvatten direkt till bryggverket på detta smidiga sätt.
Isoleringen är av neoprenliknande modell (typ våtdräkt till dykare/vintersurfare) och inte lika lätt att torka av som den kraftiga plast som Braumeistern använder men denna har en smidig dragkedja baktill som gör den väldigt enkel att ”klä på”.
Setupen denna gång.
Recirkulering av vatten först för att lufta pump och slangar/kylare. Här ser ni flytande fatet/locket med slangnipplen i mitten. Notera maltkorgens handtag som går in på sidorna mot fatet.
Detta är den plugg jag hade tillgänglig, dvs en väldigt liten slangnippel som fick täppa igen centrumhålet på filtret. Jästen på bilden är till jästätarmetoden och inte jäsningen senare.
Basmalten för dagen.
Så här trist blir mäskvattnet av jästätarmetoden. Det påverkar dock inte klarheten/genomskinligheten alls utan redan vid alfaamylas-rasten är vörten helt genomskinlig igen och de döda jästcellerna är utmärkt näring till nästa laddning jäst efter koket.
Redo för inmäskning. Maltkorgen vilar på sida stödben/krokar men även på taljan i taket utanför bild.
Returslangen sitter här fast i botten på whirlpool-pinnen och väntar här på att sättas fast i flytande fatet/locket när mäskkorgen sänkts ner.
Mängden malt som rann rätt igenom de ganska grova maskorna i bottenfiltret redan före inmäskningen påbörjats.
Eftersom det är omöjligt att göra allt själv (dvs selfiemäska) så är maltkorgen redan nedsänkt i denna bild. Som ni ser är håller sig malten ovanför vattenytan vilket jag absolut inte vill.
Dessutom har mäsken fördelat sig snett av någon anledning. Redan före omrörningen är det en hel del skum på toppen.
Och efter den försiktiga omrörningen är det ett massivt skumtäcke.
På med flytande locket och koppla på slangen. Ganska snabbt flödar det fortfarande vita skummet över kanten.
Vörten är grumlig i början vilket är förväntat såklart. Denna bild föreställer ”förebilden”.
På med BM-huvan eftersom originallocket skulle strypa flödet i min slang som ni ser på nästa bild:
Här har malten börjat leta sig upp ur maltkorgen och den mystiska rosa nyansen i skummet har börjat träda fram på sidan.
Nu börjar det likna något!
Här har malten fullständigt letat sig upp och misslyckandet är nu ett obestridligt faktum.
Glömde att ta en bild på undersidan av det flytande locket tidigare. Det är detta rör som ska få sig en ”spridare” så det inte bildas en kanal rakt ner i mäskbädden.
Den korta avrinningen efter utmäskningen innan jag flyttar mäskkorgen till annat kärl för att samla upp vörten som ska till frysen.
Rosa kladd!
Här är hålet i maltbädden som min recirkulering skapade.
Även här är lite rosa kladd kvar på sidorna men skummet i vörten är vit. Knappa 60 liter preboil volume.
Samla vört i 60l-jäshink sålänge medan jag ska börja värma mot kok (med lock såklart med måste ju hinna fota åt er också).
Braumeisterhuvan och ventilationsröret fungerade helt okej konstigt nog.
Terroirhumle, känn på det namnet =)
Jag lyckades komma upp i 100.0°C i koket men inte att ta bild på det. Såhär långt verkar temperatursensorerna bra kalibrerade.
Flytt till jästank. Denna gång lite kort slang så jag fick göra ”dödslyftet” av jästanken in i jäskylen igen, jag som lovat att sluta med det…
Detta fick bli mitt ”flöde” till jästank för att nå rimlig temperatur. Lite för segt för mitt tålamod.
En väldigt fin whirlpool bildades automatiskt av whirlpoolarmen där kylarens retur kom in. Väldigt smidigt!
Och så kör vi rengöringen med inbyggda pumpen och lakningsröret. Glockenspiel!
Perfekt OG, så bra gissat från min sida.
Och slutligen väldigt vacker och genomskinlig vört.
Lindhs Helles H21 (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 53.00 l
Total amount of malt: 13150 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 200 g
Recommended starter size: 7.41 l / 1057.5 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Jag har påbörjat en resa där jag ska hjälpa norska Brewtools att utveckla tillbehör för att kunna brygga med lågsyremetoden (Low Oxygen Brewing), vilken jag nu bryggt aktivt med i snart fyra år. Systemet är idag inte alls inriktat eller designat för detta (snarare tvärt om), så det kommer ta en del utveckling att nå dit jag tänker mig. Självklart är detta en utveckling som kommer ske stegvis och där allt kommer dokumenteras i bloggformat och kanske på fler sätt.
Jag vill förtydliga efter företagets inlägg på instagram att jag inte är anställd av Brewtools och jag är inte heller konsult, utan att detta kompissamarbete är på ren nöjesbasis och som ett sätt för mig att få nytt och spännande material till bloggen. Precis som vanligt gäller full ärlighet och transparens mot bloggen och mina läsare och jag lovar att om det skulle dyka upp “betalda samarbeten” eller sponsrade inlägg i framtiden kommer det att framgå klart och tydligt i början av inlägget. Detta innebär såklart att jag inte kommer tveka på att dela med mig av negativa erfarenheter, för jag är övertygad om att bloggen dör i samma andetag jag skarvar med ärligheten.
Om maskinen
Jag kommer göra mitt utvecklingsarbete på en Brewtools B80Pro som är mellanstorleken av de tre varianter som finns i dagsläget (40, 80 och 150 liters totalvolym på kokkärlet). Brewtools är ett enkärlsbryggverk med samma grundtanke som t.ex. Braumeister eller Grainfather, dvs. att det är en temperaturstyrd stål-BIAB med recirkulering. Man mäskar i en korg i kokkärlet, lyfter bort korgen och malten (ev med lakning först) för att till sist koka. Det som skiljer Brewtools markant från de andra tillverkarna är Brewtools alla möjligheter att förändra hur systemet fungerar. Detta med hjälp av de många öppningar och trevägskranar (tillbehör) som finns. Även tillbehörslistan är väldigt lång med motströmskylare, siktglas, inline syresättning mm. Allt detta gör Brewtools till ett väldigt komplext system med snudd på oändliga möjligheter för individuell anpassning. Ett system att växa och utvecklas i helt enkelt men mina initiala tankar är att maskinen inte är något som lämpar sig för nybryggaren.
Bryggverket och dess alla komponenter andas hög kvalité och allt är väldigt tungt och gediget. Själva stålet håller även det hög kvalité och bryggverkets alla svetsningar är snygga och jämna. Några små skönhetsfel återfanns dock i kanterna av mäskkorgen i form av oxidering men jag hoppas de försvinner vid det av tillverkaren rekommenderade starsan-badet man ska göra för att passificera stålet, dvs. oxidera ytan så stålet behåller sina rostfria egenskaper. Touchdisplayen på systemet är så stor och med så rejält tilltagen text att min fru skämtade något om att den var anpassad för synsvaga. Jag kontrade med att om man labbar med 6000 watt i samband med kokande lava/klistrig vört, pumpar och komplicerade vätskeflöden så tycker jag det är väldigt klokt med en tydlig display där man snabbt får en överblick över vad som händer.
Nästa steg
På grund av diverse resor har jag bara hunnit rengöra maskinen med PBW och testkört olika konfigurationer och riktningar med vatten än så länge men premiärbryggningen är nära och jag återkommer så klart med en smaskig genomgång av det. Eftersom man bara får en chans på sig att ta riktigt rena bilder på rostfritt stål så kommer här en bildbomb att dregla över:
Det är fantastiskt roligt att det kommer allt fler svenskodlade korn för oss hembryggare men ännu roligare när det startar upp nya mälterier. Brewmaster heter ett mälteri med mältaren Johan Zethraeus i spetsen, som startat upp i Hovmantorp strax utanför Växjö och som för närvarande har de två leverantörer/producenter av korn; Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk och Karlsfälts gård i Ystad. Gå gärna in och titta på mälteriprocessen på Brewmasters instagram i väntan på att deras hemsida blir färdig. Brewmaster kallar sin malt för ”Terroirmalt” från vinets jordpåverkande begrepp eller motsvarande whiskyns single malt. Det är alltså enskilda odlares mältade korn i varje enskild maltsäck vilket gör att man kan härleda smakerna till den specifika gården kornet odlats på. Närodlat och ursprungsmärkt med andra ord. Brewmaster har även humle från specifika odlingar i Hallertauregionen men det får jag återkomma till i senare inlägg.
Burträskmalt
Denna första bryggning för att utvärdera Brewmasters malt gjorde jag på pilsnermalten från Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk. Maltsorten heter Crecendo och går även att få i pale ale-variant för de som föredrar lite mörkare basmalt. För att låta basmalten ta för sig maximalt bryggde jag min standardhelles så varken svulstiga karamellmalter eller tunga humlesmaker skulle dominera smakbilden.
Maltspecifikation för Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk
Som ni kan se från maltspecifikationen är färgen på denna malt aningens mörkare än de populäraste tyska standardpilsnermalterna. Färgen är lämplig att jämföra med t.ex. Weyermanns Barke pilsnermalt eller en 50/50-mix av pilsner och palemalt vilket är ganska vanligt att blanda i många bryggerier. Runt 4.0 EBC är för en del tyska bryggerier ett riktmärke för basmalt till de flesta ölsorter förutom till superljusa pilsneröl. Extract på 70% är lite lägre än de dryga 80% jag är van att brygga med så utbytet kan man räkna med blir något lägre men det gäller ju denna specifika säck eller snarare mältad batch av korn. Hur mycket extraktet blir beror på både maltsort, mältare men kanske främst hur sommaren har varit. De senaste årens väder har varit tuffa för kornbönderna vilket i sin tur har lett till att gelatiniseringstemperaturerna för bryggarna stigit uppåt 63-64°C, något som kan vara värt att ta hänsyn till om man stegmäskar.
I övrigt ligger både proteinhalten och Kolbach index, som är ett mått på proteinets modifiering i malten, inom bra spann så jag räknar inte med några överraskningar gällande skumstabilitet eller ”chill haze”. Det sägs förvisso att Kolbach index inte kan indikera exakt hur bra skumstabilitet och hur disigt ölet blir och det beror på att det är betydligt fler parametrar som spelar in i den processen och metoden för att ta fram värdet (congress mash) skiljer sig en del från hur många bryggare tillverkar sin vört. Vill man fördjupa sig lite mer i just Kolbach index är detta en väldigt kort men bra introduktion/problematisering av ämnet.
Min bryggning
Den råa malten doftade och smakade väldigt färsk och fin med goda müsliliknande inslag. Även vörten blev väldigt god och för att ge malten bästa möjliga förutsättningar att skina igenom tillämpande jag självklart lågsyremetoden (LOB/LoDO) med mindre än 1.0 ppm syre genom hela processen. Bryggdagen som sådan fortlöpte utan några konstigheter eller avvikelser så inget smaskigt att rapportera om där tyvärr. Jag för-kylde vörten under whirlpoolpausen med hjälp av Braumeisters kylmantel och med liten vattenåtgång kom jag ner till 60°C på 15 minuter innan jag skickade vörten genom plattvärmeväxlaren (Blichmann Therminator). Pitchtemperaturen hamnade på 8.0°c (!!) och vörten pumpade jag direkt in i jästanken. Jäsningen fullkomligt exploderade på mindre än 12 timmar så jästen blev väldigt nöjd med detta förfarande. Utvärderingen av ölet jag bryggde denna gång kommer i ett senare inlägg när det jäst och lagrats färdigt.
Bryggeriet
Det började med att jag tyckte bryggeriet var allmänt stökigt och att jag hade för mycket saker i hyllorna (till höger i första bilden nedan, bakom kylskåpet) vid ingången. Lite rensade och omstuvande gjorde att jag kunde flytta en bokhylla till matkällaren istället vilket skapade ett tomrum som i sin tur satte igång en större ommöbleringsprocess i min galna skalle. Tänk om man skulle ha kylskåpet närmare bryggverket för att kunna pumpa vörten in i jästanken istället och på så sätt slippa det nästan 60 kilo obekväma marklyftet av jästank från golv till jäskyl. Den flytten innebar att skruva ner den vita, fula vägghyllan vilket jag visade i ett inlägg tidigare. Det jag hade i hyllan, salter och mätinstrumet t.ex. pH-mätare, fick flytta ner i det tunga köksskåpsmodulhärket som gav mig ryggskott nyligen. Barbordet behövs inte som arbetsbänk när jag har både den stora diskbänken och köksskåpen så bort med det i samma veva.
Förebilden från hur det såg ut innan jag påbörjade projektet (som det visade sig att bli).
Kylskåpet på plats men det är ju grönt kvar på väggen och behöver jag verkligen allt i den andra bokhyllan? Kanske den också ska till matkällaren eftersom jag väldigt sällan behöver något från det jag förvarar där och stereon inte används speciellt ofta när jag brygger. Bort med rubbet och skruva ner högtalarna…
Det blev ju cleant och bra men varför ska allt stå centrerat i mitten? Borde inte kylskåpet stå i hörnet istället så jag slipper det konstiga tomrummet längst till vänster?
Bättre men inte bra. Det känns fel och ser konstigt ut. Vad ska jag ha längs högra väggen, en soffa? Nae, när skulle jag sitta i den? Och det är svårt att komma in i kylskåpet nu dessutom.
Så där ja. Med en tom, fin och vit vägg i mitten känns det plötsligt mycket bättre. Vad den ytan ska användas till kommer ni säkert få veta i framtiden. Barbordet längst ner i bild har ni redan fått se hur det används.
Bilder från bryggdagen
Tillbaka till hellesbryggningen. Här kommer lite bilder från bryggdagen i kronologisk ordning:
Här var inte ommöbleringen helt färdig som ni ser (så ni inte tror jag blivit galen och flyttat tillbaka grejerna igen).
Jag skummar fortfarande av vörten precis före kok och det gör jag för att få mindre varm- och kalldruv i slutet av bryggning samt för att minska risken för överkok. Som ni ser är mitt hot break vitt och inte brunt. Brunt skum kommer från oxidering av polyfenoler i mäsken och det är samma reaktion som sker med ett halvtätet äpple som får stå framme en kvart. Man kan se frånvaron av brunt skum som en indikation på att lågsyremetoden iallafall inte misslyckats helt så här långt in i processen.
PH:t låg länge på 5.3 men när jag tog fram kameran sjönk det till 5.2 så kanske att mätaren behöver sig en liten kalibrering eller att jag ska minska lite på syramalten nästa gång. 5.3-5.4 är optimalt för betaamylasenzymernas konvertering så det är där jag helst vill hamna. Det högre pH:t ger också ökad reduktion av DMS i koket och högre isomerisering av alfasyran från humlen. Men högt pH är dåligt för koagulering av proteiner, fräscha humlesmaker och ölets hållbarhet så det är därför jag tillsätter mjölksyra 10-15 minuter före kokslut. Finlir? Absolut, det räcker gott med att lägga sig på 5.2-5.3 i mäsken och sen inte tänka mer på det hela (om man inte är en finlirare som älskar att nörda ner sig i bryggprocessen som jag då).
Skulle inte jästanken stå i kylen sa du? Jo detta är bara för att recirkulera lite Saniclean genom plattvärmeväxlaren.
Mitt whirlpoolande fungerar fortfarande galant varje gång sedan jag började med det i samband med införskaffandet av plattvärmeväxlare. Jag använder ingen pump för whirlpool utan snurrar runt vörten med en slev i 20-30 sekunder, lägger på mitt flyttande lock och väntar i 15 minuter för att varmdruv, humle och till viss del kalldruv (eftersom jag börjat för-kyla med kylmanteln) ska sjunka till botten och samla sig i mitten som en kon.
Receptet
Lindhs Helles H20 (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 50.00 l
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 125 g
Recommended starter size: 6.21 l / 887.5 Billion cells.
BrewNotes Mitt standardbryggvatten 190225 50ppm Ca Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l: Calcium 0.696 ppb |
Senaste kommentarer