Posts in Category: Utrustning
Vattenbehandling
Inför morgondagens bryggning kan jag äntligen mäta upp mina salter till vattenbehandlingen lite mer noggrant så varför inte skriva några rader om vattnets underbara värld?? Vatten har stor inverkan både på hur ölet kommer smaka men även på hur bra mäskningen kommer gå. T.om. klarheten i slutändan påverkas.
Vattenprofil
Ni kommer se PPM (parts per million) och mg/l så jag vill börja med att säga att dessa värden är de samma. Vi börjar med att analysera det vatten jag har i kranen. Det består av:
Ca 29 (Kalcium)
Mg 2.4 (Magnesium)
Na 8.8 (Natrium, benämnt Sodium på engelska)
SO4 39 (Sulfat)
Cl 12 (Klorid)
HC3O 61 (Bikarbonat)
pH 8.3
Dessa data fås från sin kommunala vattenleverantör (Norrköpings Vatten i mitt fall). Har man egen brunn så går det beställa provrör och få det analyserat. Mitt vatten är ett ganska mjukt vatten vilket är ganska vanligt från Sveriges reningsverk. Jag har även något för låg Kalcium för att det ska vara bra att brygga på, minst 50ppm bör man ha så jag vet att jag måste behandla till i princip alla öl jag gör. Det som påverkar pHt i mäsken mest är inte vattnets pH som man kan tro utan det som kallas för Residual Alkalinity, bufferkapaciteten. När jag matar in mina värden i John Palmers Nomograf, hamnar jag på RA 40+ och med endast basmalt bör min pH hamna på 5.75. Helt i linje med mina mätningar. Mitt vatten, utan pH-justering, passar alltså bra till mörkgula-ljusröda öl. Men pH:t kan man justera både med salter och med mjöksyra i mäsken för att landa på 5.2-5.5 så det är inget större problem. Har man däremot väldigt höga värden av något av de ämnen jag listar ovan så kan man antingen koka vattnet och dekantera 90% försiktigt (då minskar framförallt kalcium) eller så skaffar man destillerat vatten och bygger upp det från grunden. Man kan även rena sitt vatten med s.k. omvänd osmos men det kallar vi överkurs för tillfället.
Vattnets hårdhet
Vattnets hårdhet mäts i tyska hårdhetsgrader (°dH) och är hårt eller mjukt beror på hur mycket kalcium- och magnesiumjoner det innehåller. Höga halter av dessa dessa joner ger hårt vatten och låga halter ger mjukt vatten. Hårdheten ger en fingervisning om hur mycket pH-justering som kan behövas göras för att kunna brygga främst ljusa öl. Om man är nyfiken på hur vattnets hårdhet ser ut i olika delar av Sverige kan man även gå in på denna interaktiva karta och zooma in till sin kommun och se:
Tack till Comfornette som skapat denna karta och tillåtit mig bädda in den på min sida.
Alla salter är inte så konstiga, här är vanligt havssalt (NatriumKlorid/NaCl). Använd de utan jod.
Vad gör de olika grundämnena och salterna med vattnet och mäsken?
Det finns olika saker vi vill åt med de olika ämnena. Tyvärr så finns de inte att tillgå i ren form, t.ex. enbart Magnesium, utan de kommer i en saltform, t.ex. MagnesiumSulfat, och då får man ju en ökning på två ställen i sin tabell. Sen har vissa av dessa salter en pH-höjande medan andra har en pH-sänkande effekt. Jag tycker att det är lättast att knappa in sitt vatten i Beersmith och välja vilket vatten man vill "salta sig till" med knappen "Calculate best additions". Då gör programmet en så nära justering det går med de olika vanligaste salterna. Här kör vi en genomgång på vad dels rena ämnen gör med ölet/mäsken men även vad salterna du köper i affären gör. Källorna är från en rad olika ställen så jag hoppas inte de motsäger varandra:
- Kalcium hjälper till att sänka mäskens pH vilket kan vara bra om man brygger på endast ljus malt. Hjälper till att få klarare öl vid 50-100 ppm i samtliga öl. Även bra för mäsken men där vet jag inte riktigt varför.
- Sulfat i högre koncentrationer ger ett krispigt och torrt öl som accentuerar humlebeskan. Framförallt om förhållandet mot Klorid är uppåt 3:1 eller högre.
- Kalciumsulfat (ofta kallat Gypsum) sänker pH och ökar humlearom tack vare sulfatjonen. Framförallt till ljusa öl.
- Kalciumklorid CaCl ökar kalcium utan att öka sulfat men förstärker sötma istället. Sänker pHt. Främst till mörka öl.
- Kalciumkarbonat (Krita/Chalk/CaCO3) höjer pH, tillsätts i mäsken eller sur miljö och inte till vatten då den inte löser sig ordentligt. Ger en rundare smak till ölet.
- Karbonat som pH-höjare är effektivare än kalcium som sänkare.
- Vid ljust öl bör HCO3 helst inte överstiga 50ppm och aldrig över 100ppm.
- Natrium (Na/Sodium) förstärker ölets sötma men tillsammans med sulfatjoner kan den ge kärv smak. Ger fylligare smak. Aldrig över 150ppm. Om vattnet har mycket sulfatjoner så skall natriuminnehållet hållas lågt. Natriumbikarbonat (bakpulver) används i bryggvattnet och höjer pH.
- Magnesium (ofta MgSO4/Epsom) är bra som jästnäring men kan i högre doser ge ett astringent och kärvt öl. Absolut ej i ljusa lager. Aldrig över 30ppm.
- Klorid ger ölet kropp, fyllighet och en mjuk sötma. Ökar även beska och diastatic enzym activity. NaCl (OBS, använd endast jodfri!)
- Mjölksyra ca 0,6 ml per kg ljus basmalt och per -0,1 pH. 2ml/kg basmalt vid mjukt vatten.
Ett snabbt tips, förvara salterna i en extra påse så kommer det in mindre fukt.
Riktvärden
Detta är en bara generella riktlinjer och man bör låta smaken bestämma. Detta är lågt räknat på framförallt Sulfat eftersom höga halter kan orsaka diarré.
- Sulfat - Humliga öl får 175 ppm, neutralhumlade öl får 75 ppm, låghumlade öl får 50 ppm.
- Klorid - Humliga öl får 50 ppm, neutrala öl får 75 ppm, låghumlade öl får 100 ppm.
- Natrium - Humliga öl mindre än 30 ppm, neutrala 50 ppm, maltiga öl 75 ppm.
- Kalcium - Alla utom pilsner bör ha 50ppm. (osäker på denna uppgift)
Gram till volym för salter
Jag tycker alla ska skaffa en digital precisionsvåg, de kostar runt 40kr inkl frakt. Men vill ni sätta igång direkt så får en tesked duga och då ser en konverteringstabell ut såhär:
- CaSO4= 4 g/tsk
- CaCO3= 1.8g/tsk
- CaCl2= 3.4g/tsk
- MgSO4=4.5 g/tsk
- NaHCO3 (bakpulver)=4.4 g/tsk
Vattenprofiler
Det finns tabeller på hur olika kända bryggarstäders vatten ser ut men det är av mindre intresse (mer än rent historiskt) eftersom bryggerier sedan väldigt länge justerat sitt vatten. Därför har jag letat reda på en rad olika "idealvatten" jag använder mig av. Jag har tagit dessa från John Palmer och Randy Mosher, grabbar som vet vad dom gör. Har ni några bra vattenprofiler får ni gärna posta bland kommentarerna, gärna med källa!
Moshers Ideal Pale Ale: Ca 110, SO4=350, Mg 18, Na 17, Cl 50.
Toned down Pale Ale: Ca 111, SO4=337, Mg 18, Na 35, Cl 32, CO3 38, Hardness 352, Alkalinity 31.
Veteöl: Ca=50-100, SO4=0-50, Cl=0-100, -30-0 Kolbach RA
Engelsk Ale (London): Ca=52, SO4=65, Mg=10, Na=6.2, Cl=9.6, CO3=63, Hardness=173, Alkalinity=106.
Ljus lager (Mosher's Ideal): Ca=21, SO4=21, Mg=5.2, Na=18, Cl=16, CO3=51, Hardness=74, Alkalinity=69.
Mellanlager (Papazian Munich): Ca=74, SO4=21, Mg=5.2, Na=10, Cl=16, CO3=111, Hardness=207, Alkalinity=185.
Mörk lager (Mosher's "Ideal Mild Ale / Dark Lager”): Ca=73, SO4=125, Mg=13, Na=52, Cl=80, CO3=63, Hardness=236, Alkalinity=106.
IPA: Ca=50-150, SO4=100-400, Cl=0-100, Alkalinity=40-120, -30-30 Kolbach Ra
Exempel
Till morgondagens välhumlade Pale-bryggning vill jag justera mitt vatten till Randy Moshers ideala pale-ale vatten. Det har en ganska hög sulfat-halt på 350ppm så det bör få snurr på humlebeskan. Sedan kommer den öka mitt Kalcium från 29 till 110ppm vilket ger en bättre klarhet till ölet. Natrium ökar också en uns vilket ger en rundare smak.Det finns många hjälpmedel i form av excelark och hemsidor som hjälper till att räkna ut saltmängder men jag visar bara Beersmith idag. Vi börjar med att mata in mitt vatten i på den översta raden. Det är min "Base Profile" dvs "!Nkpg Borgs". 130802 är det datum som min vattenrapport är ifrån och nu i tö-tider borde jag beställa en ny eftersom vattnet kan ändras lite över året men det struntar vi i just nu.
Sen går man in på "Target profile" och hämtar sitt målvatten som man varit duktig och lagt in i förväg. Sen kan man labba med att skriva in olika mängder salter i den vänstra raden (Gypsum/Table Salt/Epson etc). Det jag gör är att jag klickar på knappen längst ner till vänster, då får jag så nära det går att komma med de salter som presenteras här och som jag av en händelse köpt in alla av =).
Här kan vi se att Beersmith tycker jag ska ha i Gypsum, bordssalt och Epsom. Det går att använda olika kombinationer för att nå nästan samma resultat men då får man labba sig fram genom att skriva in olika värden bland salterna.
Sen går vi till vågen:
1.7 gram bordssalt (utan jod, återigen). Glöm inte att nolla vågen mellan varje glas (eller vad du mäter i) eftersom alla diffar lite. På min våg nollar jag med knappen "T" vilket jag tror står för Tare.
Sen vägs KalciumSulfat (Gypsum) och MagnesiumSulfat (Epsom) upp. Hela klabbet tillsätts i mäsken så den löser sig bra. Vill man inte justera pH med sina salter kan man även tillsätta salterna i koket. Kalcium är dock bra för mäsken vilket kan vara bra att komma ihåg.
Vidare läsning och information om vatten, mäskens pH mm;
http://www.howtobrew.com/section3/chapter15-3.html
http://www.ezwatercalculator.com
https://sites.google.com/site/brunwater/
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Min dröm-MLT
Jag har insett att min utrustning blivit allt mer anpassad för att fylla två Corneliusfat per bryggning, allt utom min mäsktunna (mlt). Jag har testat 30l-hink-i-hink, 30l-hink med bazookascreen och BIAB i 50l-kastrull men kommit fram till att ingen av dom passar mig som handen i handsken med min batchsize på 38-40l. I min jakt på en ny mäsktunna började jag först med att definiera vad jag ville ha för egenskaper, detta var vad kom jag fram till:
- Storlek på 37-40l
- Kunna hålla tempen bra i en timme, gärna utomhus i minusgrader
- Ha ett isolerat och smidigt lock
- Lätt att diska
- Smidig att montera samt montera loss kran och bazookascreen i
- Hållbar en längre tid
- Runt kärl för bättre omrörning och värmehållning
För att komma fram till vilken storlek på MLT jag faktiskt behöver tog jag den svagaste och den starkaste ölen jag bryggt/tänker brygga och testade att räkna volymer med hjälp av Beersmith med en ratio på mellan 2-3l vatten per kg malt. Detta gav mig ett spann på 27-35l plus att jag ville ha några cm marginal så man inte spiller så mycket. Jag vill inte behöva satslaka i allt för många steg vilket min förra lösning innebar, 2ggr är en bra avvägning mellan hastighet, smidighet och sockerutvinning. Att ha en betydligt större mäsktunna än man behöver ger en stor volym luft ovanför bädden som måste värmas upp, det gjorde att jag strök 60-liters jäshink med isolering, som annars var ett billigt alternativ på 400kr inkl isolering, från listan över tänkbara alternativ. Jag ville även ha en något stabilare lösning då jäshinkarna är lite fladdriga med sin tunna plast.
Här är en tabell jag översatt från amerikanska mått på två olika MLT-storlekar för att fylla ett respektive två fat och vad man får ut av de olika varianterna vid olika effektivitet. Jag siktar alltså på nedre raden. Tyvärr vet jag inte varifrån originalet kom då jag haft filen nersparad länge. Klicka på bilden för att se den större.
Vill man ha starkare öl så får man antingen minska ration på vatten/kilo malt så man får i mer malt i MLTn, ha i DME/LME/socker i koket eller minska batchen till den halva storleken enligt tabellen. 1.136 räcker nog för de flestas behov. Väldigt starka öl (över 1.080) brukar inte gå åt så snabbt så ett fat räcker för mina behov där.
Jag övervägde att mäska i en Patina-kastrull ett tag men alla gånger jag testat BIAB eller liknande så har för temperaturen sjunkit många grader, trots dubbelisolering. Fördelen med kastrullen är att kunna stegmäska, kunna göra en mashout, snyggheten (ja jag är sån) samt hållbarheten. Men jag vägrar tappa 3-4 grader på en timme, det håller inte. Någon RIMS eller HERMS är jag inte sugen på heller, KISS: keep it simple stupid. Permanent isolering på kastrullen gör det knöligt att diska och slutligen så är kastrullerna ganska dyra och svåra att montera kran på eftersom jag vill ner i botten (se mitt inlägg om diptube). Kvar blev alltså plast som material. Ett bra lock, det betyder inte nödvändigtvis det smidigaste att ta av och på utan mest att det är isolerat. Värme stiger uppåt och ett dåligt lock är ofta boven i många dåliga mäsktunnor. Jag har läst om en del kylväskor som bara har luft i locket och det vill jag helst undvika, de ska gärna ha antingen vakuum eller fyllning.
Ett runt kärl håller värmen bättre än ett fyrkantigt, titta på cementbilar. Jag tycker, trots min gula logga, att IglooCoolers inte är så snygga men de har allt jag söker efter så mitt slutliga val föll alltså på en Rubbermaid 38l som är väldigt vanlig i USA. Den har bra handtag och en massivt lock. Enda nackdelen skulle jag säga är att den är ganska dyr för oss svenskar. Jag köpte på Ebay och landade runt 850kr med frakt (enbart tunnan, inga kranar eller falskbotten). Förhoppningsvis kan jag ha den så länge att det lönar sig i långa loppet.
En kylväska är såklart inget utan en tappkran och någon form av falskbotten. Eftersom min vanliga ölprylsleverantör hade slut på lösningar för att sätta kran och jag hade vägarna förbi Biltema så fick det bli en alternativ lösning som dessutom visade sig kosta mindre än en tredjedel av vad jag annars skulle fått ge. Här är delarna:
Kulventil 1/2″. Gängat rör 1/2″ med fast hexmutter (Straight male connection R15), Gängat rör 1/2″ med innergänga (Straight Female Connection R15), En oring 5/8″x13/16″ (något mindre än den som visas på bilden här, bytte till en mindre efter tester). En 1/2″ kingnippel (min är i mässing men jag ska byta till RF) och slutligen en Bazookascreen som dock är från Humlegården och inte Biltema. Saknas på bilden är en rostfribricka stor som en femma med 1/2″ hål i.
30cm-Bazookascreenen kommer fastsatt på ett gängat rör med hjälp av en Oetiker-klämma (översta i bilden). Min bazooka (det lät fint) var dock ett måndagsex så det gick väldigt lätt att ta ut det gängade röret och sätta fast bazookan direkt på mitt köpta rör (den med hexmuttern underst). Detta för att slippa kapa bazookan som på detta vis passar perfekt inne i tunnan. Rördelen som blev över kommer dock till användning snart…
Här klämmer jag fast Oetikern så bazookascreenen sitter stadigt på hexmutterröret.
På med en bricka som tätning och tryckfördelning mot plastväggen. Här ska vara en rostfri bricka här men jag fick inte tag i någon som passade vid denna testmontering men redan i skrivande stund är den utbytt mot en bricka i rostfritt. Det är nästan omöjligt att köpa en bricka med rätt hål så jag köpte en 5kr-stor för 5kr på Bauhaus och ta fram metallfilen, snug fit som de säger på andra sidan dammen… Byt ut det röda mot rostfritt i era huvuden, samma princip.
På med den svarta o-ringen och lite gängtejp, det är aldrig fel. O-ringen kommer sitta inne i väggen, dvs åka igenom öppningen på hålet vid genomföringen.
Lite till gängtejp på bazookarördelen som blev över. Jag kan gängtejpa med en hand som ni ser.
Bazookan trycks igenom hålet. Med detta korta gängade röret är det svårt att få grepp med delarna från utsidan men med lite kraft så går det. Köp längre rör om ni hittar.
På utsidan fäste jag röret med gängor på insidan (female straight R15) som fungerar som en förlängning så kranen går att öppna och stänga. Skulle gärna ha en bricka här också men det får inte plats just nu. Får se om jag byter mot ett längre gängat hexrör i framtiden.
I med bazookascreen-röret med gängor på utsidan.
På med kulventil och King-Nippeln (som ska ha gängtejp också). Klart! Vill man ha längre gängade rör istället för hexröret från Biltema så finns det på t.ex. Humlegården för dubbla priset. Nippeln ska jag byta mot rostfri vid tillfälle om jag inte får för mig att av-blya mässingen.
Och här är slutresultatet! Min nya, fina MLT… Vid testkörning 60 min med varmt vatten läckte inte en droppe så jag är nöjd med tätheten. Låt oss brygga tillsammans länge!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
En precisionsvåg till salter
Nu ska det bli ordning på vattenjusteringen tänkte jag. Min vanliga digitalvåg är på tok för okänslig för att mäta salter, därför beställde jag först en skedvåg från Ebay men den fungerade inte alls (DOA). Sen beställde jag en våg liknande den på bilden, men den kom aldrig så jag fick pengarna tillbaka. Till sist fick jag denna och den verkar fungera bra. Den är tillräckligt noggrann för mina behov, jag kommer inte kunna lite på finliret ner på 1/100-dels gram utan kanske i upplösningen 1/3-dels gram så med E-bay-felmarginal inräknat så bör det inte spela någon roll för mina behov. Pris kanske ni undrar? 35kr inkl frakt… Jag köpte min här.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Whirlpoolare, eller hur man gör en enkel diptube
För att slippa slänga 5 liter öl efter att ha gjort en whirlpool, så måste man kunna suga upp öl från botten av kastrullen och gärna längs med kastrullsidan så inte ens fina humle/druv-kon förstörs. Men de flesta kranar brukar vara monterade en bit upp från botten och hålet suger upp allt likt ett slukhål. Men vi backar bandet lite först…
En whirlpool, för eventuellt nya läsare, innebär att man efter att ha kokat klart (och oftast kylt i hembryggarsammanhang) snurrar runt vörten i en kraftig virvel med en desinficerad slev. 180 rpm (3 varv i sekunden) anses vara en bra hastighet. Sen låter man vörten vila och snurra klart i 20-30 minuter. Allt du inte vill ha ner i jäshinken, dvs humlepellets+varmdruv+kalldruv, bildar då en kompakt kon i botten på kastrullen och det går att tappa ut klar och fin vört från sidan av konen utan att hålla på med saftsilar eller andra filter.
Jag har en Patina 50-literskastrull med fabrikmonterad gänga för tappkran. Hålet sitter dock så högt upp från botten att nästan 5 liter vört kvar i botten när nivån sjunkit under hålet. Det är vanligtvis inga problem då det bara är att tippa kastrullen på kant så kommer allt ut, men det går ju inte vid en whirlpoolning för då sabbar man konen. Därför har jag byggt mig en diptube som egentligen bara är ett rör som går ner från hålet till kastrullbottnen. Man kan ha en rörstump av t.ex. koppar eller rostfritt som man sätter på någon form av mpt-gänga men de kan vara lite knöliga att ta isär samt att jag inte hittade rör i lösvikt. Min lösning däremot är väldigt lätt att ta isär och rengöra samt enkel att installera. Jag tror nog alla hade förstått hur monteringen går till i en bild men nu hade jag bilder på hela förloppet och ibland kanske övertydlighet är bra?
Hålet i kastrullen, svårt att se här men det är ca 4-5 cm från botten.
Delarna som behövs. En vinkelkoppling med invändig gänga och en king nippel (jävla namn eller?).
Mina gängor i kastrullen är lite halvdana så jag kommer inte in så långt men den sitter tillräckligt tight. Någon gängtejp behövs inte eftersom kulkopplingen på andra sidan är tätad. Diptuben är ju dessutom helt öppen inuti.
På med nippeln på vinkelkopplingen och kör! Pickup från sidan som sig bör och flödet justeras med kulkopplingen på andra sidan. Har man en lösning med en rörbit kan man kapa den lite snett så den drar vätska ännu mer från väggen med mindre sugkraft mot konen men detta har visat sig räcka bra. Som ni kanske vet så är det dessutom bra att få med lite junk från druvet ner i jäshinken eftersom det fungerar som jästnäring. Så slit inte ihjäl er med hävertar eller andra metoder för att få kristallklar vört i hinken för det blir snarare sämre än bättre…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
En bättre humlepåse
I min jakt på det bästa sättet att torrhumla på har jag kommit fram till att jag missat en sak, att humla i corneliusfat med en finmaskigare påse än jag gjort tidigare. De humlekokpåsarna jag köpt från hembryggarbutiker är jättebra till humlekottar och framförallt i vörtkoket men till torrhumling i fat så släpper pellets ifrån sig en massa små partiklar som jag inte gillar att få i mina första 5-6 glas. Sen kom jag på att jag har en del Sarita-tyg kvar från tillverkningen av min BIAB-påse. Vad jag däremot hade glömt var att jag förutom den stora tygbiten hade kvar en spillbit från botten på BIAB-påsen (jag har gjort cylindermodellen). Den visade sig vara precis lagom så jag slapp ta någon bit från det stora tyget.
Som ni ser så är det en L-formad bit vilket inte får att dela på två på ett enkelt sätt så det fick bli en lite söm extra på en av dom så blev slutresultatet två stycken 50×20-påsar.
Här de de utskurna bitarna. Påsen till höger är det som får fick bottensömmen lite högre upp så påsarna blev lika stora varför jag nu tyckte att det var så viktigt =)
Jag inledde med en raksöm längs alla sidor, klippte bort överskott och körde sedan sick-sack runt skarvarna och toppen.
Här är dom klara humlepåsarna.
Öppningen som jag bara sick-sackade.
Och såhär är det tänkt att de ska ligga i fatet med en vikt i (förmodligen två matskedar då de är lätta att koka och åker in i diskmaskinen efteråt) och dingla med hjälp av icke smaksatt tandtråd precis som mina gamla påsar.
Så här grovmaskiga är mina gamla påsar plus att de är betydligt mindre.
…jämfört med dom nya!
På en höft samma avstånd/förstorning mellan kamera och påsar. Ja ni förstår ju skillnaden… Dock kommer extraheringen av humlesmaken förmodligen ta lite längre tid med de fina maskorna fast det vet man inte förens man testat. En tepåse är ju väldigt finmaskig å andra sidan. Jag återkommer så klart med resultatet och jag kommer premiäråka i ett av mina SM-bidrag!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Fatrenovering
Det är ju vanligt att köpa begagnade Corneliusfat då man ofta kan få dom renoverade för halva priset mot nya. Men ordet renoverad betyder egentligen bara att alla packningar är bytta, vissa kopplingar eventuellt bytta samt att fatet är trycktestat. Inte allt för sällan finns det många skrapmärken, tejp, klisterlappar, limrester och kalkrester från vatten. Många struntar i att göra något åt dessa skönhetsfel eftersom det är den rena insidan som räknas men det tar inte mer än en kvart att snygga till fatet så det håller sig fint en lång tid framöver.
Förebilden. Här har jag redan tagit bort en del tejp, klistermärken och skrubbat fatet i varmvatten när jag fick det. Inte de fulaste fatet att demonsterar med men det är ändå halvrisigt och saknar lyster.
Går man när så ser man att det suttit klistermärken och det har runnit något som lämnat rester efter sig.
Här är mitt kit för rengöring. ”Happy Glanz” är en tub från 70-talet som jag tog från mina föräldrars städskrubb, en all-metall-rengöring. Det finns ett medel som heter Y10 som jag läst ska vara bra men det har jag inte testat själv. Oxalsyra nämns ibland också. Jag tror det flesta metall-polishar fungerar bra.
Tillvägagångssätt
Avlägsna eventuella tejpbitar eller klistermärken med hårfön/varmvatten och om nödvändigt kniv. Ta medlet på en svamp/scotch brite, använd endast den gula mjuka sidan eftersom den gröna kommer repa fatet! Gnugga in medlet som kommer bli svart av oxidering, i olika riktningar och även cirkelrörelser. Du vill nämligen få in medlet i repor och hålor. Tejp- och limrester gnuggar du på lite extra, de försvinner ganska lätt. Fatet kommer nu se väldigt matt och svartsmutsigt ut, helt normalt. Gnugga-på med svampen ett tag till så det sätter sig ordentligt. Ta en trasa och polera bort så mycket du kan i några minuter, det kommer fortfarande se ganska fult ut. Nu tar du Cilit Bang och sprayar fatet med och torkar bort med trasan eller hushållspapper. Skölj sedan fatet i vatten och torka det för att få bort de sista resterna av kemikalierna. Nu är ditt fat färdigt och har en fin lyster:
Efterbilden.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Klara öl, eller hur man får sin kyl svalare
Vissa ölstilar passar om de är disiga eller t.om. grumliga som t.ex. veteöl men de flesta andra vill jag ha blanka. Kommersiella bryggerier använder sig av fina filter men problemet är att en del smak sägs försvinna i processen, hur mycket som förloras i filtrering kontra pastörisering låter jag vara osagt. I hembryggarsammanhang finns det en en rad metoder för att få blankare öl; en snabb kylning av den kokande vörten, protafloc eller irish moss som tillsätts i koket, en högflockulerande jäst som snabb klumpar ihop sig och lägger sig på botten, gelatin (avkok på ben) eller issinglass (utvinns av simblåsor från fisk) som man häller i precis före kolsyrning, lång väntetid eller slutligen kallkrasch. Angående lång väntetid så brukar de flesta öl bli hyffsat klara efter några månader men humledrivna öl som jag uppskattar lämpar sig inte för detta och nu så ska detta inlägg handla om kallkrasch.
Jag skaffade mig ett begagnad kylskåp i somras för att kunna jäsa även under månaderna utan R och för att kunna kontrollera jäsningen med en extern termostat. Lite problem uppstod då kylskåpet befinner sig i ett utomhusförråd som ibland håller en temperatur under den tänkta jästempen. Är det 15c i förrådet så kommer inte kylen göra så stor nytta. Ett alternativ är att öka värmen i förrådet med den frostvakt som är satt där men det känns lite slöseri att värma ett rum för temperaturen ska vara högre än inne kylskåpet så kylskåpet kan sänka temperaturen till önskat värde igen. Lösningen har blivit att sätta in en kupévärmare i botten på kylskåpet, sätta fast aluminiumfolie på de sidor den blåser värme som säkerhetsåtgärd. Det fiffiga med kupévärmaren visade sig vara att den är justerbar så jag inte behöver bränna på så varmt för det som händer då är att omgivningstemperaturen runt hinken blir väldigt varm ända tills ölet blivit varmt (jag styr tempen beroende på vätskans temp och inte luften utanför hinken). Genom att blåsa ljummen luft i skåpet så blir svängningarna i ölet ganska små, 0.1-0.2c över min satta jästemp. Glockenspeil! Så nu används kylen som jäskammare året om. Men nu blev det här ett långt sidospår, det var ju kallkrasch jag skulle skriva om. Eftersom jag köpte ett begagnad kylskåp så förstod jag att det inte skulle vara av senaste modell och eventuellt inte klara minusgrader. Mycket riktigt får jag bara ner ölet till ca 4c innan termostaten i kylskåpet slår ifrån. En bra kallkrasch ska gärna ner till 0c eller t.om. -1 eftersom öl inte fryser förens -2 vad jag har läst (inte testat). Några dagar i denna temperatur, gärna ihop med gelatin, ska ge väldigt klara öl. Min temperaturbegränsning visade sig inte vara beroende av åldern på kylskåpet utan hur termostaten är inställd. Jag har från 1-6 att välja på kylen och har satt den på 6an eftersom min externa termostat sköter temperaturen. För att få kylen att kyla mer än den vill kan man koppla förbi termostaten, helt enkelt ta ut kablarna och koppla ihop med en sockerbit. Ett problem då är att kylskåpet inte tar hand om kondens längre samt att det inte känns så kul för en el-novis som mig själv att klippa av lite kablar och hoppas på det bästa. MEN, då hittade jag en annan lösning på nätet som jag inte sett på svenska ölforum. Har man tur så finns det en lite skruv någonstans på termostaten och den skruven justerar i vilket område termostaten ska jobba, en kalibreringsskruv helt enkelt. Ibland sitter den bakom vredet som man justerar temperaturen med (den som går 1-6 för min del), fast i mitt fall satt den på sidan av termostaten. Några varv medurs på den skruven och tadaaa, nu jobbar kompressorn för fulla muggar. Jag beklagar de dåliga bilderna men jag har ingen bra macro så det fick bli iPhonebilder istället:
Här ser ni sladdarna som går att koppla ihop om man känner sig duktig på sådant och gärna vill torka ur sitt kylskåp efter varje fat/jäsning, iof något man bör göra ändå om man spiller öl ur picnickranar som jag gör… Längst ner till höger är min ratt som styr temperaturen (1-6). Ratten sitter på ett rör som går in under min tumme. Där tar nästa bild vid:
Här har jag öppnat luckan där ”lampknappen” och termostatknappen sitter. Här ser ni potentiometern (ratten på elspråk) och bakom är termostaten. Till höger om termostaten går ståltråden ner till kylskåpet och mäter temperaturen där inne.
Det här är fotat 90grader till höger och ni ser sidan av termostaten. Där befinner sig skruven som fick några medurs varv dragna på sig. Sen tog det fem minuter att få ihop den smäckiga plasten och få allt på plats så lampan i kylen släcks och tänds som den ska men nu är allt på plats och kyler Fords Wild Years till -0.5c.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Termometrar
Bakgrund
De två viktigaste aspekterna i bra ölbryggning är renlighet och noggrannhet. Därför ska jag gå till botten med termometrar lämpade för hembryggning i denna post. Efter att ha haft sönder två dyra termometrar på drygt ett år börjar min jakt på något med kvalité. Jag vill be om ursäkt till alla ni som jag styrt in på Kjell&Co:s ”Proffstermometer” i tron om att den var hållbar. Den är snabbt och exakt, men tyvärr inte så hållbar. Därför skapar jag denna tråd för gå igenom vilka termometrar svenska hembryggare kör med där ute i stugorna. Vad vill jag ha ut av en termometer och vad jag lärt mig av de jag haft:
Noggrannhet
Många termometrar har en upplösning på 0.1c, men en felavvikelse på 1c i spannet 20+ till 100+ vilket känns lite märkligt. Här vill jag ha max 0.5c avvikelse då skillnaden mellan 67c och 68c har betydelse för ölen. Ibland mäts avvikelsen i procent, då är 0.5-1% rimliga värden för en termometer i spannet 300-1000kr.
Snabbhet
Trådgivare är snabba (1-2 sek) men tråden mår inte bra av att ligga i sockrig mäsk för ofta och länge eftersom de blir stela och metallen inuti går sönder på 15-20 bryggningar, de är dock billiga på Ebay men behöver kalibreras till just din termometer. Detta utgår jag ifrån att man slipper för en trådgivare runt 300kr då det ska vara standardimpedans (motstånd i ohm) i dessa. Spetsgivare är hållbara och lätta att desinficera men tar ca 5-10 sekunder innan de ger ett bra värde, en tid som är lång när man justerar mäsktemp med varmt/kallt vatten.
Kalibrerbarhet
En bra termometer är inställd korrekt från fabrik men kan ändras lite med tiden. Proffsinstrument över tusingen köps ibland tillsammans med ett certifikat som garanterar kalibreringen en viss tid. För oss vanliga dödliga som mäter temp några gånger i månaden är det mer rimligt att kunna kalibrera själv hemma någon gång per år. Det görs lämpligast i isvattenbad som precis håller på att smälta fulständigt (0c) samt i kokande vatten (100c eller egentligen 99.98c). Kalibreringen, på de termometrar den är möjlig, görs med en skruvmejsel, helst på framsidan av termometern, så man landar rätt. Tyvärr är det sällan 0c eller 100c man är så intresserad av i ölbryggning utan runt 20c före jästpitch, 64-68c för mäskning och 75-76c för lakning. Helst ska man kalibrera sin termometer i det område den ska användas men det är väldigt svårt att hitta ett stabilt medium att mäta i och en pålitlig referens att jämföra sitt mätvärde med vårt aktuella spann.
Angående vattens kokpunkt så skiljer den sig beroende på vilken höjd man befinner sig på. Ska man vara extra noggrann med kalibreringen och vet att man bor en bit över havet så går det att räkna ut vid vilken temperatur vatten kokar där man brukar brygga. Det räknar man ut genom följande formel: T=99.98-(h/300) där T är din specifika koktemperatur och h är höjden i antal meter över havet. Jag bor på 27 m.ö.h vilket ger T=99.98-(27/300)=99.89c. Bor man däremot på 500 meters höjd, i t.ex. Kiruna, så blir skillnaden 1.73c vilket plötsligt får en större betydelse.
Genomgång av vanliga termometrar, stigande prisklass
Detta är de vanligaste termometrar jag märkt att svenska hembryggare använder. Det finns ytterligare en del varianter som inte är så vanliga, har jag missat någon temperaturmätare så får ni hojta till så adderar jag dom efter hand.
Labbtermometer, Analog
Vi börjar klassiskt tycker jag. Som en lång glaspinne, bräcklig och långsam. Fyllda med röd sprit och inte kvicksilver men går de sönder ska man nog giva mäsken/vörten/ölet i soperna. Fördel med denna modell är att den är rejält billig. För mig är de stora nackdelarna hastighet och noggrannhet, plus minus en grad är vardagsmat då den är svår att läsa av exakt. Används av duktiga bryggare som Henok Fentie som skrivit boken Brygg öl och driver ett av mina favoritölmärken Omnipollo. Pris 49kr hos Humlegårdens Ekolager där jag lånat bilden ifrån.
Digital Kökstermometer/Labbtermometer
Dessa minns kanske många från kemilektionerna i gymnasiet. Jag började med denna och trodde väl den var bra. Den har inte gått sönder ännu men jag har ingen aning om tillförlitligheten på den. Just nu mäter den tempen i min jäskyl och det duger den gott till. Minus får den för batteriet som iof håller länge men som är ett knappbatteri av udda modell. Tar batteriet slut mitt i en bryggning blir man inte en glad bryggare.
Pris ca 49-79kr beroende på längd av spetsgivare. Finns liknande på bl.a. Kjell&Co.
Mäsktermometer, analog
En stabil rackare som är gjord för tuffa tag i framförallt mäsken. Inget jag skulle mäta temperaturen i vörten när den kyls eftersom den är svår att desinficera. Även här röd spritfyllning fast inkapslad i hårdplasthölje. En prisvärd variant som säkert gör många hembryggare nöjda. Upplösning på 1c och noggrannheten är ett frågetecken. Plus minus någon grad bör man räkna med. Används med gott resultat av den flerfaldiga SM-medaljören, i ölkretsar känd som Weinkeller (eller BIABkungen)/Henrik Lindqvist.
Pris 179kr på Maltmagnus.se där bilden är tagen ifrån.
Stektermometer
Alla har väl en liknande hemma i någon låda. Jag har bryggt en gång med en stektermometer och den var kass. De mäter långsamt, glappar lätt i metallsladden som har en 2.5mm phonoplugg av liknande hörlurkontakt. De klarar inte vätska i längden. Jag avråder starkt från dessa.
Pris 159kr på Kjell&Co
TFA LT-102 och TFA LT-101
Denna klassiker i svenska hembryggarsammanhang är väldigt populär. Snabb, billig och IP65-klassad, dvs ska klara viss väta. Det gör den inte kan jag säga direkt. Fukt och digitala termometrar är en dålig kombination och många har fått byta ut ovanstående modeller pga fukt. Spetsgivaren på bilden är långsam och den något billigare trådgivarvarianten är det många som kaplsar in sladden med krympslang för att de ska hålla längre. Känns inte så stabilt, men mitt största problem med dessa två modeller är att de har en specad noggrannheten på 1c. Ta det ihop med frånvaron av kalibreringsmöjligheter så kan det säkert diffa 1.5c i mäsken och som bryggare undrar man kanske varför ölen blir söta och inte jäser ut ordentligt… På plussidan är de små, smidiga och har alarmfunktion. De är väl värda sitt pris men inte så mycket mer.
Pris 249kr/299kr hos Kjell&CO/Claes Ohlson/Malt Magnus
Brewmometer eller liknande analoga mätare
Denna typ av modell är mest för fast genomföring t.ex. i en kastrull men det finns fristående varianter också. De lämpar sig bäst för långsamma mätningar som i en MLT/HLT då det tar 10-15 sekunder att hamna på rätt värde. De klarar inte att bli fuktiga i armaturen så de modellerna med kort spetsgivare känns inte som de passar speciellt bra för våra ändamål. Bilden visar en fahreheitmodell men ni fattar hur de ser ut.
Pris 200-450kr beroende på om de är för matlagning, ölbryggning samt längd. Finns på Humlegården.
Digipen
Den här termometern är vattensäker enligt klassningen IP67, den ska tåla att köras i diskmaskinen för de som har dom behoven. Upplösningen är på 0.1c men responstiden som enligt säljaren kallas ”snabb” är på 6 sekunder vilket jag tycker är för långsamt. Någon spec på avvikelse har jag inte hittat men jag antar att det är ca 1c. Jag har inte någon egen erfarenhet av denna men kan tänka mig att den är helt okej om än något dyr för en termometer med fast givare och okalibrerbar.
Pris 475kr på Maltmagnus.se som jag tagit bilden från, finns liknande på Humlegården (shop.humle.se)
Infraröd termometer
Visst vore det skönt att kunna ”skjuta” ett tempvärde direkt på mäsken utan att behöva slabba och kontaminera? Tyvärr lämpar sig inte denna typ av termometer alls för hembryggning då yttemperaturen ofta är mycket lägre än 10cm ner i mäsken.
En liten side note: Jag har haft en ir-temp för att mäta feber och den mätte 2c fel. Den åkte tillbaka till affären med en utskällning då det visade sig att min son hade 41c och inte 39c som termometern visade. Livsfarligt!
Pris 475kr på Conrad.se
2-kanals ”proffstermometer”
Detta var min trotjänare under ett drygt år och jag har rekommenderat den till många bryggare som sagt. Dubbla kanaler/mätsonder gör att det går att ha två mätningar igång samtidigt, en i mäsken och en i lakvattnet t.ex. Varje kanal går att kalibrera med en stjärnmejsel på ett mycket enkelt sätt. Trådgivarna, de som mäter tempen, är av så kallad K-type som är branchstandard. Lätta att byta ut och finns i många varianter från de snabba trådgivarna till spetsgivare, klämgivare eller skruvvariant som går att skruva fast i sitt mäskkärl. Jag har varit väldigt nöjd med denna termometer tills det blev glapp i kontakten och den började mäta galet. Måndagsexemplar hoppades jag på och fick en ny från Kjell&Co. Den höll i 10 bryggningar innan den började spöka på samma sätt. Tyvärr rekommenderar jag inte denna längre då den inte håller bra kvalité i K-givarekontakterna. Det finns i princip identiska från Ebay som skickas från Kina för en tredjedel av priset som säkert håller motsvarande kvalité. Det finns en liknande variant fast gul (denna är grå även om det inte syns på bilden) på Claes Ohlson som kanske håller högre kvalité. Problemet är att det är Kina-producerade ickemärkestermometrar som är kopior på dyrare varianter. Jag tycker inte man får det man betalar för tyvärr.
Pris 499kr på Kjell&Co
Voltcraft PL-120-T2
Nu går vi över på märkestermometrar. Denna från Voltcraft har dubbla kanaler och kör med både K-givare som på bilden eller typ J som är mindre vanlig men förekommer. Den har en avvikelse på 0.15% + 1c enligt manualen vad det nu innebär exakt? Är det 1c och dessutom 0.15%? Den går att kalibrera upp till +-5c iallafall. Detta är förmodligen vad jag hade väntat mig av Kjell&Cos ”Proffstermometer”. För en hundring med så verkar denna vara av bra kvalité men jag har varken testat eller hållit i den. Står med på min lista över tänkbara alternativ att investera i. Och jag säger investera för det är ganska sjukt att köpa en termometer för 650kr som dessutom inte är exakt på 0.1c utan +-1c…
Pris 569kr på Conrad.se
Greisinger GTH1170 ”Den gula klassikern”
Den här betraktas mer eller mindre branschstandard inom mätindustrin. Väldigt billig för att vara en referenstermometer men billig är ändå inte rätt ord i sammanhanget. Basnogrannhet på 0.05% vilket känns väldigt stabilt och förtroendeingivande. K-givare kör såklart även denna modell med men för 800kr ingår det inte ens någon i förpackningen. Denna modell har upplösningen 0.1c och det finns en lite billigare variant som mäter i hela grader för dom som tycker att det räcker. Tyska Greisinger gör riktiga kvalitetsinstrument för de som jobbar med mätningar till vardags och de har mätare upp i 5000kr-klassen. Jag har testat en enklare variant av denna med fast sladd och spetsgivare och den är snabb och exakt. Kalibrerbar är den såklart också.
Pris 799kr på Conrad.se
Thermoworks Thermapen 2
En vanlig termometer bland amerikanska bryggare. I Sverige kostar den dock över 800kr och då tar det tre sekunder att få ett värde. Den kan inte byta spetsgivare och går inte att kalibrera. Jag har läst att det är +-1c i noggrannhet men deras engelska hemsida säger +-0.4c. För det priset skulle jag hellre köpa deras Therma K som rekommenderas i vissa branchorgan i Sverige. Samma pris på deras hemsida.
Pris 715kr på Swema, 737 på mätforum, 1146kr på Slipkliniken.
Testo 108
Sist ut är Testo 180an som uppfyller samtliga mina önskemål förutom priset såklart. Den kör med K- och T-givare, vattensäker enligt IP67 och 0.3c (även läst 0.2c) noggrannhet. Den här rackaren används inom livsmedelsindustrin för att t.ex. mäta tempen på hamburgare på McDonalds i början på dagen. Tyvärr kan jag inte hitta på deras hemsidan om den går att kalibrera själv vilket jag utgår från men oavsett så kommer den tillsammans med ett kalibreringscertifikat från fabrik. Jag har inte testat den själv men bryggarkollektivet HBG2 använder den för fullt så vi får se om det kommer ett utlåtande därifrån framöver.
Pris 990kr på Testo.se
Sammanfattning
Jag vill först och främst sammanfatta denna genomgång med att kvalité kostar. Jag tycker man ska köra på det som funkar för en själv, gör du goda öl så duger din nuvarande termometer uppenbarligen gott. Är du däremot kontrollfreak som undertecknad så kanske ett mellanprisläge inte är värt att satsa på, för mig får man lika bra mätvärde för 49kr i en glasstavstermometer som för en ”proffstermometer” för en femhundring hos Kjell&Co som du inte kan lita på.
Uppdatering: Jag bestämde mig tillslut för Greisinger 1170 ”Den gula klassikern”. Än så länge är jag är mycket nöjd och litar på värdena den ger. Jag hade önskat lite robustare chassi och att de skickade med en läderväska+k-givare för det priset. Jag har kört med billiga k-givare från E-bay efter att ha kalibrerat dem och det känns stabilt.
Uppdatering 2 (5 år senare): Jag kör fortfarande med min Gresinger och tycker den är grym. Jag har köpt en GES130-givare som förvisso kostar en slant men är riktigt snabb och förtroendeingivande kvalitetsmässigt. Jag ger Gresingern 5 öl av 5 möjliga!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Weißbier X
En veteöl till? Ja eftersom jag fick smaka en (1!) av den förra batchen då en kran till ett av mina fat gick åt pipan och sprutade ut 19 liter ny veteöl på golvet i boden, samt tömde min kolsyretub. Helt glad blev jag inte av detta missöde men nu är kolsyretanken fylld, jag har en till tub på ingång och tillsist en ny veteöl på jäsning. Nytt för dagen är att jag köpt en ny maltkross och sålt min trogna Corona. Inte för att jag varit missnöjd med Coronan, vi har gjort fina öl tillsammans, men det dök upp ett erbjudande om en kvarn jag blev nyfiken på. Det är en kinesisk variant av monstermill med tillhörande tratt och vev. Jag har sedan sågat ett hål och monterat den på en bit av ett IKEA-bokhyllsplan:
Man få ju såklart vad man betalar för och markeringarna för justeringsskruvarna visade sig vara ganska dåliga. Men det spelar inte så stor roll för med verktyget ovan här, ett s.k. bladmått, går det finlira krossningsgraden enkelt. Jag labbadebort två kilo malt för att öva på olika krossstorlekar men insåg att det som gav väldigt många hela skal inte skulle krossa dagens kilon med vete på ett bra sätt eftersom 1. veten är något mindre och 2. saknar skal. Istället justerade jag krossningsgraden till det som ofta är standardinställningen på många krossar, 1mm.
Bladmåttet är som en fällkniv med olika breda ”knivblad”, från 1mm ner till löjligt tunt vilket vi inte behöver i det här fallet. Mellan 0.8-1.4mm är spannet och upp till 1.4mm får man genom att kombinera två mindre blad. Justeringen görs genom att man tar sin önskade tjocklek och för ner mellan de löst fastskruvade valsarna och spänner valsarna. Bladmåttet ska gå att dra upp och ner med minimal kraft, då är det lagom åtdraget.
Likt min förra setup är denna dammfri och jag maler rätt ner i en påse. Jag skulle vilka mala ner i hinken till höger i bild för den är lättare att mäska in med än en påse, men då måste jag kapa ner min skiva som kvarnen sitter på. Avvaktar med det tills vidare…
Här har vi vetemalten. Slät, liten och utan skal.
Pilsnermalten.
Jag fick med en vev och även om denna typ av kvarn maler något snabbare än Coronan, vilket börjar bli intressant när man kommer upp i 8-10kg malt, så kör jag den med farsans gamla slagborr. Jag har läst på en hel del om maltkrossning och läst att 150-200rpm (varv i minuten) är optimalt. Det ger ca 3 varv i sekunden (eller i takt med en lagom HappyHardcore-låt) eller helt enkelt långsammaste läget på min borr. Jag malde pilsnermalten och vetemalten för sig då tratten till nya kvarnen inte rymmer lika mycket som min förra lösning. Det var nätt och jämnt att borren orkade krossa vetemalten som är betydligt hårdare.
Här är en närbild på dåligt krossad malt. I detta fall de 50gram Crystal100 som jag råkat köpa färdigmalt av misstag. Problemet med denna malt är att det är många hela maltkorn kvar och få hela skalbitar. En ojämn krossning helt enkelt. Jag vill inte svartmåla någon leverantör men detta var en av anledningarna till att jag började mala själv.
Här är en näve från dagens krossning. Det är en viss frånvaro av skal vilket beror på vetet som saknar skal. I princip inget mjöl och malten är krossad till 2-4 bitar per styck.
Det här är från en provmalning där jag ställde storleken till 1.45mm. Väldigt fina, hela skal och 2-3 bitar kärna per korn. Ser nästan ut som när man häller i havreskal. Den här krossningsgraden skulle ge en väldigt fin lakning, ren och klar vört men med något lägre effektivitet. Effektiviteten skulle man kunna hjälpa upp genom att mäska längre tid, det går t.om. att mäska på omald malt men det tar många timmar. Det kommer tar 5-10 bryggningar att hitta en lika balans mellan effektivitet och lakbäddsflödeshastighet som jag hade med Coronan. Med det sagt så landar jag hellre på 70-75% effektivitet och en smidig lakning än 85% effektivitet och en jävla bröddeg som sätter igen falskbottnen…
Med ny kross så ville jag utvärdera flödeslakning igen men jag insåg ganska snabbt att veteöl inte är den bästa ölen att testa detta med. Framförallt inte med 60% vete… Här är mäskvattnet på värmning i lilla kastrullen till höger och den matar hink-i-hinken vid silikonslang 12×16.
Jag har börjat justera pH lite mer ordentligt nu när jag har en bättre vattenrapport. Jag har köpt på mig en uppsättning pH stickor till då mina första (t.v.) är åt fel håll. För att se om de visade samma värde så testade jag en av varje. Detta är efter 1 tsk mjölksyra och då visar bägge stickorna (de två i mitten har varit i mäsken, de andra är oanvända) på pH 5.5 i mäsktemp. 5.1-5.5 är bra värde enligt John Palmers bok ”How to brew” som jag rekommenderar alla bryggare att läsa. Jag justerade dock ner med en tesked mjölksyra till för att hamna lite lägre.
Jag plockade även ut en lite dekoktion, dvs tog ut mestadels torr malt från mäsken, kokade en stund och återförde. Dels för att ge lite smak och dels för att justera upp tempen lite som blev för lång efter den andra infusionen. Jag tog tyvärr för lite malt så jag fick röra om i mäsken med grilltändaren några minuter för att få upp tempen från 64c till 67c.
Här är dagens hela setup. Uppifrån: lakvatten matar hink-i-hinken (blått lock) med 76c vatten. Hink-i-hinken tappas långsamt på vätska ner i den stora kastrullen på golvet. När rätt volym samlats upp, 27 liter denna gång, flyttades den stora kastrullen till induktionsplattan och koket kunde börja…
Sammanfattningsvis så var denna bryggdag sisådär. Jag kom igång sent, stegmäskade och tog en paus för att handla mat före koket, alltså tog bryggningen hela dagen och då blev det inte ens städat efteråt. Tempen på mäskningen blev först lite hög i ferualsyrarasten (45c) och sedan låg i försockringsrasten (67c). Det är enkelt att justera men inte så roliga moment och de tar lite tid. Flödeslakningen gick inget vidare då jag fick kanalisering, något jag inte märkte förens halvvägs igenom laket. Vattnet passerade längs väggarna istället för genom malten. Det gjorde att jag gick över till att satslaka resten av vätskan. Det blev två igensatta bäddar av detta då jag blev lite stressad och körde igång för snabbt flöde. Alla lakproblem gjorde att effektiviteten blev lidande men jag fick ihop rätt volym efter kok och bara 3ö för lite socker så hyfsat i prick ändå. Min termometer har börjat glappa precis som min förra. Jag gillar den skarpt för den är så snabb men det har tyvärr visat sig vara låg kvalité under skalet. Nae jag är inte så nöjd med dagens bryggning men jag har lärt mig en hel del. Trots att det inte är rättvist att bedöma flödeslakning som metod när man knappt har skal i mäsken så är det en metod jag inte är så förtjust i. Som jag skrivit innan så tror jag den är mycket bättre om man kan ha utrustning framme och finlira fallhöjder mellan kastrullerna och framförallt ha en HLT (hot liqour tank/varmvattentank) som ständigt kan mata bädden. Att gå och hälla i 1 liter lakvatten varannan minut i en timme är rätt tråkigt… Nästa bryggning blir det satslakning!
Receptet
Lindhs Weißbier X
Bryggare: Gustav Lindh
Stil: Weizen/weissbier (sydtysk typ)
Typ: All Grain
Bryggmetod: !Lindhs HefeWeizen 2-stegs infusion
Smak:
Recept
——————————
Kokvolym: 27.44 l
Volym efter kok: 21.84 l
Batch (i jäskärl): 20.00 l
OG: 1.053 SG
FG: 1.014 SG
ABV: 5.2 %
färg: 9.6 EBC
IBU: 12.4 IBUs
Brygghuseffektivitet: 72.00 %
Est. mäskeffektivitet: 75.6 %
Koktid: 70 min
Ingredienser
——————————
Amt Name Type # %/IBU
2.79 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 2 60.0 %
1.81 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 39.0 %
0.05 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 1.0 %
Amt Name Type # %/IBU
19.00 g Goldings, East Kent [5.00 %] – Boil 60.0 Hop 5 12.4 IBUs
Amt Name Type # %/IBU
3.00 g Chalk (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 –
Amt Name Type # %/IBU
1.0 pkg Mauribrew Weiss Yeast 6 –
1.0 pkg Munich Wheat Yeast 7 –
Mäskning: !Lindhs HefeWeizen 2-stegs infusion
Total mängd humle: 19.00 g
Total mängd malt: 4.65 kg
Mäsksteg
——————————
Name Description Step Temperatur Step Time
FerualSyraRast Add 8.41 l of water at 54.1 C 45.0 C 30 min
AlphaBetaAmylaseRast Add 7.40 l of water at 98.7 C 67.0 C 60 min
Utmäskning Add 6.51 l of water at 97.3 C 75.0 C 10 min
Fly sparge with 13.08 l water at 75.6 C
Övrigt
——————————
Har i 1,5 tesked Kalk i mäskhinken innan vatten.
Mäskar in 8.4l vatten till 55c på 4.65kg malt. Justerar lite med nästa vattengiva.
Värmer 7.4 till kokande
Kvar blir 14.2 (Beersmith vill ha 19l) att laka med.
Justerar pH till ca 5.2 med 2 teskedar mjölksyra.
Värmer lakvattnet till kokande för utmäsk. Får inte upp tempen tillräckligt innan jag ville spara resten av vattnet till lakningen.
Lakar försiktigt i 20 minuter men börjar se kanalisering längs kanterna, eventuellt för att lakvattnet inte kom i mitten på lakbädden. Beslutar att gå över till satslakning dock med något hög hastighet. Sätter igen bädden två gånger, inte helt oväntat med 60% vete.
Tycker att preboil verkar lite lågt så jag tillsätter en 1.5L halvkokande som självrinner medan vi åker och handlar ca 1h.
Ca 27.5l preboil. Gick från 1041 till 1049 under koket.
Kokade ner till ca 19.5
Gjorde en whirlpool som inte bildade kon.
Provsmakning
Min utvärdering av veteölsjästtyper fortsätter. Denna gång är det två torrjäster som möts i en match. Mauribrews Weiss och Lallemand/Danstars Munich Wheat.
Mauribrew Weiss
En klar doft av mogna päron blandas med en lätt ton av nejlika. Smaken domineras av syrligt päron med lite banan. Ingen sötma att tala om. Fruktig och spritsig men lite tunn. Eftersmaken har en lätt pepprighet som jag inte gillar.
Skumrester
Omdömme
Av dessa två veteölsjäster så föredrar jag Danstars Munich både i smak och jäsegenskaper då den jäste ut på halva tiden mot Mauribrewjästen. Jag har testat några torrjäster tidigare och på frågan om det går att göra god veteöl på torrjäst så blir svaret: Definitivt! Men ingen av torrjästerna har varit mina favoriter hittils.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Humleavskiljning efter kok
(uppdaterad 150225)
Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Jag har gjort ett test på hur mycket smak det faktiskt ger med druv i jäsningen. Hur denna separering eller filtrering ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser men även satsstorlek. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump som sätter fart på vörten. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för filtreringen och jag vill med detta inlägg dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna från nybryggare och framåt. Jag ska tillägga att det är väsentlig skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets, jag har gått över nästan helt till pellets eftersom vörtförlusterna blir mindre, de ger mer humlesmak för pengarna (ca 20%), pellets håller sig bättre i frysen med mindre oxidering samt att de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar. (uppdatering) Numera är det 5x100g man går instället för 500g vilket ökar hållbarheten avsevärt.
Humlekokpåse
Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. ner i koket och fiska sedan upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får flyta fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte, oklart hur många procent men 20-30% skulle jag gissa. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju påsen med humle upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inte optimalt. Humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…
Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en doppvärmare som jag använder som värmekälla vilket gör att jag har inte övervägt den metoden.
Saftsil
Saftsilen har seglat upp till förstaplats bland många nybryggare tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen (eller har den högt) och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En bra metod som även syresätter hela vörten en del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo silduken sätter igen så man står där med en full saftsil och en sked som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska rinna igenom lite vört, hela momentet kan plötsligt ta 15-20 minuter. Återigen så är detta inget problem om man brygger lågaromhumlat som en pilsner, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom, jag har testat. Silukarna måste dessutom kokas först och det finns risk att du bränner fingrarna när du ska byta duk. Det går att köra med en kökssil/ruskslag också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets. En flerstegskombination med grovt när först och finare sen hjälper en del men då blir det mer att desinficera och diska.
Sil/Durkslag
Någon form av sil eller durkslag fast med små hål fungerar utmärkt till kottar och halvbra till pellets, druv åker rakt igenom. Okej som avsilare och smidig att desinficera innan användning, bara att stoppa ner den i koket.
Whirlpool
Om man tar en slev och vevar kraftfullt med ca 180 rpm (tre varv i sekunden) utmed kastrullkanten i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel i vörten, lite som när barn springer runt längs kanterna i en pool. Den virveln kommer få all humle i pelletsform och druv att så småningom samlas i en kon i botten och mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon, med en diptube längskanten eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är plåten inget alternativ.
I-med-rubbet-i-hinken
En lite mer slö och kanske uppgiven approach till humleavskiljning. ”Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt.” Det går ju förvisso att låta jäshinken sedimentera och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar oönskade partiklar bakom sig i det stadiet. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter och det påverkar definitivt smaken vilket jag gjort test på. Fungerar till pilsner/veteöl men inget för den som gillar humle.
Hopstopper
Genom att sätta ett finmaskigt (inte allt för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet snabbt ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gör-det-själv-projekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring, sen blev det ett metallrör som går till botten för att inte förlora så mycket vört. Denna fungerar bra men kan sätta igen halvvägs vilket är väldigt frustrerande. En del humle åker igenom och flödet ut ur kastrullen är begränsat. Använder man kan en bazookascreen vara ett alternativ här, allt beroende på hur stort kok man har.
Hoprocket
Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska okokade humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. De nya humlekottarna agerar filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat hoprocketen men den är säkert jättebra. Dock krävs en pump för att den ska fungera samt att den är ganska dyr. Det är ytterligare en infektionsriskhöjare och sen måste man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.
BIAB-påse
Denna metod är i stort sätt samma tanke som med en saftsil fast i betydligt större skala. Man tar en desinficerad/kokt biab-påse och spänner över jäshinken, häller i hela batchen och lyfter påsen samt eventuellt skakar. Det fungerar hyfsat men en hel del skräp hamnar i jäshinken ändå. Blir flödet dåligt ur påsen, som med Sarita/Teresia-tyget från IKEA, tvingas man skaka påsen upp och ner för att få ut all vört och även klämma på påsen. Jag har även testat med min gamla BIAB-påse som har väldigt mycket större maskor (myggnät) och där fastnade kottar bra, pellets halvbra och druv inte alls. Där behövdes inget skak utan 1 sekunds lyft bara.
Sammanfattning
Här finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder i denna text. Det beror på att de helt enkelt inte fungerat bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil). Så länge en metod fungerar för dig så fortsätt med den för all del. Batchstorlek spelar stor roll i hur man upplever de olika metoderna och självklart hur mycket humle man kokar men framförallt inte vill ha med i jäsningen. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.
Uppdatering 150225, Ny metod – Sedimentering
Jag har börjat använda mig av sedimeteringsmetoden dvs jag låter humle och druv sjunka till botten under kranen på kokkärlet. Har tidigare labbat med whirlpool men får det bara att funka ibland så jag har skippat det. I och med Braumeistern brygger jag ca 9 liter mer än jag behöver så jag kan använda mig av det som är ovanför kranen enbart eller luta på kärlet mot slutet för att plocka 2-3 liter ren vört extra. När jag fått min mängd i jäshinkarna fyller jag någon pet-flaska med vört också som jag stoppar i frysen för att ha till förkulturer. Sista 4-5 litrarna blir grumliga så vill jag spara dom måste dom filtreras i saftsil eller kaffefilter (tar evighet) som jag dock inte behöver desinficera innan eftersom den vörten ändå ska kokas igen. Ibland låter jag en grumlig petflaska stå och sedimentera 2 timmar i kylen och dekantera till ny flaska, ca hälften av volymen går då att få fin utan ansträngning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer