Någon pessimistisk bryggare har sagt att ölbryggning består av 20% bryggning och 80% diskning. Det ligger tyvärr lite i det även om jag tycker siffrorna är något skeva. Rengöring delas upp i tre olika nogrannhetskategorier; grovrengöring, desinficering och sterilisering. Grovrengöring görs i regel efter bryggning för att ta bort fastkletade humlerester, skalrester eller diverse klet i använda fat och flaskor. Man kan generalisera och säga att grovrengöring gör man på synlig smuts. Desinficering och sterilisering görs där det finns icke synlig smuts och bakterier och i regel före vört eller öl ska komma i kontakt med ytan. Desinficering räcker för det mesta i hembryggarsammanhang och då dödas över 99% av skadliga bakterier medan sterilisering istället dödar allt levande och gör ytan steril.
Grovrengöring
Grovrengöring är ofta mekanisk (tänk diskborste och tvättsvamp) och tillsammans med kemikalier som ofta irriterar huden eller t.om. är farliga. Stora bryggerier använder ofta lut i form av NaOH, dvs kaustiksoda eller propplösare, men i hembryggarsammanhang är det inte lika vanligt och heller något jag rekommenderar. Anledningen är att NaOH även angriper plast och gummi vilket skadar packningar och pumpar. Rent som tusan blir det men skyddsglasögon är ett måste, skvätter det i ögonen riskar du synen… Den vanligaste kemikalien för hembryggare är istället Powdered Brewery Wash (PBW), som egentligen bara är ett parfymfritt perkarbonatbaserat diskmaskinsmedel. Faktum är att PBW även går att använda i diskmaskinen om ens vanliga diskmedel skulle råka vara slut. PBW fungerar riktigt bra på att lösa upp grov smuts och dess egentliga enda nackdel är ett något högt pris. PBW är perfekt till att lösa upp avlagringar i kastruller eller bryggverk samt att grovrengöra jäshinkar, fat och flaskor efter användning. PBW måste eftersköljas noggrannt med vatten och det finns sannolikt kvar en viss del bakterier efteråt, om inte annat så från kranvattnet. Ett alternativ till PBW är Vendors Washing Powder (VWP) som går steget längre och adderar Klor i leken så medlet även desinficerar i samma steg. Det står att medlet steriliserar men per definition håller jag inte med om det. Även Halapur som säljs i rengöringskitet innehåller Klor så jag behandlar dessa två medel som samma även om jag inte testat just Halapur. Nackdelen med Klor är att det kan angripa repig metall som kan börja rosta med tiden medan fördelen är att det blir extra rent jämfört med PBW. Måste eftersköljas ännu mera nogrannt mot PBW då Kloret förutom dess giftighet kan bidra till otrevliga bismaker som ofta klacifieras som medicinala eller band-aid (gamla plåster?). Eftersom omfattande eftersköljning är ett måste så var vi där igen med kranvattnets renhet. Jag har använt VWP mestadels under min bryggarkarriär då priset varit bra och min närmaste lokala bryggbutik alltid haft det i lager men jag tänker gå över till PBW för skonsamhetens skull. Jag har under hela min bryggarkarriär aldrig haft någon infektion, om det beror på Klorinet eller en allmänt rigorös rengörinsrutin låter jag vara osagt.
Som ett sidospår för riktigt grov grovrengöring och/eller polering av t.ex. rostfritt stål eller koppar går det använda Oxalsyrabaserade rengöringsmedel. Jag har använt det till att få upp glansen på utsidan av mina Corneliusfat men det som händer är att medlet oxiderar ytan på metallen som blir svart av utfälld oxid. Man kan kalla det för en kemisk polering och inget man bör änga sig åt mer än vid enstaka tillfällen. Skölj mycket noggrannt efteråt! Skurboll eller stålull är ett alternativ i denna kategori men dessa två repar ytor så använd väldigt sparsamt och sällan.
Desinficering
Desinficering görs med fördel precis före vört eller öl ska komma i kontakt med den rengjorda ytan. Desinficering går att göra med värme eller kemikalier beroende på vad som ska desinficeras. Värme tillför man i form av vattenånga eller kokande vatten och lämpliga föremål att rengöra på detta sätt är silikonslangar, flaskor och fat. Det finns ett riskmoment med kokande vatten så där manar jag till försiktighet. Exempel på olycksrisk är om man häller kokande vatten i ett fat och skakar för att sedan låta vatten ta sig ut genom säkerhetsventilen. Det är vanligt att rengöra flaskor med en liten mängd vatten i med en ugn som förvisso gör flaskorna i det närmaste sterila men även kan påverka hållbarheten på godset i längden. Framförallt om flaskorna kylls ner för hastigt efteråt eller om tunnare glas används. Lämpliga föremål att koka är silikonslangar och sildukar som på ett smidigt sätt blir desinficerade. Vattenånga är ännu mer riskabelt än kokande vatten och rekommenderas främst för professionella bryggerier som kan högtrycksspruta vattenånga för att komma åt på ställen man annars inte når. Kemikaliemässigt hittar vi främst tre produkter i denna kategori; StarSan, SaniClean och Chemipro Oxi. StarSan och SaniClean är från samma tillverkare och enda skillnaden är att StarSan bildar skum som även det desinficerar. Bägge är i rätt koncentration livsmedelsklassade och faller under kategorin ”no rinse”, dvs behöver inte och ska inte eftersköljas utan bara hällas ut. Blir det skum kvar så gör det inget för koncentrationen blir så låg att det blir ofarligt för människor, ”Don’t fear the foam”. StarSan och SaniClean jobbar med lågt pH som aktiv ingrediens för att eliminera bakterier. Chemipro Oxi rengör med aktivt syre och liknande medel används till rengöring av klorfria pooler. Även detta är en no rinse och den svenska återförsäljaren MaltMagnus anser att den även grovrengör en hel del även om det inte är lika djupgående som PBW. Lämpliga användningsområden är jäshinkar, fat och flaskor före ölen, eller lättare sagt allt som kommer i kontakt med vörten och ölet efter det lämnar kastrullen. StarSan är vanligast i Sverige och det jag själv använt mig av mest även om jag experimenterar med Chemipor Oxi. Skummet i StarSan är bra i bland och jobbigt ibland t.ex. när man ska få bort det från ett Corneliusfat eller e-kolv. Har man skum kvar i en e-kolv är ett tips att spraya in lite mer StarSan så brukar det gå att få skummet att glida ut. På tal om sprayflaska så brukar en blomspruta med StarSan vara bra att ha under bryggdagen för att komma åt på ställen där det behövs, jag har alltid en flaska med StarSan i bryggeriet till fatkopplingar och annat som behöver underhållas. StarSan är dessutom lämpligt att ha i vattenlåset på jäshinken. Den sista kemikalien som ska nämnas i sammanhanget är någon form av alkohol, t.ex. etanol. Fördelen med just etanol är att det är ”vanlig sprit” och inte påverkar ölet smakmässigt men nackdelen är att det är svårt att på lagligt och/eller ekonomiskt sätt få tag på ren och stark etanol som är utan tillsatser. Handsprit är bra till händerna men innehåller ofta diverse tillsatser som t.ex. handkräm. Ytdesinficering finns billigt på apotek men innehåller ofta högre alkoholer som inte är lämpliga för förtäring. Jag brukar ha en flaska hemma för rengöring av t.ex. bord och kylskåp men inget som öl ska komma i kontakt med. En annan produkt som användes flitigt för några år sedan är Jodofor som är ett jod-baserat desinficeringsmedel. Nackdelar med jodofor är dess längre kontakttid och att det missfärgar plast med tiden. Jod används vid sårrengöring och vid operationer så visst är det ett starkt medel men något omodernt. Sista produkt att nämna under desinficering är Klorin som var vanligt för ytterligare lite längre tid sedan i hembrygggarsammanhang. Klorin fungerar förträffligt men kräver gedigen eftersköljning och det är dessutom skadligt för miljön. Klorin i starkare koncentration har en blekande effekt och ger extremt torra händer så använd handskar och skyddskläder om du får för dig att använda klorin. Passar bättre att bleka kläder och rengöra duschar samt toaletter med…
Sterilisering
Sterilisering görs främst med värme. Antingen genom att koka under tryck med en tryckkokare eller autoklav, eller med eld. Sterilisering anser jag endast behövs i samband med jästhantering av det avancerade slaget, t.ex. för att odla jäst på snedagar. Vört eller glas går att sterilisera i en vanlig tryckkokare som pressar upp temperaturen mot 120c men professionella jästodlare använder autoklav som går steget längre. Eld används för att sterilisera den metallögla man sprider ut jästen på snedagar med, eller för att sterilisera utsidan av en flaska som man vill ta tillvara jästen från. Sterilisering behövs i regel inte för hembryggare och är inget jag tillämpar.
Metallurgi eller vilka metaller och plaster som bör behandlas skonsamt
Rostfritt stål heter Stainless Steel på engelska, dvs inte fri från rost utan ”rostar mindre”. Det beror på ett yttre lager av kromoxid och det kan vara bra att komma ihåg för även om metallen inte kommer rosta av sig själv så kan repor och framförallt ihop med fel kemikalier utveckla rost under en längre kontakttid. Svetsfogar är särskilt utsatta då de även kan innehålla andra metaller. En bra grundregel är att aldrig låta metall vara i kontakt med rengöringsmedel längre tid än nödvändigt. Lämna t.ex. inte PBW i en kastrull över natt bara för att du inte orkar köra en minut med en svamp och sen skölja ur. Vissa diskborstar och svampar kan ge smårepor på metall, repor som förvisso inte kommer vara djupa nog att utveckla rost men det är ett onödigt slitage. Kör inte med för grova scotch brite i onödan.
Aluminium är särskilt känsligt för klor så undvik VWP och Klorin där, PBW är en mer lämplig rengörare.
Koppar ärgar av sig självt u kontakt med luft vilket innebär att ytan bildar kopparoxid, en process som förvisso tar många år. Kopparen blir först dimmig och sedan grön. Ett bra exempel på ärgning är kyrktak, de var från början kopparfärgade! Fett från t.ex. händer ger dessutom en ökad oxidering. För att få bort oxideringen använder man ättika och en mjuk svamp men oxideringen är inte farlig i sig, bara mindre snygg. PBW går bra till t.ex. en kylspiral men ofta räcker det med varmt vatten. Kylspiralen blir ju desinficerad i koket iallafall.
Mässing används i vissa kranar och kopplingar och kan rengöras med PBW men ibland innehåller mässing en del bly som det finns metoder för att få bort med vinäger och någon peroxid. Här får ni söka vidare information på annat håll, själv kör jag uteslutande rostfritt.
Krom finns på en del fatkranar och kan även de innehålla bly. PBW vid behov annars StarSan.
Plast förekommer i hembryggarsammanhang i form av jäshinkar, slangar och i pumpar. PBW och StarSan men även klorin fungerar utmärkt på plast. Plast gillar inte NaOH (Kaustiksoda) och i tex. en Braumeister rekommenderar tillverkaren Speidel en kontakttid på max 10 minuter för att inte förstöra impellrarna i pumparna. Jäshinkar tål kokande vatten för rengöring men slangar och hävertar brukar krokna vid de temperaturerna. Rengör med PBW och desinficera med StarSan/SaniClean/ChemiproOxi istället.
Rejäla skyddshandskar som dessa från Blichmann sparar många lager hud. Rekommenderas verkligen!
Om man gör en förkultur och vill maxa sin tillväxt av jäst är en magnetomrörare ett måste. Det är väldigt dyrt att köpa professionella varianter även om enklare magnetomrörare för hembryggning dykt upp på hembryggarbutikerna nyligen. Detta är dock ett av de roligare och enklare hemmabyggena som går att göra med proffsigt resultat. Jag har sedan tidigare en ful hemmabyggd magnetomrörare gjord av en gammal matlåda och även om den fungerar mycket bra, blev jag tvungen att bygga en ny när jag såg Tobias Fagerlunds variant på Facebook. Jag tar ingen cred för designen utan vill bara dela med mig av resultat, inköpslista och montering. Totalpris ca 160kr vilket får anses väldigt billigt och svårighetsgraden på bygget ger jag en tvåa av fem humlekottar. Har blivit varnad av några som gjort precis detta bygge att det kan finns viss magnetism i just denna låda för att den inte är gjord i helt ren aluminium. Jag har fått den att lira men en annan låda kan vara ett säkert kort. Finns billiga av plast på Kjell & Co.
Delarna som behövs från vänster; låda, fläkt, starka magneter, voltregulator, honkontakt, strömadapter.
Vy uppifrån. Notera att sladden på honkontakten redan är fastlödd här. Sladden ingår i voltregulatorpaketet.
Borra två hål i lådan med metallborr. Jag satte lilla hålet på framsidan något högt upp så det blev tight inuti med locket men det fungerar. Det går att sätta lilla hålet på högra kortsidan också så blir det luftigare i lådan, så hade Tobias gjort i originalvarianten.
Här är honkontakten. Röda sladden i mitten och svarta på sidan.
Trä igenom sladden i det stora hålet och skruva fast med de medföljande muttrarna.
En liten knut på sladden så slipper den vara i vägen senare.
I med voltregulator och koppla strömsladden på. Här ser ni varför jag borde satt den 3-4mm lägre.
Magneternas position på fläkten får att testa sig fram med häftmassa innan man tar fram limpistolen. Jag har två stycken på varje sida men är inte helt nöjd med styrkan här ännu. Här får man labba sig fram beroende på storlek på magnetloppa och e-kolv. En hårddiskmagnet kan vara mer lämpligt för de med stora behov.
Vik ner fläkten i lådan och anslut till uttaget med tre pinnar på (den passar enbart där dessutom).
Skruva ihop lådan och kör. Vill man ha en större knopp istället för metallen som jag föredrar finns även detta på ebay för en femma.
Såhär ser den ut bakifrån.
”tada.wav”. Redo att odla jäst, bara att vrida på ratten och ställa in sin hastighet. Fördelen med denna låda är att den är liten och snygg. Nackdelen är även att den är liten så en stor e-kolv står något farligt om man har småbarn eller husdjur i hushållet.
Inköpslista
Strömadapter, 19kr
Neodymium magneter, 8x2mm, 15kr
Strömregulator/potentiometer, 21kr
Låda i aluminium, 120mmx95mm, 72kr Ev byt denna mot en plastlåda från t.ex. Kjell&Co.
Efter en bryggning har vi som hembryggare en hink full med smaksatt sockervatten som vi kallar vört. Sockret kommer jästen omvandla till alkohol och koldioxid. Genom att mäta mängden socker före och efter jäsning kan vi räkna ut hur mycket socker som omvandlats till alkohol och hur sött vårt öl tekniskt kommer vara. Hur sött det upplevs beror på ytterligare faktorer som alkoholstyrka och sockerarter. Mängden socker löst i vattnet går att mäta på några olika sätt. Det vanligaste för hembryggare är med en hydrometer, som fungerar enligt Archimedes princip: ett föremål nedsänkt i en vätska påverkas av en uppåtriktad kraft lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. En hydrometer är alltså ett noggrant tillverkat och uppmätt flöte som visar på hur hög densitet vattnet eller vörten har vid en viss temperatur. Den andra vanliga metoden är med en refraktometer som ser ut som en liten kikare. Densiteten i vätskan påverkar brytningsindex, dvs. hur ljus bryts, och det visas på en skala inuti refraktometern.
Problemet med dessa två metoder är att mätningar sker i det fria, utanför jäsningen. Vill man ha många och regelbundna värden måste man ta ständiga prover från hinken för att se hur ens jäsning fortlöper. Det ger ett svinn på öl och ökar även infektionsrisken när man öppnar jäshinken gång på gång. Därför har många, inklusive jag själv, installerat en tappkran på jäshinken för att underlätta provtagning och minska infektionsrisken, men svinnet och tidsåtgången kvarstår. Jäser man lager måste man dessutom höja temperaturen på provet till 20 grader för att hydrometern ska visa korrekt värde, eller kompensera värdet från en tabell. Dessutom kan kolsyra löst i vörten ge avvikelser i mätningen. Nu har det dock kommit en digital densitetsmätare avsedd för hembryggning. BeerBug mäter kontinuerligt under jäsningen densiteten på vörten inne i jäshinken enligt Archimedes princip. Data skickas trådlöst data via wifi och Internet till en server där allt presenteras snyggt i en graf. BeerBug ger även möjlighet att mäta temperaturen under jäsningen. Nya mätdata tas var 15:e minut. Jag har jäst två öl, en lager med 34/70-jästen och en ale med WLP090, för att utvärdera hur BeerBugen fungerar och upplevs. Det finns flera skäl till att man vill övervaka jäsningen. Många hembryggare tar ett startvärde, Original Gravity (OG), 1-2 värden under slutskedet på jäsningen och sedan ett värde i samband med att ölet ska tappas på flaska eller fat, Final Gravity (FG). Dessa mätningar ger en bra indikation på hur mycket socker som förbrukats och när det är dags att tappa på flaska.
Det man däremot missar är hur jästen beter sig i lagfasen (vilofasen), logfasen (tillväxtfasen) och primärjäsningen, vilket är väldigt olika beroende på jäststam, vitalitet och viabilitet på jästen. Att veta hur en jäststam beter sig, men framförallt att kunna anpassa temperaturen mitt under pågående jäsning, kan göra stor skillnad för slutresultatet. För en lagerjäst vill man dessutom veta när den jäst 70-80 %, så man kan höja temperaturen på jäsningen för en diacetylrast. BeerBugen kommer med ett plastsänke, som hänger i en fiskelina genom mitten på locket på jäshinken upp till moderenheten. Som tillbehör finns även en termometer, som sätts där jäsröret vanligtvis brukar sitta. Termometern är en metallpinne som sträcker sig ner i vörten. Den ansluts med en sladd till moderenheten, som den även får ström från.
Varje BeerBug har en unik webbadress på Beerbug.com. Man måste själv först ange sitt startvärde (OG), och dessutom eventuellt justera termometerns avvikelse, innan man kan börja övervaka sin jäsningen. BeerBugen känner inte själv av specifika vikten, utan den måste mätas av bryggaren med hydrometer eller refraktometer innan man kan trycka på start. BeerBugen jobbar lokalt trådlöst via wifi, och har ett batteri som laddas via USB före jäsning. Det är viktigt att det egna wifi-nätet räcker i styrka från routern till jäshinken. Jag upplevde dock inte något problem trots att jag jäser i ett kylskåp i en intilliggande byggnad.
För att ansluta BeerBugen till wifi-nätet använder man en smartphone och funktionen Blinkup, en trådlös ljusöverföring som går till så att man lägger smartphoneskärmen på BeerBugen, som sätts i vaket läge med den enda knapp som finns på den. Sen blinkar telefonen över information om trådlöst nätverk och lösenord till BeerBugen, som sedan ska ansluta sig automatiskt och vara redo för ytterligare instruktioner, antingen från BeerBug-appen i telefonen eller via hemsidan. Skulle detta inte ske så blinkar BeerBugen med olika färger och med olika längder på blinken beroende på felkod. En kodnyckel behövs för att förstå vad som inte fungerat. En sådan finns på hemsidan och kan lämpligen skrivas ut. Första gången jag startade BeerBugen så ville den inte ansluta till nätet. Efter 20 minuters försök med Blinkup, omstartad router och försök både på hemsidan och med appen så gick det plötsligt, och den började skicka data. Temperaturen som visades på hemsidan stämde väl överens med både min UT-200-termostat, som styr kylskåpet utifrån jäshinkens temperatur, men även med mina referensmätningar med extern termometer.
Jag satte igång min lagerjäsning på 20 grader och lät kylen sänka vörttemperaturen till 11 grader, något som fick Öchslevärdena att spöka lite i början av jäsningen. Min teori är att värdena inte kompenseras beroende på vilken temperatur som vörten har. När jäsningen väl kom igång skickade BeerBugen rimliga värden fram tills dess att jäsningen avtagit. Då hoppade värdena för den specifika vikten en del igen. Det slutgiltiga värdet angav BeerBugen till 1,016. Min kalibrerade hydrometer visade 1,011. Slutresultatet är alltså inte så förtroendegivande. Eftersom lagerjäsningen skedde på en mindre batterivänlig temperatur så laddade jag BeerBugen en gång i halvtid, medan den fortfarande övervakade jäsningen. Jag använde min iPhoneladdare och drog usb-sladden in i kylskåpet, smidigt och enkelt. Dag fem tappade jag dock kontakten med BeerBugen och fick lägga en timme på att försöka få igång den igen. Plötsligt fungerade allt igen och den skickade värden till grafen. Orsaken till signaltappet är oklart. Ale-jäsningen fungerade betydligt bättre. BeerBugen hoppade igång på en knapptryckning och skickade data direkt. Jag satte startvärdet till 1,054 men Beerbugen visade nästan omedelbart 1,050 tills jäsningen satt igång. Då fick jag en rak linje ner till dess att jäsningen avstannat. Sen hoppade värdena som en jojo, med upp till 5 Öchsle avvikelse uppåt och nedåt.
BeerBug-kitet inklusive tillbehöret termometer (metallpinnen).
För att ge vettiga värden måste man borra upp ett extra hål i mitten på jäshinkslocket.
Omdöme
Jag upplever BeerBugen som en apparat som avmystifierar jästens arbete och ger en relativt tydlig bild över hur en jäststam arbetar. Jag har lärt mig mycket av bara två användningar, och jag blev verkligen förvånad över hur snabbt bägge jäststammarna arbetade. Främst lagerjästen 34/70 som jäste klart på ca fem dagar. För min del är jag mer intresserad av hur olika jäststammar fungerar än om mitt öl jäst klart eller inte. Dels vet jag vid det här laget när ölet jäst färdigt, dels väntar jag alltid några dagar efter avslutad jäsning så jästen får städa restprodukter efter sig. BeerBugens styrka kommer verkligen till sin rätt just när det gäller att följa hur jästen arbetar.
Det som drar ner helhetsintrycket är att värdena den skickar inte är tillförlitliga när det inte pågår någon aktiv jäsning, något som kan ha med mina mjuka jäshinkslock att göra. Vid en kraftig jäsning ökar trycket inne i hinken vilket lyfter locket och då följer sänket med. BeerBugen är designad för att användas med carboys och ger förmodligen bättre värden i ett stadigare jäskärl. Ytterligare på minussidan är att BeerBugen är svårskött utan dator. Jag fick ta ut min laptop till bryggeriet för att få igång BeerBugen när den stängt av sig halvvägs genom jäsningen.
Hemsidan man använder för att övervaka sina jäsningar på känns inte genomtänkt designmässigt, och jag saknar möjligheten att använda graferna och värdena i t.ex. en blogg eller ett forum. Jag saknar även möjligheten att anpassa utseendet på grafen eller justera värden när man väl startat en jäsning. En ny version av hemsidan ska dock vara lanserad när denna tidning är tryckt. Mitt krångel med kontakten till wifi-nätverket före den första jäsning kan ha varit enhetsberoende eller nybörjarmisstag. Det var ändå klart irriterande att inte kunna lösa det smidigt och inte heller förstå varför det plötsligt fungerade igen. Allt jag gjorde var att lägga in wifi-lösenordet via Blinkup ett antal gånger och plötsligt fungerade det.
Jag rekommenderar BeerBug till den som har ett särskilt intresse för jäst och jäsning, med extra betoning på lagerbryggare. Att pricka in en diacetylrast kräver inte längre varken ansträngning eller tur utan blir rätt varje gång. Den funktion jag saknar mest är möjligheten att sätta larm i appen, till exempel när jäsningen nått ett specifikt värde. Det jag framförallt hoppas mest på i framtiden är att tillverkaren ger möjlighet att samköra BeerBugen med en termostat. Då skulle man kunna styra jäsningen med automatik utgående från specifik vikt och temperatur. Fast det skulle ju ta bort lite av hantverket och magin med jäsningen…
PLUS
Stark wifi
Korrekt termometer
Liten storlek
Ger tydlig överblick på hur jäsningen går
MINUS
Dyr
Visar inte tillförlitliga värden på specifik vikt
Saknar möjlighet att skötas via usb när wifi krånglar
Kryptiska lampor som signalerar enhetens status, nästan som morsekod!
Kräver en smartphone för att startas
Termometern är tillbehör
Batteriet håller inte för en hel lagerjäsning
Klumpigt gränssnitt både på hemsidan och i iPhoneappen (men ny version ska komma)
Kräver att man gör ett extra hål i jäshinken då BeerBugen ska sitta centrerat
Går inte använda med temperaturtillbehöret i damejeanne eller BetterBottle
Artikeln är även publicerad i Hembryggaren nr4 2014.
En märklig sving på OG i början av jäsning. Temperaturen var betydligt med stabil.
Den här bilden genomsyrade första timmarna med bugen och mitt tålamod för sånt är inte det bästa.
Ett exempel till på märkligt beteende.
Pale Ale-jäsningen i sin helhet.
Pilsnerjäsningen före det blev dags att sänka till lagringstemp.
Välkomna till den mörka sidan! Jag har skaffat mig en bakmaskin erhmf jag menar så klart Braumeister. Det har jag inte gjort för att primärt öka kvalitén på mina öl utan det handlar främst om att inte behöva minska på antalet bryggningar per år eftersom några radikala förändringar i både privatliv och yrkesliv är på gång. Jag insåg med andra ord att jag måste uppgradera och/eller automatisera mitt bryggsystem om jag ska kunna fortsätta brygga. Först tänkte jag köpa en till kastrull modell större så jag kunde fortsätta brygga ungefär som jag gjort fast laka rakt ner i kokkastrullen istället för flytt via en hink. Detta skulle underlätta passningen under lakningen en hel del. Att gå upp i storlek på kastrull skulle även minska risken för överkok. Jag testade en bryggning med en lånad 98l-kastrull och det funkade mycket bra men den var något stor och otymplig att bära omkring med så rengöring på plats är att rekommendera, något jag inte kan eftersom jag saknar avlopp i bryggeriet. Tanken med nya systemet var även att styra vattentemp för mäskvatten och lakvatten i 50l-kastrullen med min termostat UT200 och planeringen gick så långt att jag redan köpt en STC1000 för att frigöra den UT200an jag har i kylskåpet. Jag hade en rad olika planer och skisser på olika 3-tier-system med pumpar och bänkar jag skulle snickra men nånstans mitt i allt det här insåg jag att min tid närmsta två åren inte kommer räcka till för den typen av bryggningar där man är väldigt närvarande under processen. Därför tänkte jag om helt och bestämde mig för en Braumeister. Jag sneglade en hel del på Camurrin också som jag tror är något smidigare att använda med sin omrörare och avsaknad av pumpar men det är något med det där tyska jag går igång på. Resan till Tyskland hjälpte absolut inte heller men min nyfunna kärlek till riktigt välgjord tysk pilsner. Jag vet att det kommer en upphottad version av Braumeister med ny display i början på nästa år men jag har inte möjlighet att vänta med mitt inköp av en massa anledningar. Jag slog till på den större 50-litersmodellen på en gång då det är den batchsize jag är van vid att brygga. Det går ju att sätta i ett mindre maltrör om det behovet skulle uppstå i framtiden. Det blir premiärbryggning inom en vecka är planen, jag bara väntar på att jäskylen ska bli ledig. Här ska stegmäskas!
Jag köpte även huvan till Braumeistern eftersom jag är så trött på kondens. Jag håller på att labba med lösningar för att leda ut ångan, helst utan någon fläkt. Risken för DMS känns överdriven eftersom alla större bryggverk har denna typ av lösning.
Kranen med dåligt rykte. Vi får se om den duger eller om den ska bytas på sikt.
Camurri Brevetti har i samarbete med MaltMagnus tillverkat ett 200l-bryggverk avsett för mikrobryggerier och bryggpubar, Camurri CB200 För att göra en reklamfilm och fotografering av bryggverket i action frågade MaltMagnus mig och Chris på Dalarado Brewery om vi skulle brygga en batch öl av deras grundrecept i Malung på Chris bryggeri. Jag behövde inte fundera så länge på den frågan… Min resa till Malung och Dalarado Brewery började hos MaltMagnus i Kumla där vi efter en god lunch och rundvandring på lagret lastade Camurribryggverket CB200 på släpkärra och sakteliga letade oss uppåt Sälen på småvägarna. Vi lastade av bryggverk och film/fotoutrustning i bryggeriet och åkte hem till Chris för middag och ölprovning. Utvilade dagen efter satte vi igång med bryggningen med det glänsande bryggverket. CB200an är ett helautomatiskt bryggverk där grundidén kommer från Camurri CB50 som är anpassad till hembryggare. Bryggmetoden går att likna vid en stor brew in a bag (BIAB) fast med stålkorg, omrörare och automatisk temperaturreglering. Det går att brygga uppåt 200 liter åt gången och även denna stora modell har blåtandsinterface så man med ett tillbehör kan sköta programmering och övervakning av bryggverket via sin Android-telefon.
Magnus, Chris och Veronica. Här ser ni tydligt storleken på bryggverket, smidigt och kompakt!
Behind the scenes. Foto Veronica Lindroos.
9kW säkerställer ett riktigt kraftigt kok, den kräver 3-fas såklart.
De tre värmeelementen syns här tydligt genom mäsk-korgen. Omröraren sätts igenom korgen ner till botten.
Efter mäskningen höjs korgen med en liten vinsch för lakning. Man kan laka med varmt vatten genom korgen om man vill men det är inget krav. Det är kul att det går att brygga på fler sätt efter ens egna behov. Det går även att brygga så lite som 50 liter i den!
Detaljbild på korgen. Som ni ser är det dubbla nät, det stora klarar vikten och det med mindre maskor är såklart silen.
Chris nuvarande bryggverk, som han växt ur, består av 3st 100l-Patinakastruller som är gasolvärmda. För att brygga sin 200l-mängd får han mäska och koka tre gånger på en dag!
En titt in på öllagret.
Chris har fyra öl i produktion för tillfället. En Rye Pale ale, en IPA, en brown ale och en coffeestout.
Trots öppenliggande element blev det ingen fastbränning alls. Varje element är på ca 3000w vilket motsvarar min doppvärmare jag kokar med.
Chris programmerar via mobilen sina raster inklusive utmäskning.
Kontrollpanelen på sidan av bryggverket.
Inmäskning utan någon mäskpaddel. Häller man bara malten i lagom takt så klarar bryggverkets omrörare att fördela malten i mäsken, utan klumpar.
Lakning med 76c-vatten över den upphissade korgen för att nå en större kokvolym. Effektiviteten hamnade runt 82% så bryggmetoden fungerade väldigt bra.
I väntan på uppkok.
Magnus och Chris städar ur korgen med våtdammsugare, riktigt smidigt.
Hotbreak med första humlegivan Northern Brewer
StarSannad plattvärmeväxlare.
Rengöring av bryggverket efter koket, varmvatten och en svamp räckte till kanterna och en lite borsta för att komma åt under värmeelementen.
Bryggverket har två tappkranar, en till öl under kalldruvs-nivån och en till rengöring som här.
Vörtproverna smakade riktigt gott med nobel humle på en knäckig maltbotten.
Det går åt lite torrjäst till 200 liter!
Rehydrering av jästen med kokt ljummet vatten i en ekolv.
Och där sätts vörten på jäsning!
Jag har tillsammans med MaltMagnus på uppdrag av Camurri Brevetti gjort två reklamfilmer och fotograferat för det nya 200l-bryggverket Camurri CB200. Vi åkte upp till Malung och lät Chris Slawson på Dalarado Brewery testbrygga. Vrid upp ljudet, tryck på helskärm och full HD och luta er tillbaka!
Engelska filmen
Svenska filmen
Expressen valde att skriva lite om bryggverket och filmen också, kul!
Här kan ni köpa bryggverket hos MaltMagnus.
Det här inlägget vänder sig bara till er som (kanske inspirerade av mig) investerat i termometern Gresinger GTH 1170 ”Den Gula Klassikern”. Manualen som följer med är väldigt kortfattad eller rent av dålig och framförallt när det kommer till hur man ska kalibrera termometern. För att ni ska slippa uppfinna hjulet igen så har jag nu klurat ut exakt hur man ska kalibrera den på bästa möjliga sätt. Som med mycket annat var det väldigt lätt när jag väl kom på hur man skulle göra och det visade sig dessutom vara grymt bra och noggrant! Något jag inte visste när jag köpte denna termometer är nämligen att den går att kalibrera med två metoder samtidigt mot två referenspunkter vilket gör den oerhört mycket bättre än många av andra kalibrerbara termometrar jag utvärderat tidigare som bara kan justera genom att flytta skalan i sidled vid ett mätvärde. Kom ihåg att en kalibrering endast gäller för en enskild sensor/givare. Byter du givare är det nya värden som gäller och vid byte bör man även vänta 10 min tills temperaturen på kontakterna till givaren och termometern stabiliserat sig, annars kan fel värde visas. Låt alltså sensorn sitta kvar i termometern…
Den vid första anblick kryptiska matematiska formeln som ligger till grund för vad som faktiskt visas på displayen är:
Visat värde på display = (uppmätt värde – offsetjustering) * (1 + scalejustering / 100).
Lätt va? Ja det är det faktiskt när man väl förstått varför det ser ut som det gör.
De två justeringssätten offset och scale
Vi vill kalibrera termometern mot 0c och 100c eftersom de är lätta att kalibrera mot i hemmamiljö och vi då uppnår en förhoppningsvis korrekt och precis skala däremellan. Termometern går som sagt att justera med två olika metoder samtidigt;
För att få en korrekt kalibrering måste vi först justera och spika nollan med hjälp av offsetfunktionen. Procent/scale kan inte kalibrera detta värde något jag vill illustrera med ett exempel; Visar termometern 0.3c i ett isvattenbad (dvs 0.3c för mycket) och vi sänker med maximala avvikelsen termometern klarar via procent/scale (5%) blir formeln så här; 0.3c * 0.95 = 0.285c. Det gjorde med andra ord nästan ingen skillnad alls och termometern kommer visa samma värde som tidigare då den avrundar uppåt. Visar termometern däremot 103c i kokande vatten (som vi för enkelhetens skull här definierar till 100c) och vi justerar med procent/scale kan vi lätt se att det är ca 3% som är fel: 103c * 0.971 = 100c. Så 3c avvikelse gick här att justera med ca 3% med scale-justeringen när vi inte ens kunde justera 0.3c fel vid nollan.
När kokar ditt vatten?
Angående vattens kokpunkt så skiljer den sig beroende på vilken höjd man befinner sig på. Ska man vara extra noggrann med kalibreringen och vet att man bor en bit över havet så går det att räkna ut vid vilken temperatur vatten kokar där man brukar brygga. Det räknar man ut genom följande formel: T=99.98-(h/300) där T är din specifika koktemperatur och h är höjden i antal meter över havet. Jag bor på 27 m.ö.h vilket ger T=99.98-(27/300)=99.89c. Bor man däremot på 500 meters höjd, i t.ex. Kiruna, så blir skillnaden 1.73c vilket plötsligt får en större betydelse. Jag försöker alltså få min termometer att visa 99.9c vid kokande.
Mina olika K-givare och den inplastade Gresingern.
Sätt 0c med offset
Ta krossad is och fyll ett glas, häll på kallt kranvatten till 80% av isen och vänta två minuter.
Mät i centrum och mitten av glaset där temperaturen nu är 0.0c.
Antal grader fel som visas på displayen bekräftas med Scale för att ge rätt värde. Dvs. visar termometern 1.1c är det +1.1 som gäller, inte minus.
Stäng av termometern.
Tryck på On/Off-knappen en gång samtidigt som du håller in Holdknappen, håll på hold tills OFS dyker upp i displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 1.1.
Bekräfta inmatat värde med On/Off-knappen, ett tryck, tryck On/Off en gång till så startar termometern om.
Det kommer stå OFS en kort stund när du startar termometern för att visa att det finns en justering gjord. Bekräfta att du nu har 0.0c i isvattenbadet, annars justerar du igen.
Sätt 100c med scale
Dags att justera 100c-punkten. Koka vatten kraftigt och mät nära botten men fritt i vattnet.
Antal grader fel som visas är nära det antal % som scale ska justeras för att dra ut skalan.
Visar termometern 97.6c är det ca +2.27 som ger 99.9c kokande.
Stäng av termometern.
Håll in Hold-knappen tryck och släpp On/Off-knappen igen tills OFS dyker upp i displayen.
Tryck på On/Off-knappen en gång så hoppar den till Scale, det kommer stå SCL på displayen.
Justera värdet med Mode- eller Holdknappen till 2.27% enligt mitt exempel.
Spara värdet med ett tryck på On/Off-knappen.
Starta termometern och den ska nu visa 99.9-100c i kokande och 0.0c i isvattenbadet.
Nu har du en grymt bra termometer som förhoppingsvis inte visar mer än 0.1c fel mellan 0-100c!
Vi tar det en gång till med bilder:
En påse med krossad is. En ”karta” isbitar gick åt så ca 20 stycken. Brödkavel är smidigt att krossa med.
Glaset med is och sedan med vatten till ca 8/10-delar. Vänta några minuter så temperaturen stabiliserar sig.
Med denna kombination ligger jag +0.8c fel.
Håll in högra knappen, tryck en gång på On/Off.
Släpp On/Off och håll kvar Hold tills…
…det står OFS. Nu är det pilarna som gäller för att justera. I detta fall är +0.8 ett bra ställe att börja på. Spara värdet och starta om. Visar den någon decimal fel fortfarande så justera igen. Fortsätt tills nollan sitter.
99.9-100c-kalibreringen i stormkokande vatten. Ha 4-5cm hög vattennivå så blir det lättare då man undviker att komma åt botten. Siffran som visas är en bra start på hur många procent som ska justeras. 102c är ca -2.00 som värde på Scale, 98 är 1.02. Även här krävs några försök för att hitta rätt. Värdena i kokande vatten är lite rörliga och siffran står sällan stilla som i isbadet.
99.7c är nära, lite till justering behövs. Just denna kombo slutade på +1.1c OFS och +2.27% SCL.
I vintras när vi ändå drog in nytt vatten/avlopp till huset så bad jag elektrikern installera ett 16A-uttag i tvättstugan som jag då brukade bryggde i men efter ett par bryggningar med galet mycket kondens flyttade jag ut till garaget och jag testade även att brygga några gånger utomhus vilket är skönt sommartid men ger väldigt mycket bortkok vintertid. Nyligen har jag ju skaffat en mer permanent plats för bryggningar och utrustning i boden/uthuset; den isolerade delen av garaget som jag numera kallar ”Bryggeriet”. Där hade jag enbart tillgång till 1st 10A-uttag som dessutom nyttjades av min jäskyl, kegerator, belysning och garagets belysning. Så när jag bryggde fick jag dra en skarvsladd från tvättstugan ut genom fönstret, med en skarvdosa i gruset och in genom bryggeridörren som då inte gick att stänga. Inte optimalt ur säkerhetssynpunkt…
Idag har har jag äntligen fått hjälp av min hembryggarkompis Lasse att byta några automatsäkringar från 10A till 16A och installera 2 enskilda uttag enbart för bryggning (ja, Lasse är behörig elektriker). På bilden ser ni alltså från vänster 16A, 16A och 10A som jag kan brygga med. Vad ska jag nu med all denna kapacitet till? Det får framtiden visa!
Jag har byggt mig en kegerator, dvs ett kylskåp att ha mina corneliusfat i samt servera från. Inspiration hämtade jag från Henrik Lindqvist snygga bygge och jag ska säga direkt att jag inte är mycket till snickare. Men jag tänkte ändå dela med mig av hur jag gjort.
Jag köpte detta tapptorn i rostfritt med flödeskontrollerade kranar begagnad av en kille på ett internetforum. Kylskåpet hittade jag på blocket och det är 110cm högt vilket är den perfekta serveringshöjd för en kille på 1.90 som jag.
Ovansidan av kylen var ren isolering så jag sågade till en träskiva (masonit typ) med lite överhäng bakpå kylen men övrigt samma mått. Den fick två lager vitt och tre lager båtlack vi ändå hade hemma. Skivan målade jag löst vid sidan av så skruvhuvudena lyste gult där de kom på plats. En skvätt vitfärg fick lösa det…
Jag markerade sedan var jag ville montera tapptornet och tog ett borr och borrade rakt igenom skivan, isoleringen och ner i kylskåpet. Hålet är precis lagom för två ”sytrådar” 3/16″ dvs de tryckreducerande slangarna jag har. Gör man ett större hål så kommer mycket kalluft strömma upp i tapptornet och ger kondens. Jag får istället lite ljummen öl det första jag tar, dock enbart sommartid eftersom kegeratorn står svalt resten av året.
Här kommer en av två slangar upp ur kylen och in i tornet.
Sen skruvade jag fast tornet och satte dit täckbrickan så man inte ser skruvarna.
Anslutningen till vänster var redan fastsvetsad när jag köpte tornet och tur var det för jag hade aldrig fått dit två John Guest-kopplingar i det här smala utrymmet. Den vänstra har alltså vanlig ölslang 3/8″ ca 5 cm och sedan en JG-reduktion 3/8″ till 3/16″ sytråd. Den högra har en 5/8″ gänga till 3/8″ ölslang och en bit ner sitter en till 3/8″ till 3/16″. Det ska egentligen sitta en mutter istället för de gummipackningar ni ser vid den högra kopplingen men jag lyckades inte få det tätt. Nu sitter högra kranen lite glappt i tornet så detta måste jag förbättra när jag kommit på en bättre lösning.
Jag passade på att måla min fula rostiga CO2-tub så den blev vit och fin. 10kg rymmer den och jag räknar med att den ska räcka minst ett år. Vi får se… CO2-slangen går in i sidan genom kylskåpsväggen.
Min något underdimensionerade regulator.
Jag kapade CO2-slangen och drog den inifrån och ut så jag har två anslutningar i kylen. Grenen är ett vanlig T-kors som är fastdragna med oetikerklämmor. Värmer man slangen i en kaffekopp varmt vatten så går klämmorna dra åt det där ligga extra som gör att man sover gott om natten. Litet tips.
Jag köpte till två gummihättor eller flugstoppare om man så vill. Går att ha lite starsan i om man vill det.
Under tapptornet har jag en spillbricka som jag lånat från min espressomaskin. Spillbrickor är sjukt dyra för vad det faktiskt är så detta får duga tills vidare. Spillbricka vill man ha även om man har gummihättorna för det kommer droppa och kladda, jag lovar!
Tre fat får plats i kylen med lite vilja och tålamod. Det är bra när jag har två fat på kolsyrning men vill kunna dricka ur det tredje sommartid. Vinterhalvåret har jag som sagt 6-8c i bryggeriet.
Här står min kegerator bredvid jäskylen som från början var tänkt att ha faten i. Så blev det inte…
Uppdatering; det går att få in fyra fat i kylen med en lite slipning av kylskåpsdörren bara:
Min gamla kylspiral har tjänat mig väl men efter att ha gått upp till 40-litersbatcher tycker jag att det tar för lång tid. Jag övervägde ett tag att bara bygga på min gamla 5-meters, antingen genom att skarva eller genom att göra en spiral-i-spiral men jag har helt enkelt inte tid att mecka med det då min firma tar så mycket av min tid att jag snart har tomt i mina fat! Därför köpte jag en färdig kylspiral från Humlegården istället. På min förra hade jag långa slangar på ca 2m fastmonterade vilket gjorde att jag inte behövde någon skarv inomhus utan den var reda att användas direkt. Eftersom jag numera kokar i garaget så måste jag ändå förlänga och kortare slangar är lättare att förvara. Jag trodde min gamla trädgårdsslang skulle passa men icke då så en annan förändring är att jag ansluter med silikonslang 12×16 som jag hade en bit över. Den är mer elastiskt än trädgårdsslang så slangklämmorna går att dra åt lite mer, funkar det inte så får det bli armerade från humlegården. På tal om slangklämmor så safe:a jag med dubbla par. Anledningen till de två färgerna på gardenakopplingarna kanske ni undrar? Varmvatten kommer ut ur den röda och kallvatten in på den blå, idiotsäkert för en idiot… Förhoppningsvis kan jag brygga nu i veckan så då blir det testkörning och jag hoppas på halva kyltiden.
Om någon skulle vara intresserad av min gamla kylspiral på 5m kopparrör 12mm så är den till salu om den hämtas i Norrköping, den blir för otymplig att posta helt enkelt. Den är inte vacker men gör jobbet på batcher upp till 25l. Skicka ett mail i så fall.
Senaste kommentarer