Många brygger med BeerSmith2 som hjälpmedel och den vanligaste frågan jag får om Beersmith är om jag kan dela med mig av min profil. Tyvärr är det inte riktigt så enkelt eftersom vi alla brygger olika även om vi köpt samma utrustning eller t.om. samma bryggverk vilket gör att min profil kommer ge fel värden för dig. Vi krossar malten olika grovt, har olika kokpunk pga lufttryck eller höjd över havet, har olika sorts isolering av kokkärlet, olika mängd mäskvatten etc. Därför måste alla skapa din egen profil om man vill att Beersmith ska bli mer precist i sitt sätt att gissa OG eller få rätt volymer och temperaturer. Därför vill jag dela med mig av mitt sätt att skapa en profil även om det finns bra guider gjorda av BeerSmiths grundare m.fl. på youtube.
Så här skapar du din egna BeerSmith-profil
1. Bestäm din önskade mängd öl i du vill ha i slutändan. Ska du köra fat är 19-20l en bra volym, till två fat är 38-40l lämpligt. Jag väljer 40l i detta exempel. Detta är din Bottling Volume som du inte ska/kan skriva in utan du ska börja med att skriva in din Batch Volume.
2. Batch Volume är din mängd vört du häller ner i jäshinken före jäsning och utan någon eventuell förkultur. Din Bottling Volume plus Fermenter Loss (den mängd öl du lämnar kvar på jästkakan och som blir kvar i hävert, hydrometerprov och provsmakningar) är din Batch Volume. Jag vill ha 40l och brukar lämna ca 2l i jäshinken (fermeter loss) ihop med jästkakan så jag skriver 42l som Batch Volume och 2l som Fermenter loss. Nu står det 40l som bottling volume.
3. Bestäm hur länge du ska koka, 60 minuter är vanligast men mellan 60-90m är också vanliga värden. Detta är Boil Time. Jag tar 80m i exemplet eftersom bortkok mäts i procent per timme.
4. När du testbryggt en gång och mätt noggrant antal lite för kok (preboil) och antal liter efter kok (postboil) får du din Boil Off i procent och liter. Skriv in antal liter per timme du kokar bort i Boil Off-rutan och se så procent per timme stämmer. Jag kokar bort 4l i timmen och kokar i 80 min vilket motsvarar 5.33l i Total Boil Off vilket uträknat är 7.5%/timme vilket är ganska lågt men okej. Det är viktigt med samma koklängd här, senare kan du alltid justera per recept vid behov, t.ex. för långkok av imperial stout.
5. Sist har du din effektivitet, Brewhouse Efficiency, längst upp till vänster. Detta är hur effektivt du får ner socker och vört i liter ner i jäshinken. Den vet du först när du bryggt fem-tio gånger och tagit ett medeltal av dessa tal. 75% är dock en bra siffra att börja med. Får du alltid 5ö över, testa med 80% istället. Får du oftast 5ö under så testa 65-70%. Kom ihåg att detta är brygghuseffektivitet och inte mäskeffektivitet. Hur mycket humle eller druv du får pga krossstorlek eller t.ex. vetemlt kommer påverka batchsize ordentligt här vilket är helt normalt. Det viktiga är att OG stämmer oftast eftersom volym kommer skilja 1-5l beroende på öltyp. Pilsner ger t.ex. lite mängd skräp (druv), ipa eller veteöl ger mycket humle respektive druv från proteiner vilket gör att vört blir kvar och inte hamnar i jäshinken.
6. Mash Tun Volume behöver man inte skriva in men kan vara bra för då varnar Beersmith om du skulle göra en mäsk som inte kommer rymmas i hinken/kastrullen.
7. Mash Tun weight och Mash Tun Specific Heat är värden som kommer påverka vilken temperatur som Beersmith rekommenderar till inmäskning. Väg din mäsktunna och skriv in 0.12 för metall och 0.3 för plast så är du klar med det. Påverkar inte Bryggverk men viktigt för infusionsmäskning och BIAB.
8. Har du en falskbotten som gör att du lämnar kvar vört i mäsken under kranen så skriver du detta i Lauter Tun Deadspace och kryssar i rutan under. Detta justerar du om du märker att du ständigt får några liter för lite preboil. Kör du Bryggverk eller BIAB är detta värde noll.
9. Brygger du med en Braumeister eller med Brew In a Bag (BIAB) så klicka i biab i din mäskprofil (mash profile) så stämmer grainabsorbtion bättre, dvs den mängd mäskvatten som blir kvar i mäsken och som du slänger. Detta gör man inte i denna profil utan under Mash profile.
10. Lakning med BIAB iklickat; vill du att beersmith ska dela upp ditt mäskvatten och lakvatten för BIAB kan du lägga till ett infusion step som eget laksteg i din mäskprofil, samma som steg 9 dvs inte i denna ruta.. Eller så håller du det i huvudet och mäskar du med så mycket du önskar av den totalvolym Beersmith föreslår för biab, resten lakar du med. T.ex. om Beersmith föreslår att du ska BIAB-mäska med 65l så tar du istället 55l och mäskar med och sparar 10 liter till din lakning.
Färdig!
Nu kommer Beersmith att rekommendera rätt mängd malt för rätt OG och rätt mängd vatten som håller rätt temperatur. Din Beersmithprofil kommer stämma för det mesta men troligtvis inte alltid. Så fort du börjar ändra i din bryggteknik, t.ex. mäska tjockare och laka mer eller bli bättre på att vattenbehandla, så kommer värdena ändras (främst din effektivitet i detta fall).
Skulle du göra väldigt starka öl mot vad du brukar göra så kommer effektiviten sjunka 5-10%, då ska du inte ändra i din profil utan ställ in din profil för den styrka/OG du gör mest eller i mitten av det spann du brygger mest. Jag gör mycket runt 1.050 och därför är min profil intrimmad på såna öl. Gör jag en starkare öl på t.ex. 1.070 så vet jag att jag bör ta i några procent extra malt som kompensation.
Att få till rätt pH i mäsken är viktigt för en bra konvertering och mäskeffektivitet, en bra smak på det färdiga ölet men även för förutsägbarheten mellan recept med olika mängder specialmalter i. Får man 85% mäskeffektivitet vid bryggningen av en mörk öl kan en ljus öl med mestadels basmalt plötligt ge 75% enbart för att pH-värdet på mäsken blir alldeles för högt. Resultatet blir en bryggning där man måste kompensera felet och ölet blir inte som man tänkt sig. Ett bra pH för mäsken för samtliga ölstilar är pH 5.4-5.6 mätt i 20c (Kuntze tycker 5.2-5.4), eller som vissa nybryggarguider anger; pH 5.1-5.3 mätt i mäsktemperatur ca 66c. Hur man mäter pH tillförlitligt runt 66c vet jag inte för varken de pH-papper som går att köpa i bryggbutiker eller digitala pH-mätare, både med eller utan ATC – Automatic Temperature Control, kommer ge korrekta värden vid den temperaturen (källa John Palmer 11.0 min in och Braukaiser som motsäger Palmer angående ATC). Därför rekommenderar jag att alltid mäta pH i 20c (och ja det finns film där jag mäter pH rätt ner i mäsktunnan men jag visste inte bättre då). För min del har jag tidigare förlitat mig på billiga pH-papper men märkt att de inte ger den noggrannhet jag är ute efter och att några öl blivit lidande av detta. Jag har helt enkelt, pga dålig utrustning, sänkt pH för mycket med mjölksyra och fått en syrlig bismak i ölet. Jag upptäckte detta misstag när jag uppgraderat till en riktigt stabil digital pH-mätare jag litar på. Denna vattentåliga rackare mäter riktigt snabbt och ner på hundradelen. Den är mycket enkel att kalibrera och har tre referensvärden (pH 4, 7 och 10) där det ingår vätskor för kalibrering i paketet. Den visar dessutom temperaturen på vätskan den mäter vilket är viktigt vid ölproduktion. Det finns billiga pH-mätare på Ebay för några tjugor men för mig är det viktigt att kunna lita på mina mätinstrument vilket jag förstått på diverse bryggforum att så oftast inte är fallet med ”kina-mätarna”. Någon kanske har tur och får ett bra exemplar (fredags-ex eller vad ska man kalla det?) men hur ska man kunna veta det? Jag vill förbättra alla områden jag kan i min bryggning och detta var lite av ett ”öppet mål” för en enkel och snabb förbättring. Inga mera kladdiga pappersremsor som är svåra att läsa av eller lita på. Att kunna mäta surheten i mina suröl/p.lambics är ett användningsområde jag inte visste jag behövde men nu inte kan tänka mig vara utan.
Handhavande, förvaring eller den s.k. baksidan av myntet
Alla de digitala pH-mätarna har dock en nackdel; elektroden, som är den lilla glasbubblan i botten, får inte torka ut. Elektroden får inte heller förvaras i vatten, inte ens destillerat vatten, utan det som krävs är en förvaringsvätska som, även om elektroden inte är i ständig kontakt med, ger ett bra skydd intorkad. Har man inte tillgång till denna vätska så går det i nödfall förvara elektroden nedsänkt i den pH 4.01-buffrade kalibreringsvätska som följer, men då måste elektroden förvaras stående i denna lösning hela tiden vilket säkerligen inte är så smidigt för de flesta. Mellan mätningar rekommenderas det dock att man sköljer elektroden med destillerat vatten för korrekta mätvärden, men duger alltså inte som förvaringsvätska eftersom det förstör elektroden. Det går även att skölja elektroden med den vätska som ska mätas härnäst vilket ibland är möjligt, dock inte i min bryggprocess. Efter en mätning bör man skölja i destillerat vatten igen för att sedan förvara elektroden i förvaringsvätskan. Och trots att man gör allt det här så har elektroden en begränsad livslängd på ca 2-3 år. Går elektroden sönder, då köper man den som tur är som reservdel. Hög mät-temperatur och extrema pH-värden åt bägge håll kommer ytterligare sänka livslängden på elektroden så viss försiktighet rekommenderas. Trots livslängden på elektroden känner jag ändå definitivt att den digitala pH-mätaren är ett lika ovärderligt mätinstrument som en bra termometer eller kontrollerad jäsningstemperatur när man vill få fram den absolut bästa ölen man kan. Finns för 695kr hos Humlegården och är väl investerade pengar för de som kämpar med sin mäskeffektivitet eller vill ta steget till ytterligare bättre kontroll och bättre öl.
Två testmätningar med mäsk över 50c bevisade tesen om otillförlitliga värden vid för hög mättemperatur. PH-mätaren visade pH 5.36 vid 54.1c för att sedan hoppa till pH 5.49 vid 51.1c. Vid 20.0c fick jag stabila 5.57 vid ett flertal mättillfällen, mitt i prick. För riktigt ljusa öl kan man hålla sig till nedre spannet av pH 5.4-5.8 medan mörka öl kan smyga lite högre. På denna bild syns decimalpricken men eftersom den blinkar lyckades jag på översta bilden ”missa pricken”
De gamla papperstickorna som jag helst slipper använda.
Den största anledningen till att jag köpte en Braumeister var att kunna lägga ner mindre aktiv tid vid bryggdagarna, låta maskinen göra mäskning/lakning/kok och om jag inte är där en halvtimme så sköter den sig själv. Absolut inte för att jag inte gillar att brygga hands on utan jag insåg mina tidsbegränsningar 2015 med ett till barn på g (det blev en flicka), nytt jobb, pendling 3,5h/dag ett halvår, långa jobbresor utomlands, renovering av huset, försäljning av huset och flytt till ny stad. Detta skulle annars garanterat innebära en mycket lång bryggtorka samt att jag samtidigt fick en anledning att uppfylla drömmen om en Braumeister. Med de anledningarna i bakfickan har jag därför under året försökt effektivisera mina bryggningar så långt det bara går, bland annat med Overnight mashing, FullVolumeNoSparge, större jäshink, refraktometer, större våg, STC-1000 med mera. Något som tagit mycket tid i anspråk och som jag inte blivit nöjd med är diskandet av Braumeistern efter en bryggning. Jag har den stora 50-liters-Braumeistern och den är rejält otymplig, det är ganska många delar med maltrör och fyra filter och det bränner gärna fast lite kring värmeelementen. Jag har testat med olika borstar och svampar men inget har känts smidigt eller bra. Jag känner två Braumeisterbryggare (s.j. Braumeisters) som använder en toaborste (ny såklart) men det känns inget vidare faktiskt, det är inget gammalt dass som ska skrubbas!
Historien om glödlampan och diskborsten
Precis som att det går att tillverka glödlampor som håller extremt länge, det sägs att detfinns det en lampa som lyst i över 100 år, så hörde jag talas om att samma sak gäller med diskborstar. Om man tillverkar en diskborste som tar slut efter någon månad så säljer man ju fler diskborstar. Jag bestämde mig för att testa detta med diskborstarna för 2 år sedan genom att köpa en diskborste från DeLaval avsedd för bönder att diska djurtråg och liknande med. Vi använder samma diskborste än idag och även om loggan börjar försvinna på baksidan så är borststråna fortfarande i helt okej skick! Varför berättar jag om en gammal diskborste egentligen? Jo enbart för att visa att det finns borstar med betydligt bättre kvalité än andra och just kvalité är vad jag söker efter till detta ändamål.
Speidels Rengöringskit
Tillslut bestämde jag mig för att testa Speidels egna lösning, Rengöringskitet för Braumeister. Vid första anblick kanske prislappen ser hög ut men det ingår 1 kg Halapur rengörings- och desinficeringsmedel som motsvarar VWP (desinficerande PBW). Borstarna som ingår är av riktigt hög kvalité och de är som gjorda för Braumeistern. Den stora runda borsten ligger bra i handen och har vinklade strån för att följa kanten på kastrull och maltrör. Den kommer åt bra mellan elementen och ut i kanterna. Den smala borsten passar pumphålen perfekt och det enda jag känner jag saknar i kittet är en svamp för att dra några varv runt värmelementen. Med följer en instruktion för rengöring och desinficering som Speidel delar upp i två olika metoder:
Rengöring (direkt efter varje bryggning)
Spola snabbt ur det värsta från bryggningen med vatten och töm.
Fyll med nytt vatten till 2cm över värmeelementen.
Sätt Braumeistern i manuellt läge med värme på 60c. Vatten värms och pumparna tvättas och luftas.
När vattnet nått ca 40c, stäng av pumpar och element, börja skrubba element och sidor med den stora borsten.
Rengör pumphålen med den lilla borsten, den går inte ner så djupt så tryck inte hårt.
Skölj ur Braumeistern och placera upp-och-ned.
Öppna och rengör pumparna genom att skruva bort ringen, ta bort impellern, skölj och torka med trasa/hushållspapper.
Sätt ihop pumparna igen och vänd sedan på Braumeistern.
Spola ur snabbt med stark och smal vattenstråle, pricka pumphålen.
Fyll upp med vatten till 2 cm över värmelementen och värm till 60c med pumparna igång.
Desinficering (minst efter var 5e bryggning)
Ta 1 tsk av Halapur och låt pumparna jobba i 15 minuter.
Stäng av värmen/pumparna och töm Braumeistern helt.
Finns rester kvar kan dessa nu avlägsnas med stora borsten.
Skölj Braumeistern med vatten, även pumphusen.
Exakt varför man ska välja 60c för att sedan jobba i 40c är oklart men tanken är att man inte behöver använda medel för rengöring varje gång efter några bryggningar. Jag har sett youtube-filmer med bryggare som använder kaustiksoda precis som stora bryggerier men det är dels hälsovådligt men även skadligt för plastdelarna i impellern. Jag ska labba ytterligare lite mer med rengöringsmetoderna med nya kitet och se vad jag kommer fram till, jag vill gärna få ner antalet moment lite. Posta gärna tips och trix bland kommentarerna!
Nu har jag äntligen fått lite tid över att bygga ihop min STC-1000 (126kr från Ebay) för temperaturstyrning av min jäskyl. Jag har sedan länge en UT200 där man slipper koppla sladdar själv men den styr bara en värmekälla ELLER kylare i taget och jag har behov av båda samtidigt ganska ofta. Om sanningen ska fram så föddes egentligen tanken till bytet enbart för att jag ville bygga en lakvattenvärmare med min UT200 och eftersom den tar 16A där STC-1000 bara klarar 10A så blev det en Ebay-impulsare. Någon lakvattenvärmare har det inte funnits tid att bygga och om någon vecka har jag ingenstans att brygga så det lär dröja en bra tid innan det blir något UT200-projekt men den kan få prya i min kegerator sålänge…
Det var meningen att denna bloggpost skulle bli en heltäckande artikel om denna maskin och hur man kopplar den men det är bättre jag lägger min energi på annat eftersom det redan finns välgjorda inlägg i ämnet från Yeahrup Brewery, FearWolf och Pilsnerbryggeriet. Lådan till mitt bygge är inbyggnadslåda G010 från Kjell & Co för 45 kr och resten är vanliga eltillbehör som alla elkunniga vet hur man lämpligen kopplar ihop. Jag valde att montera kalaset på en fristående platta som kan ligga ovanpå vilket kylskåp som helst istället för inbyggnad eftersom det är osäkert vilken kyl jag ska ha i nästa bryggeri.
Jag köpte standardmodellen av STC-1000 och inte STC-1000+ som är en mjukvaruuppgraderad version. Varför vet jag inte riktigt men detta var ett impulsköp och jag inte var så påläst om skillnaderna. Har man behov av de extra funktionerna ska man fundera igenom vad man ska köpa för modell och det finns även en ”Brew-modell” för de som bygger egna bryggverk.
Det jag gillar med STC-1000 mot UT200 är den tjockare mätsond-sladden som känns som den kommer hålla längre och att man bara ställer ett värde för önskad temp istället för att hela tiden sätta min/max som UT200an kräver. Sen känns den plastig, klarar bara 10A och kräver ett gäng lådor/sladdar/meckande innan den lirar. Eller såhär, man får exakt lika bra öl med bägge maskinerna med de är till för lite olika ändamål och publik. Bägge är rekommenderade köp!
Med en borr och en fil tog jag upp ett hål i frontplasten.
STC-1000-fronten snäpps loss och min inbyggnadslådas front går att spänna fast bakom.
Sen glider allt ner i de skenor som lådan har.
Dubbla uttag per källa lär knappast behövas men nu fanns plats och priset var detsamma.
Dragavlastare är korrekt enligt min behörige installatör Lars som hjälpte mig att bygga detta enligt konstens alla regler.
Plattan är ett hyllplan från en IKEA-bokhylla…
…som passar i en annan IKEA-bokhylla av samma modell om man inte vill ha den ovanpå kylskåpet.
En förkultur är en miniöl på några liter som man gör som förberedelse för att jästen ska vara pigg och hinna föröka sig innan den ska få jobba med den riktiga satsen öl. En stor och stark öl kan dessutom kräva 3-4 jäströr och det är då billigare att först göra en förkultur på ett rör och lite spraymalt innan. Först lite grundläggande fakta att ha med sig:
Allt detta sammantaget innebär att vår förkultur ska hålla ca 1.040, syresättas ordentligt och hållas i suspension (konstant omrörning) under jäsningen. Suspension görs antingen genom att man skakar förkulturen en gång i timmen eller med hjälp av en magnetomrörare, dvs en roterande magnet som rör om en annan inplastad magnet (magnetloppa) man lägger ner i sin E-kolv. Med magnetomrörare ökar tillväxten av jäst ungefär dubbelt mot skakmetoden men bägge fungerar. Man kan köpa magnetomrörare eller bygga en egen.
Hur stor förkultur behöver man?
Hur stor förkultur man behöver, även kallat pitchrate, beror på tre faktorer: lager eller ale, batchstorlek och styrka. Det finns en bra kalkylator för att räkna ut exakta mängden förkultur men jag tycker inte man behöver följa reglerna slaviskt för så länge man gör en förkultur så har man redan tagit tio steg närmare en bra öl än om man pitchar en gammal jästvial rätt ner i jäshinken. Hellre lite mer än för lite. Jag gör 1-3 liter förkultur beroende på om jag gör OG 1.050 eller 1.075, 20 eller 40 liter, ale eller lager. Här är en referens på ungefär hur jag brukar göra:
När ska man göra sin förkultur?
Kort sagt 24-48 timmar eller 4-5 dagar innan den ska ner i jäshinken. En förkultur förökar sig mestadels det första dygnet men 48 timmar tillför god marginal. Ett dygn i kylskåp räcker enligt mina erfarenheter för att jästen ska sjunka till botten men 48 timmar går lika bra. Gör jag en snabb förkultur dagen före bryggning häller jag ner jäst ihop med ölet, annars får den stå i kylskåpet och dekanteras före pitch. En del sparar förkulturer i kylen en vecka men det finns ingen extra vinning med det utan tvärt om så avtar jästens pigghet med tiden.
Steg för steg
1. Koka upp 1-3 liter vatten i en stor kastrull, eller direkt i din E-kolv om du är försiktig med hastiga temperaturväxlingar.
2. Vispa ner 100g ljus spraymalt (DME/Dried Malt Extrakt/torkat maltextrakt) per liter vatten. Varning för överkok i början.
3. Häll i ett kryddmått jästnäring.
4. Koka 10 minuter, sista minuten med lock (under god uppsikt!).
5. Kyl kastrullen till 20c i ett kallvattenbad i diskhon.
6. Häll över vörten till en Starsannad E-kolv, (jag rekommenderar 3-liters-varianten) eller stor flaska/burk.
7. Häll i din jäst och skaka kraftigt för att syresätta.
8. Ska du använda magnetomrörare lägger du i den Starsannade Magnetloppan nu.
9. Sätt Starsannad aluminiumfolie över öppning och låt stå. En steril bomullstuss lär fungera bra som plugg också men propp och jäsrör funkar också.
Humlegården har satt ihop ett startkit på allt man behöver för att komma igång vilket man kan beställa här, och detta ingår;
– E-kolv 3000 ml Bomex
– jäsrör
– syntetisk-propp-45-38-mm-m-hal
– spraytorkat-maltextrakt 500 g
– wyeast nutrient blend jästnäaring 42 g
– samt instruktioner på svenska och engelska
Komplettera med magnetomrörare och magnetloppa för extra bra tillväxt.
Exempel på förfarande
Här är allt som behövs för 3 liter förkultur: E-kolv med 3l vatten, spraymalt (DME), våg, termometer, Starsan, visp, jäst, aluminimumfolie, jästnäring och en kastrull 5l.
Blanda Starsan i din E-kolv och sätt på aluminiumfolien. Skaka försiktigt så allt blir desinficerat. Har du en magnetloppa ska den också i nu men ha en magnet på utsidan så inte E-kolven skadas vid hanteringen.
Väg upp 300 gram torkad spraymalt (DME).
Vispa långsamt ner spraymalten i vattnet i kastrullen så det inte blir klumpar. Se upp för överkok när värmen stiger.
Häll i ett kryddmått eller ca 1/4-dels tesked jästnäring i kastrullen.
Koka ca 10 minuter utan lock. Jag passar på att koka min termometer samtidigt.
Koka någon minut med lock så blir locket desinficerat samtidigt. Se upp för överkok!
Fyll diskhon med kallt vatten och ha gärna något i botten under kastrullen så vattnet kan cirkulera där.
I med kastrullen och kyl. Byt vatten 1-2 gånger, annars tar det väldigt lång tid.
Jästpåsen och saxen desinficeras med Starsan för säkerhets skull. Töm E-kolven på Starsan.
Häll vörten i E-kolven.
Häll jästen i E-kolven, Skaka kraftigt så vörten syresätts, eventuellt kan lite Starsannad plastfolie över öppningen vara lämpligt när du gör detta.
Nu är förkulturen redo att jäsa i 20c i 1-5 dagar. Skaka en gång i timmen före syresättning.
Har man en magnetomrörare som jag använder så är det dags för den att börja jobba.
En magnet håller magnetloppan på plats både när Starsan ska hällas ut och när jästen ska pitchas om några dagar.
En synlig virvel är bra om magnetomröraren kan åstadkomma men det räcker med mindre än såhär.
Min magnetomrörare som ni har inköpslista och byggintruktioner här.
När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så kan man pitcha den i sin nykokta vört direkt eller ställa den i kylskåpet. Efter ett dygn i kylen så har den beigea vätskan blivit öl+jäst. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan. Låta förkulturen stå i rumstemp under bryggdagen så den inte chockas av temperaturskillnaden vid pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 4c till jästemp 9-10c. Denna bild är från en tidigare förkultur eftersom 3068 jag använde denna gång inte sjunker av kylskåpsbehandlingen.
Odla upp från flaska eller om du köpt gammal jäst
Har man väldigt lite jäst att starta med, t.ex. från bottensatsen på en flaska, kan det vara klokt att odla upp förkulturen i två steg. Gör då en mindre förkultur på 500ml vatten och 50 gram DME först. När 48h har gått så ”matar” du förkulturen med resterande mängd (ca 2 liter och 200g DME) och jäser i 48h till innan du stoppar in förkulturen i kylskåpet. En populär tumregel är att varje steg ska vara 10ggr större volym än föregående.
Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
Köpt här från Ebay för 80 kr.
I jakten på att förbättra noggrannheten i mitt bryggande ytterligare har jag äntligen kompletterat min klassiska hydrometer med en refraktometer, detta för att kunna ta fler mätningar under bryggningen och pricka preboil gravity och OG exakt. Jag är trött på att springa med 1 dl het vört till ett kallvattenbad vilket gjort att jag slarvat lite med dessa mätningar under bryggningen. Nu är det äntligen slut med det! Med min nya fina rejäla refraktometer går mätningarna blixtsnabbt och det är lätt att både mäta och justera SG:t under bryggningen. Allt som behövs är en droppe vört man droppar på glasskivan, på med locket och titta i kikaren.
En hydrometer är en densitetsmätare som mäter vikten på sockret i vatten, ju högre densitet desto högre upp trycks hydrometern. En hydrometer är ett billigt och tillförlitligt alternativ för nybryggaren, framförallt om man kalibrerat den, men den är väldigt ömtålig (jag är inne på min tredje) och bör användas runt 20c för att ge ett bra mätvärde. Det finns tabeller för omräkning av mätvärde beroende på högre mät-temperaturer men man bör inte utsätta sin hydrometer för över 60c om man vill att den ska hålla mer än några gånger. En refraktometer däremot mäter hur ljus bryts i vätska annorlunda beroende på sockerhalt. Refraktometern finns i skalorna Brix som är jämförbart med Plato och Balling där sockerhalten mäts i procent men även såklart i Öchsle eller Specific Gravity som är mer vanligt bland hembryggare. Min refraktometer har bägge skalorna i samma kikare vilket är väldigt smidigt… Det finns en massa kina-kopior på refraktometrar men jag skulle rekommendera att köpa en ordentlig som t.ex. tillverkad av Brouwland som säljs hos Humlegården som visar rätt skala. De billiga är kända för att utgå från en gammal uträkning av skalan som visar fel värde vid högre % socker.
Refraktometrar som det står ATC på har en automatisk temperaturjustering och man slipper konvertera mätvärden vid sockerhalt. Refraktometern har däremot svårare att mäta FG eftersom alkoholen i ölet spelar ett spratt för brytningsindexet. Därför finns det verktyg som tar hänsyn till OG:t när man mäter FG med refraktometer så visst går även det värdet att ta fram. Även hydrometern blir påverkad av höga alkoholhalten vilket inte tas hänsyn till av så många. För att mäta FG rekommenderar jag denna konverterare hos Northern Brewer.
Kalibrering
Ni vet vad jag tycker om precisionsinstrument vid det här laget; inga mätverktyg är intressanta om de inte mäter rätt. För att se om refraktometern är korrekt ska man droppa lite destilerat vatten på glasskivan som då ska visa 1.000ö. Gör det inte det så skruvar man på en skruv på refraktometern tills den visa 1.000. Jag tycker det är fånigt att köpa en liter destillerat vatten för att få loss de två dropparna som krävs för att kalibrera sin refraktometer så varför inte tillverka lite eget dest-vatten? Det krävs ingen hembrännare utan en vanlig kastrull duger gott för ändamålet.
Koka 1 dl vatten i en rengjord kastrull några minuter och låt stå en stund så det blir mycket kondens på insidan.
Droppa från insidan av locket ner på en sked eller direkt på refraktometern. Det går att använda den medföljande pipetten också men de kan krokna av värmen.
I mitt fall var refraktometern perfekt kalibererad från butik så inga mejsel behövdes denna gång.
För att täta mellan filtrena och även hålla ihop dom, främst de övre, så är det många Braumeisteranvändare som använder en gummilist. Jag har kört både med och utan och tycker främst det är när jag brygger veteöl med dess mindre krossning som filtret gör någon nytta. För några år sedan var noggrannheten på storlekarna av Speidels maltrör inte den samma som idag och de som köpt Braumeister nyligen har inte samma behov av gummilist som de med äldre maskiner. För många inklusive mig så är det finare filtret några mm större än det grova vilket gör att en gummilist inte passar så bra utan man får trycka ner hela paketet med en viss mängd våld. En lösning är att klippa kanten på det finare filter till samma storlek som det grövre men då är man tvungen att alltid köra med list sen. Det går att spänna listen runt filtret med lite stadig hand och då går den ner lättare sen men sitter ordentligt tight, ofta orörligt när det är pump-break. En variant är att filterpaketet får ligga högt upp på kanten istället, eventuellt utan det liggande röret för att hålla nere hela maltpipan. Jag har testat några gånger med gummilist och några gånger utan och vet inte om det är nödvändigt att använda listen eller om jag kommer fortsätta göra det men efter att ha svarat på ett gäng mail om samma sak (länk och pris) så tänkte jag att jag lika gärna kan ta några bilder, posta några länkar och se vad mina ”fellow Braumeisters” där ute kommer fram till.
Min list är köpt på Kuntze och jag köpte 3m så det räckte till tre varv men jag kör bara på övre filtrena så resten är reserv eller dammsamlare. 140kr kostade den och här är länken; 1mm tjock U-list modell 511 med rund botten (511-0100).
Ungefär hit går mitt filter ner som jag inte stretchar listen lite runt vilket gör den tunnare.
Profilbild på listen som ju är en U-list på 1mm med 15mm bredd.
Eller är allt bara ett skämt och det är en lakritsrem jag tagit bilder på?
Nybryggare börjar ofta i den sparsamma änden vilket är både gott och ont för de dyraste köpen man kan göra är felköpen. En billig kastrull med sämre kvalité rekommenderas ofta och det är ”Biltemakastrullen”. För 469kr är den en bra inkörsport och det finns säkert många bryggare som inte uppgraderar den. Själv så började jag med en lånad aluminiumkastrull, köpte en Biltema 25l som jag hade ett gäng bryggningar, köpte en Patina 50l, sålde min Biltema 25l, köpte en mindre snygg Biltema 25l med trasig kran på loppis, sålde Patina 50l, köpte Braumeister 50l. Ja ni kan själva räkna ut att detta inte är så klokt ekonomiskt… Förutom att Bilteman har tunt gods, bräckliga handtag och tunn botten så är kranen av väldigt dålig kvalité. Det sista är däremot lätt, och om man vill, billigt fixat! Det finns ny kran att köpa på Biltema för den som värdesätter snabbare leverans men jag köpte via Ebay istället med gott resultat.
Den medföljande kranen är lätt att ta bort, en skiftnyckel på insidan och lite kraftfullt skruvande/vridande på kranen så lossnar den lätt. Hålet kan man borra upp om man vill ha större dimensioner på kran (1/2″ är vanligt) men denna guide är till de som inte vill borra och då passar 3/8″ som handen i handsken.
Utrustning som behövs
Nippel 3/8″ med slangkoppling
Kulkoppling 3/8″
Packning, befintlig från Biltemakastrullen.
Bricka hade jag en hemma som jag filade upp hålet lite på. Finns på lösvikt på Bauhaus annars.
Hexnippel hane-hane 3/8″
Ta delarna från bilden ovan från vänster;
Sätt slangnippeln på kulkopplingen. Dessa ska vara på utsidan av kastrullen.
Sätt brickan på hexnippeln och trä på med packningen utanpå. Dessa ska vara på insidan av kastrullen med packningen närmast kastrullväggen, brickan ser till att allt blir tätt.
Jag kapade min hexnippel några gängor för att kunna dra åt lite extra mycket men det kan ha varit onödigt, ni får testa er fram där. Gängtejp kan man köra också om man vill. De finns två sorter av vanliga gängor, NPT och BSP vilket är amerikansk och brittisk standard. I detta fall har jag blandat de två med gott resultat men håll er till en av dom om ni vill vara på säkra sidan.
Resultatet, en kran för 56kr som går att justera flödet på.
Det finns två typer av människor; de som ställer fram klockan några minuter så man inte missar bussen, och dom som tycker att en klocka är ett precisionsinstrument som ska visa korrekt tid. Ni som följt bloggen ett tag behöver inte fundera länge på i vilken kategori jag faller… Precis som jag tycker att en termometer ska vissa rätt värde så vill jag att min hydrometer ska visa rätt värde vid 20.0c där de flesta hydrometrar är kalibrerade mot. Det vanliga sättet att ”kalibrera” sin hydrometer är att läsa av värdet i 20c-vatten och anteckna avvikelsen för att sedan dra-ifrån/lägga-till uppmätta avvikelse på alla framtida värden. För mig är det nästan som att minnas att klockan går några minuter före och det är inte rätt väg att gå. Därför vill jag göra en permanent justering på mina hydrometrar. Och ja, plural, då jag har numera alltid en extra hydrometer i reserv då jag vet hur lätt de går sönder. Därför kommer här en annan kalibreringsmetod som jag inte sett på så många ställen tidigare. Börja med att se till att du har 20.0c-vatten i din hydrometer.
Justera ner värdet
Om hydrometern visar ett värdet över 1.000 vid 20.0c, t.ex. 1.003, så väger hydrometern för lite och behöver mer vikt. Antingen kan man droppa på genomskinligt nagellack på toppen av hydrometerröret och låta det torka. Mät igen och droppa/pensla på mer vid behov. Eller så lindar man tejp runt toppen av hydrometern som jag har gjort på bilden nedan:
Justera upp värdet
Om hydrometern visar ett värdet under 1.000 vid 20.0c, t.ex. 0.998, så väger hydrometern för mycket och behöver väga mindre. Då tar man fram en finräfflad fil och filar i botten av hydrometern där själv gjutpunkten i glaset är. Som ni ser på bilden nedan så är det en lite kula med överflödigt glas där som man kan ta bort lite av. Detta gör man väldigt försiktigt så inte glaset spricker.
Slutligen så kan man köpa en proffshydrometer som är kalibrerad i fabrik. Även den varianten klarar av lika mycket stryk som en okokt spagetti…
Senaste kommentarer