Min kegerator har absolut inte gjort sitt ännu utan tuffar på i gladan ro. Att fått in den precis vid köket (i förra huset var den i bryggeriet i huset bredvid) är väldigt trevligt såklart även om det lätt leder till ökad konsumtion. Mitt bygge av förra versionen (kan ni läsa om här) blev helt okej men nu när den har kommit in i huset kände jag att det var dags för en lite uppdatering, dels för min egen skull men kanske mest för ”waf:en”. Den blanka lack jag hade på toppskivan på förra versionen gulnade tyvärr med tiden och den stod inte emot fläckar på det sätt jag tycker en båtlack borde göra. Skivan var rätt sliten även den på grund av felaktig sorts trä. Dags för en uppdatering med andra ord.
Först behövde jag hitta en lämplig vit skiva, bänkskiva till kök kändes som det naturliga valet. Efter lite rotande på vinden hittade jag en överbliven högblank skiva som tillhört en med nya huset ärvd köksdel vi inte kommer ha behov av och efter lite sågande senare så passade den perfekt. Tillsammans med det köpte jag köpte jag en rejäl spillbricka för tapptorn istället för att låna spillbrickan från min espressomaskin. Även plasttapparna på kranarna byttes ut mot metall. Såhär gick jag tillväga:
Jag mätte upp skivan och sågade uppochned för att få så fint snitt som möjligt. Lite slipmaskin på kanten gjorde susen efteråt. Eftersom snittytan är in mot en vägg bryggde jag mig inte om att måla den, det får bli om jag i framtiden skulle orka ta med mig kylen på någon öltävling.
Tapptornet och den gamla skivan demonterades och en snabb rengöring av kylskåpstoppen avlöste.
Jag borrade upp ett litet hål för de två ölslangarna av sytrådsstorlek och försänkte kanten för att inte rispa slangen när den ska dras ned. Har man bara sytråd upp genom tapptornet blir kylförlusten eller nedkylningen av själva tornet minimal.
Den nya skivan fäste jag i kylen underifrån denna gång. Snyggare men lite riskabelt om något av värde skulle finnas i kylskåpstaket men jag hade tur.
De två små ölslangarna…
…ner i hålet ner genom kylskåpet. Överbliven slang på mina ca 1.5-2 meter sytråd drog jag ner i kylen så de hålls kylda.
Tapptornet redo för montering.
Fyra snabba skruvar men för säkerhets skull förborrade jag lite i den extremt hårda skivan. Vore trist om den sprack i slutmonteringen.
Min nya, stora spillbricka designad för tapptorn så den följer runt tornet.
De nya tapparna/piparna var något längre i monteringsdelen än de gamla så bågfilen fick jobba lite. Med andra ord var de inte avsedda för just mina kranar men passade tillräckligt bra. Jag fick komplettera med en liten extra gummipackning för perfekt passform.
Kranarna fick sig en rejäl omgång i PBW när jag ändå var igång. Även flödesreglaget demonterades fast först efter denna bild togs.
Även bakstycke och slangar fick en rejäl genomkörare.
Här är det färdiga resultatet. Lätt att torka av och både jag och min fru tycker att den är snygg.
Kolsyra bildas kontinuerligt av jästen under jäsningen tillsammans med etanol. Därför år det lite dråpligt att vi köper kolsyra och tvingar den tillbaka in i ölet (om man inte kolsyrejäser i flaska). Stora bryggerier gör dock inte som vi hembryggare och tvångskarbonerar med CO2 i fatet efter avslutat jäsning utan dom bara stänger igen jästanken, ofta en speciell brighttank, så att kolsyran som bildas från sista procenten jäsning även kolsyresätter ölet. Svårigheten med att ”lägga locket på och stänga in jäsningen” är att få en lagom mängd kolsyra så man inte antingen får ett platt öl utan kolsyra, överkolsyrat öl eller ännu värre gör så jäskärlet exploderar. För att styra denna process använder bryggerier en spundapparat (även kallat spunding valve) som är en justerabar pysventil som släpper ut så mycket övertryck man vill dvs när ölet är logom kolsyresatt. Lite som en regulator för kolsyretuber fast tvärt om dvs. du reglerar hur mycket apparaten ska släppa ut ur fatet och inte hur mycket som ska pressas i. För att veta hur mycket tryck som är lagom sitter även en manometer kopplad före pysventilen.
Det är alla delar som behövs och metoden är enkel när man väl har apparaten; tappa ölet på fat strax innan jäsningen är helt avklarad, 1-2% är rimligt vilket motsvarar 5-10ö från FG beroende på startvärde. Tryck i lite CO2 så locket till fatet fastnar och du har lite övertryck att justera supndapparaten med första gången. Koppla på din spundapparat på Corneliusfatets co2-koppling och vrid på pysventilen till du släppt ut CO2 motsvarande det värde du vill ha i fatet vilket är beroende på ölstil och temperatur som den jäses i. En rekommendation jag läst är att 0.8 bar är en bra nivå för lagertemperaturer men jag har sett bryggare köra upp till 1.2 bar. Utgå från vanliga kolsyresättningstabellen för att hitta rätt nivå.
Det går att bygga en spundenapparat själv från smådelar men via Aliexpress eller Ebay är de färdigmonterade så billiga att det knappt lönar sig, kopplingarna är superbilliga medan pysventilen kostar motsvarande hela apparaten vid mina efterforskningar. Vill man däremot som jag kolsyresätta tre fat åt gången så finns det lite pengar att spara. Det är nämligen väldigt enkelt att använda en spundapparat till hur många fat som helst. Koppla lite CO2-slang mellan ett fyrvägsförgrening och köp några slangklämmor samt kolsyrekopplingar, sen kan man egentligen seriekoppla hur många fat som helst. En bonus jag inte testat ännu men som rimligtvis bör fungera är att det borde gå att koppla i ett färdigjäst fat (eller ett fat med någon annan vätska t.ex. vatten) som även det blir kolsyrat i samma veva som jäsningen kolsyresätter sig självt.
Vad är du vinsten med denna procedur? Förutom att man får kolsyran gratis så kommer flytten av ölet reaktivera jästen för den sista utjäsningen men kanske främst så äter jästen upp det syre som finns i fatet och ölet håller längre. Vill man inte köpa en massa prylar men ändå testa denna metod på ett enkelt sätt så kan man såklart prima i fatet precis som med flaskjäsning, antingen med sockerlag eller med Speise (sparad vört från koket). Samma apparat går även att använda för att jäsa under tryck vilket sägs hålla nere esterproduktionen så pass mycket att man kan snabbjäsa en lager vid högre temperatur utan felsmaker. Eftersom jag jäser en lager på två veckor plus en veckas lagring och därmed dricker ölet efter tre veckor så har jag inte varit så intresserad av att ytterligare snabba på det förloppet men kanske är det något jag kommer testa i framtiden för bloggens skull. Metoden ger mer jäst i fatet än om man låter ölet mogna på jäshink men det går att flytta ölet till ett nytt fat eller bara tappa ut jästen via tappkranen, viktigt är att man inte flyttar fatet i onödan då det blir lättare för sediment i botten att lossna.
Jag är egentligen väldigt nöjd med min jäsnings- och kolsyremetod redan men jag ville testa denna metod för utvärdering och skojs skull. Tidigare har jag tyckt att hållbarheten på de fräschaste smakerna varit för låg trots att jag varit väldigt försiktig med syresättning vid fattappning. Mina senaste 5-6 fat har dock smakat bra väldigt lång tid så det argumentet håller inte riktigt längre. Utvärderingen kommer ta ett par jäsningar så jag återkommer med kommentarer om några månader…
Jag köpte min spundapparat från Aliexpress här. Slangen är vanlig CO2-slang från Humlegårdens Ekolager.
Slangklämmor, fyvägskors, och kulkoppling från Ebay.
Min spundapparat såg ut som översta bilden när jag fick den förutom den lilla gråa muttern som ni får tänka bort från ”förebilden”. Jag tog bort överflödiga kopplingar och satte en slangnippel istället för en flarehane till kulkopplingen.
Här är alla delarna innan slangarna kapades till, slanglängden spelar ingen roll.
Flytt till fat via silikonslang.
Här kolsyresätts två fat bara.
I med lite för mycket tryck och pys ut till önskad mängd genom att vrida på skruven till spundapparaten.
In i kylskåpet igen eller kör diacetylrast för lager, tänkt på tryck kontra temperatur bara. Får man lite för lite CO2 är det lätt att fylla på i kegeratorn sen…
Jag har utökat bryggkapaciteten rejält, från 60 liter till 140 liter per bryggning genom att tillföra ett kokkärl, BoilKettle (BK) på 95 liter till bryggeriet. I ärlighetens namn har jag inte behov av så mycket öl men när jästanken, som det var tänkt jag skule ha den till, inte gick in i kylskåpet så kom jag på denna lösning. Tanken med en separat kokare är att man mäskar och lakar sats nr1 i Braumeistern, flyttar över vörten till BKn och mäskar in sats nr.2 i Braumeistern där hela sats nr.2 får gå färdigt. Med ett kort mäskprogram ökar bryggtiden bara en dryg timme (framförallt med en separat HLT) men ger mer en dubbla mängden öl. Detta förfarande har jag kunnat göra tidigare i liten skala eller uppdelat på två kastruller men att ha en BK på 95l ger helt andra möjligheter då jag kan laka ut sats nr.1 extra mycket och ha batchsize på 80l i den och 60l i Braumeistern.
Min nya BoilKettle är en skinande ståltank från Speidel och är i princip identisk med min Braumeister 50 fast rymmer en del mer. Fördelen med samma storlek är att min huva som jag leder bort ånga med passar perfekt men även originalisoleringen, även tappkranarna är identiska. Som värmekälla har jag införskaffat en Speidel doppvärmare på 3200w som flitiga bloggföljare minns att jag ägt en tidigare (men tyvärr sålt). Jag har i dagsläget inte tillgång till 2st 16A-uttag så jag kan inte använda denna setup fullt ut men jag kan testköra genom att mäska i Braumeistern för att sedan laka och koka i min BK. Hur jag ska kunna jäsa 140 liter har jag inte heller tänkt igenom men jag har kapacitet för att lagra 190l på fat. Har jag fullständigt tappat förståndet? Inte omöjligt…
Förmodligen är dessa två tillverkade i samma maskin.
Både huva och lock passar på bägge.
Originalisoleringen (BryggOlle) passar perfekt runt men är något för låg för min BK.
Jag har haft lite bekymmer med en refraktometer som visade rätt värde vid SG 1.000 eller 0°ö men fel värde runt SG 1.040-1.050 vilket är det område som är mest intressant för en refraktometer att mäta i. Med en ny refraktometer i näven ville jag göra en tvåpunktkalibrering vilket går ut på att man justerar mätvärdet av sockerhalten vid två olika kontrollvärden precis som när man kalibrerar en bättre termometer. När jag ändå var i farten så passade jag på att kontrollera min hydrometer och justera min plastiga kina-refraktometer jag har i reserv. Hur man justerar höjden på sin hydrometer har jag skrivit om tidigare här.
Värden att justera mot
Precis som 0c och 100c är ganska lätta att få fram i hemmamiljö när man kalibrerar sin termometer är SG 1.000 (0 öchsle) och SG 1.040 eller 10.0 Plato ganska lätta referenser att skapa. Destillerat vatten mäter SG 1.000 (0° Öchsle) vid 20c och 10% socker i vatten ger 10 Plato/Brix vilket är SG 1.040. Har man inte tillgång till destillerat vatten så fungerar omvänt osmosvatten (även kallat batterivatten) lika bra för den noggrannheten vi kommer justera mot.
Ta en precisionsvåg och mät upp 10.0 gram strösocker. Fyll på med 90.0 gram vatten så du får 100.0 gram totalt. Rör runt med en sked så sockret löser sig helt och se till att blandningen och de instrument du ska kalibrera är ca 20c. Har man en sämre våg eller vill vara extra noggrann så går det bra att ta 100 gram socker och 900 gram vatten. Det fungerar utmärkt att blanda sockerlaget i 20c så någon uppvärmning behövs inte vilket även eliminerar felkällor från avdusntning. Nu har du en sockerlag som mäter 40° Öchsle eller SG 1.040 och det ihop med destillerade vattnet ger dig två referenspunkter. Tyvärr går det inte att justera en refraktometer eller hydrometer för bägge dessa värden så det viktiga är att för refraktometern att den är korrekt vid 1.040. En hydrometer som visar ett av värdena fel är tyvärr inget pålitlig och går inte att använda alls medan en refraktometer som visar korrekt på 1.040 men 2ö fel via 1.000 ändå kommer ge ett hyffsat bra värde mellan 1.030-1.050. Ett bra mätinstrument ska dock vara korrekt på bägge värdena.
Förfarande
Startvärdet som är ett litet uns under nollan.
10.00 gram socker.
90.00 gram Batterivatten, från Biltema.
Tillsammans väger sockerlösningen 100.00 gram.
Blanda runt tills allt socker löst sig.
Droppa ut några droppar på refraktometern…
…och stäng locket (ja kanske lite väl mycket bilder).
Här visade först refraktometer ca 1°ö för mycket vilket jag redan justerat ner på denna bild.
Till min stora glädje visade sen rena batterivattnet SG 1.000. Självklart sköljde jag av och torkade försiktigt mellan mätningarna.
Test av hydrometer. 0,5° till 1°ö fel.
Vid 1.040-blandningen var felet ca 1°ö åt andra hållet så jag låter det vara som det är.
Test både med ytspänning och mer normalt mätförfarande.
Före kalibrering av min kinarefraktometer.
Många hembryggares dröm är att ha ett koniskt jäskärl hemma, helst i stål. De är dock ganska dyra så därför har det kommit en variant i plast som heter FastFerment som jag har jäst i och utvärderat. Fördelen med koniska jäskärl är att man lätt kan tappa ut bottensediment dels före man tillsätter jäst men främst efter primärjäsningen för att kunna skörda jästen eller helt enkelt avlägsna den inför sekundärjäsningen/lagringen. Man behöver då inte flytta grönölet till nytt kärl för långlagring. Det är även lätt att skörda jäst samma väg. Det ökade trycket på jästen i och med konen hämmar också esterproduktion men min uppfattning är att det krävs betydligt större volymer/tryck för att detta ska ge någon märkbar smakskillnad. Jag har utvärderat FastFerment startkit som förutom den koniska jästanken innehåller vägghängningsanordning, golvställning, termometer, bärsele och en extra jäsbehållare.
Montering
Kopplingarna som ingår till FastFerment är inte tätslutande av sig självt så efter en ordentlig rengöring med PBW så ska alla hangängor på samtliga delar utom topplocket lindas med den medföljande gängtejpen. Dessutom finns det en del gjutskägg i gängorna till locket på jäskärlet så där ska man skruva av och på locket tio gånger före första användning. Ingen svårt eller speciellt jobbigt men ytterligare ett moment innan starten. Rengöringen var väldigt smidig då den stora 1-tums-kranen i botten tömmer all vätska på några få sekunder. Desinficering med StarSan var även det väldigt enkelt eftersom jäskärlet är så lätt att det går att skaka det i famnen. Golvställningen plockades ihop med några skruvar och sen var jäskärlet redo för vörten. En väldigt otydlig manual gjorde att jag lyckades med konststycket att montera kulkopplingen åt fel riktning vilket jag tyvärr märkte först när det var för sent, därför är den upp-och-ned på vissa av bilderna nedan. Tillbehören gick att skruva i underifrån ändå men inte riktigt lika lätt som med de gråa tillbehörsmuttrarna.
Användning
Ut åker StarSan, i åker vörten. Första bekymret uppstår där och då när jag ska syresätta vörten. När jäskärlet står på ställningen blir det så pass högt att jag inte kan tappa från mitt bryggverk via slang ner med någon vörtspridare. Den förvisso ganska stora öppningen är ändå för liten för att jag på smidigt sätt ska kunna vispa runt med min ballongvisp. Saftsil hade inte heller fungerat med öppningens storlek och med 22 liter vört i ”ägget” är det inte svårt att lyfta den men att skaka hela pjäsen kraftigt för syresättning var däremot ganska knöligt. Sen skulle jag flytta kärlet inklusive benställningen för jäsning i min matkällare tre rum bort. Det gick väldigt smidigt och den medföljande bärremmen behövdes inte för min del men har man bara väggställningen kan jag tänka mig att den är smidig. Har man en del StarSan även på utsidan så blir den hal som en ål så viss försiktighet rekommenderas vid flytt!
Jäsningen flöt sedan på bra. Ett stort plus till placeringen av termometern som når ca 10 cm in i vörten på en vettig höjd. Ni kanske undrar varför jag jäste denna i matkällaren och inte min termostatstyrda jäskammare? Anledningen är att jag jäser minst 40l men ofta 60l och FastFerment är så pass hög, både men ställningen men även med väggfästena att kärlet tar ett helt kylskåp i anspråk. Spelar mindre roll för många men stor roll för mig.
Efter jäsningen skulle jag tömma jäskärlet på bottensatsen inför flytt till fat. Någon jäst hade jag inte för avsikt att spara så detta blev första gången jag öppnade valvet nedtill. Till min stora förvåning hände ingenting, det hade blivit stopp av bottensats i kombination med en del humlepellets som hängt med ner i jäsningen. Jag försökte med en rad olika metoder innan jag fick ta baksidan på en rengjord sked och gräva ut en hel del tjock gegga så ”pluggen” lossnade. Man gör nog klokt i att låta bottensatsen sedimentera en timme och tömma ut den innan man tillsätter jästen. Detta är nog en klok metod även för att slippa suga ner syre uppifrån när jäsningen gått mer än några dagar. Själva flytten till fat skiljde inte något från hur jag annars gör och den medföljande slangnippeln passar bra i min silikonslang jag har en kulkoppling till Corneliusfat på. Diskningen gick sen lika smidigt som första rengöringen och plasten släppte kreusenringen lätt.
Sammanfattning och betyg
Min första upplevelse med FastFerment var lite blandad. Jag tyckte setupen var lite knölig mest för att det var så många lösa delar och manualen lämnade väldigt mycket att önska. Syresättningsproblematiken går att lösa på en rad olika sätt bara man är medveten om det i förväg. Jag gillade den låga vikten och den kraftiga bottenkranen. Något som däremot verkligen saknas som standard är ”samplingsporten” som finns som tillbehör, dvs en vanlig jäshinkskran som sitter 10-15 cm från botten där man kan ta prover ifrån för mätning men även flytta ölet till fat. Jag upplevde att tömningen av bottensatsen inte blev så ordentlig som jag hade önskat och en del sediment följde med ner i fatet. Mitt enda aber med FastFerment är egentligen att den är för liten för mina behov men för stor för kylskåpet då jag inte kan ha någon jäshink ovanför. Jag skulle gärna ha en i 70-litersklassen och en koppling ovantill för en blow off tube, det hade kunnat bli min ”standardjäsningstank”. Jag gillar tanken med att ha några olika jäststammar som får bo i några generationer i uppsamlingsbehållarna och mellanlanda i kylen.
Mitt samlade betyg ger den ändå väl godkänt men inte mina helhjärtade rekommendationer främst för att plasten inte är sluttätande från syre som t.ex. BetterBottles är vilket gör att man inte kan sekundärlagra så länge som man skulle önska med denna typ av jäskärl.
FastFerment kostar 995kr för jäskärlet, väggbeslag och jästbehållare eller 1995kr för startkitet som jag använt med golvställning och de andra tillbehören. Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Plus
Lätt att bära och transportera, även utan bärremen.
Tömmer innehållet väldigt snabbt vid disk.
Smidigt med termometer som mäter inne inne i vörten. (tillbehör)
Bra literskala på sidan.
Prisvärd för att vara konisk.
Bra sanitärt vattenlås ingår.
Minus
Mycket kalldruv, humlerester eller torrhumle sätter sig som en plugg.
Ver inte hur sanitärt det är i längden med gängtejp.
För liten volym för mitt bruk.
Tar upp en hel jäskyl, något bredare och lägre eller kompaktare koppling.
Synd att inte samplingsport är standard, hur ska man kunna mäta SG för att avgöra hur jäsningen går?
För liten öppning upptill för att syresätta med ballongvisp.
Svår att få tät i locket vilket ger läckage om man skakar hela för syresättning, greppet är lite svårt.
Bruksanvisningen lämnade en del att önska vilket gjorde att jag monterade fel.
Tömmer man ut humle och annat för sent så sugs det in syre från toppen.
Kräver en hög installation för att kunna tappa till fat utan att flytta hela anordningen, dvs golvställningen kräver att man senare höjer upp allt på en bänk.
Släpper in syre genom plasten vid långlagring enligt manualen.
Rejält handtag till den rejäla kulkopplingen.
Jästbehållaren eller slangen skruvas på nedtill med handkraft.
Till jästbehållaren ingår en plugg när den ska förvaras i kylskåpet inför nästa användning. Här hade jag gärna sett ett riktigt lock istället.
Rejält stor termometer som går in i dykröret/thermowellen, dvs den kommer aldrig i direktkontakt med vörten.
Dykröret innifrån. Den är alltså som en stängd tub där termometern går in genom utifrån.
Det ordentliga vattenlåset.
”Pluggen” med humle och druv jag hade hoppats kunna dumpa utan att behöva gräva.
Jästdumpning före tappning till fat.
Flytt till fat.
Jag vill gärna effektivisera allt som går att effektivisera och att stå och hålla en borrmaskin tio minuter per bryggdag och plocka fram och tillbaka krosstationen är inget jag varken tycker tillför glädje eller kvalité. Därför har jag byggt mig en möbel till maltkrossen så den sköter sig själv medan jag väger upp nästa maltsort eller fyller bryggverket med vatten. Basen består av ett köksskåp men för att inte förstöra det med såg (frugan tror fortfarande att det kan komma till användning) har jag bytt toppskiva mot något skräp jag hittade i snickeriet. Min borrmaskin är en gammal trygg Bosch slagborrmaskin med lågt varvtal runt 150-200 rpm eller ca tre varv i sekunden och den hålls på plats med lite plåtband. Avtryckaren hålls ned av två buntband. Så nu när jag ska krossa så är det bara i med sladden och låt krossen jobba i sin lugna takt. Maltddamm minimeras genom att krossa ner in i köksskåpet där min avdankade jäshink står och samlar upp den krossade malten.
En liten trasa för att torka maltdamm och kanske lite färg ligger i framtiden…
Sleven
Jag mäter nästan alltid volym före och efter kok (preboil och postboil volume) för att räkna ut effektivitet och bortkok. Till det brukar jag använda en linjal men för att minska mängden disk och slippa räkna om CM till liter via en kalkylator så har jag gjort markeringar på den slev jag ändå stoppar ner i kastrullen för att samla upp skum. Ingen jättebesparing av tid men många bäckar små. Skriv gärna nåt kul!
Min pH-mätare har betett sig mycket egendomligt de senaste bryggningarna med kalibreringar som dragit sig på bara någon timme, orimliga värden och när en kompis med en likadan pH-mätare var med och bryggde sist så bekräftade han att den även var väldigt långsam med att hitta ett värde jämfört med hans. Därför har jag nu en Milwaukee Instruments PH55 istället. Utseendemässigt är den oerhört snarlik min gamla men förpackning, manual och produktkänslan är mer imponerande. Förutom att den kommer kalibrerad med verifikation så lämnar Milwaukee Instruments 2 års garanti på enheten och 6 månader på mätsonden! PH-mätaren med batteritid på 300 timmar varnar för lågt batteri och då är det 30 timmar användning kvar dvs gott om tid att skaffa nya batterier på. Den har även en stabiliseringsindikator i form av ett timglas som visar om enheten inte är stilla för sitt mätvärde. Den har en noggrannhet på +-0.1 pH och visar bara en decimal där min tidigare hade en decimal till men noggrannheten var densamma så det kan ju då kvitta, lite som att ha en hushållstermometer som visa 20.3c med +-1c noggrannhet.
Carbonation Cap eller PET-adapter som det också heter är en PET-flaskekork som ger en Corneliuskoppling i andra änden. Dom finns med och utan slangnippel nedtill och jag tycker definitivt man ska ha med. En PET-adapter är inte gas/öl-specifik vilket gör att det både går att trycka i kolsyra eller tappa ur öl/rengöringsmedel. Jag använder en 2l-colaflaska med PBW för att spola rent min fatanläggning i Kegeratorn och en annan flaska med StarSan eller vatten för desinficering/spolning. Även picnickranar och tillhörande slangar rengörs enkelt med denna metod.
Ett annat användningsområde är att tappa färdigkolsyrad öl från fat till flaska att ta med sig på fest. Skruva på PETadaptern med slangen fast inte hela vägen ner, koppla på en ölkoppling-slang-ölkoppling (jumpercable) och justera flödet ner i flaskan genom att skruva på PETadaptern mer eller mindre. Flaskan fylls nedifrån och minimalt med CO2 försvinner i processen. Ska man lagra ölet några dagar eller längre på detta sätt går det även blåsa ur flaskan med CO2 genom en gaskoppling-slang-gaskoppling. Kör man John Guestkopplingar på sin utrustning kan man bygga sig dessa slangar när de behövs och inte ha dedikerade dito. När man sen vill ha öl ur sin flaska så kan man antingen skruva av PET-adaptern och tappa upp, eller så kopplar man en Picnic-kran till adaptern och tappar ur precis som med ett fat. När trycket blir för litet för att tappa vätska är det bara att klämma på flaskan. Kör man utan slang inne i flaskan kan man vända uppochned på flaskan för att tappa ur. Ingen syre kommer in i flaskan och kolsyran stannar kvar i vätskan hyffsat länge.
Ett tredje användningsområde är att snabbkolsyra dryck. Jag skriver dryck för jag har gör ofta kolsyrat vatten med denna metod men även för att snabbkolsyra en öl för diverse tester. Ha i riktigt kall öl i flaskan och koppla på 2 bars tryck (jag har testat med 3 bar men det är i högsta laget, flaskan kan sprängas vilket såklart är farligt). Skaka sedan flaskan i tre till fem minuter och sen är ölet färdigkolsyrat och klart. När man skakar i kolsyra på detta sätt finns det en risk att vätskan börjar vandra bakåt i kolsyreslangen och när ölet regulatorn blir det bekymmer. Använd därför alltid en gaskoppling med backventil likt bilden nedan.
Just nu är det modernt att brygga ganska små batcher och då kan detta vara ett alternativ till partyfat. Flaskorna är i princip gratis och mycket lättare att ha att göra med, dessutom slipper man prima med sockerlag. Sen är en colaflaska såklart inte lika snygg som ett partyfat men lösningen är ändå väldigt smidig. Oumbärlig liten pryl som jag rekommenderar alla seriösa hembryggare! Riktigt hög byggkvalité och skön tyngd. Håller en livstid.
199kr på Humlegården
Inget är mer störande än när man efter en hård dag på jobbet ska tappa upp en god öl och fatet överraskar med det gurglande ljudet av skum, dvs. fatet är slut och du står där ensam och övergiven med tomt glas i handen. ”Ball and Keg – nivåmätare” är en fiffig uppfinning som består av ett magnetiskt flöte som man stoppar inne i sitt Corneliusfat och en liten rund magnet som följer med flötets nivå på utsidan av fatet. På så sätt kan man se hur mycket öl det är kvar i fatet medan man dricker av det, utan obehagliga överraskningar av fattomhet (ord?). Installationen är väldigt enkel, bara rengör flötet med t.ex. StarSan när du ändå ska tappa ditt öl på fat och låt bollen ligga kvar. Ta sedan den större medföljande positionsmagneten och fäst flötet längs fatets sida. När du placerat ditt fat i kegeratorn så tar du en liten orange kula och smyger emellan fatet och den större magneten, som nu kan läggas åt sidan. Klart! Du kan nu följa den lilla orangea kulan på fatets yttersida och hur nivån på öl i fatet sjunker allt eftersom du tappar upp öl.
Jag har utvärderat den här produkten och tycker själva funktionen egentligen är ganska bra. Det som drar ner mitt omdöme något är att magneten är i svagaste laget. Råkar man flytta fatet lite för mycket, t.ex. när ett annat fat ska kilas in i kegeratorn är risken stor att den lilla orangea kulan släpper. Släpper kulan är det sedan svårt att få tag i flötet med den större magneten utan att luta faten en massa vilket kan ge grumlig öl om det finns någon jäst sedimenterad på kanterna. Jag hade lite svårt att få kulan att sitta i början innan jag kom på att nivån på mängden öl i fatet var så pass hög att flötet fick svårt att hålla sig längs väggen. När jag väl druckit en liten så satt kulan mot flötet resten av fatet.
Det finns en annan aspekt kring produktens vara eller icke vara som jag inte tänkte på förens jag provat produkten i någon vecka och som kanske mer beskriver hur min (sjuka) hjärna fungerar; När man har öl på flaska så öppnar man sin flaska, slår ölen i glaset och ställer flaskan under diskbänken, punkt. Ölen är slut där och då och man vet att det är en ändlig resurs, det som finns i glaset är den ölen. En smått magisk grej med fat och tappkran är att det ger känslan av att det guld som flödar ur kranan än oändligt och att ölet forsar ut likt vattnet ur en köks utan början eller slut. Man går och tappar upp öl efter öl från denna oändliga källa och känner sig lite som en alkemist. Med Ball and Keg blir man påmind om förgängligheten eftersom nästan varje gång man tappar upp en öl så hör man ljudet av flötet och magneten som hoppar ner ett hack och säger med svag röst ”din källa sinar för varje öl du dricker”. Om denna sista reflektion väger tyngre än det förtret ett dödsgurgel från ett tomt fat åsamkar dig kanske lite samtalsterapi vore mer på plats än shopping. Okej, skämt osido. Ball and Keg – Nivåmätare finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 239kr för startpaketet och 199kr för tilläggspaketet som består av ett extra flöte och ytterligare fem småkulor.
Lindhs omdöme
En helt okej produkt om man har en kegerator där faten får vara i fred dvs. det är inget för picnic-killen/tjejen som har med fat på fest. Jag hade gärna sett ytterligare något starkare magneter vilket dock troligtvis skulle försämra följsamheten längs väggen. Slutligen tycker jag att man borde fått två flöten med i paketet för det priset. Jag har tio fat totalt och ofta 6-7 stycken igång samtidigt, vilket inte är helt ovanligt bland hembryggare, så totalpriset skulle vara i högsta laget.
Vad som ingår i kitet.
Den stora ”installationsmagneten” och de fem små indikationsmagneterna.
Vid installation; fäst bollen mot kanten med stora magneten och du kan flytta fatet till dess slutgiltiga position i t.ex. din kegerator.
Vinkla magneten och låt den lilla oreanga kulan ta dess plats. När kulan är i botten eller ramlar av från fatet är det ca en öl kvar att dricka!
Jag har fått många önskemål om att göra mer film så jag tänkte testa ett lite mindre format än tidigare där jag försöker hålla det kort och rappt. Tanken är att ha film från bryggningar, instruktionsfilmer och ölprovningar. Kanske en och annan intervju kan dyka upp framöver dessutom. Just nu är jag lite ovan framför kameran men det släpper säkert efter några filmer… Kritik och förslag emottages gärna!
Om det finns någon som kan animera ett kort intro istället för stillbilden och om någon musikant där ute vill bjuda på en kort jingelmusik så bjuder jag på öl!
Denna film är ett samarbete med Humlegårdens Ekolager som tillhandahållit utrustning för att jag ska utvärdera den efter eget smak och tycke.
Senaste kommentarer