Posts in Category: Utrustning
Rengörning av fat, slang och tapptorn med Marks Keg Washer (mk2)
Rengörning av utrustning är ett nödvändigt ont och allt som kan underlätta är såklart välkommet. Corneliusfat har inte varit något jag reflekterat över att det är speciellt jobbigt att rengöra förens jag samlat på sig 3-4 stycken att diska på en gång. Jag har tidigare fyllt fatet till dryga hälften med PBW, stängt fatet och sedan kört en halvtimme uppochned samt rättvänt. Sedan har jag lagt i kopplingar och rör i fatet. Sen flyttas PBWn till nästa fat och en rejäl sköljning avslutar momentet. Inte superjobbigt, inte värst komplicerat men inte heller så kul. Att flytta vätska från fat till fat är gärna blaskigt. Damejeanner har jag tyckt varit väldigt knöliga att rengöra där en damejeanneborste är svår att manövrera och en seg kreusenring kan ta evig tid att få bort. Jäshinkar är det lättaste att rengöra men just kreusenringen kräver ofta mekanisk rengöring med svamp eftersom PBWn inte spolas omkring med ovanstående metod.
En annan del av totala utrustningen att rengöra är tapptornet, kranarna och alla ölslangar. Jag har tidigare använt mig av en carbonation cap på en petflaska fylld med PBW och pressat medel genom systemet men det som rekommenderas proffesionellt är att rengöra slangar åt motsatt håll för att smuts ska lossna ordentligt.
För att förenkla bland en rad rengöringsmoment har jag skaffat mig en Marks Keg Washer Mark 2 vilken består av en dränkbar pump, tillhörande uppsamlingsbalja och en slangnippel. Baljan fyller man med varmt vatten och en matsked PBW som sedan sprutas upp genom ett rör upp inne i fatet/hinken/damejeannen och vätskan strilas ner längs sidorna. Det finns även möjlighet att samtidigt koppla en slang med kopplingar genom fatets CO2 och öl-kulkopplingar så även fatets stigarrör blir rengjorda på samma gång. Förutom fat kan man rengöra damejeanner och jäshinkar på väldigt enkelt sätt med mindre mängd rengöringsmedel och utan svampar eller borstar.
Istället för pinnen i mitten kan man även sätta på den medföljande slnagnippeln som av en händelse råkar passa perfekt till Perlicks Growlerfiller. Detta möjliggör väldigt enkelt rengöring av tapptorn och ölslangar.
Jag har testat Marks Keg Washer några gånger och måste säga att den fungerar väldigt bra. Den tar förvisso en del plats vilket inte är något problem för min del men jag skulle inte skaffa en om jag bodde i lägenhet. Det är bra tryck i pumpen så strålarna är mer än tillräckliga. Pumpen klarade utan problem att trycka Beer line cleaner (BLC) bakvägen genom 1,5 meter sytråd även om den låter något ansträngd. För att spara på mängden BLC la jag pumpen i en 4l-kanna istället och det räckte därför med 1,5l färdig bruksblandning.
Jag har inte hunnit testa att rengöra en smutsig jäshink ännu eftersom det är 30l-hinken som passar, mina 60l-hinkar har för stor diameter vilket medför att all rengöringsvätska snabbt försvinner ur loopen. Kanske hittar jag en lösning på detta framöver.
Som tillbehör till keg washern finns även en flasktvätt som jag tyvärr inte testat. Kanske får möjlighet till det i framtiden…
Omdöme
Gör man av med många fat eller tycker diskning är tråkig tycker jag Marks Keg Washer är ett bra köp. Den kostar förvisso en slant men det gör å andra sidan PBW och andra kemikalier också i längden, man reducerar ju åtgången med 1/5-del minst per gång. För tapptornsrengörning vet jag inget annat system som kan rengöra bakvägen och även om jag tyckt det fungerat med carbonation cap så ger detta en betydligt mer noggrann rengörning. Bor man trångt eller inte tycker fat- eller hinkrengörning är det minsta tråkigt kan man klara sig utan denna pryl. Finns att köpa på Humlegården för 1195kr.
Fatet ställer man uppochned över pinnen och kopplar slangen med kulkoppling till fatet. Slang och koppling ingår inte så det får man köpa separat. Jag har bara en slang med flarekoppling än så länge men jag ska skaffa en T-koppling och sätta på en slangbit med kulkoppling till för dubbel rengöring samtidigt.
30l-hink passar perfekt på och även många damejeanner passar bra, säkerligen inte alla dock!
Gummiringen håller carboys på plats sägs det.
Rengörning av tapptorn och ölslangar
För att rengöra ett tapptorn eller annan tapputrustning med Marks keg washer tar man bort röret från pumpen och lägger pumpen i en mindre behållare om man vill spara på rengöringsvätska eller använder ”baljan” som den är. Pumpen är ju helt lös så någon demontering är det inte tal om. Jag har en 4 liters kanna som är som gjord för såna här blaskiga äventyr.
Här har jag monterat min Perlick Growler-filler till pumpen medan den grå kulkopplingen endast fungerar som ett stopp i denna setup för kranrengörning.
Beer line cleaner BLC som används på krogen istället för PBW. Tror det ska vara lite mer effektivt mot ölsten men jag slänger in en brasklapp där. Någon som vet? Jag köpte BLCn begagnad så jag vet inte var det går att få tag på i Sverige, har inte sett det i någon webbshop ännu men någon lär ju ha det.
Här är pumpen dränkt i 1,5 liter utspädd BLC-lösning (ca 30g BLC). Som sagt är den gråa kulkoppling där som ett stopp men jag skulle kunna koppla en carbonationscap på den och rengöra något annat samtidigt.
Grolwer-fyllaren är uppkört i Perlickkranen och spolar BLC upp i kranen, genom ölslangen som även har restriktorslang kopplad på sig och ut genom kulkopplingen där jag satt en carbonations cap för att öppna upp flödet. Vätskan spolas tillbaka ner i plastkannan i 15 minuter tills hela systemet är rengjort.
När jag cirkulerat vätskan färdigt är det dags att spola igenom med vatten. Jag tömde all BLC i plastkannan och fyllde med vatten. Det vattnet ville jag dock inte recirkulera så därför la jag kulkopplingarna i en skål istället. Sen är det bara att koppla tillbaka allt och spola öl genom systemet. Klart och ready for action!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lauterhelix
LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till falskbotten eller Bazookascreen för avsilning av vört vid mäskning. Jag har tidigare använt mig av falskbotten via hink-i-hink och även Bazooka i kylväska och tyckt det fungerat bra men det är enkel matematik att se att Lauterhelixens upptagningsområde är betydligt större än bazookans och att risken för igensättning i spiralen därför är minimal. Jämfört med falskbotten försvinner även deadspace-utrymmet från ekvationen. Självklart kan man fortfarande få en igensatt maltbädd vid för hög lakhastighet eftersom det är själva maltbädden som kompakterar och sedan inte släpper igenom vätska.
Lauterhelixen är egentligen enbart en stålfjäder/spiral men den passar perfekt i ett helt vanligt 1/2″ NPT T-rör (medföljer ihop med lite fler kopplingar) som man kopplar på en genomföring till sin tappran. Det gör den enkel att montera men även demontera för smidig rengöring, man kan t.om. lägga hela spiralen i diskmaskinen om man så vill. Den finns i längderna 1000mm och 1800mm där jag har den kortare varianten lämpad för grytor med ca 40 cm i diameter. När spiralen blir böjd som på bilden ovan så blir vissa springor i böjarna mer öppna och släpper således igenom mer partiklar. När jag testat Lauterhelixen med min 0,8mm-krossning har faktiskt inte en enda partikel tagit sig igenom så jag har inte känt behov av att kapa den till rätt längd vilket minimerar dessa större springor.
Det går även bra att ha LauterHelix i koket för avsilning av humle och till viss del druv. Här kommer kottar fungera betydligt bättre än pellets men jag har inte hunnit testa helixen för detta ändamål ännu. Slutligen finns en annan tillverkare av helixen som gör tredjepartstillbehör till Braumeistern, italienska BacBrewing, och de har en variant som är avsedd för just Braumeister och vörtfiltrering efter kok. Deras variant fästs däremot inte via gängor till kranen utan via ett metallrör med en gummipackning som sedan skjuts in i tappkranens baksida (som saknar gängor). Den ökar även mängden vört man får ut ur bryggverket eftersom Braumeisterns kran är ganska höjd monterad på gott och ont.
Jag kan varmt rekommendera LauterHelixen som känns som en modern men även tidlös uppfinning. Kvalitén är hög och jag tror den håller i massor med år och bryggningar.
Finns att köpa hos Humlegården för 495kr för 1m-varianten och 695 för 1,8m.
Maltbädden när jag tömt på all vätska.
Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.
Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.
Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Perlick 630SS och 630PC
När jag köpte min fatanläggning tyckte jag det var en ganska stadig investering så när det dök upp ett mycket billigt begagnat tapptorn med två kranar på en köp&sälj-site slog jag gladeligen till. Mina två kromade kina-kranar har fungerat helt okej i några år och även om flödesregleringen inte gör mer än sänker hastigheten på flödet (lika mycket skum) så har kranarna fullöppet fungerat, som sagt, helt okej. När jag började syna innankromet i närbild såg jag dock att uppbyggnaden av diverse mindre angenämt börjat gro och även om jag rengör kranarna med jämna mellanrum så insåg jag att själva konstruktionen tyvärr främjade tillväxt med en rad tveksamma håligheter och diverse fjädrar etc. Själva tornet i sig var det inget fel på förutom kanske någon mindre repa så ett dubbelt kranbyte skulle räcka för att ge nytt liv åt tapputrustningen och min nyrenoverade kegerator. Jakten på något seriöst och med så få rörliga delar som möjligt började men slutade tvärt när jag läste detaljerna om Perlick-kranarna. Med en konstruktion som ger minimal kontakt med ölet när den är stängd och med total avsaknad av håligheter och fjädrar finns helt enkelt inga utrymmen som kan ge de bekymmer jag haft tidigare. Perlick har funnits ganska många år och med en rad olika modeller på marknaden och mest aktuell just nu är 630-modellen som finns både som rostfri (SS) för 599 kr, krom (PC) för 349 kr samt som rostfri med vacker guldfinish men samma kran går egentligen igen i modellerna 650, 680 och 690 fast med eller utan flödesreglering och/eller creamer. Kostar då ytterligare någon hundralapp till. Just creamer har jag som funktion på mina gamla kranar och den går ut på att man för kranen bakåt för att skapa ett hindrat flöde med turbulens och endast skum kommer ur kranen. Detta för att kunna fylla ett skumfritt glas öl med skum antar jag men för mig är den nödlösningen inte så attraktiv då jag vill ha skum ur alla mina öl direkt ur kranen och jobbar ganska hårt för att uppnå perfekt skumkrona redan i receptstadiet men även genom varje steg av bryggningen. Jag har med andra ord känt väldigt lite behov av en creamer men det finns säkert de med andra flöden och bryggtekniker som tycker funktionen är ovärderlig, ”horses for courses”… Flödesreglering däremot är till för att hindra för mycket skumbildning, något som jag valt att göra med tryckfall i ölslangen istället med hjälp av sytråd. Sytråd är en ölslang med betydligt mindre diameter och kallas ibland för restriktorslang. Det tryckfall det innebär att ölet tvingas genom den smalare slangen minskar mängden skum väsentligt och det går att ha en väldigt lång sytråd utan att den för den sakens skull skulle innehålla så mycket öl. Det finns några andra tillverkare som har en minst lika bra konstruktion som Perlick (t.ex. Intertap) men de saknar återförsäljare i Sverige och jag tycker dels om att ha garantier på det jag köper men jag försöker även värna om de Svenska hembryggarbutikerna. Jag vore en hycklare om jag inte erkände att det blir något spontan-kina-köp någon gång ibland men det är väldigt sällan jag blir imponerad av kvalité, service eller leveranstid. Områden som de svenska butikerna verkligen skämmer bort oss med!
Tillbaka till Perlickkranarna. Jag har utvärderat den rostfria 630SS mot den kromade mässingskranen 630PC under sommaren och konstruktionsmässigt och användarmässigt är de helt identiska. De tappar upp öl riktigt bra med perfekt flöde och inga konstiga bågar eller annat som kan ge onaturligt skumbildning. Bägge har så kallad ”forward seal” vilket stänger av flödet i den främre delen av kranen vilket gör att endast själva frontröret behöver tömmas vid varje användning istället för hela kranen vilket är vanligt med andra tappkransmodeller. Det tog lite tid att vänja mig med att kranarna saknar fjäder och inte stänger av sig själva med som mina gamla gör men Perlick är väldigt trevliga att öppna och stänga ändå med skön känsla i rörelsen. En stor fördel mot mina gamla är att Perlick inte droppar mer än 0,5 sekunder, och max 1 droppe, efter kranen stängs. Tidigare stod jag och väntade på ett antal droppar i säkert 10 sekunder vilket man snabbt tröttnar på. Med andra ord behöver jag alltså inte diska spillbrickan mer än var tredje dag mot varje kväll som tidigare eftersom de gamla kranarna även gärna höll kvar lite av sista dropparna en längre tid med vakuum, för att sen dumpa ölet när jag precis tagit tre steg därifrån. Det enda som skiljer de två kranarna åt förutom priset är ett minimalt designsträck på PC-variantens pip där rostfria kranen är helt slät. Jag antar att man gjort så för att enkelt kunna skilja de åt för utseendemässigt annars är de helt identiska. Priset skiljer som sagt en del och det är 349 kr mot 599 kr. Inte helt obetydande om man ska köpa en uppsättning kranar till en keezer t.ex. Vad man väljer är en smaksak och jag har haft för lite tid på mig att utvärdera de mot varandra i ett långtidstest. Självklart kommer den rostfria och dyrare kranen hålla längre och klarar mer stryk men hur mycket och hur länge är oerhört avvägt på hur mycket man utsätter kranarna för. Bägge kranarna har möjlighet att ansluta growlerfyllaren och den sitter som gjutet i bägge.
Mitt samlade omdöme om Perlicks 630serie är att det är väldigt hög kvalité, känsla och finish på grejerna. Snygga är de verkligen också!
Detta är själva kranen utan några tillbehör.
Till vänster, 630 PC i krom med det lilla sträcket eller böjen en halv centimeter under P:et. Syns kanske en aning tydligare på nästa bild:
Så här ser kranen ut i genomskärning med kulan som sluter tätt i framkant. Bilden är lånad från tillverkaren.
Den mest avancerade modellen 690SS med flödesreglering har lite mer delar till höger på kranen och med creamerpiggen som alternativ (5B). Här syns även hur kranen monteras mot ett bakstycke där man får köpa olika beroende på användningsområde. Jag köpte såklart ett bakstycke för tapptorn:
Monteringen inne i tapptornet. Kanske inte den tydligaste bilden men på metallröret i bakände sitter vanlig ölslang med en oetikerklämma. Efter någon centimeter har jag en John Guest-övergång till sytråd som sedan går 1,5m till en likadan JG-koppling så ölslangen får fortsätta till kulkopplingen på fatet. Sytråden begränsar som sagt flödet men gör också att väldigt lite öl står i tapptornet mellan användningarna och jag har därför varken behov av isolering av tornet eller någon kylning. Hålet ner till kegeratorn är preciiiis så jag får ner två sytrådar och jag får ingen kondens på tapptornet ens på varma sommardagar.
Till mina nya kranar köpte jag även tapphandtag i metall som är tunga och stabila med skönt grepp.
Forwardsealkulan inne i kranen. Lite svår att se tyvärr.
Bakstycket monterat i tornet. Själva kranen monteras med endast en mutter man kan dra åt för hand men för säkerhets skull kan det vara bra med en speciell tappkransnyckel för att få det helt tätt.
Gummihättorna eller ”Hygienhätta” passar bra och faller inte av. Bra att sätta dit om kranen inte ska användas på ett tag.
En perfekt skumkrona är inga problem med Perlickkranarna. Något vete, havre, carafoam eller carapils behövs inte heller för att få fint och stabilt skum. Och nej en gång för alla, en proteinrast på 20 minuter runt 50-55c kommer inte förstöra skummet totalt heller. Har man problem med att få bra skum så är det andra åtgärder jag tycker man ska ta till innan man har vete i ölet bara för skumkronans skull. Men nu handlar inlägget om tappkranar…
Vill man spexa lite finns det en tappkranshandtag med en genomskinlig del som man kan fylla med valfritt innehåll. Varför inte en med humle och en med malt för att visa vad det är för sorts öl i kranen? 16 cm hög och 129 kr.
Sista gulddroppen ner i glaset. Skål!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Defoamer 105 – Skumreducerare
Defoamer 105
Under uppkoket av vörten finns alltid en betydande risk att det kokar över på grund av skumbildning. Detta är en anledning till att jag gärna skummar av vörten med en hålslev runt 97-98c men vill man skippa det momentet eller om man kokar sin förkultur direkt i en E-kolv på spisen kan man använda sig av några droppar Defoamer 105 vilket ska reducera skumbildningen till ickeproblematiska nivåer. Defoamer 105 är en emulsion med 10 % silikon av livsmedelskvalitet och den är avsedd för att begränsa skumning vid vörtkokning men produkten går även att använda till jäsning. Där har jag dock sällan eller aldrig problem med skum men har man 25l veteölsvört i en 30l-hink kan det vara en idé att labba med Defoamern även för detta ändamål.
Enligt tillverkaren Five Star (som även tillverkar PBW och StarSan) är rekommendationen att börja med 1 droppe per 20 liter vört (eller 5 gallon om man ska vara petig) och se om det räcker. Hur stor en droppe är kan man förvisso diskutera men när jag testat 3-5 droppar tidigare i mina ca 60 liter kok har jag inte märkt någon skillnad alls. Efter lite diskussioner med Humlegården som säljer produkten fick jag informationen att enligt FDA (Food and Drug Administration dvs USAs motsvarighet till livsmedelsverket) är den maximalt tillåtna mängden 200 PPM för födointag. Det är 0,2 ml per liter vilket till en 25l-batch motsvarar 0,002l x 25l = 5 ml = 1 tsk Defoamer. På mina 60 liter blir det en hel matsked Defoamer vilket jag inte var så sugen på att testa med det går alltså ha i väldigt många droppar innan man överskrider den maximalt rekommenderade dosen. Dessutom är innehållet i Defoamer väldigt snarlikt Minifom som man ger till spädbarn för att minska magont vid amning. Därför testade jag först med 10 droppar till ca 60l vört men märkte ingen skillnad. Ytterligare 20 droppar droppades i och då då minskade skummet avsevärt men inte helt. Uppskattningsvis (ockulärt, via ögonmått, på en höft) återstod 1/5-del av skummet och någon hålslev behövde jag inte plocka fram.
Mitt omdöme för Fivestar Defoamer 105 är att det är en helt okej produkt men jag är ändå inte helt blåst av stolen av dess effektivitet. Till förkulturer kommer jag dock definitivt använda den framöver eftersom de gärna kokar över och fastbränd vört är så enormt kletig. Här är lite bilder från testet:
Före Defoamer
Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.
20 droppar till och en hel del skum försvann.
Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Fyrpack för flaskor
Jag flaskar inte så ofta tyvärr och anledningen är en kombination av tidsbrist och lathet. Men jag tycker det är väldigt trevligt med flaskor, speciellt när man ska ge bort öl. Ger man bort fler än en flaska blir det ofta en tråkig påse att räcka över eller plocka ut ur. Tur då att det finns en elegant lösning som heter ”Fyrpack för flaskor”. Det är en naturfärgad kartong som rymmer fyra flaskor och har ett litet bärhandtag. Den fälls upp som en jordgubbskartong och rymmer flaskor med upp till 6 cm i diameter men passar bäst till småflaskor. Priset på 9 kr styck för enstaka eller ca 6 kr om man köper storpack är billigt, framförallt om man återanvänder de några gånger. Den konstnärlige kan ju rita eller skriva något fint på kartongen eller sätta något klistermärke på, vad vet jag. Som produktutveckling hade jag föredragit lite högre handtag om man som jag har stora händer men i övrigt en trevlig produkt.
Finns att köpa på Humlegårdens Ekolager och kommer stå fint i mitten på många midsommarlunchbord i sommar är jag säker på!
Platt paket.
Fälls upp med ett lätt ryck.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sätt kran på en kastrull
En riktigt bra storlek bland Patinas proffskastruller är 36-litersvarianten som lämpar sig extra bra för att brygga BIAB till en mängd som i slutändan fyller ett Corneliusfat, dvs ca 19 liter. Vill man enbart ha kastrullen för att koka vört lagom till ett Corneliusfat ger kastrullen lite lagom med extra utrymme ovanför ytan så man minskar risken för överkok även om 30-literskastrullen säkert passar många här. Att 1 cm på höjden på 36l-varianten är exakt 1 liter är såklart väldigt smidigt för att mäta volym och den är heller inte så vansinnigt stor som 50-literskastrullen jag hade tidigare. Enda nackdelen med kastrullen är att den inte går att köpa med tappkran förmonterad på. Varför det inte går vet jag inte men det tänkte jag att det här blogginlägget skulle handla om. Eller nej föresten, det vore ju fullständigt ointressant. Istället tänkte jag beskriva hur man enklast tar upp ett hål i rostfritt som t.ex. en kastrull eller en rostfri diskbänk för att montera en köksblandare vilket jag gjorde nyligen i bryggeriet.
Det finns två bra verktyg för att ta upp hål i rostfritt, den ena är en hålpunch som är som två muttrar man drar ihop på respektive sida av kastrullväggen tills det skärs ut ett hål. Nackdelen är att man måste ha en hålpunch för varje storlek på hål man vill göra och att det är lite knixigt förfarande. Den andra varianten är en stegborr vilket jag valt att använda mig av. Då får man möjligheten att ta upp hål från 4 mm enda upp till 32 mm och det går såklart lika bra att använda den för att göra hål i jäshinkar även om det är lite overkill och inte behövs något blogginlägg om.
Stegborren monteras på valfri skruvdragare men undvik att ha den på allt för stora eller främst snabba borrmaskiner som inte går att köra rejält långsamt. Vid för snabba varvtal kommer stålet på kastrullen att upphettas så mycket att det härdas och det blir ett enormt besvär att borra vidare, dessutom tar stegborren stryk av värmen. Det går att använda sig av kylpasta (borrolja) eller diverse andra oljor (5 56 har jag hört ska fungera) men tar man det bara väldigt långsamt så tycker jag inte det är ett krav eller ens behövs. Se bara till att borra med ca 2-3 varv i sekunden och ta direkt en paus om stålet känns hett eller om det kommer rök (då är det troligtvis i senaste laget).
Ni kan se att jag kört lite för snabbt runt 22mm så tro mig när jag säger att långsamt är det som gäller. Men det betyder inte att det tar speciellt lång tid, inte för några enstaka hål iallafall. Ni som ska borra 10-20 stycken kanske ska investera i kylpasta dock. För mig tog följande hål 2-3 minuter att ta upp så även om det känns lite segt att stå och glo på hålet så är det inte hela världen.
Stegborren har en liten vass topp för att ta upp det första hålet men jag tycker att den ”vandrar” lite väl mycket så jag gör gärna ett pilothål med ett vanligt mindre stålborr istället. Även här gäller låga varv och tog mig ca 15 sekunder.
Jag valde att göra hålet med origo på 6 cm så min kran kommer plocka ca 1 cm i radie från det. Jag gillar att låta vörten efter koket sedimentera och är kranen för låg så får man med sig både humle, varv- och kalldruv ner i jäshinken. Det är väldigt enkelt att tippa lite på kastrullen mot slutet för att få ut de sista litrarna med en högre kran. Annars går det även montera en diptube så kommer man längre ner i kastrullen. Väljer ni att montera kranen lägre, se då till att det går enkelt att skruva på alla brickor mm. från insidan så de inte tar i botten av kastrullen. Det kan även vara irriterande om kastrullen inte kan stå på en plan yta så mät två gånger och borra en.
Här har jag satt en liten tejpbit för att ytterligare minimera att borret vandrar iväg och repar kastrullen.
Pilothålet upptaget.
Sen bytte jag till stegborret och borrade ett steg i taget (på låga varv som sagt) tills dess att jag fått den önskade storleken.
För att montera kranen har jag en rostfri genomförning man inte behöver svetsa. Den kallas för Weld-B-Gone och är ett stålrör med mutter, packningar och bricka.
Jag valde en tredelad kulventil/kran denna gång för att testa. De är ett uns mer rejäla en de enkla varianterna men framförallt smidiga att kunna plocka ner i smådelar för rengöring i t.ex. PBW vilket man bör göra kanske en gång per år beroende på hur ofta man brygger. För att kunna koppla slang till kulventilen har jag en rostfri 12mm nippel, inget märkvärdigt med den förutom att det är en lite kortare variant än jag tidigare haft.
Till insidan har jag en LauterHelix 1000 mm som är en lång fjäder som håller borta främst skal vid mäskning men även humlekottar. Mindre pellets har de flesta sillösningar problem med och enklast där är sedimentering anser jag. Fördelen med LauterHelix jämfört med BAzookaScreen är dess betydligt större längd. 18 cm mot 100c m eller t.om. 1500 cm som också finns gör enorm skillnad. Jag kommer återkomma till LauterHelixen vid senare tillfälle.
Muttern körs in utifrån och förses med packning. Gängtejp är alltid bra och kom förmonterat på detta kit.
På med brickan som plattar till packning mot kastrullväggen och sedan på med röret.
Utsidan får en packning och sedan en mutter. Jag har enbart handdragit denna lösning och den höll helt tätt. Ska man använda verktyg så tänk på att det går att dra sönder packningen med för mycket våld. Det är packningen och inte gängorna som ska täta!
Sen är det bara att skruva på kranen på muttern och helixen från insidan. Vill man så kan man använda LauterHelixens T-rör och bricka istället för Weld-B-Goneröret men jag hade en hexnippel extra så jag gjorde så istället för att snabbt och enkelt kunna växla från mäskkärl till enbart kok-kastrull utan falskbotten som LauterHelixen klassas som…
Voilá! Färdig bryggkastrull eller mäskkastrull eller pastakokare eller vad du nu vill ha den till. Hummerkokare kanske?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Monster Milll MM3
Jag påbörjade förbättringen av min gamla maltkross genom att bygga en större hopper men sen fick jag tipset från en läsare att limmet i det kompositmaterialet jag använt är hälsovådligt. Nånstans i det här skedet bestämde jag mig för att uppgradera hela krossen och även själva krosstationen (skåpet behövdes till tvättstugan dessutom). Därför har jag nu gått över till en Monster Brewing Hardware ”Monster Mill MM3” som har tre valsar istället för mina tidigare två. Det är fortfarande endast en drivande axel och ett ”par” av två valsar som går att justera avståndet på för att finlira krossgraden men malten kommer nu förkrossad av den övre valsen. Övre valsparet krossar på 1,5mm så det som främst sker är att skalen avlägsnas från kärnan så intakta som möjligt, eventuellt delas kärnan i någon enstaka bit också. Det undre paret, dvs extravalsen och den drivande övre valsen (en vals jobbar dubbelt) krossar sedan kärnan till önskad storlek från nära 0mm upp till 1,4mm. Jag har tidigare krossat all min malt på 1.0mm, dels för jag tycker det fungerat bra i mitt bryggverk men större har inte varit ett alternativ då jag kör med en hel del vete som är mindre i storlek och passerar krossen knappt krossad på 1.2mm. Fördelen, den enda fördelen, med en tredje vals är att skalen inte blir lika krossade som man vill ha kärnan. Hela skal underlättar genomströmningen av vört genom maltbädden och är ett krav för RIMS-verk som jag använder. Brygger man med BIAB (utan recirkulering) är detta inte alls lika viktigt och man kan krossa betydligt finare. Ju finare krossning desto högre utbyte (eller kanske främst snabbare och kommplettare konvertering) av malten sker men ju fler skalbitar desto större risk för strävsmakande tanniner i ölet i slutändan. Det gäller att hitta den gyllene medelvägen här och vad som är rätt för mig är kanske odugligt för dig, en av anledningarna till att många köper en egen kross istället för att köpa färdigkrossad malt. För mig är även färskheten på malten av yttersta vikt. Jag krossar direkt före jag ska mäska in numera. De färskaste och finaste maltsmakerna går förlorade snabbt och efter någon timme är de oxiderade och borta. Tänk er att ta en tugga av ett äpple och låta det stå framme, syre reagerar med innehållet när skalen är borttaget och oxideringen är ett faktum. Visst är det en tidsbesparing att mala kvällen innan men jag har löst just den biten på ett annat sätt, automatiserad krosstation. Detta är såklart finlir och det går att göra bra öl med färdigkrossad malt som legat hos posten några dagar och i ett bryggeri några veckor men ska vi jaga de där sista procenten bättre öl (vilket jag tycker att vi ska) så är det bättre att krossa precis före bryggning och inte en vecka innan…
Storleken har betydelse…
Ja på krossning då alltså, inte själva krossen. Jag har fått reda på av Åbros bryggmästare att de krossar all sin malt på 0.37mm vilket är betydligt mindre bitar än jag hört någon hembryggare krossa på men troligtvis har de väldigt många valsar eller så förfuktar/våtkrossar (wetmilling) dom malten vilket är extremt krångligt i hembryggarsammanhang. Däremot kan man försiktigt förfukta malten genom att spraya den med 2% vatten mot maltmängden (5 kg malt ger 1 dl vatten) en kvart före man krossar den, en metod som förvisso ger helare skal mot finare krossning men man får passa sig så det inte blir fukt i kvarnen som kan ge upphov till rost och kanske mögel i längden. Fukten tränger dessutom in i maltkärnan och gör den mjuk och mjölig vilket kan ge lite ”mosigt resultat”. En metod att experimentera med om man har problem med lakningen men annars skulle jag avråda då den ger lite mer mjöl i resultatet (se jämförande bilder längst ner i detta inlägg). Vete ska tåla samma vattenbehandling trots avsaknaden av skal men när jag testat så vill inte krossen nypa tag i veten som blir silkeslen så den skulle jag avråda helt till att förfukta, även om Braukaiser säger annat. Att kvarnen kan ha svårt att nypa tag i malten är även något jag märkt för ”vanlig” kornmalt.
Tillbaka till Åbro, att krossa så smått som 0,37 mm är även det något jag starkt avråder från om man inte gillar huvudvärk och blaskande under sin bryggdag, det är ganska nära mjöl vi diskuterar här. Men med tre valsar kan 0,6-0,9mm däremot vara något att experimentera med. Börja stort och minska succesivt allteftersom du märker att det fungerar, främst lakningen.
Mindre krossstorlek på malten ökar utbytet och effektiviteten, det är därför man strävar nedåt i storlek. Att öka sin effektivitet är dock inget större självändamål för hembryggare eftersom våra små maltmängder inte ger några större besparingar från 75 till 80% brygghuseffektivitet. På sin höjd kan vi spara 5-10kr per bryggning vilket är en struntsumma på sex timmars nedlagd arbetstid men för stora bryggerier rör det sig om många tusenlappar per dag och då blir det genast mer intressant. Något som är desto viktigare (iallafall för mig) är att få en jämn effektivitet från bryggning till bryggning så OG:t hamnar som förväntat +-2ö. Det är trist att hamna t.ex. 10ö för högt med en för stark öl som resultat eller missanpassad beska för stilen då ölets alkoholhalt inte balanserar mot beskan t.ex. Den gyllene medelvägen, lagom, perfekt för just min utrustning. Det är vad man ska fokusera på. Det ska vara roligt att brygga och en igensatt lakning är oerhört trist. För låg effektivitet kan kännas nedslående också, som om det skulle vara ett tecken på att man är en sämre bryggare men jag tycker man inte ska dra det här för långt. Ligger man i spannet 70-80% så kan man gott vara nöjd. Under 70% så finns ser jag det som en indikation på att något är lite snett i processen och det kan vara läge att undersöka och tweaka. För oss med bryggverk finns dock en begränsning i hur mycket malt det får plats och vill man brygga starka öl är en dålig effektivitet ingen höjdare. Då är det lite mer motiverat att jaga effektivitet än att spara 5kr på malt…
Stål och aluminium
Monster Millen, för det här är ett riktigt monster faktiskt, är en tung och gedigen pjäs som väger flera kilo och känns massiv och oförstörbar. Sidovagnarna/basen är tillverkad av 6061 aluminium medan de tre 6-tumsvalsarna är av en 1144 stållegering. MM3 finns i en 303 ”rostfritt stål-variant” men den är främst för större bryggerier som använder krossen dagligen och professionellt bruk. För hembryggare ska standardmodellen fungera mycket väl, tillverkaren anser att deras stålval bör göra att krossen håller för nästan dubbla tiden jämfört med konkurrenternas produkter vilket endast tiden kan utvisa för min del. Den härdade varianten kostar dessutom 2000kr mer än standardmodellen.
Krossen är extremt välbyggd med rejäla rattar och reglage. Något som överraskade mig är dock att den inte hålls ihop av något om den inte är monterad på en basplatta, den kan med andra ord falla isär så var försiktig med hanteringen innan den sitter på en träskiva. Jag monterade den på originalträskivan vilket man inte behöver, vilken träbit som helt duger gott sålänge det är rejält trä (inga klena spånskivor eller farligt limträ). Skivan satte jag sedan i ett köksskåp från IKEA som rymmer en avdankad jäshink jag samlar malten i. På detta sätt slipper jag damm i bryggeriet.
Hastighet
Monster Mill MM3 krossar väldigt snabbt, malten fullkomligt flyger igenom även på låga varv. Med min nya krossstation och stora hopper spelar hastigheten i-och-för-sig inte längre någon roll, jag häller i malten, trycker på start och förbereder annat i bryggeriet men för den som som handvevar eller sitter med en skruvdragare är detta kanske intressant fakta. Monster Mill 3 kräver en rejäl borrmaskin för att fungera optimalt eftersom en vals ska krossa malten två gånger men min 30 år gamla Bosch på sladd är en duglig partner som klarar av att snurra på ca 180 RPM även om det är precis på gränsen styrkrmässigt. Jag skulle inte rekommendera en batteridriven skruvdragare för 299kr från Biltema för denna uppgift, det krävs rejälare doningar.
Hur blir resultatet då? Jo den krossar riktigt snyggt och korrekt på de inställningar jag testat hittills (0,9mm och 0,8mm). Skalen har inga taggiga kanter från slitskador och det blir anmärkningsvärt lite mjöl. Just mjöl är något som ger grumligt vört med mycket varmdruv både vid uppkok och efter kok så jag försöker hålla mängden nere så gott det går. Kärnan delas i 4-5 delar som är jämnstora och intakta. Se bilder längst ner i inlägget.
Vad ingår
Krossen går att köpa lös med bara sidostyckena och valsarna. Sedan finns basplatta och påmatningstratt, förlängning eller påbyggnadsdel till påmatningstratten och handvev som separata tillbehör. Jag rekommenderar påmatningstratten då den även har ”långsidorna” på kvarnen som annars är exponerade. Påbyggnadsdelen är främst för oss som maler mycket malt (över 10 kg) och som vill kunna gå ifrån kvarnen under själva krossningen. Påbyggnadsdelen rymmer upp till 17 kg (!) och bör duga för de flesta hembryggares behov. För standardstorleksbryggare vilket jag anser 19-25l vara, går det alldeles utmärkt med standardtratten som rymmer 5 kg, att fylla på standardtratten i halvlek vid behov tar ju 5 sekunder. Basplattan som följer med i ”standardtrattpaketet” är smidig, även om det är en simpel träskiva är det skönt med färdigt hål i botten och skruvhål som passar direkt in i krossen.
På minussidan
Såhär långt i recensionen är allt guld och gröna skogar men det finns två nackdelar med denna kross. Den mest uppenbara för många är kanske priset, ja den är ganska dyr; 2295kr för själva krossen, 695kr för tratten och skivan 395kr för påbyggnadsdelen. Kvalitén på denna kross är dock oerhört hög och den kommer prestera väldigt länge. Men man får valuta för pengarna tycker jag och för de med andra dyra hobbys hobbys (cykling, motorsport och ridsport är kostsamma har jag hört) är denna pryl kanske inte en ögonbrynshöjare men av någon anledning är många ölbryggare ständigt på jakt efter att i det längsta hålla kostnaden nere så mycket som möjligt. Vill man spara en slant med denna kross går det bygga påmatningstratt och basplatta själv, krossresultatet blir precis lika bra…
Den andra och främsta nackdelen är något som lever kvar långt efter att man glömt prislappen, nämligen att krossen är väldigt krånglig att justera eller rättare sagt kontrollmäta kross-storlek på för justeringen i blindo är busenkel. Det ligger i en trevalsars natur att det är den undre valsen som man justerar avståndet på för krossning nummer två. Problemet är att det inte går att komma åt den valsen med bladmåttet utan att först montera bort påmatningstratten (för att öppna upp sidan) och sedan ta bort hela krossen från basplattan för vinkelns skull. Först då kan man föra in ett standardbladmått på korrekt sätt och mäta/justera avståndet. Detta är alltså inget man vill göra speciellt ofta och definitivt inte för olika maltsorter (t.ex. korn och sedan vete) under samma bryggdag. Lösningen är såklart att ställa in en optimal storlek för allt man krossar och sedan behålla den öppningen mellan valsarna, för alltid, i evighet, amen. Detta är ändå min föredragna metod men emellanåt vill kontrollfreaket i mig kolla att inga valsar smygit iväg åt något håll, då är det tyvärr demontering som gäller… Krossstorleken är tyvärr inte heller markerad på rattarna, trots att grundinställningen på 1.1mm är förinställd från fabrik, så det går inte att höfta någon justering utan demontering. Tillverkaren rekommenderar att man gör en markering själv det första men gör, detta kunde de gott ha kostat på sig att rista in från fabriken tycker jag.
Sammanfattning och omdöme
Jag upplever att detta är en extremt gedigen maltkross som krossar malten oerhört bra, bättre än allt annat jag sett faktist. Tre valsar är lyxigt och väldigt tungdraget men krossningen blir verkligen perfekt med vackra skaldelar (endast en ölnörd kan se skönheten i ett krossat skal). Jag kan inte ge annat än full pott för krossresultatet och kvalitén på själva krossen även om jag tycker konstruktionen för kontroll av bredd mellan valsarna är undermålig. Instruktionen för montering, både av påmatningstratt och påbyggnadsdelen var inte heller så bra med en dåligt kopierad bild som visade tillvägagångssättet så jag fick klia mig lite extra i huvudet och konsultera bilder på nätet innan jag insåg att jag satt muttrarna på fel sida (de ska vara på utsidan så vet ni det). Jag tror verkligen jag kommer ha denna kross resten av livet om jag bara sköter om den lite och jag rekommenderar den helhjärtat. Om ölet kommer bli betydligt godare än om du krossat den med en Bulldog Maltkross för under halva priset? Inte så länge du inte har problem med tanniner från dåligt krossade skal. Men möjligheten att finlira sin krossstorlek för att få bra lakning eller cirkulering, det går tveklöst! Sammanfattningsvis; Monster Mill MM3 är en grym kvalitétsprodukt men kanske inte det allra första man lägger pengar på som hembryggare. Monster Mill MM3 finns att köpa på Humlegårdens Ekolager för 2295kr och här är länk till tillverkaren Monster Brewing Hardware.
Valsarna vilar på lager (kullager?) av brons som ska ge lågt motstånd dvs. hög hastighet med lågt slitage.
Ser lite ut som en gubbe med stor näsa.
Här ser man de två övre valsarna och den undre justerbara ”finkrossarvalsen”.
Påmatningstratten är triangeln och sidorna ner övre krossen. Påbyggnadsdelen är bara ”boxen” ovanpå.
Låsskurvarna på sidan ska dras åt för hand och är till för att låsa fast inställningen på valsarna så man inte ändrar inställning av misstag.
En tvåvalskross mäter man avståndet mellan valsarna rakt ner uppifrån som denna vy men dessa valsar är ju fixerade på 1.5mm på denna modell.
Därför får man montera bort påmatningstratten, lägga krossen på sidan så man kommer åt, och mäta mellan det övre paret och den tredje valsen.
Bladmått, kostar ca 40kr och finns på både Biltema, Claes Ohlson mfl. Borde ingå i priset på en premiumkvarn som detta.
Basen, träskivan, har ett utsågat hål lagom stort för krossen och fyra hål för de medföljande skruvarna.
Här markerar jag hur stort hål min krossstation behöver för att montera skivan fast i köksskåpet. Själva hålet vill jag inte visa, det blev inte så snyggt med tanke på vilket värdelöst material IKEA använder i sina grejer. Jag tog upp hålet med ett borrat hål och sedan en sticksåg. Hålet täcks ändå av basplattan till krossen så hålet får vara precis så fult det vill!
Det fiffiga med köksskåp är att hyllplanen går att anpassa perfekt till uppsamlingsskärlet, i detta fall en gammal avdankad jäshink jag precis får plats med 11 kg malt i. Borren är farfars gamla faktiskt så den har mååånga år på nacken. Kvalité lönar sig i längden… Krossstationen kunde fått vara 5 cm längre/djupare men borren vilar precis på handdaget samt stödhandtaget som täcks av borrhuvudet i denna bild.
Såhär ser min nya krossstation ut. Jag saknar en snyggare strömbrytare, just nu använder jag mig av en förgreningsdosa med knapp på men jag ska lösa någon elegantare lösning vid tillfälle.
Till vänster; förfuktad malt (2% vatten som dragit en kvart). Till höger; torr malt direkt från maltsäcken. Bägge körda först genom 1,5mm (den låsta storleken) och sedan på 0,8mm på undre krossparet. Notera mängden mjöl bredvid och den vänstra högen. Mängden är inte den samma utan några nävar av bägge. Vill man göra ett vetenskapligt test av detta krävs staplade silar som används för att utvärdera malt på professionell nivå. Accidentalis brewing har gjort precis detta test fast ordentligt för den som vill nörda ner sig.
Närbild på den förfuktade malten. Skalen är väldigt snygga och hela med perfekt isärtagning. Kärnorna är dock mosiga och lite mjöliga, snudd på mjuka.
Torrkrossad malt. Skalen är väldigt snarlika från den våtkrossade men notera att kärnorna ”spruckit” till mindre bitar men ser ut som pärlsocker. På en tvårullars kross kommer skalen se betydligt mer olika ut där den torra malten kommer ha mindre skalbitar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Några nya glas
Spiegelau Craft Pils
Spiegelau har tagit fram ett nytt ”Craft Beer-glas” tillsammans med det österrikiska bryggeriet Trumer Privatbrauerei. Detta glas är tänkt till hantverksmässiga pilsner, ett något udda begrepp kan tyckas. Glaset är långsmalt, tunt och elegant med fina kurvor.
+Plus
Tunt glas
Skön att hålla i
Smal och elegant
Ölet kommer långt bak i munnen
Framhäver den ljusa färgen hos en pils
Bra lacing
-Minus
Svårdiskat
skört (antar jag)
Lätt vikt, känns lite flamsligt
Lite liten öppning, näsan tar i. Jag får svårt att sniffa och dricka samtidigt (vilket jag inte tidigare tänkt på att jag faktiskt gör ofta när jag sippar).
Kommentar
Lite oklart hur många craft pilsner jag dricker förutom mina egna men detta är ett trevligt glas att sippa ur. Det enda som stör är egentligen den lite för lilla öppningen för mitt stora ansikte och att diskborsten inte når botten. Annars känns glaset väldigt elegant och nästan lite sexigt med dess kvinnliga former. Om Teku påminner om ett vinglas i utseendet så känns Craft Pils som ett elegant champagneglas när man håller och dricker ur det. Lite svårflörtat i början men växer med tiden!
89kr styck hos Sejdelshoppen
Nils Oscar
+Plus
rak och trevlig form
lagom tjockt glas för att kunna diskas ofta
perfekt stor öppning
bra allroundglas, passar bra även till välhumlat
“Snabbdrickaglas”
-Minus
Något ocharmigt
Kommentar
Kanske tillhör jag inte målgruppen men texterna på glaset (“Nils Oscar är här” istället för volymindikatorn och “Nils Oscar var här” i botten av glaset”) känns inte supercoola. Hade de varit ljust gråa så man kunde precis kunde skönja dom (i nyktert tillstånd) hade det fungerat bättre
69kr styck hos Sejdelshoppen.
DAB – Ölkupa
+Plus
Skön storlek
Bra storlek på öppningen
-Minus
Lite för oproportionerligt stor fot
Lite osnygg kant på foten från gjutningen
Känns inte så elegant eller graciöst, hade gärna sett att det var lite smalare och utdraget på höjden.
Kommentar
Det är ganska ovanligt med små pilsnerkupor. Just detta är ett trevligt vardagsglas, kanske främst ihop till mat. Ett okomplicerat glas att dricka ur som står snyggt bredvid en pyttipanna med dubbla råa äggulor (mycket viktigt).
59kr styck hos Sejdelshoppen
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Egengjord större påmatningstratt (hopper) till maltkross
Bilden ovan visar min maltkross av ”kinamodell” som jag kört med i några år. Den är helt okej, krossar hyffsat men är inget under av kvalité. Man får vad man betalar för antar jag…
Det som jag mest saknat är en utbyggnadsdel till påmatningstratten, eller hopper som det kallas ibland. Jag vill kunna ösa på en större mängd malt och lämna min halvautomatiska kross-station för att förbereda andra saker inför bryggningen och inte som nu, springa till krossen 5 ggr för att fylla på. Jag bestämde mig därför för att snickra lite med plywood. Följande är inget under av skönhet men kanske inspirerar någon till att damma av de gamla hemslöjdskunskaperna och ”bita i sågdammet”. Jag gjorde först en mall i papper och sågade med en gersåg. Sen förborrade jag hål i kanterna så träet inte skulle spricka och skriade ihop sidorna. Hela konstruktionen sattes fast i maltkrossen genom att byta ut originalskruvrna som håller ihop sidorna mot längre skruvar som fick gå rakt in i träet och stabilisera hela konstruktionen. Hela projektet tog trekvart och hade jag haft mer tid hade jag kanske slängt på lite färg också men detta får duga tills vidare…
Jag hade inget större papper att ta till så den vinkel som går från plåten och som ska gå vidare uppåt ritade jag med linjal på plywooden även om den inte fanns på pappersmallen.
Storleken på tratten bestämdes av den skiva jag hade tillgång till som delades på fyra delar. Tänk på att sidorna bygger motsvarande skivans bredd till skillnad från 80-gramspapper.
Hade jag haft mer tid på mig skulle jag kanske figursågat det här men jag tog gersågen som ändå stod uppställd. Snabbt men inte så elegant direkt.
Test för att se om teori stämmer mot praktik.
I med skruvar längs sidorna. Trattens övre småskruvar byttes mot träskruvarna för att fästa och stabilisera hela stolletyget.
Det lite sneda slutresultatet som jag ska lägga 20 min mer kärlek på i framtiden, jämna till kanter och slänga på lite vitfärg. En vettigare strömbrytare än förgreningsdosan står dessutom på todo-listan…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Cervisia Dubbel Kylspiral 29m
Med min någorlunda nya fäbless för lageröl kommer även problem i form av kylning av vörten. Jag har tidigare kylt till ca 20c för lager och sedan låtit vörten svalna ytterligare i kylskåp före jästpitch men att ha vörten ståendes utan den skyddnde jästen ett halvdygn känns inget bra. Förvisso säger (predikar) Chris White (Mr. White Labs) att det inte ger några felsmaker att pitcha varmt och låta vörten svalna i temperatur men även om jag inte gjort några egna jämförande tester så känns det inte rätt i längden. De riktigt inbitna tyskbryggarna gör ju till och med tvärt om, dvs. pitchar i 6-7c och låter vörten sakta stiga till 10c. Jag kan som mest sträcka mig till någonstans mittemellan, dvs max 5c över önskad jästemp. Med vörtmängder på 50-60 liter som jag oftast brygger så klarar inte min nuvarande rostfria kylspiral av att kyla till 10-14c utan runt 20c börjar det gå olidligt långsamt. Jag är inte så förtjust i plattvärmeväxlare eftersom de är lite jobbigare att hålla desinficerade, ofta har inslag av koppar och gärna ska ha en pump till för att fungera bra. Ytterligare en fördel som jag gillar med kylspiral mot PVV är att den mesta kalldruven stannar kvar i bryggverkket vilket ger en renare skörd av jäst när jäsningen är över. Lite kalldruv sägs vara bra för jästen så man behöver inte vara pedant men jag tilltalas lite av att få kristallklar vört i jäshinken. I övrigt är ju plattvärmeväxlare en utmärkt produkt med stor kylkapacitet och alla kommersiella bryggerier använder dom men själv är jag lite lat av mig och rädd för ännu fler pumpar i processen. Det finns många hembryggare som gillar PVV men alla är vi olika med olika bryggsetuper. Själv föredrar jag kylspiral och därför har jag nu gått över till den extrema kylspiralen ”Cervisia Dubbel”, en rostfri rackare på hela 29,5 meter stål. En riktig best är vad det är helt enkelt…
Den stora fördelen med kylspiral är att de är extremt lätta att använda, bara sänk ner dom i vörten när koket är slut och börja kyl. Det där med att koka dom i 15 minuter är onödigt, de blir desinficerade ändå plus att man får några graders sänkning av bara själva metallen vid nedsänkning. De är dessutom lätta att göra rent efter användning, en snabb avspolning eller bara låta den gå med i rengöringen av bryggverket så är det klart. De mindre kylspiralerna gå faktiskt att köra i diskmaskin om man är bekväm av sig. Som grädde på moset krävs ingen pump till kylspiralen så man behöver inte oroa sig för igensättning. Jag har hunnit använda spiralen vid en bryggning hittills och på en halvtimme, utan någon omrörning eller pump, så sjönk vörten till 13c! Såna siffror lär jag knappast bli bortskämt med sommartid men jag är extremt nöjd med det resultatet med vinterns svala kranvatten. Det finns tyvärr en nackdel med den här spiralen och det är att den kommer utan någon böj på slutet av röret. I min Patina 36l-kastrull passar den perfekt som den är men i Braumeister 50 så måste röret upp högre. Det finns två sätt att lösa detta på, antingen kapar man lite rör och sätter en 90 graders böj av klämringskoppling på vardera rör vilket medför rist för läckage, eller så binder man upp spiralen och böjer sig en ny vinkel. Jag valde sistnämnda metod men nu är det ju inte mjuk koppar vi snackar om utan stenhårt rostfritt stål, därför ska man gärna ha en rörböjare vilket tyvärr kostar någon hundring (150kr i mitt fall) och användningsområdet efter detta böjande lär inte bli stort…
Utöver böjandet så har jag monterat klämringskoppling för 12mm till 1/2″ R15 för att lätt sedan skruva på gardenakopplingar i aluminium. Kylspiralen är förvisso 11mm men med lite gängtejp och någon minuts svettig tête-à-tête så satt klämringskopplingarna som berget. Böjandet av metallen var svårare, även med bockningsverktyget. Jag har noll VVS-vana så resultatet blev inte perfekt men absolut tillräckligt bra. Omdömet för denna kylspiral blir, trots extra tillbehör och arbetsinsats, ändå väldigt positivt och jag känner att denna passar mig mycket bra. Den stora kyleffekten var imponerande snabb och tog mig ner till temperaturer jag knappt trodde var möjliga. Jag hade hoppats på en halverad till ner till 20c men att ta mig till 13c hade jag inte kunnat drömma om ens! Priset för såhär mycket metall är såklart högt men rimligt för så här mycket metall och med sin höga kvalité har man den säkerligen resten av livet. Rekommenderas starkt med andra ord! Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 1990 kr.
Så här gick monteringen och installationen till:
Först lite kylspiralsporr…
Uppifrån ser den minst sagt lite ”speciell” ut.
Här har jag tagit av den svarta gummihatten och satt dit klämringkopplingen. Det är bara att använda två skiftnycklar i motsatta riktningar och skruva åt. Hittar man 11mm klämringskoppling så krävs inte lika mycket kraft men de är lite svårare att få tag på för en billig peng eftersom 12mm är standard i Sverige.
En rejäl ståltråd håller spiralen i form och gör den lättare att hantera.
Här är Biltema-kopplingarna jag använder för att kunna koppla Gardena trädgårdsslangskopplingar och trädgårdsslang till kylspiralen.
För att kunna böja ändarna på spiralen tillräckligt långt behövde jag öppna på metallclippet som håller ihop ståltråden. En liten tång och öppna försiktigt, sen böjde jag ut röret och återförde clippet/låset. Sedan upprepades samma moment på andra röret. På bilden här har jag redan öppnat, lyft ur och stängt.
Sen böjde jag försiktigt och stegvis ”armarna” uppåt. En liten kink blev det tyvärr av vridningen men inget som påverkade flödet. Jag vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att undvika missen tyvärr.
Rörbockaren som även den är avsedd för 12mm vilket gjorde att den gled lite först men andra försöket så nöp den. Det är bara att öppna den, placerar röret längs med metalldelen utan gummihandtag och böja. Det är tyngre än man tror!
Här har jag gjort mina böjar, satt gängtejp, monterat klämringskopplingar och skruvat på gardenakopplingarna. Dessutom har spiralen fått sig ett PBW-bad med skrubb för att få bort eventuellt fett eller smuts från tillverkningen. Jag borde ha böjt ytterligare 15-20 grader så ändarna pekar nedåt märkte jag vid användning eftersom de kalla rören bildar lite kondens som gärna vill vandra ner i grytan igen.
Närbild på kopplingarna. Skönt att slippa allt vad plast heter genom denna lösning.
Även en liten droppe kan ställa till med problem så detta ska jag åtgärda genom att böja vinkeln ytterligare lite.
Slutresultatet i all sin prakt. Kanske skulle jag ha använt rörbockaren även till de under böjarna men det här duger gott.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer