Posts in Category: Utrustning
Brewtools B80Pro
Jag har påbörjat en resa där jag ska hjälpa norska Brewtools att utveckla tillbehör för att kunna brygga med lågsyremetoden (Low Oxygen Brewing), vilken jag nu bryggt aktivt med i snart fyra år. Systemet är idag inte alls inriktat eller designat för detta (snarare tvärt om), så det kommer ta en del utveckling att nå dit jag tänker mig. Självklart är detta en utveckling som kommer ske stegvis och där allt kommer dokumenteras i bloggformat och kanske på fler sätt.
Jag vill förtydliga efter företagets inlägg på instagram att jag inte är anställd av Brewtools och jag är inte heller konsult, utan att detta kompissamarbete är på ren nöjesbasis och som ett sätt för mig att få nytt och spännande material till bloggen. Precis som vanligt gäller full ärlighet och transparens mot bloggen och mina läsare och jag lovar att om det skulle dyka upp “betalda samarbeten” eller sponsrade inlägg i framtiden kommer det att framgå klart och tydligt i början av inlägget. Detta innebär såklart att jag inte kommer tveka på att dela med mig av negativa erfarenheter, för jag är övertygad om att bloggen dör i samma andetag jag skarvar med ärligheten.
Om maskinen
Jag kommer göra mitt utvecklingsarbete på en Brewtools B80Pro som är mellanstorleken av de tre varianter som finns i dagsläget (40, 80 och 150 liters totalvolym på kokkärlet). Brewtools är ett enkärlsbryggverk med samma grundtanke som t.ex. Braumeister eller Grainfather, dvs. att det är en temperaturstyrd stål-BIAB med recirkulering. Man mäskar i en korg i kokkärlet, lyfter bort korgen och malten (ev med lakning först) för att till sist koka. Det som skiljer Brewtools markant från de andra tillverkarna är Brewtools alla möjligheter att förändra hur systemet fungerar. Detta med hjälp av de många öppningar och trevägskranar (tillbehör) som finns. Även tillbehörslistan är väldigt lång med motströmskylare, siktglas, inline syresättning mm. Allt detta gör Brewtools till ett väldigt komplext system med snudd på oändliga möjligheter för individuell anpassning. Ett system att växa och utvecklas i helt enkelt men mina initiala tankar är att maskinen inte är något som lämpar sig för nybryggaren.
Bryggverket och dess alla komponenter andas hög kvalité och allt är väldigt tungt och gediget. Själva stålet håller även det hög kvalité och bryggverkets alla svetsningar är snygga och jämna. Några små skönhetsfel återfanns dock i kanterna av mäskkorgen i form av oxidering men jag hoppas de försvinner vid det av tillverkaren rekommenderade starsan-badet man ska göra för att passificera stålet, dvs. oxidera ytan så stålet behåller sina rostfria egenskaper. Touchdisplayen på systemet är så stor och med så rejält tilltagen text att min fru skämtade något om att den var anpassad för synsvaga. Jag kontrade med att om man labbar med 6000 watt i samband med kokande lava/klistrig vört, pumpar och komplicerade vätskeflöden så tycker jag det är väldigt klokt med en tydlig display där man snabbt får en överblick över vad som händer.
Nästa steg
På grund av diverse resor har jag bara hunnit rengöra maskinen med PBW och testkört olika konfigurationer och riktningar med vatten än så länge men premiärbryggningen är nära och jag återkommer så klart med en smaskig genomgång av det. Eftersom man bara får en chans på sig att ta riktigt rena bilder på rostfritt stål så kommer här en bildbomb att dregla över:
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
The MiniBrew
This blog post and the following posts about the MiniBrew will be in english to please a larger audience.
What is the MiniBrew?
The MiniBrew is an all in one brewing system. That means, in comparison to machines like the Grainfather or the Braumeister, that it produces ready-to-drink beer and not only wort. The MiniBrew will mash, lauter, boil, add hops, chill, ferment, cold crash, lager and serve. All in one machine!
The MiniBrew really is mini in the sense that it is fairly small (like a huuuge Nespressomachine, 58x48x30cm) but the name mostly comes from the batch sizes of 5 to 5,5 liters. The thought behind that is that machine is so easy to brew with that you can make many batches and have a large variety of beers instead of just one bigger batch. The beer is served directly from the SmartKeg from which the wort was both boiled and fermented in. The keg has a built in cooling and heating system which regulates the temperature of the fermentation and the beer. It also has wifi and its own integrated software so you can monitor the whole process from your smartphone. It is possible to have many SmartKegs running at the same time so once the wort is chilled, you remove the SmartKeg and start the fermentation while you can add a new SmartKeg to the MiniBrew base station and begin brewing your next batch.
Who is it for?
The MiniBrew is designed for absolute beginners who wants an easy complete system to brew craft beer and a guiding hand to hold through out the whole process, all the way from grain to glass. It is also designed as a pilot brewery for the experienced brewer (or even commercial brewer) who wants to be able to develop new styles and recipes in a simple and controlled way with precision in repetition so that fine tuning the ingredients and the process is possible.
Control
The MiniBrew is controlled by the MiniBrew app which is currently only available on iOS but an Android app is on the way. There is no way to control the machine without the app and an internet connection (to both app and the MiniBrew) but the machine will run by itself to the next step without both, so a failure in the wifi connection is not a problem. From within the app you order your ingredients (or Brewpacks as they are called) which contains all you need to brew the chosen beer. There are eleven different beers at the moment both there are many more under development together with established breweries. You can also develop your own recipes, which require a computer and the “Brewery portal website” instead of the app, and also brew with your own ingredients. That feature is not widely released yet even though I have been granted access for testing purposes.
The app is made both for controlling the brew session/fermentation both also as a step-by-step guide through the whole process. The app will show you every step of the way, from mashing in and all the way to serving and cleaning, in detail with text and images. There will also be small film sequences in the app in the near future. You can control the MiniBrew and the SmartKeg from both the Brewery Portal Website or the smartphone app. Together or individually, meaning you can start with one and continue with the other if you like.
How to brew with the MiniBrew
Preparation
Before you start a brew session, the MiniBrew will do a self clean ”rinsing cycle” with the supplied CIP-system. All you need to do is to add a dish washing tablet to the machine and connect it to your water tap. The machine will both clean and rinse itself and the cleaning process takes about an hour, depending on your current tap water temperature. After that, the SmartKeg is fitted into the base station and it will also do a self clean. When that’s done, all parts are assembled and you are ready to start the brew session.
Mashing, boiling, cooling
The SmartKeg is filled with an exact amount of water. Grain is mixed (with your hands!) with a small amount of water in a separate bowl before it is added to the small mash tun. Some more parts and filters are assembled and hops are added to the hop carousel. Press start on your phone and the machine will now do the mash with multiple mash steps, the boil including up to 6 hop additions and the cooling before your attention is needed again. Depending on recipe, this will take 2-4 hours.
Fermenting
When you come back to the MiniBrew, you remove the mashtun and hop filter, add the yeast and close the lid. After a short aeration done by shaking the keg, your wort is now entering the different fermentation stages and with only a few more steps (like removing the yeast/trub container and switching out the airlock to a regular keg safety valve) spread out over the next weeks, your beer will be ready to drink.
Serving
If you can close the SmartKeg, in the right time, your beer will carbonate itself by spunding. That means that the final gravity points from fermentation will naturally carbonate the beer. For an ale, that time frame is very difficult to match so the main carbonation is done by a small CO2 canister with the supplied mini regulator. The same device is also used for driving out the beer when serving it from the SmartKeg with the supplied tap handle that connects directly to the keg.
Cleaning
After the brewing session, the spare parts like the mash tun and the different filters can be put in a normal household dishwasher while the CIP system is once again connected to the MiniBrew for cleaning. After you have finished all your beer, the SmartKeg needs to be cleaned which is a bit more manual process with some scrubbing with a brush.
Versions and price
The MiniBrew is sold in three different bundles that all contains the base station;
MiniBrew Craft – one SmartKeg with one taphandle and one CO2 regulator for 1199€ (all prices are without shipping)
MiniBrew Thirsty Office – five SmartKegs, one tap handle and one CO2 regulator. 2599€
MiniBrew Craft Pro – three SmartKegs, three tap handles, three CO2 regulators and full access to the Brewery Portal Software (which I don’t know if you get with the other bundles), 1999€.
The BrewPacks costs between 17.99€ and 29.99€ depending on beer style. You can also add more SmartKegs later and they cost 389€ each including tap handle and CO2 regulator.
(all pricing is taken from the MiniBrew webshop in october 2019 and they might change in the future)
The MiniBrew will be available through the MiniBrew webshop with possible local distributors added in the future. In Sweden, Humlegårdens Ekolager has the units and also the BrewPacks in stock.
My first brew session and my thoughts about the MiniBrew system
I have brewed once with the MiniBrew and really gone into great detail documenting how the system works, how to brew with it and I also reviewed all its pros and cons together with my first impressions. The whole brewday was so well documented, with lots of pictures and text, so that it will be featured in a separate blog post due to its length. So stay tuned, there is more to come!
The MiniBrew fits very well in our kitchen. It’s design and appearance is ”wife approved”.
Small footprint even if it is bigger than most kitchen appliances.
The main parts (from left): mash tun, hop carousel, lid, base unit and SmartKeg (without the stand).
The inside of the base units with all the connections.
The back side. The white is water in, then water out and to the far right is the power button. On the second row is an environment temperature sensor.
The SmartKeg standing on its ”tripod” or stand.
On this image, there is no CO2 tube connected (since this keg is empty right now). The connectors are the very common Corenlius keg ports and one can easily use other accessories (even though the manufacturer advise against it for safety reasons regarding the pressure release valve being rated at 2,5-3 bars).
The backside of the SmartKeg with the cooling/heating. The silver button is the power.
The SmartKeg has a lever to open the bottom both for cleaning and also removal of yeast and trub.
The inside of the keg with the bottom valve closed.
Bottom valve open…
…and closed.
The taphandle is without any flow restriction so the only way to regulate flow is by adjusting the CO2 pressure.
The beer port of the keg is connected to a silicone hose instead of the steel ones that Corny’s use.
This is the small adjustable CO2 regulator for the very small CO2 canisters.
This is not a paid advertisement and (as usual) I am not paid by the manufacturer of this product to write these posts. My thoughts about this product is my own and I try to be as neutral and objective (in my own subjective way) as I can.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel Roller Base till Braumeister 50
Jag är alltid på jakt efter saker som gör bryggeriet snyggare, renare och effektivare att arbeta i. Jag är också intresserad av allt som förenklar tråkiga och jobbiga moment under bryggdagen så jag kan ägna mig åt det kreativa och precisionen i några av de mer kritiska bryggmomenten. En tråkig avslutning på min bryggdag har länge varit att vända uppochner på bryggverket för att få ut sista diskvattnet från rören och pumparna samt plocka isär pumparna för att torka ur. Tungt, tråkigt, ofta blaskigt och har egentligen inget med ölet att göra. Jag har fått testa en ”Roller Base” eller kanske basstation på hjul på svenska (?) som Speidel själva tagit fram till Braumeister 50 (om det kommer något liknande till 20-litersmodellen är oklart i dagsläget).
Roller base är gjort av rejäl plast och den väger faktiskt en hel del så jag antar att den är av solid plast, annars skulle den inte klara av de 120 kilona den är specad för. Den har tre upphöjda ”antifötter” som gör att Braumeistern kommer upp mycket högre än om den står på plant underlag vilket gör att man med lätthet kan skruva isär pumphusen efter en bryggdag. De här upphöjningarna har en kant runt om som förhindrar bryggverket att kunna röra sig ur position. I botten av Roller base finns en ränna som leder till ett hål med invändiga, rostfria 3/4″-gängor. Ett avlopp helt enkelt och med en tappkran eller en slangnippel kan man ansluta det hela till en slang man kopplar till avloppet. Jag tänker mig att det inte blir så mycket vört och diskvatten som kommer ta sig den här vägen så en liten kanna eller bytta räcker nog långt. Tanken från Speidel är att avloppet ska vara rakt framåt men det går lika bra att ha det på sidan under bottenkranen om man vill (se bilder nedan).
Hela Roller Base står på fyra låsbara hjul av riktigt kraftig modell. Alla hjul går att låsa och rotera fritt vilket gör bryggverket smidigt att förflytta så man kan hålla rent och snyggt i bryggeriet. Under bryggningen ska man dock vara noga med att låsa alla hjul så inte 70 liter kokande lava börjar rulla iväg! Jag är redan väldigt förtjust i Roller Base och tror den kommer bli en storsäljare bland BM50-bryggare därute…
Speidels Roller Base kommer vara svart och inte vit som prototypen jag testat. Den ska gå att köpa från och med 10e oktober och kommer kosta runt 140 € plus frakt från Speidels Webshop men jag tror säkert de svenska bryggbutikerna kommer ta in detta fina tillbehör.
De fyra hjulen levereras omonterade så ha en torxmejsel redo för montering. Ett tips är att dra alla skruvar lite grann först innan man skruvar i resten, annars kan ett skruvhål bli täckt av metall och man får lossa på alla skruvar igen.
Som sagt, ”antifötter” eller upphöjdnad i brist på bättre ord. Detta trodde jag skulle vara den största svagheten i konstruktionen men det känns väldigt stabilt och förtroendeingivande, utan risk för att Braumeistern ska glida eller hamna i fel position. Öppningarna gör att eventuell vört eller vatten inte samlas utan rinner ner mot avloppsrännan.
Här är rännan och avloppet som är pluggat vid leverans för gängornas skull antar jag.
Avloppet underifrån.
En tappkran av svart modell passar direkt i dessa gängor. Även Speidels egna rostfria kranar passar direkt men om någon kran behövs eller inte beror på hur ens bryggeri ser ut.
Här är avloppet i sidoposition dvs till höger i bild.
Rejält luftigt mellan botten och pumphusen.
Avståndet är dock inte för långt så pumparna hänger och vilar i sladden. Man bör dock se till att de inte ligger i vatten.
Höjden är något lägre än både min stora gamla bryggbänk och min rullande bänk som är tänkt till tvättmaskiner. En 60l-hink kommer inte in under kranen med Roller Base men jag använder extern pump och plattvärmeväxlare så för min del spelar det ingen roll. Jag är däremot nöjd med att kunna arbeta med maltröret och inmäskningen något lägre än tidigare.
Dropp från kranen efter pH-mätning eller pre boil gravity slipper hamna på bryggbänken.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel LOB kit
Mitt utvecklings- och utvärderingsprojekt av lågsyrebryggningstillbehöret är nu färdigt och kitet finns nu att köpa i både 20 liters och 50 liters varianter från Speidels webshop. Jämfört med de 2-3 prototyperna jag testat så är den slutgiltiga versioner av mycket högre kvalité och finish. Framförallt den öpnna disken som ersätter det lilla liggande stålröret är numera högpolerad och har små öron på sidorna vilket underlättar hanteringen. Den nya skruven som ersätter vingmuttern är helt rak och utan ”hatt” som de tidigare haft och den är dubbelt så lång så nu slipper man stoppa ner händerna i 76-gradig vört, och den fungerar riktigt bra! Hålet i mash cap:en är perfekt anpassat för skruven med väldigt lite luftgenomströmning som resultat.
Speidel har gjort en manual som beskriver lågsyrebryggning med hjälp av kit:et. Manualen nämner tyvärr inte “underlet” eller användandet av antioxidanter (SMB eller SBT) vilket är absolut 100% nödvändigt för för att brygga lågsyre med Braumeistern. Om man har i malten uppifrån så är skadan redan skedd och beviset på det är den goda doften i bryggeriet som precis flytt mäsken och senare även ölet. Utan tillsatta antioxidanter kommer maltens egna antooxidanter reagera snabbt med syret och inom minuter är det för sent. Inte en chans att de överlever en mäskning på ens 30 minuter…
Tillbaka till lågsyrekit:et. Eftersom alla nya filter vilar ovanpå maltröret istället för inuti så rymmer röret desto mer malt. Upp till 7 kg i 20l-varianten och 15kg i 50l-varianten enligt Speidel men jag har inte testat just detta själv ännu. Enbart den funktionen gör detta kit värt att köpa eftersom det adderar möjligheten att brygga starka öl utan att behöva dubbelmäska eller tillsätta DME.
Jag har bryggt en gång med det färdiga kit:et och då utan någon gummilist som jag kört med tidigare på det hårda filtret. Inte ett endaste skal eller maltkorn tog sig ut genom maltröret eftersom den öppna disken i LOB-kit:et blockerar hörnen! Vid användande av kit:et börjar man med den öppna disken som vilar ovanpå maltröret. Sen det mjuka filtret och det hårda filtret uppochner. Därefter kan man välja om man vill sätta dit skruven först eller det flytande locket (mash cap:en), det spelar ingen roll. Om det inte vore för att disken skulle bli lite krångligare så skulle man lätt kunna svetsa ihop alla diskar till ett litet paket istället.
Jag är verkligen nöjd över hur detta kit slutligen blev och jag rekommenderar det varmt!
(english)
My co-development/testing of the Low Oxygen Brewing Kit has reached final production and the kit is now available in both 20 litre and 50 litre versions from the Speidel webshop. Compared to the 2-3 prototypes I’ve been testing, this has a a nicer build quality. Especially the open disc (spacer ring) replacing the metal rod/pipe is now in polished high grade steel and it also features small ”ears” on the sides which makes the disc easy to remove after the mash program. The new screw replacing the wing nut is now with out ”hat”, it’s twice as long and can be operated without putting your hands in 76°C wort. It works great! The hole in the floating lid (mash cap) is smaller so very little air can get in between the lid and the screw.
Speidel has also written a manual describing the low oxygen brewing method with the kit. It does not however mention the ”underlet technique” nor antioxidants (like SMB och SBT) which both are absolutely 100% necessary to be able to brew low oxygen style beers in the Braumeister. If you add malt from above, the damage is irreparable and the proof of this is the lovely malt aroma in your brewery that just escaped from your mash and later on your beer. Without adding external antioxidants, the antioxidants in the malt will be consumed within minutes and will never survive even a quick 30 min mash.
Back to the accessory kit. Since you rest all filters on top of the malt pipe instead of having them inside, you can fit in more malt in the maltpipe; 7 kg in the 20l-version and 15l kg in the 50-version (according to Speidel, I haven’t yet tried this for myself). That alone makes the kit worth investing in since it adds the capability to brew a lot stronger beers without double mashing or adding DME.
I have used the new kit once and used it without any gasket around the thicker top disc and absolutely no malt nor husks made it out since the open disc (spacer ring) blocks the outer edges! You start by adding the open disc followed by the thin filter and hard filter upside down. Then you have the option to add the mash cap before or after the locking screw, it really doesn’t matter. If it wasn’t for the much more difficult dishing of the discs after the mash, one could actually weld the three together into one single unit.
I’m very satisfied with how this kit turned out and I highly recommend it!
This is the only ”manual” that comes with the kit. The real manual is downloadable from here.
This is the order to add them in. First the open disc/spacer ring.
Then the soft filter (I’m using the Bac Brewing filter here).
The the hard filter upside down.
Then the locking screw. Secure it tight!
And finally the floating lid/mash cap,
The mash cap can be added before the locking screw and it is equally easy that way.
Here you see the ”ears” on the open disc which makes the whole set of discs easy to remove.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Nytt tapptorn – New tap tower
Min kegerator rymmer fyra 19l Corneliusfat om jag blandar de höga och smala men det är tight som tusan och jag måste krångla rejält när ett fat tar slut (och det är ju alltid fatet längst in som tar slut först). Så vanligtvis har jag två fat i kylen och ovanpå mitt tapptorn med plats för två kranar, mina Perlick 630SS. På senare tid har jag dock känt ett behov av att ha tre fat igång, förutom mina weißbier och suröl som jag flaskar, och till det har jag haft en lös picnickran inne i kegeratorn istället. Inte den mest eleganta lösningen men den gör jobbet. Döm om min förvåning när jag bokstavligen snubblar över ett väldigt billigt tapptorn för tre kranar (Tack Grain & Grape!), de stod i en kartong under ett bord framför disken. Det gick inte stå emot som ni förstår. Allt jag behövde komplettera tornet med var en kran till med tillhörande bakstycke och handtag. Mitt nya torn är lika smalt men något högre än det gamla (se bild ovan) med den tredje kranen hamnar ovanför de ”vanliga två” vilket är bra för högre glas. Monteringen var ganska enkel men kladdig med öl fortfarande i slangarna. Hålen i bänkskivan ovanpå kylen passade perfekt på nya tornet så något borrande behövdes inte. Bakstyckena är inte direkt svåra att få dit men lite mindre händer än mina skulle definitivt underlätta. Jag har ett speciellt tapptornsvektyg, liknar en fast nyckel, som gör att allt går enklare och snabbare, köp en sån om ni har tapptorn! Jag rekommenderar att börja montera den lägre högra kranen och sedan den vänstra för att så enkelt som möjligt kunna dra åt alla muttrar på insidan. Jag kör med 1m sytråd/konstriktorslang med motsvarande små hål ner genom bänkskivan så den medföljande isoleringen till nya tornet fick jag ingen användning för.
Mitt gamla torn med de två gamla kranarna då? Jag har redan byggt en lösning för att använda tornet istället för min tidigare serveringsbock som jag hade med mig på SM och som endast använts en gång. Serveringsbocken fungerade mycket bra men var i största laget och, om jag får säga det själv, ett tapptorn är en betydligt elegantare lösning än min dåliga Ernst-variant.
(english)
My kegerator can hold up to four kegs even if its a tight fit and I need to do a lot of moving around when a keg kicks (and that’s usually one in the back). So I usually have just two kegs in there and with that, a tap tower with two Perlick 630SS faucets. But lately I’ve felt the need for three beers in the kegerator, besides the weißbiers and sours I bottle, and for that purpose so I have used a picnic tap inside, not very elegant but it does the job. Maybe not a big surprise, but when I stumbled upon a stainless tower for three taps that was very affordable (Thanks Grain & Grape!) I couldn’t resist an upgrade. All I needed was another tap with Faucet shank and a tap handle. My new tower is a bit taller than my old and the third tap is placed on top of the other ”regular two” which is good for tall glasses. The assembly was pretty straight forward but a bit messy with beer still in the lines of my old taps. The wholes in the counter top was exactly the same so no need to drill anything. The backs of the taps are not hard to mount but it would go a lot faster with smaller hands. I have a special wrench for taps that helps both on the inside and outside. I would recommend to start with the lower right tap and then the left for easiest access and ability to turn the faucet shank screw. I use 1m constrictor lines to my taps but both the taps and the connection to my kegs are the usual size so I have John Guest reducers. Having such a small line, and equally small whole into the kegerator, makes me not need the supplied insulation I got with the new tower.
What about my old tower, and my old two taps? I have rebuilt my portable serving station that I bring along to competitions so I only used my old one once (at the nationals) and even if that worked fine it was a bit to large and a stainless tower is, in my opinion, a more elegant solution that my crude wood work…
”Extrahålet” ovanför de andra två.
The ”extra” whole on top of the other two.
Min billiga tapptornsnyckel som hjälper massvis när man ska sätta fast en kran i ett torn. Notera den lilla knölen på vänstra övre käken, den används för att fästa kranen på själva bakstycket på ett mycket smidigt sätt.
My cheap tap tower wrench that helps a lot when mounting a tap in a tower. Make notice of the little bump on the upper outside left jaw, it’s used for mounting the faucet on the backing in a very easy way.
En vanlig stump ölslang sträs på bakstycket med ganska mycket våld…
A regular beer line is placed on the faucet shank (with a bit of violence)…
…och säkras sedan med en oetikerslangklämma.
…and secured with an oetiker clamp.
Så här dras kranens mutter åt med hjälp av tappkransverktyget.
This is how the tapp gets secured using the tap tower wrench.
Jag fick även en gummipackning som skyddar från spilld öl att tränga in under tornet.
I also got a rubber gasket to keep spilled beer from going under the tower.
Slutresultatet, är hon inte vacker så säg!
The end result, ain’t she a beauty!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel Wort Pump Device
(scroll down for english) Många hembryggare placerar sitt bryggverk eller sin kokkastrull högre än sin jäshink så de bara kan öppna kranen och låta gravitationen flytta vörten. En högt placerad Braumeister är dessutom extra problematisk eftersom det blir en obekväm höjd att lyfta maltröret på. Som grädde på moset ska man lyfta en uppåt 60 kg (liter) tung jäshink till en jäskyl efter bryggningen. Alla dessa problem kan man lösa med den hyfsat nya “Wort pump device” (WPD) från Speidel. Den använder sig av Braumeisterns egna pumpar för att flytta vörten via en silikonslang till valfri plats.
WPD består av fyra adapterpluggar, en metallpinne, en tappkran och en silikonslang på ca 2 meter. Pluggarna sätts i in- och utloppen till pumparna i botten på Braumeistern så att röret passar i de två inre hålen. Pluggarna i yttre hålen är för att undvika, eller iallafall minska, mängden druv vid flytten. Vad tappkranen fyller för funktion förutom att fästa i slangen är högst oklart eftersom pumparna aktiveras på kontrollpanelen.
Vid mina tester av WPD tycker jag att styrkan på flödet varit bra och det är inga problem att flytta vört en längre sträcka. Den stående vattenkolumnen innan pumparna inte orkar är ca 110 cm från botten av bryggverket vilket är ganska högt. Installationen är mycket simpel och kvalitén hög, allt är rostfritt. Tappkranen är Speidels standard med 3/4” BSP så jag kunde inte låta bli att testa lite varianter, nämligen min sprayboll för CIP-rengöring. Pumparna klarar av att få bollen att snurra men inte tillfredställande i min värld. Mark’s Keg washer-pumpen som jag använder annars är starkare än de två BM-pumparna tillsammans men jag testade skruvhatten till Mark’s pumpen istället för sprayboll vilket förvandlade Braumeistern till en väldigt dyr fontän! Både platta originallocket och huvan gav en jämn fördelning av vätska och alla väggar blev genomblöta. Så istället för Mark’s Kegwasher kan jag med andra ord låta Braumeistern göra rent sig själv!
WPD finns att köpa hos Humlegården och kostar 1590 kr för BM50-modellen och 1090 för BM20-modellen eller hos Speidels webshop.
Many homebrewers layout their brewery to have the brew kettle on a higher point then their fermenter so they can just open the tap and let gravity move the wort from the brew kettle to the fermenter. Placing the kettle high is aspecially problematic with the Braumeister 50 since the lifting of the malt pipe becomes harder when the Braumeister is high up. Another difficult step in the brewing process is the lifting of 60 litres of wort when the fermenter is to be placed in the fermentation refrigerator. Both theese problem can be avoided with the fairly new “Wort pump device” (WPD) from Speidel. With it, you can use the Braumeisters own pumps to move the wort thru a hose to the fermenter.
The WPD consists of for adapter plugs (two for the BM20), a metal pipe, a tap and a silicone hose. The plugs goes into the inlets and outles on the bottom of the Braumeister so the pipe will fit but also to avoid trub and hops in the wort transfer. I’m not sure about the function of the tap except for fitting the silicone hose since you start and stop the pumps (and the wort flow) with the control panel.
When testing the WPD I found that the pumps have no problem getting the wort to far away places. The height of the water column is about 110 cm from the kettle inside bottom before the flow stops but that applies to the opening, pretty high. The installation/usage is pretty simple and the build quality is high with all stainless steel. The tap is the standard BM tap with 3/4” BSP so I couldn’t help my self testing a few other accessories, namely my spinning spray ball for “CIP-cleaning”. The pumps are able to get the ball to spin but not enough for me. The Mark’s keg washer pump is stronger than the two BM pumps but then I tried the Mark’s pumps screw cork (or hat in lack of better word) and that made a very expensive fountain of the Braumeister! I tried with both the original Braumeister lid and my hood and they both worked nice with totally wet kettle insides. So instead of putting the Mark’s pump in the Braumeister after a brew session, I can just add the WPD and let the Braumeister clean itself! The WPD is available in Sweden at Humlegården (and cost 1590 SEK for the BM50 version and 1090 for the BM20 version. ) and from the Speidel Webshop for 160 vs 105 Euro.
The tap is just screwed on the stainless pipe by hand. No tools necessary.
The adapter plugs. The flat end is positioned down.
One adapter is put in the hole. The one most to the left is a bit tricky to position due to the heating element.
On the pipe is two pieces of metal that goes over the BM middle rod. A small marks indicates in which direction/angle the pipe goes down to ”hit” the adapters.
The indicators should point towards you.
And the pipe is placed over the adapters.
The pipe is fastened in position by the usual wingnut or other screw.
Turn on the pumps and turn the tap to transfer the wort. Simple as can be…
The ”manual”.
Measurement of the standing water column. One cm higher and the flow stops.
Here is a shorter silicone hose just to show you the flow speed.
Sprayball attached via a 3/4-1/2″ reducer bolt.
The spray was difficult to show you without getting my self wet but it was too weak to evenly spray the entire inside of the Braumeister.
The ”cap” of the Mark’s Keg Washer pump.
Look, I made a nice fountain!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
SM-bryggning 2, Hops – Modern Ljus Lager
Med lite tur och en snabb leverans av Humlegården lyckades jag i absolut sista stund få till min andra bryggning till folkets val på SM. Även detta öl är en lagerjäsning så jag vet ännu inte i skrivande stund om den hinner lagras tillräckligt länge eller ens om den kolsyrejäst (spundat) färdigt innan kallkrash och lagring eftersom jag är utomlands och min fru fått instruktioner om när hon ska sätta igång kylen. Detta andra öl är också ett recept från boken, nämligen den moderna ljusa lagern med Citra och Simcoe. Ölet heter “Lindhs Hops” i folkets val på SM och mitt första öl är en tysk pilsner kallad “Lindhs Pils”. Detta inlägg handlar så klart om öl nr.2 och det premiärbryggdes på Braumeister BM50 plus Prototyp 1 där en rad prototypartiklar för mindre syrepåverkan adderats vilket ni kan läsa mer om i detta inlägg.
Eftersom detta var premiärbryggningen och jag inte haft så mycket tid att labba med detaljerna blev det inte aktuellt att värma mäskvattnet med den inbyggda timern. Jag borde tagit mig tid att testa eftersom det visade sig vara extremt lätt men kvällen före bryggningen var smått kaotisk i huset. Därför blev det vanliga hushållstimern och doppvärmaren i vanlig ordning. När vattnet fått stormkoka minst 5 minuter (tog inte tid) så kylde jag ner det till inmäskningstemperatur 62°C med den inbyggda kylmanteln. Enligt vad jag läst, och vad som ska bero på termodynamikens lagar, ska kallvatten in nedifrån och varmvatten ut uppifrån för en kylhastighet på upp till halva tiden. Jag vet inte om jag tror på de siffrorna men så gjorde jag iallafall och det gick bra. Problemet dök först upp när jag behövde kylvattenslangen till att spola ur ett fat som skulle diskas. Då ryckte jag bara ut kallvattenslangen utan att tänka mig för och en massa vatten som stod kvar i kylmanteln sprutade självklart ut. Lösningen fick bli att snabbt sätta avloppsslangen på nedre position så vattnet kunde åka ut i avloppet istället. Jag får helt enkelt skaffa mig en till slang istället…
Inmäskningen gick utmärkt med min metod att sänka ner maltröret, fyllt med malt, långsamt ner i vattnet och sedan röra om försiktigt. Mäskpaddeln som även är den prototyp-metalldel som håller maltröret på plats gav lite för mycket skum tyvärr så jag gjorde merparten av omrörningen med min gamla mäskpaddel som har smalt skaft. Sen på med tunt filter, tjockt filter uppochned, lös mutter för att trycka ned tjocka filtret, plattjärn, mutter att fixera maltröret och slutligen mash cap:en där mer vatten fyllts på i Braumeistern innan montering. Allt gick mycket smidigt förutom att jag på något konstigt sätt glömde mjölksyran. Jag hade fått i alla salter i vattnet innan så jag har inget att skylla på. Problemet med att ha i mjölksyran efteråt är att jag upplever att den blandas dåligt i mäsken och ofta med lite högre uppmätt mäskpH som följd.
Sen följde jag smidigt mäskprogrammet via wifi och mobiltelefonen samtidigt som jag snickrade vidare på bärlinorna till fortsättningen på altandäcket. Det smalare plattjärnet, jämfört med originalröret, gjorde att jag ville testa att mäska med mindre vattenmängd än vanligt. Exakt hur mycket mindre mätte jag aldrig men ca 3-4 cm lägre volym vid 62°C och mängd vört efter mäskning blev 55 l istället för de ca 60-61 jag brukar få annars. Detta gjorde jag för att se om preboil gravity (sockerhalt före kok) skulle stiga men det gjorde den inte just denna gång utan hamnade på 1.047. Om det är en frånvaro av skillnad som kommer bestå eller om det var den dåliga mjölksyrablandningen vid inmäskning som var orsaken får vi se när jag bryggt några fler gånger, om jag nu väljer att snåla med mäskvattnet även framgent.
Vörten efter mäskningen blev helt otroligt ren och genomskinlig, ytterligare lite bättre än förra gången och därför bland det mest genomskinliga jag sett! Även skumnivån var väldigt låg och som mäskning betraktat var det en riktig fullträff. Koket skedde med en stor mängd humle för stilen (600 gram) vilket bidrog till lite mindre vört än önskvärt i jästanken. Helst vill jag ha 19+19+3 liter för att kunna fylla två corneliusfat till bredden. Detta för att inte ha med något syre i faten men denna gång blev det maxnivå i det fat jag ska ta med och tävla med på SM medan fat nr.2 får stanna hemma och eventuellt inte håller riktigt samma kvalitétsnivå.
Jäsningen skedde initialt på 10°C i några dagar men eftersom jag skulle iväg på resa sen blev jag tvungen att gradvis höja temperaturen så det skulle hinna jäsa ner tillräckligt för att flytta ölet till fat för kolsyrejäsning med den s.k. spundningsmetoden. Spudning innebär att man flyttar ölet till fat med 3-5°Ö kvar av jäsningen så kolsyra kan bildas naturligt istället för att tillsätta sockerlag eller tvångskarbonera med kolsyretub. För att kunna veta exakt vad ens FG blir (lite aldrig på FG i ett recept!) bör man göra ett Fast Ferment Test. Det gjorde jag inte denna gång pga tidspress men jag vet samtidigt att mina öl hamnar på 1.012-1.010 varje gång, annars har det inte jäst färdigt. Som extraåtgärd mot överkolsyrat öl sätter man en spundningsventil (övertrycksventil) som man ställer in på önskat tryck beroende på jästemperatur och allt övertrck släpps ut. Problemet med helfulla fat är att det gärna letar sig lite öl upp genom kolsyreporten och ut till manometern och spundningsventilen. Manometern kan ta skada av detta och det blir ett tråkigt kladd som är trist att försöka få bort.
I skrivande stund är ölet tillbaka i jäskylen fast på fat. Jag tror att kolsyra bildats färdigt, eventuellt för mycket eftersom jag skippade spundninsventilen, och min fru har kört ner temperaturen till lagringstemp vilket jag följt via min gärspundmobil från andra sidan jordklotet. Jag håller tummarna för att ölet ska bli så bra som jag vet att receptet blir och att det blivit lagom kolsyrat. Första provsmakningen sker dagen före SM då jag är hemma igen så det är en spännande väntan tills dess.
Bryggningen med Braumeister-prototypen gick väldigt bra och det var skönt att slippa hålla på med kylspiral, både vid mäskvattenkylning och efter kok men kanske främst vid diskningen. Det är inget jätteproblem att diska spiralen men kan jag slippa det så gör jag gärna det. Kylmanteln fick ner vörten till 8°C inom rimlig tid men jag tog aldrig timer på kylningen eftersom jag gjorde en paus för hopstand strax under 80°C. Bottenventilen som är standard på denna modell och är en egen öppning, istället för en T-koppling till en av pumparna som min eftermonterade variant består av, fungerade utmärkt och diskningen av bryggverket gick oerhört smidigt. Jämfört med vanliga modellen utan kylmantel skiljer sig vikten en hel del så utan bottenventil skulle jag nog jämra mig för disken men nu med clean in place (CIP), min Marks Kegwasherpump med sprayball och smutsvattnet rakt ut i avloppet gick det väldigt smidigt med skinande rent slutresultat. Prototypdelarna fungerade avsevärt bättre än mina hemmasnickrade varianter men ytterligare förbättringar är på ingång vilket ska bli väldigt spännande att fortsätta laborera med.
Värmning till kok av mäskvattnet.
Även detta övervakades trådlöst via Braumeister mobil.
Den nya loggan för Braumeister. Eller ny och ny, sen är tre år gammal nu men för mig är den ny. Jag gillar det raka med typ Helvetica men även det klassiskt tyska med den gamla loggan.
Knapparna på nya kontrollenheten är lite för okänsliga för min smak. Den gamla kontrollern har tydliga klickknappar av processindustrimodell och man får fysisk feedback att knapptryckningen registrerats. På touchkontrollern sker detta istället med ett klickljud.
Bra tryck i koket med 6400 watt som strippar bort syret till ca 1.0 mg/l enligt mina omfattande mätningar. Rent teoretiskt borde värdet vara noll men det får jag det inte till ens om jag stormkokar vatten i en liten kastrull på spisen och sen mäter utan det hamnar runt 1.0 ändå. Det som stärker min teori (min praktik?) är att jag sedan kan reducera syrenivån ytterligare med NaMeta (SMB) och då får ner syremängden till noll.
Mash cap som håller nytt syre borta från att tränga in i vätskan i väntan på att kylmanteln ska göra sitt jobb.
Kylmanteln blir ganska varm, både före och under kylning på vissa områden, så pilla inte i onödan eller använd isoleringen.
Humleklet på min våg. Det ser värre ut på bild än vad det är i verkligheten men nu när jag väl sett detta måste den få sig en ordentlig rengöring…
Mäskpaddel eller plattjärn samt specialmuttern, här rengjorda före premiäranvändningen.
Muttern som jag tidigare berättat om går att använda åt bägge håll beroende på preferens.
Jag förkokar 70 liter vatten men mäskar in med ca 55 och sen fyller jag på med 10-13 liter beroende på humör. De litrarna är jag tvungen att flytta från bryggverk till kastrull och sen tillbaka vilket innebär lite syresättning av det vattnet tyvärr. Här finns utrymme för förbättring metodmässigt.
Bra grepp men kanske är den lite för låg för BM50, botten av mäsken gick inte riktigt nå på smidigt sätt. Handtagets bredd gör att jag inte tänker använda den som mäskpaddel utan istället för att hålla maltröret på plats.
Före omröring…
och efter omrörning.
Filter och min lösa mutter på plats. Muttern trycker ner filtret en centimeter vilket behövs när man vänt filtret uppochned som jag gjort här. Detta för att ge malten lite mer utrymme.
Plattjärnet på plats. Notera dess smala profil men eftersom det är rostfritt stål av högsta kvalité blir det väldigt stabilt ändå, trots viss flexibilitet.
Muttern före mash cap:en och därför uppochned.
Här är den tillfälligt flyttade vattnet återförts men med lite mindre mängd än jag tidigare mäskat med.
Och mash cap:en på plats är allt nu redo för mäskprogrammet.
Efter mäskningen, dags att försiktigt lyfta ut maltröret. Extremt fin vört och väldigt lite skum, den här bilden gör mig väldigt nöjd!
Jodprovet visade på fullständigt konverterad mäsk även denna gång. Det kunde jag dock med säkerhet gissa med tanke på hur genomskinlig vörten på bilden ovan var.
Mash cap:en tillbaka på plats i väntan på uppkok. Tyvärr går inte min doppvärmare ner längs sidan på smidigt sätt med denna mash cap eftersom den är större än min egentillverkade. Detta medförde lite längre tid till uppkok men jag kunde å andra sidan följa temperaturen smidigt via telefonen. Mash cap:en tas bort när det närmar sig kok, annars kommer det bli en kladdig överraskning i bryggeriet!
Kok till höger och uppsamlande av extra vört till vänster.
600 gram humle senare var koket färdigt och denna skärm visades på displayen.
Flytt till jästank.
Jästslurry som matats med ny vört nyligen så den ska vara extra pigg och vital.
Humlerester på en nivå jag inte vill ha i mitt avlopp så de åker i papperskorgen istället.
Jag har en refraktometer som fungerar utmärkt till att mäta OG men ibland åker glasflötet fram ändå av nostalgiska skäl.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel Braumeister 50 Plus LoDO-Prototyp 1
Jag har bryggt öl med Braumeister 50-bryggverket i ganska många år nu och ständigt försökt förenkla och förbättra bryggmetoden. Till exempel genom enklare disk av bryggverket genom att installera bottenventil, enklare disk av filterdiskar genom att byta originaldiskarna mot Bacbrewings variant, optimera krossningen av malten eller skaffa vinsch i taket för enklare lyft av maltpipan. De stora förändringarna smakmässigt har däremot kommit först senaste året då jag gått hårt in för att begränsa syresättningen av vörten under bryggningen, utöver den syrebegränsning jag redan gör sedan länge på den kalla sidan; vid jäsning, flytt till fat och förvaring av öl. Dessa framsteg och tester med t.ex. ”mashcap” och ”underlet” har jag förvisso delat med mig av på bloggen som främst läses av svenskar men även på mitt mer internationellt inriktade Instagramkonto där tillverkaren av bryggverket, Speidel, snappat upp mina experiment och blivit väldigt intresserade. Efter att ha labbat lite själva och märkt stor smakförbättring, främst bland maltsmakerna (då ska man komma ihåg att de testat oändligt många prototyper och varianter av både bryggverk och metoder genom åren), så kontaktade VD:n, självaste Stefan Speidel, mig och undrade om jag vill vara bollplank för dessa framtida förbättringar samt hjälpa till att utvärdera/testa prototyper. Oerhört smickrad och tacksam tackade jag självklart ja och redan nu är arbetet i full gång med justeringar och förbättringar av både hårdvaran och bryggmetoden. Exakt vad denna produktutveckling kommer leda till i slutändan kan inte jag svara på men troligtvis är det tänkt som antingen ett tillbehörspaket eller till nästkommande generations bryggverk. Det beror säkerligen lite på vad vi kommer fram till för förbättringar och vad som går att lösa med tillbehör eller med större modifikationer i tillverkningsprocessen av bryggverket. Jag har självklart fått OK att dela med mig av mina erfarenheter och tester av dessa prototyper till er läsare här på bloggen så ni vet.
LoDO Prototyp version 1
Som standard på Braumeistern hålls maltröret på plats med hjälp av ett stort rostfritt rör med ett hål på mitten där centrumpinnen löper igenom och de två delarna fixeras med hjälp av en vingmutter. Detta rör är dock i största laget för att brygga LoDO då vätskenivån måste vara plan så att mash cap:en kan flyta fritt. Till BM10 finns ett platt järn istället för röret och detta har Speidel tagit fram en prototyp på till BM50. Grovt uppskattat är järnet 1/4-del i höjd mot röret men det finns även en extrafunktion med plattjärnet, det är designat som en mäskpaddel. Den primära funktionen är dock att hålla ner maltröret som sagt och det gjorde järnet bra vid första provbryggningen av mitt andra SM-bidrag som jag kommer berätta om nästa vecka. Pinnen var det lite svikt i, trots det tjocka rostfria stålet, vilket gör att man inte kan dra åt för hårt och skada packningen i botten på maltröret. Som mäskpaddel var själva bladet kanske lite litet men framförallt var skaftet för brett för mitt tycke då det rör om även på ytan. Ska man mäska in på ordinarie sätt (utan att tänka på HSA-oxidering) är paddeln säkert toppen men jag vill enbart röra om långt nere i mäsken och så lite som möjligt på ytan för att inte få ner syre vilket sedan syns som kvitto i mängden skum som bildas på toppen. Där fungerar min ordinarie mäskpaddel bättre med dess nästan sugrörs-smala skaft. Plattjärnet får dock en stor tumme upp och jag kan inte se några vidare förbättringar av just den i dagsläget utan i så fall ska den integreras i toppfiltret istället.
Muttern
Som originaldel att hålla röret och maltpipan på plats är en vanlig vingmutter. Smidig att använda men öronen/vingarna är för höga för mash cap:en som då balanserar på muttern om man inte fyller nivån väldigt högt. Därför har jag ersatt min vingmutter med en vanlig M12-mutter istället vilket halverar höjden men kräver en mutterdragare eller fast nyckel för att sätta på och av. Prototypdelen jag utvärderat här är istället en riktigt smart mutter av svampform som går att sätta fast åt bägge håll. Antingen sätter man den med hatten neråt direkt på plattjärnet och då kan mash cap:en löpa fritt uppåt. Eller så sätter man den ovanpå och igenom mash cap:en som då hålls mer på plats och endast kan röra sig 1-2 cm upp och ned. Enligt mina erfarenheter expanderar vörten dock mer än denna höjd så jag valde att ha först plattjärnet, sen muttern uppochned och sist mashcap:en. Muttern i sig har skönt och rejält grepp och den var lätt att arbeta med i 76°C vört (med Blichmanns handskar på förstås). Den är såklart också i rostfritt med hög finish precis som alla andra delar.
Mash cap
Mash cap finns så klart inte som standard då det är en ganska ny uppfinning men samtidigt är det också det tillbehör som gör den största skillnaden smakmässigt genom att kraftigt reducera luftkontakten för mäsken. Min mash cap är ett rostfritt fat som jag borrat hål i för centrumskruven. Fatet har tyvärr inte perfekt storlek (någon cm för liten) och det väger ganska mycket vilket gör det lite svårt att hantera. Fördelen med den mindre storleken är att både doppvärmaren och kylspiralen går ner längs sidan. Prototypvarianten är större, väger mindre och passar bättre. Den minskar därför luftkontakten ytterligare men förhindrar användandet av kylspiral vilket gör att man antingen får ha kylare utanför bryggverket (t.ex. plattvärmeväxlare eller motströmskylare) eller Braumeister plus-modellen som har inbyggd kylmantel och som jag även utvärderar samtidigt. Jag trodde inte skillnaden på mash cap kunde vara så stor då min modell känts bra men prototypdelen var betydligt enklare att hantera och gav upp till en halvering av skum efter mäskningen. Eftersom mitt mål är att genomgå en hel mäskning helt utan skum så är det helt klart på rätt väg! För min del skulle den kunna vara ytterligare någon centimeter större i diameter och ha lite högre kanter.
Övrigt som hjälper till att minska oxidering
Kylmanteln som finns på plusmodellen minskar knappast syreupptagningen i sig men genom att undvika att ha en kylspiral nedsänkt under kylningen så kan druv få sjunka obehindrat till botten under sedimenteringspausen jämfört med om en kylspiral är i vägen. Druv innehåller fettsyror som påskyndar oxidering (sid 235 i Kunze 5e upplagan) och druvet förlänger även den tid det tar för jästen att börja jäsa genom att helt enkelt bädda in den på botten av jäshinken (sid 367 i samma bok). Det tillsammans med att jag vill skörda så ren jäst som möjligt gör att kylmanteln faktiskt var riktigt bra. Jag testbryggde med lite mindre mängd vätska än jag brukar ha annars för att testa plattjärnet och eventuellt högre utbyte med mindre vätskemängd och ska jag göra ett test på kyltidshastigheten jämfört med min monsterkylare så måste det ske i direkt anslutning mellan bryggningarna så inte kylvattentemperatur och andra faktorer spelar in. Jag har hört att många upplever kylmanteln som något långsam men spontant tyckte jag det var lite hugget som stucket. Jag får lov att återkomma i den frågan vid senare tillfälle helt enkelt. Smidigheten att inte ha en kylspiral att diska eller ta hänsyn till var ett stort plus men även att kylningen och sedimenteringspausen kunde stå med mash cap:en fritt utan att kylspiralen eventuellt tog i upptill och förhindrar sjunkandet. En fördel med kylmantel och kylspiral jämfört med PVV och motströmskylare är möjligheten att komma ner till lagerjäsningstemperaturen utan att recirkulera och störa druvformationen. Kylmanteln kunde utan problem få ner min vört till 8°C för pitch vilket ger den tummen upp.
Kontrollenhet och wifi
Den nya kontrollenheten, som jag inte använt tidigare, har en timerfunktion som gör att man kan mäska in kallt för att sen låta bryggverket starta t.ex. kl 4 på morgonen så man kan vakna lagom till utmäskningen. Tyvärr är den längre tiden i mäsktunnan dåligt för LoDO-bryggning och alla som gjort en overnight mash då trycker man mäskstart kvällen innan istället för timer (något jag inte rekommenderar pga brandrisken!) vet att vörten blir avsevärt mörkare. Dessutom brukar det uppstå en doft i bryggeriet av den längre mäskningen som även den indikerar att det sker oxideringsreaktioner. Jag har alltså slutat helt med overnight mash även om det är en avsevärd tidsbesparing. Men timern går även att använda för att värma mäskvattnet med under natten och jag som först vill koka mitt mäskvatten har stor glädje av denna funktion även om jag haft en liknande lösning tidigare fast med doppvärmare och extern timer (julgranstimermodell). Problemet med min variant är att jag inte vågar värma riktigt så mycket som behövs eftersom jag samtidigt ligger och sover. Därför värmer jag till ca 80°C innan timern slår av. Jag skulle kunna sätta in en UT-300 emellan som styr temperaturen till 98°C men där någonstans börjar det bli väldigt många tillbehör och krångel. Den inbyggda timerfunktionen tillkom nyligen med en ny firmware-uppdatering av 2015-kontrollpanelen och är verkligen en efterlängtad funktion av många. Jag kommer utvärdera den mer framöver!
Till kontrollenheten har jag även testat wifi-modulen som tyvärr är ett externt tillbehör som fästes på en av benen till bryggverket istället för att vara inbyggt i kontrollern. Med wifi man man både övervaka och styra kontrollenheten på väldigt enkelt och smidigt sätt via mobil eller dator vilket passar mig perfekt som ofta har annat att ta hand om medan jag brygger. Denna minskar inte någon oxidering mer än en vanlig timer skulle göra, dvs. att man inte låter mäsken stå när den är färdig men ändå värd att nämna som uppgradering.
Så här långt är jag väldigt imponerad av både prototypartiklarna och plus-modellen. Jag har som sagt gjort en skarp bryggning och det ölet är anmält till folkets val i SM så jag hoppas verkligen det hinner lagra färdigt såhär med endast några veckor kvar. Nästa fredag kommer del två i detta test.
Först lite unboxing.
Skål och prost!
Här är mash cap:en och muttern på plats.
Här förstår ni svampformen som även ger dubbla användningsmöjligheter.
Plattjärnet som dubbeljobbar som mäskpaddel.
Nya modellen har tydligare markeringar för volym vilket uppskattas.
Även mittpinnen har lite rundare design.
Jag kunde inte låta bli att plåta lite stålporr.
Gummihandtag är också en uppgradering.
Kylmanteln ansluts med smidiga gardenakopplingar.
Även bottenventil är standard på nya modellen. En funktion som jag installerat själv på min BM med blod, svett och tårar.
Plattjärnet i dess andra möjliga position.
Muttern uppochned.
Mash cap:en som kan flyta fritt från denna position.
Muttern i ”låsningspositionen” om man föredrar den varianten.
Wifi-enheten
Närbild på kylmanteln.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel – Gärspund Mobil
Att veta när ens jäsning är färdig eller ännu hellre när den börjar närma sig färdig är viktigt av lite olika anledningar beroende på hur ens jästeknik ser ut. Många nybryggare får tipset att ens jäsning först ska bli helt färdig och att man sen ska låta ölen vila på jäshink ytterligare både en och två veckor efteråt men det är en rekommendation jag tycker man kan använda precis i början av en bryggarkarriär som extra hängslen/svångrem, ta med en nypa salt och framförallt sedan sluta med. Att jästen gärna får reducera biprodukter från den initiala jäsningen är den enda anledningen (och förvisso en mycket bra sådan) men att det ska ske under så lång tid och dessutom i en jäshink som släpper in en massa syre är lite av en helgardering som gör mer skada än nytta. Med pigg jäst av rätt mängd, korrekt syresatt vört och övriga förutsättningar på plats som magnesium och en rätt kontrollerad temperatur går det alldeles utmärkt att flytta sin grönöl till fat redan innan den jäst färdigt för kolsyrejäsning (spundning) eller torrhumling med aktiv jäst för syrereducering. För de som vill kallkrasha innan man tappar på fat eller flaska ska man dock låta jäsningen avstannat helt för att inte få flaskbomber men undvik att vänta mer än nödvändigt, 1-2 dagar räcker gott (om jäsningen givits rätt förutsättningar som sagt).
Sockerhaltsmätningar – när var hur?
För att ta reda på vilken FG man kan förvänta sig av just den aktuella jäsningen så måste man göra ett FastFermentTest (FFT) för det går absolut inte att lita på värden från Beersmith eller andra programvaror (inte heller färdiga recept) då det är alldeles för många faktorer som påverkar utjäsningen för att dessa gissningar ska vara bra eller ens i närheten.
Det finns lite olika sätt att övervaka sin jäsning. Den klassiska och enklaste metoden är att ta manuella SG-prover (även kallat FG-prover om jäsningen avslutats) från en tappkran på jäsningen och mäta med främst en hydrometer för att följa utvecklingen. När ett rimligt slutvärde uppnåtts, ofta mellan 1.008-1.015 beroende på ölstil, och värdet inte sjunker mer på en dag eller två är FG uppnått och jäsningen färdig. Det går även mäta med refraktometer och räkna om med hjälp av diverse kalkylatorer men dessa ger eventuellt/ibland/sällan inte samma tillförlitliga värde som en hydrometer då alkohol bryter ljusstrålar i annan vinkel än vatten med socker gör. Man kan såklart slutligen titta på vattenlåset om det fortfarande är aktivitet i jäsningen men viss kolsyra avgår från grönölet även efter jäsningen avslutats, dock i långsammare takt, så detta är ett dåligt mått om du inte vill stå och titta i någon timme och klocka ploppen.
Olika nya tekniska lösningar
Det finns även modernare tekniska hjälpmedel för att övervaka jäsningen. Beerbug som mäter SG genom att ha en vikt i ett snöre hängandes ner i jäshinken testade jag och skrev om redan för tre år sedan och sedan dess har det även tillkommit ytterligare en uppsjö andra varianter; Tilt, iSpindel som är motsvarande Tilt fast hemmabygge (och som jag har en och kommer utvärdera senare), Plaato och slutligen Gärspund Mobil från Speidel vilket är produkten jag kommer utvärdera i detta inlägg.
Gärspund mobil
Gärspund Mobil mäter jäsningens aktivitet genom att räkna bubblor i vattenlåset och logga temperaturen i vörten eller var man nu vill stoppa sin termometer. Någon SG-information får man dock inte vilket är lite synd men the nature of the beast antar jag. Enheten skickar sedan all info till Speidels hemsida MySpeidel.com där den presenteras i en snygg graf. Gärspund mobil mäter samtliga bubblor från vattenlåset men redovisar dessa och temperaturen i ett 15-minutersintervall. Gärspund mobil fungerar enbart med Speidels egna vattenlås som i sin tur passar bäst med Speidels egna jäshinkar och jästankar. Detta då vattenlåset har en ganska stor diameter på ”halsen” som är anslutningspunkt till jäskärlet eller tillhörande gummioackning. Det går säkerligen att montera den på ett vanligt jäshinkslock om man först borrar upp ett större hål men det är inget jag testat (kommentera gärna om någon av er har testat). Speidels vattenlås är dock väldigt bra då det inte sätts igen lika lätt som de små vanliga, är enkelt att rengöra och inte suger ner desinficeringsvätska vid en kallkrash på samma sätt som de enklare varianterna gör.
Gärspund mobil-enheten fästs på vattenlåset med hjälp av kardborre, en mycket enkel montering av klistermärkesmodell första gången man ska använda den. Det som skickar en magnetisk signal, vilket innebär att ett bubbel passerat, är en liten magnet eller metallpeng stor som en 10-öring (för er som minns de) som fästs ovanpå vattenlåset via klisermärkesvariant även det. Strömförsörjningen till basenheten sker via en medföljande USB-sladd och iPhoneadapterkopia så med andra ord går det alltså inte driva den på batteri som samtliga andra lösningar använder. Bra eller dåligt är såklart en smaksak men har man väl dragit in en sladd till jäskylen spelar det kanske mindre roll. Allra helst hade jag sett att bägge varianterna gick att köra för maximal flexibilitet. Skönt att slippa ladda ytterligare ett batteri men störigt med ännu en sladd, ja ni hajar. Temperaturen mäts genom en andra sladd som går ner i jäskärlet via en medföljande gummiplopp som tätar mot läckande CO2. Då jag inte ville borra upp ett hål i locket till min nya jästank för ett allra första initialt test körde jag istället ner sladden på sidan av den stora gummipluggen som fäster vattenlåset mot jästanken men det fungerade inte. Det blev helt enkelt inte helt tätt och första tiden på min jäsning fick jag inga registrerade bubblor alls och trodde min jäsning inte kommit igång. Ska man köra den varianten utan separat hål kan man säkert borra ett litet hål i stora gummipluggen eller såga en liten skåra längs med som sladden kan ligga i. Min plan framöver däremot är att följa temperaturen från utsidan på jästanken, isolerat mot kylskåpets luft och tillsammans med min temperaturgivare från min STC1000-termostat. Det ger förvisso ett något sämre mätvärde men jag slipper riskera infektion på längre sikt. Allra bäst vore ett dykrör enligt mig.
Innan man kan komma igång och följa sin jäsning måste man först registrera ett (kostnadsfritt) konto hos myspeidel. När man skapat det startar man sin Gärspund mobil och kopplar upp sin telefon eller dator direkt (P2P) mot dess egna lokala WIFI. I Gärspundens egna hemsida/webbserver skriver man in uppgifterna till sitt lokala WIFI-nätverk och användarnamn/lösenord till myspeidel en första gång och därefter behöver man inte göra det någon mer gång utan det ligger sparat i enheten även när strömmen bryts (tack-o-lov!).
Starta igång en jäsning och övervaka den via MySpeidel
På bryggdagen när vörten är syresatt i jäskärlet och man vill komma igång med jäsningsövervakningen stoppar man in strömsladden i Gärspunden och väntar några sekunder tills den initiala lila färgen (startup-fas) byter till gul färg (redo men inte uppkopplad) och slutligen grön färg (uppkopplad mot nätet men inte igång att logga). Detta tar ca 5 sekunder så man hinner knappt gäspa. Då trycker man en gång på knappen undertill och färgen byts mot blå, dvs start på ny jäsning och loggnig. Det är allt som behövs för att en ny jäsning ska startas på myspeidel och någon dator/telefon behövs inte på bryggdagen. På myspeidel går det att ange/ändra en del information på den specifika jäsningen som t.ex. ändra starttid/stopptid, namnge sin jäsning, ange jäskärl med mer. Men man behöver inte. Myspeidel kommer man sedan lätt åt från både telefon och dator men det är i form av en hemsida och inte en specifik app. Själva hemsidan är lite smårörig och även om man väljer engelska som språkval finns det en hel del tyska ord kvar (uhr, tage, anmelden osv). Jäsningen avslutas genom ett klick på hemsidan eller genom att man stänger av strömmen till enheten. Man kan säkert trycka på knappen också men det har jag inte testat.
Kommentar, förslag och omdöme
Först tänkte jag att detta med att följa jäsningen genom mängden bubblor i vattenlåset mest var en kul grej men mina första tester visade på en hel del spännande information som överraskade mig. Dels var det väldigt tydligt att mängden producerad kolsyra avtog i en ganska linjär kurva neddåt. Jag har länge trott att det var en aktiv explosiv fas i någon dag (100% hela tiden) som sedan gick ner när snabbt innan den övergick till en betydligt lugnare fas men här visar grafen en tydlig ständig förändring och inga separata faser. Det går även att gissa sig till ungefär hur lång tid det är kvar genom att följa kurvan neddåt och gissa på en slutdag. Det andra spännande var att mitt kylskåp gärna skjuter över temperaturen ganska mycket nedåt och att detta även påverkar jäsningen vilket visar sig i mindre producerad CO2 (se bilder nedan). Jag trodde de lokala svängningarna i kylens luft var betydligt skonsammare för jäsningen än de nu visade sig vara och detta är något jag definitivt måste åtgärda. Jag tror heller inte att en SG-graf skulle kunna gett mig samma information men just att kunna följa SG i grafen hade såklart varit väldigt värdefullt och är något jag saknar med Gärspund mobil. Ska man ändå skriva något till önskelistan så vore dessutom pH intressant att följa då det sjunker tydligt underjäsningen men även kan indikera en påbörjad jäsning som ännu inte börjat reducera SG eller bilda CO2.
Den grafiska presentationen med grafen på myspeidel är mycket överskådlig och superbra men själva hemsidan i sig är lite knölig eller rörig som jag skrev innan. Man måste t.ex. ange användarnamn och lösenord varenda gång man ska in och kolla. Telefonen/datorn (iPhone/Mac) minns användarnamn/lösenord men någon kaka som gör att man kommer raka vägen in utan att ange dessa år inte i dagsläget tyvärr.
En förbättring jag har funderat kring för egen del är att sätta temperaturgivaren i ett dykrör för att få mätning inne i jästanken men slippa desinficera tråden och givaren samt slippa borra ett hål.
Kalibrering av termometern går inte heller att göra men jag vet inte hur viktigt det är. Det är ju själva förändringen av temperatur från jäsningen mer än det exakta mätvärdet som är av mest intresse. Jag slänger med det ifall Speidel går in och läser…
Slutligen hade en specifik app med notiser kunnat vara till glädje. Sätta larm på ett visst antal bubblor eller om temperaturen skulle skena åt något håll t.ex.
Jag kommer definitivt fortsätta använda Gärspund Mobil då jag tycker den ger värdefull information är gör det lite roligare att följa jäsningen. Speidels Gärspund Mobil hos Humlegårdens Ekolager och kostar 1590 kr plus vattenlås/gummiplugg (49kr) som jag räknar som ett måste.
Inga instruktioner följde med lådan och innan jag hittade denna lilla klisterlapp kliade jag mig lite i huvudet. Det finns dock två bra filmer (längst ner i detta inlägg) med den enkla setupen väl demonstrerat.
”Pengen” som ska klistras fram på locket till vattenlåset.
Här är den monterad.
Basenheten och dess två kardborrebitar. En till basenheten och en till vattenlåset.
Bägge sätts fast på basenheten som sedan trycks på plats på vattenlåset.
Här är även den monterad.
Desinficering av temperatursladden.
Vattenlåset med Gärspund mobil monterad i en jästank. Här är endast elen inkopplad och gula skenet betyder igångstartad men inte ute på nätet.
Här är gummipluggen som tätar termometersladden och som jag alltså inte testat ännu. Man borrar ett hål i locket, trycker ner pluggen och en trycker ner sladden.
Här är även termometersladden ikopplad och neddragen i hålet (vilket inte fungerade) och enheten är uppkopplad mot nätet, redo att användas.
Blått sken indikerar att jäsningen nu är igångsatt (knappen har tryckts) och att enheten loggar info till myspeidel.com.
Myspeidel.com via mobilen. Detta är översiktsbilden.
Här kan ni tydligt se grafen där gröna är antalet ”ploppar” och röda är temperaturen.
Via datorn och ”totalvyn” ser det lite annorlunda ut. Först är gröna stapeln död eftersom det läckte kolsyra via proppen där temperatursensorn löpte. Den gröna linjen är inte helt linjär men ändå ganska förutsägbar och lätt att följa. Temperaturen är dock alldeles för vild för att jag ska vara nöjd, framförallt eftersom det påverkade den gröna linjen i förra bilden.
En annan närbild på temperaturens inverkan.
Detta är överblicksbilden på sina jäsningar. Har man flera igång samtidigt är dessa blåa samtidigt. Gröna i detta fallet betyder att den inte är aktiv för loggning. Nedan följer lite gif-animationer jag lånat från Speidel samt två instruktionsfilmer för den som är sugen på mer info.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Kegwasher
För inte så länge sedan skaffade jag Mark’s Kegwasher som jag använt både till fat, jäshinkar och ölkrans/tapptornsrengöring. Efter att ha funderat ett tag slogs jag av tanken att strålen mest skjuter uppåt vilket gör det svårt att få bort en tuff kreusenring. Dessutom skulle jag vilja ha den som CIP i Braumeistern men då skjuter strålen på tok för mycket uppåt och inget åt sidorna och rengöringsvätska skvätter utanför.
Lite google senare insåg jag att en sprayboll var lösningen på mitt problem och den skulle sprida strålen bättre så jag köpte en sådan och den passade perfekt på Marks-pinnen. Men i samma veva tänkte jag om jag inte skulle testa spraybollen på något med lite mera ös. Eftersom jag råkar fått ärva en dränkbar pump tillsammans med huset så kändes det som en ganska billig och enkel lösning att testa. Jag inledde bygget med att köpa fel koppling från pumpens stora utvändiga 1 1/4″-gänga till 1/2″, jag behövde en hona men köpte en hane… En skarvmuff från Biltema fick bli lösningen på det klanteriet och med två rör-till-1/2″-klämringskopplingar och en bit kopparrör 15mm så var bygget färdigt. Jag har även ett 4-vägs-kors som jag ska utrusta med två slangnipplar, slang och kulkoppling men jag saknar några delar till det. (Uppdatering. Jag kom på att jag kan låna en koppling från Mark’s kegwasher så nu blir även stigarrören rena, se sista bilden). Det fiffiga med bygget är att det räcker med att hand-dra allt så jag kan justera och ändra bygget lite efter behov. Som ni kan se på filmen här blev det ett sjujävla ös eftersom pumpen är på hela 400 watt och skickar iväg 115 liter i minuten (om inte mer). Om ni blir sugna på något liknande bygge skulle jag rekommendera en lite svagare pump än denna.
Pumpar finns hos t.ex. Jula eller Biltema och kopplingar hittar ni på samma ställen. Jag hittade dock inte den reduktionen jag behövde för just min pump från 1 1/4″ till halvtum så det fick bli Ebay för den (köp rätt nu och gör inte som jag). Humlegården har spraykulor av några olika varianter här och det finns både de som rör sig och de som är stilla. Det går även sätta en hatt med många hål i för den som vill spara en slant.
Istället för att beställa ytterligare en till koppling satte jag som sagt den kromade muffen som skarv hona-hona istället. Så ordningen är pump, muff/reduktion 1 1/4″ till 1/2″, klämringskoppling 1/2″-15mm och kopparrör 15mm. Köper man rätt så är det reduktionen, klämringskoppling och sen rör (ja nu är jag övertydlig).
En lika dan klämringskoppling på andra änden av kopparröret och där på skruvar spraybollen på som har en 1/2″ rör-gänga i botten.
Hela skapelsen innan jag gick loss och böjde röret lite fulare så det skulle bli centrerat över pumpen. Min rörböjare går bara på 12mm-rör så det fick bli en fulvariant tyvärr.
Hela skapelsen får en dedikerad avdankad jäshink för att rymma de ca 5-10 litrarna som behövs för att pumpen ska vara glad.
Jäshinkslocket påväg att få sig en omgång med saxen. Jag ska göra lite mer av ett MussePigg-mönster så kulkopplingarna passar sen också. Just detta hål är anpassat till min huva till Braumeistern.
Jävlarihavetvilketös!
Tanken är att ett fat ska stå såhär.
Braumeisterhuva fungerar som en tratt för att kunna ta större storlekar utan att ha en större hink (Tack Björn för tipset!)
Alltså passar en 60-litershink utan problem.
Senaste kommentarer