(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
På den första bryggdagen med Grainfather G40 hade jag initialt tänkt mig att inte ta ut svängarna allt för mycket processmässigt utan följa någon sorts standardförfarande med mäskning, lakning och samtidigt använda så lite extrautrustning som möjligt. Den planen sprack dock ganska snabbt. Dels var jag nyfiken på om mitt flytande lock skulle fungera under mäskningen och vid redan vid utmäskningen insåg jag att min rygg inte gillade att lyfta en full mäsktunna utan att antingen stå på en pall eller använda vinsch/talja. Så denna bryggning är inte gjord 100% endast med vad som följer med i kartongen men inte heller så väldans långt ifrån Ni kan bortse från de delarna i själva testet utan problem. Denna bryggning är inte heller ett helhjärtat försök att brygga med lågsyremetoden, utan mer ett test av diverse variabler som uppvärmning inför nästa bryggning.
Dunkel, dvs mörk på tyska
Det är redan minusgrader ute på nätterna och mörkret är här för att stanna. Jag dricker förvisso ljus öl året om men gillar att ha någon mörkare framförallt under vinterhalvåret, med andra ord dags att brygga mig en Münchner Dunkel att ha i kranen. Jag utgick från mitt standardrecept som jag gjort ett par gånger tidigare men fick skarva lite med den rostade malten Carafan Special 2 som var slut i mina inventarier. Ersättare fick det bli rostat korn, dvs den omältade varianten med någorlunda snarlik karaktär fast mer rostad och mindre choklad. Volymmässigt ville jag se om maskinen kunde leverera två fulla fat så jag siktade på att maxa kokvolymen utan att behöva gå till överdrift och ha ytspänning över kanten på bryggkärlet. Grainfather G40 rymmer totalt ca 47 liter enligt tillverkaren så 45 liter före kok ska vara helt okej om man bara skummar av proteiner vid uppkok för att minska risken för överkok, alternativt använda Defoamer.
Bryggdagen
Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg varför jag fortfarande förkokar mäskvattnet för syrereducering och inte använder mig av jästätarmetoden, som jag så tydligt proklamerat ger ett minst lika bra resultat fast med enklare förfarande. I ärlighetens namn har det mest varit för jag inte haft något smidigt sätt att desinficera min plattvärmeväxlare på men nu när elpriserna skjutit i höjden ska jag gå tillbaka till jästätarmetoden igen. Tidsbesparingen är även det en attraktiv aspekt. Den här bryggningen skulle dessutom vörten kylas med Grainfathers medföljande motströmskylare så även om detta inte var en lågsyrebryggning jag ens hoppats på skulle fungera, så lät jag ändå ett paket torrjäst med samma mängd socker äta upp allt syre i vattnet en halvtimme före bryggningen.
För att skapa receptet och räkna ut alla vätskevolymer använde jag Beersmith 3 (som för övrigt fullständigt havererat för mig efter övergången till MacOs Big Sur) denna första bryggomgång, för att inte blanda in för många okända variabler på en och samma gång. Även om Grainfathers app är den perfekta partnern till detta bryggverk, både för att skapa recept och sköta bryggverket, så valde jag att spara den till nästa bryggning.
Mängden mäskvatten fyllde jag alltså till 37L som Beersmith räknade ut, samt 15,5L lakvatten vid sidan av detta. Jag märkte redan när jag placerade maltkorgen ovanpå bryggverket att vätskenivån var för hög och inte skulle fungera så jag skopade ut tre liter från mäskvattnet och hällde det i min lakvattenskastrull istället. Mängden lakvatten ökade därmed till 18,5L istället. Att placera maltkorgen ovanför bryggverket, hälla i malten och sedan sänka ner korgen med malt är inget som rekommenderas som standardförfarande utan endast för att (eventuellt) minska syrepåverkan på malten vid inmäskningsmometet. Metoden ger oftast upp till 5% lägre mäskutbyte/mäskeffektivitet, så ska man inte ge sig ner i det oändliga kaninhål som lågsyrebryggning/LoDO är så rekommenderar jag istället att man sänker ner en tom maltkorg och häller i malten pö om pö medan man rör om vid inmäskningen. Det ger en väldigt mycket bättre inmäskning eller snarare mixning rent mekaniskt.
Så här långt in i bryggdagen hade jag fortfarande tanken i bakhuvudet att inte använda för mycket externa hjälpmedel så jag sänkte ner maltkorgen endast med armkraft. Eftersom malten inte blivit blöt i detta läge väger hela kalaset max 12 kilo och vikten sjunker ju mer man sänker korgen, precis som med en dykartub från land ner i vatten. Att göra denna nedsänkning under hela 5 minuters tid vilket jag annars rekommenderar är inte att tänka på, då är en talja från Biltema för 50 kr ett enkelt val för att spara sin rygg.
När korgen väl var nedsänkt kunde jag konstatera att min gissning att reducera mäskvattnet med 3L var resultatet av (denna gång) perfekt ögonmått. Det hade inte fått plats en liter till. Försiktigt men relativt noggrant rörde jag om i mäsken med min minsta mäskpaddel (snarlik modell som denna). Mäskschemat satte jag till 63c i 45m och 72c i 30m, dvs en HochKurz+. Jag skippade utmäskningssteget eftersom jag ändå skulle laka med 78°C vatten i så pass stor mängd att mäsktemperaturen skulle hamna där ändå. Totalmängden mäsk visade sig vara på tok för hög för att mitt flytande lock skulle fungera. Det hamnade snabbt en ö av vört ovanpå locket i och med ett initialt för högt recirkuleringsflöde och malten reste sig ur mäsken något under den dryga mäsktimmen. Slangen för recirkuleringen har inget i slutet som begränsar strålen, så utan att strypa flödet rejält med hjälp av den röda ventilen i toppen på siktglaset så sprutar vörten okontrollerat och i mitt fall upp ovanpå mäskbädden och det inte längre så flytande locket. Här någonstans börjar bryggeriet fyllas med den magiska doften av malt och mäsk jag förvisso älskar. Men det är en doft som jag helst vill se bevarad i mäsken och hela vägen till glaset istället för att fylla vårt hus. Jag tog bort mitt flytande lock och passade på att kontrollmäta temperaturen med min kalibrerade termometer. Mitt i prick och som mest 0,1°C avvikelse från Grainfatherns två egna temperatursensorer som sitter i botten av bryggverket! Mäskningen följde jag därefter väldigt smidig genom telefonen och Grainfatherappen, både från övervåningen och under höststädningen av trädgården. Stegningen från 63°C till 72°C gick snabbt och bryggverkets PID slog av på takten av värmningen i samband med att rätt värde skulle uppnås, precis som det är tänkt. Värmen sköt inte över ens 0,1°C heller så det fungerade klockrent.
När jag påbörjade utmäskningen insåg jag jag direkt att jag skulle behöva min vinsch trots allt. Som tur var hade jag placerat bryggverket på ett rullande bord så jag enkelt kunde placera det under vinschen i taket. Därefter kunde jag med enkelhet lyfta röret med malt till den position då merparten av vörten kunde fylla bryggverket utan att skvätta och plaska allt för mycket. När tömningen tystnat lyfte jag röret ytterligare några centimeter, upp över vörtytan och vred maltröret ett kvarts varv så det kunde vila på de inbyggda stöden på utsidan. Jag hade tänkt laka från min kastrulls kran via slang men nivån på maltröret när bryggverket stod på bordet blev för hög. Istället fick det bli via min 4L-plastkanna och strö över vatten manuellt. Lakning på det här sättet tycker jag egentligen mer liknar en sköljning och det går inte räkna med alls samma utbyte som en regelrätt flödeslakning i en trekärls-uppsättning. Det är av samma anledning viktigt att röra om försiktigt i mäskens övre tredjedel för att motverka kanalbildning. Det märker man på att lakvattnet rinner igenom maltröret alldeles för snabbt vilket innebär att det passerar utan att ha med sig så mycket socker och andra godsaker ner i bryggverket. När mitt lakvatten var slut märkte jag att det saknades några liter vilket troligtvis berodde på att min utrustningsprofil i Beersmith inte var anpassad till just detta bryggverk. Där fick det bli lite kallvatten då mitt förvärmda lakvatten var slut. Orutinerat från min sida.
Redan när maltkorgen hamnade på stödpinnen/vilostången så drog jag igång de 3300 watten värme bryggverket har, för att spara tid och jag hann knappt laka färdigt innan det var dags för kok. Bryggverket varnade med en tydlig signal (som man kan inaktivera om så önskas) att det var dags att ta bort locket. Med 45 liter preboil är avlägsnande av skum ett hett tips och mitt skum hade denna gång tyvärr den där trista, bruna BIAB-färgen fast inte i så stor volym. Koket hade perfekt intensitet med lagom rullande över ytan. För att få ut kondens ur bryggeriet använde jag min huva som är till Braumeister 50. Den visade sig passa på millimetern perfekt. Med andra ord ett kondensfritt kok även denna gång, trots att jag inte har någon fläkt.
När koket närmade sig slutet recirkulerade jag vörten försiktigt genom motströmskylaren för att desinficera den samt alla slangar. Detta görs självklart utan att kylvattnet är igång så här vill jag höja ett varningens finger att kokande vört inte är att leka med! Se till att returslangen inte kan sprätta iväg och skada någon. Efter någon minuts desinficering slog jag på fullt flöde på kallvattnet och även här får man passa sig för kylvattnet är initialt nära kokpunkten och den lilla röda slangen som ska leda varmvattnet ut i avloppet, eller en uppsamlingshink för att återanvända vattnet till disk senare, blir som en skogstokig orm som sprutar kokande vatten. Jag avhjälpte detta genom att sätta fast slangen i en tung sak som höll den på plats.
Jag lät den kalla vörten vandra tillbaka till bryggverket ett tag även efter kylvattnet var igång för att sänka temperaturen på hela satsen. Med hjälp av en Grainfather Wortometer jag hade hemma sedan ett tidigare kunde jag mäta utgående temperatur på ett smidigt sätt och uppmätte väldigt snabbt 18,2°C utgående vilket är helt okej med fulla flöden på både vört och kallvatten. Vill man ha lägre temperatur ut på vörten får man antingen recirkulera den kylda vörten längre tid eller strypa flödet på pumpen med den röda kranen i toppen av bryggverket. Temperaturen på kranvattnet spelar stor roll här så misströsta inte om det sommartid är svårt att nå ner till lagerjäsningstemperaturer, vi har alla samma bekymmer.
Med vörten pumpad till jästanken och jästen pitchad återstod bara disken. Jag tog ur humle- och druvfiltret i botten av bryggverket och fick på så sätt bort minst 3/4-delar av allt skräp, mycket smidigt. Sen hällde jag i mitt sparade varmvatten från första kylningen, för att spola ur det värsta kvarvarande druvet via den korta recirkuleringsslangen man även mäskar med. Detta för att slippa spola igenom humle i motströmskylaren vid rengöringsprogrammet. Därefter hade jag i nytt varmvatten och några matskedar PBW för att via motströmskylaren recirkulera på 60°C och även spola rent hela bryggverket. Själva diskmomentet var väldigt smidigt men sköljningen efteråt var desto krångligare eftersom det inte finns någon kran i botten av bryggverket som standardutförande. Det är förvisso bara att skruva i en valfri 1/2”-kran för att förenkla detta eller så kan man ha en stor diskhink som jag hade denna gång och sedan tippa hela bryggverket försiktigt i sidoläge, för att kunna spola ur med en vattenslang och tömma det sista vattnet. Det går att lyfta upp hela bryggverket och tömma det som om det vore en vanlig hink också, dess vikt är inte övermäktig. Men att lyfta den upp över kanten på en diskho är i värsta laget även om man är 190cm som jag. Töm då hellre till en diskhink, ner i en golvbrunn eller kanske utomhus istället.
Sammanfattning
Detta var min första riktiga bekantskap med bryggverket Grainfather G40 och jag tycker ändå att bryggdagen gick kanon trots misslyckad lågsyrebryggning. Jag blir precis lika besviken som alla andra när bryggdagen inte går enligt plan men redan kort efteråt lyckas jag för det mesta intala mig själv att det är på det sättet man lär sig, “success is a poor teacher” som det heter. Jag har nått min kunskapsnivå genom att ha misslyckats väldigt många gånger. Misslyckas men dra lärdom helt enkelt.
G40n var enkel att manövrera och hantera under hela bryggningen förutom maltkorgen och dess vikt. Snabbt gick det också. Jag tror inte jag varit färdig med hela bryggdagen före lunch någon gång tidigare. Allt gick snabbt, både uppvärmning, utmäskning, kylning och disken. Maskinen är enkel att lära sig och det krävs ytterst lite för att kunna brygga med den. Så även om den är avancerad med stora möjligheter både gällande volym, vörtstyrka och humlekapacitet så är den enkel att börja brygga med.
Här är mina samlade plus och minus med bryggverket i punktform så här långt (dvs vissa åsikter kan ändras efter några fler bryggningar):
På plussidan
* Siktglas toppen men fylls helt när pumpen är igång vilket saknar betydelse. Toppen att det blir diskat i samband med rengöring pump och mostströmskylare.
* Grainfather-appen (som är gratis) fungerade väldigt snabbt och smidigt med direktåtkomst till bryggverket. Perfekt uppkoppling hela tiden med stark signal på WIFI i kontrollern.
* Riktiga knappar på kontrollern så de går att använda även med handskar på, t.ex. vid disk.
* Humlefiltret var grymt effektivt med bra flöde och väldigt lite waste. Toppen även med dess dubbel filtrering, dvs lilla hatten på undersidan som ytterligare fångar sånt som eventuellt skulle kunna smita in underkanten på filtret.
* 40 liter efter koket var enkelt att få ihop och även att koka. Jah fick mina två fulla fat precis, men inte med någon större marginal.
* 10-40l med 3-13kg malt är häftigt spann som jag inte sett någon annan tillverkare ha.
* Motströmskylaren fungerade över förväntan.
* Det mesta man behöver för att brygga är redan med i paketet.
På minusidan
* Ska man nå 40l med lite starkare vört krävs en optimerad krossning så det faktiskt blir en lakning och inte en sköljning/utspädning av mäsken.
* Dess höga design kräver nästan att det antingen står på golvet, att man är två som brygger eller att man har en vinsch för att kunna lyfta en välfylld maltkorg på smidigt sätt. Det som är en bra arbetsställning för omrörning och bryggning i övrigt ger inte en bra höjd på bryggverket för att lyfta en full maltkorg.
* Det är svårt att tömma ut all vätska ur bryggverket i efter disk. En kran på sidan rekommenderas starkt.
* Det går endast att reglera värmen genom att justera antalet grader Celcius. Jag hade gärna kunnat reglera kokintensitet med procent eftersom funktionen ändå finns i bryggverket. Det hade också möjliggjort att kunna använda bryggverket med 10A-säkring på 2400 watt för de som brygger mindre satser och har tålamod att vänta på kok.
* Kontrollenheten hanterar de allra viktigaste funktionerna pump/värme utan att vara ansluten till GF-appen men jag hade gärna sett att det gick att föra över några olika stegmmäskningsprogram till den, ifall man inte vill använda Grainfatherappen av någon anledning. Det skulle kunna vara att någon annan ska brygga på brygverket eller att man inte har tillgång till WIFI vid bryggtillfället.
* Nya overflowfunktionen med fyra stående rader småhål i mäsktunnan är toppen men de är helt inkapslade med stål på utsidan och därmed väldigt svåra att diska på utsidan. Med andra ord kan ölsten byggas upp där med tiden.
* Kontrollenheten/Displayen sitter fast med magneter och den sitter inte fast superbra. Jag hade gärna sett någon sorts låsmekanism eller hasp på baksidan så man inte stöter till den så den hamnar i backen.
* Lyfthandtaget till maltkorgen är lite fumligt att få in i bägge hålen för att få ett bra fäste i slitsarna. Det känns som att den kunde ha varit 0,5-1 cm längre.
* Stödpinnen eller vilopinnen, dvs metallstången i toppen på insidan av bryggverket där maltkorgen vilar på vid lakning, är fast monterad i bryggverkets vägg och blir därmed svår att hålla riktigt ren. Både i skarven mellan utsida och stången men även bakom. Förhoppningsvis ska man inte ha riktigt så hög nivå på koket att det blir pålagringar där inne men visst skulle det kunna ske. Mig veterligen går det inte att demontera denna stång.
* Ska man inte kyla hela satsen på en gång med recirkulering är en wortometer eller desinficerad termometer nästan ett måste om man ska veta temperaturen på vörten och inte koka jästen.
Jästätarmetoden ser lite trist ut men det klarar snabbt i mäsken och doften tycker jag är underbar, påminner om nybakat bröd på något sätt. Sån är jag…
Flytande locket denna gång, locket till en Patina 36L-kastrull. Lite låga kanter och något för tung men passformen är som handen i handsken.
Reklam för Brewmaster. Mycket Münchnermalt i detta brödiga recept.
Förfuktning av malten för finare eller främst helare maltskal efter krossningen.
Min inmäskningsposition. De flesta skulle som sagt ha maltröret nedsänkt i vattnet redan.
Krossningen denna gång. Det svarta i mixen är det rostade kornet.
Foto: Pernilla Lindh. Skägg: Gustav Lindh. Ringar under ögonen: inga kommentarer…
Ner går bra även med en hand men inte under fem minuter. Upp är värre sen…
Min något udda omrörningsmetod där jag håller nedre handen ganska stilla och jobbar med bakre i roterande rörelses runt sin egen axel. Lite som att skruva i en lång skruv. Detta gör jag för att röra om nere i mäsken och inte blaska på ytan så mycket.
Inmäskad med en del recirkulation igång.
Test av flytande locket.
Grainfather rekommenderar att man mäskar in lite i överkant temperaturmässigt för att inte tappa för mycket men det är inte min melodi. Den värmer så snabbt ändå så det är försumbart. Notera röda stapeln som indikerar antal procent som värmeelementet värmer.
En hel del skvätt letade sig upp på locket på grund av mängden malt, flödet på recirkuleringen initialt innan jag ströp den men även eftersom det inte är något stopp eller någon distribution av flödet i slutet av slangen. Åtgärdas till nästa bryggning…
Lakvattenvärmning med min Patina 36L-kastrull och en induktionsplatta av märket Prochef på 3000 watt. Finns liknande plattor av märket Hendi.
Huvan från min Braumeister. Perfekt passform som synes.
Skruva ut denna mutter/blindplugg så kan man sedan ansluta valfri 1/2″-kran.
Närbild på röda kranen i toppen som man reglerar flödet från pumpen med.
Utmäskning med hjälp av min vinsch.
Rejäl arm/stång för att lyfta maltröret med men den kunde gärna varit något längre som sagt.
Utmäskningsposition där maltröret vilar på de T-formade utbuktningarna på röret. Locket är placerat ovanpå för att behålla värme och minska kondens i bryggeriet.
Siktglaset på sidan där man enkelt följer sin totalmängd och därmed kan styra sin lakning.
Jag har inte sett något om IP-klassning på kontrollpanelen men den känns väldigt stänksäker iallafall.
Snart kok. Här sänker PID:en inte effekten när 100°C håller på att uppnås utan den går på max effekt hela vägen upp.
Det bruna skummet strax före kokstart.
Bittergivan Magnum.
Kok med hjälp av huva och ventilationsrör. Helt utan någon fläkt.
Koket färdigt och här har jag flytatt bryggverket lite närmare diskhon för enkelhetens skull. Här recirkuleras kokande vört för desinficering av motströmskylaren.
Min effektiva men inte så eleganta lösning för att slippa spruta nära på kokande vatten överallt.
Blå slang kallvatten in och röd slang varmt vatten utgående. Kanske självklart men jag säger det ändå.
Wortometern som jag stoppar in en lös termometer i det lilla hålet för att mäta temperaturen utan att ha direktkontakt med vörten.
Här börjar handtaget på humlefiltret att synas allt eftersom nivån på vörten sjunker.
Vörtprov som smakade höstmagi! Jäsningen kom igång som en raket även på 10°C med 34/70 och jag flyttade till fat för spundning på mindre än en vecka.
Recept
Dunkel D4 (Centraleuropeisk mörk lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 40.00 L
Total amount of malt: 9386 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 116 g
|
Reklam: Detta är inte ett betalt blogginlägg men jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården.
Grainfather är ett Nya Zeeländskt företag som gjorde sin debut på hembryggarutrustningsmarknaden med sin ytterst populära Grainfather G30 för 7-8 år sedan. Kontrollenheten har sedan dess uppdaterats med blåtand och bryggverket även utökats med en större variant kallad G70. I övrigt har en större mängd annan kringutrustning släppts, främst koniska jästankar med tillhörande glykolkylare.
Nu släpper Grainfather två nya bryggverk, S40 och G40 som detta inlägg ska handla om. Med dessa två serier visar Grainfather tydligt en ny riktning med sin produktlinje genom att dela upp den i en S-serie och en G-serie. S-serien är tänkt som en enklare instegsmodell med sloganen “no-nonsense brewing”, där man sköter bryggningen direkt på bryggverkets kontrollenhet via Grainfathers gratisapp, medan G-serien har fullständigt integrerad trådlös styrning (wifi) mot Grainfathers gratisapp och servrar vare sig man styr via dator eller en smartphoneapp.
G30 fick sitt namn från dess totalvolym och den maximala kokvolymen före kok medan satsstorleken (batch size) ligger runt 23 liter efter kok. G30 är ett smalt/högt bryggverk tänkt att stå på golvet med hjälp av dess tillhörande pump och en kontrollenhet som är monterad för att läsas av uppifrån. Nya G40 är en större och betydligt tyngre pjäs än G30. Totaltvolymen som smidigt går att koka i den är 46 liter men eftersom det är integrerad värmare utan några uppstickande kylspiraler är det inga problem att heller koka så lite som 10 liter. G40 är betydligt bredare än G30 vilket även underlättar större mängder malt eftersom maltbädden inte blir så tung att den pressar ihop sig självt. Med ett spann på mellan 3-13 kg malt med ovanstående mängder vatten förstår ni snabbt att detta är ett väldigt flexibelt bryggverk där man med lätthet gör både väldigt stark vört men även större mängder normalstark (1.050) vört. För att kunna koka stora mängder vört krävs så klart mer effekt. G40 har fått ett 3300 watt värmeelement som är inbyggt under botten i kärlet så värmefördelningen är väldigt bra trots hög effekt. Det gör att vörten inte bränns varken under mäskningen eller kok men framförallt underlättar det diskningen rejält. Den kraftiga effekten kräver att man har 16A-säkring i huset och har man inte tillgång till det finns det adaptrar att köpa för att koppla in sig bakom en del köksspisar. Annars är ett samtal till elektrikern ett måste, men också en bra uppgradering till bryggeriet. Botten på G40 är dessutom något konisk vilket underlättar både mäskningsflöde, whirlpool och disk. För att inte sätta igen pumpen men ändå få ut merparten av vörten finns en stor falskbotten i själva kokaren. Det gör att man slipper använda något humlefilter i koket om man inte går upp i dramatiskt stora humlegivor.
G40 mäskar genom RIMS-metoden där vörten tas från botten av bryggverket och pumpas till toppen av en maltkorg som är nedsänkt i kärlet. Genom ett konstant flöde av vätska och en PID-styrd temperatur får man en stabil mäsktemperatur med bra konvertering av stärkelsen. Efter mäskningen lyfter man ut maltkorgen på samma sätt som med en BIAB-påse. Genom en ny smart design på maltkorgen har man lyckats bli av med det störande mittenröret för att minska risken för att koka torrt under mäskningen. Maltkorgens småhål högt upp på sidorna ger samma “overflow-effekt” som skickar ner vörten till botten av bryggverket om mäsken skulle bli kompakt eller helt sätta igen sig. Samma lösning har även en till funktion och det är att maltkorgen i lakningsläge vilar på dessa stödben på den inbyggda “vilopinnen” vilket gör att man slipper krokar, utstående pinnar i maltkorgen eller lösa stödpinnar att vila på som andra tillverkare använder sig av.
Pumpen har fått sig en rejäl uppgradering och är betydligt kraftigare än hos föregående modell. Den är dock inte justerbar i hastighet så för att styra flödet på vörten både under mäskning, whirlpool, kylning och disk/tömning finns en justerbar kran i toppen på recirkuleringen, dvs överst på bryggverket. I samma recirkulering finns ett integrerat siktglas med en gradering ända upp till 45 liter längs hela sidan på bryggverket. Siktglaset fungerar självklart inte när pumpen är igång men vid påfyllning av vatten, före och efter kok stämmer det bra och det är ju då man vill läsa av nivån. Stort plus är att detta siktglas rengörs i samband med rengöring av bryggverk och kylspiral. Annars är dessa rör väldigt svåra att hålla fräscha på lång sikt. Bryggverkets pump sitter inbyggt under själva bryggverket vilket ger en slimmad design utan risk för klet och kladd på pumpen.
Kontrollenheten är främst tänkt att styra trådlöst men vill man inte det så finns det några knappar för att styra alla grundläggande funktioner. Här är knapparna riktiga tryckknappar och inte touchknappar som är så modernt annars. Det gör användandet även med brygghandskar väldigt enkelt och något litet stänk vört lär inte få hela bryggverket att löpa amok som touchdisplayer gärna gör. Kontrollenheten kopplas in och säkras med en sladd till bryggverkets botten och sitter sedan fast i toppen med hjälp av endast magneter. Vill man sätta kontrollenheten på annan plats går det bra men då behövs en förlängningssladd som kanske kommer som tillbehör i framtiden. Det går även att hålla den löst i handen om man skulle vilja det men då är det betydligt enklare att använda sin mobiltelefon. Kontrollenheten styr pump och värmeelement men i själva verket är det en kraftfull PID-enhet som läser av temperaturen med dess två temperatursensorer som sitter i botten på bryggverket. Enheten reglerar steglöst effekten under mäskningen för att inte överskjuta temperaturen, dvs saktar in på värmningen ju närmre börvärdet den kommer. Med bryggverket fyllt till toppen dvs 46-47 liter så stämde inte temperaturen i botten med vad jag mätte i toppen med kalibrerad termometer men under mäskningen var differensen aldrig över 0,1°C så det har inte snålats med kvalité på temperatursensorer eller kalibrering och inte heller med ett genomtänkt mäskflöde, trots avsaknad av isolering av hela bryggverket (imponerande!).
Den medföljande motströmskylaren är väldigt effektiv och den tydliga uppmärkningen av slangar är toppen i slutet av en intensiv bryggdag. Blå slang till inkommande kallvatten och röd för det heta kylvattnet, enkelt och genialt. Just motströmskylaren har varit en succé på G30 och jag är övertygad om att denna nya kommer bli minst lika älskad. Att den ingår i paketet är toppen men jag saknar möjlighet att läsa av temperatur på utgående vört. Det avhjälper man dock enkelt med Grainfathers wortometer som kopplas på slangen.
Faktaruta
Storlek 725 x 555mm
Vikt 29 kg
Maximal kokvolym 46L
Satsvolym efter kok mellan 10-40L
Maltmänmgd mellan 3-13 kg
3300 watt på 230V dvs 16A-säkring krävs.
Vad som ingår: Vörtkokare med löstagbar styrenhet/PID-kontroller, lock i glas, humlefilter/falskbotten, maltkorg med löstagbar falskbotten, handtag till maltkorg, recirkuleringsslang, motströmskylare med fyra slangar, krankoppling med Gardenaadapter, reservpackningar, bruksanvisning, strömsladd, skyddspåse/dammskydd för förvaring av bryggverk när det inte används.
Pris 13990kr
Mina första samlade intryck
Det första jag slogs av när jag tog emot kartongen var vilken tung och rejäl rackare G40 är. Med sina 29 kilo är det inte en dum idé att vara två personer som lyfter och hanterar både bryggverket men främst dess ibland tunga maltkorg. Byggkvalitén är väldigt gedigen med tjockt stål och alla detaljer känns genomtänkta. Kontrollenheten sitter som sagt endast fast med magneter och dess kontakt i underkant på bryggverket har ett lock med packning. Tanken är att kontrollenheten lätt går att demontera om man skulle behöva göra en något större och blötare rengöring av bryggverket. Av samma anledning har strömknappen på baksidan klätts in med kraftigt gummi/silikon likt en industrimaskin. Jag avråder från att spola av hela bryggverket med slang men något mer stänksäkert bryggverk än G40 har jag nog inte sett.
Det går självklart att styra bryggverket enbart med de tydliga och lättmanövrerade knapparna på kontrollenheter men att koppla upp G40 mot Grainfatherappen öppnar en hel värld av funktioner men även 1000-tals recept. Trådlösa uppkopplingen är oerhört enkel och snabb, vi pratar någon minut från unboxing till att man är ingång här. Bryggverket uppdaterar snabbt sin egen firmware trådlöst på max 10 sekunder vid behov (vilket den gjorde för mig vid första uppstart)..
Allt med bryggverket och dess delar andas kvalité. Handtagen är rejäla, maltkorgen känns stabil, locket är tungt och rejält med perfekt passform, avlastningspinnen som maltkorgen vilar på vid lakning sitter inbyggd i väggen på ett förtroendeingivande sätt, pumpen är kraftfull och t.om. strömsladden imponerade med sin tjocklek. Man förstår snabbt vart den stora vikten tagit vägen, G40 är mer pansarvagn än Biltemagryta så att säga. Även motströmskylaren är rejäl med bra kylkapacitet och dess upplindning på en plasttub är bra med förvaring för alla slangar.
Prislappen på 13990 är betydligt högre än G30 men så är bryggverket nästan dubbelt så stort och på en helt annan nivå helt enkelt. Med dess höga kvalité överlag är detta en utmanare i premiumsegmentet och jag anser det vara ett prisvärt bryggverk även om det inte är en låg prislapp. Hela tre års garanti får man dessutom!
Före bryggverket tas i bruk behöver det få sig en rejäl disk för att bli av med smuts och fett från tillverkningen. Det är ett steg jag gärna hade sluppit, dvs sett att det gjorts i fabrik i redan förväg. Det är förvisso snabbt ordnat med en timmes cirkulerande PBW (eller helst Grainfathers egna “high efficiency cleaner” som tyvärr inte följer med) men är man lite ivrig som jag vill man ju gärna sätta igång och brygga direkt när man fått grejerna, inte börja med en timmes disk.
Så här långt i min granskning och mina tester av Grainfather G40 har jag bara två punkter på förbättringssidan; för det första önskar jag en kran i botten av siktglaset på samma sätt som G70 har men eftersom där sitter en helt vanlig 1/2-tums-gänga med blindplugg är det bara att skruva bort och montera valfri kran. Kranen i botten underlättar främst vid disk för att kunna få ut även de sista dropparna vätska, något som ingen pump klarar av att göra. Den andra avsaknaden är ett koniskt lock för att leda ut ånga från koket utomhus som jag gör med alla mina bryggverk. Grainfather kommer garanterat sälja ett sådant som tillbehör framöver men det är inget jag hittat i dagsläget. Det finns dock en snabb lösning på det problemet vilket jag kommer berätta om i nästa inlägg där jag ger mig ut på min allra första bryggdag med Grainfather G40.
29 kg!
Tre års garanti!
Recirkuleringsslang i silikon och nippel till kylaren för att ha Gardenakoppling. Bruna påsen innehåller extra silikonpackningar.
Dammskyddspåse
Kort men välgjord instruktionsbok för att snabbt komma igång. På Grainfathers hemsida finns utförligare instruktioner för den som vill djupdyka i något moment.
Direkt ur boxen. Skruva upp svarta locket i mitten och stoppa i sladden till kontrollenheten som sen placeras i metallplattan under logotypen. Sen i med strömsladden på baksidan och tuta och kör. Det är all montering som behövs.
Motströmskylaren med dess slangar placerade inuti spiralen (se nästa bild).
Längs sidorna i maltkorgen finns extra hål som tar bort behovet av ett översmäningsskydd i form av mittenrör.
Hålen är inklädda med stål som fungerar som stöd när maltkorgen vilar i lakningsläget.
Humle och druvfilter som placeras i botten av bryggverket under hela processen.
Samma filter fast uppochned.
Rostfri porrbild.
Falskbotten till mäsktunnan. Smidigt litet handtag i mitten för att enkelt ta i och ur filtret.
Bryggverkets koniska botten. Hålet i mitten är utloppet till pumpen.
Här syns de två temperatursensorerna.
”Returen” i brist på bättre ord. Där i kopplar man antingen recirkuleringsslangen eller motströmskylaren.
Den integrereade vilopinnen som maltkorgen vilar på i lakningsläge. Man lyfter enkelt maltkorgen vid utmäskning och roterar den ett kvarts varv för att benen på maltkorgen ska vila på pinnen/stången.
Siktglaset som är skyddat av rostfritt stål.
Det är här, längst ner på siktglaset, man kan installera en tappkran om man känner för det.
Den röda kranen för att helt stänga flödet till pumpen (säkerhetsåtgärd) eller för att styra flödet på pumpen under mäskning eller whirlpool.
Rejäla kontakter. Notera packningen runt powerknappen! Även fast det finns en powerknapp rekommenderar jag att man drar ut sladden till bryggverket när man inte använder det, framförallt med pilliga barn i huset.
Maltkorgen med falskbotten installerad.
Recirkuleringsslangen med dess gummiklädda handtag intryck till hälften för att tydligt visa hur den ska in i silikonpackningen.
Slangen vilar sedan på maltbädden när man mäskat in.
Startupp av kontrollenheten.
Kraftig rengöring innan första bryggningen.
Här ser ni hur PID:en reglerar ner effekten till 54% för att inte skjuta över tänkta 60°C vilket inte hade gjort något just i detta fall med PBW i. Notera också de tydliga knapparna.
Även motströmskylaren fick samma rengöringsprocedur.
Lika så den icke medföljande Wortometern som man enkelt mäter utgående temperatur på vörtkylningen med.
Maxat bryggverk är inte vad kalibreringen är tänkt för utan det är i mäskningsläget och där satt tempen inom 0,1°C genom hela bryggningen.
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Jag vill inleda med att säga att mitt nya bryggverk fortfarande är under utveckling. Exakt vilka delar som ska ingå och vilken bryggmetod jag tänkt använda är inte gjutet i sten utan kommer säkerligen förändras och anpassas allt eftersom jag brygger. Systemet är så pass modulärt att det finns flera olika sätt att använda det på utan att bygga om något. Det går t.ex. att brygga med infusionsmäskning i ett eller flera steg (stegmäskning), med eller utan konstant recirkulering eller så värms mäsken genom att recirkulera vörten genom ett vattenbad så kallad HERMS – Heat Exchange Recirculating Mash System (vilket låter som en pinsam sjukdom). Det går även stegmäska med hjälp av dekoktion men hur mysigt det än är så ingår det inte i mina standardförfaranden eftersom det är omöjligt att genomföra i hembryggarmiljö utan att kraftigt oxidera hela mäsken.
Systemet i dess enklaste form består alltså av två isolerade, rostfria ståltankar på 216 liter vardera. Kapaciteten efter kok är mellan 100-200 liter vört och endast vörtkokaren har värmekälla på 10.000 watt. Vörten/vattnet flyttas med hjälp av Blichmann’s pump Ripstide och silikonslang. Mäsktunnans enda komponent förutom kranen är en lauterhelix-spiral på 180 cm som släpper ut vört men hindar maltpartiklar att passera. I dagsläget fästes lauterhelixen med en silikonslang på en slangnippel så den är lätt att ta bort för att rengöra (t.om. köra i diskmaskinen eller koka om man så önskar) men även för att underlätta avlägsnandet av drav och rengöra mäsktunnan. Kokkärlet är utrustat med en värmeslinga på 10.000 watt från BrewPi men den används inte för tillfället eftersom jag behöver kunna sänka effekten till kok av halvsatser på 100 liter. Jag ska alltså bygga någon sorts box med vred för att kunna koppla bort en av faserna eller ännu elegantare styra spänningen med en SSVR men eftersom jag inte är elektriker är detta ett framtida projekt jag kommer behöva extern hjälp med. Tills vidare sköter jag istället koket med tre stycken doppvärmare på 3200 watt vardera från Speidel. Tre stycken används för vattenvärmning, värmning till kok och kok av full volym 150-200 liter. Ska jag göra en halvsats på 100 liter så är 6400 watt dvs två doppvärmare lagom effekt.
Den enklaste bryggmetoden
Enstegsinfusionsmäskning eller bara “klassisk infusionsmäskning” går till såhär enligt lågsyreprincipen: Fyll vörtpannan med totala mängden vatten som kommer gå åt. Syrereducera vattnet antingen genom att koka det eller genom att låta torrjäst och en liten mängd socker konsumera allt syra. Värm/kyl vatten till ca 68-70°C. Häll den torra och nykrossade malten i mäsktunnan. Tillsätt salter och antioxidanter. Pumpa vattnet från vörtpannan och in underifrån på mäsktunnan. Rör om försiktigt under ytan så att så lite skum som möjligt bildas. Lägg på flytande lock och vänta en timme. Koppla om slangarna till pumpen så att vörten tas från botten på mäsktunnan och flyttas till toppen av mäskbäden. Recirkulera vörten i några minuter tills sen ser fin ut och mäsken fungerar som ett filter, s.k. vorlauf. Flytta slangen till kranen på vörtkokaren som fylls på med vört underifrån och upp utan plask. Koka vörten som vanligt.
Mitemellanmetoden – lakning
Det går även stegmäska med systemet genom att tillsätta kokande vatten och ska man göra det kan man lika gärna laka lite också för att öka utbytet. Metoden är som den ovan fast man fyller inte på med allt vatten utan 1/3-del till hälften. Sikta på 63°C och efter 30-45 minuter tillsätts ca hälften av de kvarvarande vattnet fast denna gång kokande. Temperaturen stiger från 63°C till 72°C och nästa mäsksteg påbörjas. Efter en halvtimme recirkulerar man vörten (vorlauf) och börjar flytta den till vörtkokaren som då måste vara tom. Alltså behövs här ett tredje kärl för nu ska 76-gradigt vatten tillföras ovanpå mäsken samtidigt som den töms från botten. De exakta mängderna vatten i de här stegen väljer man lite beroende på hur ens system ser ut och hur mycket vatten som kommer att gå åt för att kunna nå nästa temperatursteg. Ska man stegmäska en veteöl med hjälp av kokande vatten så är det klokt att börja med väldigt tjock mäsk dvs liten mängd vatten. Att använda sig av flerstegsinfusionsmäskning och ände hålla syrenivån nere är svårt eftersom man bör röra om när det det kokande vattnet tillsätts. Att endast laka är desto lättare.
Den mer komplicerade metoden HERMS
HERMS-delen av mitt system består i dagsläget av en 36 liters Patinakastrull som värms av en induktionsplatta på 3000 watt som jag tyvärr inte kan styra med termostat eftersom den är digital och inte startar igång efter ett elavbrott. Här kommer jag eventuellt uppgradera till en Hendi-platta senare. I kastrullen förutom varmt vatten ligger min 29 meter långa rostfria spiralkylare. Mäskmetoden med HERMS innebär att fylla mäsktunnan med torr malt, pumpa in 63-gradigt vatten, allt eller spara lite till lakning, från vörtkokaren in genom kranen och underifrån på mäsktunnan dvs ut genom lauterhelixen. När mäsktunnan är full rör jag om försiktigt i mäsken och lägger på ett flytande lock. Slangarna kopplas om så vörten tappas ut genom lauterhelixen till Riptidpumpen, vidare till kylspiralen som ligger i varmvattenbad på önskad temperatur och sedan tillbaka till toppen av mäsken. Genom att ändra temperaturen på vattenbadet kan jag alltså styra temperaturen i mäsktunnan om bara returflödet sprider sig homogent i bädden. Efter stegmäskningen recirkuleras vörten och sen i i vörtpannan likt de andra metoderna
Koket
Själva koket är det inga konstigheter med utan värmeslinga i botten och lagom rullande kok. Jag har inte en färdig ventilationslösning och med så stor yta och effekt bildas en stor mängd kondens så detta måste lösas. Jag hoppas kunna lösa detta utan någon fläkt ungefär på samma sätt som med Braumeistern och mitt första kok fungerade förvånansvärt bra genom att köra med lilla röret och Braumeisterhuvan lagd mot vörtpannas ena öppning i locket. Till mäsktunnan har jag inte något originallock utan där ligger bottenplattan ovanpå eftersom förre ägaren monterat bort den för att köra gasol. Till vörtpannan däremot medföljde originallocket som har två löstagbara mindre lock och tanken är att ena ska användas till ventilation och andra till humlegivor. Jag har sett liknande tunnor där man använde bägge små öppningarna för ventilation men jag hoppas kunna slippa det.
Kylning
200 liter vört är ingen man kyler med små hembryggarprylar utan här krävs rejäl kapacitet. Tanken är att låta Blichmanns Therminator sköta hela jobbet och till en alejäsning med 18°C pitchtemperatur innebär detta att skicka vörten direkt från kokande genom plattvärmeväxlaren och till jästanken. För lageröl, där jag helst vill pitcha på max 10°C, så måste vörten först för-kylas i vörtpannan vilket även ger fördelen att merparten kalldruv stannar kvar där. För-kylningen kan antingen ske genom att plattvärmeväxlaren får skicka tillbaka kyld vört till systemet eller så kan jag använda mig av spiralkylaren från HERMS-slingan eller slutligen min motströmskylare från Brewtools. Det här är ett sådant steg där alla varianter måste testas några gånger innan jag hittat min favoritmetod. Enklast är såklart att enbart använda plattvärmeväxlaren men det innebär en risk att det fastnar en massa druv eller humle i den och det i sin tur innebär stora bekymmer. Någon form av whirlpool eller åtminstone sedimenteringspaus efter kok kommer alltid att tillämpas för att så mycket druv som möjligt ska sjunka till botten.
Jäsning
Att jäsa 200 liter vört per kok eller kanske tom flera parallella jäsningar är inget problem i sig utan problem uppstår först när jäsningstemperaturen ska styras. Här har jag i dagsläget två varianter att använda mig av; ett termostatstyrt kylskåp där jag får in 120 liter vört uppdelat på två jäskärl á 63 liter styck och den andra varianten är att flytta runt hinkar mellan olika rum där t.ex. matkällaren vintertid håller en ganska okej lagerjäsningstemperatur. Med andra ord är min jäsningskapacitet idag undermålig så där finns det utvecklingspotential. Glykolkylning är något jag försöker undvika eftersom de system jag sett låter en del och vi har sovrummet nära bryggeriet så det måste vara tyst. Jag kommer garanterat återkomma till denna punkt vid senare tillfälle.
Hur första bryggningen gick? Det kommer i nästa inlägg, jag lovar!
Den stora Lauterhelixen på 180 cm passar perfekt i den ca 60 centimeter breda mäsktunnan.
Vörtpannan med originallocket där två mindre lock går att ta bort. Upp sticker de tre doppvärmarna från Speidel.
De olika värmekällorna, antingen tre doppvärmare/eldgafflar eller den enorma värmespiralen från Brewpi. De tre doppvärmarna är väldigt smidiga att lyfta ur och diska i vasken men den inbyggda spiralen är ju en tjusigare lösning men då måste jag kunna sänka effekten med 30% vid kok av halvsats.
Så här kan ju inte ventilationen se ut i längden såklart men ny lösning är på gång.
En variant av för-kylning med hjälp av kylspiral. Fungerar men inte så snygg lösning. Dock idiotsäker…
Bilden ovan är från allra första gången jag bryggde öl ”all grain”. Det är över åtta år, 18 kilo och två barn sen. Jag började brygga öl med ”hink-i-hink-metoden” för att det verkade vara den vanligaste metoden i Sverige vid tillfället men även väldigt billigt att komma igång med. Ganska snabbt tyckte jag att arbetsinsatsen för att bara få ut 20-25 liter var för stor så därför dubblade jag storlek på min utrustning till en Patinagryta på 50 liter och så byggde jag mig en isolerad mäsktunna av en Rubbermaid Partycooler på ca 40 liter, en lösning jag kallade min dröm-MLT.
Något år senare tog livet sig en ny vändning och vi väntade plötsligt barn nummer två ihop med en rad andra tidsätande omständigheter. Jag insåg att min tid till att brygga öl skulle minska rejält och enda möjligheten att kunna fortsätta brygga överhuvudtaget var ett enkärls-bryggverk som kunde sköta sig självt längre stunder. Alltså investerade jag i en Braumeister 50 hösten 2014. Ett år senare hamnade vi tillfälligt men på obestämd tid i en liten lägenhet i Södertälje med två småbarn och hund samtidigt som min fru blev sjuk och jag reste väldigt mycket utomlands med jobbet. Jag gjorde något halvlyckat försök att brygga i köket med Braumeistern men det var för krångligt, tog upp för mycket plats och jag saknade tillräckligt med el för att kunna köra ordentligt kok. När vi inte lyckades köpa ett hus så snabbt som vi tänkt oss och månaderna bara gick så köpte jag en 36l Patinagryta för att iallafall kunna göra några BIAB-satser i det sunkiga lilla köket utan köksfläkt. Husletandet blev så långdraget mest för att nya låneregler gjort bomarknaden panikslagen och det var extremt många som budade på varje hus. Månaderna gick men vi lyckades tillslut köpa ett av säkert 75-100 vi tittat på och med i planeringen från början (från min sida) var självklart att jag huset skulle ha mycket biarea och att jag skulle ha en bit av det till mina bryggningar så jag kunde låta allt stå framme. Långt från petiga småbarn eller ivägen för husfriden. Garaget såg rent ut sagt förjävligt ut när vi kom dit men jag var överlycklig över att äntligen kunna få brygga när jag ville igen, även om mängden timmar per dygn var de samma och huset krävde betydligt mer renoveringar än jag hade tänkt mig.
Snabbspolning fyra år framåt. Barnen har blivit äldre och allt mer självständiga. Plötligt satt jag även i en situation med väldigt mycket oplanerad fritid på grund av Coronavirusutbrottet och min korttidspermittering. Jag la initialt mycket tid och energi på ett renoveringsprojekt (bygge av en balkong) de första månaderna men när det började bli färdigt sa kroppen ifrån. Det gjorde att jag fick mycket tid över att tänka och fundera över bryggeriet, bloggen, mina öl, framtida projekt och framtida utrustning. Men vi backar bandet lite igen…
Som hembryggare var jag initialt mest intresserad av veteöl men det breddade sig väldigt snabbt till allt från IPA till beligskt eller alla andra “craft beer-ölsorter” man kan tänka sig. Jag experimenterade med frukt, vildjäst, suröl, superstarka öl, champagneöl med mera med mera. Jakten på att förbättra mina veteöl fortsatte dock ständigt och i linje med det åkte jag och min bror på en liten rundresa i Bayern. Förutom diverse sightseeing gjorde jag även en stor veteölsprovsmakning. Jag köpte alla veteöl jag kunde få tag i (bilden ovan är knappt hälften) och provsmakade samt vaskade säkert 60-70 sorter. Mina egna veteöl var goda men det var något som saknades jämfört med de bästa tyska veteölen. Under vår resa besökte vi flera mindre och större bryggerier samt bryggerirestauranger. På en av restaurangerna fanns något så ovanligt (i Tyskland) som en “beerflight” dvs en provsmakningsbricka med fem av bryggeriets öl. ”Passar mig perfekt” tänkte jag och började smaka mig igenom de olika ölen. Jag kom bara till fjärde glaset så hände något. Ölet såg ut som tre av de andra, ett gyllengult och ca 5%-igt lageröl. Men jag hade aldrig druckit något liknade i hela mitt liv. Smakerna var så enormt goda, gräddiga och färska. Fullständigt beroende framkallande och magiskt! Jag blev blixtförälskad och utan att ens ha druckit upp en tredjedel av alla mina provglas så beställde jag genast in en fullstor öl av “nummer fyra” för att jag inte kunde få nog av smakerna. Vad det var för öl är egentligen av mindre vikt men eftersom jag vet att det kommer vara första kommentaren om jag inte nämner det så berättar jag det direkt istället; Schäfflers Premium Gold 5.2%. Ölet var en någonstans mellan en helles och en export stilmässigt och jag har köpt många flaskor av ölet vid senare tillfälle men inte varit så imponerad. Var det för att mina förväntningar på ölet var så högt ställda? Var jag lite förförd av den extremt mysiga stämningen på restaurangen? Nej då borde ju de andra ölerna varit lika goda. Hur kunde just Premium Gold vara så mycket godare än de andra nästan identiska ölen receptmässigt.
Jag kom hem från Tyskland och började experimentera med allt nytt jag lärt mig om veteöl och alla de jäststammar jag fått med mig hem. Att veteöl är minst 50% vete, 40% pilsnermalt och resterande utgörs av Münchnermalt eller ljus karamellmalt gör att receptmakeriet går ganska snabbt att avverka. På bara några bryggningar lär man sig vad man föredrar de sista 5-10 procenten ska utgöras av och sen borde väl ändå ölet smaka som i Tyskland, för så hade det varit med många “craft beer” jag klonat tidigare; om jag bara hittade ett bra recept så smakade öl iallafall väldigt snarlikt originalet, ibland tom. bättre! Jag testade mig igenom mängder med jäststammar utan att komma mycket närmre. Stegmäskning med framförallt ferulasyrarasten på 44°C tog veteölen ett steg närmre förvisso men det var fortfarande en bra bit kvar till exempelvis Weihenstephaner, Ayinger, Andechs, Franziskaner och Schneiders veteöl. Mina försök att återskapa “Premium Gold” gick också sisådär. Ölen blev snygga och goda men smakade som bäst som de där andra på beerflighten. Men det där krämiga, extremt färska och maltiga saknades. Jag testade allt jag kunde komma på: olika mäskraster, olika recept, olika maltsorter, olika pH, olika jästemperaturer, olika mäsktjocklek, dekoktion, olika humlesorter osv osv. Jag kom inte närmre de smakerna jag drömde om…
Tillbaka i Tyskland på jobbresa vid flertalet tillfällen fortsatte jakten på nya tyska ölmästerverk och jag fick flertalet nya wow-upplevelser, både med veteöl och med lageröl som t.ex. i Bitburg på bryggeriet. Jag fyllde resväskan med olika flaskor varje resa och provsmakade hemma igen i “neutral miljö” för att bli kär i ett öl i ett bryggeri har vi väl alla råkat ut för? En del av ölen var magiska även hemma medan vissa var lite mer “meh, hur tänkte jag där?”. Jag köpte några av mina favoriter igen från Systembolaget, när de väl gick att få tag i, och slogs då av en idé som inte gick att få ut ur huvudet; det måste ha med färskhet och oxidering att göra, även med en lagrad lager.
Jag började göra efterforskningar på nätet och hittade ganska snart ett grupp hembryggare som gjort samma iakttagelser, kommit fram till liknande slutsatser men som även arbetat fram en metod för att brygga öl mer likt som de där allra bästa bryggerierna använder sig av. Vad ett stort bryggeri som brygger tusentals liter varje dag gör under en bryggdag skiljer sig enormt från en hembryggare men mycket av det är ren massindustri och processteknik där det handlar om en effektiv produktionsprocess, att spara ören i alla led men även att kringgå begränsningar som uppstår när man arbetar med såna enorma volymer. Vad hembryggargruppen gjorde var att identifiera vilka av dessa steg som mest påverkade smaken och som skiljde sig från vad vi hembryggare lärt oss genom åren. “Low Oxygen Brewing”, LOB eller LoDO var fött även om det står nedskrivet på var och varannan sida i all modern professionell ölbryggarlitteratur (inte hembryggarlitteratur dock). Genom att reducera syret i mäskvattnet och sen hålla nere syrehalten i både den varma och kalla delen av hela bryggprocessen inklusive lagring och servering så bevarades de färskaste maltsmakerna hela vägen till glaset enligt metoden. Jag var initialt väldigt skeptisk och en smula avskräckt till den nya processen som verkade så långt ifrån det sättet jag bryggde på. Dessutom skulle jag behöva en mängd ny och dyr utrustning samt ingredienser som bara fanns att köpa från USA, orka! Men så dök det upp en beskrivning på hur man gör en “minimash” där man kunde testa den här metoden halvvägs i en halvlitersskala, bara för att se om det blev någon skillnad doft- och/eller smakmässigt. Jag gjorde ett försök hemma i köket och mycket riktigt var det en enorm “game changer” för mig. Visserligen var den exklusiva smaken något dold av DMS men tveklöst fanns där den sista men ack så viktiga pusselbiten som jag letat efter redan sedan mitt första kok av en veteöl (även fast jag inte vetat om det förens långt senare).
När en idé får fäste i mitt bakhuvud så sprider den sig och infekterar snart hela hjärnan och det är omöjligt att stå emot. Resan mot lågsyrebryggning var helt enkelt tvungen att börja, vare sig jag ville eller inte. All annan öl började smaka betydligt sämre i jämförelse med de där eleganta, färska och lyxiga maltsmakerna. Lite på samma sätt som en välgjord craftbeer går att jämföra med t.ex. STHLM Festival. Eller kanske frystorkat automatkaffe jämfört med en espresso i Italien. En sån smakresa går inte att göra ogjord. Har du en gång väl ätit riktigt bra sushi så smakar Statoils vidriga små plastlådor väldigt sunkigt.
Jag testade en rad olika bryggmetoder innan jag ens började dela med mig av detta för er läsare. Det var bara för krångligt, svårt att lyckas med och stundtals svårt att motivera ens för mig själv. Braumeistern var långt ifrån designad för att hålla nere syreupptagningen med dess recirkulering som plaskade som tusan. Sakta men säkert lyckades jag “peta ner en kork i varje litet hål i den läckande båten tills den kunde flyta” och plötsligt en bryggningen så höll bryggmetoden hela vägen. ‘Det hade knappt doftat något i bryggeriet när jag bryggde ölet, DO-mätaren visade på under 1.0ppm genom hela processen och jästen var pigg. Ölet var mycket ljusare än jag var van vid, skummet var som raklödder men framförallt smakerna hade den där underbara maltigheten, krispiga gräddigheten och fräscha humledoften. Karamellmalten som annars varit lite sliskig och påträngande tung var plötsligt elegant och frisk. Så här måste mina öl smaka varje gång! Så blev det inte… Att hålla nere syrenivån vid inmäskningen visade sig vara en smal balansgång. Efter många bryggningar lärde jag mig hur jag skulle kunna få ner malten, röra om försiktigt och sedan genomföra mäskprogrammet utan oxidering. Att få bort maltröret/maltkorgen däremot visade sig vara en svår utmaning som ofta förstörde både bryggdagen och mitt humör. Efter flera år av små förbättringar insåg jag tillslut att jag måste komma runt problemet med maltröret/korgen. För att öka antalet “lyckade bryggningar” var jag tvungen att gå ifrån enkärlsbryggning och ha ett stort kärl till. Men hur stort? 100 liter skulle nog bli lagom tänkte jag och när jag blev erbjuden ett rostfritt och isolerat kärl av en bekant tackade jag genast ja. Problemet var bara det att den var lite större än jag först trodde. Med lite högstadiematte räknade jag snabbt ut att kärlet var på 217 liter och jag saknade både en hembryggardimensionerad kran, lämplig värmekälla, lock, flytande lock, ventilation och så vidare. Jag la projektet på is och fokuserade på alla de andra hembryggarprojekten som löpte parallellt.
Men så kom då Coronaviruset, virusutbrottet Covid-19 och den för min del medföljande korttidspermitteringen där jag endast jobbar två dagar i veckan. Alla mina planerade resor för våren och sommaren 2020 ställdes snabbt in, inklusive en 10-dagars rundresa i Kina och min Italienresa. Tänk vad nära det var att jag hamnade mitt i smittans epicentrum där endast två-tre veckor ändring i planeringen hade kunnat få enorma konsekvenser! Tillbaka till mitt hemma-arbetande och den större mängden ledig tid jag plötsligt satt med. Jag insåg direkt när vi fick veta att vi skulle vara arbetsbefriade en längre tid att jag behövde fylla min tid med något meningsfullt så inte bara dagarna rann mig genom händerna som sand. Fruns balkongprojekt hon tjatat om några år passade utmärkt att sätta igång med eftersom det gick att göra stegvis lite när tid och energi fanns och vädret samarbetade. Jag passade även på att städa, måla och rensa i bryggeriet. Jag bryggde öl minst dubbelt så ofta som tidigare men kände ändå att det var dags för något helt nytt. Det var dags för en utmaning eller ett projekt och inte bara en extra kastrull. Tiden var mogen och tiden var kommen att bygga mig ett helt nytt bryggverk/bryggsystem från grunden. Och mina tankar om det kommer du kunna läsa om i nästa inlägg…
Max en gång per år, oftast mer sällan, uppdateras SHBFs Öltypsdefenitioner och 2019 var det dags igen iom att NEIPA skulle adderas som en officiell stil. Vill man få in alla dessa stilar i Beersmith får man snällt vänta på att någon lägger till de som en ”add-on”, eller så är det enkelt att lägga till/ersätta de själv. Här är en latmask så det finns dokumenterat en gång för alla:
Ladda ner senaste öldypsdefenitionerna i XML-format från denna sidan hos SHBF.
Senaste version just nu maj 2020 är denna.
Spara den på t.ex. desktop.
Öppna Beersmith.
Gå till ”Preferences” (inte options som det hetat tidigare).
Första tabben med bruna ölglaset ”Brewing”, tredje valet dvs rullisten ”Display style guides”, välj översta ”Display all guides”
Stäng ner Preferences.
Gå till ”Styles” och radera alla gamla ölstilar om du helt vill köra på SHBFs officiella.
Ta ”File” och ”Open file” och öppna din BeerXML från desktop.
Markera alla med CMD+A, sedan ”Copy” (CMD+C).
Gå till tabben ”Styles” och klistra in med CMD+V ”Paste”.
Stäng BeerXML-filen och du behöver inte ”spara den” när dialogrutan kommer upp.
Klart!
Finslipningen av min Tyska Pilsner fortsätter även fast jag egentligen nailat receptet sedan länge. Det jag är lite sugen på just nu är att särskilja den ännu mer från min helles och därför har jag valt att sänka OG och därmed förhoppningsvis FG också vilket bör ge ett ännu torrare intryck. Utöver det har jag valt att addera lite kalciumsulfat trots att jag sedan får en del sulfat från både Antioxin SBT och från lagerjäsningen. Just kalciumsulfat är jag alltid lite försiktig med eftersom den lätt ger en pudrig och trist smak/munkänsla. Humlemässigt experimenterar jag med olika nobla sorter och kombinationer men ärligt talat så tror jag nästan färskheten på nobel humle gör större skillnad än sort. Visst skiljer det en hel del mellan Saaz, Perle och Hallertauer men mellan Northern brewer, Spalt, Hersbrucker och Tettnang är det jämnare skägg. Börjar man dessutom blanda de olika sorterna så tycker jag det bllir svårt att identifiera enskilda sorter i slutprodukten.
Spännlock
Denna bryggningen genomfördes i Braumeistern för att använda mig av lågsyremetoden så långt jag bara kan. Jag håller på att testa ett nytt lock med spänne som gör att det går att använda Braumeistern som en värmd jästank (Kveik, Saison) och har man plusmodellen så går det även att temperaturstyra jäsningen nedåt med valfritt kylmedia. För min del lockar möjligheten att hermetiskt (nåja) tillsluta Braumeistern för att köra jästätarmetoden. Till det behövs ett passande jäsrör vilket jag också har och det roliga är att det går att bekräfta jäsningen. Locket tillsammans med flytande locket möjliggör att man kan köra jästätarmetoden flera dagar i förväg om man nu har det behovet. För min del passar det bra att sätta igång kvällen innan och med timerfunktionen vakna upp till rätt mäsktemperatur. Fast jag hade bommat att ställa om Braumeisterns klocka till sommartid så jag han med att dricka upp morgonkaffet innan inmäskningen.
Lågt utbyte
Malten förfuktades med kanske 1,5dl vatten fem minuter före krossning och blev en 5:a i utseende. Eftersom jag lyckades bra med utbytet när jag inte rörde om i mäsken senaste bryggningen med Brewtools ville jag testa det även i Braumeistern men nej näsä’ den lille gübben gick inte. Vörten blev väldigt skumfri och alla maltsmaker bevarades suveränt ända ner i jästanken men utbytet blev 5 pinnar för lågt. En gång för alla tänker jag nu hävda att Braumeistern precis som de flesta andra system behöver röras om i mäsken. Det är inte en vispgrädde som ska vispas ihop men någon form av omrörning under ytan behövs för att inte utbytet ska bli svårt lidande. Det hela handlar såklart om den höga och smala maltröret som har både för- och nackdelar.
Eftersom jag har 7% Münchnermalt i receptet tänkte jag att pH:t skulle sjunka ett uns mer än förra bryggningen så jag sänkte syramalten till 2% men pH:t blev 5,5 initialt så jag borde legat kvar på 3% för att hamna i trakten 5,3-5,4 mätt vid 20°C. Efter mäskningen hjälpte jag till med doppvärmaren för att dels komma upp snabbare från 76°C till kok men även för att få ett kraftigare varmdruv/hotbreak som jag gärna avlägsnar för att slippa ta hand om det senare i bryggprocessen. Efter koket gjorde jag en whirlpool som fick snurra medan jag för-kylde vörten med kylmanteln. Det är ett steg som endast behövs när jag ska kyla vörten till ca 10°C för 20°C skickar Therminatorn ut med hög hastighet direkt från kokande utan problem.
Spännlocket med tillhörande jäsrör.
Visuellt perfekt krossad malt. Kanske att jag skulle vilja ha kärnan i lite fler bitar framöver så om några bryggningar kanske jag minskar valsavståndet lite igen. Just MonsterMill3 som jag har är väldigt svår att mäta avståndet på men eftersom jag gör samma varje gång kan jag minska och veta att det blir rätt även om jag inte vet exakt siffra. För att få rätt siffra måste hela krossen demonteras och det är inte så kul…
Denna gång lät jag de två filterna ligga inne i röret likt originalmetoden. Tänkte att de kunde sänka ner malten lite under ”pump deactivation” och skapa bättre flöde men jag är tveksam till någon eventuell förbättring och går tillbaka till att ha filterna ovanpå framöver istället.
Inmäskad till hälften dvs att maltröret är nedsänkt och filterna på plats.
Fullt påfylld med vatten.
Färdigmäskad och redo att ta bort maltröret. Nästan inget skum alls och ungefär samma mängd som vid inmäskning så ingen visuell skumbildning/oxidering under mäskningen.
Ta hand om de sista dropparna och även laka med några liter.
Uppkok med 6400 watt. Väldigt fint hotbreak/varmdruv utan bruna, oxiderade kläggpartier.
Kylning och flytt in i jästanken i jäskylen. I bakgrunden ser ni mina fat redo att bli kolsyrepurgeade från jäsningen.
I lägsta laget men innan jag mätt FG så vet vi inte alkoholhalten…
P19 (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 55.00 l
Total amount of malt: 11075 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 300 g
Recommended starter size: 5.74 l / 819.5 Billion cells.
|
Så här dags brukar det varje år vara Svenska Mästerskapen i Hembryggd öl men årets upplaga, som skulle hållits i Göteborg, har fått flyttas fram ett år pga SARS-CoV-2-viruset och endast domartävlingen genomfördes med en onlineprisutdelning. För två år sen tävlade jag med två lageröl i folkets val, en pilsner och en modern ljus lager, och de tog både guld och andraplats (silver delas inte ut i folkets val trots att många underklasser tävlar mot varandra). Förra året i Solna tävlade jag med en export i lagerklassen och en IPA och den förstnämnda tog guld för hela lagerklassen. Varför smörjer jag in mig själv med jordnötssmör och berättar allt detta då? Jo för att ölet jag bryggde i detta inlägg är årets upplaga av Edelstoff som jag bryggde lite som en homage/tribute till SM, dvs det är inte det ölet jag skulle haft med mig till Göteborg om jag nu skulle åkt dit. Guldölet kommer alltså endast finnas på tapp i en av kranarna i Lindhs kök och distribueras till några få vänner flaskledes med minst två meters avstånd.
Exportöl
Vad är då en export? Det hela är lite komplicerat för dels hänger det ihop med en tysk stad med dåligt bryggvatten men även med tyska skatteregler för alkoholhalter eller vörtstyrka över OG 48. Vi tar det från början. München, lite av ölets huvudstad, har förvisso ganska dåligt bryggvatten men åker man fem timmar bil nordväst hamnar man i Dortmund där varenda duschdörr är mjölkvit. Denna höga karbonathalt har lett till ett stramare och krispigare intryck och ölet export är som en blandning av en helles och en pilsner fast med högre alkoholhalt. När det blir ännu lite starkare än 1.052 och ABV 5.6-6,5% kallas de ibland även för Spezial. De bästa exportölen hittar man från bryggerier i Dortmundregionen då tänker ni? Nej det blir att åka de drygt fem timmarna bil tillbaka till Münchenregionen och dricka antingen Andechs Spezial Hell, Tegernseer Spezial eller min favoritexport; Augustiner Edelstoff. När jag var i Tyskland för ungefär ett år sedan lyckades jag få tag i ganska färska flaskor av alla de tre (läs provningen här) vid ett och samma tillfälle och det är även de tre ölen som SHBF har som stilförebilder för bedömning i Exportklassen. Just Edelstoff sticker ut lite bland exporterna genom att ha en högre humlesmak vilket även jag anammat i mitt recept. Att Augustiner mäskar med Kubessametoden där man först separerar kärnor från skal, mäskar de två separat för att sedan återföra de till lakningen igen är inget jag tänker försöka ge mig på och framförallt inte om jag ska hålla nere syrenivån på mäsken.
Bryggmetoden och bryggloggen
Denna bryggning var självaste premiärföretällningen av lågsyremetoden med Brewtools B80Pro efter alla de repetitioner och senaste generalrepetitionen som genererat mycket kunskap om maskinen och dess optimala användande. Att göra en underlet dvs fylla upp bryggverket från en annan behållare tror jag inte på eftersom det är så pass mycket luft i pumpen och alla slangar vilket kommer förstöra inmäskningen. Alltså fick jag välja mellan att förkoka i maskinen eller jästätarmetoden och jag valde den senare nu när svenskarna slutat hamstra all torrjäst från mataffärerna. Eftersom jag startade bryggdagen samma dag och inte kvällen innan som jag brukar, körde jag med varmare vatten för att jästen snabbare skulle ta hand om syret och jag har kommit fram till att 63 liter är den optimala vattenmängden för att mäska in med lågsyremetoden i Brewtools. Malten förfuktades rejält och blev krossad till en stark 4 i betyg (se bild nedan). För att verkligen hålla nere på syrenivån skippade jag omrörning av malten och resultatet blev ganska snyggt. Malten följde med maltkorgen ner under ytan, jag placerade flytande locket ovanpå och anslöt recirkuleringsslangen med den metod jag övat på så många gånger bryggningen innan. PH landade på 5,3 med 3% syramalt så ganska lagom för betaamylasrasten med andra ord. Jag siktar på 5,3-5,4 vid 20°C en kvart in i mäskningen.
Mäskningen såg väldigt fin ut i siktglaset och från toppen hela vägen genom betarasten men när alfarasten nåddes började ett lättare skum bildas utanför maltkorgen där det inte går att ha något flytande lock. När mäskprogrammet var slut så lyfte jag på locket och såg att malten trängt upp lite även denna gång. Jag tror att det flytande locket håller vätskenivån precis i överkant och att syreexponeringen är ganska liten men utan att vara stålmannen med röntgensyn kan jag inte veta med säkerhet. Jag lyfte extremt långsamt upp korgen (6-7 minuter som kändes som en evighet) och avlägnade den snabbt till en hink för att laka ur lite syreskadad vört till något annat kok (en Hallertauer-IPA blev det tillslut men det är en helt annan historia det). Med nydragen el i bryggeriet skickade jag på 10.000 watt i vörten och kom väldigt snabbt upp i kok. Varmdruven/Hotbreaken hade en del bruna partier så viss oxidering hade skett under mäskningen. Koket fortlöpte utan avvikelse och efteråt för-kylde jag vörten med kylspiralen innan jag skickade den genom plattvärmeväxlaren och in i jästanken på 11,5°C. Det märks att kranvattnet blivit varmare på några månader för nu går det för långsamt att få ner vörten till 10°C för pitch men 1,5° ifrån är inom felmarginalen för vad jästen gillar och vad jag orkar vänta på..
Sammanfattning
Bryggningen ur ett lågsyreperspektiv gick så bra som jag tror det maximalt kan göra med Brewtools utan ett specialanpassat flytande lock. Jag har med andra ord kommit så långt jag kan med mitt metodsutvecklande i dagsläget så jag anser ändå utvecklandet som lyckat. Vörten hade absolut lågsyrekvalitéer när den skickades till jästanken och även mina smakprov från faten (som dock inte är färdiglagrade ännu) har den där magiska maltsmaken som är så beroendeframkallande. Alla enkärlsbryggverk dras tyvärr med “BIAB-problematiken” att malten på något sätt måste ut ur kärlet och det är det största problemet ur lågsyrehänseende. Syrereducering av mäskvatten, luftning av systemet, inmäskningen, mäskningen, koket och kylningen sitter som det ska nu med Brewtools så jag ser fram emot nästa steg i optimeringen.
Receptet
Smakmässigt siktar jag med denna öl mot en lite starkare och torrare Helles med 7% Münchnermalt och med mer sena humlegivor men ändå balanserad beska. Vörtstyrkan denna gång planerades till 1.056 vilket bör ge ca 6,0-6,3% ABV beroende på hur lågt den jäser ner, precis 1.056 var det jag fick till så mitt i prick. Recepetet såg ut så här:
Edelstoff 2020 (Export) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 50.00 l
Total amount of malt: 12849 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 200 g
Recommended starter size: 7.25 l / 1036.1 Billion cells.
|
Jästätarmetoden denna gång på 32°C för att det skulle gå på en halvtimme.
Rejält med ström! En fast handske/dosa på väggen blir det i framtiden när väggarna gjorts i ordning så detta är en provisorisk lösning.
3-fas går att dela upp till tre stycken 3200 watt med hjälp av denna typ av kabel.
Doppvärmaren ni sett många gånger tidigare. 3200 watt och lång nog för att inte bränna något.
Så här såg flytande locket ut denna gång. En vanlig 1/2″-dippel, silikonslang och vörtspridaren.
Extra bottenfilter och samma plugg som sist för att hålla malten kvar i korgen.
Resultatet av krossningen denna gång nu när jag justerat krossen ännu en gång.
Inmäskningen färdig.
På med flytande locket och slangen ansluten.
Flödesregleringen denna gång var mer fem-halvsex-ish med pumpen på 50%.
Stainlessporr.
Efter mäskningen. Som ni ser är maltbädden ca 2 cm högre än vörten på utsidan.
Volym efter mäskning.
10.000 watt för att komma upp i kok snabbt. Notera viss brunhet i varmdruven.
Kylning rakt in i jästanken i kylskåpet.
Det börjar bli några bryggningar med Brewtools-bryggverket nu och jag har ännu inte riktigt fått in snitsen med alla detaljer för att kunna brygga med lågsyremetoden med maskinen ännu. Jag har tidigare tänkt att jag steg för steg ska göra ständiga förbättringar och fundera mycket mellan varje bryggning på vad som gick bra, vad som gick dåligt, vad som kan förbättras och hur jag ska brygga nästa gång. Det är en bra metod på många sätt men nackdelen är att det tar tid och jag får en stor mängd öl hemma som inte håller den nivå jag är van vid. Så därför tänkte jag ett varv till metodsmässigt och kom fram till en annan variant nämligen en regelrätt övningsbryggning där jag försöker lösa fler problem på en och samma gång. Om jag ändå tror att ölet inte kommer bli så bra som jag vill ha det kan jag lika gärna bestämma mig för det redan i förväg och sen labba skiten ur mäskningen en gång för alla.
Sagt och gjort! Jag malde 5 kilo pilsnermalt (det och 100g Hallertauer Mittelfrüh är hela det irrelevanta receptet) och mäskade in med lång rad efterföljande tester; olika pumphastigheter, olika pumpflöden, olika varianter för att få igång returvörten till maltbädden utan att pumpa ner någon luft i mäsken, olika hastigheter på att sänka och höja maltkorgen, olika mängd omrörning i mäsken med prover före och efter och så vidare och så vidare. Jag övade tills jag kände att jag inte kunde “vrida ur trasan” något mer utan allt var testat, sedan kokade jag vörten 45 min innan jag kylde den med spiralkylaren.
Slutsater från dagen
Det här blir inte det roligaste blogginlägget för er att läsa kanske men jag har ju lovat att redovisa mina framsteg och misslyckanden med detta utvecklingsprojekt så här kommer mina samlade slutsater från denna märkliga bryggning:
Underlet går inte pga pumpen
Pumpen och de grova slangarna innehåller mycket luft så det är bättre med “sänka ner korgen-metoden” än att syrereducera i annat kärl och köra underlet för när man väl kör igång pumpen kommer massor med syre pumpas ut. Alternativet är att purgea hela maskinen med CO2 men det känns som en krånglig väg att gå med väldigt hög åtgång på CO2.
Pumpen på 50%
Under mäskningen är 50% pumpstyrka lagom och vredet på ca halv fem för att få cirkulation på värmeelementen och minimalt med flöde till toppen av flytande locket men ändå så pass snabbt att det inte samlas någon luft i toppen av slangen.
Extra långsamt gäller
Korgen måste sänkas och höjas extremt långsamt. 5 minuter från topp till botten är absolut det snabbaste och en manuell vinsch är ett måste.
Det krävs övning för att få på returslangen utan att pressa ner luft i mäsken
För att sätta igång mäskningen: sänk maltkorgen och rör om minimalt och endast i botten. Lägg på flytande locket. Lägg slangen 0,5 cm ovanför slangnippel på locket och starta pumpen. När det inte är någon luft i slangen träs den på nippeln. Det ger ca 0,5dl vörtspill ovanpå flytande locket men det gör inget.
Viktigt att malt och vatten är inom ett specifikt spann volymmässigt
Det kommer alltid vara en volymbegränsning där maltkorgen är den begränsande faktorn. För att brygga lågsyre är ca 75 liter mäsk maximum. Det ger en satsvolym på ca 50-55 liter efter kok som mest.
Finare falskbotten är bra
Det är viktigt med lagom stora maskor i botten på maltkorgen. Flödet måste vara tillräckligt snabbt men samtidigt inte släppa igenom maltkorn. Centrumhålet måste såklart vara stängt. Som nu ser på introbilden är detta tillfälligt löst med dubbla filter och en silikonplugg.
Vad ska jag göra nästa bryggning?
Nästa bryggning kommer jag implementera dessa nya lärdomar i bryggprocessen och testa med full volym. Svåraste momentet tror jag fortfarande är själva recirkuleringen där malten har en tendens att vilja flyta upp.
Det är detta jag menar med ”halv fem-fem”. Det betyder att merparten av flödet går in till höger och en liten del fortsätter uppåt via silikonslang till flytande locket.
Ett av proverna, detta är före och efter omrörning av mäsken.
Detta är det nya tvådelade jäsröret som Humlegården tagit in. Väldigt kompakt och smidigt till skillnad från de gamla vanliga S-formade.
I min jakt på den perfekta ölen började jag brygga med lågsyremetoden (LOB – Low oxygen brewing) för fyra år sedan eftersom det är så mina favoritbryggerier brygger sin öl. Att syre är dåligt för öl är känt sen väldigt många år så detta är absolut ingen nyhet men många små kompletterande detaljer för att hålla nere syrenivån främst på hembryggarnivå poppar ständigt upp. En sådan detalj är att hålla nere mängden metaller som kan reagera med vörten genom Fenton-reaktioner. För er som inte orkar läsa den artikeln så kan innehållet kraftigt sammanfattas till att det är klokt att hålla nere mängden koppar och tungmetaller om man vill brygga med lågsyremetoden.
En uppdatering av Braumeister 50-modellen våren 2020 är att de går från att använda två pumpar till att endast använda en. För att klara av att sköta recirkuleringen har man även bytt pump från en ”1m-pump” till en kraftfullare ”3m-pump” som även har hastighetskontroll. Jag antar att det är vattenpelarhöjd som avses med ”3m” och den nya pumpen ska vara ca 2,5 gånger kraftigare än den förra. Även 20- och 10-liters-modellen ska framgent skickas med denna nya pump som till utseendet är väldigt snarlik den förra. Till detta kommer även ett pumphus-bakstycke (i brist på bättre ord) som är rostfritt istället för mässing som det varit tidigare. Hur stor skillnad denna lilla mängd mässing gör för lågsyremetoden låter jag vara osagt men jag har iallafall passat på att byta bakstycken när jag ändå bytt pumpar. De nya pumparna med rostfria bakstycken går att köpa hos Humlegården för de som vill uppgradera. Pumpen i sig gör ingen skillnad för lågsyrebryggning utan det är det endast det rostfria bakstycket som gör eftersom även de gamla pumparna var rostfria. Brygger man inte med lågsyremetoden eller inte haft problem med flödet genom mäsken, dvs behövt en svagare eller starkare pump, så finns det egentligen mindre anledning att byta till den nya pumpen.
Mer är inte alltid bättre
Har man BM50-modellen som jag har så kan man sätta in två stycken av de nya pumparna men det går även att plugga igen ena ut- och inloppet för en av pumparna och köra som de nya Braumeistermodellerna. Väljer man att ha två stycken så bör man justera ner kraften på bägge pumparna under det som rekommenderas (se bild nedan) för att inte få vörtfontäner och/eller igensatt mäskning. En försiktig recirkulering är vad processen bygger på, inte att spruta vört med full kraft genom mäsken.
För er som sov på tyskalektionerna så betyder ”zwischen” mellan.
Originalpumpen med mässingsbakstycket. Låsringen i mässing är kvar även på nya pumpen men den har ingen kontakt med vörten. Insidan av pumpen är i rostfritt på samtliga modeller.
De rostfria kopplingarna i denna bild ingår inte när man köper ny pump men jag fick allt ihopkopplat redan så det var lättare för mig att byta alla delarna (se nästa bild).
Jag har kört med rostfria bakstycken till gamla pumparna en längre tid men inte fått kommunicera detta förens nu. Jag har alltså gjort denna förändring i två steg, först nya bakstycken och nyligen de nya pumparna.
Detta är de nya pumparna. Det enda som skiljer är alltså det lilla plastvredet.
Första lågsyrebryggningen med Brewtools B80Pro gick inget vidare. Redan efter att ha sänkt ned maltkorgen så var malten oxiderad och bryggningen misslyckad. Exakt vad som hände med malten under nedsänkningen av maltkorgen har jag funderat mycket på men inte hittat en orsak. Hela mäsken höll sig kvar upp mot ytan av någon märklig anledning där troligtvis luft var en del av problemet men jag har inte riktigt sett problemet tidigare med Braumeistern där jag använt nedsänkningsmedotden i flera år nu, så något märkligt var det.
Bryggsetup
För att inte tappa fart i utvecklingen av Brewtools valde jag att helt kringgå problemet med maltkorgssänkningen denna bryggning och gjorde istället en regelrätt underlet där maltkorgen och malten är på plats i bryggverket innan vattnet introduceras underifrån. Tanken med bryggverkssetupen var en variant av en tvåkärls-setup där tanken är att HLTn (hot liqour tank) även agerar kokkärl allt eftersom bryggdagen går. Vattnet vandrar först från HLTn till mäsktunnan och sen tillbaka för kok. Sista steget skippade jag dock denna gång men vi tar det från början:
Först syrereducerade jag mäskvattnet med hjälp av jästätarmetoden och flytande lock i ett annan kokkärl (oviktigt i sammanhanget men Braumeistern fick stå till tjänst) och värmde sedan vattnet till 62°C. Sen flyttade jag försiktigt det syrefria vattnet med hjälp av Blichmanns Riptidepump, upp genom det centrerade bottenhålet på Brewtools B80Pro. På plats i Brewtools fanns redan maltkorgen med den torra malten (tog upp ca 50% av volymen) och sakta fyllde jag upp kärlet så högt som jag vågade med vatten. Därefter rörde jag om i botten på mäsken utan att störa ytan med hjälp av en liten och nätt mäskpaddel med sugrörssmalt handtag som jag roterar/snurrar runt sin egen axel, inte rör runt med. När mäskningsprogrammet var över var tanken att lyfta ur maltkorgen så som maskinen är tänkt att använda och detta utan någon lakning eftersom lakningen tillför en enorm mängd syre.
Förra bryggningen fick jag en hel del malt utanför maltröret vilket beror på de stora maskorna/hålet i bottenfiltret på Brewtools orignalfilter. För att minska detta la jag denna gång även Bruameisterns hårda filter i botten och det hjälpte en hel del men inte hela vägen eftersom det hårda filtret har ganska stora hål i sig det också, samt att det inte täcker lika stor diameter som Brewtools. Problemet med flyende malt blev kraftigt reducerat men inte helt borta.Jag hade kunnat sätta ett finare BacBrewingfilter från Braumeistern mellan men jag ville inte riskera en igensatt mäskbädd (stucked mash) på grund av dåligt flöde. Min tanke var att de grova maskorna i Brewtools finns där av en anledning, alltså för att få bra flöde. Flödet var det inga problem med så nästa gång ska jag testa finare maskor på något sätt. Brewtools har ett finmaskigare filter som står på önskelistan.
Inmäskning och mäskningen
Flytten av vattnet gick bra och jag fyllde nivån till ca 2 cm under kanten på maltkorgen. Omrörningen gav inte mer skum än jag är van vid från Braumeistern så inmäskningen var på det hela lyckad. Vörtcirkuleringen gick via Brewtools pump, ut på vänstra undersidan, in igen på vänstra sidan av kastrullen via whirlpoolarmen och upp genom en silikonslang till flytande locket ovanpå mäskbädden. Till skillnad från förra gången satte jag en vörtspridare på undersidan av returen i flytande locket så vörten inte skulle skjuta ett hål rakt ner genom maltbädden, utan istället spridas jämnt fast under ytan såklart. Jag körde igång mäskprogrammet och allt såg ganska bra ut från ovansidan.
Utmäskning och lakning (ja du läste rätt!)
När det var dags för utmäskning märkte jag att vörten genom siktglaset inte alls såg lika klar och fin ut som förra bryggningen. Efter lite trixande med olika pumphastigheter och provtagning med extern termometer på flera ställen märkte jag att mäsken inte höll den temperaturen som jag ställt in och inte heller den som bryggverket visade. Jag fick all anledning att tro att stärkelsen inte var fullt konverterad ännu då temperaturen var alldeles för låg. Därför la jag till 30 minuter rast på 72°c till mäskprogrammet. Anledningen till den felaktiga temperaturen är att sensorn sitter på utsidan av maltkorgen och om man inte cirkulerar vörten mer än jag gjorde denna gång så kommer de kraftfulla värmeelementen spela termostaten ett spratt. Vörten håller alltså rätt temperatur nära sensorn men inte unisont i hela mäsken. Vörten måste cirkulera på utsidan av maltkorgen för att få rätt temperatur och jag har redan tänkt ut en lösning till det här problemet vilken innefattar att dela upp returflödet i två kanaler men det får jag demonstrera nästa gång.
Den felaktiga mäsktemperaturen utgjorde ingen fara för lågsyredelen av bryggningen men precis som förra gången steg maltbädden i maltkorgen så pass högt att den låg två centimeter över vätskenivån. Doften som spred sig i bryggeriet var magisk vilket var ett gott tecken på att den lämnat mäsken och fyllt luften istället, loppet var kört för denna gång… När det ändå inte blev en lyckad lågsyrebryggning passade jag på att testa maskinens funktioner lite extra istället så jag testade att laka, dels genom att fylla på vatten på högersidan så maskinens egna pump fyller och recirkulerar lakvattnet men även via extern pump och retur genom maltbädden. Lakningen som sådan gick bra även om jag fick blöta strumpor pga kombinationen lite för kort slang och dåligt tålamod.Jag maxade bryggverket med totalt ca 85 liter vört.
Koket
Värmning upp till kok gick snabbt med 5200 watt värmespiraler men den misslyckade mäskningen och lakningen genererade massor av skum i form av brunt hot break vilket även det var ett tydligt tecken på oxidering. Jag skummade säkert av 7-8 gånger innan vörten började se hyfsat ut. Ölet jag bryggde var från början mitt klassiska tyska pilsnerrecept men eftersom jag lakade massor och misslyckades med att hålla borta syret så passade jag på att ändra lite i receptet och byta alla humlegivor mot en enda stor aromgiva på 500 gram i 15 minuter. Denna gjorde jag dessutom i en stor humlekokpåse (min biab-påse) för att inte ställa till bekymmer vid kylningen.
Kylning
Jag gillar att pitcha min jäst i den tänkta jästemperaturen eller någon grad lägre. Med jästen matad med lite vört tidigt på bryggmorgonen eller kvällen innan och sedan förvarad i samma temperatur som den tänkta jäsningen så minskar “lag-tiden” till 6-12 timmar och jästen förbrukar snabbt den syre som tillförts vörten med flit på väg till jästanken. Jag brukar jäsa lager mellan 8-10°C så det är även vad jag vill kyla vörten till, även om 1-2°C hit och dit spelar mindre roll. Att kyla till 20°C, tillsätta jästen och sedan ställa i kylskåp inställt på 10°C, vilket reducerar temperaturen det kommande dygnet, är något som verkligen fördröjer jäststarten eftersom jästen blir slö av temperatursänkning men pigg av temperaturhöjning.
Jag återanvänder ofta min jäst och därför vill jag ha så ren vört som möjligt. Den ska absolut vara fri från varmdruv och humle men även merparten av kalldruv helst. I kalldruven finns förvisso en del näringsämnen till jästen men gör man ett gott försök att reducera allt så blir nivån i jästanken absolut tillräcklig. Att sila hela vörten genom en saftsil eller liknande är långt ifrån tillräckligt för mig eftersom jag vill ha riktigt ren jäst när jag skördar den sen. Min skördade jäst blir så pass ren att jag aldrig tvättar eller sedimenterar den senare men det är ett sidospår.
För att fälla ut kalldruven valde jag denna gång att slänga (nåja) ner min nästan 30 meter långa kylspiral och den jobbade effektivt ner vörten till knappa 24°C på väldigt kort tid. Även om jag har väldigt kallt kranvatten just nu så vet jag av erfarenhet att både kylspiral och motströmskylare har svårt att kyla vörten från 25-10° så därför lät jag Brewtools whirlpoola sig själv med hjälp av pumpen och sedimentera i 10 minuter (kristallklar vört!), för att sedan använda den inbyggda pumpen för att flytta vörten via min Blichmann Therminator plattvärmeväxlare och till jäshinken. Även med högt tempo på flödet blev vörten något för kall på 6,8°C (!) så jag fick t.om. sänka flödet på kylvattnet lite för att hamna runt 9°C istället!
Receptet
Som tidigare nämnt var detta en tysk pilsner men receptet var inte i fokus denna bryggning och blev heller inte som tänkt med 6 pinnar för lågt OG och 25 liter för stor sats. Basmalten fick bli en blandning av de två Brewmastersorterna men även en mindre andel Weyermanns pilsnermalt då jag inte hade tillräckligt av de första två. 85% pils, 10% Münchnermalt och resten syramalt. Humlen var Hallertauer Mittelfrüh.
Sammanfattning
Bryggningen gick smidigt även om det inte gick hela vägen i mål denna gång heller. En brygghuseffektivitet på 83% är högre än jag är van vid och mycket högre än när jag brygger lågsyremetoden. Lakningen hjälpte så klart till en hel del där. Vörtspridaren på returen fungerade bra och det blev en bra fördelning av vörten genom maltbädden. Problemet med att hela mäsken reser sig fick jag även denna gång så där har jag lite att jobba med. Vörtens flödesriktning är en annan redan nämnd förbättringspunkt att laborera med. Jag har redan nu två olika spår som jag är sugen på att testa och några till halvlösa idéer så mer kommer! Dessutom för jag en ständigt dialog med Brewtoolsgänget där vi bollar idéer och tankar om framtida tillbehör för att nå hela vägen fram med lågsyrebryggning.
Flytande mäsklocket och Vörtspridaren. Den är endast inkört i hålet och hålls på plats med en bit silikonslang med den höll sig kvar hela mäskningen utan problem.
Vy ner i mäskkorgen före inmäskning. Underst är originalfiltret, sen Braumeisterns hårda filter och i mitten en liten silikonplopp för att inte malten skulle smita ut den vägen.
Här syns mängden malt (ca 12 kg) men även hur jag tagit bort handtaget till mäskkorgen så det flytande locket skulle kunna röra sig fritt. Det var inga problem eller svårigheter att sätta fast handtaget för att kunna lyfta korgen efter mäskningen.
Krossningen av malten.
Mäskkorgen fylldes bara till ca hälften som synes.
Halvvägs påfyllt med vatten.
I Braumeistern hade jag LOB-locket för att inte ta upp syre ovanifrån.
Här är allt vatten på plats och mäsken redan omrörd. En del skum tyvärr men långt ifrån mängden förra gången.
Runt 73-74 liter mäskvolym totalt.
På med locket och start av mäskprogrammet.
Siktröret efter bara en minuts mäskande. Det klarnade en del men inte hela vägen.
Jag har kopplat om lite i flödet denna gång eftersom jag inte använde motströmskylaren.
Jag började med 22% av pumpens hastighet men höjde till 35% efter ett tag när jag märkte att temperaturen inte blev stabil.
Även denna gång fick Braumeisterhuvan aggera lock på grund av returslangen.
Efter mäskningen såg det ut så här uppifrån. Malten tränger upp genom korgen och en massiv skumbildning utanför korgen.
Trots den relativt långa höjden på malten så låg den ändå och flöt som ni ser.
Kylning med kylspiralen och humlen i påsen.
Påbörjan av whirlpoolen. Tyvärr tog jag ingen bild när den var färdig men vörten blev oerhört klar/genomskinlig innan jag ändrade riktning på vörten och ut genom plattvärmeväxlaren.
6.9°C med högt flöde är ju helt otroligt bra! Detta är mitt kylrekord utan tvekan.
Blichmann Therminator in action.
Senaste kommentarer