Posts in Category: Utrustning
Tilt Pro Hydrometer
Det här inlägget innehåller reklam. Det finns flertalet vinster med att aktivt följa sin jäsnings progression; för att se att jäsningen går lagom snabbt framåt, för att se när ölet jäst färdigt eller i mitt fall för att se när det är dags att flytta ölet till fat för kolsyrejäsning dvs spundning. Det går utmärkt att mäta detta med en hydrometer även om mängden bunden kolsyra i ölet kräver lite jobb för att bli av med för att kunna få ett bra mätvärde. För att kunna pricka exakt när det är dags för spundning blir det väldigt många små 100ml-slattar som får slänga och speciellt kul är det inte heller att mäta 2-3 ggr per dag i några dagar. För att minska svinnet går det att mäta med refraktometer och räkna om värdet men det ger inte tillräcklig noggrannhet. Jag skrev för länge sedan om jäsningsövervakaren Beerbug som mäter densiteten via ett flöte som hänger i en fisketråd och skickar data via wifi till en app. Den fungerade okej som bäst men var lite knölig att hantera och rengöra. Tekniken går framåt och sedan några år finns gör-det-själv-varianten iSpindel, Brewbrain Float men kanske främst Tilt som nu även finns i en kraftigare Pro-variant. Samtliga digitala hydrometrar består av flytande plasttuber som mäter densiteten genom att analysera vinkeln den flyter i. Mätvärdet ihop med temperatur övervakas sedan via blåtand eller wifi till smartphone eller surfplatta. Datan går även att skicka till molnet (Google sheets, Grainfather, Brewfather mfl.) och sedan få tillbaka en snygg graf på hur jäsningen har gått. Tilt och Tilt pro kommer färdigkalibrerade från fabrik vilket är väldigt smidigt. Tilt Pro är som namnet antyder storebror till vanliga Tilt och även om de mäter på samma sätt och till samma app så har Pro-modellen en rad förbättringar:
Batteritid
Genom två AA-litiumbatterier (medföljande LongLife) är batterikapaciteten förlängd upp till 3-5 år beroende på hur mycket den används. Vanliga Tilt drivs endast med ett mindre CR123A-batteri vilket ger betydligt mindre livslängd än två AA.
Starkare blåtand
Tilt Pro har en 20% starkare blåtandssändare vilket gör att den klarar av att skicka signaler genom stora ståltankar, kylskåp och betongväggar. Vanliga Tilt kräver ofta tillbehöret Tilt Repeater för att förstärka signalen på samma sätt som en wifi-repeater. Jag som jäser i ståltank som står i kylskåp behöver en stark signal.
Bättre precision och noggranhet
Tilt pro är 14×4,3 cm jämfört med Tiltens 9,5×2,9cm. Den större storleken ger ett stabilare mätvärde vid högrekusen eftersom skummet får mindre påverkan. Precisionen för SG-värdet är ökat på Pro-modellen och går ner ända till SG 1.0000, dvs. en decimal mer än vad vi är vana att mäta i. Detta tillsammans med en noggrannhet på SG ±0.0001 (inom intervallet 0.9900 – 1.1200) är galet bra. Vid en riktigt kraftfull jäsning går det nästan se i realtid hur värdet sjunker! Även temperaturmätningen är ner på en tiondel eller en decimal med noggrannhet på ±0,1 °C (inom intervallet -18 °C till 60 °C).
Färger
Tilt och Tilt Pro kommer i en rad olika färger och det har att göra med att de sänder på olika kanaler (i brist på bättre förklaring). Det går bara ha en Tilt av varje färg för att koppla
ihop till appen så maximala antalet är fem stycken vilket borde räcka gott även för mikro/nano-bryggerier.
Säkring, strömknapp och rengöring
Tilt Pro har en inbyggd säkring (PTC) som gör att strömmen från litiumbatterierna temporärt stängs av om batteriernas temperatur överskrider 60 °C. Lite oklart vad folk gör med sin öl men säkert en bra funktion för någon.
Det saknas av- och på-knapp vilket heller inte behövs då Tilten går ner i sömnläge så fort den står upp eller ligger på sidan. Den aktiveras automatiskt igen när den flyter i vinkel.
Rengöring efter jäsning görs med kortare bad i PBW då långtidsexponering kan ge en hårfin repighet där bakterier kan fastna. Manualen avråder helt från PBW tillskillnad från på Tilts hemsida. Det går även bra att diska den med t.ex. Yes men håll borta diskborstar eller repande svampar som Scotch Brite. Före jäsningen desinficeras Tilt enkelt med Saniclean eller Starsan.
Mina kommentarer
Jag har kört med Tilt Pro i snart 10 bryggningar och tycker den fungerar klockrent, precis som den är tänkt och precis så enkelt jag bara kunde hoppats på. Temperatur- och SG-kalibrering sitter mitt i prick jämfört med mina andra kalibrerade instrument vilket var oerhört glädjande. Uppkoppling till mobilen är 100%-ig och jag kan följa jäsningen från övervåningeg (!) men jag hade önskat att det fanns möjlighet att även koppla upp den via wifi likt iSpindlen. För att få kontinuerlig loggning krävs en dedikerad mobil/surfplatta som är nära Tilten hela tiden.
Jag lyckades först inte få igång loggningen av Celcius till Google-sheets (Excelark) utan endast Fahrenhet. Det visade sig att det av tillverkaren tillhandahållna Excelarket hade en bugg i sig som jag löste genom att ersätta en del data från en gammal version. En felsökning som tog flera timmar att reda ut. Jag hoppas Tilt-gänget löser detta men om någon får samma problem som jag så kontakta mig så skickar jag mitt excelark som jag vet fungerar. Det är dock lite knöligt att omvandla excelarket till en körbar webb-app, där får ni se på Youtube-instruktionen hur man gör.
Förutom initiala krånglet med Celcius så har jag bara superlativ att säga om Tilt Pro och jag rekommenderar den helhjärtat. Hur batteritiden är i verkligheten får jag återkomma till runt år 2027!
Tilt Pro kostar 2590 kr och finns att köpa hos t.ex. Humlegårdens Ekolager
Kanske en onödig bild på kartongen men så ser den ut iallafall.
Tilt Pro kommer i ett plastfodral som jag tycker är smidigt att desinficera och sedan använda när Tilten ska skickas ner i jästanken så man slipper hålla den med händerna.
De två AA-batterierna. Här liksom på första bilden så står Tilten på locket till plastfodralet, den har alltså inte någon hatt.
Initialt test i vatten bekräftade kalibreringen och visar på hur lutningen fungerar.
Hur det kan se ut efter en jäsning.
Så här blir tabellen över jäsningen via Googles webbapp. Just denna jäsning var ett test på hur en jäsningen med omvänd diacetylrast fungerar, dvs att temperaturen sänks genom hela jäsningen istället för att höjas. Tyckte det fungerade över förväntan men så var jästen i toppskick också. Slutvärdet på 1.013 innebar att jag flyttade ölen till fat för spundning och där behövde jag Tilten till nästa jäsning.
Standardgrafen på hur jäsningen gått. Det är enkelt att skapa egna grafer om denna inte tilltalar grafiskt.
Skärmdump från min telefon på appen. Detta är standardvyn som loggar data till molnet eller sparar i telefonen vilket också är ett alternativ. Bilderna nedan visar på alla de olika inställningar som går att göra:
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lagerbryggning med #Braumeister 10
Det här var första bryggdagen med nya Braumeister #BM10 som jag skrivit om tidigare här. Jag har bryggt med Braumeister i snart tio år nu så jag känner mig väldigt bekväm med maskinen och dess bryggmetod. Jämfört med min BM50 är #BM10 nästan identisk fast i mycket mindre format. Det lilla bryggverket saknar bottenkran men annars är det exakt samma utförande. Den nya displayen hänger ihop med nya generationen och inte storleken. Trots likheterna blir allt i en femtedels skala lite annorlunda och det jag primärt ville göra denna bryggdag var att se hur maskinen fungerar och hur volymerna beter sig eftersom marginalerna blir så små. 1 liter fel på BM50 är 1/50 men på #BM10 blir samma siffra 1/10.
Planen med min #BM10 är att kunna brygga ofta för att testa nya recept, inte att vända mig ut och in för att göra mitt absolut bästa öl vid varje givet tillfälle. Jag vill utan vidare kunna ta ut svängarna mycket receptmässigt och blir det inte gott så har jag ändå lärt mig något. Därför måste bryggdagen vara oerhört enkel och smidig i alla steg, nästintill självgående. Helst så enkel att jag i princip skulle kunna brygga samtidigt som jag jobbar hemifrån utan att det påverkar arbetsdagen. För det krävs att varje steg inklusive kylning och disk är enklast möjliga och att processen går att lita på samt övervaka från distans. Så här skulle en fiktiv bryggdag, steg för steg i dess enklaste möjliga form, kunna se ut:
Dagen innan, förberedelser (15min)
-Fyll upp med allt vatten inkl lakvatten och tillsätt vattenbehandling (salter/lactol).
-Koppla in kylvattenslangar.
-Sätt #BM på timer så vattet är redo för inmäskning när jag vaknar.
-Väg upp maltsorterna och lägg i påfyllningstratten till maltkrossen men krossa ej.
-Häll Saniclean i jäshink och skaka om för desinficering.
Bryggdagen, inmäskning före frukost (15 min)
-Tryck igång maltkrossen.
-Tappa ut 2-3L till en kanna vid sidan om för att ha vatten som påfyllning efter inmäskningen och till lakningen.
-Sätt i maltröret med två filter i BM och häll i malten uppifrån i två steg med omrörning.
-På med filter, låsplattan och låsmuttern.
-Toppa upp med extravattnet så nivån blir bra.
-Tryck start på BM och lägg på locket.
(jobba i 2-3 timmar beroende på mäskprogram)
Utmäskning (5 min)
-Lyft maltkorgen till lakposition och tryck fortsätt för att värma mot kok.
-Häll på resterande vatten över maltkorgen som lakning/sköljning.
(fortsätt jobba tills temp når 95°C vilket följs via MySpeidel.com)
Kokstart (5 min)
-Lyft bort maltröret helt.
-Skumma av ytan med hålslev.
-Mät upp tre humlegivor och häll i bitterhumlen.
-Sätt på huvan med ventilationsröret ut genom fönstret.
(fortsätt jobba 45 min till)
Sista humlen och kylning (5 min utspridda på tre tillfällen)
-Häll i 15min-givan humle, lactol och klarningsmedel Sedisol/Protafloc.
-Häll i 5min-givan humle.
-Ta av ventilationen och starta kylning via kylmanteln.
(fortsätt jobba 20-30 min till)
Pitch och disk (15 min)
Tappa vörten till jäshink och häll i jästen. Töm dravet och diska maltröret/filterna under tiden.
Ställ BM på diskbänken, spola ur, töm, skrubba element och insidan med mjuk svamp, skölj. Färdigt!
Om man räknar bort de 2×15 min som sker innan arbetsdagen börjat så återstår 15+15 min vilket är ytterst liten påverkan på dagen oavsett om det är arbetsdag eller helg med husbestyr. Självklart tar det ett par bryggningar innan allt flyter helt så smidigt men jag ser det inte som en orealistisk tidsplan. Med BM-tillbehöret magnetventil går det även att låta kylningen starta och stanna helt automatiskt, även om det inte är en speciellt stor tidsvinst.
Bryggloggen
Denna första testomgång ville jag inte stressa igenom och heller inte sätta timer på utan lära känna maskinen. Alltså följde den inte planen ovan utan jag började bryggdagen med att fylla upp vatten till gängornas start på mittstången, vilket jag mätt upp till 15,7L. Jag tappade ut lite extra mycket vatten till vattenkannan för att se hur mycket som sedan skulle behövas till mäskningen. Kvar i kannan blev 1,5L. En ytterligare förenkling av bryggdagen skulle kunna vara att skippa lakningen så för att testa detta lyfte jag ut maltröret ur bryggverket nästan direkt efter det lyfts upp från mäskposition och sedan lakade jag maltröret vid sidan av. Detta för att kunna mäta lakvattenmängden skulle behövas för att kunna fylla ett litet Corneliusfat i slutändan. 0,45L droppade av från maltröret före lakningen startade och därefter ca 1,5L till efter lakningen (SG 1.032). Preboil volume i BM utan denna lakvört hamnade på 12,5L med ett SG på 1.045.
Efter kok låg OG på 1.053 och jag fick 9,7L i jäshink. Alltså skulle lakvattnet behövts i huvudkoket för att med marginal fylla de 9,94 L ett standard-Corneliusfat rymmer (utan att riskera att få med jästkakan). Eftersom mitt OG ändå blev i högsta laget så kokade jag lakvattnet vid sidan av och tillsatte i jäshinken lite efteråt. Slutvolym blev exakt 11L men jag tog inget nytt OG efter detta utan räknade ut det med Beersmiths “dilution tool” istället: 9,7L@1.053 + 1,3L@1.032 = 11.0L@1.051. Lite annan data från dagen: Bortkok 10%/timme, druvförlust 500 mL.
Kommentar
Hela bryggdagen, från vattenfyllning tills jag var helt färdig med all disk och släckt taklampa, pågick mellan 06.15 till 12.15 så exakt 6 timmar. Denna gång laborerade jag med lakning och gjorde diverse mätningar så det blev mer nedlagd tid än i planen ovan men jag var ändå väldigt imponerad över hur snabbt allt gick. 1200 watt på en så liten volym ger väldigt korta väntetider. Beroende på hur man räknar eller vilka volymer man mäskar med så är effekten nästan det dubbla mot BM50 (3200 watt / 50L = 64 watt/L jämfört med 1200 watt / 10L = 120 watt/L). Oavsett om uträkningen är relevant så kändes väntetiderna oerhört korta. Även kylningen gick snabbt med kylmanteln vilket jag aldrig upplevt med BM50. Jag brukar anteckna bryggdagens lärdomar i bryggloggen och denna gång skrev jag något i stil med “Koka med pinnen under huvan, annars kokar det över”, “träslev borde vara enklare till inmäskning än min lilla rostfria mäskpaddel” och “mäthinken från krossstationen var något för stor vid inmäskning, testa med huvan som tratt”. Det blir förbättringar att testa till nästa bryggdag.
Nya displayen är verkligen en rejäl uppgradering mot 2015-modellen (modellen före ska vi inte ens tala om). Perfekt överskådlighet, tydligt recept och bra instruktioner genom hela bryggdagen. Övervakningen via MySpeidel fungerar men jag ser fram emot full funktionalitet vilket är på gång i steg om jag förstått det hela rätt. Förutom att bryggdagen var enkel så var den väldigt rolig. När alla tunga moment och alla väntetider försvann så återstod bara de roliga bryggmomenten. Till och med disken var skapligt kul eftersom bryggverket är lika enkelt att diska som en pastakastrull. Så hur enkel bryggdagen var på det hela taget? Så enkel att jag faktiskt bryggde tre dagar i rad! Den enda nackdelen jag överhuvudtaget kan komma på med #BM10 är att det bara blir 11 liter vört efter en bryggdag.
Här har jag gjort ett standardrecept för att köra en bryggning utan att mata in allt i MySpeidel först. Det går även utmärkt att köra in BeerXML-filer i MySpeidel så man kan använda vilket receptprogram man vill.
Reklam för Brewmasters ekologiska terroirmalt som jag bryggde med denna gång.
Maltrör på plats och vätskenivån sänkt för inmäskning.
Lilla saltgivan.
Inmäskning med stålmäskpaddeln som var lite för lång i skaftet framförallt. Sen vill jag inte repa det söta lilla maltröret så nästa gång blir det träslev.
Inmäskad med filter på plats.
Låsplattan och vingmuttern på plats och sen har jag toppat upp med vatten så vätskenivån är över maltröret för att slippa plaskandet.
1,5L kvar som jag sparar till lakningen.
Mäskprogrammet färdigt.
Maltröret lyft till sin lakningsposition.
Vatten anslutet till kylmanteln. Kallt in i botten och varmt ut på toppen, därav armerad slang.
Ja ni fattar vad det här är.
Här testar jag ventilationsrör och huva utan någon distans emellan eftersom jag inte har någon isolering till #BM10. Det blev för kraftigt kok ändå så jag satte stödstången emellan efter ett tag.
Skapligt vitt skum ändå.
Mängden jäst. Jag dundrade på lite extra mängde eftersom det var en lager och för att jag ändå skulle skörda den här jästen senare.
Kyld vört på väg till en av mina nyköpta jäshinkar på 15L som passar bättre i storlek..
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather SF70 Konisk jästank
Reklam. Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått jästanken för utvärdering av Grainfather. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.
Det finns många olika sätt att jäsa på och de har alla sina för- och nackdelar. Äldst i gemet är öppna träfat men det främst Pilsner Urquell som envist kämpar på med denna tradition. Därefter har vi öppen jäsning i basäng och då ofta kaklade varianter, vilka återfinns i områden kring Bayern ända ner till Tyrolen. Detta gäller främst småskalig produktion av lageröl eftersom det till veteöl nyttjas öppen jäsning även hos kommersiellt stora bryggerier som t.ex. Schneider.
Modern tillverkning av lager och merparten ale sker nästan uteslutande i cylinderkoniska tankar eftersom de är utrymmeseffektiva, lätta att rengöra på plats (CIP) med automatik samt att det höga trycket på jästkakan, iom högt stående vattenpelare, fungerar ester- och fenolhämmande liknande hobbybryggningens tryckjäsning. Andra fördelar är att konen gör det lättare att dumpa kalldruv före jäsning och att samla jästen efter jäsningen.
För oss nordiska hembryggare dominerade länge den klassiska 30L-plasthinken som jäsningsalternativ eftersom de gamla glasdamejeannerna till vinproduktion var knöliga att göra rena och “glas-carboys” var svåra att få tag på. När carboys väl kom i plastvariant var intresset relativt svalt och användes ofta som sekundärjäskärl/lagringskärl vilket helt gått ur modet. Sedan något år har trycktåliga PET-behållare blivit moderna även om deras ända funktionsskillnad jämfört med att jäsa i Corneliusfat är att de är genomskinliga så det går att se jäsningen (vilket slutsats det nu går att dra från den okulära besiktningen). Rostfria hinkar har funnits relativt länge på hembryggarmarknaden men till ett ganska högt pris. Samtidigt är det många hembryggare som vill att deras små hemmabryggerier ska likna professionella i mångt och mycket så på önskelistan har alltid cylinderkoniska tankar trumfat raka hinkar om det nu ändå ska svida lite i plånboken.
De rostfria cylinderkoniska tankarna för hembryggare finns i främst tre varianter; den enkla standardtanken som motsvarar en rostfri hink fast med konisk botten, den kylmantlade varianten och slutligen den trycktåliga varianten som går att få med eller utan kylmantel.
I samband med lansering av sina två senaste bryggverk släppte Grainfather även en cylinderkonisk tank i den enklare S-serien kallad SF70. Som namnet avslöjar är totalvolymen på 70 liter och den tänkta maxvolymen att jäsa uppges vara 65 L. Tanken klarar inte tryckjäsning och den saknar kylmantel men är kompatibel med Grainfathers GCA kit så det går att ha extern kylning till den. Den är även så pass smal och hög att den går in i ett kylskåp men det är små marginaler så de nyare och moderna AAA-kylskåpen som har tjockare isolering kan vara för smala. Det är främst handtagen på tanken som bygger det lila extra så det är klokt att mäta sin kyl ordentligt innan köp.
SF70 är utrustad med två kranar. En mindre provtagningskran utrustad med 10mm-nippel en bit upp på koniska delen av tanken och den har ett justerbart rör på insidan för att kunna välja vilken nivå den ska tappa från. Provtagningskranen går även att använda när ölet ska tappas på fat eller flaska. I botten av den koniska tanken sitter en större 3/4”-kran som levereras utan nippel och är tänkt för att dumpa kalldruv, dumpa/samla jäst eller tappa öl från. Bredvid provtagningskranen sitter ett dykrör där det går att stoppa in en termometer (tillbehör) i eller temperatursensorn som styr kylaren/kylen (STC1000 i mitt fall). Det ger en bättre styrning av jäsningstemperaturen än att ha sensorn fasttejpad på sidan av jästanken. Locket till tanken är utrustat med en silikonpackning på insidan och istället för hål till jäsrör sitter det en stor öppning med 1,5” TC-koppling så det går att montera diverse tillbehör främst rör. Det medföljer en silikonpropp som passar i hålet samt ett jäsrör/vattenlås. Tanken står på tre ben som går att ha i två olika höjdlägen för att kunna välja vilken totalhöjd tanken ska ha. Benen kan stå direkt på marken som de är eller på tre låsbara hjul som medföljer. Insidan av tanken har en stor och tydlig stansad volymskala med både liter och US gallon.
Mina kommentarer
Jag har jäst i väldigt många olika kärl genom åren, allt från jäshink 10/30/60 L, cylinderkonisk plasttank (Fast Ferment), glasdamejeanne 5/10/30/50L och Corneliusfat till stålhink 45/60/95 L och de har alla sina för- och nackdelar. Den stora fördelen med just konisk jästank är möjligheten att kunna tappa ur och spara jästen på ett smidigt sätt och fördelen med rostfritt är både livslängden och täthet mot syre.
På plussidan har Grainfather SF70 en väldigt bra anpassad storlek för att matcha de lite större bryggverken som Grainfather G70, Braumeister 50 eller Brewtools B80 Pro då de brukar ge ca 50-55 liter vört efter alla vätskeförluster i processen. SF70 känns ganska robust även om den är lätt och insidan är väldigt högpolerad vilket underlättar diskande väldigt mycket. En Insida som ser ut som utsidan av en Patinakastrull är inte att rekommendera eftersom den kan fastna bakterier i de små reporna, den här är alltså blankpolerad. Av samma anledning rekommenderar jag så lite mekaniskt rengörande som möjligt på insidan av jästankar/jäshinkar. Låt PBW eller Enzybrew göra jobbet med rengöring, inte en diskborste eller svamp. Jag har diskat den genom att sätta en vörtspridare i silikonproppen i toppen och cirkulerat Enzybrew med en pump. Att placera hela tanken i min fattvätt fungerar inte smidigt på grund av SF70:s höga höjd.
Alla svetsfogar är snyggt gjorda så de håller sig sanitära i framtiden. Volymskalan på insidan är väldigt tydlig och bra och även om jag skulle vilja kunna se volymen från utsidan så skulle jag inte vilja ha ett stigarrör som blir svårt att hålla sanitärt.
På minussidan så tycker jag SF70 är något instabil vid förflyttning, både med och utan vört i och framförallt med benen i den övre positionen. Den höga tyngdpunkten är den stora boven men även avståndet mellan benen och de något små hjulen. Att fylla tanken med 65 liter och rulla iväg den en längre sträcka eller över trösklar bör helst göras av två personer eller med hög koncentration/styrka. Av någon anledning följer det inte med någon slangnippel till 3/4”-ventilen i botten och de är inte helt lätta att hitta rostfria till överkomligt pris. Silikonpackningen i locket har jag inte lyckats ta bort för rengöring men det är möjligt att det går att göra, dock ej så smidigt.
Tappas ölet från provtagningskranen så blir det fem liter kvar av öl och jästkakan vilket är i högsta laget. Hade röret till provtagningskranen varit några cm längre hade det gått att välja en något lägre position för de som önskar detta. Jag hade gärna även sett 12mm-nippel på provtagningskranen.
På det stora hela tycker jag detta är en väldigt fin och snygg cylinderkonisk jästank med genomgående hög kvalité och genomarbetade detaljer. Med benen i den övre positionen står tanken på perfekt höjd för att fylla Corneliusfat och det ska även gå att hjälpa flödet med ett lätt CO2-övertryck men något maxtryck är inte angivet så tryckjäsning är som sagt inte rekommenderat.
Data
Dubbla kranar
Dykrör till temperaturövervakning eller styrning
“304 grade” stål
Två olika höjder på benen
113° kon
Silikonpropp, jäsrör och hjul ingår.
Kapacitet: 70 liter till bredden, 65 liter jäsvolym
Diameter: 41 cm
Höjd (med jäslås och benen i övre position): 130 cm
Vikt: 13 kg
Pris: 5495 kr
Tanken kommer omonterad men det tar endast någon minut att sätta ihop delarna.
Benens fästpunkt i tanken utgörs av kraftfulla skruvar som är fastsvetsade i en platta.
Muttrarna bör spännas med nyckel för att få bra stabilitet i hela tanken.
Svängbara och låsbara hjul. Jag hade gärna sett en något större variant.
Här är min temperaturgivare till STC1000 instucken i dykröret som demonstration.
Rejäla bärhandtag som är tänkta att användas när kärlet är tomt.
Locket hålls på plats med 6st fjädrade spännen.
Standard 3/4″-tums kulkoppling där det alltså inte medföljer någon slangnippel.
Provsmakningskranen med fast 10mm slangnippel.
Insidan av locket.
Närbild på silikonpackningen som är nedsänkt i locket.
1,5″ standard TC-koppling.
Medföljande silikonpropp och jäsrör som passar i hålet om man inte vill sätta TC-koppling.
Det går även att sätta en bil ölslang i hålet för att leda CO2 till fat för att blåsa ur luft.
Stansad skala på insidan.
Insidan av tanken.
Dykröret och provsmakningskranens insida/rör.
Ett rör som endast sitter på plats med två silikonpackningar på.
Smaskig närbild på logga.
Sluten överföring av öl till fat där CO2 vandrar tillbaka till tanken.
Mängden öl och jäst kvar i konen efter tapp till fat via provsmakningskranen, totalt 5 liter.
Rengöring av tanken med CIP (clean in place) även om jag flyttat ut tanken ur kylen just här.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Speidel Braumeister #BM10
Reklam. Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Speidel. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.
Speidel grundades 1912 av Georg Speidel och tillverkade inledningsvis trätunnor för öl- och vinproduktion. 1963 började Speidel tillverka glasfiberförstärkta plasttunnor medan den rostfria produktionen, som de kanske är mest kända för idag, startade på 80-talet.
Bryggverket Braumeister hade premiär på Braubeviale 2003 och har genomgått en rad förbättringar genom åren, även om konceptet med mäskmetoden där vörten pumpas underifrån och upp är den samma sedan start. Varför ändra ett vinnande koncept? Den första modellen tillverkades endast i 20-liters-varianten men när det blev dags att byta till en med avancerad kontrollpanel med inbyggd stegmäskning, utökades produktlinjen med en 50L, 200L och 500L-variant som alla bryggde på samma princip och använde samma kontrollpanel även om antalet pumpar och värmelement varierade sinsemellan..
2015 var det dags att uppgradera kontrollenheten till en mer avancerad som även kunde koppla upp sig på internet med wifi-tillbehöret. Förutom att produktlinjen utökades med en 10-liters och en 1000-liters så tillkom även plus-linjen där 10-20-50-modellerna gick att få med fastsvetsad kylmantel likt de stora bryggverken.
2021 var det så dags igen för en uppdatering men denna gång betydligt större. Kontrollpanelen fick en stor touchscreen på 5” med IP65 klassning men framförallt betydligt modernare gränssnitt. Inbyggd wifi från start utan tillbehör, inbyggd blåtand och kontrollpanelen fick två extra uttag för att kunna styra automatisk kylning (tillbehör) men även för 24V och CAN, som är ett standardiserat interface för enheter att kunna kommunicera utan någon dator. Det möjliggör t.ex. styrning av jästankar där informationen från tanken sedan kan visas direkt i Braumeisterns display, tvåvägs kommunikation med andra ord. Hårdvarumässigt försvann den tidigare temperatursensorn som satt i botten på bryggverken och integrerades istället i mittstången för att kunna mäta temperaturen mitt i mäsken istället för i botten av vörten. Hela produktlinjen utan kylmantel fasades ut och därmed försvann “plus-namnet” och nya namnet är istället hashtag (t.ex. #Braumeister20).
Den minsta varianten på 10 liter dök upp 2015 som jag skrev tidigare med först endast som naken modell och sedan med kylmantel som plusmodell. Den fick dock ingen extra bottenkran som övriga plusmodeller eftersom den är så liten och lätt att diska ändå. Första modellen hade ett 1000-watts element men det byttes ganska snart ut till 1200 watt då vissa användare tyckte koket var lite för klent. I samband med 2021 och #-modellen så ersattes pumpen till den nya kraftfullare modellen med steglös styrning via en potentiometer och den lite simplare kranen ersattes med samma kran som 20 och 50-litersmodellerna.
Här ser ni den tredje 2015-plus-modellen till vänster och den före 2015 till höger. Vill ni se en allra första modellen får ni klicka på den här länken och scrolla ner lite.
Hur den mäskar och brygger
Jag har skrivit om Braumeistern enormt många gånger genom åren men jag inser att jag aldrig riktigt förklarat hur den fungerar, vilket skiljer sig från alla andra bryggverk på marknaden eftersom Speidel har patent på mäskmetoden. Enligt standardförfarandet fyller bryggverket med vatten som värms till önskad inmäskningstemperatur där den sedan hålls via termostat. Sedan sänks ett avlångt stort rör kallat maltrör/maltpipa, som har en gummipackning i botten, ner i bryggverket och vattnet. Sen sätts två bottenfilter ner i maltröret, ett tjockt och grovt med ca 1,2 mm hål och ett finmaskigare och tunnare filter (tänk kökssil). Malten hälls ner i röret, rörs om, och två likadana filter läggs i ovanpå malten. Sen låses maltröret fast mot botten vilket även förhindrar filterna som är rörliga i maltröret från att röra sig genom att placera ett smalt rör ovanpå maltröret och låsa fast det med en vingmutter. När alla bitarna är på plats startas själva mäskprogrammet som innebär att vörten pumpas från botten av bryggverket, upp genom maltröret och över maltrörets kant. Denna metod kallas för Recirculating Infusion Mash System förkortat RIMS men det gäller även när vörten pumpas åt andra hållet, dvs upp till toppen av bädden för att låta gravitationen sköta recirkulationen. Denna nerifrån och upp-metod som Speidel är ensamma om ska minimera risken för igensatt mäskning eftersom det är två krafter som jobbar mot varandra, pumpen och gravitationen. I en mäskning med riktning uppifrån och ned så jobbar bägge krafter åt samma håll och mäsken kan lättare sätta igen när den blir kompakt. Med dåligt krossad malt i Braumeistern kan det istället uppstå kanalisering av mäsken, med vörtfontäner som resultat. Jag har bryggt med Braumeister i snart tio år och aldrig råkat ut för någon riktig fontän men så krossar jag också min malt själv vilket alla bryggare som vill optimera sin process och smak på öl borde göra.
Efter att mäskningen med dess olika temperatursteg är färdig så skruvas låsmuttern bort, likaså lilla låsröret och sedan lyfts maltröret upp till lakningsposition, dvs halvvägs upp genom vörten. På utsidan av maltröret sitter några små stålpinnar som gör att maltröret kan hänga och vila på den medföljande U-formade avlastningsstången. Nytt för #2021-modellerna i 20L och 50L är att dessa pinnar utökats med ytterligare två så röret kan lyftas i två steg istället för endast ett, allt för att minska plaskande. När maltröret fått dränera sin vört ner i bryggverket går det välja att laka, dvs hälla på mer vatten ner i maltröret för att öka volymen och ta hand om mer socker från mäsken. Det går dock bra att skippa lakningen för den som känner för det eller tom laka med kallt vatten, sockret är ju redan löst så det spelar inte så stor roll för utbytet utan endast för tidsvinsten med varmt vatten. Det går även att laka röret vid sidan av, ner i en hink utanför bryggverket för att kunna göra ett extra svagare öl på samma gång. Viktigt då är att täppa igen det hål som blivit genom mäsken där mittröret tidigare upptog plats.
När lakningen är färdig lyfts maltröret ut helt och därefter kokas vörten i 60 minuter med humle. Efter koket kopplas en trädgårdsslang till Gardenakopplingarna i kylmanteln och vörten kyls till önskad jästemperatur vilket visas på kontrollpanelen. Sen går det antingen att flytta vörten till en jästank/jäshink och rengöra sin Braumeister, eller så jäses vörten direkt i Braumeistern med dess inbyggda temperaturstyrning, vilket kräver magnetventils-tillbehöret som jag kommer skriva om i ett separat inlägg. Med #2021-modellerna kan samma magnetventil både starta och stoppa kylningen automatiskt om så önskas.
Alla Braumeistermodeller är utrustade med Ultra Low Watt Density-element (ULWD), vilket betyder att de inte blir lika varma per kubikcentimeter som t.ex. en grilltändare som snabbt börjar glöda. Samtidigt är totala mängden watt alltså den samma, bara utspridd över längre sträcka. Detta innebär en skonsammare värmning av vörten som inte blir bränd eller utsätts för värmestress vilket leder till ökad oxidering av vörten. Viktigast för den breda massan är troligtvis att den inte bränner vörten under mäskningen vilket ofta sker vid lägre temperaturer eller med vetemalt som gärna bränner sig fast på värmelementen. Många andra bryggverk med högre densitet i värmeelementen bränner fast vört och partiklar och det hörs genom att det kokar/bubblar direkt på värmelementet vilket det alltså inte gör i samma utsträckning på Braumeisterns element. Det finns tillverkare av andra bryggverk som helt avråder från att mäska in under 60°C pga detta problem och det går då alltså inte att brygga sydtysk veteöl på rätt sätt med ett sådant bryggverk. Rengöringen efter kok ger ULWD-elementen ytterligare fördel eftersom de går snabbt att tvätta rena när ingen vört eller humle bränts fast.
Fördelar/nackdelar med bryggmetoden och bryggverkets design
Att recirkulera från botten och upp har både sina för- och nackdelar. Vörten blir väldigt klar och fin och risken för igensatt mäsk med trasig pump som resultat är nästintill obefintlig. Väldigt driftssäkert med andra ord. Som det är tänkt i originalmetoden så plaskar vörten en del när den rinner över maltrörets kant men detta går att komma förbi genom att bara ha i mer vatten så hela maltröret befinner sig under vörtytan. En viss begränsing i mängden malt som går att ha i finns i samtliga modeller och vörtstyrka upp till 1.068°Ö går vanligtvis att få till utan några knep eller extra tillbehör. Det går att få i 23% mer malt med ett tillbehör som möjliggör att fixera de översta två filterdiskarna på toppen av maltröret istället för löst flytande i röret. Annars går det även mäska två omgångar med hälften malt i varje omgång, dvs maltröret lyfts upp som vanligt inför lakning, därefter ersätts den med ny malt och röret sänks ner i vörten igen för en till mäskomgång. Det ska kunna ge upp till 1.101°Ö i vörtstyrka önskas ännu starkare så går det koka vörten längre tid för att reducera volymen eller enklare tillsätta spraymalt/DME/LME.
I #BM10 är maltbegränsningen utan tillbehör rekommenderad till 2,8 kg och maxvolymen vört som går att koka har jag räknat ut till 16,86L. En typisk standardbryggning av ett typiskt standardöl på ca 5%, dvs vörtstyrka på ca 1.048-1.050, kräver då 2,4 kg malt och ger 11 liter vört i jästanken efter alla förluster.
IP-klassning
Nya kontrollpanelen är som jag skrev IP65-klassad vilket låter tryggt men vad betyder det egentligen? Om vi bryter ner koden för IP-klass-skalan så är första siffran skydd mot fasta partiklar från t.ex. en hand ner till sand och slutligen damm medan andra siffran markerar skydd mot flytande vätskor, från enskild droppe till “powerfull high-temperatue water jet from close range”. Braumeisterns första siffra, nummer 6 som är det högsta värdet i fasta partikel-skalan, betyder helt dammtät dvs fullständigt tät mot även de alla minsta partiklarna.
Dess andra siffra, nummer 5 ungefär mitt i skalan på flytande, betyder att den står emot en vattenjetstråle på 6,3mm, direkt riktad mot kontrollenheten från valfri vinkel utan att några skadliga effekter får uppstå. Detta ska kunna ske under 1 minut med 12,5 liter/min flöde och 30 kPa/4.4 psi tryck på ett tre meters avstånd. Hur mycket är det egentligen? Om vi tittar bakåt i skalan så är nummer 3 “spraying of water” och numer 4 är “splashing of water”. Detta är alltså steget efter det, med en “waterjet” vilket blir betydligt mycket mer än splash. Även om inte alla får samma småknasiga bild i huvudet över det här testförfarandet som jag får, går det ändå lätt konstatera att nya #Braumeister klarar en stor mängd vatten utan några som helst problem, även om jag inte tycker det är att det inte är lämpligt att spola av enheten med en trädgårdsslang.
Mina initiala tankar
#BM10 är en liten och otroligt söt maskin men samtidigt riktigt tung och oerhört gedigen som en pansarvagn! Den här lilla maskinen väger 15 kilo i standardutförande och alla detaljer känns lyxiga men samtidigt proffsiga. Den nya kontrollenheten är ett enormt lyft mot senaste 2015-modellen, lite som att gå från en Nokia 3310 med Snake till en iPad. Gränssnittet i kontrollern är även det i toppklass med väldigt snygg design och väldigt hög överskådlighet. Den automatiska synkningen av recept mot MySpeidel.com fungerar i bakgrunden utan att det ens märks, likaså den snabba och automatiska firmware-uppdateringen. Rejält stänksäker också genom sin IP65-klassning, även om jag inte utsatt den för mer än några små droppar såklart. Den nya strömsladden är riktigt hög kvalité på och dess nya kontakt med låsning är yttersta proffskvalité. Allt är litet och oerhört smidigt med #BM10 men det gör också att det är lite pilligt och då framförallt undertill. Pumpen som ska lossas för rengöring efter varje bryggning sitter så tight att det med mina klumpiga händer är lite knöligt att skruva av och på den. Även att sätta in strömsladden var lite knixigt men när den väl sitter på plats så tas den inte loss, så det spelar mindre roll. Uppkopplingen mot MySpeidel är igång så det går bra att synka recept och övervaka bryggverket via internet men själva trådlösa styrningen är inte färdigutvecklad ännu utan förväntas blir klar inom snar framtid. Jag har bryggt med den fyra gånger redan vara de första tre gångerna i tre dagars följd, vilket jag endast gjort med MiniBrew tidigare. Så enkelt att brygga och kanske framförallt diska tycker jag det är. Den inbyggda kylmanteln har jag inte varit så imponerad av på BM50 utan förlitat mig på kylspiral och senare plattvärmeväxlare istället men på #BM10 fungerar det faktiskt bra. Om det är större procentuell kontaktyta tack vare area kontra volym kan något mattesnille säkert räkna ut men det är min enda gissning till varför. Med den nya kontrollpanelen visas nu vörtemperaturen i 0,1°C-steg och med kylvattnet på halvfart så sjunker tempen ca 0,1°C per sekund. Det ger en kylning från 100°C till 20°C på drygt 13 minuter beroende på vörtvolym, aktiverad pump och främst kranvattnets temperatur. Jag har inte mätt kyltiden exakt men uppskattar den till max 20 minuter, vilket jag tycker är helt okej eller t.om. fantastiskt när det är dags att diska och jag slipper göra rent en plattvärmeväxlare. Min tanke med detta lilla bryggverk är att smidigt kunna testa nya recept och framförallt göra olika varianter av samma recept för att jämföra detaljer. För att kunna brygga så ofta krävs det att det är extremt enkelt att brygga och det är det verkligen från start till disk. 1200 watt på endast 11 liter vört ger väldigt korta väntetider och med dess bra timerfunktion vaknar jag till perfekt tempererat mäskvatten och är färdigbryggd och jästpitchad inklusive disk redan vid 11-tiden. Oerhört lättbryggt och trevligt med andra ord. Något lågsyretillbehör finns inte i dagsläget till denna maskin och frågan är om dess storlek ger en sådan begränsning att det är svårt att brygga med lågsyremetoden. Jag ska försöka bygga ett flytande lock framöver och ge det en testomgång men min tanke just nu är att endast hålla bryggningarna med denna maskin så enkla som möjligt så att det blir så roligt som möjligt att brygga och testa nya saker/smaker.
Jag förstår att prislappen på 19950kr för ett så pass litet bryggverk är avskräckande för många men det är verkligen en premiummaskin i absolut toppklass både när det gäller stålet, pumpen, panelen, designen, bryggmetoden osv. Allt är verkligen top notch, men smakar det så kostar det helt enkelt.
Plus och minus i punktform
+ Enormt hög kvalité och finish.
+ Otippat tung för sin lilla storlek.
+ Otroligt bra display med bra touch. Vilken skillnad!
+ Enormt smidig storlek.
+ Hela maskinen är väldigt lättdiskad, även de tunna filterdiskarna som jag stört mig på med BM50.
+ Så enkel att brygga med att jag bryggde tre dagar i rad utan problem.
+ Helt tyst!
+ Kylmanteln fungerade bra i denna storlek.
+ Huvan (tillbehör) fungerar klockrent och jag behövde ingen nippel till ventilationsröret utan den passade direkt på.
– Kostar mycket
– Myspeidel är inte riktigt färdigutvecklad för den nya 2021-modellen, allt fungerar med recept och övervakning men inte styrning.
Data
Värmeslinga: 1200 W effekt
Pump: 27 W, justerbar effekt
Nätanslutning: 230 V (10 A säkring)
Kontrollsystem: helautomatisk bryggkontroll (temperatur, tid, pump)
Bryggvolym: ca 10 l öl (ca 11 l vört)
Maximal maltmängd: 2,8 kg
Svetsad mantel för kylning
Kallvattenanslutning: 1″ AG med 2x anslutning för slangkoppling Gardena
Rostfritt stål 1.4301 (V2A / AISI 304)
Storlek: 48 x 30 x 30 cm
Transportvikt (skrymmevikt): 33,6 kg
Vikt: 15 kg
Pris: 19950 kr
Standardutförande.
Här med tillbehöret huva för att öka kokintensitet men främst för att kunna leda ut vattenånga på ett smidigt sätt.
Välpaketerat på ett härligt sätt.
Volymgradering både som text och som fasning.
Kontrollpanelens undersida och baksida. Strömsladden är längt upp till vänster i bild.
Här syns de två extraingångarna, CAN och Cooling.
Det här kallar jag kontakt, det närmaste det går att komma en proffsig XLR-kontakt. Själva kabeln är oerhört kraftig och väl tilltagen för endast 1200 watt.
Baksidan.
Gardenaanslutningarna till kylmanteln. Jag har diskuterat optimal in och ut på flödet ihop med Stefan Speidel och han säger att kallvattnet ska in i botten och ut på toppen, alltså är min maskin felmärkt som ni ser. Denna riktning är optimal eftersom hela manteln blir fylld med vatten vilket den inte garanterat blir med vatten uppifrån och ner, där avrinningen kan ske snabbare än påfyllningen. Stefans resonemang var att det säkerligen inte spelade så stor roll på denna lilla 10-litersvariant men att de gjort mätningar på 20:an och 50:an och att det där gör stor skillnad på kyleffekten.
Det finns redan många språk att välja så, även svenska.
Den nya (för modellen) kranen som nu är samma som till 20L och 50L.
Standbyläge där temperaturen visas extra tydligt.
Manuella läget där temperaturen styrs temperatur genom att fingret dras längs slide:ern. Av och på med pumperna sker på knapparna under.
Samtliga delar utöver bryggverket. Notera att huvan längst ner till höger är tillbehör och inte med i grundutförandet.
Lakningspositionen.
Inte för att jag har några planer på att överge mitt bryggeri men visst går det brygga i köket under köksfläkten om andan skulle falla på. Eller varför inte utomhus?
En snabb firmwareuppdatering, utan dator via wifi.
Muttern för att låsa fast maltröret är storleken mindre än till BM50 så stången är också av mindre diameter.
Röret som håller maltpipan på plats är ett plattjärn till #BM10 så det blir enklare att diska.
Det grövre filtret.
Nydiskat och redo för första bryggdagen!
MySpeidel.com som inte är optimerat till 2021-modellerna ännu. Det är på gång är allt jag vet…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pilsner P28
En vanlig bryggdag med lite mindre uppdateringar av utrustningen. Så skulle man kunna sammanfatta detta inlägg som mer handlar om kranar, isolering och plattvärmeväxlare än om ölet jag bryggde.
Nygammal kran
För några veckor sen skulle jag göra rent kranen på min Braumeister 50 men insåg att den satt fast, dvs. ännu större anledning till rengöring. Troligtvis fastbränt socker men kan ha varit gängorna som skurit på kranen, det är lite oklart. Jag testade att värma upp först med kokande vatten inifrån men det hjälpte inte. Efter tips från min diskussionstråd i Braumeistergruppen på Facebook testade jag med värmepistol och 5-56 i kombination och då gick det till slut att skruva loss den. Efter en rejäl rengöring av gängorna i BM50 var jag mindre sugen på att sätta tillbaka samma kran så jag satte istället tillbaka den kran jag hade 2016, dvs en vanlig 1/2”-kran med 1/2”-nippel och 3/4” BSP-reduktion på. Jag vet inte om flödet blir speciellt mycket snabbare än med originalkranen och för min del spelar det heller ingen roll eftersom jag ändå stryper flödet genom plattvärmeväxlaren för att få rätt temperatur men denna kran sitter med gängtejp så den kommer inte fastna lika lätt i framtiden. Ett tips är alltså att ha som vana att någon gång per år skruva loss kranar för rengöring.
Ställning till pump och plattvärmeväxlare
Ända sedan jag skaffade pump och plattvärmeväxlare så har jag letat efter någon sorts ställning eller vagn för att inte behöva ha utrustningen direkt på golvet. Jag har även testat olika fasta positioner där jag skruvat fast de i bryggbänken men inget har känts rätt och det hänger ihop med rengöringen och förvaringen där PVVn ska stå på högkant för att sista fukten ska försvinna mellan bryggningarna. Helst ska man ha pumpen nederst i kedjan för att få så bra flöde som möjligt från bryggverket men när man kopplar loss alla kopplingar till plattvärmeväxlaren så blir det ganska mycket vätska som rinner ut och det landar då rakt över pumpens elektronik vilket är totalkass. Alltså vill jag ha pumpen ovanför plattvärmeväxlaren men jag tycker att in- och utgångarna för vörten sitter på fel sidor för att det ska bli logiskt. Alltså kontaktade jag Blichmann för att undersöka om man inte skulle kunna vända på in och ut på både vört- och kylvattenflöde och fick till svar att det går alldeles utmärkt. Lösningen så här långt blev att skruva fast pumpen i den till Therminator PVVn medföljande hållaren likt det jag gjort för några år sedan fast denna gång åt motsatt håll. Det fungerade både smidigt i hanteringen och kylningen av vörten fick jag ner till 12°C så motsatt flödesriktning var det inga konstigheter med. Nu måste jag bara göra någon sort märkning på växlaren så jag inte kopplar så att vatten och vört går åt samma håll för då sjunker effekten drastiskt.
Bryggolle
För en tid sedan hade jag en diskussion med en Braumeisterbryggare om isoleringen till bryggverket och om den behövdes när den inbyggda kylmanteln på 2016plus- och #2021-modellerna enligt Humlegården ska ha en isolerande effekt: “Tack vare den mantlade grytan får du både ett effektivare kok från dess isolerande egenskaper…”
Innan jag köpte isoleringen Bryggolle till min omantlade Braumeister 2014 hade jag lyckats bränna mig några gånger på det varma omantlade stålet och med isoleringen kunde jag plötsligt krama bryggverket under kok utan problem så visst finns där en stor skillnad jämfört med oisolerat “naket” stål men hur stor skillnad är det mellan isolering och mantel? Det har jag så klart mätt upp och det handlar om 30% skillnad mellan de två. Med 65°C på vörten inne i Braumeistern mätte jag 39,2°C på Bryggolleisoleringen och 55,5 på manteln. Eftersom en lasertempmätare inte fungerar så bra på blankt rostfritt hade jag satt en bit tunn maskeringstejp på för att inte få felaktiga mätvärden. En helt naken Braumeister skulle ge värden närmre 65°C så viss isolerande effekt har manteln men isoleringen gör absolut en skillnad även om den inte alls är lika snygg som det rostfria.
Kort sammanfattning av bryggdagens viktigaste delar i punktform
* Jästätarmetoden kvällen före.
* Justerat vattenprofilen till 70ppm Ca.
* Krossningen såg fin ut och jag tyckte jag rörde om tillräckligt vid inmäskningen men fick 4°Ö för lågt OG.
* Dra fram permanent el till maltkrossen.
* Vitt och fint skum vid uppkok.
* Drygt 55L efter kok.
* 12°C till jästanken..
* Vörtspridare till toppen av jästanken var en dålig idé eftersom det skvätte okontrollerat. Längre slang skulle behövas men även någon sorts hållare för slangen.
Den nygamla kranen som gäller tills vidare.
Lika mycket socker som jäst till syrereduktionen av mäskvattnet.
Reklam för Brewmasters terroir-malt.
Mätning av kylmantelns temperatur.
Mätning av Bryggolle-isoleringens temperatur.
Vörten efter mäskningen.
Tillvaratagande av en liten minilakning/sköljning för att ha lite vört i frysen till kommande förkulturer eller matning av jäst.
Det snygga vita druvet vid uppkok.
Det krävs en riktig detaljnörd för att se vad som är nytt i denna bild. Om ni lägger märke till den hårda skuggan på BM-isoleringen och även bakre väggen så skvallrar den om en stark och låg ljuskälla som inte varit där tidigare. Sommarens enorma projekt har varit att gräva ur och gräva igen garagenedfarten som ledde ner till bryggeriet men även byta garagedörr till en isolerad med fönster. Ljuskällan är alltså solen som letade sig in hela vägen till bryggverket. Jag ska visa lite riktiga bilder på hela projektet när det är helt färdigt i vår sen för en del av tanken var att jag ska ha möjligheten att brygga utomhus eller bara ha öppet till bryggeriet under bryggdagen i framtiden.
Sedisol C som är ett sedimenteringsmedel lika Protafloc eller Irish moss.
Det börjar bli dags för en passivisering av rostfritt tror jag minsann. Det är så dyrt med stora mängder citronsyra bara och vad jag läst mig till så duger det inte med andra syror.
Nya flödesriktningen där vörten går ner till höger bakom mig och till jästanken i kylen som står precis där.
Kraftfull kylning!
Jag började med att fylla tanken från toppen med vörtspridaren för att syresätta vörten inför jäsningen men jag kan ju bara vara på ett ställe samtidigt så när jag satte igång pumpen så hoppade slangen till och spred vörten i hela kylskåpet. Stäng av, gör rent och sedan slang på kranen istället. Jag hade vid tillfället inte rätt typ av nippel till jästanken så hinken står där för att fånga lite dropp. Mer info om jästanken kommer senare…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lågsyrebryggning (LOB/LoDO) med Grainfather G40 (P27)
Den här bryggningen ville jag testa i skarpt läge hur Grainfather G40 presterar som lågsyrebryggverk. När jag utvecklade min metod för att brygga med mindre syre på två andra bryggverk så tog det väldigt många bryggningar innan jag lärde mig parera alla fallgroparna, så jag visste att chanserna för ett hellyckat förstaförsök inte skulle vara enorma men ett bra sätt att lära känna maskinen lite djupare. Min förra bryggning med denna maskin ville jag se hur den hanterade 40 liter eftersom det är lite av dess USP men denna gång var 24 liter en mer rimlig mängd för att fylla ett fat plus lite marginal. När vi ändå är inne på siffror så gav det en maltnota på 5,39 kg malt på 34,8L enligt Grainfatherappen och 33,4L mäskvatten enligt Beersmith.
Jästätarmetoden
Steg ett med all lågsyre bryggning är att reducera de ca 8ppm syre som finns i mäskvattnet ner till närmast noll. Det finns främst två metoder; 1. Att koka vattnet i 5 minuter först och kyla till mäsktemperatur (förkokarmetoden). Eller 2; Att krydda obehandlat vatten/kranvatten med lika mycket jäst som socker (11 gram vardera till 20l-sats), som sedan vid 20-30 grader konsumerar/jäser bort allt syre i vattnet (jästätarmetoden). Jag har tidigare använt förkokarmetoden för att samtidigt passa på att desinficera slangar och plattvärmeväxlare men nu förbättrat den delen av bryggdagen med en annan lösning. Alltså körde jag jästätarmetoden denna gång som ju är betydligt enklare, även om den inte rent visuellt går att bedöma hur väl den lyckats i jämförelse med ett stormkok.
Kvällen före bryggdagen värmde jag därför mäskvattnet till 22c och hade i 14 gram socker och 14 gram torrjäst av billigaste brödbakartyp (Kronjäst). Sedan la jag på mitt flytande lock och lät jästen under natten kalasa på allt syre. Det flytande locket minskar takten som syre kan återdiffusera och tillsammans med den fortfarande aktiva jästen håller sig denna lösning syrefri ett dygn utan problem. Vill man snabba på detta förfarande och inte köra jäsningen under många timmar kan man antingen ha i mer jäst/socker-blandning eller höja temperaturen till 30°C istället. Då kan mäskvattnet vara syrefritt på ca en halvtimme. För min del hade jag redan fyllt på vattnet kvällen innan för att på morgonen trycka igång uppvärmning till mäsktemperatur medan morgonkaffet inmundigades.
Innan vi lämnar denna punkt vill jag passa på att nämna det klockrena humlefiltret i botten på G40. Jag hade installerat det innan jag fyllde på vatten och märkte att en hel del luft blev kvar där under. Så bästa förfarande för lågsyrebryggning är att fylla vatten först och sedan sätta i det filtret. Gör man ändå i fel ordning kan man lyfta på filtret med hjälp av lyftstången till maltkorgen för att släppa upp alla bubblor och sen ganska enkelt trycka tillbaka det på plats, utan att köra ner hela armen.
Inmäskning
Eftersom varken förkok eller jästätarmetoden räcker som skydd för malten måste vi tillsätta antioxidanter som reagerar med maltens och inmäskningens syre först så att inte maltens egna antioxidanter ska göra det. Det är alltså lämpligt att ha i sulfit (denna gång som Antioxin SBT) ihop med övriga salter i detta steg samt röra om försiktigt så salterna blandar sig. Efter detta hällde jag i den nykrossade malten i maltkorgen som vilade ovanpå G40ns integrerade bärstång och sänkte sedan sakta ner maltkorgen med en vinsch under 5 minuters tid. Slutligen rörde jag om i mäsken så försiktigt jag bara kunde för att inte introducera nytt syre. Däärefter la jag på det flytande locket ovan på mäsken, kopplade in recirkuleringsslangen som jag satt en vörtspridare på denna gång för att inte störa maltbädden och slutligen startade mäskprogrammet. Recirkuleringsslangen gick ner bakom flytande locket och flödet justerade jag till ca 1/3-del av max (se bild på röda kranen längre ner).
Mäskning
Själva mäskprogrammet jag körde via Grainfatherappen var ett enkelt tvåstegsprogram 45 minuter på 63°C och 30 min på 72°c. Jag skippade utmäskningssteget denna gång.
Receptet var en enkel tysk pilsner utan några vidare justeringar mot mina tidigare recept så ingen fokus på det just denna gång.
Utmäskning/lakning
Med lågsyremetoden kan man glömma lakning om man inte har ett oerhört väldesignat bryggsystem och det är ytterst sannolikt en ren omöjlighet med en enkärlssetup. Utmäskning i det här fallet handlar istället om att få bort dravet på snabbaste och skonsammaste sätt. Därför lyfte jag upp maltkorgen väldigt långsamt med min vinsch för att sedan så fort jag hamnat över ytan på vörten avlägsna maltröret direkt. Det blir både kladd och en del svinn med denna metod men droppandet från höjd ger oönskad oxidering och bör minimeras.
Koket
Under tiden upp till kok skyddar det flytande locket och kvarvarande sulfiter mot oxidering och själva koket sänker syrenivån till noll igen. Varmdruvet dvs det skum i form av proteiner som bildas på ytan vid uppkok kan ge en bra indikation på om man har misslyckats med lågsyremetoden genom att det blir brunt. Ett vitt skum är det man är ute efter men bara för att det är vitt betyder det inte per automatik att man lyckats behålla alla goda smaker, utan bara att man inte har oxiderat mäsken bortom all räddning. Man kan alltså ha både ha lyckats eller misslyckats med vitt skum men man har garanterat misslyckats med ett brunt skum. För min del denna bryggning insåg jag att loppet var kört vid det här laget med både brunt skum ihop med härliga maltaromer i bryggeriet (som jag vill ska vara kvar i vörten).
Kylningen
Även denna gång använda jag Grainfather medföljande motströmskylare där jag först reciruklerade vörten tillbaka till G40 en stund innan jag flyttade slangen till jäshinken. Kylningen gick snabbt och smidigt. 17,4°C c rakt ut från kokande och sedan 14°C.
Sammanfattning
Bryggdagen i sin helhet var enkel, smidig och trevlig. Jag var färdigdiskad redan före lunch dels tackvara G40ns kraftiga värmekälla och Grainfatherappens styrning av bryggverket var toppenbra. Vad exakt som gjorde att lågsyredelen av bryggning inte lyckades är jag osäker på men några förbättringspunkter till framtiden skulle vara; ett bättre flytande lock, inbyggd cirkulering i mitten av locket i form av en halvcirkel som skickar vörten uppåt mot locket undersida igen för att inte flödet ska gå ut mot maltrörets sida, samt en något långsammare utmäskning än vad jag gjorde denna gång eftersom det är små hål på sidorna i maltkorgen där flödet kan “smita iväg” istället för att gå rakt nedåt. Recirkuleringsflödet som jag hade nu fick maltbädden att resa sig något vilket man vill undvika men det är svårt att se exakt hur detta gick till eftersom flytande locket låg på.
Jag är övertygad om att det går att få till en skaplig metod för att brygga lågsyre med G40 men man bör räkna med ett 20-tal misslyckade försök innan man lärt sig rätt teknik och anpassat sin utrustning med eventuella modifikationer och tillbehör. Jag vill slutligen återigen understryka att enkärlsbryggverk överlag är dåligt designade för lågsyrebryggning och två vanliga kastruller är betydligt bättre lämpade för uppgiften men har man redan ett bryggverk och är nyfiken på detta så är det inte en omöjlighet.
Här använder jag lyftstången till maltröret för att lyfta upp humlefiltret och släppa ut all luft som satt fast därunder. Kroken passar perfekt i det lilla hålet i handtaget.
Flytande lock i form av Patina 36L-kastrulllock. Inte optimalt anpassat i storlek som ni ser.
Jag satte vörtspridare på recirkuleringsslangen för att inte få en för kraftig riktning på returen ovanpå mäskbädden.
Strypningen av recirkuleringsflödet ögonmåttsjusterade jag till denna nivå med vatten redan kvällen före.
Lika mycket jäst som socker är grundregeln men det är inte skrivet i sten utan helt beroende på hur snabb reaktion man vill ha.
Ren jästsmak i öl är inget gott även om vissa jäsningsbiprodukter är goda i vissa öl (estrar, fenoler). Däremot bakjäst i vatten tycker jag doftar underbart och då även i detta fall med jästätarmetoden. Jag är inte en helt frisk människa…
På med locket och god natt.
Morgonen efter inleddes med saltvägning.
(reklam) Brewmaster Swedens goda pilsnermalt fick chans att skina.
Malten krossad på 1,1mm.
Siktglaset tillika recirkuleringsröret med vätskenivå på 35L. Man kan öppna röret i ovankant och vrida det ett kvarts varv om man vill mäta i gallon i stället.
Inmäskningsposition. Det tomma maltröret vilar på det inbyggda stödet.
Falskbotten på plats.
I med malten medan man håller andan för att slippa maltlunga.
Nedsänkning av maltröret under fem minuters tid för att simulera en ”underlet” dvs påfyllning av vatten underifrån.
Grainfatherappen med både snygg övervakning men även tips och instruktioner för samtliga moment.
Så här ser Grainfatherappen ut på en dator istället för i mobil/surfplatta.
När G40 styrs av appen ändras även kontrollpanelen med mer information om bryggningen.
Omrörd dvs efter inmäskningen. Mängden skum är för stor.
Mäskningen i full gång. Blåa symbolen längst ner till vänster indikerar att pumpen är aktiverad och den röda stapeln hur mycket värmaren är igång i procent.
Mäskningen över och dags att snabbt men försiktigt avlägsna maltkorgen.
Brunt skum som visar att lågsyredelen av bryggningen inte lyckats. Det kan fortfarande bli en väldigt god öl men inte med LOB-smakerna. Kan vara värt att nämna att det inte är alla som uppskattar dessa smaker. Det är inget som är finare eller bättre med dessa smaker utan bara en annan smakbild.
Kok med BM-huvan även denna gång och det fungerade klockrent.
Kylning med motströmskylaren.
Wortometern som inte följer med i G40-paketet men som jag tycker är ett nödvändigt tillbehör för att kunna mäta utgående temperatur på kylningen. I denna position desinficerar jag kylspiralen genom att recirkulera vörten till bryggverket.
Flytt ner i jäshink.
Nivån i bryggverket närmar sig humlefiltret som gör ett toppenjobb med att hålla humle och druv borta från pump, motströmskylare och jäshink.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Första Bryggdagen med Grainfather S40 – Winterbock
Det här inlägget handlar om min första bryggning med bryggverket Grainfather S40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här. (Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Jag är inte så mycket för det här med julöl. Jag vet egentligen knappt vad det är eftersom det är en sån löst ickesammansatt stil där en del bryggerier bara byter etikett på en av sina mörkare öl. Ska man säga någon lös gemensam nämnare så brukar julölen vara en mellanmörk, något starkare lager och ibland med konstiga julkryddor i. Till själva julmaten föredrar jag en Weißbier till sillen och en besk Pilsner till det fetaste, eftersom beskan skär igenom fettet men i övrigt låter maten få ta plats. Trots det är jag är inte alls främmande till att ha lite mörkare, och/eller starkare öl över hela vintern, även om den inte är specialdesignad just för att drickas under julhelgen. Min Dunkel som jag gjorde senast för några veckor sedan är en given sådan öl med sina lätta, rostade toner men samtidigt oerhört höga drickbarhet. “Den där smakar ju inte mörk öl” sa min fru och jag håller med till viss del, den har stor maltighet men dricks likt en Helles. Det är även den reaktionen jag haft på alla de ölprovningar där jag haft med en Dunkel, många har fördomar för hur en mörk öl ska vara men blir positivt överraskade över hur god den kan vara. Dunkelns lite tuffare storebror är Doppelbocken som är mörkare, med betydligt khögre alkoholhalt men även något sötare och rivigare. Det ska jag brygga mig en också inom kort men denna bryggning ville jag brygga en ljus bocköl, lite åt Maibock-hållet dvs en starkare Oktoberfestöl. Det jag vill få fram med just denna öl är brödiga och gräddiga maltsmaker med visst alkoholstöd, dock inte spritig. Humlen av centraleuropeisk sort ska skönjas i bakgrunden men ska inte vara dominerande. Ölet som helhet ska vara torrt och friskt utan karamell eller fruktighet. Det här med felsmaker behöver vi inte gå in på va?
Som första bekantskap med ett nytt bryggverk ville jag hålla det enkelt och inte gå ifrån manualen mer än att maltmängden var något högre än för normalstark öl, dock ej i närheten av maximalt rekommenderad. Så med en vanlig inmäskning och tvåstegs mäskprogram var planen för dagen satt. Men vi tar det steg för steg:
Jag började med att mäta upp 33 liter vatten som bryggverket fick värma upp till 67°C för att ha några grader extra till malten och landa på 65°C på första rasten. Tanken var att 10L av dessa skulle utgöra lakvattnet men med den hyfsade maltmängden valde jag att spara undan 6 liter för att mäsken inte skulle bli för tjock. Jag satte i maltkorgen och rörde i malten pö om pö tills alla maltbollar var eliminerade. Sen skruvade jag på recirkuleringsarmen, startade pumpen med strypt flöde till ungefär hälften, stängde av ena ena värmeelementet och startade mäskprogrammet. Jag höll 65°C i 45 minuter innan jag rörde om lite i mäsken och ställde om bryggverkets termostat till 72°C för att vila ytterligare 45 minuter. Efter mäskningen stängde jag av pumpen och lyfte upp maltkorgen till den inbyggda vilostången där den fick tappa av den mesta vörten innan jag lakade med de sista 6 litrarna. Medan lakvattnet fick rinna igenom lät jag bryggverket gå för full effekt mot 103°C och kok för att spara tid.
Vid 98°C började några småbubblor komma från botten och jag skummade av det bruna skummet för att minska risken för överkok. Eftersom jag inte har någon fläkt i bryggeriet så la jag ett galler ovanpå bryggverket och använde min Braumeisterhuva med ventilationsrör till. Det fungerade över förväntan trots skillnaden i diameter. Jag trodde jag skulle få mer kondensvatten på bryggverket och bryggbordet men det var förvånansvärt liten mängd.
Efter koket var det dags att kyla vörten med den medföljande kylspiralen. Bryggverket är designad för 10 til 40 liter med en optimal mängd på 23L efter kok enligt tillverkaren och det står tom på kartongen. Men att kyla denna 23 liters optimala mängd går inget bra när kylspiralen bara täcks till hälften av vört. Det går heller inte att stoppa ner hela spiralen över kanten, dvs att den inte vilar på de böjda rören eftersom den då hamnar i 45-gradig vinkel på grund av bredden. Det är troligtvis inte så svårt att böja om spiralens rörslut till raka rör men det var jag inte så sugen på mitt under brinnande bryggdag så i lätt panik gick jag och hämtade min gamla 29-meters monsterkylspiral istället. Den blev såklart inte täckt av vört heller men minst 15 meter rör gick ner i vörten och temperaturen kunde jag med lätthet köra ner till 16°C.
Flytten till jäshink med kranen i botten var inga konstigheter med och jag fick ett perfekt OG på 1.068. Jag tog ut 20,5 liter till hinken och lämnade 2 liter till humle och druv eftersom jag ändå inte får ner mer än 19 liter i Corneliusfatet senare.
Sammanfattning
Bryggdagen var färdig redan klockan 11 på förmiddagen inklusive disk så det gick väldigt snabbt och smidigt. Grainfather S40 med dess 2300 watt fungerade väldigt bra till denna mängd öl och det var inga väntetider att tala om. Mäskningen gick väldigt smidigt men lite irriterande att det inte går att ha locket på under mäskningen. En enkel modifikation av locket, dvs borra ett 2 cm hål i toppen så kommer det bli bättre. Diskningen av själva bryggverket gick väldigt enkelt eftersom det inte är några synliga värmeelement eller liknande i botten. Diskningen av maltkorgen var dock inte lika smidig eftersom botten är fastsvetsad. Det fastnade en del maltskal i botten och det var svårt att skölja ur de utan att blaska ner hela diskbänken. Jag fick plocka ur 5-7 kladdiga skal med fingrarna, lika lätt som att försöka plocka upp en vindruvskärna som hamnat på golvet, och sen skölja maltkorgen igen. Detta ska man göra med en bit hushållspapper om man är smart men det var jag inte. Utbytet från malten blev jag väldigt nöjd med och bryggdagen med S40 var väldigt enkel och trevlig.
Vattenvärmning på gång. Jag hade först 64°C men ändrade mig till 67°C.
Till vänster står aktuell temperatur och till höger önskad, dvs bör-värdet. Det ser ut på bilden som att det inte är maximal värme på men det är en animation som bygger uppåt. Bryggverket har bara två värmelägen och de styrs helt manuellt av bryggaren via en knapp nära bryggverkets botten.
(reklam) Huvudingrediensen denna gång.
Maltkrossningsstationen har bytt plats efter en ommöblering i bryggeriet och där den står är så fult att jag tvingar göra bilden svartvit. Jag ska återkomma i senare inlägg om vad som skett i bryggeriet (eller främst strax utanför) senaste halvåret.
Efter mycket testande med spaltbredder på krossningen är jag nu tillbaka till grundinställningen för MonsterMill nämligen 1,1mm.
Totala mängden vatten som jag för enkelhetens skull värmde på en och samma gång.
Uttag av lakvetten.
Inmäskning av den sista mängden malt med en bild för er skull. Som jag skrev innan rörde jag om allteftersom så den tidigare inmäskningen gick aldrig såhär torr så att säga.
Recirkuleringsröret som jag tycker borde vara några centimeter längre så det hamnar mitt i bryggverket istället för en tredjedel in.
Improvisation av locket för att kanske spara något på värmen i allafall.
Mäskningsläge med 1000 watt för att inte bränna någon vört i botten eller skjuta över sin önskade mäsktemperatur.
Recirkuleringen efter en stunds mäskning.
Nedräkningen.
Utmäskning och lakning.
Maltkorgen, nästan färdigdiskad.
Ni ser några små svarta prickar som är envisa maltskal som likt ett hårstrå på duschkabinen håller sig kvar för allt i livet.
Nästan fullskaligt kok.
Min lösning för att slippa kondens. Galleret är grytunderlägg från IKEA.
Några droppar blev det allt men försvinnande lite av de 4-5 litrarna jag kokade bort.
Kokslutsgänget…
På följande bilder ser ni problemet med kylspiralen. Här ligger den på trekvart med ganska mycket metall ovanför ytan.
Här hänger spiralen på kanten som det är tänkt och då med ännu mer metall ovanför ytan.
Att få helt tätt på inkommande vatten var inte det lättaste heller. Slangen är inte riktigt så mjuk och flexibel att det går att dra åt med full kraft utan att dra sönder slangklämman. En Oetikerklämma löser detta problem enkelt.
Här är min stora kylspiral på plats istället. Desinficeringsnivå oklar…
Tappning och syresättning i ett.
Vörtens temp i jäshinken.
Sista slabbet som jag helst slänger över häcken istället för i avloppet.
OG 1.068
Recept
Obs, mäskprogrammet stämmer inte med vad jag faktiskt körde.
| WinterBocken (Bock) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 22.50 L
Total amount of malt: 7091 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 150 g
Recommended starter size: 2.67 L / 560.2 Billion cells. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather G40 vs S40
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Vill ni läsa mer om respektive bryggverk så finns det mer att läsa här: S40, G40
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
.
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather S40
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Nya Zeelänska företaget Grainfather har släppt två nya bryggverk, Grainfather G40 som jag redan utvärderat här och Grainfather S40 som detta inlägg ska handla om. Med G- och S-serien delar Grainfather upp produktlinjen mellan sina uppkopplade premiummodeller (G) och en enklare instegsmodeller (S) med slogans som no-nonsense brewing, easy-to-use, reliable, quality build och cost-effective. S-serien är alltså tänkt som prisvärd instegsmodell där man får allt det viktigaste man behöver för att kunna brygga öl, förutom mäskpaddeln.
Mäskmetoden
S40 mäskar genom RIMS-metoden där vörten tas från botten av bryggverket och pumpas till toppen av mäsken som ligger i en maltkorg som är nedsänkt i kärlet. Genom ett konstant flöde av vätska och en termostatstyrd temperatur får man en stabil mäsktemperatur med bra konvertering av stärkelsen till socker. Efter mäskningen lyfter man ur maltkorgen som får droppa av vörten ner i grytan precis på samma sätt som med en BIAB-påse. Genom hållare på utsidan av maltkorgen vilar den på en integrerad stång i lakningsläge, vilket gör att man slipper lösa tillbehör för detta.
Beskrivning
S40 som kokkärl har en totalvolym på 46 liter med ganska tydliga, stansade litermarkeringar på insidan. Den är byggd helt i 304 rostfritt stål med hög finish. Eftersom det inte är några synligt uppstickande värmeelement kan man koka så lite som 10 liter vört men det går dock inte att recirkulera mäsken med riktigt så liten mängd vätska utan risk att koka torrt. Maximala mängden vört som går att få ut efter kok anges till 40 liter men eftersom värmeelementen är på totalt 2300 watt får man räkna med att ett sånt uppkok kommer ta tid utan isolering eller någon extra stödvärme. Optimalt enligt kartongen är 23-literssatser men enligt mig går det lika smidigt att brygga mellan 15-30 liter med den extra bonusen att det går att göra större satser emellanåt vid behov. Den rejält tilltagna maltkorgen rymmer mellan 5 till 10 kilo så det finns utrymme att göra både lättöl och rejäla maltbomber utan problem. Bryggverket är av halvmanuell sort så pumpen aktiveras manuellt med en knapp på nedre vänstra sidan och de två värmeelementen ändrar man effekt på med en motsvarande knapp på andra sidan. Effektläget 1000 watt är tänkt till mäskningen för att inte bränna fast något i botten medan 2300 watts-läget är till vattenvärmning och vörtkok. Det går med andra ord utmärkt att köra S40 på vanliga hushållssäkringar, 10 Ampere. Den digitala kontrollpanelen som är placerad i övre delen av bryggverket styr värmeelementen med temperatur och timer, men kan bara hantera ett mäsksteg i taget. Den kontrollerar värmen enligt termostat-tekniken men har inbyggd “hystereskontroll” som jag tror innebär att den är anpassad för att inte skjuta över temperaturen så mycket, lite som en enklare variant av PID (här får någon rätta mig om jag förstått fel, reglerteknik är inte mitt ämne)
.
Till skillnad från alla modeller i G-serien är S40 tänkt användas ståendes på en pall eller bord för att efter kylning tappa ner vörten genom den nedre kranen, dvs utan hjälp av någon pump. Pumpen är endast till för mäskningen och ska inte köras efter kok eftersom bryggverket saknar humlefilter. Med dess ganska lågt placerade kran är S40 lätt att diska men samtidigt behövs någon form av filter, t.ex. en saftsil, som fångar upp humlen och värsta druven efter kok så den inte hamnar i jäshinken. Alternativt kan man koka humlen i humlepåse/hopspider men druvet bör man helst undvika ändå.
Recirkuleringen går på utsidan av bryggverket via ett rör till en löstagbar arm som går över kanten och ner i bryggverket, likt G30. På slutet av armen monteras (träs på) en silikonslang med tillhörande vörtspridare. Det rostfria locket till S40 saknar öppning för denna arm/slang så mäskningen sker med öppet lock eller locket på 45°-vinkel. Locket har en silikonpackning på insidan och bryggverket har metallspännen för att låsa fast locket. Varför den har det är för mig ett mysterium. (Edit: detta är till för tillbehör som inte är lagliga i Sverige, dvs destillationsutrustning)
Bryggverket har rostfria handtag i sidorna men är inte tänkt att flyttas med någon större mängd vätska i utan detta är för disk och hantering tom efter bryggdagens slut. Locket har ett minimalt handtag av enklare modell som är inklätt i plast för att man ska slippa bränna sig. Pumpen är inbyggd under bryggverket och den är av enklare modell utan digital styrning eller potentiometer för hastighet. Flödet regleras istället på utgående flöde via en kulventil i toppen på cirkulationsröret, precis före ”armen”. Till bryggverket medföljer en rostfri kylspiral av okänd längd och slangar med slangklämmor till samt en slangnippel för att kunna ansluta till vattenkran eller via koppling till Gardena-systemet. Maltkorgen har en fastsvetsad falskbotten men även småhål någon centimeter upp på sidorna för ökat flöde. Handtaget till korgen är också fast monterat men svängbart och hela maltkorgen i sig vilar på små ben i botten. Precis som flertalet andra bryggverk på marknaden måste alla delar göras rent med rejält rengöringsmedel (Grainfather rekommenderar sin egna high performance cleaner som tyvärr inte ingår) för att få bort fett och smuts från själva tillverkningsprocessen. Glöm inte bort att behandla kylspiralen vid samma tillfälle när ni ändå kör runt med rengöringsmedel.
Faktaruta
Maxvolym: 46 l
Batchvolym: 10 till 40 l
Maltmängd: 5 till 10 kg
Effekt: totalt 2300W (1000 och 1300 W), 230V
Storlek: 68 x 48 cm
Vikt: 18 kg
2 års garanti
Vad som ingår i paketet: Vörtkokare med integrerad styrenhet, lock i rostfritt stål, maltkorg med fast falskbotten, recirkuleringsslang, kylspiral i rostfritt med två slangar och slangklämmor till, slangnippel till Gardenahona, bruksanvisning.
Pris 5995kr
Mina första samlade intryck
Grainfather S40 är ett välbyggt bryggsystem som har de viktigaste basfunktionerna man behöver för att brygga öl, utan något extra lullull. Den är tänkt att konkurrera med den uppsjö av snarlika bryggverk som finns på marknaden fast med tvåårsgaranti, Grainfatherappen och Grainfathers tillbehörsprogram. RIMS-metoden ger bra utbyte från mäsken och maskinen sköter sig självt med endast enklare handpåläggning om man vill stegmäska. Väl ståendes på ett lägre bord är alla reglage lätta att nå och manövrera. Bryggverket är väldigt enkelt att lära sig och en nybörjare kan tuta och köra efter bara några minuters introduktion samt rengöring.
Det är svårt att inte ta hänsyn till prislappen när jag ska sammanfatta detta bryggverk eftersom detta är en instegsmodell på många sätt. Pumpen som förvisso är ganska kraftfull väsnas en del och locket är väldigt tunt och går inte använda under mäskningen utan att borrmaskinen åker fram först. Bryggverkets låga vikt gör det enkelt att diska eller framförallt att tömma ut på vätska efter disk men det ger å andra sidan inte samma tunga kvalitétskänsla som t.ex. G40 har. Kylspiralen är av hög kvalité med fint 304-stål men troligtvis något underdimensionerad för 40-liters-satser. Framförallt är den tillverkad till sådan form att den å andra sidan inte når ner hela vägen att kyla 23-liters-satser utan att 1/3-del av spiralen är ovanför ytan. Spiralen kan därför behöva få sig en liten justering på böjen av armarna för att fungera optimalt. Slangarna till spiralen är av väldigt enkel modell men lätta att uppgradera vid behov. Där rekommenderar jag Biltemas tryckluftsslang som är styv och klarar höga temperaturer utan problem.
Det här är ett bryggverk för den som vill fokusera på att brygga öl och dess recept, utan större intresse för elektronik och extrafunktioner som WIFI eller t.ex touchdisplayer. Man kan kalla den för en instegsmodell eller nybörjarmodell men det är fortfarande ett kompetent bryggverk där det känns som att man får mycket för pengarna. Det blir så att säga inte dubbelt så bra öl med ett dubbelt så dyrt bryggverk, utan det man betalar för då är mest tjockare stål, dyrare pump och framförallt mer kompetent styrenhet. No-nonsense brewing tycker jag blir en bra sammanfattning.
Plussidan
Går att hänga av locket på sidan av bryggverket (krokarna).
Bra med stansad skala på insidan av grytan.
Bra rejäl kran med låsning så man inte kan öppna den av misstag.
Integreringen med Grainfatherappen även om det är manuell handpåläggning till bryggverket.
Rejäla knappar som är tydliga för att ändra värme och pump.
Bra med gummi runt knapparna som stänkskydd.
Integrerad vilostång för maltkorgen.
Prisvärd.
Minussidan
Kylspiralen är inte rätt formad för att nå ner hela vägen till 23 liters volym utan att justera armarna.
Falskbotten sitter fastsvetsad i botten av mäsktunnan vilket gör rengöringen lite svår.
Att få rullande kok på 40l tar lång tid med 2300 watt.
Inget humlefilter finns i systemet.
Inget siktglas så det går inte att avgöra lakvattenmängd visuellt.
Lite klent lock som dessutom inte går att använda under mäskningen.
Temperatursensorn hade gärna fått sitta i mitten av bryggverket och inte på sidan.
Något kort strömsladd och den sitter dessutom fast och går inte byta utan att skruva isär bryggverket.
Pumpen är inkapslad och inte tänkt att demonteras vid disk.
Recirkuleringsarmen når inte mitten av maltkorgen.
Ingår inget rengöringsmedel i boxen så missar man att köpa till det samtidigt kan man inte brygga. Jag tror inte Yes duger för denna sortens disk.
Ingen huva finns i skrivande stund som tillbehör (tillkommer troligtvis).
Kontrollpanelen med fyra enkla knappar.
Tappkranen
Precis till högre om där det blåa tar slut är säkerhetsspärren som förhindrar att man öppnar kranen av misstag och får kokande vört på fötterna.
Spänne till locket
Anann vinkel på spännnet. Det är här man kan hänga locket i handtaget som avlastning.
Rejäla handtag av liknande stuk som på Patina-kastrullerna.
Stänksäkra knappar. On/off är strömmen till hela bryggverket och inte till värmepatronen.
Kulkopplingen i toppen på recirkulationsröret där man skruvar på armen för reciruleringen ner i kärlet.
Strömkabeln som går rakt in i bryggverket. Mässingsskruven är där maskinen är jordad.
Ventilation för pump och överflödig värme från värmepatronerna.
Pumpen av och på.
Kylspiralen omonterad.
Det som följer med i kartongen och som behöver monteras. Verktyg ingår till viss del.
Undersidan av locket med fokus på silikonpackningen.
Vy rakt ner i bryggverket utan maltkorgen i. Kl 2 är utloppet till pumpen, kl 8 är temperaturgivaren till kontrollenheten och kl 9 är utloppet till kranen.
Maltkorgen med dess handtag.
Falskbotten på maltkorgen. Notera att den inte är löstagbar. Muttrarna i sidorna är till de krokar som på utsidan häktar tag i stödstången vid lakning.
Lakningsposition.
Det något klena handdtaget till locket här monterat.
Recirkuleringsarmen, silikonslangen och vörtspridaren monterat på plats.
Det är endast mässingskopplingen till vänster som följer med i paketet och som fäster i ingående vatten på kylspiralen. Med plastnippeln till höger passar anordningen med Gardenaslanghona.
Här ihopkopplat för övertydlighetens skull.
Stansade volymskalor på insidan av bryggverket.
Början av rengöringen för min del, passar på att göra rent lite slang också på samma gång.
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Första Bryggdagen med Grainfather G40 – Dunkel (D4)
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
På den första bryggdagen med Grainfather G40 hade jag initialt tänkt mig att inte ta ut svängarna allt för mycket processmässigt utan följa någon sorts standardförfarande med mäskning, lakning och samtidigt använda så lite extrautrustning som möjligt. Den planen sprack dock ganska snabbt. Dels var jag nyfiken på om mitt flytande lock skulle fungera under mäskningen och vid redan vid utmäskningen insåg jag att min rygg inte gillade att lyfta en full mäsktunna utan att antingen stå på en pall eller använda vinsch/talja. Så denna bryggning är inte gjord 100% endast med vad som följer med i kartongen men inte heller så väldans långt ifrån Ni kan bortse från de delarna i själva testet utan problem. Denna bryggning är inte heller ett helhjärtat försök att brygga med lågsyremetoden, utan mer ett test av diverse variabler som uppvärmning inför nästa bryggning.
Dunkel, dvs mörk på tyska
Det är redan minusgrader ute på nätterna och mörkret är här för att stanna. Jag dricker förvisso ljus öl året om men gillar att ha någon mörkare framförallt under vinterhalvåret, med andra ord dags att brygga mig en Münchner Dunkel att ha i kranen. Jag utgick från mitt standardrecept som jag gjort ett par gånger tidigare men fick skarva lite med den rostade malten Carafan Special 2 som var slut i mina inventarier. Ersättare fick det bli rostat korn, dvs den omältade varianten med någorlunda snarlik karaktär fast mer rostad och mindre choklad. Volymmässigt ville jag se om maskinen kunde leverera två fulla fat så jag siktade på att maxa kokvolymen utan att behöva gå till överdrift och ha ytspänning över kanten på bryggkärlet. Grainfather G40 rymmer totalt ca 47 liter enligt tillverkaren så 45 liter före kok ska vara helt okej om man bara skummar av proteiner vid uppkok för att minska risken för överkok, alternativt använda Defoamer.
Bryggdagen
Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg varför jag fortfarande förkokar mäskvattnet för syrereducering och inte använder mig av jästätarmetoden, som jag så tydligt proklamerat ger ett minst lika bra resultat fast med enklare förfarande. I ärlighetens namn har det mest varit för jag inte haft något smidigt sätt att desinficera min plattvärmeväxlare på men nu när elpriserna skjutit i höjden ska jag gå tillbaka till jästätarmetoden igen. Tidsbesparingen är även det en attraktiv aspekt. Den här bryggningen skulle dessutom vörten kylas med Grainfathers medföljande motströmskylare så även om detta inte var en lågsyrebryggning jag ens hoppats på skulle fungera, så lät jag ändå ett paket torrjäst med samma mängd socker äta upp allt syre i vattnet en halvtimme före bryggningen.
För att skapa receptet och räkna ut alla vätskevolymer använde jag Beersmith 3 (som för övrigt fullständigt havererat för mig efter övergången till MacOs Big Sur) denna första bryggomgång, för att inte blanda in för många okända variabler på en och samma gång. Även om Grainfathers app är den perfekta partnern till detta bryggverk, både för att skapa recept och sköta bryggverket, så valde jag att spara den till nästa bryggning.
Mängden mäskvatten fyllde jag alltså till 37L som Beersmith räknade ut, samt 15,5L lakvatten vid sidan av detta. Jag märkte redan när jag placerade maltkorgen ovanpå bryggverket att vätskenivån var för hög och inte skulle fungera så jag skopade ut tre liter från mäskvattnet och hällde det i min lakvattenskastrull istället. Mängden lakvatten ökade därmed till 18,5L istället. Att placera maltkorgen ovanför bryggverket, hälla i malten och sedan sänka ner korgen med malt är inget som rekommenderas som standardförfarande utan endast för att (eventuellt) minska syrepåverkan på malten vid inmäskningsmometet. Metoden ger oftast upp till 5% lägre mäskutbyte/mäskeffektivitet, så ska man inte ge sig ner i det oändliga kaninhål som lågsyrebryggning/LoDO är så rekommenderar jag istället att man sänker ner en tom maltkorg och häller i malten pö om pö medan man rör om vid inmäskningen. Det ger en väldigt mycket bättre inmäskning eller snarare mixning rent mekaniskt.
Så här långt in i bryggdagen hade jag fortfarande tanken i bakhuvudet att inte använda för mycket externa hjälpmedel så jag sänkte ner maltkorgen endast med armkraft. Eftersom malten inte blivit blöt i detta läge väger hela kalaset max 12 kilo och vikten sjunker ju mer man sänker korgen, precis som med en dykartub från land ner i vatten. Att göra denna nedsänkning under hela 5 minuters tid vilket jag annars rekommenderar är inte att tänka på, då är en talja från Biltema för 50 kr ett enkelt val för att spara sin rygg.
När korgen väl var nedsänkt kunde jag konstatera att min gissning att reducera mäskvattnet med 3L var resultatet av (denna gång) perfekt ögonmått. Det hade inte fått plats en liter till. Försiktigt men relativt noggrant rörde jag om i mäsken med min minsta mäskpaddel (snarlik modell som denna). Mäskschemat satte jag till 63c i 45m och 72c i 30m, dvs en HochKurz+. Jag skippade utmäskningssteget eftersom jag ändå skulle laka med 78°C vatten i så pass stor mängd att mäsktemperaturen skulle hamna där ändå. Totalmängden mäsk visade sig vara på tok för hög för att mitt flytande lock skulle fungera. Det hamnade snabbt en ö av vört ovanpå locket i och med ett initialt för högt recirkuleringsflöde och malten reste sig ur mäsken något under den dryga mäsktimmen. Slangen för recirkuleringen har inget i slutet som begränsar strålen, så utan att strypa flödet rejält med hjälp av den röda ventilen i toppen på siktglaset så sprutar vörten okontrollerat och i mitt fall upp ovanpå mäskbädden och det inte längre så flytande locket. Här någonstans börjar bryggeriet fyllas med den magiska doften av malt och mäsk jag förvisso älskar. Men det är en doft som jag helst vill se bevarad i mäsken och hela vägen till glaset istället för att fylla vårt hus. Jag tog bort mitt flytande lock och passade på att kontrollmäta temperaturen med min kalibrerade termometer. Mitt i prick och som mest 0,1°C avvikelse från Grainfatherns två egna temperatursensorer som sitter i botten av bryggverket! Mäskningen följde jag därefter väldigt smidig genom telefonen och Grainfatherappen, både från övervåningen och under höststädningen av trädgården. Stegningen från 63°C till 72°C gick snabbt och bryggverkets PID slog av på takten av värmningen i samband med att rätt värde skulle uppnås, precis som det är tänkt. Värmen sköt inte över ens 0,1°C heller så det fungerade klockrent.
När jag påbörjade utmäskningen insåg jag jag direkt att jag skulle behöva min vinsch trots allt. Som tur var hade jag placerat bryggverket på ett rullande bord så jag enkelt kunde placera det under vinschen i taket. Därefter kunde jag med enkelhet lyfta röret med malt till den position då merparten av vörten kunde fylla bryggverket utan att skvätta och plaska allt för mycket. När tömningen tystnat lyfte jag röret ytterligare några centimeter, upp över vörtytan och vred maltröret ett kvarts varv så det kunde vila på de inbyggda stöden på utsidan. Jag hade tänkt laka från min kastrulls kran via slang men nivån på maltröret när bryggverket stod på bordet blev för hög. Istället fick det bli via min 4L-plastkanna och strö över vatten manuellt. Lakning på det här sättet tycker jag egentligen mer liknar en sköljning och det går inte räkna med alls samma utbyte som en regelrätt flödeslakning i en trekärls-uppsättning. Det är av samma anledning viktigt att röra om försiktigt i mäskens övre tredjedel för att motverka kanalbildning. Det märker man på att lakvattnet rinner igenom maltröret alldeles för snabbt vilket innebär att det passerar utan att ha med sig så mycket socker och andra godsaker ner i bryggverket. När mitt lakvatten var slut märkte jag att det saknades några liter vilket troligtvis berodde på att min utrustningsprofil i Beersmith inte var anpassad till just detta bryggverk. Där fick det bli lite kallvatten då mitt förvärmda lakvatten var slut. Orutinerat från min sida.
Redan när maltkorgen hamnade på stödpinnen/vilostången så drog jag igång de 3300 watten värme bryggverket har, för att spara tid och jag hann knappt laka färdigt innan det var dags för kok. Bryggverket varnade med en tydlig signal (som man kan inaktivera om så önskas) att det var dags att ta bort locket. Med 45 liter preboil är avlägsnande av skum ett hett tips och mitt skum hade denna gång tyvärr den där trista, bruna BIAB-färgen fast inte i så stor volym. Koket hade perfekt intensitet med lagom rullande över ytan. För att få ut kondens ur bryggeriet använde jag min huva som är till Braumeister 50. Den visade sig passa på millimetern perfekt. Med andra ord ett kondensfritt kok även denna gång, trots att jag inte har någon fläkt.
När koket närmade sig slutet recirkulerade jag vörten försiktigt genom motströmskylaren för att desinficera den samt alla slangar. Detta görs självklart utan att kylvattnet är igång så här vill jag höja ett varningens finger att kokande vört inte är att leka med! Se till att returslangen inte kan sprätta iväg och skada någon. Efter någon minuts desinficering slog jag på fullt flöde på kallvattnet och även här får man passa sig för kylvattnet är initialt nära kokpunkten och den lilla röda slangen som ska leda varmvattnet ut i avloppet, eller en uppsamlingshink för att återanvända vattnet till disk senare, blir som en skogstokig orm som sprutar kokande vatten. Jag avhjälpte detta genom att sätta fast slangen i en tung sak som höll den på plats.
Jag lät den kalla vörten vandra tillbaka till bryggverket ett tag även efter kylvattnet var igång för att sänka temperaturen på hela satsen. Med hjälp av en Grainfather Wortometer jag hade hemma sedan ett tidigare kunde jag mäta utgående temperatur på ett smidigt sätt och uppmätte väldigt snabbt 18,2°C utgående vilket är helt okej med fulla flöden på både vört och kallvatten. Vill man ha lägre temperatur ut på vörten får man antingen recirkulera den kylda vörten längre tid eller strypa flödet på pumpen med den röda kranen i toppen av bryggverket. Temperaturen på kranvattnet spelar stor roll här så misströsta inte om det sommartid är svårt att nå ner till lagerjäsningstemperaturer, vi har alla samma bekymmer.
Med vörten pumpad till jästanken och jästen pitchad återstod bara disken. Jag tog ur humle- och druvfiltret i botten av bryggverket och fick på så sätt bort minst 3/4-delar av allt skräp, mycket smidigt. Sen hällde jag i mitt sparade varmvatten från första kylningen, för att spola ur det värsta kvarvarande druvet via den korta recirkuleringsslangen man även mäskar med. Detta för att slippa spola igenom humle i motströmskylaren vid rengöringsprogrammet. Därefter hade jag i nytt varmvatten och några matskedar PBW för att via motströmskylaren recirkulera på 60°C och även spola rent hela bryggverket. Själva diskmomentet var väldigt smidigt men sköljningen efteråt var desto krångligare eftersom det inte finns någon kran i botten av bryggverket som standardutförande. Det är förvisso bara att skruva i en valfri 1/2”-kran för att förenkla detta eller så kan man ha en stor diskhink som jag hade denna gång och sedan tippa hela bryggverket försiktigt i sidoläge, för att kunna spola ur med en vattenslang och tömma det sista vattnet. Det går att lyfta upp hela bryggverket och tömma det som om det vore en vanlig hink också, dess vikt är inte övermäktig. Men att lyfta den upp över kanten på en diskho är i värsta laget även om man är 190cm som jag. Töm då hellre till en diskhink, ner i en golvbrunn eller kanske utomhus istället.
Sammanfattning
Detta var min första riktiga bekantskap med bryggverket Grainfather G40 och jag tycker ändå att bryggdagen gick kanon trots misslyckad lågsyrebryggning. Jag blir precis lika besviken som alla andra när bryggdagen inte går enligt plan men redan kort efteråt lyckas jag för det mesta intala mig själv att det är på det sättet man lär sig, “success is a poor teacher” som det heter. Jag har nått min kunskapsnivå genom att ha misslyckats väldigt många gånger. Misslyckas men dra lärdom helt enkelt.
G40n var enkel att manövrera och hantera under hela bryggningen förutom maltkorgen och dess vikt. Snabbt gick det också. Jag tror inte jag varit färdig med hela bryggdagen före lunch någon gång tidigare. Allt gick snabbt, både uppvärmning, utmäskning, kylning och disken. Maskinen är enkel att lära sig och det krävs ytterst lite för att kunna brygga med den. Så även om den är avancerad med stora möjligheter både gällande volym, vörtstyrka och humlekapacitet så är den enkel att börja brygga med.
Här är mina samlade plus och minus med bryggverket i punktform så här långt (dvs vissa åsikter kan ändras efter några fler bryggningar):
På plussidan
* Siktglas toppen men fylls helt när pumpen är igång vilket saknar betydelse. Toppen att det blir diskat i samband med rengöring pump och mostströmskylare.
* Grainfather-appen (som är gratis) fungerade väldigt snabbt och smidigt med direktåtkomst till bryggverket. Perfekt uppkoppling hela tiden med stark signal på WIFI i kontrollern.
* Riktiga knappar på kontrollern så de går att använda även med handskar på, t.ex. vid disk.
* Humlefiltret var grymt effektivt med bra flöde och väldigt lite waste. Toppen även med dess dubbel filtrering, dvs lilla hatten på undersidan som ytterligare fångar sånt som eventuellt skulle kunna smita in underkanten på filtret.
* 40 liter efter koket var enkelt att få ihop och även att koka. Jah fick mina två fulla fat precis, men inte med någon större marginal.
* 10-40l med 3-13kg malt är häftigt spann som jag inte sett någon annan tillverkare ha.
* Motströmskylaren fungerade över förväntan.
* Det mesta man behöver för att brygga är redan med i paketet.
På minusidan
* Ska man nå 40l med lite starkare vört krävs en optimerad krossning så det faktiskt blir en lakning och inte en sköljning/utspädning av mäsken.
* Dess höga design kräver nästan att det antingen står på golvet, att man är två som brygger eller att man har en vinsch för att kunna lyfta en välfylld maltkorg på smidigt sätt. Det som är en bra arbetsställning för omrörning och bryggning i övrigt ger inte en bra höjd på bryggverket för att lyfta en full maltkorg.
* Det är svårt att tömma ut all vätska ur bryggverket i efter disk. En kran på sidan rekommenderas starkt.
* Det går endast att reglera värmen genom att justera antalet grader Celcius. Jag hade gärna kunnat reglera kokintensitet med procent eftersom funktionen ändå finns i bryggverket. Det hade också möjliggjort att kunna använda bryggverket med 10A-säkring på 2400 watt för de som brygger mindre satser och har tålamod att vänta på kok.
* Kontrollenheten hanterar de allra viktigaste funktionerna pump/värme utan att vara ansluten till GF-appen men jag hade gärna sett att det gick att föra över några olika stegmmäskningsprogram till den, ifall man inte vill använda Grainfatherappen av någon anledning. Det skulle kunna vara att någon annan ska brygga på brygverket eller att man inte har tillgång till WIFI vid bryggtillfället.
* Nya overflowfunktionen med fyra stående rader småhål i mäsktunnan är toppen men de är helt inkapslade med stål på utsidan och därmed väldigt svåra att diska på utsidan. Med andra ord kan ölsten byggas upp där med tiden.
* Kontrollenheten/Displayen sitter fast med magneter och den sitter inte fast superbra. Jag hade gärna sett någon sorts låsmekanism eller hasp på baksidan så man inte stöter till den så den hamnar i backen.
* Lyfthandtaget till maltkorgen är lite fumligt att få in i bägge hålen för att få ett bra fäste i slitsarna. Det känns som att den kunde ha varit 0,5-1 cm längre.
* Stödpinnen eller vilopinnen, dvs metallstången i toppen på insidan av bryggverket där maltkorgen vilar på vid lakning, är fast monterad i bryggverkets vägg och blir därmed svår att hålla riktigt ren. Både i skarven mellan utsida och stången men även bakom. Förhoppningsvis ska man inte ha riktigt så hög nivå på koket att det blir pålagringar där inne men visst skulle det kunna ske. Mig veterligen går det inte att demontera denna stång.
* Ska man inte kyla hela satsen på en gång med recirkulering är en wortometer eller desinficerad termometer nästan ett måste om man ska veta temperaturen på vörten och inte koka jästen.
Jästätarmetoden ser lite trist ut men det klarar snabbt i mäsken och doften tycker jag är underbar, påminner om nybakat bröd på något sätt. Sån är jag…
Flytande locket denna gång, locket till en Patina 36L-kastrull. Lite låga kanter och något för tung men passformen är som handen i handsken.
Reklam för Brewmaster. Mycket Münchnermalt i detta brödiga recept.
Förfuktning av malten för finare eller främst helare maltskal efter krossningen.
Min inmäskningsposition. De flesta skulle som sagt ha maltröret nedsänkt i vattnet redan.
Krossningen denna gång. Det svarta i mixen är det rostade kornet.
Foto: Pernilla Lindh. Skägg: Gustav Lindh. Ringar under ögonen: inga kommentarer…
Ner går bra även med en hand men inte under fem minuter. Upp är värre sen…
Min något udda omrörningsmetod där jag håller nedre handen ganska stilla och jobbar med bakre i roterande rörelses runt sin egen axel. Lite som att skruva i en lång skruv. Detta gör jag för att röra om nere i mäsken och inte blaska på ytan så mycket.
Inmäskad med en del recirkulation igång.
Test av flytande locket.
Grainfather rekommenderar att man mäskar in lite i överkant temperaturmässigt för att inte tappa för mycket men det är inte min melodi. Den värmer så snabbt ändå så det är försumbart. Notera röda stapeln som indikerar antal procent som värmeelementet värmer.
En hel del skvätt letade sig upp på locket på grund av mängden malt, flödet på recirkuleringen initialt innan jag ströp den men även eftersom det inte är något stopp eller någon distribution av flödet i slutet av slangen. Åtgärdas till nästa bryggning…
Lakvattenvärmning med min Patina 36L-kastrull och en induktionsplatta av märket Prochef på 3000 watt. Finns liknande plattor av märket Hendi.
Huvan från min Braumeister. Perfekt passform som synes.
Skruva ut denna mutter/blindplugg så kan man sedan ansluta valfri 1/2″-kran.
Närbild på röda kranen i toppen som man reglerar flödet från pumpen med.
Utmäskning med hjälp av min vinsch.
Rejäl arm/stång för att lyfta maltröret med men den kunde gärna varit något längre som sagt.
Utmäskningsposition där maltröret vilar på de T-formade utbuktningarna på röret. Locket är placerat ovanpå för att behålla värme och minska kondens i bryggeriet.
Siktglaset på sidan där man enkelt följer sin totalmängd och därmed kan styra sin lakning.
Jag har inte sett något om IP-klassning på kontrollpanelen men den känns väldigt stänksäker iallafall.
Snart kok. Här sänker PID:en inte effekten när 100°C håller på att uppnås utan den går på max effekt hela vägen upp.
Det bruna skummet strax före kokstart.
Bittergivan Magnum.
Kok med hjälp av huva och ventilationsrör. Helt utan någon fläkt.
Koket färdigt och här har jag flytatt bryggverket lite närmare diskhon för enkelhetens skull. Här recirkuleras kokande vört för desinficering av motströmskylaren.
Min effektiva men inte så eleganta lösning för att slippa spruta nära på kokande vatten överallt.
Blå slang kallvatten in och röd slang varmt vatten utgående. Kanske självklart men jag säger det ändå.
Wortometern som jag stoppar in en lös termometer i det lilla hålet för att mäta temperaturen utan att ha direktkontakt med vörten.
Här börjar handtaget på humlefiltret att synas allt eftersom nivån på vörten sjunker.
Vörtprov som smakade höstmagi! Jäsningen kom igång som en raket även på 10°C med 34/70 och jag flyttade till fat för spundning på mindre än en vecka.
Recept
| Dunkel D4 (Centraleuropeisk mörk lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 40.00 L
Total amount of malt: 9386 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 116 g
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer