Posts in Category: Utrustning

Humleavskiljning efter kok

(uppdaterad 150225)

Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Jag har gjort ett test på hur mycket smak det faktiskt ger med druv i jäsningen. Hur denna separering eller filtrering ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser men även satsstorlek. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump som sätter fart på vörten. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för filtreringen och jag vill med detta inlägg dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna från nybryggare och framåt. Jag ska tillägga att det är väsentlig skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets, jag har gått över nästan helt till pellets eftersom vörtförlusterna blir mindre, de ger mer humlesmak för pengarna (ca 20%), pellets håller sig bättre i frysen med mindre oxidering samt att de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar. (uppdatering) Numera är det 5x100g man går instället för 500g vilket ökar hållbarheten avsevärt.

Humlekokpåse
Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. ner i koket och fiska sedan upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får flyta fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte, oklart hur många procent men 20-30% skulle jag gissa. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju påsen med humle upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inte optimalt. Humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…
Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en doppvärmare som jag använder som värmekälla vilket gör att jag har inte övervägt den metoden.

Saftsil
Saftsilen har seglat upp till förstaplats bland många nybryggare tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen (eller har den högt) och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En bra metod som även syresätter hela vörten en del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo silduken sätter igen så man står där med en full saftsil och en sked som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska rinna igenom lite vört, hela momentet kan plötsligt ta 15-20 minuter. Återigen så är detta inget problem om man brygger lågaromhumlat som en pilsner, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom, jag har testat. Silukarna måste dessutom kokas först och det finns risk att du bränner fingrarna när du ska byta duk. Det går att köra med en kökssil/ruskslag också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets. En flerstegskombination med grovt när först och finare sen hjälper en del men då blir det mer att desinficera och diska.

Sil/Durkslag
Någon form av sil eller durkslag fast med små hål fungerar utmärkt till kottar och halvbra till pellets, druv åker rakt igenom. Okej som avsilare och smidig att desinficera innan användning, bara att stoppa ner den i koket.

Whirlpool
Om man tar en slev och vevar kraftfullt med ca 180 rpm (tre varv i sekunden) utmed kastrullkanten i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel i vörten, lite som när barn springer runt längs kanterna i en pool. Den virveln kommer få all humle i pelletsform och druv att så småningom samlas i en kon i botten och mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon, med en diptube längskanten eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är plåten inget alternativ.

I-med-rubbet-i-hinken
En lite mer slö och kanske uppgiven approach till humleavskiljning. ”Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt.” Det går ju förvisso att låta jäshinken sedimentera och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar oönskade partiklar bakom sig i det stadiet. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter och det påverkar definitivt smaken vilket jag gjort test på. Fungerar till pilsner/veteöl men inget för den som gillar humle.

Hopstopper
140801_lindh_pale_ale_7_0046Genom att sätta ett finmaskigt (inte allt för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet snabbt ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gör-det-själv-projekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring, sen blev det ett metallrör som går till botten för att inte förlora så mycket vört. Denna fungerar bra men kan sätta igen halvvägs vilket är väldigt frustrerande. En del humle åker igenom och flödet ut ur kastrullen är begränsat. Använder man kan en bazookascreen vara ett alternativ här, allt beroende på hur stort kok man har.

Hoprocket
Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska okokade humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. De nya humlekottarna agerar filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat hoprocketen men den är säkert jättebra. Dock krävs en pump för att den ska fungera samt att den är ganska dyr. Det är ytterligare en infektionsriskhöjare och sen måste man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.

BIAB-påse
140619_lindhs_pale_ale_vi_0009Denna metod är i stort sätt samma tanke som med en saftsil fast i betydligt större skala. Man tar en desinficerad/kokt biab-påse och spänner över jäshinken, häller i hela batchen och lyfter påsen samt eventuellt skakar. Det fungerar hyfsat men en hel del skräp hamnar i jäshinken ändå. Blir flödet dåligt ur påsen, som med Sarita/Teresia-tyget från IKEA, tvingas man skaka påsen upp och ner för att få ut all vört och även klämma på påsen. Jag har även testat med min gamla BIAB-påse som har väldigt mycket större maskor (myggnät) och där fastnade kottar bra, pellets halvbra och druv inte alls. Där behövdes inget skak utan 1 sekunds lyft bara.

Sammanfattning
Här finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder i denna text. Det beror på att de helt enkelt inte fungerat bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil). Så länge en metod fungerar för dig så fortsätt med den för all del. Batchstorlek spelar stor roll i hur man upplever de olika metoderna och självklart hur mycket humle man kokar men framförallt inte vill ha med i jäsningen. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.

Uppdatering 150225, Ny metod – Sedimentering
Jag har börjat använda mig av sedimeteringsmetoden dvs jag låter humle och druv sjunka till botten under kranen på kokkärlet. Har tidigare labbat med whirlpool men får det bara att funka ibland så jag har skippat det. I och med Braumeistern brygger jag ca 9 liter mer än jag behöver så jag kan använda mig av det som är ovanför kranen enbart eller luta på kärlet mot slutet för att plocka 2-3 liter ren vört extra. När jag fått min mängd i jäshinkarna fyller jag någon pet-flaska med vört också som jag stoppar i frysen för att ha till förkulturer. Sista 4-5 litrarna blir grumliga så vill jag spara dom måste dom filtreras i saftsil eller kaffefilter (tar evighet) som jag dock inte behöver desinficera innan eftersom den vörten ändå ska kokas igen. Ibland låter jag en grumlig petflaska stå och sedimentera 2 timmar i kylen och dekantera till ny flaska, ca hälften av volymen går då att få fin utan ansträngning.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Utvärdering av olika mäsk- och lakmetoder

Jag har som ni säkert märkt testat en rad olika sätt att mäska/laka på. Allt för att hitta den för mig smidigaste och roligaste metoden som ändå ger riktigt hög kvalité på mina öl. Jag lärde mig brygga med flödeslkaning hink-i-hink vilket verkar vara old-school-metoden som de flesta lärt sig brygga med. Sen gick jag över till satslakning som är vanligt i USA, slutligen testade jag BIAB som härstammar från Australien och som blivit en populär metod de senaste åren på grund av sin extrema enkelhet. Till sist blev jag bara förvirrad och bytte metod mellan varje bryggning beroende på batchstorlek och tillgång till tid. Så nu tänkte jag att det är hög tid att försöka sammanfatta hur jag upplever de olika metoderna samt lite för- och nackdelar med dem.

De olika metoderna är:

  • Flödeslakning med hink-i-hink. Man mäskar i en hink med en massa hål i (falskbotten) som sitter inuti en annan hink som har en kran i botten. När man mäskat 60 min så tillsätter man 76c-vatten ca 0,5-1l i minuter och tömmer ut i botten av hinkarna och maltbädden i samma takt. Man samlar upp så mycket vört man behöver eller tills sockerhalten understiger SG 1010.
  • Satslakning med hink-i-hink (falskbotten), samma utrustning som ovan men man häller i allt 76c lakvatten på en gång (eller delat i två lika stora delar, rör om ordentligt för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen. Detta upprepas med andra halvan vattnet.
  • Satslakning i kylväska med bazookascreen. Här används bara ett kärl med ett rörformat finmaskigt stålnät som är kopplat till kranen i botten, man häller i allt lakvatten på en gång (eller två) för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen precis som satslakning med hink-i-hink.
  • Brew in a bag (BIAB), mäskning och lakning sker i ett steg i en stor finmasking påse som man har i sin kastrull. Man har all vätska i på en gång och när man har mäskat klart lyfter man upp påsen och lägger ett galler emellan påsen och kastrullen. Påsen får sedan droppa färdigt rätt ner i kastrullen.
  • Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”, en liten mängd malt får dra i vatten en kvart för att ge smak, sedan silas den av i en vanligt kökssil och DME (torkat maltextrakt) får tillsist utgöra den största delen av de förjäsbara sockerarter som gör ölen.

Flödeslakning Hink-i-hink
_GL_5621Fördelar:
Ger högre effektivitet om man trimmar in sitt bryggverk optimalt
Samma metod som stora bryggerier använder sig av
Större kapacitet både batchmässigt och alkoholhaltsmässigt på smidigt sätt eftersom man bara fortsätter laka tills man är nöjd och kan ha stor mängd malt

Nackdelar:
Ojämn effektivitet för min del
Svårt att bemästra, framförallt med olika batchstorlekar och olika maltmängder (t.ex. ale vs dipa)
Tar mycket längre tid (60-90 min)
Kräver ständig passning tills man trimmat in sitt system
Sätter ofta igen maltbädden för mig (stuck sparge) vilket skapar irritation
Svårt att reglera flödet ut ur hinken till optimala hastigheten vilket krävs
Kan ge taninsmaker vid för högt pH, dock inget jag märkt av
Mycket utrustning, kräver en lakarm och en varmvattentank som går att flödesjustera

Satslakning Hink-i-hink
_GL_3088Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Ganska hög effektivitet, jag har kommit upp i ca 77% med denna metod
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Lättare att röra om i botten med denna typ av falskbotten jämfört med bazookascreen

Nackdelar:
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, inget jag märkt dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Stor risk att sätta igen maltbädden på grund av dödutrymmet under falskbotten
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna

Satslakning i hink/kylväska med bazookascreen
140214_MLT_0008

Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Hög effektivitet, 85-87% får jag regelbundet numera
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Ger väldigt snabbt flöde ut till skillnad från satslakning med hink-i-hink/falskbotten
Sätter inte igen bädden lika lätt som med hink-i-hink eftersom det inte blir något utrymme under malten
Snabbjobbat jämfört med hink-i-hink
Mindre disk än hink-i-hink

Nackdelar:
Bazookascreenen gör att man inte på ett smidigt sätt kan röra om i botten på hinken varken vid inmäskning eller lakning
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, absolut inte min erfarenhet dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna

Brew in a bag (BIAB)
130504_biab_011

Fördelar:
Väldigt enkelt förfarande, närmast idiotsäkert; i med malt och vatten rör om vänta lyft klart
Mindre handhavande vilket ger tid över till annat under bryggdagen
Mindre disk, påsen är betydligt mer lättdiskad än hink-i-hink och det krävs ingen HLT
Sätter aldrig igen sig oavsett mäskinnehåll, dvs bra till veteöl
Ger hög fermentibilitet på grund av lös mäsk, både en fördel och nackdel
Ger inga skal i koket
Ger bra öl trots vad alla haters säger
Snabbt med minimalt med temperaturförluster pga flytt mellan olika kärl
Lätt att stegmäska

Nackdelar:
Ger mycket mjöl eller motsvarande fina partiklar i koket vilket ger 2 liter förlust i jäshinken
Oklart hur effektiviteten står sig mot de andra metoderna på grund av junk i jäshinken
Mindre hantverk
Något osexigt
Bränns i händerna trots fina Blichmannbrygghandskar
Lång tid innan inmäskning kan ske pga stor inmäskningsvolym
Kräver vattenbehandling då mäsken blir så tunn
Kräver betydligt större kastrull mot de andra metoderna för motsvarande volym, räkna med 36-50l-kastrull för att få ut 20-25 liter öl. Man kan köra maxi-BIAB, dvs att man lakar biabpåsen men då försvinner smidigheten med biab och det är närmast att betrakta som en satslakningsmetod.
Svårt att hålla temperaturen i en kastrull under mäskningen eftersom metallen leder värme så bra

Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”130323_011Fördelar:
Extremt enkelt
Snabbt

Nackdelar:
Känns inte som om man brygger på riktigt
Ger inte så bra öl jämfört med helmalt
Osexigt
Dyrt per liter färdig öl
För små marginaler för att vara precist pga små volymer

Sammanfattning
Längden på bryggdagen är egentligen inte superviktig. Jag har aldrig bryggt öl med helmalt på under 4,5 timmar utan jag brukar landa på ca 5-6 timmar inklusive den mesta disken oavsett metod. Det som är mitt hinder är snarare hur mycket jag måste jobba med bryggningen under dessa timmar. De mest intensiva perioderna är framförallt i början och slutet av bryggdagen, här finns inget utrymme för andra aktiviteter som barnpassning eller matlagning. Det är här flödeslakningen blir osmidig om man inte har ett bra automatiskt system, dvs en HLT (vattentank) som själv kan mata lakningen med nytt vatten via slang till en sprinklerarm ovanför maltbädden. Brygghuseffektivitet är metodens största fördel men när jag numera ligger runt 85-87% med satslakning ser jag ingen som helst fördel utan bara en tråkig tidsåtgång.
Satslakning hink-i-hink är en mellanväg men den ger mer disk än både BIAB och satslakning med bazookascreen, det kräver en del passning i mitt system men framförallt så sätter det igen sig lika ofta som flödeslakningen med falskbotten. Jag övergav metoden när jag gjorde större batcher ett tag eftersom det då krävdes så många ”satser” med vatten att metoden blev osmidigare än flödeslakning. Detta i sin tur hade såklart med flödeshastigheten i min falskbotten att göra.
Satslakning med bazookascreen däremot ger riktigt snabbt flöde, bra effektivitet, inga skal i koket, ren och fin vört och sätter inte igen sig lika lätt som hink-i-hink.
BIAB är snabbt och enkelt men förkortar inte bryggdagen speciellt mycket i sin helhet. Inmäskningen med BIAB kräver att jag värmer 33 liter istället för ca 15 liter till övriga metoder vilket motsvarar lakningstiden med flödeslakning.

Jag vill ha EN standardmetod för att finslipa min teknik så vilken metod kommer jag välja som ”min bryggmetod”? Vi kan börja från andra hållet istället. Delmäskningen ger inte tillräckligt bra öl för mig så den skippar jag direkt. Flödeslakning med hink-i-hink känns bra i magen men tar alldeles för lång tid för min smak samt att jag saknar utrustning för det. Satslakning med hink-i-hink fungerar bra till 20-liters-batcher men jag har gått över till det dubbla och då krävs större hinkar. BIAB har visat sig ge riktigt bra öl och är väldigt enkelt att göra men ger mycket grumlighet i koket och jäshinken. Ölet blir dock blankt och fint. Metoden innebär att jag max kan fylla ett Corneliusfat vilket är något för lite för min smak. Satslakning med bazookascreen känns mer hantverksmässigt än BIAB, ger en klarare vört i koket och högre effektivitet än BIAB.

(UPDATE)
Jag har nu skaffat ett nytt mäskkärl, bazookascreen och finslipat tekniken. Jag köpte en Rubbermaid 38-liters rund kylväska med bazookascreen på 30cm från humlegården. Effektiviteten är riktigt bra med 97% mäskeff och 87% bryghusseff. Eftersom isoleringen är ”fast” i en kylväska mot en liggunderlagsisolerad hink blir disken mycket smidigare och tunnan är lätt att hantera med sina handdtag. Jag är mycket nöjd med satslakning med denna väska och har övergett BIAB helt som standardmetod. Ska jag experimentera och göra mindre satser kan det dock bli aktuellt igen.

(uppdaterad 140806)

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Fatanläggningen är här

Fat_130522_001

Det gick inte längre
Att ständigt ha tomma flaskor i diskstället, bära in flaskor från förrådet, diska flaskor och framförallt tappa min öl på flaska. Det är något läckert med flaskor, det håller jag med om, men själva flaskningen tar 1-2 timmar per gång beroende på hur mycket som ska från jäshink till butelj. Mitt största problem är att hålla köket rent när jag flaskar med två hundar och en 1,5-årig klåfingrig dagisinfektion som inte vill något annat än att ”hjälpa till”. Efter många tankar fram och tillbaka över huruvida 5-liters partyfat eller 19-liters Corneliusfat passar mig bäst blev det tillsist fyra stycken Corneliusfat. De är knöligare att kyla ja, men jag har en öl-kyl. Mitt sista problem nu är att kylen måste stå i förrådet, vilket innebär att jag måste gå ut varje gång jag vill ta mig en öl. Vi får se om det är något jag får leva med eller om en halvstorleks-kyl kanske kan hitta en plats inomhus i framtiden.

Fadøl
Jag köpte ett helt kit med fyra renoverade fat, en 2kg kolsyretub (fylld), regulator, två picnictappar med lång smal slang (ger lagom mängd skum), kolsyreslang och en extra ”lynkkobling t. gas” som jag trodde skulle möjliggöra att ha två fat kopplade till kolsyretuben samtidigt. Pardon my dansk men lynkkobling var något annat visade det sig. Men efter att köpt ett stål-T-rör från humlegården och några oetiker-klämmor (ovassa engångs-slangklämmor) så kunde jag kapa kolsyreslangen och göra en förlängning. Jag kommer alltså kunna kolsyra två fat på en gång och även dricka från två samtidigt utan att flytta några slangar eller kopplingar. Jag köpte kitet från LundTeknik i Danmark. Frakten var rätt dyr men det blev något billigare än motsvarande från Sverige samt att ingen Svensk butik hade tub-storleken jag ville ha.

Fat_130522_006

Begagnat
Själva faten var renoverade vilket innebär att kopplingar och packningar är bytta samt att faten är trycktestade. När de jag hämtade dem på ICA så drog jag lite lätt i säkerhetsventilen när jag väntade på att kassören skulle fippla med mitt körkort. Satan vad det pyste-till där inne vid kassalinjen! Faten var fyllda med kolsyra sedan trycktestet uppenbarligen. Jag köpte lite armaturfett från Clas Ohlson vilket förvisso var billigt (15 pix typ) men tuben var väldigt liten. Har läst att Vaselin tydligen går lika bra, liksom annan smaklös ”lube” man kan råka ha hemma. Det är ju packningen och inte gängorna på faten som ska hålla tätt och det gör stor skillnad om packningarna är smorda eller inte.

Rengöring
Tyvärr skickades faten utan emballage och fraktsedeln var klistrad direkt på ett av faten, så rengöring mest invändigt räckte inte på långa vägar. Jag blandade till 19 liter VWP (Vendors Washing Powder) som även steriliserar tillskillnad från PBW många bryggare använder. Jag lossade alla kopplingar och marinerade även locken innan jag flyttade de 19 litrarna via ölslangarna genom att sätta ett lätt tryck i faten med kolsyretuben. Det tog någon timma men nu vet jag att de är fullständigt rena och jag kan rengöra lite snabbare framöver. Det som däremot var riktigt knepigt var att lossa kolsyra-in- och öl-ut-kopplingarna. Skruvarna satt som berget och trots att vi har 7 (ja sju) skiftnycklar hemma så var de för små eller för stora för att kunna vrida mellan gummihandtagen på ett smidigt sätt. Clas Ohlson har dock fasta nycklar för 50kr som underlättar något enormt. Bra kvalité verkade det vara på stålet dessutom, den nyckeln har jag resten av livet.

Fyllning
När faten var rengjorda och fått droppa av sig upp-och-ned, något som handtagen tillåter på ett smidigt sätt, så smörjde jag samtliga packningar med armaturfettet och satte ihop dem. Men det var dags att fylla ett fat med öl. Min Victor II, varianten av Victor med hälften Galaxy i sig, hade jag kallkraschat i kylen i 3-4 dagar så den fick premiäråka på fat. Det fick bli via hävert eftersom just denna hink var sist ut med att få kran på sig, framöver blir det silikonslang-transfer till sekundär eller fat som gäller. När ölet var flyttat till fatet satte jag på locket, fyllde på tomrummet mellan ölet och locket med kolsyra och tömde ut luften via säkerhetsventilen (det är den som det sitter en nyckelring på). Detta upprepades 5-6ggr för att se till att det inte fanns någon syre kvar i fatet. Sen var det bara att ställa in önskad kolsyrehalt på regulatorn på kolsyretuben (1.0 bar i detta fall) beroende på serveringstemperatur (8c ställde jag kylen på). Sen var det bara att vänta. Det tog ca 4 dagar innan det blev drickbar kolsyremängd. Det finns en snabbmetod där man ställer ett mycket högt tryck i fatet, lägger det ner på golvet och rullar det i 5 minuter. Då kan man ha kolsyrad öl på några timmar men det går åt mycket mer kolsyra och kan överkolsyra ölet, något som tar tid att åtgärda även om det går. Den metoden kommer jag säker testa vid tillfälle.

 

Fat_130522_003
Här är min t-koppling. Jag kapade den första kolsyreslangen ganska nära fatet för att kunna seriekoppla istället för att parallellkoppla om man ska snacka el-termer. Vet inte om det blev mycket smidigare men om jag i framtiden vill ha kolsyretuben utanför kylen så kan jag köra kolsyra->fat->fat istället för kolsyra->2fat rent avståndsmässigt.

Fat_130522_002

Fat_130522_004
Kolsyretuben ser helt ny ut och är nog inte en renoverad brandsläckare som är vanligt i Sverige. Regulatorn är av s.k. minimodell med bara en manometer som visar inställt tryck och inte trycket i kolsyretuben. Detta spelar mindre roll eftersom kolsyra i flytande form, som det är när tuben enda tills tuben håller på att ta slut, inte går att mäta med manometer. Regulatorn känns smidigt och gedigen men hade jag fått välja hade jag kanske tagit Humlegårdens större variant men nu ingick denna i kitet.

Fat_130522_005 Fat_130522_007 Ibland vill man ändå ha några öl på flaska, om man ska på fest, tävla i SM eller vill tömma slatten i ett fat för att fylla med ny. Då får det inte bara att använda picnic-kranen och blåsa i öl för då kommer kolsyran ge sig av. Det finns en dyr manick från Blicmann som heter Beergun som fyller utan att skumma ölet, kostar 1500kr, eller så kan man bygga en mottrycksfyllare där en slang med tryck från kolsyretuben möter ölet i en T-koppling innan ölet åker på flaska. ELLER så gör man som ”Bee” på ölbryggarforumen och bygger en ghetto-fyllare. Den består av en bit ölslang (PE-3/8) och silikonpropp (22/17 mm). Ta silikonproppen med förköpt hål i. Borra ett jättelitet hål bredvid/längsmed det förborrade hålet. Då har du ett stort och ett litet hål parallellt. Trä silikonproppens stora hål på ölslangen. Sätt slangen i picnic kranens öppning där den passar perfekt. Justera höjden på silikonproppen så slangen når botten på din flaska men silikonproppen sluter tätt i flasköppningen. Jag har testat några flaskor med mycket gott resultat. Nästan ingen skum. Ska man göra det superseriöst är det klokt att kyla ner ölen som ska flaskas till nära nollan.

Fat_130522_008Min skiftnyckel och ”keg-lube” från Clas Ohlson.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Kontrollerad jästemperatur

Hembryggare upplever ett par stycken aha-upplevelser under sin utveckling med resultatet att ölet blir betydligt bättre. Att gå från extrakt eller delmäskning till helmäskning kan vara ett sådant steg. En sak som ofta nämns först i denna kategori är dock kontrollerad jästemperatur, något som ska ta dina öl från good-to-great. Hur styr man temperaturen på jäsningen då? Det räcker inte med att ställa jäshinken i ett rum med rätt temp eftersom själva jäsningen producerar värme. Det går att sänka temperaturen med en blöt t-shirt eller vattenvad med is i, metoder som är oprecisa och förlitar sig en del på tur men såklart KAN ge önskat resultat. Den andra metoden är att styra temperaturen elektroniskt med en termostat. Beroende på om omgivningstemperaturen i rummet är betydligt högre eller lägre än önskad jästemp får man kyla (i t.ex. kylskåp) eller värma (med 40wattslampa eller hårfön i någon sorts isolerad låda). Det vanligaste är att man behöver kyla sin jäsning, framförallt med lager.

För att styra min jästemp och kunna kallkrascha (sänka ner temperaturen till -1 i några dagar för att få klarare öl och minimalt med jäst) har jag köpt ett begagnat kylskåp på Blocket och en termostat UT200. Det finns även en billigare variant som kan styra både en värme o kylkälla som heter STC1000 men den kräver en del lödning och sladdtrassel, inget jag vågade mig på som okunnig elektriker. Det är ändå starkström man pysslar med.

Här är den enklare men säkrare UT200an som finns att köpa här: Humlegårdens Ekolager – universaltermostat -40°C till 99°C (230V/16A):

130504_biab_010

UT200an kopplas in i vägguttaget och så sätter man kylskåpets kontakt i den. Sedan rattar man in önskad temperatur. Ungefär som en julgranstimer fast istället för tid så går den på temperatur. Tempen mäts sedan med en sensor på sladd men var ska man placera sin temperatursond? Jag har läst en hel del på forum om var man ska sätta sensorn och det finns en rad varianter:

1. Löst i kylskåpet – mäter då ”rumstemp” och inte grönölets temperatur.

2. I ett glas med vatten löst i kylen – tar då inte hänsyn till att jästaktiviteten ger varmare öl än vattnet.

3. I ett glas med sand – tar heller inte hänsyn till jäsaktivitet men ska ge en stabil temperatur med mindre antal svängningar.

4. I vörten – mäter jästemp men ger eventuellt snabba tempsvängningar vid kraftig jäsning eftersom ölet cirkulerar plus en såklart en viss infektionsrisk. Sensorn är inte gjord för att vara nedsänkt i vätska en längre tid. Kommer ändå ge bra resultat.

5. Utanpå jäskärlet med isolering – detta ger en genomsnittstemperatur på jäshinken men utan infektionsrisk. Detta är metoden jag kör med och är nöjd.

Ju mer man läser om jässtyrning desto mer inser man att det är ett ganska komplext ämne med många variabler men framförallt åsikter.

De som kör med STC-1000 för att styra kan ställa in så den inte sätter på och stänger av för ofta vilket skadar kompressorn på kylen. Vi som kör UT-200 kan antingen köra med något större jäs-spann t.ex. 18-19 så kylen inte drar igång lika ofta men det är inte optimalt för jästen. Jag kör med metoden att mellan UT-200an och kylen har jag en timer som kör varannan kvart. På det sättet har jag stabil temp även under högjäsning de första dagarna (det är väl då man är mest intresserad av effekten?) och jäser just nu en black IPA på 19.0c.

När det gäller isolering har jag hört att bubbelplast ska fungera bra. Jag tog en bit av överblivet ClaesOhlsonliggunderlag, skar ut lite plats för sensorn så rektangeln ligger dikt ann mot tunnan o och tejpade lite. Den tejp som fungerar i kylskåp som blir fuktiga är skavsårstejp. Jag har bytt tejplösningen på bilden nedan mot en rem som man spänner fast saker på cykelpakethållare med.

130522_004

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

BIAB x 2, GrillWeißbier och Tiefschwarz

Med lite myggnät, lite tråd och en ettårig bryggassistent bar det iväg till BIAB-landet idag. Jag och grabben var ensamma hemma och jag insåg att någon vanlig bryggning var det inte tal om tidsmässigt. Alltså syddes en brew-in-a-bag-påse ihop av min fru. Materialet var som sagt byggnät eftersom IKEA ligger lite långt borta för att bara köpa två meter tyg. Jag var orolig att mitt ”tyg” skulle släppa igenom en massa skal men det fungerade bra. Jag passade såklart på att göra en stegmäskning av en hefeweizen (GrillWeißbier) med stegen 40-50-64-69-78. Tid tog det men med induktionsplatta och isolering på kastrullen så gick det bra. Endast lite fastbränd i botten men det gick lätt att få bort. Kastrullen blev överfull så jag fick dumpa en liter lite snabbt. Beersmith lurade mig uppenbarligen. 33 liter åkte ner i tunnorna så det bra ju riktigt bra för att vara biab som gärna äter upp en hel del vätska i mäsken. Med mina flickhänder så lyckades jag inte vrida ur påsen så mycket heller så kraftigare handskar ska införskaffas. När allt var klart med weißbieren så var klockan inte mycket så jag bestämde mig för att göra ett snabbkok av en Imperial Stout (aka Tiefschwarz). För att snabba på vattenvärmningen till inmäskningen så körde jag ingång med nya 3,2kw-doppvärmaren. Gick rusktigt snabbt att komma upp i temp. Sen mäsk i en timme, upp med påsen på ugnsgallret, låt droppa av, värm vörten till kok. Enkelt låter det ju. Det var det också, speciellt med nya doppvärmaren. Jag tittade bort i några sekunder och hade plötsligt en timmes rengöring framför mig. Självklart hade jag för mycket effekt till den lilla mängden vört, men jag var lite ivrig och ville komma upp i kok snabbt. Och vad fick jag för det? OGn på Imperial Stouten blev lite för låg, något som jag skyller på påsen eller överkoket. Nån måste ta skulden helt enkelt. Biab visade sig vara riktigt roligt och väldigt enkelt. 4 timmar river jag av en pale ale på skulle jag gissa. Effektiviteten landade på ca 75% vilket är väl godkänt. Mindre disk (om man inte kokar över) och 1 timme mindre koktid eftersom man slipper laka. Biab kommer jag ta till framöver när jag inte har tid till ett fullstort kok, behöver mindre mängd eller vill stegmäska. 50kr på ÖoB för myggnätet btw…

 

130504_biab_005 Den blåa tråden var den starkaste vi hade hemma.

130504_biab_009 Min fru är en jävel på att sy så det här tog max 5 min för henne att reda ut…

130504_biab_010 Passade på att ta en bild på ett av mina senaste inköp. En termostat som går att ha till mycket, men tanken är kanske ett jäs-kylskåp i framtiden.

130504_biab_004 Victor inspekterar kastrullen.

130504_biab_011 Biabpåsen provas och jag tycker den sitter fint. Vi mätte så den skulle passa på utsidan för att vara rymmlig innuti.

130504_biab_012 Masktäthet som visade sig vara helt ok.

130504_biab_013 Blå, tråd. Zickzack och raksöm för säkerhets skull.

130504_biab_014 Snart dags för inmäsk och syrarast för Hefeweizen.

130504_biab_015 IKEAs stänkskydd för stekpannor med några skedar under förhindrar att påsen bränner fast. Bomullspåse bränner tydligen inte men jag hittade inget bra bomullstyg i tygaffären.

130504_biab_016 Monstergrillen. Doppvärmare Speidl 3200watt. Kan göra livet både glatt och surt för dig.

 

130504_biab_017 Spännbanden håller fast påsen istället för klädnypor som en del använder. Funkade mycket bra tycker jag. Jag hade slipat upp min mäskpaddel dagen till ära så den inte skulle repa påsen.

130504_biab_018 130504_biab_021 Slaffs, slaffs. Jag fick som sagt hälla av en liter för att det inte skulle svämma över.

130504_biab_023 Här är påsen efter mäskningen. Det är precis på centimetern att det inte droppar utanför. Gallret är från ugnen.

130504_biab_025 Det här är nog största maskorna som går att ha i en biab. Iallafall med min kross-storlek på malten.

130504_biab_027 Kok.

130504_biab_028 De som säger att vörten alltid är grummlig med BIAB gör tydligen ingen bra whirlpool. Såhär ser det ut i min kran iallafall.

130504_biab_029 Slängde i en näve (150g) Crystal100 i veteölen för att få lite mer färg. Hoppas det inte ger så mycket smak.

130504_biab_030 Jahopp, runda två. Här är monsterbrännaren med också. Vattnet skulle upp till 74c för inmäskning vilket gick fort. Kanske en halvtimme?

130504_biab_031 Havregryn ihop med 6 andra maltsorter (bla CarafaII, Rökmalt, Chokladmalt, Melanoidmalt, Crystal100, Palemalt)

130504_biab_033 Svart som synden. Tiefchwarz!

130504_biab_034 Och DÄR är olyckan framme. Trots den lilla mängden vätska (40% av kastrullen) så kokade helvetet över. Tog över en timme att få det rent igen.

130504_biab_035 Klegg. Handduken som jag hade mellan liggunderlaget och kastrullen gick åt fanders. En gång fungerade det, suck.

130504_biab_036Gott var det ändå, trots haveri. Det här kommer bli ett monster!

 

130504_biab_037

Kylningen tog såklart en evighet med 16 liter vört i en 50-literskastrull med tillhörande kylspiral. Ses i höst, Tiefschwarz!

 

Lindhs Weißbier VII . Frühstückbier (jäst test) (Weizen/weissbier (sydtysk typ))
Batchsize: 32.00 l
Boil time: 75 min
OG: 1.054 SG
FG: 1.016 SG
Alcohol by volume: 4.9 %
Bitterness: 18.2 IBUs
Color: 11.4 EBC Color Ingredients

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
4.00 kg Wheat (6.0 EBC) Grain 1 52.3 %
3.50 kg Pilsner (4.5 EBC) Grain 2 45.8 %
0.15 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 3 2.0 %

Total amount of malt: 7.65 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 g Nelson Sauvin [12.00 %] – Boil 60.0 min Hop 4 17.0 IBUs
15.00 g Amarillo Gold [8.50 %] – Boil 3.0 min Hop 5 1.2 IBUs

Total amount of hops: 35.00 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Bavarian Wheat (Wyeast Labs #3638) [124.21 ml] Yeast 6
1.0 pkg German Wheat (Wyeast Labs #3333) [124.21 ml] Yeast 7

Yeast cells needed: 423.4 Billion
Recommended starter size: 6.18 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Saccharification Add 43.36 l of water at 73.2 C 68.9 C 60 min
Mash Out Heat to 75.6 C over 7 min 75.6 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.67
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Measured data
PreBoil volume (100c): 36.68 l
End of boil vol (100c): 34.32 l
Volume in fermentor (20c): 32.00 l
OG: 1.056 SG
FG: 1.010 SG
ABV: 6.0 %
Mash eff.: 73.1
Brewhouse eff.: 72.00 %

BrewNotes

Tasting notes

 

 

Tiefschwarz (Imperial Stout)
Batchsize: 16.00 l
Boil time: 120 min
OG: 1.117 SG
FG: 1.031 SG
Alcohol by volume: 11.5 %
Bitterness: 64.7 IBUs
Color: 151.7 EBC Color Ingredients

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
5.00 kg Pale Ale (2-row) (6.0 EBC) Grain 1 58.3 %
0.76 kg Smoked Malt (17.7 EBC) Grain 2 8.9 %
0.74 kg Chocolate Malt (886.5 EBC) Grain 3 8.6 %
0.69 kg Crystal 100 (110.0 EBC) Grain 4 8.1 %
0.56 kg Carafa Special II (Weyermann) (817.5 EBC) Grain 5 6.5 %
0.44 kg Melanoidin (Weyermann) (59.1 EBC) Grain 6 5.1 %
0.38 kg Oats, Flaked (2.0 EBC) Grain 7 4.4 %

Total amount of malt: 8.57 kg

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
30.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 120.0 min Hop 8 46.5 IBUs
15.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 30.0 min Hop 9 16.4 IBUs
30.00 g Columbus (Tomahawk) [14.00 %] – Boil 1.0 min Hop 10 1.8 IBUs

Total amount of hops: 75.00 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
2.8 pkg Safale American (DCL/Fermentis #US-05) [50.28 ml] Yeast 11

Yeast cells needed: 325.0 Billion
Recommended starter size: 3.11 l

Brewing

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Saccharification Add 26.70 l of water at 76.2 C 68.9 C 60 min
Mash Out Heat to 75.6 C over 7 min 75.6 C 10 min

Mash pH@20c
Estimated mash pH with salts: 5.35
First measured pH: 5.20
recommended to reach target/final pH of 5.20

Sparge steps
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Measured data
PreBoil volume (100c): 21.46 l
End of boil vol (100c): 17.68 l
Volume in fermentor (20c): 16.00 l
OG: 1.105 SG
FG: 1.050 SG
ABV: 7.3 %
Mash eff.: 36.5
Brewhouse eff.: 72.00 %

BrewNotes
Efter lagring och inställd flaskning var OG1050.
I med mer jäst och primningssockret för att få igång en till jäsning.

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Flaskning av Weißbier V

130120 – Det svåraste momentet att dokumetera själv är flaskningen eftersom inget sköter sig själv som t.ex. ett kok gör. Det är heller inte någon större skillnad mellan de olika flaskningarna så jag tänkte med detta inlägg göra en lite grundligare genomgång så håller jag det kortare framöver. Jag samlar på några olika flaskor för olika sorters öl. Jag har tre backar med 50cl patentkork som är mina hemmaglas, används till det mesta men gärna veteöl. Patentkorksflaskorna är grymt smidiga att ha att göra med men är dyra. Tanken är alltså att de används så mycket som möjligt och lämnar inte huset. Sen har jag standard 50cl och 33cl-flaskor i blå samt röda backar, för tillfället ca 8 backar av dem tillsammans. Sen har jag några champagneflaskor för festliga tillfällen samt en massa uddaglas som jag haft i reserv. Gillar Weißbier-flaskorna men det är olika höjd på dem samt att de sticker upp över de blåa backarna, på väg till returglas alltså.

Min flaskningsprocess ser ut såhär:
När jag druckit upp en öl så sköljer jag ur flaskan och låter den stå med hett vatten i sig över natt. Inte nödvändigt med nattbehandlingen men oftast orkar jag inte gå iväg med flaskorna till tombacken så de kan lika gärna stå på diskbänken. Första momentet under själva flaskningsdagen är att koka upp 2dl vatten och strösocker 100-200g beroende på ölstil. Sockerlösningen får svalna till 20c i kallvattenbad. Sen flyttar jag ölet från jäskälet till ett nytt jäskärl för att separera ölet från jästkakan i botten. i nya kärlet blandas sockerlösning med öl för att kunna jäsa en andra gång på flaska och bilda kolsyra. Flaskningen går sedan till såhär:

 

130120_flaskning_0001 Tomglasen spolas rent under hög tryck med hett vatten med min flaskrensare som skruvas på kökskranen.

130120_flaskning_0002Vattnet hälls ut.

 

 

 

 

130120_flaskning_0003

Glaset sköljs med starsan i min flasksköljare och får stå i backen minst 10 min så Starsanen får verka. Gummipackningar och kapsyler får sig ett bad av Starsan också.

130120_flaskning_0004

Med en autosiphon (hävert) rör jag först om i ölet i hinken så sockret är upplöst och sedan häller jag ölet med minimal skumbildning ner i flaskorna som står i en utfälld diskmaskin. Då slipper man slabbet på golvet och kan bara stänga igen eländet efteråt.

130120_flaskning_0005

 

Hävertklämman är från en gammal hävert och den pausar såklart flödet vid flaskbyte samt håller slangen på plats så jag kan göra annat under fyllningen.

130120_flaskning_0006

Luftbubblorna kommer bara till sista flaskan när häverten suger upp luft, eller om man glömmer köra ner häverten i botten på jäshinken…

 

 

 

130120_flaskning_0007

I väntan på kapsylering är det bra om man lägger kapsyler ovanpå flaskan så kolsyra kan driva ut syret i flaskhalsen, sägs det. Själv har jag inte märkt skillnad. Disktrasa under kapsyleringapparaten håller den på plats.

130120_flaskning_0008

Vill man så kan man återanvända jäst i detta skede. Då ska den sköljas med kokt vatten som fått svalna, men det är ett heeeelt annat blogginlägg det. FG mäts såklart innan man haft i socker och provet dricks sedan upp enligt tradition. En till två veckor får flaskorna stå i rumstemp under trappen för kolsyrning och sedan lagring i tre veckor. Eller så börjar man dricka efter dag tre. Beror på hur bra tålamod man har. Skål!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ny pryl i arsenalen

130114 – Så var det äntligen dags. Biltema-kastrullen har tjänat mig väl och kommer säkert används i framtiden men min nya investering är en 50-liters Patina-kastrull med tappkran. Idag har jag provkokat på induktionshällen samt med grilltändaren för att se att det verkligen går att få ett bra rullande kok, och det gick det. Ren blev kastrullen på kuppen så det var positivt men bäst var en annan lärdom; jag klarar inte att lyfta 50 liter kokande vört upp på den höga bänken i tvättstugan. Det saknas ca 20 cm för att det ska gå, det är när armarna passerar hjärthöjd som styrkan inte räcker till för att på ett kontrollerat sätt få upp kastrullen över kanten. Tur att det inte var skarpt läge! Nu kunde jag ju bara vänta till det svalnat lite och slaska-över vatten till avloppet. Lösningen blir såklart att samtliga lyft sker med max 20 liter och att kastrullen ska stå på rätt plats (dvs bänken) direkt efter first runnings. Börjar förstå vitsen med 3-tier-systemen nu…130111_pils_0005

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Ny pryl i arsenalen

120907 – Idag kom den; maltkrossen, Coronan. Hämtade ut paketet på bussgods och åkte hem. Öppnade paketet i bagageluckan och tänkte spontant ”jävlar vad stor den är”. Efter att ha vänt och vridit lite på ”skålen” inser jag att det är en gammal riddarhjälm jag håller i. RIDÅ. Jag hade fått fel paket från bussgods. Gaaah!! Paniken. Ångesten. Trafiköverträdelserna tillbaka till bussgods… Det hela slutade dock väl och jag fick min kross. Eller kross o kross, det är ju en kvarn om man ska vara petnoga. Krossarna kostar en arm och ett ben så det får bli i en avlägsen framtid kanske…

 

35-1.4an_0012

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Kylarspiral

120901 – Nästan klar med min kylarspiral som ska förbättra min bryggmetod i två steg: 1. Jag slipper bära 25 liter kokade vört genom huset, upp för trappan och ner i badkaret. 2. Kyltiden sjunker från 90 minuter till en kvart. Resultat? Mindre DMS. Och hur smakar DMS kanske du undrar?

_GL_5699

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Magnetomrörare

120824 – Byggde mig en magnetomrörare till förkulturer idag. Saknar magnetloppa bara. Hoppas min vinkaraff ska fungera som E-kolv.

_GL_5539

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: