Posts in Category: Utrustning
Utvärdering av olika mäsk- och lakmetoder
Jag har som ni säkert märkt testat en rad olika sätt att mäska/laka på. Allt för att hitta den för mig smidigaste och roligaste metoden som ändå ger riktigt hög kvalité på mina öl. Jag lärde mig brygga med flödeslkaning hink-i-hink vilket verkar vara old-school-metoden som de flesta lärt sig brygga med. Sen gick jag över till satslakning som är vanligt i USA, slutligen testade jag BIAB som härstammar från Australien och som blivit en populär metod de senaste åren på grund av sin extrema enkelhet. Till sist blev jag bara förvirrad och bytte metod mellan varje bryggning beroende på batchstorlek och tillgång till tid. Så nu tänkte jag att det är hög tid att försöka sammanfatta hur jag upplever de olika metoderna samt lite för- och nackdelar med dem.
De olika metoderna är:
- Flödeslakning med hink-i-hink. Man mäskar i en hink med en massa hål i (falskbotten) som sitter inuti en annan hink som har en kran i botten. När man mäskat 60 min så tillsätter man 76c-vatten ca 0,5-1l i minuter och tömmer ut i botten av hinkarna och maltbädden i samma takt. Man samlar upp så mycket vört man behöver eller tills sockerhalten understiger SG 1010.
- Satslakning med hink-i-hink (falskbotten), samma utrustning som ovan men man häller i allt 76c lakvatten på en gång (eller delat i två lika stora delar, rör om ordentligt för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen. Detta upprepas med andra halvan vattnet.
- Satslakning i kylväska med bazookascreen. Här används bara ett kärl med ett rörformat finmaskigt stålnät som är kopplat till kranen i botten, man häller i allt lakvatten på en gång (eller två) för att sedan tömma ut så snabbt ens system klarar av utan att sätta igen precis som satslakning med hink-i-hink.
- Brew in a bag (BIAB), mäskning och lakning sker i ett steg i en stor finmasking påse som man har i sin kastrull. Man har all vätska i på en gång och när man har mäskat klart lyfter man upp påsen och lägger ett galler emellan påsen och kastrullen. Påsen får sedan droppa färdigt rätt ner i kastrullen.
- Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”, en liten mängd malt får dra i vatten en kvart för att ge smak, sedan silas den av i en vanligt kökssil och DME (torkat maltextrakt) får tillsist utgöra den största delen av de förjäsbara sockerarter som gör ölen.
Flödeslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Ger högre effektivitet om man trimmar in sitt bryggverk optimalt
Samma metod som stora bryggerier använder sig av
Större kapacitet både batchmässigt och alkoholhaltsmässigt på smidigt sätt eftersom man bara fortsätter laka tills man är nöjd och kan ha stor mängd malt
Nackdelar:
Ojämn effektivitet för min del
Svårt att bemästra, framförallt med olika batchstorlekar och olika maltmängder (t.ex. ale vs dipa)
Tar mycket längre tid (60-90 min)
Kräver ständig passning tills man trimmat in sitt system
Sätter ofta igen maltbädden för mig (stuck sparge) vilket skapar irritation
Svårt att reglera flödet ut ur hinken till optimala hastigheten vilket krävs
Kan ge taninsmaker vid för högt pH, dock inget jag märkt av
Mycket utrustning, kräver en lakarm och en varmvattentank som går att flödesjustera
Satslakning Hink-i-hink
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Ganska hög effektivitet, jag har kommit upp i ca 77% med denna metod
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Lättare att röra om i botten med denna typ av falskbotten jämfört med bazookascreen
Nackdelar:
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, inget jag märkt dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Stor risk att sätta igen maltbädden på grund av dödutrymmet under falskbotten
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Satslakning i hink/kylväska med bazookascreen
Fördelar:
Enkelt förfarande med mindre arbetsinsats än flödeslakning
Ger klarare vört än BIAB
Ger betydligt mer förutsägbart resultat än flödeslakning
Hög effektivitet, 85-87% får jag regelbundet numera
Går att göra flera öl från samma mäsk, s.k. parti gyle
Ger väldigt snabbt flöde ut till skillnad från satslakning med hink-i-hink/falskbotten
Sätter inte igen bädden lika lätt som med hink-i-hink eftersom det inte blir något utrymme under malten
Snabbjobbat jämfört med hink-i-hink
Mindre disk än hink-i-hink
Nackdelar:
Bazookascreenen gör att man inte på ett smidigt sätt kan röra om i botten på hinken varken vid inmäskning eller lakning
Sägs ge sämre effektivitet än flödelakning, absolut inte min erfarenhet dock
Kräver en arbetsinsats på ca 20 min
Kräver flera satser/steg vid stora batcher beroende på ens mäsktunna
Brew in a bag (BIAB)
Fördelar:
Väldigt enkelt förfarande, närmast idiotsäkert; i med malt och vatten rör om vänta lyft klart
Mindre handhavande vilket ger tid över till annat under bryggdagen
Mindre disk, påsen är betydligt mer lättdiskad än hink-i-hink och det krävs ingen HLT
Sätter aldrig igen sig oavsett mäskinnehåll, dvs bra till veteöl
Ger hög fermentibilitet på grund av lös mäsk, både en fördel och nackdel
Ger inga skal i koket
Ger bra öl trots vad alla haters säger
Snabbt med minimalt med temperaturförluster pga flytt mellan olika kärl
Lätt att stegmäska
Nackdelar:
Ger mycket mjöl eller motsvarande fina partiklar i koket vilket ger 2 liter förlust i jäshinken
Oklart hur effektiviteten står sig mot de andra metoderna på grund av junk i jäshinken
Mindre hantverk
Något osexigt
Bränns i händerna trots fina Blichmannbrygghandskar
Lång tid innan inmäskning kan ske pga stor inmäskningsvolym
Kräver vattenbehandling då mäsken blir så tunn
Kräver betydligt större kastrull mot de andra metoderna för motsvarande volym, räkna med 36-50l-kastrull för att få ut 20-25 liter öl. Man kan köra maxi-BIAB, dvs att man lakar biabpåsen men då försvinner smidigheten med biab och det är närmast att betrakta som en satslakningsmetod.
Svårt att hålla temperaturen i en kastrull under mäskningen eftersom metallen leder värme så bra
Delmäskning med torkat maltextrakt motsvarande ”Lilla köksbryggeriet”
Fördelar:
Extremt enkelt
Snabbt
Nackdelar:
Känns inte som om man brygger på riktigt
Ger inte så bra öl jämfört med helmalt
Osexigt
Dyrt per liter färdig öl
För små marginaler för att vara precist pga små volymer
Sammanfattning
Längden på bryggdagen är egentligen inte superviktig. Jag har aldrig bryggt öl med helmalt på under 4,5 timmar utan jag brukar landa på ca 5-6 timmar inklusive den mesta disken oavsett metod. Det som är mitt hinder är snarare hur mycket jag måste jobba med bryggningen under dessa timmar. De mest intensiva perioderna är framförallt i början och slutet av bryggdagen, här finns inget utrymme för andra aktiviteter som barnpassning eller matlagning. Det är här flödeslakningen blir osmidig om man inte har ett bra automatiskt system, dvs en HLT (vattentank) som själv kan mata lakningen med nytt vatten via slang till en sprinklerarm ovanför maltbädden. Brygghuseffektivitet är metodens största fördel men när jag numera ligger runt 85-87% med satslakning ser jag ingen som helst fördel utan bara en tråkig tidsåtgång.
Satslakning hink-i-hink är en mellanväg men den ger mer disk än både BIAB och satslakning med bazookascreen, det kräver en del passning i mitt system men framförallt så sätter det igen sig lika ofta som flödeslakningen med falskbotten. Jag övergav metoden när jag gjorde större batcher ett tag eftersom det då krävdes så många ”satser” med vatten att metoden blev osmidigare än flödeslakning. Detta i sin tur hade såklart med flödeshastigheten i min falskbotten att göra.
Satslakning med bazookascreen däremot ger riktigt snabbt flöde, bra effektivitet, inga skal i koket, ren och fin vört och sätter inte igen sig lika lätt som hink-i-hink.
BIAB är snabbt och enkelt men förkortar inte bryggdagen speciellt mycket i sin helhet. Inmäskningen med BIAB kräver att jag värmer 33 liter istället för ca 15 liter till övriga metoder vilket motsvarar lakningstiden med flödeslakning.
Jag vill ha EN standardmetod för att finslipa min teknik så vilken metod kommer jag välja som ”min bryggmetod”? Vi kan börja från andra hållet istället. Delmäskningen ger inte tillräckligt bra öl för mig så den skippar jag direkt. Flödeslakning med hink-i-hink känns bra i magen men tar alldeles för lång tid för min smak samt att jag saknar utrustning för det. Satslakning med hink-i-hink fungerar bra till 20-liters-batcher men jag har gått över till det dubbla och då krävs större hinkar. BIAB har visat sig ge riktigt bra öl och är väldigt enkelt att göra men ger mycket grumlighet i koket och jäshinken. Ölet blir dock blankt och fint. Metoden innebär att jag max kan fylla ett Corneliusfat vilket är något för lite för min smak. Satslakning med bazookascreen känns mer hantverksmässigt än BIAB, ger en klarare vört i koket och högre effektivitet än BIAB.
(UPDATE)
Jag har nu skaffat ett nytt mäskkärl, bazookascreen och finslipat tekniken. Jag köpte en Rubbermaid 38-liters rund kylväska med bazookascreen på 30cm från humlegården. Effektiviteten är riktigt bra med 97% mäskeff och 87% bryghusseff. Eftersom isoleringen är ”fast” i en kylväska mot en liggunderlagsisolerad hink blir disken mycket smidigare och tunnan är lätt att hantera med sina handdtag. Jag är mycket nöjd med satslakning med denna väska och har övergett BIAB helt som standardmetod. Ska jag experimentera och göra mindre satser kan det dock bli aktuellt igen.
(uppdaterad 140806)
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Fatanläggningen är här
Det gick inte längre
Att ständigt ha tomma flaskor i diskstället, bära in flaskor från förrådet, diska flaskor och framförallt tappa min öl på flaska. Det är något läckert med flaskor, det håller jag med om, men själva flaskningen tar 1-2 timmar per gång beroende på hur mycket som ska från jäshink till butelj. Mitt största problem är att hålla köket rent när jag flaskar med två hundar och en 1,5-årig klåfingrig dagisinfektion som inte vill något annat än att ”hjälpa till”. Efter många tankar fram och tillbaka över huruvida 5-liters partyfat eller 19-liters Corneliusfat passar mig bäst blev det tillsist fyra stycken Corneliusfat. De är knöligare att kyla ja, men jag har en öl-kyl. Mitt sista problem nu är att kylen måste stå i förrådet, vilket innebär att jag måste gå ut varje gång jag vill ta mig en öl. Vi får se om det är något jag får leva med eller om en halvstorleks-kyl kanske kan hitta en plats inomhus i framtiden.
Fadøl
Jag köpte ett helt kit med fyra renoverade fat, en 2kg kolsyretub (fylld), regulator, två picnictappar med lång smal slang (ger lagom mängd skum), kolsyreslang och en extra ”lynkkobling t. gas” som jag trodde skulle möjliggöra att ha två fat kopplade till kolsyretuben samtidigt. Pardon my dansk men lynkkobling var något annat visade det sig. Men efter att köpt ett stål-T-rör från humlegården och några oetiker-klämmor (ovassa engångs-slangklämmor) så kunde jag kapa kolsyreslangen och göra en förlängning. Jag kommer alltså kunna kolsyra två fat på en gång och även dricka från två samtidigt utan att flytta några slangar eller kopplingar. Jag köpte kitet från LundTeknik i Danmark. Frakten var rätt dyr men det blev något billigare än motsvarande från Sverige samt att ingen Svensk butik hade tub-storleken jag ville ha.
Begagnat
Själva faten var renoverade vilket innebär att kopplingar och packningar är bytta samt att faten är trycktestade. När de jag hämtade dem på ICA så drog jag lite lätt i säkerhetsventilen när jag väntade på att kassören skulle fippla med mitt körkort. Satan vad det pyste-till där inne vid kassalinjen! Faten var fyllda med kolsyra sedan trycktestet uppenbarligen. Jag köpte lite armaturfett från Clas Ohlson vilket förvisso var billigt (15 pix typ) men tuben var väldigt liten. Har läst att Vaselin tydligen går lika bra, liksom annan smaklös ”lube” man kan råka ha hemma. Det är ju packningen och inte gängorna på faten som ska hålla tätt och det gör stor skillnad om packningarna är smorda eller inte.
Rengöring
Tyvärr skickades faten utan emballage och fraktsedeln var klistrad direkt på ett av faten, så rengöring mest invändigt räckte inte på långa vägar. Jag blandade till 19 liter VWP (Vendors Washing Powder) som även steriliserar tillskillnad från PBW många bryggare använder. Jag lossade alla kopplingar och marinerade även locken innan jag flyttade de 19 litrarna via ölslangarna genom att sätta ett lätt tryck i faten med kolsyretuben. Det tog någon timma men nu vet jag att de är fullständigt rena och jag kan rengöra lite snabbare framöver. Det som däremot var riktigt knepigt var att lossa kolsyra-in- och öl-ut-kopplingarna. Skruvarna satt som berget och trots att vi har 7 (ja sju) skiftnycklar hemma så var de för små eller för stora för att kunna vrida mellan gummihandtagen på ett smidigt sätt. Clas Ohlson har dock fasta nycklar för 50kr som underlättar något enormt. Bra kvalité verkade det vara på stålet dessutom, den nyckeln har jag resten av livet.
Fyllning
När faten var rengjorda och fått droppa av sig upp-och-ned, något som handtagen tillåter på ett smidigt sätt, så smörjde jag samtliga packningar med armaturfettet och satte ihop dem. Men det var dags att fylla ett fat med öl. Min Victor II, varianten av Victor med hälften Galaxy i sig, hade jag kallkraschat i kylen i 3-4 dagar så den fick premiäråka på fat. Det fick bli via hävert eftersom just denna hink var sist ut med att få kran på sig, framöver blir det silikonslang-transfer till sekundär eller fat som gäller. När ölet var flyttat till fatet satte jag på locket, fyllde på tomrummet mellan ölet och locket med kolsyra och tömde ut luften via säkerhetsventilen (det är den som det sitter en nyckelring på). Detta upprepades 5-6ggr för att se till att det inte fanns någon syre kvar i fatet. Sen var det bara att ställa in önskad kolsyrehalt på regulatorn på kolsyretuben (1.0 bar i detta fall) beroende på serveringstemperatur (8c ställde jag kylen på). Sen var det bara att vänta. Det tog ca 4 dagar innan det blev drickbar kolsyremängd. Det finns en snabbmetod där man ställer ett mycket högt tryck i fatet, lägger det ner på golvet och rullar det i 5 minuter. Då kan man ha kolsyrad öl på några timmar men det går åt mycket mer kolsyra och kan överkolsyra ölet, något som tar tid att åtgärda även om det går. Den metoden kommer jag säker testa vid tillfälle.
Här är min t-koppling. Jag kapade den första kolsyreslangen ganska nära fatet för att kunna seriekoppla istället för att parallellkoppla om man ska snacka el-termer. Vet inte om det blev mycket smidigare men om jag i framtiden vill ha kolsyretuben utanför kylen så kan jag köra kolsyra->fat->fat istället för kolsyra->2fat rent avståndsmässigt.
Kolsyretuben ser helt ny ut och är nog inte en renoverad brandsläckare som är vanligt i Sverige. Regulatorn är av s.k. minimodell med bara en manometer som visar inställt tryck och inte trycket i kolsyretuben. Detta spelar mindre roll eftersom kolsyra i flytande form, som det är när tuben enda tills tuben håller på att ta slut, inte går att mäta med manometer. Regulatorn känns smidigt och gedigen men hade jag fått välja hade jag kanske tagit Humlegårdens större variant men nu ingick denna i kitet.
Ibland vill man ändå ha några öl på flaska, om man ska på fest, tävla i SM eller vill tömma slatten i ett fat för att fylla med ny. Då får det inte bara att använda picnic-kranen och blåsa i öl för då kommer kolsyran ge sig av. Det finns en dyr manick från Blicmann som heter Beergun som fyller utan att skumma ölet, kostar 1500kr, eller så kan man bygga en mottrycksfyllare där en slang med tryck från kolsyretuben möter ölet i en T-koppling innan ölet åker på flaska. ELLER så gör man som ”Bee” på ölbryggarforumen och bygger en ghetto-fyllare. Den består av en bit ölslang (PE-3/8) och silikonpropp (22/17 mm). Ta silikonproppen med förköpt hål i. Borra ett jättelitet hål bredvid/längsmed det förborrade hålet. Då har du ett stort och ett litet hål parallellt. Trä silikonproppens stora hål på ölslangen. Sätt slangen i picnic kranens öppning där den passar perfekt. Justera höjden på silikonproppen så slangen når botten på din flaska men silikonproppen sluter tätt i flasköppningen. Jag har testat några flaskor med mycket gott resultat. Nästan ingen skum. Ska man göra det superseriöst är det klokt att kyla ner ölen som ska flaskas till nära nollan.
Min skiftnyckel och ”keg-lube” från Clas Ohlson.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Kontrollerad jästemperatur
Hembryggare upplever ett par stycken aha-upplevelser under sin utveckling med resultatet att ölet blir betydligt bättre. Att gå från extrakt eller delmäskning till helmäskning kan vara ett sådant steg. En sak som ofta nämns först i denna kategori är dock kontrollerad jästemperatur, något som ska ta dina öl från good-to-great. Hur styr man temperaturen på jäsningen då? Det räcker inte med att ställa jäshinken i ett rum med rätt temp eftersom själva jäsningen producerar värme. Det går att sänka temperaturen med en blöt t-shirt eller vattenvad med is i, metoder som är oprecisa och förlitar sig en del på tur men såklart KAN ge önskat resultat. Den andra metoden är att styra temperaturen elektroniskt med en termostat. Beroende på om omgivningstemperaturen i rummet är betydligt högre eller lägre än önskad jästemp får man kyla (i t.ex. kylskåp) eller värma (med 40wattslampa eller hårfön i någon sorts isolerad låda). Det vanligaste är att man behöver kyla sin jäsning, framförallt med lager.
För att styra min jästemp och kunna kallkrascha (sänka ner temperaturen till -1 i några dagar för att få klarare öl och minimalt med jäst) har jag köpt ett begagnat kylskåp på Blocket och en termostat UT200. Det finns även en billigare variant som kan styra både en värme o kylkälla som heter STC1000 men den kräver en del lödning och sladdtrassel, inget jag vågade mig på som okunnig elektriker. Det är ändå starkström man pysslar med.
Här är den enklare men säkrare UT200an som finns att köpa här: Humlegårdens Ekolager – universaltermostat -40°C till 99°C (230V/16A):
UT200an kopplas in i vägguttaget och så sätter man kylskåpets kontakt i den. Sedan rattar man in önskad temperatur. Ungefär som en julgranstimer fast istället för tid så går den på temperatur. Tempen mäts sedan med en sensor på sladd men var ska man placera sin temperatursond? Jag har läst en hel del på forum om var man ska sätta sensorn och det finns en rad varianter:
1. Löst i kylskåpet – mäter då ”rumstemp” och inte grönölets temperatur.
2. I ett glas med vatten löst i kylen – tar då inte hänsyn till att jästaktiviteten ger varmare öl än vattnet.
3. I ett glas med sand – tar heller inte hänsyn till jäsaktivitet men ska ge en stabil temperatur med mindre antal svängningar.
4. I vörten – mäter jästemp men ger eventuellt snabba tempsvängningar vid kraftig jäsning eftersom ölet cirkulerar plus en såklart en viss infektionsrisk. Sensorn är inte gjord för att vara nedsänkt i vätska en längre tid. Kommer ändå ge bra resultat.
5. Utanpå jäskärlet med isolering – detta ger en genomsnittstemperatur på jäshinken men utan infektionsrisk. Detta är metoden jag kör med och är nöjd.
Ju mer man läser om jässtyrning desto mer inser man att det är ett ganska komplext ämne med många variabler men framförallt åsikter.
De som kör med STC-1000 för att styra kan ställa in så den inte sätter på och stänger av för ofta vilket skadar kompressorn på kylen. Vi som kör UT-200 kan antingen köra med något större jäs-spann t.ex. 18-19 så kylen inte drar igång lika ofta men det är inte optimalt för jästen. Jag kör med metoden att mellan UT-200an och kylen har jag en timer som kör varannan kvart. På det sättet har jag stabil temp även under högjäsning de första dagarna (det är väl då man är mest intresserad av effekten?) och jäser just nu en black IPA på 19.0c.
När det gäller isolering har jag hört att bubbelplast ska fungera bra. Jag tog en bit av överblivet ClaesOhlsonliggunderlag, skar ut lite plats för sensorn så rektangeln ligger dikt ann mot tunnan o och tejpade lite. Den tejp som fungerar i kylskåp som blir fuktiga är skavsårstejp. Jag har bytt tejplösningen på bilden nedan mot en rem som man spänner fast saker på cykelpakethållare med.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
BIAB x 2, GrillWeißbier och Tiefschwarz
Med lite myggnät, lite tråd och en ettårig bryggassistent bar det iväg till BIAB-landet idag. Jag och grabben var ensamma hemma och jag insåg att någon vanlig bryggning var det inte tal om tidsmässigt. Alltså syddes en brew-in-a-bag-påse ihop av min fru. Materialet var som sagt byggnät eftersom IKEA ligger lite långt borta för att bara köpa två meter tyg. Jag var orolig att mitt ”tyg” skulle släppa igenom en massa skal men det fungerade bra. Jag passade såklart på att göra en stegmäskning av en hefeweizen (GrillWeißbier) med stegen 40-50-64-69-78. Tid tog det men med induktionsplatta och isolering på kastrullen så gick det bra. Endast lite fastbränd i botten men det gick lätt att få bort. Kastrullen blev överfull så jag fick dumpa en liter lite snabbt. Beersmith lurade mig uppenbarligen. 33 liter åkte ner i tunnorna så det bra ju riktigt bra för att vara biab som gärna äter upp en hel del vätska i mäsken. Med mina flickhänder så lyckades jag inte vrida ur påsen så mycket heller så kraftigare handskar ska införskaffas. När allt var klart med weißbieren så var klockan inte mycket så jag bestämde mig för att göra ett snabbkok av en Imperial Stout (aka Tiefschwarz). För att snabba på vattenvärmningen till inmäskningen så körde jag ingång med nya 3,2kw-doppvärmaren. Gick rusktigt snabbt att komma upp i temp. Sen mäsk i en timme, upp med påsen på ugnsgallret, låt droppa av, värm vörten till kok. Enkelt låter det ju. Det var det också, speciellt med nya doppvärmaren. Jag tittade bort i några sekunder och hade plötsligt en timmes rengöring framför mig. Självklart hade jag för mycket effekt till den lilla mängden vört, men jag var lite ivrig och ville komma upp i kok snabbt. Och vad fick jag för det? OGn på Imperial Stouten blev lite för låg, något som jag skyller på påsen eller överkoket. Nån måste ta skulden helt enkelt. Biab visade sig vara riktigt roligt och väldigt enkelt. 4 timmar river jag av en pale ale på skulle jag gissa. Effektiviteten landade på ca 75% vilket är väl godkänt. Mindre disk (om man inte kokar över) och 1 timme mindre koktid eftersom man slipper laka. Biab kommer jag ta till framöver när jag inte har tid till ett fullstort kok, behöver mindre mängd eller vill stegmäska. 50kr på ÖoB för myggnätet btw…
Den blåa tråden var den starkaste vi hade hemma.
Min fru är en jävel på att sy så det här tog max 5 min för henne att reda ut…
Passade på att ta en bild på ett av mina senaste inköp. En termostat som går att ha till mycket, men tanken är kanske ett jäs-kylskåp i framtiden.
Victor inspekterar kastrullen.
Biabpåsen provas och jag tycker den sitter fint. Vi mätte så den skulle passa på utsidan för att vara rymmlig innuti.
Masktäthet som visade sig vara helt ok.
Blå, tråd. Zickzack och raksöm för säkerhets skull.
Snart dags för inmäsk och syrarast för Hefeweizen.
IKEAs stänkskydd för stekpannor med några skedar under förhindrar att påsen bränner fast. Bomullspåse bränner tydligen inte men jag hittade inget bra bomullstyg i tygaffären.
Monstergrillen. Doppvärmare Speidl 3200watt. Kan göra livet både glatt och surt för dig.
Spännbanden håller fast påsen istället för klädnypor som en del använder. Funkade mycket bra tycker jag. Jag hade slipat upp min mäskpaddel dagen till ära så den inte skulle repa påsen.
Slaffs, slaffs. Jag fick som sagt hälla av en liter för att det inte skulle svämma över.
Här är påsen efter mäskningen. Det är precis på centimetern att det inte droppar utanför. Gallret är från ugnen.
Det här är nog största maskorna som går att ha i en biab. Iallafall med min kross-storlek på malten.
Kok.
De som säger att vörten alltid är grummlig med BIAB gör tydligen ingen bra whirlpool. Såhär ser det ut i min kran iallafall.
Slängde i en näve (150g) Crystal100 i veteölen för att få lite mer färg. Hoppas det inte ger så mycket smak.
Jahopp, runda två. Här är monsterbrännaren med också. Vattnet skulle upp till 74c för inmäskning vilket gick fort. Kanske en halvtimme?
Havregryn ihop med 6 andra maltsorter (bla CarafaII, Rökmalt, Chokladmalt, Melanoidmalt, Crystal100, Palemalt)
Svart som synden. Tiefchwarz!
Och DÄR är olyckan framme. Trots den lilla mängden vätska (40% av kastrullen) så kokade helvetet över. Tog över en timme att få det rent igen.
Klegg. Handduken som jag hade mellan liggunderlaget och kastrullen gick åt fanders. En gång fungerade det, suck.
Gott var det ändå, trots haveri. Det här kommer bli ett monster!
Kylningen tog såklart en evighet med 16 liter vört i en 50-literskastrull med tillhörande kylspiral. Ses i höst, Tiefschwarz!
| Lindhs Weißbier VII . Frühstückbier (jäst test) (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 32.00 l Boil time: 75 min OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG Alcohol by volume: 4.9 % Bitterness: 18.2 IBUs Color: 11.4 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 7.65 kg
Total amount of hops: 35.00 g
Yeast cells needed: 423.4 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes Tasting notes |
| Tiefschwarz (Imperial Stout) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 16.00 l Boil time: 120 min OG: 1.117 SG FG: 1.031 SG Alcohol by volume: 11.5 % Bitterness: 64.7 IBUs Color: 151.7 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 8.57 kg
Total amount of hops: 75.00 g
Yeast cells needed: 325.0 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Flaskning av Weißbier V
130120 – Det svåraste momentet att dokumetera själv är flaskningen eftersom inget sköter sig själv som t.ex. ett kok gör. Det är heller inte någon större skillnad mellan de olika flaskningarna så jag tänkte med detta inlägg göra en lite grundligare genomgång så håller jag det kortare framöver. Jag samlar på några olika flaskor för olika sorters öl. Jag har tre backar med 50cl patentkork som är mina hemmaglas, används till det mesta men gärna veteöl. Patentkorksflaskorna är grymt smidiga att ha att göra med men är dyra. Tanken är alltså att de används så mycket som möjligt och lämnar inte huset. Sen har jag standard 50cl och 33cl-flaskor i blå samt röda backar, för tillfället ca 8 backar av dem tillsammans. Sen har jag några champagneflaskor för festliga tillfällen samt en massa uddaglas som jag haft i reserv. Gillar Weißbier-flaskorna men det är olika höjd på dem samt att de sticker upp över de blåa backarna, på väg till returglas alltså.
Min flaskningsprocess ser ut såhär:
När jag druckit upp en öl så sköljer jag ur flaskan och låter den stå med hett vatten i sig över natt. Inte nödvändigt med nattbehandlingen men oftast orkar jag inte gå iväg med flaskorna till tombacken så de kan lika gärna stå på diskbänken. Första momentet under själva flaskningsdagen är att koka upp 2dl vatten och strösocker 100-200g beroende på ölstil. Sockerlösningen får svalna till 20c i kallvattenbad. Sen flyttar jag ölet från jäskälet till ett nytt jäskärl för att separera ölet från jästkakan i botten. i nya kärlet blandas sockerlösning med öl för att kunna jäsa en andra gång på flaska och bilda kolsyra. Flaskningen går sedan till såhär:
Tomglasen spolas rent under hög tryck med hett vatten med min flaskrensare som skruvas på kökskranen.
Vattnet hälls ut.
Glaset sköljs med starsan i min flasksköljare och får stå i backen minst 10 min så Starsanen får verka. Gummipackningar och kapsyler får sig ett bad av Starsan också.
Med en autosiphon (hävert) rör jag först om i ölet i hinken så sockret är upplöst och sedan häller jag ölet med minimal skumbildning ner i flaskorna som står i en utfälld diskmaskin. Då slipper man slabbet på golvet och kan bara stänga igen eländet efteråt.
Hävertklämman är från en gammal hävert och den pausar såklart flödet vid flaskbyte samt håller slangen på plats så jag kan göra annat under fyllningen.
Luftbubblorna kommer bara till sista flaskan när häverten suger upp luft, eller om man glömmer köra ner häverten i botten på jäshinken…
I väntan på kapsylering är det bra om man lägger kapsyler ovanpå flaskan så kolsyra kan driva ut syret i flaskhalsen, sägs det. Själv har jag inte märkt skillnad. Disktrasa under kapsyleringapparaten håller den på plats.
Vill man så kan man återanvända jäst i detta skede. Då ska den sköljas med kokt vatten som fått svalna, men det är ett heeeelt annat blogginlägg det. FG mäts såklart innan man haft i socker och provet dricks sedan upp enligt tradition. En till två veckor får flaskorna stå i rumstemp under trappen för kolsyrning och sedan lagring i tre veckor. Eller så börjar man dricka efter dag tre. Beror på hur bra tålamod man har. Skål!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ny pryl i arsenalen
130114 – Så var det äntligen dags. Biltema-kastrullen har tjänat mig väl och kommer säkert används i framtiden men min nya investering är en 50-liters Patina-kastrull med tappkran. Idag har jag provkokat på induktionshällen samt med grilltändaren för att se att det verkligen går att få ett bra rullande kok, och det gick det. Ren blev kastrullen på kuppen så det var positivt men bäst var en annan lärdom; jag klarar inte att lyfta 50 liter kokande vört upp på den höga bänken i tvättstugan. Det saknas ca 20 cm för att det ska gå, det är när armarna passerar hjärthöjd som styrkan inte räcker till för att på ett kontrollerat sätt få upp kastrullen över kanten. Tur att det inte var skarpt läge! Nu kunde jag ju bara vänta till det svalnat lite och slaska-över vatten till avloppet. Lösningen blir såklart att samtliga lyft sker med max 20 liter och att kastrullen ska stå på rätt plats (dvs bänken) direkt efter first runnings. Börjar förstå vitsen med 3-tier-systemen nu…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ny pryl i arsenalen
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Kylarspiral
120901 – Nästan klar med min kylarspiral som ska förbättra min bryggmetod i två steg: 1. Jag slipper bära 25 liter kokade vört genom huset, upp för trappan och ner i badkaret. 2. Kyltiden sjunker från 90 minuter till en kvart. Resultat? Mindre DMS. Och hur smakar DMS kanske du undrar?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Magnetomrörare
120824 – Byggde mig en magnetomrörare till förkulturer idag. Saknar magnetloppa bara. Hoppas min vinkaraff ska fungera som E-kolv.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lakkärl
120821 – Efter att varit inne på (samt byggt) en bazookascreen insåg jag att den förmodligen inte kommer hålla måttet. Framförallt inte till veteöl där vetemalten tydligen täpper igen hål mycket bättre än kornmalten. Att köra kärl-i-kärl verkar vara den mest populära metoden då det ger ett väldigt jämt flöde genom bädden. Ytterligare två tunnor köptes alltså från Vinland i Linköping eftersom jag hade vägarna förbi och frakten från Humlegården eller MaltMagnus skulle göra tunnorna för dyra annars. Köpte även lite spraymalt för att kunna sätta egna förkulturer och kanske skörda från kreusen eller jästkakan i framtiden. Till dagens projekt, borra hål i tunnan. 2,5mm-hål visade sig vara busenkelt att borra, om det inte vore för att min fru använt upp all kräm i Boschen till grabbens nya garderob. Får bli en Oppigård Single Hop medan batteriet laddar klart. Sen ska det i 300 hål till! Här ska lakas…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer