(uppdaterad 150225)

Efter man kokat sin vört och den ska ner i jäshinken så vill man sila bort så mycket humle och druv som möjligt, så långt är de flesta med även om vissa häller rubbet ner i hinken (dock finns en viss risk för plastiga felsmaker med denna). Jag har gjort ett test på hur mycket smak det faktiskt ger med druv i jäsningen. Hur denna separering eller filtrering ska gå till på bästa sätt beror så klart på bryggarens preferenser men även satsstorlek. Professionella bryggare har någon form av filter och ofta tillhörande pump som sätter fart på vörten. Vi hembryggare i Sverige (USA är en annan historia) förlitar oss oftare på gravitation eftersom livsmedelsklassade pumpar är dyra i Sverige. Det finns en rad olika metoder för filtreringen och jag vill med detta inlägg dela med mig av mina tankar och erfarenheter… De går i den ordningen jag tror många bryggare har testat sig fram mellan metoderna från nybryggare och framåt. Jag ska tillägga att det är väsentlig skillnad på metoderna beroende på om man använder sig av kottar eller pellets, jag har gått över nästan helt till pellets eftersom vörtförlusterna blir mindre, de ger mer humlesmak för pengarna (ca 20%), pellets håller sig bättre i frysen med mindre oxidering samt att de tar mindre plats om man som jag bulkköper 500g-förpackningar. (uppdatering) Numera är det 5x100g man går instället för 500g vilket ökar hållbarheten avsevärt.

Humlekokpåse
Det var så här jag lärde mig brygga. Stoppa i humlen i en nätpåse/humlestrumpa/kokpåse etc. ner i koket och fiska sedan upp påsen ur koket när du kylt klart. Enkelt, billigt, perfekt, underbart. Eller? Den största nackdelen med denna metod är såklart att humlen inte får flyta fritt i kastrullen och därmed får ett sämre utbyte, oklart hur många procent men 20-30% skulle jag gissa. Inga problem med en veteöl på 15IBU, släng i 4-5 pellets till så är saken biff. Ska man göra 50 liter dipa däremot, med upp till 1 kilo humle, då går det åt många strumpor och så har man den där känslan i magen att man inte utnyttjar den underbara smaken hela vägen ut… Sen suger ju påsen med humle upp en massa vört också, vågar man klämma ut den eller inte? Jag har klämt för kung-och-fosterland utan några kärva tanninsmaker, men det känns inte optimalt. Humlestrumporna passar superbra till torrhumling i fat eller kok av konstiga ingredienser som ostron eller ingefära…
Ska även tillägga att det finns en variant på detta som heter Hopspider. Det är en större påse där öppningen är kvar utanför kastrullen så det går att fylla på med humlegivor allt eftersom. Säkert bättre än kokstrumporna men även denna metod lämnar kvar varm/kalldruv efter kok och eventuellt mindre utvinning av humlesmak. De förhindrar även att ha i en doppvärmare som jag använder som värmekälla vilket gör att jag har inte övervägt den metoden.

Saftsil
Saftsilen har seglat upp till förstaplats bland många nybryggare tack vare Henok och Karls härliga bok ”Brygg öl”. Tanken är att du efter kok lyfter upp kastrullen (eller har den högt) och häller hela vörten genom en saftsil som står ovanpå din jäshink och silar bort humlen och kalldruv. En bra metod som även syresätter hela vörten en del före jäsning, två flugor i en smäll. Men vad händer när man stegar upp batchen till dubbla, trippla eller quadruppla den som står i boken (recepten i denna bok är för 10 liter färdigt öl). Jo silduken sätter igen så man står där med en full saftsil och en sked som man skrapar på sidorna av saftsilen för att det ska rinna igenom lite vört, hela momentet kan plötsligt ta 15-20 minuter. Återigen så är detta inget problem om man brygger lågaromhumlat som en pilsner, veteöl, stout eller liknande. DubbelIPAN kommer inte vara smidig ens om du köper fyra utbytbara dukar till saftsilen och byter ut allt eftersom, jag har testat. Silukarna måste dessutom kokas först och det finns risk att du bränner fingrarna när du ska byta duk. Det går att köra med en kökssil/ruskslag också, de släpper igenom lite större partiklar men ganska snabbt sätter även den igen sig, framförallt med pellets. En flerstegskombination med grovt när först och finare sen hjälper en del men då blir det mer att desinficera och diska.

Sil/Durkslag
Någon form av sil eller durkslag fast med små hål fungerar utmärkt till kottar och halvbra till pellets, druv åker rakt igenom. Okej som avsilare och smidig att desinficera innan användning, bara att stoppa ner den i koket.

Whirlpool
Om man tar en slev och vevar kraftfullt med ca 180 rpm (tre varv i sekunden) utmed kastrullkanten i grytan så får man en kraftig koncentrisk virvel i vörten, lite som när barn springer runt längs kanterna i en pool. Den virveln kommer få all humle i pelletsform och druv att så småningom samlas i en kon i botten och mitten av kastrullen. Det tar ca 20 min för konen att bildas på botten och lyckas du bra med detta kan du sedan tömma ut klar och fin vört från toppen via en hävert/autosiphon, med en diptube längskanten eller så använder du kranen på sidan av kastrullen och tappar försiktigt så det inte blir strömt där nere i botten. Denna metod fungerar utmärkt, ända tills du drar upp på humlemängden. Då blir det ingen vidare kon utan en tjock matta över hela botten på kastrullen. Kör man BIAB så får man för mycket druv för att detta ska vara smidigt också har jag märkt. Det finns de som svetsar fast en halvmåneformad plåt 5cm hög och ca 2-3 cm utanför utloppet vilket minskar förstörandet av konen. Vill man inte svetsa (eller som jag, vet inte hur man svetsar) så är plåten inget alternativ.

I-med-rubbet-i-hinken
En lite mer slö och kanske uppgiven approach till humleavskiljning. ”Har jag mycket humle i så kommer skiten ändå att åka ner i hinken så jag kan lite gärna släppa på hela böset direkt.” Det går ju förvisso att låta jäshinken sedimentera och sedan separera humle och druv genom att flytta ölen/vörten till ny hink. Men principen bakom denna ”metod” är att man skiter i hela saken och låter det jäsa med. Antingen så primärjäser man bara två veckor och sedan tappar på flaska eller fat, eller så flyttar man till sekundär och lämnar oönskade partiklar bakom sig i det stadiet. Jag har testat denna metod och den fungerar, ölförlusten landar dock på flertalet liter och det påverkar definitivt smaken vilket jag gjort test på. Fungerar till pilsner/veteöl men inget för den som gillar humle.

Hopstopper
Genom att sätta ett finmaskigt (inte allt för finmaskigt) filter före utloppet av kastrullen så bildar humlen och druvet snabbt ett filter redan i kastrullen och klar vört kommer ut utan att man behöver tappa någon humlearom. Originalet är ganska dyrt men hopstoppern är ett billigt gör-det-själv-projekt. Två kökssilar från IKEA, lite rostfri ståltråd och viss fritid så är det snabbt fixat. Min första prototyp var ansluten via silikonslang eftersom den är lätt att ta bort för rengöring, sen blev det ett metallrör som går till botten för att inte förlora så mycket vört. Denna fungerar bra men kan sätta igen halvvägs vilket är väldigt frustrerande. En del humle åker igenom och flödet ut ur kastrullen är begränsat. Använder man kan en bazookascreen vara ett alternativ här, allt beroende på hur stort kok man har.

Hoprocket
Tanken med denna manick är att man fyller den med nya färska okokade humlekottar och pumpar vörten med den kokade humlen och druv igenom. De nya humlekottarna agerar filter och bidrar samtidigt med arom. Jag har inte testat hoprocketen men den är säkert jättebra. Dock krävs en pump för att den ska fungera samt att den är ganska dyr. Det är ytterligare en infektionsriskhöjare och sen måste man fylla den med humle för att den ska fungera och det kanske man inte vill till en veteöl t.ex. En bra IPA-humlestoppare med andra ord.

BIAB-påse
Denna metod är i stort sätt samma tanke som med en saftsil fast i betydligt större skala. Man tar en desinficerad/kokt biab-påse och spänner över jäshinken, häller i hela batchen och lyfter påsen samt eventuellt skakar. Det fungerar hyfsat men en hel del skräp hamnar i jäshinken ändå. Blir flödet dåligt ur påsen, som med Sarita/Teresia-tyget från IKEA, tvingas man skaka påsen upp och ner för att få ut all vört och även klämma på påsen. Jag har även testat med min gamla BIAB-påse som har väldigt mycket större maskor (myggnät) och där fastnade kottar bra, pellets halvbra och druv inte alls. Där behövdes inget skak utan 1 sekunds lyft bara.

Sammanfattning
Här finns såklart inga rätt eller fel även om jag dömt ut vissa metoder i denna text. Det beror på att de helt enkelt inte fungerat bra för mig eller så är de för tråkiga och enerverande (saftsil). Så länge en metod fungerar för dig så fortsätt med den för all del. Batchstorlek spelar stor roll i hur man upplever de olika metoderna och självklart hur mycket humle man kokar men framförallt inte vill ha med i jäsningen. Skriv gärna i kommentarerna vad ni kör för metod och vad ni gillar/ogillar med den.

Uppdatering 150225, Ny metod – Sedimentering
Jag har börjat använda mig av sedimeteringsmetoden dvs jag låter humle och druv sjunka till botten under kranen på kokkärlet. Har tidigare labbat med whirlpool men får det bara att funka ibland så jag har skippat det. I och med Braumeistern brygger jag ca 9 liter mer än jag behöver så jag kan använda mig av det som är ovanför kranen enbart eller luta på kärlet mot slutet för att plocka 2-3 liter ren vört extra. När jag fått min mängd i jäshinkarna fyller jag någon pet-flaska med vört också som jag stoppar i frysen för att ha till förkulturer. Sista 4-5 litrarna blir grumliga så vill jag spara dom måste dom filtreras i saftsil eller kaffefilter (tar evighet) som jag dock inte behöver desinficera innan eftersom den vörten ändå ska kokas igen. Ibland låter jag en grumlig petflaska stå och sedimentera 2 timmar i kylen och dekantera till ny flaska, ca hälften av volymen går då att få fin utan ansträngning.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: