Posts in Category: Grainfather
Grainfather SF70 Konisk jästank
Reklam. Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått jästanken för utvärdering av Grainfather. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar.
Det finns många olika sätt att jäsa på och de har alla sina för- och nackdelar. Äldst i gemet är öppna träfat men det främst Pilsner Urquell som envist kämpar på med denna tradition. Därefter har vi öppen jäsning i basäng och då ofta kaklade varianter, vilka återfinns i områden kring Bayern ända ner till Tyrolen. Detta gäller främst småskalig produktion av lageröl eftersom det till veteöl nyttjas öppen jäsning även hos kommersiellt stora bryggerier som t.ex. Schneider.
Modern tillverkning av lager och merparten ale sker nästan uteslutande i cylinderkoniska tankar eftersom de är utrymmeseffektiva, lätta att rengöra på plats (CIP) med automatik samt att det höga trycket på jästkakan, iom högt stående vattenpelare, fungerar ester- och fenolhämmande liknande hobbybryggningens tryckjäsning. Andra fördelar är att konen gör det lättare att dumpa kalldruv före jäsning och att samla jästen efter jäsningen.
För oss nordiska hembryggare dominerade länge den klassiska 30L-plasthinken som jäsningsalternativ eftersom de gamla glasdamejeannerna till vinproduktion var knöliga att göra rena och “glas-carboys” var svåra att få tag på. När carboys väl kom i plastvariant var intresset relativt svalt och användes ofta som sekundärjäskärl/lagringskärl vilket helt gått ur modet. Sedan något år har trycktåliga PET-behållare blivit moderna även om deras ända funktionsskillnad jämfört med att jäsa i Corneliusfat är att de är genomskinliga så det går att se jäsningen (vilket slutsats det nu går att dra från den okulära besiktningen). Rostfria hinkar har funnits relativt länge på hembryggarmarknaden men till ett ganska högt pris. Samtidigt är det många hembryggare som vill att deras små hemmabryggerier ska likna professionella i mångt och mycket så på önskelistan har alltid cylinderkoniska tankar trumfat raka hinkar om det nu ändå ska svida lite i plånboken.
De rostfria cylinderkoniska tankarna för hembryggare finns i främst tre varianter; den enkla standardtanken som motsvarar en rostfri hink fast med konisk botten, den kylmantlade varianten och slutligen den trycktåliga varianten som går att få med eller utan kylmantel.
I samband med lansering av sina två senaste bryggverk släppte Grainfather även en cylinderkonisk tank i den enklare S-serien kallad SF70. Som namnet avslöjar är totalvolymen på 70 liter och den tänkta maxvolymen att jäsa uppges vara 65 L. Tanken klarar inte tryckjäsning och den saknar kylmantel men är kompatibel med Grainfathers GCA kit så det går att ha extern kylning till den. Den är även så pass smal och hög att den går in i ett kylskåp men det är små marginaler så de nyare och moderna AAA-kylskåpen som har tjockare isolering kan vara för smala. Det är främst handtagen på tanken som bygger det lila extra så det är klokt att mäta sin kyl ordentligt innan köp.
SF70 är utrustad med två kranar. En mindre provtagningskran utrustad med 10mm-nippel en bit upp på koniska delen av tanken och den har ett justerbart rör på insidan för att kunna välja vilken nivå den ska tappa från. Provtagningskranen går även att använda när ölet ska tappas på fat eller flaska. I botten av den koniska tanken sitter en större 3/4”-kran som levereras utan nippel och är tänkt för att dumpa kalldruv, dumpa/samla jäst eller tappa öl från. Bredvid provtagningskranen sitter ett dykrör där det går att stoppa in en termometer (tillbehör) i eller temperatursensorn som styr kylaren/kylen (STC1000 i mitt fall). Det ger en bättre styrning av jäsningstemperaturen än att ha sensorn fasttejpad på sidan av jästanken. Locket till tanken är utrustat med en silikonpackning på insidan och istället för hål till jäsrör sitter det en stor öppning med 1,5” TC-koppling så det går att montera diverse tillbehör främst rör. Det medföljer en silikonpropp som passar i hålet samt ett jäsrör/vattenlås. Tanken står på tre ben som går att ha i två olika höjdlägen för att kunna välja vilken totalhöjd tanken ska ha. Benen kan stå direkt på marken som de är eller på tre låsbara hjul som medföljer. Insidan av tanken har en stor och tydlig stansad volymskala med både liter och US gallon.
Mina kommentarer
Jag har jäst i väldigt många olika kärl genom åren, allt från jäshink 10/30/60 L, cylinderkonisk plasttank (Fast Ferment), glasdamejeanne 5/10/30/50L och Corneliusfat till stålhink 45/60/95 L och de har alla sina för- och nackdelar. Den stora fördelen med just konisk jästank är möjligheten att kunna tappa ur och spara jästen på ett smidigt sätt och fördelen med rostfritt är både livslängden och täthet mot syre.
På plussidan har Grainfather SF70 en väldigt bra anpassad storlek för att matcha de lite större bryggverken som Grainfather G70, Braumeister 50 eller Brewtools B80 Pro då de brukar ge ca 50-55 liter vört efter alla vätskeförluster i processen. SF70 känns ganska robust även om den är lätt och insidan är väldigt högpolerad vilket underlättar diskande väldigt mycket. En Insida som ser ut som utsidan av en Patinakastrull är inte att rekommendera eftersom den kan fastna bakterier i de små reporna, den här är alltså blankpolerad. Av samma anledning rekommenderar jag så lite mekaniskt rengörande som möjligt på insidan av jästankar/jäshinkar. Låt PBW eller Enzybrew göra jobbet med rengöring, inte en diskborste eller svamp. Jag har diskat den genom att sätta en vörtspridare i silikonproppen i toppen och cirkulerat Enzybrew med en pump. Att placera hela tanken i min fattvätt fungerar inte smidigt på grund av SF70:s höga höjd.
Alla svetsfogar är snyggt gjorda så de håller sig sanitära i framtiden. Volymskalan på insidan är väldigt tydlig och bra och även om jag skulle vilja kunna se volymen från utsidan så skulle jag inte vilja ha ett stigarrör som blir svårt att hålla sanitärt.
På minussidan så tycker jag SF70 är något instabil vid förflyttning, både med och utan vört i och framförallt med benen i den övre positionen. Den höga tyngdpunkten är den stora boven men även avståndet mellan benen och de något små hjulen. Att fylla tanken med 65 liter och rulla iväg den en längre sträcka eller över trösklar bör helst göras av två personer eller med hög koncentration/styrka. Av någon anledning följer det inte med någon slangnippel till 3/4”-ventilen i botten och de är inte helt lätta att hitta rostfria till överkomligt pris. Silikonpackningen i locket har jag inte lyckats ta bort för rengöring men det är möjligt att det går att göra, dock ej så smidigt.
Tappas ölet från provtagningskranen så blir det fem liter kvar av öl och jästkakan vilket är i högsta laget. Hade röret till provtagningskranen varit några cm längre hade det gått att välja en något lägre position för de som önskar detta. Jag hade gärna även sett 12mm-nippel på provtagningskranen.
På det stora hela tycker jag detta är en väldigt fin och snygg cylinderkonisk jästank med genomgående hög kvalité och genomarbetade detaljer. Med benen i den övre positionen står tanken på perfekt höjd för att fylla Corneliusfat och det ska även gå att hjälpa flödet med ett lätt CO2-övertryck men något maxtryck är inte angivet så tryckjäsning är som sagt inte rekommenderat.
Data
Dubbla kranar
Dykrör till temperaturövervakning eller styrning
“304 grade” stål
Två olika höjder på benen
113° kon
Silikonpropp, jäsrör och hjul ingår.
Kapacitet: 70 liter till bredden, 65 liter jäsvolym
Diameter: 41 cm
Höjd (med jäslås och benen i övre position): 130 cm
Vikt: 13 kg
Pris: 5495 kr
Tanken kommer omonterad men det tar endast någon minut att sätta ihop delarna.
Benens fästpunkt i tanken utgörs av kraftfulla skruvar som är fastsvetsade i en platta.
Muttrarna bör spännas med nyckel för att få bra stabilitet i hela tanken.
Svängbara och låsbara hjul. Jag hade gärna sett en något större variant.
Här är min temperaturgivare till STC1000 instucken i dykröret som demonstration.
Rejäla bärhandtag som är tänkta att användas när kärlet är tomt.
Locket hålls på plats med 6st fjädrade spännen.
Standard 3/4″-tums kulkoppling där det alltså inte medföljer någon slangnippel.
Provsmakningskranen med fast 10mm slangnippel.
Insidan av locket.
Närbild på silikonpackningen som är nedsänkt i locket.
1,5″ standard TC-koppling.
Medföljande silikonpropp och jäsrör som passar i hålet om man inte vill sätta TC-koppling.
Det går även att sätta en bil ölslang i hålet för att leda CO2 till fat för att blåsa ur luft.
Stansad skala på insidan.
Insidan av tanken.
Dykröret och provsmakningskranens insida/rör.
Ett rör som endast sitter på plats med två silikonpackningar på.
Smaskig närbild på logga.
Sluten överföring av öl till fat där CO2 vandrar tillbaka till tanken.
Mängden öl och jäst kvar i konen efter tapp till fat via provsmakningskranen, totalt 5 liter.
Rengöring av tanken med CIP (clean in place) även om jag flyttat ut tanken ur kylen just här.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lågsyrebryggning (LOB/LoDO) med Grainfather G40 (P27)
Den här bryggningen ville jag testa i skarpt läge hur Grainfather G40 presterar som lågsyrebryggverk. När jag utvecklade min metod för att brygga med mindre syre på två andra bryggverk så tog det väldigt många bryggningar innan jag lärde mig parera alla fallgroparna, så jag visste att chanserna för ett hellyckat förstaförsök inte skulle vara enorma men ett bra sätt att lära känna maskinen lite djupare. Min förra bryggning med denna maskin ville jag se hur den hanterade 40 liter eftersom det är lite av dess USP men denna gång var 24 liter en mer rimlig mängd för att fylla ett fat plus lite marginal. När vi ändå är inne på siffror så gav det en maltnota på 5,39 kg malt på 34,8L enligt Grainfatherappen och 33,4L mäskvatten enligt Beersmith.
Jästätarmetoden
Steg ett med all lågsyre bryggning är att reducera de ca 8ppm syre som finns i mäskvattnet ner till närmast noll. Det finns främst två metoder; 1. Att koka vattnet i 5 minuter först och kyla till mäsktemperatur (förkokarmetoden). Eller 2; Att krydda obehandlat vatten/kranvatten med lika mycket jäst som socker (11 gram vardera till 20l-sats), som sedan vid 20-30 grader konsumerar/jäser bort allt syre i vattnet (jästätarmetoden). Jag har tidigare använt förkokarmetoden för att samtidigt passa på att desinficera slangar och plattvärmeväxlare men nu förbättrat den delen av bryggdagen med en annan lösning. Alltså körde jag jästätarmetoden denna gång som ju är betydligt enklare, även om den inte rent visuellt går att bedöma hur väl den lyckats i jämförelse med ett stormkok.
Kvällen före bryggdagen värmde jag därför mäskvattnet till 22c och hade i 14 gram socker och 14 gram torrjäst av billigaste brödbakartyp (Kronjäst). Sedan la jag på mitt flytande lock och lät jästen under natten kalasa på allt syre. Det flytande locket minskar takten som syre kan återdiffusera och tillsammans med den fortfarande aktiva jästen håller sig denna lösning syrefri ett dygn utan problem. Vill man snabba på detta förfarande och inte köra jäsningen under många timmar kan man antingen ha i mer jäst/socker-blandning eller höja temperaturen till 30°C istället. Då kan mäskvattnet vara syrefritt på ca en halvtimme. För min del hade jag redan fyllt på vattnet kvällen innan för att på morgonen trycka igång uppvärmning till mäsktemperatur medan morgonkaffet inmundigades.
Innan vi lämnar denna punkt vill jag passa på att nämna det klockrena humlefiltret i botten på G40. Jag hade installerat det innan jag fyllde på vatten och märkte att en hel del luft blev kvar där under. Så bästa förfarande för lågsyrebryggning är att fylla vatten först och sedan sätta i det filtret. Gör man ändå i fel ordning kan man lyfta på filtret med hjälp av lyftstången till maltkorgen för att släppa upp alla bubblor och sen ganska enkelt trycka tillbaka det på plats, utan att köra ner hela armen.
Inmäskning
Eftersom varken förkok eller jästätarmetoden räcker som skydd för malten måste vi tillsätta antioxidanter som reagerar med maltens och inmäskningens syre först så att inte maltens egna antioxidanter ska göra det. Det är alltså lämpligt att ha i sulfit (denna gång som Antioxin SBT) ihop med övriga salter i detta steg samt röra om försiktigt så salterna blandar sig. Efter detta hällde jag i den nykrossade malten i maltkorgen som vilade ovanpå G40ns integrerade bärstång och sänkte sedan sakta ner maltkorgen med en vinsch under 5 minuters tid. Slutligen rörde jag om i mäsken så försiktigt jag bara kunde för att inte introducera nytt syre. Däärefter la jag på det flytande locket ovan på mäsken, kopplade in recirkuleringsslangen som jag satt en vörtspridare på denna gång för att inte störa maltbädden och slutligen startade mäskprogrammet. Recirkuleringsslangen gick ner bakom flytande locket och flödet justerade jag till ca 1/3-del av max (se bild på röda kranen längre ner).
Mäskning
Själva mäskprogrammet jag körde via Grainfatherappen var ett enkelt tvåstegsprogram 45 minuter på 63°C och 30 min på 72°c. Jag skippade utmäskningssteget denna gång.
Receptet var en enkel tysk pilsner utan några vidare justeringar mot mina tidigare recept så ingen fokus på det just denna gång.
Utmäskning/lakning
Med lågsyremetoden kan man glömma lakning om man inte har ett oerhört väldesignat bryggsystem och det är ytterst sannolikt en ren omöjlighet med en enkärlssetup. Utmäskning i det här fallet handlar istället om att få bort dravet på snabbaste och skonsammaste sätt. Därför lyfte jag upp maltkorgen väldigt långsamt med min vinsch för att sedan så fort jag hamnat över ytan på vörten avlägsna maltröret direkt. Det blir både kladd och en del svinn med denna metod men droppandet från höjd ger oönskad oxidering och bör minimeras.
Koket
Under tiden upp till kok skyddar det flytande locket och kvarvarande sulfiter mot oxidering och själva koket sänker syrenivån till noll igen. Varmdruvet dvs det skum i form av proteiner som bildas på ytan vid uppkok kan ge en bra indikation på om man har misslyckats med lågsyremetoden genom att det blir brunt. Ett vitt skum är det man är ute efter men bara för att det är vitt betyder det inte per automatik att man lyckats behålla alla goda smaker, utan bara att man inte har oxiderat mäsken bortom all räddning. Man kan alltså ha både ha lyckats eller misslyckats med vitt skum men man har garanterat misslyckats med ett brunt skum. För min del denna bryggning insåg jag att loppet var kört vid det här laget med både brunt skum ihop med härliga maltaromer i bryggeriet (som jag vill ska vara kvar i vörten).
Kylningen
Även denna gång använda jag Grainfather medföljande motströmskylare där jag först reciruklerade vörten tillbaka till G40 en stund innan jag flyttade slangen till jäshinken. Kylningen gick snabbt och smidigt. 17,4°C c rakt ut från kokande och sedan 14°C.
Sammanfattning
Bryggdagen i sin helhet var enkel, smidig och trevlig. Jag var färdigdiskad redan före lunch dels tackvara G40ns kraftiga värmekälla och Grainfatherappens styrning av bryggverket var toppenbra. Vad exakt som gjorde att lågsyredelen av bryggning inte lyckades är jag osäker på men några förbättringspunkter till framtiden skulle vara; ett bättre flytande lock, inbyggd cirkulering i mitten av locket i form av en halvcirkel som skickar vörten uppåt mot locket undersida igen för att inte flödet ska gå ut mot maltrörets sida, samt en något långsammare utmäskning än vad jag gjorde denna gång eftersom det är små hål på sidorna i maltkorgen där flödet kan “smita iväg” istället för att gå rakt nedåt. Recirkuleringsflödet som jag hade nu fick maltbädden att resa sig något vilket man vill undvika men det är svårt att se exakt hur detta gick till eftersom flytande locket låg på.
Jag är övertygad om att det går att få till en skaplig metod för att brygga lågsyre med G40 men man bör räkna med ett 20-tal misslyckade försök innan man lärt sig rätt teknik och anpassat sin utrustning med eventuella modifikationer och tillbehör. Jag vill slutligen återigen understryka att enkärlsbryggverk överlag är dåligt designade för lågsyrebryggning och två vanliga kastruller är betydligt bättre lämpade för uppgiften men har man redan ett bryggverk och är nyfiken på detta så är det inte en omöjlighet.
Här använder jag lyftstången till maltröret för att lyfta upp humlefiltret och släppa ut all luft som satt fast därunder. Kroken passar perfekt i det lilla hålet i handtaget.
Flytande lock i form av Patina 36L-kastrulllock. Inte optimalt anpassat i storlek som ni ser.
Jag satte vörtspridare på recirkuleringsslangen för att inte få en för kraftig riktning på returen ovanpå mäskbädden.
Strypningen av recirkuleringsflödet ögonmåttsjusterade jag till denna nivå med vatten redan kvällen före.
Lika mycket jäst som socker är grundregeln men det är inte skrivet i sten utan helt beroende på hur snabb reaktion man vill ha.
Ren jästsmak i öl är inget gott även om vissa jäsningsbiprodukter är goda i vissa öl (estrar, fenoler). Däremot bakjäst i vatten tycker jag doftar underbart och då även i detta fall med jästätarmetoden. Jag är inte en helt frisk människa…
På med locket och god natt.
Morgonen efter inleddes med saltvägning.
(reklam) Brewmaster Swedens goda pilsnermalt fick chans att skina.
Malten krossad på 1,1mm.
Siktglaset tillika recirkuleringsröret med vätskenivå på 35L. Man kan öppna röret i ovankant och vrida det ett kvarts varv om man vill mäta i gallon i stället.
Inmäskningsposition. Det tomma maltröret vilar på det inbyggda stödet.
Falskbotten på plats.
I med malten medan man håller andan för att slippa maltlunga.
Nedsänkning av maltröret under fem minuters tid för att simulera en ”underlet” dvs påfyllning av vatten underifrån.
Grainfatherappen med både snygg övervakning men även tips och instruktioner för samtliga moment.
Så här ser Grainfatherappen ut på en dator istället för i mobil/surfplatta.
När G40 styrs av appen ändras även kontrollpanelen med mer information om bryggningen.
Omrörd dvs efter inmäskningen. Mängden skum är för stor.
Mäskningen i full gång. Blåa symbolen längst ner till vänster indikerar att pumpen är aktiverad och den röda stapeln hur mycket värmaren är igång i procent.
Mäskningen över och dags att snabbt men försiktigt avlägsna maltkorgen.
Brunt skum som visar att lågsyredelen av bryggningen inte lyckats. Det kan fortfarande bli en väldigt god öl men inte med LOB-smakerna. Kan vara värt att nämna att det inte är alla som uppskattar dessa smaker. Det är inget som är finare eller bättre med dessa smaker utan bara en annan smakbild.
Kok med BM-huvan även denna gång och det fungerade klockrent.
Kylning med motströmskylaren.
Wortometern som inte följer med i G40-paketet men som jag tycker är ett nödvändigt tillbehör för att kunna mäta utgående temperatur på kylningen. I denna position desinficerar jag kylspiralen genom att recirkulera vörten till bryggverket.
Flytt ner i jäshink.
Nivån i bryggverket närmar sig humlefiltret som gör ett toppenjobb med att hålla humle och druv borta från pump, motströmskylare och jäshink.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Första Bryggdagen med Grainfather S40 – Winterbock
Det här inlägget handlar om min första bryggning med bryggverket Grainfather S40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här. (Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Jag är inte så mycket för det här med julöl. Jag vet egentligen knappt vad det är eftersom det är en sån löst ickesammansatt stil där en del bryggerier bara byter etikett på en av sina mörkare öl. Ska man säga någon lös gemensam nämnare så brukar julölen vara en mellanmörk, något starkare lager och ibland med konstiga julkryddor i. Till själva julmaten föredrar jag en Weißbier till sillen och en besk Pilsner till det fetaste, eftersom beskan skär igenom fettet men i övrigt låter maten få ta plats. Trots det är jag är inte alls främmande till att ha lite mörkare, och/eller starkare öl över hela vintern, även om den inte är specialdesignad just för att drickas under julhelgen. Min Dunkel som jag gjorde senast för några veckor sedan är en given sådan öl med sina lätta, rostade toner men samtidigt oerhört höga drickbarhet. “Den där smakar ju inte mörk öl” sa min fru och jag håller med till viss del, den har stor maltighet men dricks likt en Helles. Det är även den reaktionen jag haft på alla de ölprovningar där jag haft med en Dunkel, många har fördomar för hur en mörk öl ska vara men blir positivt överraskade över hur god den kan vara. Dunkelns lite tuffare storebror är Doppelbocken som är mörkare, med betydligt khögre alkoholhalt men även något sötare och rivigare. Det ska jag brygga mig en också inom kort men denna bryggning ville jag brygga en ljus bocköl, lite åt Maibock-hållet dvs en starkare Oktoberfestöl. Det jag vill få fram med just denna öl är brödiga och gräddiga maltsmaker med visst alkoholstöd, dock inte spritig. Humlen av centraleuropeisk sort ska skönjas i bakgrunden men ska inte vara dominerande. Ölet som helhet ska vara torrt och friskt utan karamell eller fruktighet. Det här med felsmaker behöver vi inte gå in på va?
Som första bekantskap med ett nytt bryggverk ville jag hålla det enkelt och inte gå ifrån manualen mer än att maltmängden var något högre än för normalstark öl, dock ej i närheten av maximalt rekommenderad. Så med en vanlig inmäskning och tvåstegs mäskprogram var planen för dagen satt. Men vi tar det steg för steg:
Jag började med att mäta upp 33 liter vatten som bryggverket fick värma upp till 67°C för att ha några grader extra till malten och landa på 65°C på första rasten. Tanken var att 10L av dessa skulle utgöra lakvattnet men med den hyfsade maltmängden valde jag att spara undan 6 liter för att mäsken inte skulle bli för tjock. Jag satte i maltkorgen och rörde i malten pö om pö tills alla maltbollar var eliminerade. Sen skruvade jag på recirkuleringsarmen, startade pumpen med strypt flöde till ungefär hälften, stängde av ena ena värmeelementet och startade mäskprogrammet. Jag höll 65°C i 45 minuter innan jag rörde om lite i mäsken och ställde om bryggverkets termostat till 72°C för att vila ytterligare 45 minuter. Efter mäskningen stängde jag av pumpen och lyfte upp maltkorgen till den inbyggda vilostången där den fick tappa av den mesta vörten innan jag lakade med de sista 6 litrarna. Medan lakvattnet fick rinna igenom lät jag bryggverket gå för full effekt mot 103°C och kok för att spara tid.
Vid 98°C började några småbubblor komma från botten och jag skummade av det bruna skummet för att minska risken för överkok. Eftersom jag inte har någon fläkt i bryggeriet så la jag ett galler ovanpå bryggverket och använde min Braumeisterhuva med ventilationsrör till. Det fungerade över förväntan trots skillnaden i diameter. Jag trodde jag skulle få mer kondensvatten på bryggverket och bryggbordet men det var förvånansvärt liten mängd.
Efter koket var det dags att kyla vörten med den medföljande kylspiralen. Bryggverket är designad för 10 til 40 liter med en optimal mängd på 23L efter kok enligt tillverkaren och det står tom på kartongen. Men att kyla denna 23 liters optimala mängd går inget bra när kylspiralen bara täcks till hälften av vört. Det går heller inte att stoppa ner hela spiralen över kanten, dvs att den inte vilar på de böjda rören eftersom den då hamnar i 45-gradig vinkel på grund av bredden. Det är troligtvis inte så svårt att böja om spiralens rörslut till raka rör men det var jag inte så sugen på mitt under brinnande bryggdag så i lätt panik gick jag och hämtade min gamla 29-meters monsterkylspiral istället. Den blev såklart inte täckt av vört heller men minst 15 meter rör gick ner i vörten och temperaturen kunde jag med lätthet köra ner till 16°C.
Flytten till jäshink med kranen i botten var inga konstigheter med och jag fick ett perfekt OG på 1.068. Jag tog ut 20,5 liter till hinken och lämnade 2 liter till humle och druv eftersom jag ändå inte får ner mer än 19 liter i Corneliusfatet senare.
Sammanfattning
Bryggdagen var färdig redan klockan 11 på förmiddagen inklusive disk så det gick väldigt snabbt och smidigt. Grainfather S40 med dess 2300 watt fungerade väldigt bra till denna mängd öl och det var inga väntetider att tala om. Mäskningen gick väldigt smidigt men lite irriterande att det inte går att ha locket på under mäskningen. En enkel modifikation av locket, dvs borra ett 2 cm hål i toppen så kommer det bli bättre. Diskningen av själva bryggverket gick väldigt enkelt eftersom det inte är några synliga värmeelement eller liknande i botten. Diskningen av maltkorgen var dock inte lika smidig eftersom botten är fastsvetsad. Det fastnade en del maltskal i botten och det var svårt att skölja ur de utan att blaska ner hela diskbänken. Jag fick plocka ur 5-7 kladdiga skal med fingrarna, lika lätt som att försöka plocka upp en vindruvskärna som hamnat på golvet, och sen skölja maltkorgen igen. Detta ska man göra med en bit hushållspapper om man är smart men det var jag inte. Utbytet från malten blev jag väldigt nöjd med och bryggdagen med S40 var väldigt enkel och trevlig.
Vattenvärmning på gång. Jag hade först 64°C men ändrade mig till 67°C.
Till vänster står aktuell temperatur och till höger önskad, dvs bör-värdet. Det ser ut på bilden som att det inte är maximal värme på men det är en animation som bygger uppåt. Bryggverket har bara två värmelägen och de styrs helt manuellt av bryggaren via en knapp nära bryggverkets botten.
(reklam) Huvudingrediensen denna gång.
Maltkrossningsstationen har bytt plats efter en ommöblering i bryggeriet och där den står är så fult att jag tvingar göra bilden svartvit. Jag ska återkomma i senare inlägg om vad som skett i bryggeriet (eller främst strax utanför) senaste halvåret.
Efter mycket testande med spaltbredder på krossningen är jag nu tillbaka till grundinställningen för MonsterMill nämligen 1,1mm.
Totala mängden vatten som jag för enkelhetens skull värmde på en och samma gång.
Uttag av lakvetten.
Inmäskning av den sista mängden malt med en bild för er skull. Som jag skrev innan rörde jag om allteftersom så den tidigare inmäskningen gick aldrig såhär torr så att säga.
Recirkuleringsröret som jag tycker borde vara några centimeter längre så det hamnar mitt i bryggverket istället för en tredjedel in.
Improvisation av locket för att kanske spara något på värmen i allafall.
Mäskningsläge med 1000 watt för att inte bränna någon vört i botten eller skjuta över sin önskade mäsktemperatur.
Recirkuleringen efter en stunds mäskning.
Nedräkningen.
Utmäskning och lakning.
Maltkorgen, nästan färdigdiskad.
Ni ser några små svarta prickar som är envisa maltskal som likt ett hårstrå på duschkabinen håller sig kvar för allt i livet.
Nästan fullskaligt kok.
Min lösning för att slippa kondens. Galleret är grytunderlägg från IKEA.
Några droppar blev det allt men försvinnande lite av de 4-5 litrarna jag kokade bort.
Kokslutsgänget…
På följande bilder ser ni problemet med kylspiralen. Här ligger den på trekvart med ganska mycket metall ovanför ytan.
Här hänger spiralen på kanten som det är tänkt och då med ännu mer metall ovanför ytan.
Att få helt tätt på inkommande vatten var inte det lättaste heller. Slangen är inte riktigt så mjuk och flexibel att det går att dra åt med full kraft utan att dra sönder slangklämman. En Oetikerklämma löser detta problem enkelt.
Här är min stora kylspiral på plats istället. Desinficeringsnivå oklar…
Tappning och syresättning i ett.
Vörtens temp i jäshinken.
Sista slabbet som jag helst slänger över häcken istället för i avloppet.
OG 1.068
Recept
Obs, mäskprogrammet stämmer inte med vad jag faktiskt körde.
| WinterBocken (Bock) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 22.50 L
Total amount of malt: 7091 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 150 g
Recommended starter size: 2.67 L / 560.2 Billion cells. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather G40 vs S40
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Vill ni läsa mer om respektive bryggverk så finns det mer att läsa här: S40, G40
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
.
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather S40
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Nya Zeelänska företaget Grainfather har släppt två nya bryggverk, Grainfather G40 som jag redan utvärderat här och Grainfather S40 som detta inlägg ska handla om. Med G- och S-serien delar Grainfather upp produktlinjen mellan sina uppkopplade premiummodeller (G) och en enklare instegsmodeller (S) med slogans som no-nonsense brewing, easy-to-use, reliable, quality build och cost-effective. S-serien är alltså tänkt som prisvärd instegsmodell där man får allt det viktigaste man behöver för att kunna brygga öl, förutom mäskpaddeln.
Mäskmetoden
S40 mäskar genom RIMS-metoden där vörten tas från botten av bryggverket och pumpas till toppen av mäsken som ligger i en maltkorg som är nedsänkt i kärlet. Genom ett konstant flöde av vätska och en termostatstyrd temperatur får man en stabil mäsktemperatur med bra konvertering av stärkelsen till socker. Efter mäskningen lyfter man ur maltkorgen som får droppa av vörten ner i grytan precis på samma sätt som med en BIAB-påse. Genom hållare på utsidan av maltkorgen vilar den på en integrerad stång i lakningsläge, vilket gör att man slipper lösa tillbehör för detta.
Beskrivning
S40 som kokkärl har en totalvolym på 46 liter med ganska tydliga, stansade litermarkeringar på insidan. Den är byggd helt i 304 rostfritt stål med hög finish. Eftersom det inte är några synligt uppstickande värmeelement kan man koka så lite som 10 liter vört men det går dock inte att recirkulera mäsken med riktigt så liten mängd vätska utan risk att koka torrt. Maximala mängden vört som går att få ut efter kok anges till 40 liter men eftersom värmeelementen är på totalt 2300 watt får man räkna med att ett sånt uppkok kommer ta tid utan isolering eller någon extra stödvärme. Optimalt enligt kartongen är 23-literssatser men enligt mig går det lika smidigt att brygga mellan 15-30 liter med den extra bonusen att det går att göra större satser emellanåt vid behov. Den rejält tilltagna maltkorgen rymmer mellan 5 till 10 kilo så det finns utrymme att göra både lättöl och rejäla maltbomber utan problem. Bryggverket är av halvmanuell sort så pumpen aktiveras manuellt med en knapp på nedre vänstra sidan och de två värmeelementen ändrar man effekt på med en motsvarande knapp på andra sidan. Effektläget 1000 watt är tänkt till mäskningen för att inte bränna fast något i botten medan 2300 watts-läget är till vattenvärmning och vörtkok. Det går med andra ord utmärkt att köra S40 på vanliga hushållssäkringar, 10 Ampere. Den digitala kontrollpanelen som är placerad i övre delen av bryggverket styr värmeelementen med temperatur och timer, men kan bara hantera ett mäsksteg i taget. Den kontrollerar värmen enligt termostat-tekniken men har inbyggd “hystereskontroll” som jag tror innebär att den är anpassad för att inte skjuta över temperaturen så mycket, lite som en enklare variant av PID (här får någon rätta mig om jag förstått fel, reglerteknik är inte mitt ämne)
.
Till skillnad från alla modeller i G-serien är S40 tänkt användas ståendes på en pall eller bord för att efter kylning tappa ner vörten genom den nedre kranen, dvs utan hjälp av någon pump. Pumpen är endast till för mäskningen och ska inte köras efter kok eftersom bryggverket saknar humlefilter. Med dess ganska lågt placerade kran är S40 lätt att diska men samtidigt behövs någon form av filter, t.ex. en saftsil, som fångar upp humlen och värsta druven efter kok så den inte hamnar i jäshinken. Alternativt kan man koka humlen i humlepåse/hopspider men druvet bör man helst undvika ändå.
Recirkuleringen går på utsidan av bryggverket via ett rör till en löstagbar arm som går över kanten och ner i bryggverket, likt G30. På slutet av armen monteras (träs på) en silikonslang med tillhörande vörtspridare. Det rostfria locket till S40 saknar öppning för denna arm/slang så mäskningen sker med öppet lock eller locket på 45°-vinkel. Locket har en silikonpackning på insidan och bryggverket har metallspännen för att låsa fast locket. Varför den har det är för mig ett mysterium. (Edit: detta är till för tillbehör som inte är lagliga i Sverige, dvs destillationsutrustning)
Bryggverket har rostfria handtag i sidorna men är inte tänkt att flyttas med någon större mängd vätska i utan detta är för disk och hantering tom efter bryggdagens slut. Locket har ett minimalt handtag av enklare modell som är inklätt i plast för att man ska slippa bränna sig. Pumpen är inbyggd under bryggverket och den är av enklare modell utan digital styrning eller potentiometer för hastighet. Flödet regleras istället på utgående flöde via en kulventil i toppen på cirkulationsröret, precis före ”armen”. Till bryggverket medföljer en rostfri kylspiral av okänd längd och slangar med slangklämmor till samt en slangnippel för att kunna ansluta till vattenkran eller via koppling till Gardena-systemet. Maltkorgen har en fastsvetsad falskbotten men även småhål någon centimeter upp på sidorna för ökat flöde. Handtaget till korgen är också fast monterat men svängbart och hela maltkorgen i sig vilar på små ben i botten. Precis som flertalet andra bryggverk på marknaden måste alla delar göras rent med rejält rengöringsmedel (Grainfather rekommenderar sin egna high performance cleaner som tyvärr inte ingår) för att få bort fett och smuts från själva tillverkningsprocessen. Glöm inte bort att behandla kylspiralen vid samma tillfälle när ni ändå kör runt med rengöringsmedel.
Faktaruta
Maxvolym: 46 l
Batchvolym: 10 till 40 l
Maltmängd: 5 till 10 kg
Effekt: totalt 2300W (1000 och 1300 W), 230V
Storlek: 68 x 48 cm
Vikt: 18 kg
2 års garanti
Vad som ingår i paketet: Vörtkokare med integrerad styrenhet, lock i rostfritt stål, maltkorg med fast falskbotten, recirkuleringsslang, kylspiral i rostfritt med två slangar och slangklämmor till, slangnippel till Gardenahona, bruksanvisning.
Pris 5995kr
Mina första samlade intryck
Grainfather S40 är ett välbyggt bryggsystem som har de viktigaste basfunktionerna man behöver för att brygga öl, utan något extra lullull. Den är tänkt att konkurrera med den uppsjö av snarlika bryggverk som finns på marknaden fast med tvåårsgaranti, Grainfatherappen och Grainfathers tillbehörsprogram. RIMS-metoden ger bra utbyte från mäsken och maskinen sköter sig självt med endast enklare handpåläggning om man vill stegmäska. Väl ståendes på ett lägre bord är alla reglage lätta att nå och manövrera. Bryggverket är väldigt enkelt att lära sig och en nybörjare kan tuta och köra efter bara några minuters introduktion samt rengöring.
Det är svårt att inte ta hänsyn till prislappen när jag ska sammanfatta detta bryggverk eftersom detta är en instegsmodell på många sätt. Pumpen som förvisso är ganska kraftfull väsnas en del och locket är väldigt tunt och går inte använda under mäskningen utan att borrmaskinen åker fram först. Bryggverkets låga vikt gör det enkelt att diska eller framförallt att tömma ut på vätska efter disk men det ger å andra sidan inte samma tunga kvalitétskänsla som t.ex. G40 har. Kylspiralen är av hög kvalité med fint 304-stål men troligtvis något underdimensionerad för 40-liters-satser. Framförallt är den tillverkad till sådan form att den å andra sidan inte når ner hela vägen att kyla 23-liters-satser utan att 1/3-del av spiralen är ovanför ytan. Spiralen kan därför behöva få sig en liten justering på böjen av armarna för att fungera optimalt. Slangarna till spiralen är av väldigt enkel modell men lätta att uppgradera vid behov. Där rekommenderar jag Biltemas tryckluftsslang som är styv och klarar höga temperaturer utan problem.
Det här är ett bryggverk för den som vill fokusera på att brygga öl och dess recept, utan större intresse för elektronik och extrafunktioner som WIFI eller t.ex touchdisplayer. Man kan kalla den för en instegsmodell eller nybörjarmodell men det är fortfarande ett kompetent bryggverk där det känns som att man får mycket för pengarna. Det blir så att säga inte dubbelt så bra öl med ett dubbelt så dyrt bryggverk, utan det man betalar för då är mest tjockare stål, dyrare pump och framförallt mer kompetent styrenhet. No-nonsense brewing tycker jag blir en bra sammanfattning.
Plussidan
Går att hänga av locket på sidan av bryggverket (krokarna).
Bra med stansad skala på insidan av grytan.
Bra rejäl kran med låsning så man inte kan öppna den av misstag.
Integreringen med Grainfatherappen även om det är manuell handpåläggning till bryggverket.
Rejäla knappar som är tydliga för att ändra värme och pump.
Bra med gummi runt knapparna som stänkskydd.
Integrerad vilostång för maltkorgen.
Prisvärd.
Minussidan
Kylspiralen är inte rätt formad för att nå ner hela vägen till 23 liters volym utan att justera armarna.
Falskbotten sitter fastsvetsad i botten av mäsktunnan vilket gör rengöringen lite svår.
Att få rullande kok på 40l tar lång tid med 2300 watt.
Inget humlefilter finns i systemet.
Inget siktglas så det går inte att avgöra lakvattenmängd visuellt.
Lite klent lock som dessutom inte går att använda under mäskningen.
Temperatursensorn hade gärna fått sitta i mitten av bryggverket och inte på sidan.
Något kort strömsladd och den sitter dessutom fast och går inte byta utan att skruva isär bryggverket.
Pumpen är inkapslad och inte tänkt att demonteras vid disk.
Recirkuleringsarmen når inte mitten av maltkorgen.
Ingår inget rengöringsmedel i boxen så missar man att köpa till det samtidigt kan man inte brygga. Jag tror inte Yes duger för denna sortens disk.
Ingen huva finns i skrivande stund som tillbehör (tillkommer troligtvis).
Kontrollpanelen med fyra enkla knappar.
Tappkranen
Precis till högre om där det blåa tar slut är säkerhetsspärren som förhindrar att man öppnar kranen av misstag och får kokande vört på fötterna.
Spänne till locket
Anann vinkel på spännnet. Det är här man kan hänga locket i handtaget som avlastning.
Rejäla handtag av liknande stuk som på Patina-kastrullerna.
Stänksäkra knappar. On/off är strömmen till hela bryggverket och inte till värmepatronen.
Kulkopplingen i toppen på recirkulationsröret där man skruvar på armen för reciruleringen ner i kärlet.
Strömkabeln som går rakt in i bryggverket. Mässingsskruven är där maskinen är jordad.
Ventilation för pump och överflödig värme från värmepatronerna.
Pumpen av och på.
Kylspiralen omonterad.
Det som följer med i kartongen och som behöver monteras. Verktyg ingår till viss del.
Undersidan av locket med fokus på silikonpackningen.
Vy rakt ner i bryggverket utan maltkorgen i. Kl 2 är utloppet till pumpen, kl 8 är temperaturgivaren till kontrollenheten och kl 9 är utloppet till kranen.
Maltkorgen med dess handtag.
Falskbotten på maltkorgen. Notera att den inte är löstagbar. Muttrarna i sidorna är till de krokar som på utsidan häktar tag i stödstången vid lakning.
Lakningsposition.
Det något klena handdtaget till locket här monterat.
Recirkuleringsarmen, silikonslangen och vörtspridaren monterat på plats.
Det är endast mässingskopplingen till vänster som följer med i paketet och som fäster i ingående vatten på kylspiralen. Med plastnippeln till höger passar anordningen med Gardenaslanghona.
Här ihopkopplat för övertydlighetens skull.
Stansade volymskalor på insidan av bryggverket.
Början av rengöringen för min del, passar på att göra rent lite slang också på samma gång.
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer