Det har blivit dags för nästa fas i mitt ölbryggande (och för bloggen); att ta sikte mot en högre nivå. Jag har känt en längre tid att utvecklingen av kvalitén på mina öl stagnerat men att det fortfarande finns utrymme för förbättringar, både på varma och kalla sidan. Där jag tidigare i mitt bryggande haft som mål ”att göra lika bra öl som hantverksbryggerierna på Systembolaget” vill jag nu ta sikte mot de absolut tekniskt bästa bryggerierna i världen. Om det ens är möjligt att i hemmamiljö nå upp till den nivån låter jag vara osagt i nuläget, men jag tror att det är möjligt och jag ska göra mitt bästa för att nå dit! Och ni läsare får följa med mig på resan, ta del av lärdomar och framgångar men såklart även när jag kör i diket. Experimenterande kräver sina misslyckanden!

Up to speed
Jag har experimenterat i över ett år med en rad olika tekniker som är en bra bit utanför det hembryggare normalt gör men som inte är främmande för större bryggerier eller erkänd bryggerilitteratur. Eftersom jag varken haft ett tydligt mål eller egentligen haft ett specifikt problem jag försökt lösa, mer än att stilla min nyfikenhet, har jag heller inte känt att jag haft några bra fakta eller konklusioner att dela med mig av här på bloggen. Snarare har jag hittat fler frågetecken ju mer jag sökt information med ständiga metodtester och små förbättringar som resultat. Så för att inte förvirra mina läsare med metoder jag själv ännu inte är övertygad om har jag låtit bli att skriva om det på bloggen, även till viss del pga tidsbrist i och med bokskrivandet. Det ska bli ändring på då nu när boken är färdig och skickad till tryckeriet. Det är dags att lägga den fokusen på bloggen istället eller rättare sagt på min egen utveckling som ölbryggare med bloggen som redovisning. Bryggningen är min passion, bloggen är min plattform för att dela med mig av erfarenheter och inte ett självändamål. Som första steg behöver jag identifiera problem, hitta en plan för att sen kunna identifiera milstolpar och hitta lösningar.

Identifiera problemen
Vad är egentligen problemen eller förbättringspotentialen med mina öl? De allra bästa kommersiella bryggerierna har en smak på sina öl som ibland är snäppet vassare med bättre färskhet, tydligare smaker både i malt och humle samt längre hållbarhet än vad jag lyckats få till. Godare öl som håller formen längre med andra ord. Vad som är riktigt god öl är såklart väldigt individuellt och subjektivt vilket gör det svårt att definiera i text (jag är ute efter att glädje mina egna smaklökar, inte Ratebeers topp 10) men ölets olika färskheter eller snarare åldringsfaser kan enkelt delas in i tre kategorier (översatt och tolkat från Bamforth /Fix/Dalgliesch):

Stage A som är den bryggerifärska smaken, det vi vill behålla så länge som möjligt. Förutom i hemmamiljö under kortare perioder har jag främst fått denna smak från fat i nära anslutning till bryggeriet eller direkt från beyggeriet. Inte lika ofta från flaska och väldigt sällan från flaska som skickats från utlandet.

Stage B som är övergångsperioden när en rad nya smaker börjar utvecklas. Humlesmaken börjar klinga av ihop med minskad beska och sötare toner ihop med karamell och övermogna frukter utvecklas. Dessa smaker utvecklas snabbare vid oxidering, förekomst av diacetyl eller värmestress av vört. I denna kategori återfinns det mesta som går att köpa på Systembolaget. Det är fortfarande god öl men inte i dess absoluta toppskick utan åldringsprocessen är startad eller utvecklad.

Stage C som är de klassiska smakerna som vi identifierar med åldrad öl eller mycket åldrad öl. Papper, kartong, läder, russin, sherry, madeira eller källarsmaker är slutstationen för denna fas men det är en skala. Stage C inleds när dessa smaker kan börja skönjas, inte när det känns som att bli slagen i ansiktet av blöt kartong. Stage C i större mängd, det många kallar oxiderad öl, upplever jag knappt med med mina egna öl (förutom långlagring på flaska) medan olika delar av Stage B alltid uppträder i någon form, framförallt mot slutet av fat nummer två men ibland tidigare eller mycket tidigare.

Dessa faser är främst inriktade på åldringsfaser och inte hur gott ett öl är men i brist på annat får det duga som diskussionsunderlag, ni förstår ju självklart att jag inte vill göra en medioker öl som enbart håller högsta klass på hållbarheten utan att det ska vara toppklass rakt igenom. Jag vill förbättra mina öl redan från första glaset och sen behålla de smakerna så länge som möjligt.
Att få till en riktigt god öl med en Stage A-kvalité som håller samma kvalité i över ett halvår på fat är teoretiskt möjligt medan det inte går på flaska eftersom kapsyler släpper in för mycket syre över tid. Mitt slutmål är förvisso inte att få till öl som håller Stage A i ett halvår då min rotation är betydligt högre än så men ett kvartal känns som ett rimligt mål, iallafall till en början.

Utseendemässigt har jag inte haft svårt att få till öl som ser ut som en filtrerad stor stark så den biten känner jag mig helt i hamn med även om min metod inte är vad jag vill att den ska vara. Målet är att få till kristallblank eller extremt lätt disig öl, utan att behöva använda gelatin. Inte för att jag är vegetarian eller besatt av Reinheitsgebot utan snarare för att det är väldigt svårt att tillsätta gelatin utan att även tillsätta syre.

Skillnaderna mellan David och Goliat
Vad är själva skillnaderna mellan de stora bryggerierna och mitt bryggande? Om man kokar ner (bryggarhumor) det kan det enbart falla inom tre kategorier;
”Råvaror, volymer och metoder.”
Mycket eller rent av det mesta av alla metoder och råvaror som både vi och de stora bryggerierna använder oss av är ju desamma. Om jag sneglar på mina favoritbryggerier så använder jag både samma maltleverantör, samma humlesorter och samma eller snarlika jäststammar. Självklart kan ett stort bryggeri få tag i de absolut färskaste råvarorna men inte ens de kan få tag i superfärsk humle (från norra halvklotet) i maj, och eftersom deras kvalité är så jämn, utspritt över hela året så kan det inte vara själva inköpstillfället av råvaror är den största skillnaden råvarumässigt utan om det finns en skillnad så handlar det främst om förvaring och hantering. Jag måste ju även ta hänsyn till vad som faktiskt är möjligt för mig att förbättra och då är min egna förvaring ett möjligt område medan specialavtal med en humleodlare är en betydligt mer komplicerad väg att gå.
En annan stor skillnad från mitt lilla bryggeri till de stora bryggerierna är volym. Mycket ändras vid större volymer och även om jag inte kan börja brygga tiotusentals liter åt gånger så kan själva medvetenheten om problemet hjälpa mig identifiera vad skillnaderna är och om jag kan eller ska försöka göra något åt de (t.ex. simulera stora tankar genom trycksatt jäsning).
Kvar på listan över skillnader som slutligen återstår är bryggmetoden eller snarare hela flödet av metoder från råvara via bryggning, jäsning och lagring. Dessa metoder ihop med utrustningsförbättringar som hjälper mig på vägen, är för mig ett prioriterat område.

Stegen framåt
Jag har en lång lista på diverse specifika problem och framtida experiment jag vill göra men för att inte avslöja allt i förväg och hålla bloggen intressant kommer jag behålla den listan för mig själv. Däremot kan jag säga att det är större processförändringar genom hela flödet, från recept, inmäskning, mäskning, kylning till jästhantering, jäsning och tappning till fat. Självklart kommer syrebegränsning vara en stor del i denna processförändring men även att försöka strömlinjeforma och standardisera hela mitt ölbryggande. Några KPI:er, dvs mätbara datapunkter för att mäta framgång, har jag inte fastställt i nuläget men det kanske kommer framöver.

Bloggens framtid
Bloggen har senaste åren blivit lite av ett eget monster där jag känner ett allt större krav på att skriva både längre och bättre inlägg vilket samtidigt gjort det svårt att hinna och orka med. Jag har förvisso inte för avsikt att minska på ambitionsnivån eller kvalitén men samtidigt vill jag öka frekvensen på inlägg. Exakt hur det ska ske vet jag dock inte i nuläget men jag fick förslaget från en läsare att försöka publicera något varje torsdag och kanske varva med några kortare inlägg. Kanske kan det vara en väg framåt för att få fart på frekvensen.
Kom gärna med önskemål/förslag på vad ni vill se mer av på bloggen. Även produkttester får ni tipsa om så kan jag undersöka vad som går att ordna.

Vi har en spännande tid framför oss!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: