Posts in Category: Tester
Mark’s Bottle Washer
För en tid sedan skaffade jag mig Mark’s Kegwasher (som jag testat här) för att tvätta både Corneliusfat men även jäshinkar/jästankar. Som tillbehör till Kegwashern finns även en flasktvätt; Marks Bottle washer, som man lägger ovanpå fatttvätten. (Det är alltså ett tillbehör och inte en stand alone-produkt så ingen blir lurad här, man måste ha Kegwashern först). Förutom suröl tappade jag förr all min öl på fat då jag brygger mellan 40-60 liter åt gången och flytt till fat är så pass enkelt. På senare tid har jag dock upplevt att mina veteöl blir 2-3 snäpp vassare på flaska än på fat så på senare tid har mina patentkorksflaskor åkt fram igen. Just patentkorksflaskor och dess stora packningar släpper tyvärr inte mer syre än vanliga kapsyler (som också släpper in syre förvisso) men det skiter jag i! Dels vill jag dricka mina veteöl riktigt färska men sen är det även något lite magiskt (kanske mest nostalgiskt) med patentkorksflaskorna och det karaktäristiska ”poffet” som fortfarande känns härligt. Flaskorna är dessutom så pass tjocka att upp till 6-7 volymer CO2 inte ska vara något problem och just veteöl låter jag kolsyrejäsa ganska rejält. Själva flaskningen är svår för mig att förenkla mer än jag redan gjort men diskningen av flaskorna får gärna underlättas och det är där som bottlewashern kommer in i matchen såklart.
Jag har sedan tidigare ett flasktvättarmunstycke som man skruvar fast direkt på kökskranen och den spolar ut smuts bra men kanske främst den synliga smutsen. Sen har jag även flasksköljaren (röda bunken med plastpip) och det går förvisso spola PBW med den men kontakttiden blir kort och att köra fem-sex backar blir snabbt långtråkigt när de först ska rengöras, sen sköljas med vatten och slutligen köras ytterligare en omgång med Saniclean. Att dränka flaskorna helt i PBW fungerar okej (och det gör jag ibland) men mycket PBW går åt och själva cirkuleringen av PBW är ju minimal under själva rengöringstiden så hur effektivt det är vet jag inte. Även här är det lite meckigt med sex backar som ska dränkas och tömmas då jag inte orkar göra flaska för flaska.
Mark’s Bottle Washer
Mackans flasktvätt spolar rent 8 flaskor åt gången men de två medföljande ”backarna” rymmer 2*15 flaskor per laddning så tanken är att man sätter halva backen på rengöring och sedan vänder 180 grader efter en tid samtidigt som man laddar en ny omgång flaskor i nästa back medan den första tvättas. Sen byter man back och gör samma procedur igen. 30 flaskor blir då rengjorda på fyra moment och på så sätt ska man snabbt kunna beta av en större laddning flaskor om de inte är allt för smutsiga och PBW:n inte sjunker för mycket i temperatur. Flasktvätten sätts ovanpå fattvättbaljan för smidighets skull så rengöringsvätskan återförs till pumpen men det är egentligen bara själva pumpen från Keg Washern som är aktiv från just det kittet.
Montering
Kartongen som Bottle Washern kom i innehöll mängder med delar; skruvar, muttrar, packningar och små samt större plastdelar. Instruktionen som följde med för montering var helt okej och det var inte speciellt svårt att montera ihop den. Lite knöligt var det däremot att få på den märkliga packningen som ska vara mellan de två blomformade (eller spindelformade kanske) delarna som fördelar vattnet till de åtta munstyckena. Packningen har nämligen samma form som spindeln och det var inte direkt självklart hur den skulle passa in och vilken del som var upp och vilken som var ner. När väl packningen var på plats skulle 11 skruvar med respektive vingmutter skruvas igenom för att hålla ihop delarna. Några minuters arbetsinsats är inget att tala om egentligen men själva konstruktionen här kunde gott och väl varit helt gjuten i plast istället. Jag antar att tanken är att man ska kunna ta isär och diska insidan men den sköljs ju regelbundet med PBW så jag tvekar på att speciellt många kommer göra det. Och med tanke på antalet skruvar så borde det i så fall ha varit ett snäpp-lås istället, ingen orkar väl skruva isär den här mackapären när den väl är monterad? Dessutom har varje pip sin egen packning, även här kunde det varit gjutet eller åtminstone limmat. Droppbrickan och de två backarna var desto lättare att montera och här fyllde den IKEA-inspirerade leveranslösningen en funktion för att spara plats, något som spindeln knappast gjorde.
Användandet
Spindeln med munstyckena som ska in i flaskorna monteras direkt på pumpen via en 1/2″ rörgänga. Sen placeras de i två skåror i ”dropp-brickan” som man sätter i baljan till Kegwashern. Sen fyller man backarna med flaskor och lyfter ner sin back med flaskor där dryga hälften får var sin pip (15/2=7,5 så mittenflaskan blir väldigt rengjord). Enkelt handhavande och ganska självklart, passformen är dessutom väldigt bra. Själva ”spindeln” sväljer ganska mycket vatten innan det bildas övertryck så det behövs mer total mängd rengöringsvätska (vatten/PBW) än när man annars tvättar fat. Fyller man inte tillräckligt blir strålarna annars för klena och når inte upp i flaskornas bottnar ordentligt (se filmen nedan). Strålarna ska helst nå 10-20 cm ovanför flaskorna, annars har pumpen sugit in luft. När väl vätskenivån är tillräcklig däremot så blir pumpen tystare och trycket ökar markant. Stäng av pumpen när du ska rotera backen eller byta back, annars blir det blött!
Omdöme
Det är lite synd att Mark’s Bottle Washer bara gör rent 8 flaskor åt gången men här är det pumpens styrka som är den självklara begränsningen, annars hade 15 flaskor rent utrymmesmässigt inte varit något problem. Monteringen var inte självklar men tog mindre än de 15 minuterna som monteringsanvisningen utlovade, medelbetyg med andra ord. Konstruktionen är hyffsad men jag hade gärna sett att spindeln vore helt gjuten i plast och inte bestå av 35 delar. Trycket på strålarna tycker jag är helt okej och jag kommer definitivt använda Marks Bottle washer till mina flaskor framöver. Lite synd för just min del är att korken till patentkorksflaskorna ställer till det med placeringen i backen. Flaskorna når inte ner riktigt så långt som jag skulle önska. Mark’s Bottle Washer får slutligen rekommendationen ”köp” för de som både tappar på fat och på flaska (som jag). Tappar man enbart på flaska blir priskombinationen av både Kegwashern och BottleWashern lite väl hög så där kanske man ska fundera ett varv till.
Mark’s finns hos Humlegården och kostar 995 kr.
Allt som ingick i kartongen, IKEA-style.
Här ser ni den spännande packningen till höger. Inte helt självklart vad som är upp, ner, vänster, 45° höger eller bakochfram.
Plastdelar…
Det jag kallar droppbrickan, närmsta kopplingen mellan Kegwashern och Bottlewashern.
Spindeln färdigmonterad med alla pipar uppåt.
Undersidan av spindeln med alla vingmuttrar och 1/2″-kopplingen till pumpen. Klockan 9 och 3 ser ni skårorna som ska glida ner i droppbrickan för stabilitet.
En av två ”backar”. Flaskorna når inte underlaget så om man kör med Saniclean efteråt kan flaskorna stå och rinna av utan behov av flaskträd eller andra lösningar.
Spindeln monterad på pumpen.
Droppbrickan på Kegwashern.
Allt på plats, redo för backen med flaskor.
Vy från sidan.
Bottle Washern i sin helhet utan flaskor.
För min testomgång testade jag följande flaskor: 650cl ”Bomber” som tvätten är designad för, 33cl Longneck, 50cl Patentkorkflaska och 50cl Veteölsflaska.
Här ser ni hur bygeln sätter stopp för flaskan.
Här suger pumpen lite luft och strålen är därför för klen och pulserande.
Här är pumpen maxad med vätska och strålen betydligt högre.
För extra stabilitet kan man spänna fast de två komponenterna med två medföljande ståltrådar, det är dock inget krav.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
FastOrange Bakterietest
Att renlighet när man brygger är A och O är ganska självklart men hur rent är det egentligen utanför jäshinken och i övriga bryggeriet? Hur många infektioner och hur mycket vildjäst bara väntar på att få sätta tänderna i din vört? Nu behöver vi inte leva i ovisshet längre när PIKA Weihenstephan har utvecklat ett enkelt och relativt billigt bakterietest, både för proffs och hembryggare. Testet finns i två varianter; Swabs och Hygiene Tubes där den första är en steril tops med ett provrör fyllt med odlingsmedium, och det andra bara är själva provröret med vätska utan tops.
Tanken är att man ska börja med att testa sitt färdiga öl med Hygiene tubes för att se om det innehåller bakterier. Om det testet blir positivt testar man sin vört för att se om det är jäsnings/serveringsutrustningen som är felkällan eller om problemet uppstår tidigare i processen. För att lokalisera felkällan tydligare använder man Swabs (tops) för punktmarkeringar i brygg/jäsutrustning. Med swabs får man med andra ord leka CSI och gå och topsa på saker man misstänker kan härberga bakterier, t.ex. en öppning på en E-kolv, en rengjord jäshink eller kanske insidan av en slang.
När man gjort sin provtagning så syns tillväxt av mikroorganismer efter några dagar (3-7 visuellt) genom att innehållet i provröret blir grumligt och/eller får en fällning. Om provet däremot innehåller syraproducerande bakterier som lactobacillus eller acetobakter blir det istället en färgändring i provröret från brunt/violett till orange/gult. En lite varmare odlingstemperatur runt 25 °C rekommenderas (+- 2°C) för provrören men det är oklart hur avgörande för resultatet det är eller om det bara påverkar ”odlingstiden”.
Mitt test
Jag har testat både Swabs och Tubes för att hitta kontamineringar i mitt öl och på kritisk utrustning och det tog faktiskt några försök innan jag fick ett positivt (dvs infekterat) resultat. Efter att ha fått ok på just den ölen jag hade för stunden fortsatte jag med att kontrollera insidan på min E-kolv med en förkultur i men det gav inget utslag det heller. Sen gick jag vidare och körde på några delar av min fatutrustning med slangöppningar med mera. Inte heller det gav resultat. Jag körde då lite på sidan av min diskbänk och PANG så blev provet både gult och grumligt. Utrymme för förbättring och städning med andra ord.
Överlag är jag nöjd med hur enkelt provet är att utföra och jag rekommenderar det till alla som är nitiska med sin renlighet, eller ni som haft problem med infektioner som t.ex. sura öl eller gushers (överkolsyrade flaskfontäner). Testet får anses som prisvärt om man haft bekymmer och funderar på att slänga en massa jäshinkar etc innan man identifierat felkällan.
Swabs innehåller två sterilförpackade tops och två provrör med FastOrange B och kostar 119 kr medan Tubes har två provrör med FastOrange för 99 kr hos Humlegården.
Swaben kommer sterilt förpackad (inte desinficerad utan steril) i ett eget provrör och man tar sin tops som sitter fast i locket, gör sin ”svabbning” och sedan stoppar ner topsen i provröret och ersätter därmed dess lock. Startfärgen på denna bild är något mörkare i verkligheten.
Provtagning på insidan av en förkultur som stått och jäst i några dagar med enbart aluminiumfolie som lock.
Negativt prov på bakterier efter 5 dagar men positivt på mikroorganismer (dvs jäst).
Ett positivt prov på syraproducerande bakterier (lacto- eller aceteobacter), både färgändring och kraftig grumling.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lauterhelix
LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till falskbotten eller Bazookascreen för avsilning av vört vid mäskning. Jag har tidigare använt mig av falskbotten via hink-i-hink och även Bazooka i kylväska och tyckt det fungerat bra men det är enkel matematik att se att Lauterhelixens upptagningsområde är betydligt större än bazookans och att risken för igensättning i spiralen därför är minimal. Jämfört med falskbotten försvinner även deadspace-utrymmet från ekvationen. Självklart kan man fortfarande få en igensatt maltbädd vid för hög lakhastighet eftersom det är själva maltbädden som kompakterar och sedan inte släpper igenom vätska.
Lauterhelixen är egentligen enbart en stålfjäder/spiral men den passar perfekt i ett helt vanligt 1/2″ NPT T-rör (medföljer ihop med lite fler kopplingar) som man kopplar på en genomföring till sin tappran. Det gör den enkel att montera men även demontera för smidig rengöring, man kan t.om. lägga hela spiralen i diskmaskinen om man så vill. Den finns i längderna 1000mm och 1800mm där jag har den kortare varianten lämpad för grytor med ca 40 cm i diameter. När spiralen blir böjd som på bilden ovan så blir vissa springor i böjarna mer öppna och släpper således igenom mer partiklar. När jag testat Lauterhelixen med min 0,8mm-krossning har faktiskt inte en enda partikel tagit sig igenom så jag har inte känt behov av att kapa den till rätt längd vilket minimerar dessa större springor.
Det går även bra att ha LauterHelix i koket för avsilning av humle och till viss del druv. Här kommer kottar fungera betydligt bättre än pellets men jag har inte hunnit testa helixen för detta ändamål ännu. Slutligen finns en annan tillverkare av helixen som gör tredjepartstillbehör till Braumeistern, italienska BacBrewing, och de har en variant som är avsedd för just Braumeister och vörtfiltrering efter kok. Deras variant fästs däremot inte via gängor till kranen utan via ett metallrör med en gummipackning som sedan skjuts in i tappkranens baksida (som saknar gängor). Den ökar även mängden vört man får ut ur bryggverket eftersom Braumeisterns kran är ganska höjd monterad på gott och ont.
Jag kan varmt rekommendera LauterHelixen som känns som en modern men även tidlös uppfinning. Kvalitén är hög och jag tror den håller i massor med år och bryggningar.
Finns att köpa hos Humlegården för 495kr för 1m-varianten och 695 för 1,8m.
Maltbädden när jag tömt på all vätska.
Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.
Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.
Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Brygghandskar
Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Olika bryggare behöver olika typer av handskar beroende på hur man brygger och hur känslig man är. Kör man BIAB eller större bryggverk där man är nere med händerna i het vätska för att diska är ett par bra handskar nästan ett måste och det finns en rad olika varianter att välja på inom prisklassen 5 kr till över 400 kr. Jag har valt att hårdtesta tre av de brygghandskar som hembryggarbutikerna har; Blichmann, Ansell (Scorpio) och Best. Jag tänkte även passa på att nämna några andra alternativ som de flesta har hemma men som inte ingår i själva hårdtestet.
Handskarna
Från vänster; Engångshandske vinyl, ”vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)
Engångshandske vinyl
Jag har en ask med engångshandskar i bryggeriet och de används främst när jag ska jobba med jäst, eller om jag ska mecka med bilen eller fylla på skrivarbläck. Fördelen är att de är löjligt billiga (1,20 kr paret) och hyffsat sanitära. Nackdelen är att de inte skyddar händerna alls mot värme eller slitage utan för hembryggare är de mer till för skydd mot bakterier och infektioner till ölet.
Pris 59kr för 100 stycken hos närmsta Apotek
Diskhandske, modell vanlig
Alla har väl haft ett par vanliga (förr oftast gula) diskhandskar hemma. Googlar man diskhandske är detta vad som kommer upp helt enkelt. Diskhandskarna är både billiga och lätta att få tag på och fungerar bra för mindre jobb, mindre kastruller och lägre temperaturer. Köper man en storlek större än man normalt har så minskar smidigheten och fingertoppkänslan något men de blir betydligt enklare att ta av och på (något som kan vara väldigt irriterande) samt att de skyddar en del mot värme genom att huden inte ligger dikt an mot gummit. De har en tendens att spricka vid fingertopparna efter en kortare tids användning men man får vad man betalar för. Eftersom tjockleken oftast ligger runt 0,4 mm är dessa inte att rekommendera till varmare vätskor än vanlig handdisk i köket så stoppa inte ner händerna i kokande vätska med dessa! Kanske duger dessa till vissa bryggare men har du läst såhär långt antar jag att du är ute efter kraftigare doningar!
15-30 kr hos samtliga matvaruaffärer
Blichmann
(obs, min handske på bilden är välanvänd och är därför missfärgad)
Blichmanns handske, den första i testet som är anpassad för bryggning, är som en diskhandske på steroider. Den är betydligt kraftfullare än en vanlig diskhandske med sina 0,7 mm och dessutom betydligt mycket längre. Utvikt är den hela 460 mm och den når ända till armbågen om man så vill, men tanken är att man ska ha en uppvikning så vätska inte ska nå armarna utan fastna i vecket. Materialet är nitrilgummi och handsken är både relativt mjuk och smidigt trots tjockleken. De är väldigt lätta att ta av och på även om man gör det 30 gånger under en bryggdag och det går hyfsat bra att jobba med heta vätskor under en kortare tid med dem. En BIAB-påse är inga problem att hantera men kokande vört står de inte pall för med mina händer i allafall (se videon nedan). Jag har kört med mina Blichmann i snart fyra år och de har hållit bra, endast en liten torrspricka precis i vikningen längst uppe vid armen. Fördelen med dessa handskar mot kraftigare och isolerade varianter är att fingertoppskänslan finns kvar. Det går bra att köra ner armen i en jäshink full med PBW och skruva loss en kran från insidan utan att det känns som att jobba med en hockeymålvaktshandske. Hur de står emot kraftigare kemikalier har jag inte kunna få reda på så där får man söka mer information vid behov.
Finns i tre storlekar och kostar 195:- för Blichmann men finns även i en billigare men dock något tunnare variant i modellen Solvex tillverkad av Anrell för 129 kr hos Humlegården .
Silikonhandske, modell grytlapp eller grillhandske
Silikon är bra för dess värdelösa (för oss värdefulla) värmeledaregenskaper. Jag köpte denna silikonhandske på Ebay för att ha när jag brygger och visst skyddar den bra mot värme och vätska men den är alldeles för klumpig för att kunna jobba med. Faktum är att jag inte ens kan lyfta bort min ventilationshuva med en hand eftersom greppen blir för snävt och det går inte nå runt ens mindre föremål. Tanken med materialet och modellen är god, men dessa handskar passar bäst till att ta ut en varm plåt med nybakade bretzels ur ugnen med. Rekommenderas till samtliga kök, men som diskhandske eller allroundhandske för bryggning är den inget bra alls.
Cirka 35 kr för en styck, inklusive frakt.
Ansells Scorpio (09-928)
Ansell är ett internationellt (Australienskt?) storföretag som är stora inom tillverkningen av skyddsutrustning med handskar som främsta storsäljare. Modellen Scorpio (09-928) är skyddshandske för proffs med CE-märkning i kategori 3, certifierad enligt FDA21 CFR 177-2600 (yada yada) och en rad andra förkortningar som jag inte vet vad de betyder. Handsken är tjock, lång och kraftfull. Tyvärr är den väldigt stel så någon fingertoppskänsla är det inte att tala om. Handsken signalerar hög kvalité och den står emot väldigt hög värme (upp till 180 c), att köra ner handen i kokande vätska en kortare tid är inte ens besvärande för mig med mina anti-smed-händer. Detta tack vare ett isolerande dubbelfoder av flossad bomull. Yttre materialet är neopren (dykardräkt) och handsken påverkas inte av lösningsmedel, rengöringsmedel, fetter eller oljor.
I torra miljöer känns den pålitlig och skyddande men förutom stelheten och något okänsligt grepp finns dock ett stort problem med denna handske; när den blir blöt blir den hal som en ål. Jag har försökt brygga med denna handske flera gånger men det har alltid slutat med att jag lagt undan de eftersom jag varit rädd att tappa något. Trots att återförsäljaren Humlegården varit i kontakt med tillverkaren Ansell har vi inte kunnat utröna om det skulle kunna vara ett måndagsex jag fått eller om handsken helt enkelt beter sig så. Jag har svårt att tro att det skulle vara just mitt exemplar det är fel på men jag vill ändå ta med det som en brasklapp eftersom detta är en såpass pålitlig tillverkare inom skyddutrustning. Om ni tittar på filmen nedan så kommer ni förstå liknelsen med en ål eller hur svårt det är att plocka upp en vindruvskärna från golvet!
Scorpio finns för 429 kr hos Humlegården och endast i storlek 10 vilket är ganska stort.
Best (Showa 6797R-10)
Testets sista handske är den rejält isolerade skyddshandsken av märket Best som är ett sub-brand till Showa Gloves. Rörligheten är bättre hos Best-handsken än med Scorpion och den är inte riktigt lika stel. Någon fingertoppskänsla likt Blichmann finns dock inte men den känns ändå lätt att arbeta med för grövre jobb. Insidan är mjuk och trevlig och värmeegenskaperna samma som hos Scoripo. Isoleringen är även denna av dubbel flossad bomull och själva handsken är av svart neopren likt Scoripon men Best har en ruggad yta istället, från handleden och hela handen. Den ruggade ytan känns mer som gummi än Scorpions glansiga ”lack-känsla” och greppet är riktigt bra både i vått och torrt. Enda nackdelen med den ruggade ytan är att den eventuellt skulle kunna gömma lite bakterier i förlängningen men detta är främst tänkt som en arbetshandske, inte en jäst-pitchar-handske. Att doppa ner handen i kokande vatten är inga problem alls och att kunna greppa den sked jag har i testet i videon nedan är inte heller det något problem. Handsken är CE-märkt som skyddshandske i kategori 3 och en massa andra ISO-certifieringar av liknande slag precis som Scorpion.
Även denna handske finns hos Humlegården för 429 kr och endast i en storlek.
Praktiskt test
De tre brygghandskarna testades i två ”grenar”. Först hantering eller manöverprov där jag med en hand skulle hantera en mindre flaska diskmedel under rinnande kallvatten. Därefter testades handskarnas värmeledande egenskaper genom att jag kokade upp en kastrull med vatten och la i en sked som jag sen skulle plocka upp med respektive handske på handen (lite fånigt test, jag vet, men jag kom inte på något bättre). Jag sköljde handen med kallvatten mellan varven för att försöka göra testet någorlunda rättvist men det visade sig väldigt snabbt att de isolerade handskarna var snarlika och den oisolerade inte fungerade alls i kokande vatten.
Filmklipp från testet
Resultat & Kommentarer
Detta handsktest har för mig tre vinnare beroende på vilket arbetsmoment som ska utföras i bryggeriet. För varma och grova jobb, dvs bryggning, har Best den bästa och säkraste handsken med dess förmåga att stå emot hetta och samtidigt ha ett bra grepp. Den är även den handske som spontant känns mest seriös och anpassad för tuff behandling.
När det kommer till diskning efter bryggdagen, flaskning eller tvätt av fat/jäshinkar är Blichmann bäst med en fingertoppskänsla som gör de lättarbetade även med pilliga prylar. De är även mycket längre så man kan köra ner hela armen i ett corneliusfat utan att bli blöt (varför man nu skulle göra det). Blichmann står emot ganska mycket värme och att skrubba rent värmeelement i 60 c PBW är inga problem alls, kokande står de inte pall för mer än max någon sekund dock.
Sist men inte minst är engångshandsken bäst för jästarbeten (pitcha eller skörda jäst) eftersom de är nästan gratis och alltid fräscha. Vilken av de första två vinnarna man väljer att satsa på beror nog på hur känslig man är om händerna och vilken typ av bryggare man är. Ju större bryggeri desto mer anledning att ha rejäla isolerade handskar eller kanske några olika sorters handskar beroende på arbetsuppgift för dagen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Defoamer 105 – Skumreducerare
Defoamer 105
Under uppkoket av vörten finns alltid en betydande risk att det kokar över på grund av skumbildning. Detta är en anledning till att jag gärna skummar av vörten med en hålslev runt 97-98c men vill man skippa det momentet eller om man kokar sin förkultur direkt i en E-kolv på spisen kan man använda sig av några droppar Defoamer 105 vilket ska reducera skumbildningen till ickeproblematiska nivåer. Defoamer 105 är en emulsion med 10 % silikon av livsmedelskvalitet och den är avsedd för att begränsa skumning vid vörtkokning men produkten går även att använda till jäsning. Där har jag dock sällan eller aldrig problem med skum men har man 25l veteölsvört i en 30l-hink kan det vara en idé att labba med Defoamern även för detta ändamål.
Enligt tillverkaren Five Star (som även tillverkar PBW och StarSan) är rekommendationen att börja med 1 droppe per 20 liter vört (eller 5 gallon om man ska vara petig) och se om det räcker. Hur stor en droppe är kan man förvisso diskutera men när jag testat 3-5 droppar tidigare i mina ca 60 liter kok har jag inte märkt någon skillnad alls. Efter lite diskussioner med Humlegården som säljer produkten fick jag informationen att enligt FDA (Food and Drug Administration dvs USAs motsvarighet till livsmedelsverket) är den maximalt tillåtna mängden 200 PPM för födointag. Det är 0,2 ml per liter vilket till en 25l-batch motsvarar 0,002l x 25l = 5 ml = 1 tsk Defoamer. På mina 60 liter blir det en hel matsked Defoamer vilket jag inte var så sugen på att testa med det går alltså ha i väldigt många droppar innan man överskrider den maximalt rekommenderade dosen. Dessutom är innehållet i Defoamer väldigt snarlikt Minifom som man ger till spädbarn för att minska magont vid amning. Därför testade jag först med 10 droppar till ca 60l vört men märkte ingen skillnad. Ytterligare 20 droppar droppades i och då då minskade skummet avsevärt men inte helt. Uppskattningsvis (ockulärt, via ögonmått, på en höft) återstod 1/5-del av skummet och någon hålslev behövde jag inte plocka fram.
Mitt omdöme för Fivestar Defoamer 105 är att det är en helt okej produkt men jag är ändå inte helt blåst av stolen av dess effektivitet. Till förkulturer kommer jag dock definitivt använda den framöver eftersom de gärna kokar över och fastbränd vört är så enormt kletig. Här är lite bilder från testet:
Före Defoamer
Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.
20 droppar till och en hel del skum försvann.
Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Vikans rengöringsutrustning
Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget Vikan har länge tillverkat och levererat utrustning till storköken/restaurangerna och numera finns även ett urval av sortimentet hos Humlegården. Jag har testat den smala diskborsten, den breda diskborsten, handskrapan, rörborsten med miniskaft och slutligen hygienskrapan med långt skaft. Sedan tidigare har jag även en smal borste och handborsten från Braumeisterkitet som även Vikan har som lösa delar (jag skulle gissa att det är samma tillverkare).
Överlag känns Vikans produkter väldigt gedigna och ordentliga med hög kvalité och ergonomi, de är gjorda att användas hela dagarna. Att de går att koka med jämna mellanrum känns väldigt bra för hygienen och har man tillgång till autoklav klarar alla produkterna 121c! Annars går det bra att bara ta en lite kastrull med kokande vatten och ställa borsten i några minuter. En diskborste ska ju avlägsna smuts men inte repa metall och plast, något som jag inte märkt att de gör ännu men jag försöker vara försiktig med blankpolerade ytor som t.ex. insidan av Braumeistern. Där kör jag helst med mjuka delen av en vanlig scotch brite men till elementen behövs ibland lite hårdare rengöring.
Några av de här produkterna kostar förvisso en slant men brygger man stora batcher och ofta eller har mikrobryggeri/bryggpub så lönar det sig med bra grejer i längden. Brygger man 10-litersbatcher i köket har man troligtvis redan slutat läsa det här inlägget iochförsig…
Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga Delaval diskborste ligger lite bättre i handen med dess större och mer rundade handtag där Vikans borstar är plattare. Plus i kanten för bra hål att hänga upp de med vilket jag saknar på handborsten och handskrapan, kanske får borrmaskinen jobba lite med den sistnämnda…
Mellan den breda och den smala borsten har jag haft betydligt mer glädje av den breda för de rengöringsbehov jag har med just min utrustning. Den smala passar säkert till andra bryggare och bryggverk men skulle ni vara tveksamma mellan de två tycker jag den breda gör jobbet både snabbare och bättre.
Rörborsten längst till vänster i bild visste jag inte riktigt vad jag skulle ha till först men har upptäckt att den är helt suverän att rengöra Corneliusfat med. Jag kommer med lätthet åt botten på fatet och kan svepa några varv från botten och längs med hela ”tuben” upp och får på så vis bort både jästrester och kanske motverka uppkomsten av ölsten. Rörborsten är dessutom bra till mitt ventilationsrör till bryggverket vid de tillfällen jag råkar få upp skum från koket ända dit upp men även om den fungerar till värmeelementen i Braumeistern tycker jag att jag kommer åt bättre med Vikans runda handborste som även ingår i Braumeisters rengöringskit (se nästa bild).
Handborsten som tyvärr saknar upphängningsmöjlighet. Kanske ett litet borrhål även här skulle kunna vara något…
Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.
Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.
Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.
Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring.
Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…
Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.
Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Growlertest
Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
En growler är egentligen bara en återförslutningsbar flaska modell större men de kommer i lite olika varianter. Jag har sedan tidigare en rostfri 1.9-liters snikvariant från Kina och den är lite tunn och smäckig och har enbart ett lager metall. Nu har jag även growlern som GrainFather tillverkar och den har två väggar med vakuum mellan, precis som en kaffetermos och även ett skönt handtag. Självklart är en termos bättre på att hålla värme och kyla än en vanlig flaska men hur stor skillnad är det egentligen? Det är sådana frågor som håller mig sömnlös om nätterna så då finns det bara en sak att göra; fram med en kalibrerad termometer och logga tid och temp.
Mitt temperaturtest gick ut på att fylla en stor kanna med kranvatten och blanda om ordentligt så det inte fanns några skillnader i temperatur, fylla upp bägge flaskor till toppen och sedan mäta temperaturen med jämna mellanrum tills dess att bägge nått rumstemperatur (knappa 22c). Kranvattnet såhär års är inte det kallaste (ca 13c) och kanske borde jag kylt det lite först men ganska snabbt in i testet stod det klart att det inte skulle behövas för att se differensen mellan de två. Skillnaden var enorm!
Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn!
Jag mätte även temperaturen på utsidan av flaskorna och där ser man tydligt vad som sker. Grainfathern höll nästan rumstemperatur hela tiden medan Kinagrowlern snabbt blev kall och sedan steg i takt med att innehållet blev allt varmare. Inte raketforskning men ändå intressant iaktagelse.
Slutsats
Jag valde att göra mitt test inomhus för att minska risken för felkällor som sol och vind men jag utgår från att direkt solljus skulle göra skillnaderna ännu större. En isolerad growler fungerar verkligen kanon och man slipper ha en kylväska med isklampar till ölen. Alltså, ska du på picnic i sommar är Grainfathergrowlern det självklara valet av dessa två. 12 timmars förvaring är inga problem med endast 2c ökning. Min Kina-grolwer går ju att ha till annat, blomvas kanske?
Grainfathergrolwern finns hos Humlegårdens Ekolager för 349kr och är en perfekt sommarpresent till sig själv som hembryggare.
Mätdatan
Fyllning
Lättaste sättet att fylla en growler är med en growlerfyllare som är en adapter man kopplar på sin ölkran (främst Perlick). Har man enbart picnickran hemma kan man sätta en ca 30 cm ölslang i kranöppningen så man fyller från growlerns botten och uppåt. Principen är densamma som vilken flaskfyllare som helst och Beergun fungerar också såklart även om det inte är något jag varken äger eller har testat. Slutligen så kan man mottrycksfylla med hjälp av en silikonpropp om skum skulle vara ett stort problem. Tanken med en grolwer är ju att man ska dricka upp sin öl ganska snart och då hinner oxidation inte bli något direkt jätteproblem, annars hade en rejält urblåsning av CO2 varit en bra idé. Låt sommarvärmen komma!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Några nya glas
Hofbräu 40 cl
Klassiskt ölmärke för Oktoberfestöl som har en stor ölhall mitt i centrala München. Glaset är väldigt tunt för stilen och har därmed ganska låg vikt. Det gör att det känns elegant, lätt plastigt men ändå så glaset ligger jätteskönt i handen. Funkar bäst till öl man dricker lite större volymer av med hög hinkabilitet, dvs långt ifrån ett provsmakarglas. Bra allroundglas för ljus öl med maltbetoning typ helles eller internationell pilsner. Till välhumlade öl finns det dock bättre glas. Ett glas som kommer gå varmt till grillen i sommar! Elegant var ordet.
59 kr på Barshopen
Jever 40 cl
En klassisk flöjt till Tysklands beskaste kommersiella pilsner. Perfekt tjocklek i glaset, dvs ganska tunt med inte allt för rundad kant. Jag ogillar när det är som en badring på glasets öppning, helst ska det vara fasat eller slipat så det nästan är vasst. Jeverflöjten har nätt fot och ganska liten hals men är ändå ett stadigt glas. Det känns välavvägt i handen med bra viktfördelning och vinkeln när man dricker känns som den följer strupen störmlinjeformat. Ett glas att dricka lite större mängder ur och kanske inte just Jever som ju är något av finsmakarens beskpils men jag ger ändå glaset nästan full pott. Välavvägt och smäckert!
59 kr på Barshopen
Berliner Kindl 40cl
Kristall-slipad fot vilket ser elegant ut men är förvånansvärt oskönt att hålla i, det vill liksom snurra sig ett åttpndelsvarv i handen om man fångar det fel. Glaset är oerhört högt och går inte in under mitt tapptorn utan att först vinkla det likt ett veteölsglas. Stort och klumpigt och känns obalanserat då det väger på tok för mycket. Mitt i särklass högsta glas, högre än alla veteölsglas till och med! Väldigt vackert på bild men inte en favorit att dricka ur på grund av klumpigheten. I 20-cl-tappning kunde den varit riktigt elegant och vackert likt ett champagneglas men nu blir det lite av en ”Burtan som varit på Tacobuffé”, fast vacker på bild då det vill säga…
69 kr på Barshopen
Radeberger 40 cl
Medelstort glas åt flöjthållet som nästan rymmer en stort stark. Avsmalnande fot som ligger skönt i handen och kupan har en fin sensuell form, lite sådär nygravid. Guldkanten runt munnen är lagom accentuerad och inte alls vräkig som de är ibland. En tjocklek som är diskmaskinsäker även om jag föredrar något tunnare gods. Trevligt standardglas som är bra allround till all lättdrucken ljus öl. Passar mindre bra till välhumlat eller stout såklart. Dock belgare då kupan och vinkeln gör att ölet kommer till sin fördel. Halsen kunde varit lite smalare.
79 kr på Barshopen
Spaten 50 cl
Jag har nästan svårt att vara objektiv med Münchenglas då det ligger så mycket känsla och tradition bakom att dricka de här ölen som t.ex. Spaten som uppfann ölstilen Helles och lanserade den 21e mars 1894. Historiens vingslag, precis som den trötta IPA-engelska-båt-skeppar-historien var het för 5 år sen, ger alltid öl ett mysteriskt skimmer och när det gäller tyska öl blir jag lite extra blödig. Denna sejdel är liten för stilen då Bayarnerna gillar sina enliters Maß (Maßkrug). Glaset är ändock kraftigt och ganska tungt. Handtaget är skönt svängt och ligger bra i handen med ett ovanligt bra tumgrepp med en liten pistolhane på (ja du kommer titta på bilden igen). Vackert slipat och alla designdelar är på insidan så man slipper den bubbliga utsidan. Garanterat diskmaskinsäkert och skålsäkert. Bra för oktoberfesten och kanske en kräftskiva eller två. Inte så elegant sejdel men ändå stilren och trevlig, odödlig och klassisk.
79 kr på Barshopen
Schneider Weisse 50 cl
Jag har ganska många veteölsglas och de är alla både lika och samitdigt olika. Just detta glas från Schneider skiljer sig då det nästan är helt rakt, de flesta andra weizenglas har någon form av kurva eller midja. Glaset är tungt och har rejält gods. Det är lättdiskat och utan krusiduller eller pretentioner. Lite som veteölsglasens 101. Jag tycker om det för det ger en bra skumkrona och är lätt att hälla upp veteöl i, utan överraskningar eller svårdiskade partier (jag tittar på dig Franziskaner!). Bra tyngd i botten där tyskarna gillar att skåla och det står stadigt på bordet. Ett trevligt veteölsglas dock utan större elegans.
79 kr på Barshopen
Schofferhofer weizen 50 cl
Det som urskiljer detta glas mot alla andra veteölsglas är dess markerade midja. Glasets medelpunkt viktmässigt är högre än midjan vilket gör det något ostabilt. Samtidigt är glaset något tunnare än många veteölsglas och dess öppning gör att man inte måste skicka foten mot himlen för att dricka vilket en snäv kupform gärna gör. Skönt att hålla i med det naturliga greppet under midjan men för den konservative tysken är glaset kanske lite för modernt. Bra tjocklek på glaset och rejält tilltagen botten.
65 kr på Barshopen
Weihenstephaner 30 cl
I Tyskland finns en hel del veteöl även på 30cl-flaska vilket kräver ett mindre veteölsglas än standardstorleken. Som svensk systembolagskonsument är detta glas mindre lyckat då man gärna vill ha hela ölets från flaskan i glaset för att inte missa jästfällningen men som hembryggare finns ju inte det problemet. Däremot händer det ofta att jag bara vill ha en kleine hefe och inte en halvliter. Då är detta glas helt suveränt! Jag tycker slipningen är väldigt vacker på både detta och det större halvlitersglaset som jag också har även om grumlig öl som veteöl inte ger glaset den rättvisa bedömningen det förtjänar. Svårdiskat tyvärr då en vanlig diskborste inte går ner i foten så min barnflaskeborste får åka fram (inte kör ni väl öl glas i diskmaskinen? Jo jag har några fulglas jag gör det med faktiskt om jag ska vara ärlig). Summa sumarum ett väldigt trevligt veteölsglas som jag verkligen rekommenderar. Nätt och fint!
59 kr på Barshopen
Bitburger 50 cl
Bitburger är en av Tysklands största pilsnerproducenter och ölet var tidigare stilförebild för Tysk Pils hos SHBF innan man i senaste versionen tog bort den och kvar blev endast Jever som, även om jag tycker den är väldigt god, är i överkant för vad alla andra pils åstadkommer i beska. De traditionella Bitburgerglasen är väldigt speciella med sin raka form och lilla fot där man gärna ska sätta en liten pappersbit (kjol?) som samlar upp skum som rinner längs kanterna. Detta glas är på 0,5l och är ganska ovanligt att få på krogen i Bitburg/Trierområdet där 0,2l och 0,3l är vanligast. Glaset är tunt och lätt för sin stora storlek. Det är skönt att både hålla i och dricka ur och det framhäver ljusa öl bäst. För att vara just Bitburger gillar jag de mindre storlekarna lite mer och 0,2-varianten är faktiskt mitt absoluta favoritglas (inom alla stilar) just nu. Bitte ein bit!
69 kr på Barshopen
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Monster Milll MM3
Jag påbörjade förbättringen av min gamla maltkross genom att bygga en större hopper men sen fick jag tipset från en läsare att limmet i det kompositmaterialet jag använt är hälsovådligt. Nånstans i det här skedet bestämde jag mig för att uppgradera hela krossen och även själva krosstationen (skåpet behövdes till tvättstugan dessutom). Därför har jag nu gått över till en Monster Brewing Hardware ”Monster Mill MM3” som har tre valsar istället för mina tidigare två. Det är fortfarande endast en drivande axel och ett ”par” av två valsar som går att justera avståndet på för att finlira krossgraden men malten kommer nu förkrossad av den övre valsen. Övre valsparet krossar på 1,5mm så det som främst sker är att skalen avlägsnas från kärnan så intakta som möjligt, eventuellt delas kärnan i någon enstaka bit också. Det undre paret, dvs extravalsen och den drivande övre valsen (en vals jobbar dubbelt) krossar sedan kärnan till önskad storlek från nära 0mm upp till 1,4mm. Jag har tidigare krossat all min malt på 1.0mm, dels för jag tycker det fungerat bra i mitt bryggverk men större har inte varit ett alternativ då jag kör med en hel del vete som är mindre i storlek och passerar krossen knappt krossad på 1.2mm. Fördelen, den enda fördelen, med en tredje vals är att skalen inte blir lika krossade som man vill ha kärnan. Hela skal underlättar genomströmningen av vört genom maltbädden och är ett krav för RIMS-verk som jag använder. Brygger man med BIAB (utan recirkulering) är detta inte alls lika viktigt och man kan krossa betydligt finare. Ju finare krossning desto högre utbyte (eller kanske främst snabbare och kommplettare konvertering) av malten sker men ju fler skalbitar desto större risk för strävsmakande tanniner i ölet i slutändan. Det gäller att hitta den gyllene medelvägen här och vad som är rätt för mig är kanske odugligt för dig, en av anledningarna till att många köper en egen kross istället för att köpa färdigkrossad malt. För mig är även färskheten på malten av yttersta vikt. Jag krossar direkt före jag ska mäska in numera. De färskaste och finaste maltsmakerna går förlorade snabbt och efter någon timme är de oxiderade och borta. Tänk er att ta en tugga av ett äpple och låta det stå framme, syre reagerar med innehållet när skalen är borttaget och oxideringen är ett faktum. Visst är det en tidsbesparing att mala kvällen innan men jag har löst just den biten på ett annat sätt, automatiserad krosstation. Detta är såklart finlir och det går att göra bra öl med färdigkrossad malt som legat hos posten några dagar och i ett bryggeri några veckor men ska vi jaga de där sista procenten bättre öl (vilket jag tycker att vi ska) så är det bättre att krossa precis före bryggning och inte en vecka innan…
Storleken har betydelse…
Ja på krossning då alltså, inte själva krossen. Jag har fått reda på av Åbros bryggmästare att de krossar all sin malt på 0.37mm vilket är betydligt mindre bitar än jag hört någon hembryggare krossa på men troligtvis har de väldigt många valsar eller så förfuktar/våtkrossar (wetmilling) dom malten vilket är extremt krångligt i hembryggarsammanhang. Däremot kan man försiktigt förfukta malten genom att spraya den med 2% vatten mot maltmängden (5 kg malt ger 1 dl vatten) en kvart före man krossar den, en metod som förvisso ger helare skal mot finare krossning men man får passa sig så det inte blir fukt i kvarnen som kan ge upphov till rost och kanske mögel i längden. Fukten tränger dessutom in i maltkärnan och gör den mjuk och mjölig vilket kan ge lite ”mosigt resultat”. En metod att experimentera med om man har problem med lakningen men annars skulle jag avråda då den ger lite mer mjöl i resultatet (se jämförande bilder längst ner i detta inlägg). Vete ska tåla samma vattenbehandling trots avsaknaden av skal men när jag testat så vill inte krossen nypa tag i veten som blir silkeslen så den skulle jag avråda helt till att förfukta, även om Braukaiser säger annat. Att kvarnen kan ha svårt att nypa tag i malten är även något jag märkt för ”vanlig” kornmalt.
Tillbaka till Åbro, att krossa så smått som 0,37 mm är även det något jag starkt avråder från om man inte gillar huvudvärk och blaskande under sin bryggdag, det är ganska nära mjöl vi diskuterar här. Men med tre valsar kan 0,6-0,9mm däremot vara något att experimentera med. Börja stort och minska succesivt allteftersom du märker att det fungerar, främst lakningen.
Mindre krossstorlek på malten ökar utbytet och effektiviteten, det är därför man strävar nedåt i storlek. Att öka sin effektivitet är dock inget större självändamål för hembryggare eftersom våra små maltmängder inte ger några större besparingar från 75 till 80% brygghuseffektivitet. På sin höjd kan vi spara 5-10kr per bryggning vilket är en struntsumma på sex timmars nedlagd arbetstid men för stora bryggerier rör det sig om många tusenlappar per dag och då blir det genast mer intressant. Något som är desto viktigare (iallafall för mig) är att få en jämn effektivitet från bryggning till bryggning så OG:t hamnar som förväntat +-2ö. Det är trist att hamna t.ex. 10ö för högt med en för stark öl som resultat eller missanpassad beska för stilen då ölets alkoholhalt inte balanserar mot beskan t.ex. Den gyllene medelvägen, lagom, perfekt för just min utrustning. Det är vad man ska fokusera på. Det ska vara roligt att brygga och en igensatt lakning är oerhört trist. För låg effektivitet kan kännas nedslående också, som om det skulle vara ett tecken på att man är en sämre bryggare men jag tycker man inte ska dra det här för långt. Ligger man i spannet 70-80% så kan man gott vara nöjd. Under 70% så finns ser jag det som en indikation på att något är lite snett i processen och det kan vara läge att undersöka och tweaka. För oss med bryggverk finns dock en begränsning i hur mycket malt det får plats och vill man brygga starka öl är en dålig effektivitet ingen höjdare. Då är det lite mer motiverat att jaga effektivitet än att spara 5kr på malt…
Stål och aluminium
Monster Millen, för det här är ett riktigt monster faktiskt, är en tung och gedigen pjäs som väger flera kilo och känns massiv och oförstörbar. Sidovagnarna/basen är tillverkad av 6061 aluminium medan de tre 6-tumsvalsarna är av en 1144 stållegering. MM3 finns i en 303 ”rostfritt stål-variant” men den är främst för större bryggerier som använder krossen dagligen och professionellt bruk. För hembryggare ska standardmodellen fungera mycket väl, tillverkaren anser att deras stålval bör göra att krossen håller för nästan dubbla tiden jämfört med konkurrenternas produkter vilket endast tiden kan utvisa för min del. Den härdade varianten kostar dessutom 2000kr mer än standardmodellen.
Krossen är extremt välbyggd med rejäla rattar och reglage. Något som överraskade mig är dock att den inte hålls ihop av något om den inte är monterad på en basplatta, den kan med andra ord falla isär så var försiktig med hanteringen innan den sitter på en träskiva. Jag monterade den på originalträskivan vilket man inte behöver, vilken träbit som helt duger gott sålänge det är rejält trä (inga klena spånskivor eller farligt limträ). Skivan satte jag sedan i ett köksskåp från IKEA som rymmer en avdankad jäshink jag samlar malten i. På detta sätt slipper jag damm i bryggeriet.
Hastighet
Monster Mill MM3 krossar väldigt snabbt, malten fullkomligt flyger igenom även på låga varv. Med min nya krossstation och stora hopper spelar hastigheten i-och-för-sig inte längre någon roll, jag häller i malten, trycker på start och förbereder annat i bryggeriet men för den som som handvevar eller sitter med en skruvdragare är detta kanske intressant fakta. Monster Mill 3 kräver en rejäl borrmaskin för att fungera optimalt eftersom en vals ska krossa malten två gånger men min 30 år gamla Bosch på sladd är en duglig partner som klarar av att snurra på ca 180 RPM även om det är precis på gränsen styrkrmässigt. Jag skulle inte rekommendera en batteridriven skruvdragare för 299kr från Biltema för denna uppgift, det krävs rejälare doningar.
Hur blir resultatet då? Jo den krossar riktigt snyggt och korrekt på de inställningar jag testat hittills (0,9mm och 0,8mm). Skalen har inga taggiga kanter från slitskador och det blir anmärkningsvärt lite mjöl. Just mjöl är något som ger grumligt vört med mycket varmdruv både vid uppkok och efter kok så jag försöker hålla mängden nere så gott det går. Kärnan delas i 4-5 delar som är jämnstora och intakta. Se bilder längst ner i inlägget.
Vad ingår
Krossen går att köpa lös med bara sidostyckena och valsarna. Sedan finns basplatta och påmatningstratt, förlängning eller påbyggnadsdel till påmatningstratten och handvev som separata tillbehör. Jag rekommenderar påmatningstratten då den även har ”långsidorna” på kvarnen som annars är exponerade. Påbyggnadsdelen är främst för oss som maler mycket malt (över 10 kg) och som vill kunna gå ifrån kvarnen under själva krossningen. Påbyggnadsdelen rymmer upp till 17 kg (!) och bör duga för de flesta hembryggares behov. För standardstorleksbryggare vilket jag anser 19-25l vara, går det alldeles utmärkt med standardtratten som rymmer 5 kg, att fylla på standardtratten i halvlek vid behov tar ju 5 sekunder. Basplattan som följer med i ”standardtrattpaketet” är smidig, även om det är en simpel träskiva är det skönt med färdigt hål i botten och skruvhål som passar direkt in i krossen.
På minussidan
Såhär långt i recensionen är allt guld och gröna skogar men det finns två nackdelar med denna kross. Den mest uppenbara för många är kanske priset, ja den är ganska dyr; 2295kr för själva krossen, 695kr för tratten och skivan 395kr för påbyggnadsdelen. Kvalitén på denna kross är dock oerhört hög och den kommer prestera väldigt länge. Men man får valuta för pengarna tycker jag och för de med andra dyra hobbys hobbys (cykling, motorsport och ridsport är kostsamma har jag hört) är denna pryl kanske inte en ögonbrynshöjare men av någon anledning är många ölbryggare ständigt på jakt efter att i det längsta hålla kostnaden nere så mycket som möjligt. Vill man spara en slant med denna kross går det bygga påmatningstratt och basplatta själv, krossresultatet blir precis lika bra…
Den andra och främsta nackdelen är något som lever kvar långt efter att man glömt prislappen, nämligen att krossen är väldigt krånglig att justera eller rättare sagt kontrollmäta kross-storlek på för justeringen i blindo är busenkel. Det ligger i en trevalsars natur att det är den undre valsen som man justerar avståndet på för krossning nummer två. Problemet är att det inte går att komma åt den valsen med bladmåttet utan att först montera bort påmatningstratten (för att öppna upp sidan) och sedan ta bort hela krossen från basplattan för vinkelns skull. Först då kan man föra in ett standardbladmått på korrekt sätt och mäta/justera avståndet. Detta är alltså inget man vill göra speciellt ofta och definitivt inte för olika maltsorter (t.ex. korn och sedan vete) under samma bryggdag. Lösningen är såklart att ställa in en optimal storlek för allt man krossar och sedan behålla den öppningen mellan valsarna, för alltid, i evighet, amen. Detta är ändå min föredragna metod men emellanåt vill kontrollfreaket i mig kolla att inga valsar smygit iväg åt något håll, då är det tyvärr demontering som gäller… Krossstorleken är tyvärr inte heller markerad på rattarna, trots att grundinställningen på 1.1mm är förinställd från fabrik, så det går inte att höfta någon justering utan demontering. Tillverkaren rekommenderar att man gör en markering själv det första men gör, detta kunde de gott ha kostat på sig att rista in från fabriken tycker jag.
Sammanfattning och omdöme
Jag upplever att detta är en extremt gedigen maltkross som krossar malten oerhört bra, bättre än allt annat jag sett faktist. Tre valsar är lyxigt och väldigt tungdraget men krossningen blir verkligen perfekt med vackra skaldelar (endast en ölnörd kan se skönheten i ett krossat skal). Jag kan inte ge annat än full pott för krossresultatet och kvalitén på själva krossen även om jag tycker konstruktionen för kontroll av bredd mellan valsarna är undermålig. Instruktionen för montering, både av påmatningstratt och påbyggnadsdelen var inte heller så bra med en dåligt kopierad bild som visade tillvägagångssättet så jag fick klia mig lite extra i huvudet och konsultera bilder på nätet innan jag insåg att jag satt muttrarna på fel sida (de ska vara på utsidan så vet ni det). Jag tror verkligen jag kommer ha denna kross resten av livet om jag bara sköter om den lite och jag rekommenderar den helhjärtat. Om ölet kommer bli betydligt godare än om du krossat den med en Bulldog Maltkross för under halva priset? Inte så länge du inte har problem med tanniner från dåligt krossade skal. Men möjligheten att finlira sin krossstorlek för att få bra lakning eller cirkulering, det går tveklöst! Sammanfattningsvis; Monster Mill MM3 är en grym kvalitétsprodukt men kanske inte det allra första man lägger pengar på som hembryggare. Monster Mill MM3 finns att köpa på Humlegårdens Ekolager för 2295kr och här är länk till tillverkaren Monster Brewing Hardware.
Valsarna vilar på lager (kullager?) av brons som ska ge lågt motstånd dvs. hög hastighet med lågt slitage.
Ser lite ut som en gubbe med stor näsa.
Här ser man de två övre valsarna och den undre justerbara ”finkrossarvalsen”.
Påmatningstratten är triangeln och sidorna ner övre krossen. Påbyggnadsdelen är bara ”boxen” ovanpå.
Låsskurvarna på sidan ska dras åt för hand och är till för att låsa fast inställningen på valsarna så man inte ändrar inställning av misstag.
En tvåvalskross mäter man avståndet mellan valsarna rakt ner uppifrån som denna vy men dessa valsar är ju fixerade på 1.5mm på denna modell.
Därför får man montera bort påmatningstratten, lägga krossen på sidan så man kommer åt, och mäta mellan det övre paret och den tredje valsen.
Bladmått, kostar ca 40kr och finns på både Biltema, Claes Ohlson mfl. Borde ingå i priset på en premiumkvarn som detta.
Basen, träskivan, har ett utsågat hål lagom stort för krossen och fyra hål för de medföljande skruvarna.
Här markerar jag hur stort hål min krossstation behöver för att montera skivan fast i köksskåpet. Själva hålet vill jag inte visa, det blev inte så snyggt med tanke på vilket värdelöst material IKEA använder i sina grejer. Jag tog upp hålet med ett borrat hål och sedan en sticksåg. Hålet täcks ändå av basplattan till krossen så hålet får vara precis så fult det vill!
Det fiffiga med köksskåp är att hyllplanen går att anpassa perfekt till uppsamlingsskärlet, i detta fall en gammal avdankad jäshink jag precis får plats med 11 kg malt i. Borren är farfars gamla faktiskt så den har mååånga år på nacken. Kvalité lönar sig i längden… Krossstationen kunde fått vara 5 cm längre/djupare men borren vilar precis på handdaget samt stödhandtaget som täcks av borrhuvudet i denna bild.
Såhär ser min nya krossstation ut. Jag saknar en snyggare strömbrytare, just nu använder jag mig av en förgreningsdosa med knapp på men jag ska lösa någon elegantare lösning vid tillfälle.
Till vänster; förfuktad malt (2% vatten som dragit en kvart). Till höger; torr malt direkt från maltsäcken. Bägge körda först genom 1,5mm (den låsta storleken) och sedan på 0,8mm på undre krossparet. Notera mängden mjöl bredvid och den vänstra högen. Mängden är inte den samma utan några nävar av bägge. Vill man göra ett vetenskapligt test av detta krävs staplade silar som används för att utvärdera malt på professionell nivå. Accidentalis brewing har gjort precis detta test fast ordentligt för den som vill nörda ner sig.
Närbild på den förfuktade malten. Skalen är väldigt snygga och hela med perfekt isärtagning. Kärnorna är dock mosiga och lite mjöliga, snudd på mjuka.
Torrkrossad malt. Skalen är väldigt snarlika från den våtkrossade men notera att kärnorna ”spruckit” till mindre bitar men ser ut som pärlsocker. På en tvårullars kross kommer skalen se betydligt mer olika ut där den torra malten kommer ha mindre skalbitar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Experiment med RO-vatten med salter och mjölksyra jämfört med kranvatten
För ett halvår sedan köpte jag ett vattenfilter för omvänd osmos även kallat RO-filter (reverse osmosis). Det är en vattenfiltreringsmetod som inte använder sig av kemikalier utan förlitar sig på det osmotiska trycket för att dra vattnet genom ett filtermembran. Det filtrerar bort uppåt 97-99% av alla salter och orenheter man kan tänkas ha i kranvattnet men procenten sjunker ju mer lösta salter man har. (Sidospår; vissa farliga partiklar kan dock passera filtret så läs på ordentligt om du har okänligt vatten.) Jag har ganska mjukt vatten direkt ur kran så behovet av RO-filter var egentligen inte så stort. Men så fick jag lite Ebay-feeling och köpte allt möjligt onödigt för att kompensera att jag inte kunde brygga så ofta när vi mellanlandade i den lilla lägenheten i Södertälje före husköp.
Tanken med ett RO-filter inom hembryggning är dels att få mindre salter så man kan bygga sitt bryggvatten från scratch men även att sänka pH:t genom att sänka vattnets buffertförmåga genom avlägsnandet av främst karbonater. När man väl har RO-vatten, eller destillerat vatten också för den delen, så kan man välja om man vill späda ut sitt befintliga vatten, t.ex. hälften ROvatten ger ju halva mängden av de salter som finns i kranen, eller börja från ett rent blad. Varför man ska justera sitt vatten med salter har jag diskuterat tidigare i mitt vattenbehandlingsavsnitt så som kort sammanfattning säger jag att det har med godare smak på ölet och bättre bryggprocess att göra.
I går fick jag tummen ur och installerade mitt RO-filter, något som jag länge tyckt verkade krångligt men som visade sig ta 5 minuter. Men några genomspolade inkörningslitrar senare föddes en idé; Hur stor skillnad på pH i mäsken blir det det egentligen på mitt nya RO-vatten jämfört med kranvattnet? Och om jag tillsätter salter, hur stor skillnad i pH gör det? Och kan jag nå enda ner till pH 5.2 med enbart den väldigt ljusa pilsnermalten och mitt nya vatten ihop med 100 mg/l Kalcium och mjölksyra under smaktröskeln på 0,25ml/l? Som vanligt med mig så kan jag inte släppa en idé som väl fått fäste så därför designade jag ett litet experiment för att kunna mäta pH i en matrix av olika mäskvarianter. Vidare föddes idéen om att testa hur mycket mäskens tjocklek, dvs vatten i förhållande till malt, faktiskt påverkar pH:t. Att pH sjunker med tjockare mäsk är känt sen länge men hur mycket då?
Frågeställningar
Hur stor blir skillnaden i pH på en mäsk med 100% extraljus premium pilsnermalt från Weyermann i mitt kranvatten jämfört med RO-vatten?
Hur stor blir skillnaden i pH om bägge har 100ppm Kalcium i sig?
Hur stor blir skillnaden i pH på mäsktjocklekar 3:1, 4:1 och 5:1 dvs. vattenmängd i förhållande till malt.
Hur stor blir skillnaden i pH med fyra adderingar av mjölksyra, både med och utan salter?
Metod
De 60 olika mäskproverna gjordes som en matris med axlarna rent kranvatten, RO-vatten, tre mäsktjocklekar, 100ppm Kalcium samt fyra styrkor på mjölksyra.
För att inte få så hiskligt många prover gjordes alla mäskar i en 3×4-grupp som sedan doserades med mjölksyra fyra gånger.
Mäsktjocklekarna 3:1, 4:1, 5:1 tillverkades genom att ta vatten i gram mot malt i gram; 150g:50g, 200g:50g, 250g:50g.
För att lättare dosera 100ppm Kalcium (CaCl) tillverkades 1000g bryggvatten även om bara 150+200+250g användes.
Mäskvatten uppmättes till 75c i kastrullen före gramdosering på våg vilket sänkte temperaturen 3-5c. Vid inmäskning höll tempen i mäsken ca 68-66c.
Mätning av pH skedde när mäsktemperaturen sjunkit till temperaturspannet 20-24c.
PHmätaren sköljdes snabbt med RO-vatten mellan varje mätning och överflödigt vatten skakades bort.
Mjölksyra eller Lactol
När jag brygger öl är min totala mängd mäskvatten och lakvatten för en normalbatch 80l med 12kg malt vilket ger en malt/vattenratio på 6.67:1
Med mina 50 gram malt motsvarar det en tredjedels liter vatten eller 333 gram.
Smaktröskelvärdet för Lactol säger många är 0,25ml/l vilket motsvarar mina 20ml/80l jag brukar tillsätta till en 60l-batch. Om detta värde är för 80% eller 88%-ig lactol som verkar vanligare i USA vet jag inte. Vår svagare 80%-iga ger i så fall 0,27ml som smaktröskel istället.
0,33l * 0,25ml/l ger 0.083 ml 80%-ig mjölksyra vilket är ganska svårt att mäta upp i mitt lilla hemmabryggeri. Därför spädde jag ut min mjölksyrelösning med RO-vatten till 10% genom att ta 8ml Lactol blandat med 56ml vatten. Smaktröskeln skulle då hamna på ca 0,67 ml mjölksyra istället men för enkelhetens skulle siktade jag på 0,5ml istället vilket min minsta pipett kan mäta upp hyffsat bra. PH i enbart den 10%-iga mjölksyran höll 1,5 och jag kunde inte låta bli att droppa en droppe på tungan, det är rejält surt vill jag lova!
Mäskar att mäta
1. Kranvattenmäsken
Värm vatten till 75c.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Mät pH vid 20c.
2. Kranvatten och Mjölksyra
Värm vatten till 75c.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Tillsätt 0,5 ml 10%-ig Lactol.
Mät pH vid 20c.
Upprepa med 0,5 ml 10%-ig Lactol och mät pH tre gånger till.
3. Kranvatten med salt
Det behövs 0,29g/l CaCl för att nå 100ppm med mitt kranvatten.
Värm 1000g vatten till 75c och ha i 0,29g CaCl.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Mät pH vid 20c.
4. Kranvatten med salt och lactol
Värm 1000g vatten till 75c och ha i 0,29g CaCl.
Ta ut 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Tillsätt sedan 0,5 ml 10%-ig Lactol.
Mät pH vid 20c.
Upprepa med 0,5 ml 10%-ig Lactol och mät pH tre gånger till.
5. RO-vatten
Värm RO-vatten till 75c.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Mät pH vid 20c.
6. RO-vatten med lactol
Värm RO-vatten till 75c.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Tillsätt 0,5 ml 10%-ig Lactol.
Mät pH vid 20c.
Upprepa med 0,5 ml 10%-ig Lactol och mät pH tre gånger till.
7. RO-vatten med salt
Det behövs 0,37g/l CaCl för att nå 100ppm i ROvatten.
Värm 1000g vatten till 75c och ha i 0,37g CaCl.
Dela upp på 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera.
Mät pH vid 20c.
8. RO-vatten med salt och lactol
Värm 1000g vatten till 75c och ha i 0,37g CaCl.
Ta ut 150g, 200g, 250g i tre muggar med 50g malt i vardera..
Tillsätt 0,5 ml 10%-ig Lactol.
Mät pH vid 20c.
Upprepa med 0,5 ml 10%-ig Lactol och mät pH tre gånger till.
Mitt kranvattens innehåll
Ca 21
Mg 4,2
Na 19
So4 30
Cl 15
Hco3 79
CaCO3 96,4
PH 8,2
4,0 dH
Weyermanns Extra ljusa pilsnermalt
Pilsnermalt sägs normalt ha ett pH på 5,75 i destillerat vatten, en så kallad ”Congress mash pH”. En Congress mash är ett kontrollerat sätt att mäska på där man finmaler malten till mjöl och mäskar i destillerat vatten. Den ljusa malten jag använder i testet landar i höjd med vetemalt på 6,0 vilket gör den svår att arbeta med. Skilladen mellan pilsnermalt och den amerikanska 2-radiga ”2-row” som ligger mellan pilsner och pale ale-malt ska vara från 5,75 till 5,7. Nedan är Braukaisers sammanställning på olika basmalters pH i destillerat vatten. Tittar man på den kännds det nästan orimligt att mitt pH skulle starta på 6,0.
Men om man tittar över en sammanställning över ”Congress mash pH” i boken ”Water: A Comprehensive Guide for Brewers” så finns där en Tabell 8 där det återfinns två olika pilsnermalter där den ena har samma låga EBC-värden som den malt jag brukar använda. Mycket riktigt finns där även ett pH nära 6,0 (5,96) vilket innebär att jag fått helt rimliga siffror från mitt test.
Bilder från experimentet
Mitt RO-filter efter tips av Micke Eklund. (Länk till hans blogg)
Två omgångar med 300 gram pilsnermalt krossades (totalt 600 gram) och kontrollvägdes.
Sen vägdes 50 gram upp i 12 muggar.
8 ml 80%-ig lactol späddes ut med ROvatten till 10%.
pH på den färdiga mjölksyrelösningen var 1,5 och smakade rejält surt (obs don’t try this at home).
1000g vatten vägdes till kranvatten med salt och 1000g till RO-vatten med salt. De andra två behövde inte en kontrollerad mängd för värmning utan endast till 150g, 200g och 250g (3:1, 4:1, 5:2).
Salt till kranvattnet 0,29 gram medan RO-vattnet fick 0,37 gram. Detta är verkligen inte min önskade precision men också därför jag gjorde 1 liter av respektive vätska istället för endast den mängd jag behövde. Salterna löser sig dock helt på mycket kort tid.
Kalibrering av pH-mätaren före testet.
Vattenvägning av varmt vatten vilket medförde min önskade temperatursänkning på ca 5c från 75c till 7c i måttet och 66-67c i mäsken.
Provtagningen skedde när temperaturerna började närma sig 20c för bättre mätvärden.
Förklaring av tabellen med mätdata
I tabellen nedan har jag sammanställt all mätdata. Mitt kranvatten kallar jag i tabellen för H2O medan det RO-filtrerade vattnet heter RO. 100ppm Ca motsvarar mängden Kalcium i vattnet.
Sista kolumnen innehåller kontrollvärden/referens uträknade med EZ water calculator för den tunnaste mäsken dvs. 5:1. För att få ett startvärde nära mitt mätvärde av ROvatten+malt använde jag vetemalt pH 6,04 istället för pilsnermalt pH 5,75. Se nästa rubrik för mer info om detta.
Det blåa fältet motsvarar ungefär min maximala mängd mjölksyra och lägsta pH för mitt kranvatten, korsrefererat mot tidigare bryggningar.
Det gröna fältet motsvarar ungefär min maximala mängd mjölksyra och lägsta pH för mitt RO-filtrerade vatten framöver.
Mätvärde inom parantes betyder att pHmätaren velat mellan de två värdena men stannat på det som inte är inom parantes. Skulle eventuellt kunna vara mittemellan de två då t.ex. 5,2 (5,3) skulle skrivits som 5.25. PH-mätarens noggrannhet är dock en begränsning i denna prisklass och de som visar två decimaler har inte större noggrannhet än de som avrundar.
PH-mätaren kalibrerades på tre punkter (4.01, 7, 10.01) två gånger före detta test för säkerhets skull.
Mätdata
Resultat
Mitt grund-pH med enbart denna ljusa basmalt är 6,0-6,1 med kranvatten, 5.9-6,0 med salt, 6.0 med RO och 5.8-5.9 med RO + salt.
Tjockare mäsk sänker pH max 0,1. För min del innebär det att gå från 60l till 36l i mäskningen vilket inte går i nuvarande bryggverk. Att gå från 5:1 till 4:1 dvs 48l skulle vara möjligt men ger troligtvis max 0.05 i pH-säkning vilket känns för lite.
CaCl på 100ppm sänker pH 0.1.
RO-vatten sänker pH ca 0.1 mot kranvatten.
Lactol funkar mycket bra som pH-sänkare där 2.0ml sänker pH ett helt steg eller 1.0.
Slutsatser
Några samlade slutsatser att dra från resultatet och tabellen är att jag alltid kommer behöva använda Lactol, mörkare basmalt eller mörkare malt specialmalt för att komma ner i rimligt pH men att jag kan få en sänkning på 0.25, från pH 6.0 till 5.75 enbart genom att byta till Weyermanns normala pilsnermalt (enligt enligt EZ Water). RO, salt, och lactol i samma mängd jag haft tidigare kommer då ge 5.3 i pH mot tidigare 5.6. Det vill säga, som det är nu har jag tre val;
1. Ha i ännu mer lactol och tangera smakgränsen för mjölksyra.
2. Acceptera ett pH på 5,28 med maximala mängden 22ml 80%ig mjölksyra (20ml 88%ig) och mitt nya RO-vatten plus 100ppm Kalcium.
3. Byta basmalt till den normalljusa pilsnermalten och nå 5,18 med 15ml lactol (5ml under smaktröskeln) på 100ppm Ca i RO-vatten.
Diskussion
Jag är lite förbluffad över att den tjockare mäsken inte skulle sänka pH mer, något som har skavt lite i mina tankar kring mitt bryggverks krav på stor mängd vatten. Att jag äntligen hittat tydliga samband mellan malt, vatten och pH känns som en ögonöppnare och jag känner att jag blivit lite klokare som bryggare. Hur jag kommer gå tillväga framöver vet jag inte eftersom jag inte är övertygad om att jag behöver sjunka mer i pH än 0.2 mot tidigare dvs. till 5.4. Men att jag kommer använda RO-vatten till viss eller fullständig del är säkert. Det känns bra att inte behöva anpassa mig efter vattnet utan vattnet får anpassa sig efter mig. Att ha utrymmet att kunna få pH lägre än jag vill utan att gå över smaktröskeln för mjölksyra känns skönt och nedan är en uträkning i EZ water som visar just detta med Weyermanns vanliga pilsnermalt, RO vatten, 100 ppm Kalcium och 15 ml mjölksyra dvs. 5 ml under smaktröskeln och ett pH i lägsta delen av rekommenderade spannet.
Felkällor och förbättringar
Som med alla tester på hobbynivåer är noggrannheten på instrument inte på så hög nivå. Jag har in i det längsta försökt vara noggrann och använt nykalibrerad utrustning.
Som förbättring borde jag ha gjort ett stort vattenbad på 66c där proven fick stå i. Det skiljde ungefär 1c mellan 5:1 (varmare) än 3:1 genom mäskning och sedan avsvalning.
Dessutom borde jag har malt malten 50g i taget för att inte vissa prov skulle fått mer eller mindre skal än någon annan.
Jag valde att mala min malt på 1.0mm vilket motsvarar normala hembryggarförhållanden men finmald malt hade eventuellt gett ett jämnare resultat.
För att öka noggrannheten borde provet utförts på minst 1 liter per prov.
Referenser och mer läsning
Weyermanns PPT; För en enkel (och ful) sammanfattning över pHts effekt på mäsken och öl rekommenderar jag http://www.weyermann.de/downloads/pdf/Weyermann_TKW_Mash-pH_2010.pdf
Braukaiser om pH
Palmer John, Kaminski Colin, ”Water: A Comprehensive Guide for Brewers”, Tabell 8
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer