Posts in Category: Resa
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2018
Bjällerklang, bjällerklang och så vidare… För fjärde året i rad vad jag med och bryggde öl på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Denna gång bryggde vi en SuperSaison och även denna gång från ett recept ur min bok fast med några småjusteringar då vi inte fick tag i alla ingredienser. Ölet är starkt influerat av ett amerikanskt öl som jag är väldigt förtjust i och även vårt öl får sig en dos Amarillo som torrhumle vilket annars inte är helt vanligt för denna ölstil. Denna Skansenbryggning var det Jonas tur att vara bryggmästare och bära kubb medan jag själv var mitt i hierarkien. Ny för i år var Henrik (aka Weinkeller) som är ett återkommande ansikte här på bloggen, han fick vara dräng och bära vatten! Vädret blev väldigt juligt tillskillnad från förra årets solsken och vi fick kraftiga snöfall emellanåt vilket såklart höjda julstämningen. Jullåtarna var samma som alla de tidigare åren så de börjar sätta sig ganska rejält vid det här laget. De går ju på repeat 78 gånger under dagen så tillslut känner man verkligen ”Lotta min vän” så att säga… Jag har ju skrivit om de här bryggningarna ganska många gånger nu så vill ni veta mera om detaljerna så får ni läsa de tidigare inläggen som dyker upp med denna sökning. Missa inte filmen längst ned!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grain and Grape
This blog post will be in english due to the subject beeing a brewing and winemaking supply store in Melbourne Australia that I got to visit during my trip down there. Grain and Grape started as John Preston began homebrewing with his friend Laurie Cahir in 1987 and they first had plans to open a brewery together. Plans change and after a few years they instead opened a homebrew shop called Southern Home Brewing in Edithvale, a suburb south of Melbourne, and soon it became the second largest homebrew shop in Australia. They also started a brewers club that held meetings in the back of the shop. In 1993 they opened a second shop in Maidstone which they each ran seperately until they split up the business in 2000. Around that time, they also started demo all grain brewing in the back of the shop with Chris Schaefer and Paul Rigby. John and Chris delevoped their own HERMS system in perfect time when the homebrewing scene really took of in popularity worldwide. In 2005, they had outgrowned their store and moved to the warehouse that they currently operate from in Yarraville, just a 15 min drive from downtown Melbourne. They got a license to sell commercial beers from a variety of breweries and when I visited the store, they even had a few Omnipollo in the fridge! In 2010, Grain & Grape started collaborating and distribute Speidels full range of products across the country. They also got their own 500 litre Braumeister that they use for producing fresh wort kits which is a product that you purchase, top off with about 3 litres of water (optional), add your yeast and ferment at home. This became very popular and they still produce and sell these kits to this day. 2015 they expanded to the warehouse next door, got a big hot liquor tank and increased the brewing capacity even more. At that time, they also started to develope and sell complete craft brewing systems based around the 200L and 500L Braumeister units with everything from fermentation tanks, oxygenation units to bottle fillers or kegwashing systems. In 2017 they started selling complete all grain kits and also added a second 500L Braumeister which now works as a 900 litre boil kettle. They also added the “wall of beer” where customers can try out beers from tap in the shop!
Today in may 2018 Grain & Grape consist of 15 workers including management and the business has now been operating over 25 years! Besides beer brewing equipment and ingredients, they also sell most of what you need to produce wine, cheese and even sausages (no pig nor beef meat as of yet unfortunately) at home. They brew in the shop almost every day and also run weekly demos of different home brewing equipment. Next week they will have a brewoff demo with 6-7 different setups brewing at the same time, from BIAB thru three tier all the way up to the big, bad boy Braumeister 500L! One major factor to the company’s success is the fact that they spend much time acquiring knowledge about homebrewing that they gladly share with all their customers face to face. They are also a heavy contributor to the Australian homebrewing scene through events and organizations such as Australian National Homebrewing Conference and Homebrew 101 during Good Beer Week.
When I visited the store, Matt Collinson was about to start lautering the first batch of the day in the Braumeister. I was kindly invited to watch the process while we (me, the founder John, Matt and Chris) were discussion the company, homebrewing in general and my process of developing low oxygen brewing techniques with the Braumeister. I also got a backstage tour of the whole warehouse, from grainmill to the large stack of malt and stainless equipment. Since I was just passing thru and was working I didn’t had the chance to try out their beers on tap but I did got around to do a little shopping from their great variety of equipment. Sadly I could only buy small stuff that could fit in my already very heavy suitcase but I did manage to to get a little tap tower upgrade.
Grain and Grape is located at 5/280 Whitehall Street, Yarraville slightly east of downtown Melbourne and if you get a chance, it’s well worth a visit!
Paul Rigby and Chris Schaefer
Chris Schaefer, Paul Rigby and Steve Volkman
Matt Collinson
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommarölsträffen 2017
Som markering att sommaren börjar lida mot sitt slut kommer varje år sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna. För mig är det tredje året jag besöker träffen men första året jag själv är med och tävlar. Resan dit brukar ske med tåg vilket gör det lite krångligt att ta med stora fat men till årets upplaga har jag ett 9l-fat även om vi åkte med bil denna gång. Öl hade jag knappt något att bjuda på. Det är fortfarande helt tomt i kegeratorn även om jag har en hel del öl på gång. För att hinna få klart öl till sommarölsträffen jäste jag med alejäst i stället för lager som planerat och jag fick skippa lagringstid mer än kallkrashen. Även kolsyrningen blev jäktad då jag akut åkte på jobbresa de sista dagarna och alltså lämnade min öl på 0c och 3 bar! Dessa påskyndningar till trots blev mitt öl väldigt bra både till smak, doft och utseende även om en veckas lagring till skulle höjt den några poäng till. Ölet jag talar om är Mandarina Bavaria som med dess rena citrussmaker någonstans i gränslandet mellan citron och apelsin och med en markerad beska blev en riktigt trevlig sommaröl. Den stack troligtvis inte ut tillräckligt för att samla ihop så många röster men av de öldomare som smakade den fick jag bra omdömen.
Glänste störst bland ölen tyckte jag Jonas Anderssons gjorde med sin Solera Solstice-suröl som var riktigt välbryggd eller kanske främst väljäst med friska, fina smaker och en vacker komplexitet. Solera är ett sätt att jäsa främst suröl på där man jäser ett år, tappar av 75% av ölet som man flaskar och sedan fyller man på med 75% ny vört som får stå i ett år. Så håller man på tills ölet inte blir gott längre och just denna solera var inne på tredje året (rätta mig om jag har fel Jonas). Överlag ganska hög kvalité på ölen som tävlade men jag saknade lageröl som det bara fanns 1-2 stycken av. Helles och Pils är förutom APA/IPA det som mest klingar sommar, kanske ihop med veteöl och gose. Jag får försöka komplettera utbudet med det nästa år, även om det är ölstilar som inte brukar ge så många röster…
Sommarölsträffen brukar bjuda på vackert och varmt väder men denna förmiddag hade bjudit på ihållande regn vilket dock slutade lagom till vi anlände. Det ersattes av lite blåst och rusk men lagom till besökarna anlände sprack det upp och vi fick åter igen en fin sommarölsträff. Svante kanske har kontakt med gubben däruppe ändå! Tusen tack alla ni som smakade och gillade mina öl (jag hade 1,5l suröl utom tävlan med mig också) och stort tack till arrangörerna SHBF och Humlegårdens Ekolager som verkligen ansträngt sig för att bjuda på denna väldigt lyckade tillställning.
Resultatlistan
Brygdnr – Brygd – Bryggare – Poäng – Placering
105 Helgö Single IPA Bertil Messing, Birger Hedman 51 1
131 Eden Lovisa Koivunen 47 2
117 Bröl Lemongrass Ale Mathias Brorson 45 3
145 Solera Soltice Jonas Andersson 44 4
110 Grillbira Björn Ekeblom 44 5
106 Vem fan släckte lampan Bertil Messing, Birger Hedman 43 6
125 Fresh Gold Malte & Svante Ekelin 41 7
122 Asian Saison Morgan Ingemarsson 39 8
115 Bröl Gose Mathias Brorson 36 9
135 Sommar sasion Peter Svensson 33 10
142 Admiral Yi Rune Nordborg, Anton Mårtensson, Håkan Johansson 31 11
141 HKM New England IPA Isak Nyberg, Oliver Jensson, Torbjörn Sjöberg 30 12
137 röd blond Torbjörn Andersson 29 13
132 Frank Anders Larsson, Jan Vallander 28 14
140 HKM HCl-Hallonwit Isak Nyberg, Torbjörn Sjöberg och Oliver Jensson 27 15
130 Linda Maja Koivunen 24 16
136 Hovslagarns rököl Peter Zetterström Johan Henriksson Håkan Engdahl 24 17
123 Voulez-Vouz Pale Ale? Jonathon Mckeever 23 18
143 Straight up mintal Rune Nordborg, Anton Mårtensson, Håkan Johansson 23 19
120 Pale Communion Christian Annerstedt 22 20
116 Bröl APA Mathias Brorson 21 21
144 NESPA Jonas Andersson 20 22
124 All Day Blonde Jonathon Mckeever 20 23
108 Lemonparty Timo & Sebastian Berg 17 24
121 Reimersholme Christian Annerstedt 17 25
109 LemonAle Nikolai Petef, Petra Lindberg 17 26
129 Tropical Wolf Richard Lindström, Jimmy Lindeman & Gustavo Silva 16 27
102 Ernst Erik Nord 15 28
112 Sapalicious Olle Johansson 14 29
114 Raw Probiotic Gose Henrik Lindqvist 13 30
104 Hinken Bertil Messing, Thomas Nyberg, Birger Hedman 13 31
111 Hökmossens Porter Håkan Liljegren 11 32
127 Blåbärs Richard Lindström, Jimmy Lindeman & Gustavo Silva 11 33
133 Virgin Marys Golden Single Malt Anders Larsson, Jan Vallander, Leif Möller 10 34
118 New Idiot President of America Jan Tejbrant Mathias Brorsson 8 35
126 Bad Pexx Ari Vallius 8 36
101 Ja, ja, Jawohl! Joakim Pettersson 7 37
107 Mandarina Bavaria Lindh Craft Beer (Gustav Lindh) 7 38
128 Roffe, vän till Leffe! Jonas Gönczi 7 39
138 Björkbackens Saison Lars Callert 6 40
103 Fådda Blommor Thomas Nyberg, Bertil Messing 6 41
134 Ullbro Ipa Peter Svensson 6 42
139 Björkbackens svarta får Lars Callert 6 43
119 Shrinky Dink Rebecca Foreman, Thomas Mead, Stefan spett 0 44
113 An American Clown Anders Gustavsson struken
146 Strawberry Twist Peter Herzig struken
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ölresa i München
Jag har länge försökt få till en resa till München då det var över två år sen jag sist var där och äntligen kom möjligheten. Ser man på den nyligen publicerade filmen/VLOGen kan det se ut som om detta var en ren nöjestripp med enbart ölrelaterade händelser men så var det såklart inte utan vi jobbade ganska intensivt under dagarna för att utforska stan några timmar på kvällarna. Detta är också anledningen till att bryggeribesöken blev vid fel tidpunkter då det antingen var stängt eller i allafall inte var någon bryggerivisning. De stora bryggeriernas rundvandringar är för det mesta tyvärr ganska snarlika och inriktade till den breda massan med ”öl görs av malt, humle jäst och vatten. Vi använder bara de finaste råvarorna”-snacket. Att ställa någon tekniskt komplicerad fråga till en guide med mikrofon runt nacken och en liten vimpel i handen brukar vara rätt lönlöst även om jag faktiskt tycker de flesta rundvandringar ändå är väldigt trevliga.
München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid.
München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning.
Förutom att besöka pubar hann vi svänga förbi en större mataffär så en del proviant i form av öl togs hem i väskan. Om ni inte märkt det innan är jag verkligen förtjust i München och flyttlasset hade kunnat gå när som helst om förutsättningar hade funnits. Rent ölmässigt är det väldigt likriktat och är man sugen på välhumlad ale får man leta men öl överlag är så integrerat i kulturen att det finns precis överallt.
De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede…
En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr.
Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt.
En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe.
Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.
Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.
Augustiner Edelstoff – väldigt fyllig stor kropp 5.
Augustiner Helles – lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare 4+, kanske 5?.
Augustiner Hefe – enorm banan i doft, galet hög kryddig kryddnejlika i smak, kletig munkänsla, ganska besk, 5.
Augustiner Pils – extrem örtighet och blommighet, lite blod och järn i doften, snudd på tvål. Oväntat god. Hög beska ca 50-60 ibu, sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+.
Dunkel – lite bränd smak, lättdrucken, brända tone, kaffe choklad karamell. Lätt kropp. 3.
Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.
Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska.
Franziskaner – bra banan bra nejlika bra karamell världsklass underbar 5
Löwenbräu helles välbalanserad med gräddighet och lätt humle. Något intetsägande. Lättdrucken. 4+
Löwenbräu pils – lite svavel och dms i doft, tvål, 3
Kellerbier – äpplen och päron i smak o doft, trist smak, 2
I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg.
Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas.
Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm.
Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.
Ayinger hefeweizen. Något kallt serverad. Medel banan som är mer åt mosade bananhållet, kryddig, välbalanserad, stor munkänsla, lätt karamellig, 4.
Zum Franziskaner med dess sura servitristant.
Något för kall men ändå en 5a. Alltid en femma…
Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.
En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.
Bommade att skriva något om denna då besöket i övrigt var ganska omtumlande med alla turister, musiken och en doft i foajén som påminde om bakgården på ett diskotek runt 03.00… Man måste besöka HB när man åker till München och även om ölet är gott så är det mest för upplevelsen man åker dit. Jag ger HBn en 3,5:a ur minnet men har en flaska med mig hem att provsmaka under mer kontrollerade former.
Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.
Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget.
Schneider weiße Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alloholstark, tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3,5
Vanliga ljusa veteölen var god men inte magisk. Lite för lite banan och lite allmänt trött. 3.
Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.
En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.
Stor banan, lite kall, lätt karamell. Riktigt god och frisk. 4.
Weihenstephaner Pils – örtig och vörtig, lätt cederträ, balanserad beska ca 35 ibu, 4.
Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!
Andechs Wezien, medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög knejlika, bra temp, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. 5
Andechs Helles, fyllig kropp, lätt örtig doft. 4
Dunkelvetenölen glömde jag anteckna om men den fick en 3a. Saknade fräschör.
Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl.
O’ zapft is!
HAcker & Pschorrs Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bitburg, Bitburger och Trier
Det är inte så ofta jag får någon fritid att tala om i samband med jobbresor men plötsligt händer det och jag kan spendera någon timme på roliga aktiviteter. Vid resan till Bitburg härom veckan passade jag på att besöka Bitburger bryggeri och gå rundvandringen i deras gamla bryggeri, det nya släppas man inte in i nämligen utan får endast se på film. Själva touren bjöd på en ganska grundläggande ”så här gör vi öl”-introduktion och sedan de vanliga qualitätsnacken men det var ändå trevligt och informativt. Avslutningen i deras bar var ytterligare trevligare med nybakade bretzels och några färska öl. Väldigt billigt var dessutom det om det nu spelar någon roll. Bitburger grundades redan år 1817 av Johann Wallenborn och med sina 3.8 miljoner hektoliter bryggda årligen är dom Tysklands tredje största producent. Bitburger pils var tidigare stilförebild för Tysk pilsner i SHBFs typdefinition men slopades i senaste versionen och endast den betydligt mycket beskare Jever finns kvar. Eftersom jag har ett nyvunnet intresse av just tysk pilsner passade denna exkursion utmärkt.
Utöver bryggerivandringen blev det några trevliga middagar och öl under resan, bland annat på Paulaners restaurang i Trier där jag varit tidigare. När man är i regionen Köln/Düsseldorf måste man ju passa på att dricka Kölsch och Altbier där jag tydligt föredrar den första. Två veckor efter denna resa besökte jag Köln så där blev det desto mer kölsch vilket ni kan se lite om i filmen i föregående inlägg.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommarölsträffen 2016
Den årliga sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar hölls i vanlig ordning i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna där vi bjöds på lika strålande väder som förra året. 48 öl tävlade och tillställningen var lika trevlig som grillen var varm. Goda öl och trevliga människor, en tillställning värd att åka långt för! Resultatet i tävlingen blev följande:
1a plats: Raspberry pie av Peter Herzig
2a plats: 99 Problems but a Beer Ain’t One av Josefine Hådell och Ashley Smith
3e plats: Carpe Noctum IPA av Benjamin Tallmadge och Jonathon McKeever
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Högbergs bryggkollektiv
Ett problem många hembryggare i större städer har är att det är svårt att brygga öl i en mindre lägenhet och att ha en egen lokal att brygga i är dyrt. En lösning på problemet är att gå ihop ett gäng och starta bryggarkollektiv. Högbergs Bryggkollektiv på Bryggerivägen i Bromma/Stockholm är en grupp hembryggare som delar stora brygg-, klubb- och stort kylrum tillsammans. En rad ölcelebriteter som t.ex. Jessica Heidrich (S:t Eriks) har passerat Högbergs som är ett av Sveriges äldsta och mest framgångsrika hembryggarkollektiv med fler än 100 SM-medaljer sedan starten 1992. Gänget som för tillfället är 19 personer är inne på sin andra lokal som faktiskt tillhört ett större bryggeri en gång i tiden.
Jag fick möjligheten att göra ett kort studiebesök på bryggeriet i samband med vår bryggning på Skansens julmarknad eftersom en i vårt brygggäng, Mathias Brorson, är medlem i Högbergs och lät oss jäsa vår IPA i Högbergs jäskyl. Medlemmarna i kollektivet delar på utrustning och köper malt tillsammans i bulk, upp till ett ton åt gången, vilket såklart ger lite bättre priser. När man är bryggsugen är det bara att boka sin tid i kalendern och åka dit. En gång i månaden arrangeras dessutom medlemspub där man får möjlighet att smaka på varandras öl, få bryggtips, byta jäst eller bara umgås. Ett trevligt och socialt sätt att brygga på om utrymme tryter.
Mathias Brorson
En av delarna av det gemensamma bryggverket. En del medlemmar har sina egna kokkärl.
Det gemensamma maltförrådet.
I sällskapsutrymmet finns en rejäl bardisk men möjlighet att koppla in sina fat på kranarna.
Jäskylen är uppdelad i en aledel och en lagerdel.
Extra syresättning och omtappning till större jäshink.
Trötta Skansenbryggare…
Starsan i jäsröret och in i jäskammaren!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Altes Brauhaus zu Fallersleben
Före semestern var jag på jobbresa i Wolfsburg och passade på att äta middag på det gamla brygghuset i Fallersleben. Alltid kul att dricka öl som är tillverkad 5 meter från där man sitter och tyskarna kan ju sin skit måste man ge dom. Veteölen var något för mörk och karamellig för min smak men deras Helles var mycket bra. Jag har ytterligare två tysklandsresor de kommande veckorna så jag hoppas kunna göra fler spontana besök av denna typ.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
SHBF och Humlegårdens Sommarölsträff 2015
En trevlig aspekt av att ha flyttat betydligt närmre Stockholm är att jag äntligen fick möjlighet att besöka den årliga Sommarölsträffen som Humlegårdens Ekolager ihop med Svenska Hembryggarföreningen anordnar. I år hölls tillställningen på Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna och vädret var perfekt, soligt och 25c. 35 brygder fanns att smaka på och de var överlag ljusa och somriga. Förutom en suröl och tre lager föll de inom spannet ale/saison/kryddat/vete och jag hann prova 33 stycken där jag hittade flera guldkorn. Min favorit var (inte helt otippat) en citrahumlad lager som sedan knep silvermedaljen, grattis Axel Hedström med ölet Kattpiss. Guldmedaljen tog Maja Koivunen med sin fläderkryddade saison, Vlierbloesem Bijzonder Saison på 12,3%. En god och kraftfull öl som påminde mycket om mitt mousserande flädervin. Bronset gick till Kilimanjaro, en red ale av Peter Herzig, Christer Gustavsson och John Hagström. Stort grattis alla vinnare.
Stort tack till alla arrangörer som gjorde denna eftermiddag möjlig! Superlyckat och på återseende!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Svalbard Bryggeri – Världens nordligaste öltillverkare
Det är kallt, termometern säger -24c men upplevd temperatur motsvarar -35c enligt väderappen. Ögonfransarna fryser ihop av den höga luftfuktigheten och luften känns tung att andas. Det är mörkt som natten trots att det är strax efter lunch. Jag befinner mig på Svalbard och solen gick ner för två månader sen och går upp nästa gång om en månad. Skulle man istället ta flyget söder ut från Stockholm hamnar man motsvarande i Kairo, istället har jag färdats norrut till den nordligaste civilisationen i världen. Nästa stopp skulle vara nordpolen…
Snabbspolning ett halvår framåt. Jag är åter på Svalbard men nu är det sommar, veckan före midsommar. Solen gick upp i april och kommer gå ner i augusti nästa gång. Befolkningen klistrar aluminiumfolie på rutorna för att få sova och temperaturen ligger runt nollan men kan framåt högsommaren orka upp till 8c om man har tur. Just nu däremot; snöblandat med regn. Hotet om isbjörnar och tvång på vapen om man lämnar byn ligger kvar men känns inte lika påtagligt nu när miljön liknar ett töande mars i Sverige.
Här uppe, i den nordligaste av civilisationer, har flygpiloten Robert Johansen och bryggmästare Andreas Hegermann Riis bestämt sig för att brygga öl av glaciärvatten i världens nordligaste bryggeri, Svalbard Bryggeri. För att kunna göra det har dom varit tvungna att ändra lagen först, det har nämligen varit olagligt att tillverka alkohol på Svalbard de senaste 80 åren på grund av alkoliseringen av befolkningen. Av samma anledning går det inte köpa öl starkare än 4.7% i alkoholavdelningen Nordpolet i byn enda matbutik, starksprit går dock att köpa av oklar anledning medan det är ransonering på öl.
Andreas visar mig runt i bryggeriet som ska brygga sin första sats den 25e Juni om allt går enligt plan. Det av Mauro Ricci specialdesignade italienska bryggverket anländer i dagarna med båt och Andreas har inte ens sett det ännu. En 2000l boilkettle ska förse de 4 stycken 4000 liter stora jästankarna med vört men större jäskärl på 8000l är redan beställda. Maxkapaciteten uppgår till 1 miljon liter per år med start på 250.000 där öns totala konsumtion är 400.000 liter. Bryggverket är ångdrivet med en ångmaskin på 150.000 watt men i övrigt är det en klassisk setup med HLT, MLT och BK (inbyggd WP). Svalbard har, trots smältvatten och glaciärvatten, väldigt mycket salter från kranen och Andreas liknar vattnet vid Burton on trent. Svalbard bryggeri ska brygga fem olika öl från start; IPA 7%, Stout 7%, Pale ale 4.7%, Pilsner 4.7% och Hefeweizen 4.7%. De sista tre är såklart ämnade för Nordpolet med dess regler med en förhoppning om att i framtiden även få in de andra ölen dit genom lagändring. Krogar och pubar är den andra målgruppen men även export in till fastlandet. Alla öl kommer humlas med humle från motsvarande klassiska regioner, t.ex. tysk humle till hefe, Tjeckisk Saaz till pilsnern, engelsk humle till stouten.
Ett udda problem Svalbard bryggeri råkar ut för är svårigheten att bli av med dravet. Renarna äter det inte utan enbart polarräven. Någon kompost är det inte tal om och inte skickar man en massa drav med båt till fastlandet. Tanken just nu är att bränna upp dravet men det är inte helt färdigt ännu.
Andreas som klockar in på 35 år har nyligen bryggt sin 1000e batch och är således knappast någon novis. Med rötter i tre olika bryggerier i Norge har han den kunskapen som krävs för att driva ett så här pass stort bryggeri själv. All öl tappas på burk eller keykeg och det är fräst det momentet som kan krävas att han ringer in lite vänner för att orka med. Burkar är det självklara valet då fraktkostnaden till stor del baseras på vikt men hård sjögång kan även bli en faktor då flaskor inte gillar kollisioner. Vid mitt besök stod inte bryggeriet klart ännu och jag har med andra ord inte smakat deras öl men jag hoppas få möjlighet till det i framtiden. I glaset återfinns därför min India Pale Lager, Altruisten, som faktiskt utvecklats ytterligare lite till det bättre med ännu renare smakprofil.
Sommarkänslan infinner sig inte riktigt
Bryggeriet återfinns i en industrilokal. ”Det ska upp en skylt om några dagar” säger Andreas och på andra våningen ska det byggas en provsmakningsbar dit turisterna, som mycket lägligt stiger av båten precis utanför, ska kunna få dricka öl utan risk för kontimination av lokalen.
Bryggmästare Andreas Hegermann Riis
Ett av de egna glasen, dock med annat innehåll i.
Ånggeneratorn
Fat som väntar på att bli fyllda. Framför det återfinns stora mängder kemikalier för rengöring och såklart en skoter.
Bild på mig under arbete ute på det isiga havet.
Vinternöjet att åka hundspann var magiskt.
Vilda renar stryker omkring inne i stan i jakt på föda sommartid.
Denna mundering krävs vintertid för att överleva hyffsat. Den höga luftfuktigheten ger stort genomslag på köldeffekten på ett klimat som utan Golfströmmen skulle vara kallare än Sibirien men som upplevs snarlikt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer