Patrik och Victor på bilden nedan är två av mina hängivna fans som haffade mig för en pratstund på SM. De blev nyfikna att brygga en DIPA inspirerad av Kung Hoppo och har haft lite frågor kring det. Nu är ölet klart och de har skickat en flaska men de skickade även några andra öl de bryggt, t.ex. denna lager som jag tänkte börja med att provsmaka och recensera.
Midsommar 2014, Lager, 5.1%, Karlsson/Norell
Kraftigt disig, gyllengul öl (11-15EBC) med stor stadig skumkrona. Skummet sitter som betong och lämnar fina rester på glaset. En del köldgrumling och även en del partiklar (jäst?) som simmar omkring i botten. Minst sagt livlig kolsyra vilket kan ha rört upp bottensatsen något på denna flaskjästa lager.
Doften är lite syrlig med inslag av snus och örter. Rendoftande av humle, helt utan diacetyl eller dms. Smaken vilar på en kraftig maltbotten med örtig humle av det tyska slaget (Tettnang?). Lite knäckig restsötma och bra, låg beska. Något kladdig finish på tungan med ett svagt citrusinslag i slutnoten.
Omdöme
En perfekt sill-öl jag borde tagit på midsommarlunchen men jag ville inte vara tråkig värd och sitta och recensera öl bland gäster så det fick bli dagen efter istället. Frisk och fin utan några felsmaker vilket är svårt med en så ren öl i denna stil. Hade den varit blank och haft något lägre kolsyra hade den fått riktigt höga poäng. Får mig att vilja brygga mer lager. Bra jobbat!
Efter att ha provsmakat tittade jag igenom receptet. Mycket riktigt var det Tettnang men även Hallertau. Pilsnermalt med lite varapils. WLP830@11c till 1.020 och diacetylrast 48h. Slutade på 1012.
En till öl av hembryggaren Staffan Rundt, denna gång en Imperial Stout som bygger på boken Brygg Öls ”Bryggd” som även min Tiefschwarz bygger på.
SR 13 I 01, Imperial Stout 10%, bryggd 140201
Fint pys när flaskan öppnas. Varje gång det händer med en imperial stout blir jag lite extra glad. Svart med mockafärgat skum som lämnar ett litet lock och en hel del rester på glaset. Doften domineras av kaffe, choklad och lakrits som drar åt salmiakhållet. Smakmässigt slås jag först av mörk malt med lite kaffesump (på ett bra sätt). Lakritsen är verkligen nedtonad mot doften men gästspelar lite på lilla scenen bredvid lilla baren. Härligt med lite högre kolsyra för stilen (tänk som en vanlig ale) eftersom jag tycker många impys blir för söta och jolmiga när de känns avslagna. En liten sidonot, ni har uppfattat vid det här laget att jag inte gillar speciellt söta öl va? Åter till ölen; Väl utjäst vilket jag uppskattar. Väldigt hög drickbarhet trots sina 10%. Ingen flaska man återförsluter och sparar till dagen efter.
Omdöme
En av de bättre imperial stoutsen jag druckit. För mina smaklökar är detta verkligen toppklass. Det är kolsyran och den lägre fg:n som ger det betyget. Jag gillar inte en impy som är som söt likör utan det ska fortfarande vara en öl. Jag har inga förbättringsförslag utan bara applåder att ge till bryggare. Bra genomfört!
Jag har hjälpt hembryggaren Staffan Rundt med lite hembryggartips/recept så när han gjorde en Hefeweizen utgick han från ett av mina recept. Nu är ölet klart och han skickade mig en flaska för provsmakning:
SR 17 I 01 Hefeweizen, 5.5%
Fint gyllengul med kraftigt skum som är grymt stabilt. Perfekt disighet utan några jästpartiklar som simmar omkring vilket kan ske med hög kolsyra och flaskjäsning.
Doften är full av banan, smått syrlig och pepprig. Det doftar även lite jäst av den sydtyska varianten, dvs lite gummi. Viss humle i slutnoten ihop med mosade päron.
Smaken är kraftfull med markerad beska. Banansmaken är påtaglig och rund men även här något syrlig. Restsötman balanserar alkoholen bra även då det finns spår av högre alkoholer i eftersmaken. Något kladdig på tungan men bra kolsyrenivå. Som avslutning känner jag lite kakao och vanilj i eftersmaken. Den har ett inslag av plastig gummismak som påminner om cykeldäck.
Omdöme
En välgjord Hefeweizen med riktigt fin skumstabilitet och restsötma som gör munupplevelsen rund och angenäm. Färsk och fin med bra fruktighet. Den något höga alkoholen på 5.5% är faktiskt ganska trevlig även om det faller utanför typdefinitionen. Mitt tips till bryggaren är att jäsa den något svalare så de högre alkoholerna men framförallt gummigheten minskar. 18-19c i tunnan är att föredra för 3068 även om tillverkaren säger högre. Mäsktemperaturen får anses som perfekt med den restsötma som är.
Omnipollo Fatamorgana
Det är alltid spännande när Omnipollo släpper nya öl och denna har jag sett fram emot länge. Den ser ut som annanasjuice eller fanta med sin igenomträngliga gulhet. I princip inget skum och bubblorna som finns ett tag är stora och ganska fula. Ingen skumkrona att tala om, inga rester som ligger kvar. Kraftig humledoft av tropiskt slag med lite jordig slutnot, inslag av gummi. Mycket ctz-humle. Smaken är enbart humle och malten märks inte av alls. Ganska hög restsötma vilket behövs som komplement till de andra smakerna. Kraftig beska men absolut inte hög för stilen, välbalanserad mot alkoholhalten. Humlesmakerna känns som en blandning av ctz och saaz vilket ger ett elegant intryck. Ganska låg kolsyra.
Omdöme
Kraftfull men jag vet inte ens om detta är en öl längre utan humlejuice är nog en bättre beskrivning. Hinkabiliteten är ganska låg, det är gott men snabbt går det inte. Jag dricker den som en whisky. Fantamorgana?
Früh Kölsch, 4.8%
Ljuuuuust gul (dvs halmgul 3-6 EBC) med krittvitt skum bestående av stora bubblor. Lämnar rester på glaskanterna men försvinner ganska snabbt från ytan. Doften är friskt pilsnermaltig med lite syrlig citrus. En fruktig humledoft går att ana men jag tvivlar på att något annat än tysk ädelhumle varit inblandad i leken. Smaken är frisk och lagerlik med citrusinslag. Fullt med krispig pilsnermalt, syrlig men med perfekt restsötma. Medelkraftig kolsyra och låg beska med en mycket god eftersmak som sitter länge, långt ifrån sträva tjecker eller karbonatiga tyskar.
Omdöme
Det här var grejer! Så ren och smakrik på samma gång, en fröjd för gommen! Jag hade ganska höga förväntningar redan innan jag drack den men dom överträffades faktiskt. Förmodligen den godaste Kölsch jag druckit och den gör mig plötsligt väldigt nyfiken på stilen. Oerhört lättdrucken och ren sommaröl och jag tycker fortfarande att det är helt ofattbart att det inte finns någon kölsch i systembolagets ordinarie sortiment. Köp denna och stöd Brekeriet som importerat den. Toppklass!
Folkes lager, 4.9%
Folkes pale ale 5.8%
Schneider Weisse, Mein Grünes, Tap4, Hefeweizen
Kraftigt disig halmgul vätska med fint litet skum som håller sig. Flaskan har jästfällning i botten så slutet blir rejält grumligt. Doften är som en sommardag på västkusten med saltstänk i håren. Hav och koriander, citrus och syrlighet samsas i denna sommaröl. Som Gose, som jag inte druckit så många ännu, är den betydligt mindre salt än Westbrook. Den lilla syrligheten känns som en blandning av lambic och mjölksyra och den lirar bra ihop med den väldigt låga beskan.
Omdöme: En väldigt lätt och fräsch sommaröl som jag gärna skulle dricka mer av. Bättre än Westbrook tycker jag dock inte att den var för stilen. Salt och syrabalansen är lite åt det syrligare hållet där jag gärna sett mer sälta. Men så gillar jag ju salt&vinegar-chipsen också…
Det är inte så ofta jag får tillfälle att dricka öl som få andra ölbloggare recenserat och dessa två ljusa lager är skapligt svåra att hitta i Sverige. Varför ska jag då provsmaka dessa egentligen, nej det har jag inget svar på riktigt…
Tropical 4.7%, internationell lager.
Dorada 4.7%, internationell lager.
Modern ljus lager. Dvs en lager som delvis behandlats som en amerikansk pale ale. Tanken är mycket god men genomförandet är svårt för att inte säga mycket svårt; du har inget att gömma felsmaker bakom, humlen måste behandlas med silkesvantar och jäsningen måste styras för allt i världen! En utmaning bör ett bryggeri men också en härlig öl jag gärna själv brygger eller vill likna med mina ales. En kalljäst ale som görs rätt är faller inom samma kategori som dessa öl enligt mig, vissa lär inte hålla med mig på denna punkt. Nåväl. Jag har druckit Mikkellers The American Dream några gånger och tycker om den ganska mycket men det slog mig att jag inte gått till botten med den lilla rackaren, så låt oss göra det:
Gyllengul till bärnstensfärgad med lågt, ljusgult skum som försvinner och inte lämnar några rester att tala om. Blank med endast knappt synlig disighet i början av upphällningen…
Doften är frisk med citron, Nelson och Saaz som väger upp lite bryskt, dvs med lite gräsighet/örtighet. Lite vingummi med tropiska frukter från Nelson.
Kolsyran är stickig när den för fram smak av citronskal i den väl utjästa ölen. Även här känns Saaz igen från tjeckiska pilsner och örtigheten är minst sagt påtaglig. Ren och skön munkänsla. Amarillon går att hitta men överskuggas av Saazen. Det står Simcoe på flaskan men den kan inte varit stor i givan för jag tycker det är gräsiare mer än talligt, citronen återfinns där dock. Beskan är bra balanserad med de 4.8% och restsötman. Maltigheten från Münchener och Carapils finns där som ett tryggt bokstöd när man lutar sig tillbaka men ändå lite tunn kropp vilket iof passar ett sommaröl som jag tycker detta är. Flaskjäsningen gör sig påmind i slutet av glaset som blir grumligt.
Senaste kommentarer