Brauerei Schäffler eller Schäffler Bräu är ett bryggeri med anor från 1868 med tillhörande värdshus och hotell, ett såkallat Brauerigasthof. Det ligger i den lilla orten Missen i Allgäu/Bayern och de har 13 olika öl de regelbundet brygger. De har även ett Guinness Rekord för ”Die kleinste mobile Brauerei der Welt”, dvs minsta mobila bryggeri, något en Braumeister på hjul ganska lätt skulle klå men antagligen menas att även faten sitter fast i samma rigg. 50 liter är bryggvolymen på oavsett och den står mitt i restaurangen och puttrar både mäsk och vört samtidigt vilket jag utgår från är enbart för gästernas nöje och att det slängs när kvällen är slut. Det stora bryggeriet ligger i anslutning till restaurangen men är inte i samma lokal.
Restaurangen är inredd i äkta sydbayersk stil med trä, koppar och för säsongen utsmyckat med humlegrenar. Den varma stämningen blir för kvällen extra varm när nästan samtliga herrar dyker upp med lederhosen och tillhörande lusekoftsvästar. Livemusik med dragspel och ståbas serveras dessutom till dessert.
Tillbaka till ölen. För en billig penning får jag in en provsmakningsbricka med 5 stycken av deras bästa öl; Premium Pils välhumlad med Tettnang var odlingar ligger väldigt nära, en maltigare lager kallad Premium Gold, Zwickel, HefeWeizen och Märzen. Överlag var alla öl väldigt goda men Premium Gold var det godaste lagern jag druckit. En så extremt snygg maltsmak från pilsnermalten att jag beställde ett extra glas direkt när jag smakat den trots att jag hade halva provsmakningsbrickan kvar att förtära. Maten var även den i toppklass med riktigt vällagad Haxe! Väldigt prisvärt dessutom där vi åt och drack 4 personer för ca en femhundring. Det finns säkerligen mängder med liknande restauranger i området men den här tycker jag är värd en omväg!
Det lilla mobila bryggsystemet med kopparpannor, såklart.
Haxe och en potatis/knödel. Ser inte så galant ut men smakade helt fantastiskt!
Premium Pils med Tettnang.
Glada män i alla åldrar samlas i full mundering för att äta och dricka.
Premium Gold, denna fantastiska öl som fått min att vilja brygga tysk pilsner på allvar. Jag köpte även med mig en flaska hem men den var inte lika god som på fat.
Om ni undrar vad Anders Borg gör nu förtiden behöver ni inte ligga sömnlösa länge. Han spelar nämligen gitarr på Schäffler Brauerigasthof!
Lägg märke till taklamporna i koppar i bakgrunden, minivörtkokarpannor.
Här är de flesta av de öl jag smakade under min Tysklandsresa. Kvalitén var överlag fantastiskt hög men jag är lite snål med betygen så ni vet. Allt över 3 skulle jag gärna köpa igen.
Erdinger urweisse
Kopparfärgad med smutsvitt nästan ljusgult skum. Brödig banan tydlig sötma, massor nejlika. Ren eftersmak. Fyllig munkänsla. Väldigt god. Världsklass.
5
Allgäuer büble
Nötig, något mörk, syrlig men maltig karamell. Trevlig gummiton. Låg beska. Ganska söt. Lite damm i eftersmaken.
4
König ludvig
Rejält svavlig med syrliga päron. Lite trött.
2
Augustinerbräu Lager/Hell
Kraftig pilsermalt med fin humle, lätt kropp och nobel humle. Bra.
3.5
Irseer kloster urtrunck
Syrlig med honung och mosiga ängsblommor, lite smör, ängssyra, träig prästkrage.
Smaken är syrlig med skarp syra i kinderna. Honung. Våt källare med mögel.
2
Utsikt några hundra meter från huset vi bodde i. Vackert trots det mula vädret på förmiddagen.
Närmsta dryckesaffär, som ett paradis för en veteölsälskare.
Min bror letar efter godsaker.
En trevlig bergspromenad på berget Mittag.
Engelbraü weizen
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3
Ni vet den där boxen med 7 Schneider, ett snyggt provningsglas, dryckesunderlägg och två foldrar med en liten dryckesskola för 100kr?
Hälften av ölen i gästkylen. Jag lyckades inte smaka alla under den tiden vi var i huset men jag gjorde ett tappert försök iallfall.
Gutmann hefeweizen
Pepprig med päron och ost. Lite banan men även en liten plastbismak. Något för söt men ändå toppklass.
4
Postweizen
Kraftigt skum och färgen drar åt koppargul.
Fin banan söt, nejlika. Lite alkoholig, vattnig, väl utjäst.
3
Meckatzer urweisse
Svavel, banan, ruttna ägg, mörk. Denna var bättre på bryggeriet, kanske något gammal flaska.
2
Dunkler hirsch, Allgäuer weizen
Mörkt brun. Tydlig nejlika i doften. Smaken är maltig knäck med en tydlig plåtighet. Syrlig. Inte så god. Träig.
1
Weisser hirsch (missade visst att ta bild på den)
Svag doft. Kraftigt syrlig. Damm. Gummi.
2
Hacker-pschorr Sternweisse
Ostig doft, mjölkig, ingen banan men sunkig peppar.
3
Franziskaner weissbier (referensöl)
Mörkare än flera andra. Doften är lagom banan, inte överdrivet. Maltigare än de andra. Lite för balanserad. Sticker inte ut men absolut inget att klaga på. Snygg smak men något tråkig. Lätt att dricka mycket av. Pepprig. Aprikos. Mycket bra.
4
Meckatzer weizen
Gummisula, maltdamm och grädde i doften. Riktigt schysst fast något lite banan. Snygg balans. Fin maltbotten. Perfekt restsötma och väldigt ren med svaga inslag av päron. Tydlig pilsnermalt. Mycket bra.
4
Allgäuer Brauhaus – Alt kemptener Weizen
Kraftig ost åt bergkäse. Pepprig och knappt ingen banan. Karamellig och något för mörk. Uns av lakrits jag inte gillar.
3
Schäffler weissbier
Doften är karamellig med något låg banan. Har en lätt syr men i övrigt väldigt bra balans. Spår av salmiak. Mycket bra.
4
Franz Anton Schäffler triple
Russin, mörk malt, hög restsötma, mandel, kraftig kolsyra. Säkert mycket god om man gillar den här sortens öl men på tok för söt för min smak.
2
Holsar bier
Diacetyl, munchermalt, karamellig, knäck.
2
Allgäuer zwickel kellerbier
Syrlig maltdoft men inslag av majs. Lätt smak. Enkel maltsmak av pilsner.
3
Paulaner münchner helles
Väldigt elegant pilsnermaltsmak om än något sädig. Ren och fräsch med enbart maltsmak. Len humle och lagom låg beska. Toppklass
4.5
Paulaner salvator
Russin, karamell och kaffe. Syrlig med lite mandel i smaken. Ok men något för söt.
3
Brinkhoffs no1
Riktigt fin pilsnerdoft. Lätt syrlighet men mycket Tettnang. Lätt beska. Något enkel.
3
Jever pilsener
Bra beska och rejält kryddig med timjan och oregano. Medel pilsnermalt och en mycket lätt syra. Rejäl beska som sagt.
4
Neuschwanstein
Schneider tap1 – Blonde weisse
Banan, vörtbröd, söt utan peppar, lätt eftersmak.
4
Schneider tap4 – Mein grünes
Örtig. Tettnang? Söt karamell. Smakar lite vört. Mycket mer humle än hemma, mörkare maltsorter. Riktigt fräsch. Lite the i smaken. Avsevärt bättre än Systembolagets lagrade… Toppklass
4.5
Schneider tap7 – Unser original
Sötare, nötig, skogaholm, mindre banan, ingen humle. Lite för mörk o söt.
3
Schneider tap 5 – Meine hopfen weizen
Doftar och smakar tvål på ett något obehagligt sätt. Rejält med humle i doft och smak med hög beska. För mycket karamellmalt för att den ska vara behaglig. Obalans mellan smakerna.
3
Schneider – Tap6 Unser Aventinus
Knäck, mörk malt, lite russin. Allt man kan tänka sig från en stark och mörk veteöl.
2
Kloster scheyern weisse hell
Pilsnermalt i doften. Syrlig med väldigt lätt kropp. Lite vattnig men väldigt lättdrucken. Sommaröl.
3
Kuchlbauel weisse
Banan på lagom nivå med inslag av bröd. Välavvägd syra och fin färg. Lätt svartpeppar.
3
Engelbräu hefeweizen hell (igen)
Kraftig banandoft, gul, högt skum, pepprig.
Smått syrlig, svartpeppar i smaken, banan, kladdig i gommen, ganska god.
3
Patrizier Weissbier
3
Andechs doppelbock dunkel
Mörk, söt, kraftig alkohol. Väldigt god för stilen men inte riktigt min smak.
3
Allgäuer fürststabt
Lätt banan men lite mörk. Klen doft. Vetemjöl.
3
Brau masters hefeweizen
Kola och karamell, trött doft och inte god. Dåligt skum.
1
Andechas kloster
Lätt malt med inslag av majs. En enkel och lätt beska åt Tettnang. En svag eftersmak av sandpapper.
3
Zötler Bier – Hefeweizen
Syrlig maltupplevelse med lite plastinslag likt en ica-påse. Dock frisk och pigg banan. Låg restsötma. Helt okej.
3
Hacker-Pschorr weisse
4
Kent sjunger i en låt, ”jag kör mot München för att möta våren”, själv flög jag till München och sydligaste Bayern (Allgäu) för att testa veteöl och Helles. Men först ut blir ett bryggeribesök på Meckatzer Löwenbräu:
Meckatzer Löwenbräu är ett bryggeri grundat 1738 av Josef Feßler men ägs sedan 1853 av familjen Weiß nu i fjärde generation. Bryggeriet ligger i Heimenkirch i sydligaste Bayern, bara en mil från Bodensjön och den Österrikiska gränsen. Här brygger man främst ljusa öl som Helles, Weizen och deras flaggskeppslager kallad Weiss Gold. Tradition, närodlat och kvalité är ord som upprepades mycket under deras trevliga rundvandring i bryggeriet. Denna rundvandring inledde min tyska ölresa och under en timme fick vi besöka några av bryggeriets delar och provsmaka öl direkt från brighttank.
Bryggprocessen
På Meckatzer kör man stegmäskning via en dubbel-dekoktion, totalt tre temperaturraster inklusive utmäskning och 1/3-del av mäsken tas ut för varje dekoktionen. Denna process tar totalt ca 3 timmar. Ångvärmda kopparpannor används uteslutande till bryggningen och koktiden bestäms beroende på vörtstyrka där man vill koncentrera vörten från 11 till 12.5 Plato, något som oftast tar dryga 60 min. Man använder enbart humlepellets i produktionen och eftersom det bara är 3 mil till Tettnang är det humlesorten som uteslutande används till Meckatzers öl men även merparten av de öl som produceras av andra bryggerier i regionen.
Istället för whirlpool har Meckatzer utvecklat ett nät som filtrerar vörten. En metod de beskriver som dyr men ger ökad stabilitet och kvalitét. De jobbar treskift men brygger bara 3-4 dagar i veckan förutom på sommaren då efterfrågan ökar i takt med det varmare vädret.
Jäststammarna är deras egna, isolerade på bryggeriet och bevarade sedan länge. Jag har skördat jäst från en flaska och ska ge den ett försök nästa veteölsbryggning. Lagringen ligger på 4-5 veckor 0-2c innan en lättare filtrering sker, något längre tid en deras konkurrenter. Det tar 6 veckor från bryggning till flaska och 40.000 flaskor i timmen flaskas, så förstår ni produktionstakten i detta relativt lilla bryggeri…
Vörtkokspannan som är dubbelt så stor mot vad bilden visar, den går genom golvet och ner i källaren.
Bryggerimuseumet bjöd på en rad gamla redskap och historiska dokument som här, en av de första ritningarna över det gamla bryggeriet.
Ralph vi bodde hos under besöket till vänster och mitt törstiga jag till höger.
Uppdelat på fyra skärmar visades en film med intervjuer från t.ex. bryggmästaren (på bild) men även humleuppköparen från Tettnang. Väldigt tysk film där det stundtals skulle behövts en skämskudde men rejält påkostad och i övrigt trevlig.
Överblicken på processen visar de dubbla mäskpannorna dit dekoktionerna flyttas fram och tillbaka.
Kontrollpanelen i koppar som ersatts med modernare teknik men denna får ändå stå kvar mitt i bryggeriet.
Inte helt otydligt vem man köper sin malt ifrån. Tidigare mältade man själva men har gått över till sin huvudsakliga syssla.
Silkaret eller lakningskärl om man så vill. Slitsade plåtar i botten och med sick-sack-knivar/rakor som kan skära genom mäsken för att lufta upp den men kanske även åtgärda en igensatt lakning, något de därmot aldrig skulle erkänna såklart.
Nere i källaren sköts jäsningen under de enorma jästankarna där en av dom koniska bottnarna kan anas till höger i bild.
Varje jästank övervakas metodiskt dagligen på dessa jäsningsscheman. Blått streck är temperatur, grönt streck är pH och rött streck % Plato.
Meckatzer gold direkt från lagringstank.
En av lagringstankarna som numera bara används vid provsmakning på rundvandringarna.
Här en provsmakning av en ofiltrerad lager från tank.
Meckatzer Weiß gold, 5.2%, 12.6% stamvörtsstyrka
Pils med högt fluffigt vitt skum, lätt disig. Humlen är enbart Tettnang och både smak och doft utgörs av en väldigt fin och krispig pilsnersmalt med en lätt karamellighet. Låg beska och elegant humle med ett uns av svavel i eftersmaken. Väldigt god. 4/5.
Efter rundvandringen gick vi till den inglasade vinterträdgården och smakade på deras två veteöl, Weizen och Urweizen som motsvarar det ursprungliga och traditionella sättet en veteöl bryggdes på.
Mekatzer weizen
Riktigt matig och god doft fast något lite banan. Lätt inslag av gummisula, maltdamm och grädde. Snyggt balanserad med sin fin maltbas och perfekta restsötma. Ren med svagt inslag av päron. Väldigt tydlig pilsnermalt. 4/5
Mekatzer Urweizen
Mörkare med större karamelldoftsinslag. Något tydligare banan men även lite svavel. Något för tung och mörk för min smak men fortfarande välsmakande. 2/5.
Min bror Johan som var med på hela resan.
Efter mitt besök på CentralBryggeriet har grabbarna i Linköping hunnit lansera flera nya öl och en av dom, Folkes röda IPA, tänkte jag provsmaka så här i höstmörkret.
Utseende
Mörkt rödbrun öl som förvisso är blank men ändå knappt genomskinlig med sin blodröda färg. Kraftigt smutsgult skum som består av stora bubblor fyller glaset av för stilen kraftig kolsyra och skummet sjunker undan i stora sjok och lämnar fläckvis skum-öar på glaset.
Doften är kraftigt exotisk och tropisk av humle likt att stoppa ner näsan i en nyöppnad humlepåse, lite kletigt oljig i näsan. Klementin, ananas, grapefrukt, tallbarr och lite druvor dominerar med spår av melon i bakgrunden.
Smaken är stor och pompös med mestadels apelsinskal men även här finns talligheten som väger upp så det blir öl och inte fruktjuice. Visst stöd av mörkare maltsorter och en rivig humlekaraktär fyller smaklökarna. Medelsöt med en för stilen normal beska som långsamt avtar men som inte är störande eller kantig. Lätta alkoholtoner fyller munnen när eftersmaken tonar bort och det finns lite bittermandel i slutet. Ingen diacetyl, dms, jästighet eller andra störande inslag.
Omdöme
Riktigt bra, välproducerad och välbryggd öl av mörkare slag. En höstöl med bra riv som klarar av en fet fläskstek med brunsås och som dessutom är en bra matöl (eller matlagningsöl) men kanske något för kraftig för att jag ska ta tre på raken. Väldigt mörk i färgen för att vara en IPA men den är inte speciellt mörk i smaken utan humlen får verkligen ta för sig och blomma ut. Centralbryggeriet tar nu ut svängarna rejält från sin Folkes Lager och Folkes Ale, som förvisso utvecklats till riktigt bra öl, men Folkes Röda IPA sticker ut i mängden IPAs på Systembolaget och är smått nyskapande. Rekommenderas!
Äntligen har Drakensgänget tillsammans med Åbro bryggt och lanserat vinnarölet från SM i Hembrygd öl 2014, Drakens IPA som fick namnet Drakens Guld på flaska. Finns i begränsad upplaga på Systembolaget så det är bara att köpa hem.
Vackert bärnstensfärgad öl som med sin brutala blankhet och högt fluffiga smutsvita skum verkligen är som jag tycker en IPA ska se ut. Skummet lämnar sjok med rester och sjunker sena långsamt. Bubblorna i skummet är först stora för att senare genom glaset bli mer kompakta.
Doften är karamellig åt Wertershållet med tydliga citrushumletoner. En lite oljig doft tar vid liksom svaga toner av bröd och banan.
Smaken är fyllig med stora knäckiga karamelltoner och grapefrukt. Ölet fyller verkligen munnen med sin rejält tilltagna beska som ändå känns fint balanserad men jag kan tänka mig att beskan är i högsta laget för känsliga. Något högre restsötma än jag brukar tycka om men det funkar faktiskt riktigt bra ihop med beskan. Citrus, blommor och örtiga toner från humlen påminner en hel del om Sierra Nevadas Pale ale.
Eftersmaken är även den lite oljig på tungan med en långsamt avtagande beska. Mycket rena och fina smaker helt utan jästighet, diacetyl, svavel eller andra felsmaker. Mycket hög drickbarhet.
Omdöme
En riktigt välbryggd IPA som jag tycker är en utmärkt representant för hembryggarSvergie och värdig vinnare av SM i Hembryggning 2014! Drakengänget har lärt draken Åbro att det går att trycka i så mycket humle i bryggverket att det blir ordentligt välhumlat hela vägen, nu har Åbro ingen ursäkt mer än ekonomi för att göra välhumlat. Det här ölen visar dessutom en gång för alla att man absolut inte behöver torrhumla för att göra en bra IPA, något jag tycker mig redan kommit fram till tidigare men nu cementerar. Mycket gott betyg tilldelar jag Rick, Tomas, Magnus (Drakens) och Lennart (Åbro). Nu höjs ribban till SM 2015 några snäpp.
Missa inte filmen från bryggningen på Åbro, tittar man noga kan man se mitt och Emanuels SM-bidrag Kung Hoppo skymta förbi från SM:
Närbild på en pelicle jag har. Oklart vilka bakterier det rör sig om…
Jag skriver allt färre provsmakningar av kommersiella öl på bloggen, mest för att jag tycker fokus ska ligga på hembryggning och för att det finns så många andra bra ölrecensionssidor för den som vill läsa om nya öl. Det jag däremot tycker är intressant är att se hur vissa speciella kommersiella öl förhåller sig och inspirerar mitt egen ölskapande och ölbryggande. Så i samband med att Brekeriets öl blir svårare för mig att få tag på passade jag på att beställa två flaskor via Systembolaget och recensionen nedan är lika mycket för min egen del som för eran. Jag kommer labba en del med brettanomyces, pediococcus och lactobakterier framöver och utrustning samt bakterier har redan börjat samlas till bryggeriet. Ett nytt kapitel i min bryggning börjar här.
Funkstarter
Disig gyllengul med lågt skum och kraftig kolsyra.
Doften är syrlig och frisk mix av grape, papaya, klementin, stall, urin och läderkoppel. Mums!
Smaken är tydligt brettad men inte så syrlig som man kunde tro av doften. Lätt saisonig. Ganska hög beska och restsötma för att vara en vildöl.
Omdöme
En lantlig öl med riktigt fint brettbett. Inte överdrivet syrlig men fullproppad med magiska bakterier. Något bättre än nedanstående öl men båda var väldigt goda. Bröderna Ek vet hur man gör spännande öl! I grunden är det en Saison och den är sedan utjäst med Brettanomyces. Sägs vara en blandning av olika brettstammar.
BrillantEn kraftigt disig gyllengul öl med stora bubblor i det vita skummet.
Doften är intensivt pepprig med udda plastiga inslag. Lite koriander känns ihop med en cidervinös hästfiltsjolmighet. Lite statoilstoalett samsas med vanilj och blöt kartong.
Smaken är söt med stor kropp, kraftig pepprighet likt en saison med jordiga inslag och lite instängd möglig källare. Eftersmaken är nobelt humlebesk åt det örtiga hållet.
Omdöme
En god vildöl som är som gjord att samtala om vid middagsbordet. Jag hoppas få anledning att återkomma till denna läckerhet. Enligt Brekeriet är denna huvudsakligen jäst med Brettanomyces men även denna är i grunden en Saison.
Ni har väl inte missat Brekeriets grymma film?
Berätta vem du är?
Jag heter Henrik Lindqvist född hösten 1978 tre dagar innan Formel 1 stjärnan Ronnie Petterson så tragiskt omkom på Monzabanan. Jag är uppväxt i den lilla fotbollstokiga orten Åtvidaberg men begåvades tyvärr inte med något större bollsinne så jag fick mest stå i mål. Efter skola och värnplikt har jag varit bosatt i Linköping och bor nu strax utanför i närheten av Slaka tillsammans med sambo och barn. Är utbildad civilingenjör men tappade helt intresset och arbetar numera som säljare, ölprovningshållare och bryggerikonsult.
När började du brygga öl och varför?
Jag började brygga seriöst 2009 innan dess var det mest vin från och till i något decennium. Jag har alltid tyckt om att laga mat, baka, safta, sylta skapa och ta hand om det som finns nära till hands. Dels för att det är nyttigare och godare än industrivaror och för att det faktiskt är ganska enkelt. Anledningen till att jag började med öl var att vi flyttade ut till en gård på landet där det fanns stora utrymmen att hålla på med hobbyn. Från vin till öl var inte steget så långt så jag började brygga öl parallellt med vinmakandet och gick sedan sakta men säkert över till nästan bara ölbryggning. Man såg resultaten snabbare och det fanns mer möjligheter att justera egenskaperna hos ölen än med vin. Dessutom är det ju godare…
Henrik öppnar och bjuder på sin allra första öl med fem år på nacken. Fortfarande riktigt god!
Hur ofta brygger du?
Det varierar en del. Under sommarhalvåret brukar det ske mer sporadiskt och inte särskilt ofta. Under hösten, vintern och våren brukar det bli oftare, särskilt på vintern. Ca 30st bryggningar per år blir det nog, åtminstone om man räknar med cider och vin också.
Vad har du för utrustning?
Jag håller det riktigt enkelt. Kör med BIAB-metoden. Jag började med satslakning i kylväska men övergick så småningom till BIAB för att göra bryggdagen mindre omständig, enklare att kontrollera samt spara tid. Jag använder Patina 36l, nylontygpåsar att mäska i (men även filtrera vört och som humlekokpåse i vissa fall), kopparspiral att kyla med och jäshinkar för vanlig ale och lagerjäsning. Ibland använder jag Better Bottle och damejeanner när det krävs längre jäsningar eller lagring. Använder mest corneliusfat för färdig öl men flaskar en del öl ibland också.
Var brygger du någonstans och trivs du där?
Jag hålls i köket och det fungerar väl ok eftersom BIAB-utrustningen tar sån liten plats. Man får planera lite för när man brygger så det inte krockar med andra köksprocesser helt enkelt.
Berätta om din bryggmetod?
Jag kör en variant där jag mäskar lite tjockare med ca 20l vatten till 4-6kg malt i normalfallet för att sedan tillsätta 9l kokhett vatten för att komma upp till utmäskningstemperatur. Kokar ganska livligt och försöker hamna på ett par liter vört mer än vad som ryms i faten efter kok. Jag försöker lägga krutet på recepten, råvarorna och jäsningen. Att investera i ett bryggverk eller liknande för att producera vört ser jag inte som en direkt kvalitetshöjande åtgärd även om det kanske är enklare med repeterbarheten på sina bryggningar.
SM i Linköping 2014
Vad är tanken bakom dina öl?
Jag försöker alltid föreställa mig hur ölen skall vara när den är färdig att dricka innan jag tar tag i själva processen som leder fram till ett färdigt öl. Ibland brygger jag stilfascistiskt till tex SM eller för att jag för tillfället är intresserad av ölstilen. Andra gånger vill jag göra något helt annat och ta ut svängarna lite mer. Ibland brygger jag något riktigt lustigt och det är väl tur att det bara är ibland kanske. Ofta brygger jag inte samma öl om och om igen för att finslipa receptet utan jag är ganska ombytlig och gillar omväxling. Jag brygger all sorts öl men oftast olika sorters ale. Det viktigaste är att ölen är välgjord och smakar bra men sätter man den i ett fack en konkret ölstil så vill jag också att den ska ha den karaktären. Jag är allergisk mot öl som saknar balans eller har smaker som inte ska finnas där. Med balans menar jag tex att det saknas beska för att väga upp malten så att det bara blir sött och jolmigt eller sträv astringent humlebeska utan maltstöd.
Vilken öl du gjort är du mest stolt över och varför just den?
Det måste nog vara min Brown Porter som jag faktiskt inte bryggt på ett tag. Jag kallar den Slaka by Dusk och tog guld på SM i Eskilstuna 2013. En liten variant på denna och dessutom över ett år gammal tog hederspris på SM i Linköping 2014. Inte nog med att den tagit priser i tuff konkurrens, den är jävligt god också. Funderar faktiskt på att göra en 100% Brett variant av denna snart bara för att se vad som händer.
På Aktiebolaget Centralbryggeriet i Linköping
Vilken är din kommersiella favoritöl och vad gillar du med det?
Det måste nog vara Aktiebolaget Centralbryggeriets Folkes Röda IPA som är den första öl jag varit med att brygga från recept till färdig produkt. Det känns ju riktigt kul att få ut ”sin” öl till folket i stor skala och se vad de tycker om den. Annars så finns det mycket bra öl där ute både från Sverige och utomlands. Jag har ingen absolut favoritstil utan väljer dryck efter tillfälle. Jag har snöat in lite på suröl eftersom det är så komplext och speciellt men till vardags tar jag gärna en modern lager på sommaren eller kanske en porter på hösten. Jag har nog ingen absolut favorit utan jag gillar det mesta som håller en hög kvalité.
Henrik på prispallen på SM i Eskilstuna 2013.
Vad vill du förbättra med din bryggmetod?
Allt! Det finns alltid något att beakta men jag behåller gärna grunden i min teknik eftersom jag trivs så bra med den. Men jag vill hela tiden utvecklas, förenkla och förbättra mina öl. Jag tror det är viktigt med ett sådant synsätt om man vill lyckas riktigt bra med sina öl.
Har du några tips eller trix till andra bryggare?
Hitta en metod som passar dig och ger dig en bra öl. Ta in och utbyt idéer från andra bryggare och tillämpa det du tror passar ditt system och din metod. Nedslås inte om någon öl blir vaskad eller får infektioner eller felsmaker. Hitta källan och korrigera. Man brygger inte kanonöl från första början och inte heller gång på gång när man blivit varm i kläderna. Men man höjer hela tiden lägsta nivån. Jag ser ett balanserat utgångsrecept, god hygien och kontrollerad jäsning som de tre enskilt viktigaste parametrarna för att producera en god öl. Missar man en av de punkterna så blir det inte bra, har man tur blir det godkänt men ofta inte mer. Håller man en hög nivå på de tre områdena så är det bara dåliga råvaror eller en riktigt misslyckad vörtframställningsprocedur som kan göra ölen dålig.
Gustavs provsmakning av Henriks öl
Jag har druckit många av Henriks öl och de håller verkligen världsklass, det är lätt att förstår varför han vunnit så många medaljer. I detta inlägg provsmakar jag tre olika varianter Berliner Weisse av Henrik.
BH/Berliner Honung; mjölksyrebakterier uppodlad i tre steg vid 40c från honung. Primärsyrad i två dygn vid ca 30c (gäller alla) visade sig för kort tid för att få tillräcklig syra. Storlek 5% av Huvudjäsningen.
Därefter jäsning med Nottingham, ingen pastörisering innan jästen. Kolsyrejäst med 8g/l.
BS/Berliner Surdeg; mjölksyra från husets surdeg.
BM/Berliner malt; mjölksyra från malt.
Tidigare provsmakningar av Henriks öl hittar ni här:
Slaka Saison
Dubellduellen
Liquid Gold
Belgostout
Trippelduellen
Historiska IPAn
Berliner Surdeg
Ljust halmgul, kraftigt disig med högt skum av stora bubblor. Rejäl bottensats i flaskan. Flaskan gushade en del över mitt nystädade kök.
Doften fullkomligt rupterar med mogna krusbär och rabarberpaj! Oerhört frisk och fräsch men med en bakomliggande sötma som sluter upp. Lite bränt kolapajskal i bakgrunden ger den där nötiga pikanta slutnoten som passar så bra ihop med syran. Vacker som en sensommarkväll?
Smaken är syrlig åt naturell yoghurthållet med tydliga krusbärstoner. Den låga beskan låter syran ta för sig och den kraftiga kolsyran kör basregistret. Komplexa lacto-toner ihop med en magnifik sensommarbärighet för mig tillbaka till sommarstället vid sjön där jag stack mig på krusbärsbusken i jakten på de småhåriga söta bären.
Omdöme
Jag har inte så många Berliner Weisse under bältet ska jag börja med att säga vad det nu spelar för roll i sammanhanget. Men jag har nog aldrig druckit en öl som varit så lätt att hitta smakerna i, dvs de smaker som finns i den är oerhört rena och avskurna från blandningar av andra smaker. Ett komplext, syrlig sommaröl som jag gärna skulle dricka till en rabarber- eller äpplepaj med vaniljsås. Hur många öl kan ni säga skulle briljera i det sammanhanget? Väldigt god öl!
En förstaplats.
Berliner Malt
Disigt halmgul med kraftigt högt skum med stora bubblor.
Doften är kraftigt syrlig åt mandarinskalhållet.
Syrlig grape i smaken med druvskal, riesling ocg krusbärskräm. Svag beska. Lite kletig munkänsla.
Omdöme
En god syrlig öl men inte alls lila konplex som bs. Den här har 2-3 smaker totalt medan bs var en symfoni. Den upplevs mindre söt än bs och något enklare, renare. En andraplats.
Berliner Honung
Ljust halmgul och eventuellt något ljusare än de tidigare. Lägre skum men kraftig kolsyra.
Doften utgörs av läder, friska och omogna krusbär, gröna äppelskal.
Smaken är lite yoghurtigtaktig. Vinös åt ciderhållet och framförallt då äpplecider. Inte lika tydligt ”Berliner weissig” som de andra två.
Omdöme
Av de tre är denna minst ölig och nästan som en cider. Syrligheten är fin men vägs inte upp av maltkroppen på samma sätt som framförallt BM. Skulle må bra i ett champagneglas!
En tredjeplats.
I alla nybryggarböcker jag läst står det om hur 15-min-givan av humle ger smak medan 0-min-givan ger arom/doft men hur visar sig det egentligen i ölet? Det finns många exempel på hembryggarinformation i böcker och på forum som jag uppfattat som felaktig, missvisande eller upp till den individuella smaken. Därför gör jag gärna många grundläggande tester själv, dels för att få sanningshalten bekräftad för mig själv men kanske mest för att låta mina egna smaklökar och preferenser göra en bedömning och ta min bryggning åt det håll jag vill. Många tester jag ser på nätet är gjorda med olika koktillfällen, ibland veckor emellan. Så tycker jag inte ett vetenskapligt (nåja) test ska gå till utan ska man överhuvudtaget kunna göra en jämförelse måste det ske med samma kok eller med likadana kastruller och identisk vört till exempel. Att jämföra två jäststammar är ju så enkelt som att dela upp vörten i två hinka roch jäsa, när det kommer till olika humlesorter eller olika kok är det lite svårare. Därför passar det väldigt bra att jag händelsevis råkar ha två identiska 5-liters-kastruller jag kan göra koktest med. Det jag ville testa denna gång är hur fokus på en 15min-giva skiljer sig mot fokus på en 0-giva. När jag skriver fokus så menar jag att ölet ska motsvara rimliga humlemängder jag skulle haft i ett normalt kok och inte utesluta någon giva, bara kasta om ordningen på dom.
Testet gick till så att jag tog 2×2,5 liter vört från samma mäskning/lakning jag gjort till en tidigare bryggning. Jag kokade dessa i två 5-liters-kastruller samtidigt bredvid varandra på spisen, tillsatte humle på olika sätt enligt nedanstående schema, kylde bägge samtidigt med samma mängd vatten, tillsatte lika mycket av samma jäst i likadana jäskärl och slutligen jäste dom på samma ställe. Ja ni fattar, det enda som skiljde var smak- och aromgivan. Singlehop Amarillo kan vi kalla grundölet och motsvarar en amerikansk pale ale på dryga 5%. 0-givan fick stå varmt med whirlpoolsnurr gjord med 10 varvs snurrning i bägge kastrullerna. 20 min fick de stå innan kylning. De små kastrullerna gjorde tyvärr att temperaturen sjönk till 75c på denna tid.
Grundölets maltkomposition såg ut såhär:
6.27kg Pilsner
0.38kg Munich I
0.76kg Carapils
0.15kg CaraAmber
Mäskad @ 65.5c i 1h
OG: ca 1053
FG: mättes aldrig
IBU: ca 30
EBC: ja gulaktig typ…
Humlegivorna:
15-0 stor smakgiva
0g Amarillo @ 60min
15g Amarillo @ 15min
5g Amarillo @ 0min
0-15, stor aromgiva
5g Amarillo @ 60min
5g Amarillo @ 15min
15g Amarillo @ 0min
Här är givorna redo för koket. Anledningen till att 0-15 fick 5g på 60min var för att jämna ut IBU-bidraget som 15-0:an får av den ökade kontakttiden. Beersmith stod för uträkningarna men 0-15 blev ändå tydligt beskare än 15-0:an.
Med en borr kan man förvandla en vanlig 2-cola-pet till ett minimalt jäskärl.
Det går inte vara för tydlig…
En rejäl skvätt jäst som delades på två.
Grumligt o fult när jäst samsas med varmdruv, kalldruv och humle.
Efter två veckor såg det finare ut….
Utvärdering av de två humleupplevelserna
Stora smakgivan har en rund och fyllig humledoft. Den är även sötare i doften och fruktig som en varm apelsin jämfört med den andra. Även smaken är apelsinig och den är lite kladdig på tungan. Jag upplever doften som mer påträngande mot den andra. Kraftig, robust och bred humleupplevelse.
Stora doftgivan har en betydligt fräschare humledoft med mer citron. Förutom den högre beskan så har den även mer tall i smaken och starkt av apelsinskal i smaken. Min fru som blindtestat de två uppfattar denna som ber doftrik. Tydligare Amarillosmak men lite kantig, spetsig. Lättare att urskilja enskilda smaker i.
Sammanfattning
Det här var ett lärorikt test på många sätt. Mycket intressant var att det ändå inte var någon enorm skillnad på ölen, jag har dessutom svårt att hitta någon favorit bland de två. Jag testade att blanda dom 50-50 och upplevde då en något mer komplex humleupplevelse. Betyder det här att ni ska ha lika stor 15-giva som 0-giva? Jag vet inte, kanske. Min slutsats blir iallafall att 15-givan inte ska glömmas bort utan att humle vid olika tillfällen ger olika typer av humlesmaker och humledofter. Fler givor ger högre komplextitet där smaker kompletterar varandra. Ger 15-givan bara smak och ingen doft? Knappast. Ger 0-givan bara doft? Inte en chans…
I Göteborg har Bryggeributiken slagit upp portarna men jag har tyvärr inte haft möjlighet att besöka den ännu. Det jag däremot hunnit är att testa ett ölglas som Bryggeributiken är ensamma i Sverige om att sälja, nämligen Offeros Omnis. Tanken är att glasets 45-gradiga skärning ska förstärka aromupplevelsen av ölet genom att sluta tätare mot ansiktet. Man dricker alltså på den låga änden av glaset och den högre trycks mot näsroten. Glasen är handgjorda men inte handblåsta (om jag förstått rätt) eftersom den unika patenterade designen inte fungerar i maskinformar. I botten på glasets kupa finns en svag laseretsning med Offeros logga vilket ska göra att loggan framträder i skumkronan, jag har inte lyckats fånga det på bild men idén är lite cool.
Hur känns de att dricka ur glaset då? Det tog mig några gånger att lära känna dess speciella form. Jag blir sugen att fylla upp glaset mer än vad som ryms eftersom det känns halvtomt (halvfullt) så någon gång har jag fått för liten skumkrona av misstag. Doftmässigt håller jag med om att glaset levererar eftersom man fullständigt dyker ner i glaset som omsluter halva ansiktet. Jag tycker glaset lämpar sig bäst till belgiska öl eftersom det känns lite som ett pokalglas. Den vassa skärningen av kanten tycker jag mycket om och doftegenskaperna är topp. Glaset står inte så stabilt i diskstället med sin sneda kant och glaset är något tjockt för min smak, annars ett mycket trevligt glas. 129kr/st hos Bryggeributiken.
Mitt stora glastest hittar ni här.
Nu kör vi igång med Brewers Profile på riktigt. Först ut är hembryggaren Norman Geaney:
Berätta vem du är?
Norman Geaney, 40 år gammal ursprungligen från Killarney, Irland som ligger i sydvästra delen av landet. Jag hat bott i Sverige sedan oktober 2000. Jag bor i Viksjö Järfälla som är norr om Stockholm med min fru Kristina och 2 barn Jennifer & Oliver. Jag arbetar som prestandaingenjör för ett företag som heter Cinnober som utvecklar Trading & Clearing House-system för finansbranschen. Mitt absoluta favoritbryggeri är Nögne i Norge och jag är ett stor fan och vän till alla som jobbar där i många år. Redan 2006 startade jag den här bloggen, Nogne Uncovered,för att hjälpa till att sprida budskapet om deras superbt bra öl. På facebook finns lite info om mitt bryggeri PianoRoad och just nu håller jag på med en ny blogg som heter Geaneys Beer.
När började du brygga öl och varför?
Jag bryggde min första öl 9:e september 2012 och började brygga av många anledningar. Jag blev kär i vissa hantverksöl eftersom jag har vuxit upp i ett land som domineras av Guinness & Heineken. Jag har alltid varit en ”hands-on” typ av person, så tanken på att brygga mitt eget öl vädjade till mig. Den främsta anledningen var att jag vill brygga öl med smaker som jag gillade samt försöka kopiera en del av de kommersiella öl som jag smakade och gillade mycket.
Hur ofta brygger du?
Ungefär en gång i månaden, men nu beror allt helt på tillgången på mitt kylskåp eftersom det är där jag jäser all min öl vid en viss kontrollerad temperatur.
Vad har du för utrustning?
38 liter Rubbermaid mäsktunna köpt från Highlander Brewing Supply med rostfri kulventil, winters termometer och en rostfri stålfalskbotten, Brewferm 27 liters digital bryggverk. Vörtkylare byggde jag själv och den består av 25 meter långt kopparrör och tar 10 minuter för att kyla 24 liter 100-20 grader. 3 st 30 liters jäshinkar med tappkran på två av de, en till att blanda malt i innan mäskning, 3 st 5-liters Glasdamejaner, kylskåp med ett Universaltermostat UT-200 från Conrads. 3 st Partyfat, Voltcraft digital pH mätare, refraktometer, Vortex stirplate, kapsylpåsättare i bänkmodell som kallas ”Super Duemile” och en Corona majskvarn.
Var brygger du någonstans och trivs du där?
Jag började 2012 med bryggning av 5 litersbatcher i köket och när jag ökade till 21 literssatser blev det tvättstugan som fungerar bättre. Men för att minimera dofter i huset, eftersom min fru gillar inte humlearomer, brygger jag numera i vårt garage eller på uteplatsen på baksidan av huset. Att brygga utomhus har sina fördelar med till exempel rengöring med vattenslang efteråt men nackdelen är när det är för varmt ute när det gäller mäskning. Då brukar jag flytta in den i skuggan i garaget.
Berätta om din bryggmetod?
Jag kör 21 liters helmaltsbryggning och sedan min senaste brygd har jag nu gått över till Beersmith från att tidigare använt Brewers Friend. 60-90 minuters enstegs-infusionsmäskning på 64 grader. En enkel satslakning efter att ha tömt first runnings är vad jag har gjort på sistone, det fungerar bäst för mig och är lättare att ha kontroll över. Jag brukade köra flödeslakning innan men hade problem att hålla lakvattnet vid rätt temperatur, behöver ett till bryggverk som vattenkokare om jag vill gå tillbaka till den metoden igen. 2 veckor primär- och sekundärjäsning, tidigare brukade jag flytta vörten från jästkakan efter 1 vecka men nu öppnar jag inte jäshink längre förens 2 veckor passerad. 1-2 veckor torhumling och jag läser av SG varje vecka för att övervaka utvecklingen. Buteljering när jag är nöjd med FG, sedan tillbaka i kylskåp i 4 veckor vid 18 grader.
Vad är tanken bakom dina öl?
Jag strävar efter att brygga öl som har har bra balans mellan doft, smak, kropp och kolsyra. Att brygga öl med en bra bas är viktigt för att utvecklas, och att ta fram dofter är den knepigaste biten. Jag antar att det är därför det tog mig nästan två år innan jag började brygga IPA. Jag började brygga brown ale som jag gillar att dricka och då koncentrerade jag mig främst på malt och kropp under bryggning. Men jag älskar också en mycket fruktig och ”resiny” IPA så jag experimenterar mycket med ingredienser och teknik när det gäller torhumling av dessa typer av öl. Jag brygger öl beroende på säsong och vilka ingredienser som är bäst tillgängliga. Jag gillar att klona kommersiella öl men nu föredrar att skapa mina egna recept från grunden. Jag började experimentera mycket 2012, kanske för mycket så nu har jag gått tillbaka till grunderna igen nu när jag är har mer kontroll och kan spika ett par vanliga ölstilar kommer jag börja brygga parallellt igen med 5 literssatser.
Vilken öl du gjort är du mest stolt över och varför just den?
Jag har 2 öl som sticker ut mer än några andra öl jag bryggt; min första julöl från 2012 som var en BIAB-bryggning med DME som bas malt, det var så bra till jul och varje flaska jag gav bort fick mycket beröm. Alla sa att den var bättre en Nils Oscars Julöl och många andra klassiska julöl och det tyckte jag också. Den hade precis rätt mängd av julkryddor och jag hade i den engelska matlagningskryddan som heter ”mixed spice” tillsammans med apelsinskal som dränktes i en mörk sockerlösning innan.
Den andra ölen var mitt första försök att brygga en irländsk röd ale som var fantastisk i alla aspekter förutom kolsyrenivån som blev värre och värre med åldern. Det hade ett utseende som Stone Arrogant Bastard Ale, en doft med massor av hasselnöt och smaken var också nötig med kex och karamelltoner. Jag var så nöjd med denna öl så jag skickade in den till Omnipollos bryggtävling och enligt vissa domare missade jag den sista domarrundan på grund av min höga kolsyrenivå. Denna öl bryggdes maj 2013 och det var första gången jag bryggt 21-liters sats och med min nya mäsktunna.
Vilken är din kommersiella favoritöl och vad gillar du med det?
Stone IPA och Great Divide Titan IPA är 2 öl som fick mig att förstå hur en bra öl skulle smaka och konverterade mig från en vinsnobb till en ölsnobb. Komplexiteten i både doft och smak var den stora avgörande faktorn för mig, senare även balansen i bitterhet och nivåerna av bitterhet som fick mig att tänka wow. Båda dessa öl har en superb humlebombdoft av mango, citrusfrukter, gräs, humleresin och karamell när de är färska. Bitterheten är väl avvägd med malt och bitterhetsnivån är perfekt.
Vad vill du förbättra med din bryggmetod?
Brygghuseffektivitet tycker jag är inte ett stort problem även om jag brukar hamna i överkant ofta. Det kan vara negativt eftersom jag strävar efter att ha full kontroll på alla steg i bryggningen. Typ av basmalt och krossningsstorlek verkar göra detta omöjligt för mig att kontrollera just nu. Har nyligen börjat övervaka och justera pH under hela bryggdagen och det känndes positivt samt att jag började använda Beersmith för att ha mer kontroll över mina SG-avläsningar också. Om jag skulle nämna ett område jag vill förbättra mest är det att vara mer noggrann när jag brygger med bra anteckningar och bli tillräckligt kunnig för att göra korrigeringar när och om det behövs.
Har du några tips eller trix till andra bryggare?
Experimentera inte för mycket utan försök att brygga samma recept några gånger både för att förstå ingredienserna men även lära känna din utrustning. Att vara noggrann med dina anteckningar är mycket viktigt för att förstå om du gör saker rätt eller fel efteråt. Skaffa ett kylskåp med kontrollerad temperatur, det är den viktigaste investeringen av alla tycker jag. Jäsningsfasen är den mest avgörande och att ha detta under kontroll tar bort en hel del oro och funderingar. Ett tips, tvätta flaskor och jäshink i diskmaskinen, det funkar mycket bra. Jag försöker att inte lägga i arom- eller smakhumle i kok om pH ligger över 5.2 för att utvinna det mesta av humlen.
Vilka ovanliga ölrecept har du bryggt?
– vanilla & coffee infused Imperial Brown Ale
– chocolate & maple syrup porter
– coconut & doughnut stout
– chocolate porter with cocoa nibs & 1 with sweet licorice powder
– Even More Jesus copy that was matured on French oak soaked in Trinidad rum, one with Bushmills 1989 whisky & 1 with Grönstedts XO cognac
– Oatmeal stout with blueberries and 1 with bramble berries
Har du några annorlunda recept du skulle vilja testa framöver?
– Imperial red
– Sauna beer (matured with birch chips, aroma of smoke & sausage, light medium bodied pale ale)
– Blackforest stout (chocolate malt, German maraschino cherries, cherry water, German malt and hops)
– Chili pale ale (a beer with a little kick that can compliment spicy food)
– Irish coffee stout (matured in Irish whiskey casks, bewleys java coffee, muscovado sugar)
– some green tea light beers like one using jasmine pearls
Provsmakning av Normans öl
Baker Boys Cascade Single Hop Ale 2nd Edition, 5.4%, bryggd 5e April, på flaska 19e april, 39 IBU
Kraftigt disig med högt smutsvitt skum. Hög skumkrona av den fluffigare sorten som lämnar stora fina rester längs glaset. Färgen är mörk bärnsten till koppar. Doften är humledominerad med mycket aprikos och dadlar. Ganska söt karamellmaltig doft med ett uns av rökighet och lite mjölk. Smaken är örtigt fruktig med inslag av gräs och barrväxter. Beskan är balanserad och välavvägd. Låg och mjuk kolsyra.
Eftersmaken har en något brännande munkänsla av högre alkoholer och den är lite kladdig på tungan.
Omdöme
En helt okej Amerikansk Pale Ale där humlen får ta för sig. Trots lite höga alkoholer så gillar jag rivigheten i munkänslan, mer som att tugga på apelsinzest än på det vita i apelsinskalet. Den bryggdes för ca 4 månader sen så jag kan förstå att denna öl var mer humlefrisk för 8-10 veckor sedan och säkert ett par snäpp bättre överlag. Jag gillar ju mina humleöl så färska som möjligt, gärna inom 2v efter bryggning. Baker Boys har fortfarande bra humlesmak men jag hade önskat en lite färskare och friskare Cascadedoft, som det är nu tar karamellmalten över doftbilden lite.
Hur jag skulle ha bryggt nästa version
Här kommer ett nytt segment i mina hembryggarrecesioner jag inte haft med innan. Om jag skulle göra en variant på denna öl, vad skulle jag då förändra?
Till nästa version skulle jag ha i mer jäst och jäsa den svalare (18c i hinken). En som jag gissar hög jästemperatur har gett högre alkoholer som bränner lite. Jag skulle minskat karamellmalten och ta en något ljusare sort så den sjunker 10 EBC. Jag skulle slutligen kallkrashat den eftertorrhumlingen så den blev blankare som jag vill ha mina apa.
Tonight IPA 5.6%, 49 ibuKraftigt pys hört när den öppnas vilket borde varnat mig om hög kolsyrehalt. Jag lyckas ändå få glaset att svämma över vilket visar vilken idiot jag är ibland. Kraftigt disig bärnstensfärgad öl med ljusgult väldigt fluffigt skum. Doften är godisfruktig med lite söt tallkåda och vingummin. Ett uns av salmiak från malten när ölets temperatur sakta stiger. Smaken är söt och godisaktig med lite grapetoner och med en beska som inte skär igenom restsötman riktigt. Den livliga kolsyran fyller munnen. Eftersmaken är ren med mestadels bitterhet.
Omdöme
En fruktig och godisaktig ipa som jag tycker är mer åt en pale ale med sin IBU på 50 men framförallt alkoholhalt på 5.6%. Lättdrucken och somrig är den och jag gillar framförallt den tallbarriga doften ihop med godistonerna som ger en bra balans. Restsötman kunde dock varit lite lägre (vilket bekräftas i medföljande anteckningar). Lättdrucken och god utan några felsmaker. Oklart om den är flaskjäst men kudos i såfall för mängden jäst i flaskan är väldigt liten eller har satt sig fast i botten. Smaskig!
Hur jag skulle brygga nästa version
Jag skulle mäskat denna 1-2c svalare för att få en torrare utjäsning och så skulle jag kolsyrat den lite mindre. Jag skulle även gjort den lite starkare, säg 7% abv kanske.
Aún Más a Jesús / Even more jesus Imperial stout, 12%Svagt pys hörs när jag öppnar flaskan. Den bäcksvarta ölen ger en beige skumrand längs kanten på glaset men något skum i övrigt är det inte tal om. Doften är syrlig lakrits och lite gummisula (Nike Air 1992, svartgråa och mörkröda). Svag rökighet och vaniljsötma med lite whiskykaraktär.
Smaken är chokladig år O’boy-hållet med syrlig lakrits. Svag beska trots 100ibu konstigt nog. Den ekiga vaniljsmaken ihop med alkoholen smälter verkligen ihop på ett fantastiskt sätt. Ingen humlesmak att tala om.
Eftersmaken är syrlig med påtaglig whiskykaraktär. Kladdig på tungroten och i gommen.
Omdöme
En riktigt bra imperial stout som är imponerande välbryggd. Whiskytonerna som helt saknar rökighet är oväntat lyckade. Inte för hög restsötma heller även om den inte har så hög hinkabilitet. Fullträff! När jag läser om ölet är den mycket riktigt lagrad på franska ekkuber och med Bushmill från 89 i. Den fick även ett kok på 5 timmar! Receptet kommer från Omnipollos bok och är av Evil Twin/Jeppe.
Hur skulle jag brygga nästa version
Med detta recept i handen är min enda förändring högre kolsyra och lite större 0-giva, gärna av Simcoe som skulle göra denna öl till en extra fin svampplockaröl.
Julöl 2013
Varför inte ta en julöl på årets varmaste dag? Det är ju så fel att det är rätt på något vis med 33c i luften och en julafton som känns en bra bit bort. Denna öl bryggdes för nästan exakt ett år sedan (om två dagar) så även den timingen känns helrätt.
Svagt pys när flaskan öppnas. Det som hamnar i glaset är en mörkbrun till rödsvart öl med 2 cm gulbeiget skum med små och stora bubblor blandat. Kolsyrejäst på flaska med något större bottensats som lämnas i flaskan. Skummet lämnar täta rester längs glaskanterna när det sakta ringlar ner för kanten.
Doften av mörk karamellmalt tar täten ihop med chokladiga inslag och lite salmiak till tonerna av bjällerklang. Smaken är syrlig med lite aprikos, choklad och apelsin. Uns av lakrits. Den lätta munkänslan är uppfriskande ihop med en låg beska för denna typ av öl.
Omdöme
Ganska syrlig öl med förvånansvärd låg maltkropp för att vara en julöl. Jag tänker mig att till skinkan, brysselkålen eller dopp-i-grytan funkar den mycket bra men till de fetare rätterna som revbenspjäll eller gräddig Jansson vill jag ha en kraftigare beska. En bra förstaölpåjulbuffénöl med andra ord, eller nej föresten. Till silen som vill jag ha en modern ljus lager eller välhumlad veteöl som framhäver sillarnas allas smaker. En fullt godkänd öl även om detta inte är en stil jag är särskilt bevandrad inom.
Hur skulle jag brygga nästa version
På Julafton vill jag har något med lite mer kraft i. Det får gärna vara åt bock-hållet med 6-7% och även åt det mörkare men även beskare hållet. Själv har jag aldrig bryggt någon julöl men jag tror en weizendunkelbock avlöst med en stram, torr och simcoeaktig IPA skulle skulle göra mig till en lycklig julfirare (nåja). Denna skulle jag ökat 2% abv, dubblat humlen (både 60min och 15/0-min) och slutligen dubblat kolsyrehalten så den lättar-upp det stadiga matintaget denna tveksamma dag innebär. God Jul!
Chocolate Maple Porter 6.5%
Svagt pys följs av en obefintlig skumkrona i denna rödsvarta öl. Endast en svag ring av brunt skum längs kanterna bildas trots kraftig dekantering.
Doften är väldigt kraftigt chokladig åt det ljusa hållet, nästan lite kinderägg. En svag syrlighet finns i bakgrunden. Lite rök och inslag av blött trä.
Smaken är kraftigt syrlig med mycket kakao. Borta helt är mjölkchoklad av billigare sort utan nu är det burdusa kakaotoner med vanilj som lirar. Svag till mycket svag beska och eftersmaken är även den syrlig. Inga felsmaker.
Omdöme
Det här är en ganska bra öl. Med det sagt, av de mörka öl Norman skickat, är det denna jag gillar minst. Den är lite endimensionell och den där syrligheten passar mig inte så bra. Jag har svårt att säga vad som gör den men tror det är svartmalt, jag är dock inte säker.
Hur jag skulle ha bryggt nästa version
Jag saknar fler dimensioner så jag skulle definitivt ha mer humle mot slutet av koket. Förmodligen EKG och kanske t.om. torrhumlat den även om det är oortodoxt. Högre kolsyra och några procent carapils hade gett en finare skumkrona.
Oatmeal stout, 5.5%, 33IBU, bryggd 22e December 2013
Efter ett kraftigt pys häller jag upp en brun öl med enormt kraftig skumkrona som är ljusbrun eller beige. Doften av malt och säd är det första jag slås av, inte så mycket humledofter.
Det är ett sammelsurium av smaker som fyller munnen men de är inte skarpa utan väldigt lena och sammanfogade. Svag karamellmalt och lite havre. En mycket lätt brändhet finns där från svartmalten ihop med svaga nyanser av mörk choklad. Svag svag citrus i slutnoten. Ingen större humlesmak utan det är en lätt beska som den får stå för. Munkänslan är väldigt len och fin medan smaken är väldigt lätt och fräsch för att vara en så pass mörk öl. Mycket hög hinkabilitet.
Omdöme
En av de mest lättdruckna mörka öl jag druckit. Den låga restsötman vet ni ju redan att jag gillar men den här ölen imponerar mest med sin balans mellan de olika smakkomponeterna. Det här är en enkel öl i betydelsen att den är lättdrucken och har rena fina smaker som är långt ifrån burdusa eller vräkiga. Eller om vi säger såhär, en halvliter mörk öl försvann inom loppet av några minuter, så får ni räkna ut resten själva…
Hur jag skulle ha bryggt nästa version
För vad denna öl är så skulle jag inte förändra så mycket. Den är bra som den är tycker jag. Lite amerikansk nollhumle skulle vara roligt att se hur det tog utrymme men jag vet inte.
Tack Norman för dina trevliga och goda öl och för att du ville vara med i detta nya segment. Om det är någon där ute som är sugen på att vara med i Brewers Profile och få sina öl provsmakade samt fotograferade är det bara att höra av sig! gustav@gustavlindh.com
Senaste kommentarer