Sorry guys, this post will be in swedish only och detta inlägg är publicerat i sammarbete med PGW.
Jag har varit lite dålig på att skriva om mina färdiga öl och jag har ibland skyllt på att det varit dåligt med respons på just de inläggen men nu när det inte dykt upp några på ett tag har jag fått en hel del mejl som efterfrågat just den typen av inlägg, så därför kommer här en provsmakning av min senaste veteöl W28 som jag testade att brygga med den äldre tekniken att göra en dekoktion på mäsken. Mina veteöl har sedan ett halvår sedan gått från bra till riktigt rackarns bra och jag är nu väldigt nöjd med hur de smakar varje gång jag brygger! Att jag fortfarande gör små tester och förändringar som t.e.x dekoktion är mest för att få en variation av flaskorna för mitt eget nöjes skull. Grundreceptet och metoden sitter där de ska och det förstnämnda återfinns även i min bok.
Provsmakning
Guldfärgad och kraftigt disig öl med högt fluffigt offwhitefärgat skum som håller extremt länge.
Doften domineras av kraftiga banantoner ihop med en påtaglig kryddnejlikadoft. Medelstora toner av ljus malt och mindre inslag av vetedeg och vanilj. Lätt kolsyredoft (mer som en känsla i näsan) på grund av kraftig kolsyrahalt.
Beskan är låg fast medelhög för stilen. Lätt plåtig beska som håller länge.
Alkoholhalten finns där som stöd i bakgrunden men tar inte för sig.
Smaken är fruktig med stora smaker av både banan och vete. Kryddnejlikan är tydlig och lite lätt störande ihop med en lättare syrlighet. Stor maltsötma med fräscha maltinslag. Både vete och pilsnermalt har fräscha och nyskördade toner.
Eftersmaken är lång med lätt kladdig munkänsla och lätt kropp. Låg restsötma som till viss del ökar av fruktigheten.
Välbalanserad mellan smakerna och alkoholhalten.
Kolsyenivån är mycket kraftig och smått överväldigande initialt. Den bidrar även till väldigt hög skumkrona.
Tekniska kvalitén är god utan några felsmaker eller inslag av process. Skummet håller absolut högsta kvalité för stilen.
Omdöme, kommentar och betyg
Med ett summerat omdöme hamnar den sig inom gruppen excellent. I vanlig ordning undviker jag att sätta någon exakt siffra i betyg men mellan 44-50 placerar den sig och står sig väl tillsammans med weißbier som Erdinger, Paulaner och Schneider weisse. Den når dock inte riktigt hela vägen till Weihenstephaner, Ayinger, Andechs eller Franziskaner och det som drar ner betyget något är den lite för höga kolsyrehalten, den lätta syrligheten och slutligen en lite för kladdig munkänsla som jag tror kommer från för mycket jäst i flaskan. Jag flaskspundar all min veteöl vilket inga stora kommersiella bryggerier gör på grund av hållbarhet. För min del vill jag ha lägre syrepåverkan och bättre hållbarhet av de färskaste smakerna på kort sikt eftersom jag vill dricka upp mina veteöl inom 3-4 månader och under den tiden ska de hålla sig inom den absoluta toppklassen, helst bättre än de flaskor som finns på Systembolaget. De stora bryggerierna däremot vill att deras öl ska hålla ett “bäst före” på cirka ett år bland annat för att kunna exportera utomlands. Därför både filtrerar, blixtpastöriserar och slutligen tillsätter lagerjäst för att öka hållbarheten på längre sikt men absolut inte för att få så bra smak som möjligt. Då det uppdagats att stora bryggerier tidigare fuskat med disigheten från jästen och istället haft mer proteindis finns numera ett krav på minst 1 miljon jästceller för att få skriva “mit feiner hefe” (med finare jästinnehåll löst översatt) på flaskan. Lokalt, t.ex. hos bryggeripuben hos Weihenstephan i Freising eller Bräustüberl i Aying så får man helt färsk veteöl från fat som inte behandlats på ovanstående sätt och smakskillnaden är stor. Jag upprepar vad jag sagt förr; “öl är inte gjort för att resa” och det står jag fast vid. Att öl smakar godare hos bryggeriet har ibland sin naturliga förklaring i att man lätt blir lite kär i ett öl efter t.ex. en brggerirundvandring men det är inte alltid hela sanningen då öl tyvärr allt för ofta förvaras uruselt med hög temperatur och mycket ljus (jag pekar på dig nu Systembolaget) eller skickas långa sträckor med lastbil eller båt och får mellanlanda i någon depå. Även en flaska köpt i en mataffär i nära anslutning till sitt favoritbryggeri kan ha genomlidit en plågsam upplevelse och inte alls lever upp till sitt rätt jag vilket jag fått erfara vid flertalet tillfällen. Drick färskt, drick lokalt eller brygg själv! Jag brygger ca 55 liter veteöl per gång eftersom jag är oerhört förtjust i veteöl (öl överlag i ärlighetens namn) men är man sugen att testa att brygga en veteöl eller kanske t.om. brygga eget öl oavsett sort fast i lite mindre skala så finns det nu smidiga och prisvärda nybörjarkit att köpa från PGW.
Samarbete med PGW och 10% rabatt!
Detta inlägg är skrivet i samarbete med PGW och tillsammans har vi tagit fram en rabattkod som ger er 10% på allt inom kategorien “Hembryggning” (sorry, inga billiga köksknivar denna gång) i deras webshop. Använd rabattkoden “lindhcraftbeer2018” så kommer 10% dras av i kassan pgw.se och koden kommer fungera under hela oktober och november!
På min Bayerska resa för en lite tid sedan blev det en del provsmakning av Tyska öl och jag köpte även med mig en rad öl hem. Detta är inga regelrätta recensioner eller provsmakningar men ändå värt att dela med sig av tycker jag. Hoppas ni blir törstiga!
Augustiner Hefe (i mitten) – Enorm banan i doften. Galet hög kryddig kryddnejlika i smaken. Något kletig munkänsla och ganska besk för stilen. Världsklass, 5
Augustiner Dunkel (tyvärr ej med på bild) – Lite bränd maltsmak. Lättdrucken med brända toner i smaken. Kaffe, choklad och karamell. Lätt kropp. 3
Augustiner Edelstoff – Väldigt fyllig och frisk smak. Stor kropp men ändå lättdrucken. Fina malt och humlesmaker. Oerhört god. 5
Augustiner Helles – Lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare, 4+ eller kanske 5. Lite för trött för att avgöra.
Augustiner Pils – Extrem örtighet och blommighet. Lite blod och järn i doften tyvärr. Snudd på tvål. Dock oväntat god. Hög beska ca 50 ibu med sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+
Löwenbräu helles – Välbalanserad med stor gräddighet och lätt humle. Något intetsägande men ändå väldigt lättdrucken. 4+
Franziskaner Hefeweizen – Perfekt banan, bra nejlika, bra karamell. Helt enkelt underbar och världsklass med solklar 5a.
Franziskaner Kellerbier (t.v.) – äpplen och päron i både smak och doft och allmänt trist smak, 2
Löwenbräu pils (t.h.) – Lite svavel och dms i doft och smak ihop med tvål, 3
Ayinger hefeweizen – Något kallt serverad men medel banan som drar åt det mosade hållet. Kryddig, välbalanserad, stor munkänsla med lätt karamellighet, 4
Franziskaner Hefeweizen på Zum franziskaner – Något för kallt serverad men ändå en 5a.
Hofbräuhaus – Gyllene med bra skumstabilitet. Balans mellan malt och humle i doften, träig humle främst med inslag av färska örter. Gräddig pilsnermalt. Smaken är gräddig med en lätt träig ton. Balans mellan humle och malt i smaken. Medel beska kanske 15-20 ibu. Torr avslutning. Lättdrucken. Mycket god. 4
Schneider Weisse – god men inte magisk, lite unken och saknar lite balans. 4
Schneider Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alkoholstark. Tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3
Weihenstephan Hefeweizen – Stor banan, lite kall, lätt karamell, mycket fin maltarom. Några grader varmare hade gett full pott. 4+
Weihenstephan Pils – Örtig och vörtig med lätta inslag av cederträ. Balanserad beska ca 35 ibu, Väldigt smaskig. 4
Andechs Wezien – medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög kryddnejlika, bra temperatur, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. Världsklass, 5
Andechs Helles, fyllig kropp med lätt örtig doft. Mycket bra. 4
Andechs dunkel, blev lite blev jämfört med de andra tyvärr. 3
Hacker pschorr – Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig, låg banan, något unken. Helt okej och god men inte mer. 3
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Mörkt gyllene med lågt skum. Ölet är som en blandning av pils och helles med tydliga humletoner och rejäl beska men ändå inte så torr som en pils. Förvånadsvärt frisk och pigg med goda maltsmaker. Något åt det mörkare hållet med fina mörkare maltsmaker åt kexhållet utan att bli sötsliskig dvs troligtvid Münchner eller Vienna och inte så mycket karamell. 3.5
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
medel kropp och viss sötma. Låg beska som är lång. Väldigt hög kolsyrehalt av stickiga bubblor. Lättdrucken och god men något karaktärslös. Absolut inga felsmaker. Välgjord somrig lager med tydligt maltstöd. 4
Ayinger bairisch pils
Halmgul med fluffigt skum. Örtig och träig humle i doften, lätt tvålig. Bra bett i beskan, ca 40-45 ibu upplevt.Örtig humle i smaken dominerar med lätta maltsmaker i bakgrunden som drar åt det kexiga digestivehållet. Humlen tar verkligen för sig likt en Jever.
Väldigt frisk och god. Inte enorm hinkabilitet med den kraftiga beskan men ändå hyffsad. Lång eftersmak.
Riktigt god tysk pils som verkligen lirar i klass med Jevern. Pendlar mellan 4.5 och 5. Kanske ett uns blommigare humle skulle gett det full pott. En pils i världsklass!
Ayinger jahrhundert
Mörkt halmgul/lätt gyllene med kraftigt skum. Lätt maltig och örtig doft. Smaken är humlebetonad med medel maltstöd. Halmig och lätt gräddig malt. Medelhög beska som är vass och lång. Något kladdig eftersmak. Mycket lättdrucken och god. 4
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Lite röda mosade äpplen. Smaken är tunn med fruktiga inslag främst rött äpple. Visst maltstöd från vete och mörkare maltsorter, kanske mindre del chokladmalt. Saknar fräschör och äpplesmaken är inte så smickrande. 3
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Tyvärr tror jag att jag fått en dålig flaska för denna var inget bra alls, sist jag drack den var den grym. Besvikelse… 1.5.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Prost!
Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; ”Beer Uno Kit”. I kittet ingår tio ampuller man blandar ner i varsin neutral öl och blandar lite försiktigt. Kittet har 10 (fel)smaker, så som diacetyl, oxiderat, Dimethyl Sulfid (DMS/kokta grönsaker) med fler. Vi samlades ett gäng hemma hos hembryggarmästare Jonas och provsmakade oss igenom den ena hemskheten efter den andra, dock med en fantastisk middag och finöl som avslutning. De flesta smakerna var såklart hemska men två av smakerna uppskattades dock av mig, nämligen 4-vinyl-guaicol (kryddnejlika) och isoamyl acetat (banan) eftersom de är välkomna i sydtysk veteöl. Alla smaker i kittet skulle vara väl accentuerade och svåra att missa vid dess höga koncentration men några var betydligt lättare att känna än andra. Vi hade turen att avsluta med felsmaken ”jordkällare/korkskada” som knappt gick att smutta på. Det var som att få på käften ordentligt, vilken jävla snuskbomb! Diacetylen däremot var mer välavvägd och i mängd som går att finna i kommersiella öl som Pilsner Urquell eller Baron Trenck. Järn som smakade blod var riktigt oangenäm.
Kittet kostar förvisso en slant (99 pund) men räcker gott och väl till 8-10 personer så att gå ihop ett gäng, provsmaka och diskutera smakerna är en stark rekommendation. Styrkan på ampullerna var något ojämn som sagt men i övrigt rekommenderar jag den vetgiriga att testa Aroxa Beer Uno Kit. Jag lärde mig identifiera ytterligare ett gäng felsmaker och att verkligen lära mig särskilja de från en del andra felsmaker som ofta går hand i hand. Att göra en perfekt öl med enbart en felsmak och som inte har tydlig smakprofil i övrigt är nämligen ganska svårt. Ruttna ägg, blod och kokt majs, ja det är grejer det!
En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.
Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.
Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.
Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.
Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut.
Halmgul, krafttigt disig med medel skumkrona. Skummet är inte superstabilt.
Doften är tydlig banan, tydlig men medel kryddnejlika, väldigt fräsch och krispig pilsnermalt, lättare vetedeg och lätta inslag av svavel.
Smaken är väldigt maltig med mycket vetesmak åt vetedegshållet. Banan på medel nivå och en medelhög örtighet. Lätt syrlighet i bakgrunden.
Beskan är medel men i överkant för stilen.
Alkoholen är balanserad och lätt.
Fruktig eftersmak som med den medelstora kroppen ger ett långt avslut.
Mycket hög kolsyrehalt som är något stickig.
Kommentar
God veteöl med väldigt fräscha maltsmaker. Den blev mycket mer ljusare än tänkt och karamellmalten tar verkligen inte för sig utan den kan ökas på en hel del till nästa gång. Hur jag ska öka färgen utan att fuska med carafa har jag inte bestämt mig för ännu men jag har några idéer och uppslag.
Kolsyrehalten gör att den känns oerhört fräsch och det lätta inslaget av svael försvann efter en veckas smakande från fatet.
Den öppna jäsningen har inte bidragit till några större inslag av banan så den risken kommer jag inte fortsätta att utsätta min öl för framöver. Min teori är att det gör stor skillnad med öppen jäsning för stora bryggerier där låga och öppna är att föredra framför stora koniska jästankar där trycket sänker esterproduktionen hos jästen. Våra jäshinkar som hembryggare är det redan så lite tryck i att skillnaden blir liten.
Väl godkänd öl men inte mvg. Mer banan, lite mörkare färg och lite mer komplex maltsmak till nästa gång.
Ljust halmgul, spegelblank trots ingen gelatin, perfekt högt fluffigt skum. Mycket rester på glaset.
Enorm frisk maltdoft åt säd och nymald malt. Örtig humle på hög nivå. Maltdoften är dock flyktig och försvinner mestadels efter några minuter.
Smaken domineras av oerhört fräsch malt med stor örtighet i balans. Goda örtsmaker åt lite myskhållet.
Välbalanserad åt det beska hållet.
Hög beska som är len och trevlig.
Liten kropp och låg restsötma.
Lätt alkoholton som balanserar.
Hög kolsyrehalt men len.
Inga felsmaker.
Excellent. 41p
Kommentar
En mycket god tysk pils med enormt fräsch maltighet. Lite mer sen humle bara så är det full pott. Eventuellt lite mer beska. Löjligt lättdrucken.
Ljust gyllengul, spegelblank. Hög vit skumkrona som lämnar en del rester längs glaset.
Doften är tydligt örtig med inslag av en lätt syrlig doft. Något metallisk. Gräddig pilsnermalt initialt men avtog snabbt. (Något trött vid provsmakningen).
Hög beska med riv i. Inte riktigt jeverbeska men nästan. Något metallisk och plåtig beska.
Hög kolsyra som är mycket vass.
Lätt och låg alkoholsmak.
Liten och lätt kropp.
Välbryggd utan felsmaker.
Kommentar
Har en lite trist unken och metallisk ton i bakgrunden som de andra faten inte hade. Kan vara åldersbetonat eller jästberoende. Saknar de finaste humlesmakerna.
Helt ok men inte mer på grund av metalliska smaken. 32p
Bitburger
Gyllengul vacker öl med vitt, högt, fluffigt skum som lämnar mycket rester längs kanterna.
Doften är humligt örtig på medelhög nivå. Lätt gräddighet återfinns i bakgrunden. Uns av diskmedel om man doftar noga.
Smaken är friskt och fräscht pilsnermaltig med tydlig humlebeska åt det örtiga hållet. Uns av grädde. Lite mandel går att skönja i bakgrunden.
Rivig och tydlig beska på hög nivå. Beskan är lång men fräsch.
Välbalanserad.
Vass kolsyra på hög nivå.
Låg restsötma.
Munkänslan är något vass men lättsam.
Tekniskt perfekt.
Kommentar
Väldigt ren öl med elegant humlebeska och bra maltstöd. Fräscha och eleganta smaker. Väldigt lättdrucken med fina nobla humlesmaker. Tysk pils som tilltalar den breda massan där konkurrenter som Jever tar humlen några varv till. Riktigt bra öl! Betyg Excellent. 43p. Se mer av bryggeriet när jag besökte det på denna länk och denna film.
Gyllengul till guldig, fluffigt gräddigt och helvitt skum. Helt genomskinlig.
Gräddig maltdoft på hög novå. Lättare humle i bakgrunden, nobelt örtig. Fräsch och frisk doft.
Maltsötma på hög nivå i smaken. Frisk humle i bakgrunden. Grädde på hög nivå. Brödig med inslag av honung.
Medel restsötma som passar bra med malten.
Låg beska som är kort men len.
Alkohol på medelnivå som balanserar.
Medel kropp.
Medel kolsyra, len.
Lite kladdig munkänsla
Excellent 42p
Kommentar
En riktigt bra helles som inte skäms för sig. Fräscha malttoner och fina humlearomer passar bra ihop med alkohol och beska. Något lägre sötma och ett uns mer humle i doften och det blir full pott!
Shawna – Suröl
Gyllengul lätt disig med mycket låg skumkrona. Doften domineras av stall, blött hö och läder ihop med en frisk och syrlig fruktighet. Inslag av blåbär i bakgrunden. Smaken är frisk, fruktig åt annanshållet med lite aprikos i bakgrunden. Lite slånbär. Mycket låg beska som är lång och ingen restsötma alls. Minimal kropp och kletig munkänsla. Hög kolsyra som är mjuk. Inga felsmaker eller process-smaker.
En helt okej suröl som är väldigt lättdrucken. Den har bra syra ihop med hög kolsyra vilket den pigg och uppstutsig likt en champagne. Den kladdiga munkänslan ger jag dock inte så mycket för och ett uns mer humle hade varit gott.
Texxas – Suröl
Gyllengul, disig öl med högt skum för stilen. Skummet dör ganska långsamt och lite stannar kvar som ett lock.
Doften är tydligt funkig, frisk och fräsch men inte speciellt sur/syrlig. Stall och fuktig halm finns på hög nivå. Lite blåbär finns i bakgrunden ihop med aprikos och lite mango.
Smaken är frisk och syrlig utan att vara sur. Stora delar halvmogna krusbär och mindre del halm. Inslag av grapefrukt i eftersmaken.
Lätt beska som är lång och ligger kvar i munnen länge.
Medelhög kolsyra som är stickig.
Alkoholen är diskret och märks knappt.
Bra balans mellan syrlighet, sötma, fruktighet och beska.
Inga felsmaker från bryggning/jäsning.
Kommentar
En väldigt fräsch och lättdrucken suröl som verkligen inte kräver en inbiten surölälskare. Stora inslag av tropiska frukter gör den väldigt somrig och fräsch. Lagom med funk-toner för att känna brettigheten och inte som en enbart lacto. En av mina bättre suröl/Lambik/vildjäst/bakterieöl och lagom till den börjar bli riktigt bra så har jag bara en flaska kvar.
Denna variant av mina suröl jästes med en bottensats jag fått från Henrik och den jäste ut till 1.004 med pH 2.91.
Senaste kommentarer