Dags att pröva denna öl ordentligt. Bryggd av Anna Kihlstedt och Lena Brynhildsen under övervakning av Peter pinaitis om jag förstått det hela rätt. Ölet var med och tävlade på Linköpings hembryggares sommarölträff och två flaskor av denna öl var förstapris förutom äran såklart. Jag drack den första ganska snabbt inpå vinsten men ville se hur den utvecklades med lite tid.
Beskrivning
Skummet är kraftigt, tre fingrar högt, med en mellan brun färg och det ligger kvar länge. Vätskan är mörk som kaffe men lättflytande. Doften är en blandning av bränd karamell och lite syrlig kakao. Första smaken som slår mig är lakrits som påminner om en blandning av 80-tals tuggummit Shake och godiset Lakrisal, lite oväntat då jag inte kände någon lakrits i doften. Kraftig sötma möter den något lätta beskan. Låg alkoholsmak, hade jag inte vetat om att styrkan ligger på 8.6% hade jag gissat runt 5%, elegant! Kolsyran är relativt lätt men lite sticksig. Lång eftersmak av kaffe, lakrits, lite engelsk humle. Lite klibbiga rester på tungan som ger en skön, lång eftersmak.
Omdöme
En välgjord Imperial Porter, inget snack om saken. Den mådde helt klart bra av att mogna lite till på flaska men jag vet inte när den är bryggd så jag kan inte uttala mig om bra ålder för förtäring. Hade gärna sett lite större beska som kunde jobba lite mot sötman och kanske lite mer humle typ East Kent Goldings som kunde gett en dimension till.
Tiefschwarz, min Imperial Stout som aldrig jäste klart riktigt. Även detta var ju en misslyckad bryggning med överkok (scrolla ner till bryggningen och se kladdet!) men den är jävulskt god ändå. Jag har druckit några Imperial Stouts innan men för få goda som gjort att jag fastnat för stilen. Nu däremot med denna i magen så inser jag att detta är något jag vill snöa in på. Ljuva lakrits och kaffetoner med viss choklad i botten. Milt skum som sitter kvar länge i glaset och härligt snål kolsyra. Tycker inte det ska vara så mycket kolsyra i denna ölstil. Även denna öl har fått lovord från de som smakat den. Ångrar att jag inte gjort mer eftersom det tog sån tid att lagra (2 månader på vaniljstång).
Såhär ser mina humleplantor ut idag 4:e Augusti. Den generösa donatorn Jonas uppskattar skörd till Vecka 39 (om 8 veckor). Håll tummarna! Har sett att en granne fått 1 cm stora kottar redan och jag har inga! Om inte annat så har de ett rotsystem som heter duga till nästa år…
Jag, Emanuel, Magnus och Mattias tog tåget till Stockholm för att dricka öl. Vi besökte Monks café, Brew dog och Akkurat. Grymt trevliga ställen, många goda öl, många skratt, varmt väder (28c) och långa promenader. En lyckad bromance med andra ord. Bästa 3 öl jag drack var Omnipollo Mazarin, Omnipollo Brygd och Mission Hefe. Inte helt oväntat kanske. Men det var många riktigt bra som var i närheten av topp 3.
Börjar okronologiskt med min favoritbild. En Brygd med dubbeletikett, och en bryggare i bakgrunden. Måste säga att min variant av denna öl var väldigt lik även om min inte jäste ut riktigt så mycket som jag hade hoppats på. Sen bytte jag lite humle och en maltsort men de blev väldigt snarlika varann ändå.
Electric Nurse Pale Ale redan på tåget.
Orval, för mycket kolsyra och en nobel humlesmak som tar överhand. Inte min favvobelgare.
Promenad i solen på väg mot Brew Dog.
Omnipollo Mazarin. Min variant av denna öl är det bästa jag druckit, någonsin.
Brew Dogs End of history, endast bild, vi drack inte denna tyvärr.
Står vi och njuter. Vad som inte syns på bilden är att jag står barfota pga skoskav. Flott ska det va!
Ballast Point Sculpin IPA som fått 100/100 på ratebeer. Riktigt god men inte en hundring inte.
Glad var jag med mitt skägg och min svett. Som fisken i vattnet.
Watt Dickie, mer sprit än öl men riktigt god. Verkar omständligt att frysdestillera, annars hade jag säkert prövat på. Tror det är olagligt i hemmamiljö iof.
Mikkellers Spontanjästa fruktöl. Riktigt schysst när humlespinnakern tappat luft och man vill bryta av med något. Mums!
Över till Akkurat. Här fanns bra mycket mer öl vi ville prova än vad promillenivån klarade av tyvärr. Men det sparar vi till nästa besök.
Avslutningsölet. Den är ju riktigt bra för stilen men för söt för att falla mig riktigt i smaken. Jag ser fram emot vad Omnipollo gör för varianter på Barley Wines kommande halvåret…
Jag har två förpackningar flytande jäst som måste bryggas veteöl på innan de blir gamla och såhär i skördetider så fick jag idén om att dela upp ölet på fyra hinkar med olika bär i. Jag var nästan igång och plockade när jag kom på att jag kunde ”torrbära” med en gammal först för att se vilka bär som ger bra smak. Sagt och gjort, ut bland buskarna och plocka hallon, krusbär, svarta vinbär och röda vinbär. Dessa micrades i en minut så de blev mosiga och kyldes till 8c.
De söta, mogna bären.
I ordning; svartvinbär, röda vinbär, krusbär, hallon.
En veteöl 50cl räckte för att fylla lagom mängd.
Provsmakning
Svartvinbär eller cassis:
Dammig doft, lite unken. Svag smak av svartvinbär, inte så mycket sötma. Skulle krävs mycket bär för att ge bra smak. Helt okej men värt besväret? 2:a plats.
Röda vinbär:
Luktar gammal kärring som nyss lagt håret. Syrlig smak med bitsk efterton, frän. Inte god alls. 3:e plats.
Krusbär:
Sötsliskig doft, lite som sötman från bananpuré. Sunkig smak med viss krusbär, jolmig och direkt vidrig. Ingen hit alls. Sista plats.
Hallon:
Fräsch hallondoft, som en sommaräng fast syrligare. Fin rödrosa färg. God smak med mycket hallon som spelar bra ihop med veteölen. Syrlig men balanserad. Riktigt god men jag skulle nöja mig med några liter av den eller helt enkelt som här, göra en drink av den.
Sammanfattning
Experimentet kan sammanfattas med att merparten frukt hör hemma i saft eller cider. Hallon är gott men i måttliga mängder. Självklart skulle smakerna utvecklas i en sekundärjäsning mot hur detta test gjordes men jag tycker det gav en bra hint om vart det skulle bära. Det blir bryggning av hefeweizen som jag skrev i början, fast utan någon frukt.
…som öl-hembryggare då eftersom jag gjorde en massa vin för 15 år sen. Bloggen firar i dagarna ett år och en kort sammanfattning är på plats. I ett av mina första inlägg skrev jag att drömmen var att en dag göra en lika bra Weißbier som Weihenstephaner och i och med min senaste veteöl måste jag säga att jag faktiskt inte bara lyckats med det utan till och med gjort en bättre hefeweizen än Weihenstephaner. Även min senaste Pale Ale/SessionIPA är bättre än alla liknande jag köpt från bolaget så jag är grymt nöjd med min utveckling och inser att detta är en hobby för resten av livet. Jag har under detta år provat olika tekniker och batchstorlekar med varierande resultat. Min plan inför nästa bryggår är att finslipa min teknik på några olika områden: när det gäller hink-i-hink-mäskning så måste jag bli bättre på att landa på rätt temperatur och med hink-i-hink-lakningen att den inte sätter igen sig vilket jag tror mig redan åtgärdat med 2 timmars borrande av falskbottnen. Jag har även haft lite problem med utjäsning av de senaste 2-3 ölen som jäst i temperaturstyrda kylskåpet men det är snart höst så då kommer jag jäsa inomhus igen och använda kylen till kallkrashning. Jag ska bli bättre på att följa jäsningen och jag har därför satt tappkranar på alla hinkar utom en (köpte en kran för lite). Slutligen så lever drömmen om corneliusfat vidare men jag ogillar tanken med att släpa med alla fat till vänner om jag vill bjuda på 3-4 olika öl på en kväll och att skaffa en beergun för 1500kr för att kunna flaska några flaksor i månaden känns lite drygt. De hemmabyggen som finns för flaskning från fat kanske fungerar bra men jag skulle gärna få se dem live och testa innan jag bygger själv.
I övrigt har vi varit på semester på Öland och provat några nya öl i samband med detta: Twin Sisters DubbelIPA. Riktigt bra trych med sina 9.6% men bara 77 IBU. En annorlunda dubbelIPA vilket jag tror beror på humleval, har inte läst på så mycket om den ännu. Lite för mörk för min smak men rolig att prova.
Teo Mussos Baladin Isaac: en Wit-bier från Italien som var frisk och god. Trodde ett tag att den var spontanjäst med sin syrlighet men icke. Jag träffade Teo på en ölmässa i Italien i December men tyvärr visste jag inte vem han var då… Hugger’n nästa gång för en pratstund. Den italienska craftbeerutvecklingen är väldigt spännande tycker jag.
Eskilstuna Ölkulturs DubbelIPA:
Utseende:
Smak: Engelsk Apelsinmarmelad, gran, Bra beska, strävhet som sätter sig lite i gommen, viss sötma.Helt okej men ingen favorit.
Så här såg mina humleplantor ut för ca 5 dagar sedan, när vi kom hem från Öland så hade den högra växt upp till den vänstra. Den högra fick inte samma snabba start och halkade efter en hel del men har kommit ikapp lite sista veckorna. Något för-stadie till kottar finns inte ännu men det är kanske lite tidigt. Primärt ska plantorna få rota sig ordentligt i år och sedan gallras stammarna till 5-6 stycken max för bästa skörd men då är det bra om rötterna får bli 2-3 meter djupa först så de alltid har tillgång till vatten.
Som gammal Linköpingsbo som flyttat till Norrköping kändes det inte speciellt främmande att vara med på Sommarölsträffen med Linköpings hembryggare, Norrköpings hembryggarscen är ju i princip obefintlig. SM i hembryggning kommer äga rum i Linköping och det här är gänget som ska arrangera. Jag kommer även vara inblandad, kanske framförallt som fotograf.
Sommarölsträffen är en öltävling inte helt olika SM, där hembryggare träffas och tar med sig sina egna öl som man tävlar med i folkets val, dvs alla brygder får ett nummer, man går runt och mingeldricker, pratar med bryggaren och till sist röstar på sin favorit. Den här upplagan arrangerades i Peter Pinaitis fina trädgård med partytält, grillar och trevliga deltagare/besökare. I år var det även rekordmånga öl som tävlade, 25 stycken i en salig blandning stilar. Jag och Emanuel var där och tävlade med två öl, Champagneölet Valentin Cervisia Vintage No.1 på två 1.5 liters magnumflaskor samt en back Victor SessionIPA. Bägge ölen mottogs mycket väl och det var grymt kul att diskutera dessa öl med folk som vet vad de pratar om.
Vi vann!
En av höjdpunkterna från kvällen var att höra ölexperten och ölbloggaren Magnus Bark kommentera våra två öl. Förutom spännande smakanalyser så sa han bland annat ”god” och ”väldigt vacker” om Valentin Cervisia, sånt värmer ju så klart. Och det var fler som gillade Valentin Cervisia visade det sig. Av 25 tävlande så kammade vi hem förstapris!!! Stort tack till alla ni som gillade och röstade på vår ChampagneÖl! Vi är väldigt stolta och glada över det här såklart. Planer för nästa bryggning i detta projekt är redan igång. Att flera SM-medaljörer var med och tävlade känns så klart som ett erkännande att vi faktiskt kan brygga bra öl som uppskattas av fler än oss själva. Enormt kul! Riktigt kul var det även att de kvinnliga besökarna, även en del som i vanliga fall inte är så förtjusta i öl, verkligen gillade våra bidrag. Detta trots att Valentin Cervisia är kraftfull med sina 8.2% alkohol och Victor är rejält besk och välhumlad. Plus i kanten!
Sammantaget var det en väldigt trevlig afton med massor öl- och bryggsnack, god öl och härligt sommarväder. En självklar blivande tradition! Jag passade även på att klämma och känna på både Cornelius-fat och Partyfat men har inte riktigt bestämt mig ännu, trodde jag skulle bli klokare av detta men icke då. Fyra cornys känns som ett bra antal även om startkostnaden svider lite, men det är stora rackare. Inget man tar med sig på fest så smidigt så flaskbefriad kommer jag aldrig bli inser jag. Fast det vill jag ju inte heller då det är något speciellt med att poppa en flaska och gå och sätta sig i soffan och klunka upp i glaset. Min Imperial Stout som snart ska på flaska hade jag t.ex. inte fått för mig att sätta på fat då den är tänkt att lagras i minst ett halvår.
Victor – SessionIPA. Min välhumlade PaleAle som nästan tagit slut redan. Den här måste jag brygga mer av helt klart.
Mikael Josefssons väldigt goda ”Intergalactic IPA” på partyfat. De är ju riktigt smidiga partyfaten men inte så bra om man, som jag, vill ha flera olika öl per kväll. Det går inte flytta kranen så lätt tyvärr.
Peter Pinaitis två bidrag. Märzen är en stil jag dricker för lite av helt klart. Trevlig höstöl tycker jag.
Här har vi en av de två flaskorna Valentin Cervisia vi hade med oss. Värden Peter gav oss tillgång till kylskåp (stort tack) så våra kylklampar klarade att kyla den öl vi hade framme hela tiden. Grymt smidigt men vi inser ett framtida bekymmer i detta med kylning vid tävling.
Magnus Bark provar Valentin Cervisia! Se fokusen i blicken. Orden ”Väldigt vacker” spelas på repeat i min skalle.
Peter Pinaitis håller välkommsttal.
Magnus Petterson hade med sig sin ”Simpel Pale Ale”, gjord för sommarlata dagar. God!
Henrik ”Wein Keller” Lindqvist, flerfaldig SM-medaljör hade med sig flera goda öl. Bland annat ”Slaka by dusk 4” Brown Ale, grymt god öl som i tidigare bryggversion tog hem guld i SM2013 i klass 7! Den här mannen vet vad han pysslar med, imponerande!
Här försöker jag se lite seriös ut.
Och här är ordningen återställd =)
Icke hembryggt, direkt från Tyskland i ett märkligt fat.
Victor och Oskar som med sin Grane Weisse (ej veteöl) visade att det går att torrgrana öl. Verkligen en smakupplevelse!
Vinnarna i tävlingen presenteras.
Och två lyckliga guldmedaljörer! Yippie!
En Imperial Porter som var det enda kvinnliga bidraget!! (Bryggt av Anna Kihlstedt och Lena Brynhildsen). Riktigt god öl som även var själva förstapriset. Mer ordentlig recension och provsmakning kommer vid senare tillfälle!
De tävlande. Tack Magnus Bark för bilden!
Det har varit lite tyst ett tag men det beror på flytten till WordPress som ni kanske märker. Numera går det kommentera, följa via RSS, dela poster på facebook etc. Jag hade helt enkelt vuxit ur den gamla bloggen nu när ettårsdagen närmar sig. Det var inget roligt arbete att lägga in alla bilder och all text igen men nu är det klart, äntligen! En del öl har det druckits men inte bryggts eftersom jag haft lite för mycket i förrådet. Min SessionIPA och DIPA är klara, dock ej fotade, det är de överlägset bästa ölen jag gjort. Det är som att de gamla ölen borde skämmas över att vara i samma kylskåp, jag har helt klart tagit mina öl till nästa nivå! Mer om de två inom kort. Sen skulle jag flaska Tiefschwarch, min Imperial Stout. Klantig som jag är har jag inte orkat montera kran på alla jäshinkar och därmed slarvat med SG-mätningen. Där står jag med rengjort kök, steriliserade flaskor, nykokad prima, öl flyttad till flaskhink och inser att ölet borde jäsa ner 25 pinnar till! Jävla skit helt enkelt. Jag flaskade en flaska som jag och Emanuel drack en vecka senare, grymt god men lite för söt såklart. Sen hällde jag på priman i hinken ihop med lite jästslurry så får skiten stå i två veckor till. Tyvärr vet jag inte varför jäsningen avstannat men det är ju en levande organism… Den hade ju jäst ner minst 50 öschle ändå så jag ska väl inte klaga men 25 till skulle göra gott.
Här kommer en del av ölen jag provat på sistone:
Eklöws Extrem DIPA med 40 gram humle per liter. Kraftig doft av gran o centennial. Kraftig simcoebeska o ibu på minst 100. Grumligt mellanbrun, lite för mörk för min smak. Lätt kolsyra med klent döende skum. Lite galaxy i eftersmaken. Lite för besk o avsaknad av citrus men god som en rock n roll öl. Smakar gräsigt av överdoserad humle. Saknar balans. 6/10
Ipa2. Mycket god med bra humlesmaker men något klen humledoft. 8/10
Midsommarafton! Inte min krans dock.
Som liksom blir påsatt bakifrån av en industrilager, vilket öde! Gott som satan blev det men mer kol till nästa gång.
Bomble Bee 17, välhumlad lager. Njaa sisådär.
En av fyra brewdog IPA is dead, Eldorado. Den ihop med Golding var bäst men samtliga saknar humledjup. Roliga att smaka men inget att brygga själv. Singlehop är svårt!
Electric Nurse Pale Ale, rätt schysst men jag vill ha betydligt med humle i mina Pales numera. Min Lupulin threshold har höjts en hel del senaste året.
Här kokas det fläderblomssaft igen efter förra årets succé. Dock åkte 4 liter ner i en jäshink med vatten och champagnejäst. Om två veckor vet vi om FläderChampagne är något att ha.
Här börjar det hända saker. DogfishHead och Nynäs Arketyp. Bryggd efter ett recept tolkat från arkeologiska fynd gjorda i Danmark daterade 3500 år. En väldigt annorlunda öl såklart med tranbär och lingon men väldigt god och balanserad. 10% är lite kraftigt för en såpass lätt öl men det märktes knappt. Påminde en del om min mors gamla nyponcherry hon gjorde för 10 år sedan, fast på ett bra sätt! En smakexplosion som var otroligt rolig att uppleva. Lite once in a lifetime kändes det som. Rekommenderas!
Ahhhh, Omnipollo Nathalius! En singlehop DIPA med ris och majs. En sträv jävel men grym beska och galaxyhumle till max. Som Emanuel sa, en hatkärlek är det till den. Jag gillar den men det är inte en vardagsöl direkt. Den är lite bångstyrig om man jämför med de sjukt balanserade andra öl Henok och Karl gjort men det gör inget. Vad skulle ölsverige vara utan Omnipollo?
Vår Valentin Cervisia ChampagneÖl är magisk. Galet kul att den blev så bra men kraven på nästa Vintage kommer bli sjukt höga. Men vi har en del planer på hur den ska förbättras men det tar vi till hösten tänkte vi. Nu ska vi njuta av de få flaskor som finns kvar!
Session IPA eller välhumlad PaleAle är något jag går igång på just nu. Att kunna dricka IPA utan att bli Christer Pettersson-full är rätt skönt som småbarnsförälder. Just den här kommer från våra kompisar på Eskilstuna Ölkultur som vi besökte i samband med SM. Kändes som de blandat lite amerikansk västkusthumle med EKG vilket jag gillar skarpt. Klart godkänd SessionIPA som även det är en svårt öl att göra. Min ”Victor” SIPA är måttstocken i denna klass =)
Sedan jag började brygga öl har jag sparat en flaska av varje batch för att kunna göra en provning senare och jämföra min utveckling. Provningen skulle gått av stapeln i vintras men av en massa anledningar har det inte blivit av tills nu. Jag och Emanuel provade oss igenom runt 25 olika öl i stilarna hefeweize, pilsner, american pale ale, india pale ale och imperial india pale ale. Det blev en lång dag då vi inledde med 8 veteöl klockan 10.00. Mycket lärorikt och intressant med en del överraskningar.
HefeWeizen eller Weißbier i folkmun. Här stod det klart ganska snabbt att detta inte är en ölsort som trivs att lagras ens några månader. De första tre var nästan odrickbara och de följande två var sisådär. De stegmäskade varianterna stack ut, likaså mitt sm-bidrag och såklart den senaste som är grymt god (och färsk). De sista som vann överlägset är dessutom gjord med BIAB vilket är lite intressant. Vi vaskade en hel del men de sista tre dracks upp. Bilden är tagen när skummet klingat av tyvärr men de hölls sig ganska länge. En av flaskorna gaushade lite till hundarnas stora lycka.
Tvåa ut var pilsner-provningen. Här har jag ju redan kommit fram till tidigare att den variant jäst med US-05 blev bäst (längst till höger). För lite humle i slutet på samtliga kan konstateras, Mauribrew (trean) är sisådär pga jästen, de två första väldigt lika (34/70 i 8c) och ingen av dem behöver bryggas igen…
Nu börjar det bli intressant! Pale ale i ordningen Diva, Sudden, Hops&dreams S04, Hops&Dreams US-05. Godast var faktiskt den äldsta ”Diva” som har brittisk humle. Den har hållt sig riktigt bra och blivit klar och fin. Tvåan sudden var helt okej men kändes klen mot den föregående. De två sista trodde jag skulle vara mer olika varandra med olika sorters jäst och olika torrhumle men jag tror min överdimensionerade ambermaltgiva slår ut de andra smakerna. Slutsats är att mer humle måste i, mindre specialmalter, humlesmaken sjunker fram till en viss punkt sedan håller den rätt bra och att klarningen av drycken ibland fortsätter med tiden.
IPA I, IPA II, Köksbryggeriet-IPAn singlehop Nelson, IPA jäst på 3068 weißbierjäst och till sist min senaste IPA. Notera klarheten på den IPAn som är jäst med hefeweizenjäst (4an)! Näst godast här var ettan som överraskade med mild men god engelsk humle, trots sin ålder. Godast var såklart den sista och senaste bryggden Hopfully in love som trots att den nu är några veckor för gammal är mycket god. Slutsatser är helt klart att humlesmak dör fort, mycket torrhumling krävs, US-05 flockerar inte med tid något vidare, sockerbit i flaskan för kolsyrejäsning ger för mycket kolsyra (3an), maltexktraktkokningen/köksbryggeriet blev mörk och oklar samt att jag har lärt mig mycket på mindre än ett år…
Någon bild på Imperial Iporna blev det inte pga viss fylla. Men de har jag ju skrivit om innan så det var inga nyheter. Skickar in en snaskbild istället.
130522 – Det gäller att passa på. Fru, barn och hundar är iväg en sväng så det blev en till mindre bryggning. En välhumlad American Pale Ale som mäskades med biab-metoden. Jag vill ju gärna köra hink-i-hink då det känns som en något bättre metod med tjockare mäsk men det är så vansinnigt mycket mindre slabb och roligare med biab. Just lakningsmomenten är där jag har mest strul emellanåt med temperaturfall och igensatta mäskbäddar. Hefeweizen är inget snack längre efter senaste biab-succén med min stegmäskade variant som är den godaste weiß jag druckit, alla kategorier. Effektivitet brukar ju vara den andra negativa aspekten av biab men jag fick till 80.3% så där var det ju inga bekymmer direkt. Lite grumligare vört blir det och det syns även i jäshinken. Det kanske blir att varva lite mellan metoderna, vi får se. Jag lyckades iallafall få ihop lite för mycket vört när jag mäskade in något för varmt vilket avhjälptes med kraftigare kok. Med en 2-liters förkultur blev det för stor mängd för en jästunna men vad gör väl det. Grymt mycket smidigare bryggning än gårdagen men inte riktigt rättvis jämförelse eftersom det var både vete och havre i gårdagens mäskbädd. Jag skulle vilja brygga en belgare i morgon men jag kommer få åt skogen för mycket öl då så det får vänta några veckor. En fatanläggning med 6-8 fat skulle vara guld, nu har jag ju kylen hahaha…
Ingen mer maltlunga när The Malt Ninja maler malten.
25 minuter från 8c kranvatten till 72c. 5.2kw gör susen.
Min stackars kopparspiral börjar se lite ledsen ut. Jag har böjt och dragit i den lite för mycket tyvärr.
Kylning av jäsning. Tyvärr var det lite för kallt i boden, sommaren tog lite paus, så jag fick bära in hinken i huset istället.
Pilsner, Carapils, Crystal 100.
Min kross-setup. Maler rätt ner i påse med relativt lite damm.
Biab idag. Fick upp värmen lite högt vilket fick kompenseras av kallvatten. Tyvärr när jag redan mäskat in. Ca 2 liter för mycket.
Se vad jag ställer till det för er skull. Bara för att ta en fin bild så körde jag ner hela skiten på en gång vilket gav en massa degbollar jag fick jobba bort. Men bilden blev ju fin.
Trodde jag hade pH problem uppåt, så jag köpte mjölksyra. MEN, jag satte mig fast på pH5.5. Natriumbikarbonat hjälpte inte, förstod senare att den måste tillsättas i mäskvattnet och inte i mäsken för att hjälpa. Får köpa in lite mer vattenjusteringssalter på sikt.
Näst sista Foodhead-ölen. Tripel with Harry. Gyllengul, Kraftigt skum, Lätt maltdoft, Kolsyra som fyller munnen, Lätt alkoholvärmande endast i magen, Förändiskt lättdrucken, god med fin maltsötma, Något hög kolsyra, Champagneaktig, Jag måste brygga mer belgiskt.
Förkultur som matats en gång med vört från igår. Tog undan en del och sparade på kokat vatten i kylen till nästa bryggning.
Låter vörten rinna av men helsingborg vad varmt det är att vrida ur malten med mina känsliga händer. Trots gummihandskar! De kraftiga brygghandskarna var slut hos Humlegården när jag handlade sist.
Får man för mycket mängd vört så kan man ju alltid koka skiten ur den med 5.2kw på 27 liter. Fick öppna fönster, dörr och balkongdörr för att vädra ut all fukt.
Gårdagens DIPA till vänster och dagens APA till höger. På tog för mycket innehåll så jag plockade bort 4 liter som jag jäser i min förkulturdamejeanne istället.
Provsmakning
I glaset, min SessionIPA ”Victor”. Den bästa öl jag gjort helt klart. Den var sagolik de första 3-4 veckorna. Nu är den ”endast” supergod. Kraftig tropisk humle balanserar mot tallbarr och citrus. Lätt malt och inga spritiga toner som tar över. Bra skum med små bubblor som ligger kvar genom hela drickandet. Fin kropp, det märks inte alls att den är gjord med biab. En perfekt sommar öl helt enkelt.
Victor – Maz avrundad uppåt – Biab (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 25.00 l Boil time: 60 min OG: 1.054 SG FG: 1.012 SG Alcohol by volume: 5.6 % Bitterness: 44.2 IBUs Color: 10.5 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 6.02 kg
Total amount of hops: 267.00 g
Yeast cells needed: 249.7 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data BrewNotes Tasting notes |
Senaste kommentarer