Jag är inte nöjd med min metod för att torrhumla och ska med detta inlägg ”tänka högt” för att förhoppningsvis få lite tips av er läsare på hur jag ska hitta den metod som passar mig bäst. Jag vill ha en stor humlesmak, smidigt förfarande, lite syrepåverkan, lång hållbarhet av humlesmaken och slutligen en klar öl med lite grumlighet. Jag kör enbart med pellets och två fat per batch så allt annat skippar jag i denna genomgång. Jag har testat några olika metoder genom åren men tyvärr inte side-by-side, dvs två torrhumlemetoder med samma batch öl. Det tar tyvärr en del tid att göra ett sånt test med många metoder samtidigt, tid jag inte har eftersom jag snart ska torrhumla mitt SM-bidrag. Här är de olika metoderna:

Torrhumla med lösa pellets i primären/första jäshinken
+ smidigt, töm-o-glöm helt enkelt
+ minimal disk
+ liten oxidering eftersom CO2 ligger kvar överst i tunnan när man öppnar
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
+ liten risk för infektioner
– ger lägre utvinning av humlen eftersom jästen äter upp oljorna (källa Vinnie Cilurzo)
– går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom jästen då rörs upp, lite längre kontakttid kan jämna ut detta

Flytta till ny hink och tillsätta lösa pellets där
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
– inte så smidigt (mer disk)
– lite större risk för infektioner med hink->hink->fat
– ger ökad kontakt med syre vilket gör att humlearomen inte håller alls så länge som jag skulle önska
– går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom det finns syre i hinken

Torrhumla i fat med humlepåse/humlestrumpa
+ liten risk för oxidering eftersom det går att fylla fatet med CO2 före flytten
+ lätt att provsmaka hur länge man vill ha i humlen
– mindre kontaktyta eftersom humlepåsen begränsar, det går att ha i flera påsar men det är osmidigt
– betydligt grumligare öl även med gelatin jämfört med torrhumlat i hink
– mycket humlepartiklar som ger många gröna öl i början, se bilden högst upp
– kletigt att ta ut påsen

Torrhumla löst i fat och häverta till nytt fat
+ CO2-skyddat
– svårt att provsmaka då humlen kloggar kranar och slangar
– kräver så många fat att det blir både praktiskt och ekonomiskt oförsvarbart för min del
– väldigt mycket disk som är betydligt jobbigare än att diska en jäshink

Tankar och frågor till mig själv om dessa metoder och andra alternativ
-Kan du inte spruta ner CO2 i sekundärhinken för att motverka oxidation där?
-Jo, men hur ska det gå till på ett smidigt sätt? Jag har läst om någon som byggt om en soda stream och sprutar ner CO2 i hinken, det känns som en halvbra lösning i längden. Det känns dessutom som att det går åt väldigt mycket kolsyra.

-Använd en finmaskigare påse som t.ex. Saritatyget och ha i fatet så slipper du dricka humlebös?
-Jag har sytt två stycken påsar för torrhumling i fat och det fungerar helt okej men med disiga öl som kostnad.

-Skaffa en jättestor tesil och ha humlen i i fatet?
-Det finns en avlång tesil gjord specifikt för Corneliusfat och torrhumling, men de kostar väldigt mycket och jag behöver minst två stycken. Bygga själv är kanske ett alternativ men knappast bara för att testa om det passar mig. Så händig är jag inte heller dessutom.

-Skaffa ett koniskt jäskärl och dumpa jästen före torrhumlingen?
Jättegärna, det vore ju perfekt! Men kan fakturan gå hem till dig istället?

Exempel på problemet
Jag tror dessa två bilder tydligt illustrerar vad jag inte gillar med att ha i en humlestrumpa gjord för kok i fatet. Det är samma öl i bägge glasen, ölet på den första bilden är torrhumlad med påse i fatet efter att fått en kallkrash med gelatin, krashad i -2c i en vecka efter torrhumlingen även denna gång med gelatin. De första 2 litrarna kan ha denna gröna humlesörja i sig. Ölet på den andra bilden däremot är torrhumlat i sekundärhink, kallkrashat och gelatin i fatet. Väldigt klar och fin men där minskade humlesmaken kraftigt efter 2-3 veckor, trots 100 gram torrhumling på 20 liter.

Sammanfattning & uppdateringar
I den bästa av världar så skulle jag bara torrhumla i primären och kallkrasha till humlen till botten. Jag ska jämföra det med att torrhumla i fatet med mina sarita-torrhumlestrumpor. Förslag på andra metoder eller tankegångar? Skriv en kommentar nedan!
Efter att fått hjälp att diskutera denna fråga på SHBFs forum har jag kommit framåt i mitt tänkande kring torrhumling och sekundär. Bland annat fick jag ett sammandrag ur en epsiod av ”Brew Strong” där John Palmer och Jamil Zainasheff diskuterar hela förfarandet att flytta ölet från jästkakan till en ny hink. Kortfattat säger dom att flytt till sekundärhink behövdes förr i tiden pga dålig jäst, dels för att förhindra autolys av gammal jäst men även för att syresätta vörten en extra gång mitt i jäsningen för att jästen skulle jäsa klart, samt slutligen för kommersiella bryggerier som har större tryck på sin jäst med högre och större jäskärl. Flytt till sekundärhink ger dessutom inte alls klarare öl utan tvärt om. Jäst som redan börjat flockulera och börjat sin vandring mot botten kommer få börja om från noll. Alltså kommer jag efter dessa nya fakta endast köra primärhink och eventuell lagring kommer ske på fat i syre- och ljusfri miljö. Angående torrhumling så har jag kommit fram till att det är den pigga jästen i suspension som äter oljor, inte den som är trött på botten. Alltså punkteras även det argumentet. De två anledningarna till att flytta till ny hink är om kör med humle i påse med vikter utan snöre i primärhinken (vilket jag inte gör). Då kommer påsen sjunka ner i jästkakan och utvinningen bli betydligt begränsad. Den andra anledningen är att för att ta tillvara på jästkakan men det går att göra genom att flytta till fat istället. Metoder kvar för min del blir alltså att torrhumla med lösa pellets i primären, gärna efter en nedkylning till 8c så jäst i suspension sjunker, ELLER att torrhumla i fatet fast med en bättre påse vilket jag redan sytt mig två, eventuellt även att testa med kottar istället. Jag har läst på många ställen om bryggare som låter påsen vara kvar i fatet genom hela serveringen eftersom det svala ölet inte kommer utvinna gräsighet från humlen. Det återstår att testa.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: