Posts in Category: Bryggning
Film när jag brygger Harvest Pilsner 2014
Jag har skaffat en reservkamera (EOS M) som även kan filma så vid bryggningen av min Harvest Pilsner 2014 fick den stå på ett stativ i bryggeriet för testfilmning. Jag hade ingen planering inför filmningen så liksom förra filmen handlar det mest om att ni får ”hänga med” på en bryggning mer än att det här är en komplett instruktionsfilm vilket det ändå finns så många av på nätet. Ljudet blir tyvärr lite lidande av fläkten från induktionsplattan och bildkvalitén något brusig då jag borde haft mer belysning så ni får som sagt se det som en testfilmning som jag ändå hoppas kan roa er lite ändå! Ni får passa på att uppdatera era bokmärken också till www.lindhcraftbeer.com då jag precis bytt domännamn.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Harvest Pilsner 2014
Jag har fått låna en BeerBug av MaltMagnus som jag ska testa i två brygder och detta är den första. En BeerBug är en trådlös densitets- och temperaturmätare som är med i jäshinken under jäsningen och kontinuerligt skickar uppdateringar till ens profil på BeerBugs Community. Jag kommer självklart göra en utvärdering av BeerBugen men det kommer först efter att den är publicerad i Hembryggaren, så ni får vänta ett tag tyvärr. Ni får däremot redan nu följa jäsningen på BeerBugs Community under MaltMagnus profil.
Årets humleodling (mer om det i ett inlägg om några dagar) var otursförföljd vilket gav en ganska liten skörd, något som passade bra idag eftersom min pilsnermalt inte heller räckte till min normala kokvolym på 48l. Alltså blir årets Harvest Pilsner på 20l och med 200g färsk otorkad humle av sorterna Hallertau och Tettnang. Man räknar med att 80% av våtvikten på färsk humle är vatten så 40g humle i 15-givan blev färsk och bittergivan mer kontrollerad med pellets med känd alfasyra. Anledningen till att jag gör en tysk pilsner av denna skördeöl är att lager passar bra att grundligt testa BeerBugen med eftersom jag tycker det är lite krångligt med diacetylrasten. Jäststammen blir arbetshästen och klassikern Saflager 34/70 som används av väldigt många stora och små bryggerier runt om i världen.
Recepet
3.77 kg pils
0.21 kg carapils
0.14 kg pale ale
12g Chinook @60m
20g Hallertau @15m (100g våtvikt)
20g Tettnang @15m (100g våtvikt)
Protafloc och jästnärsalt @15m
Mäskad med 12l, 64.8c i 90min
OG 1.050
FG
EBC 6.2
IBU 33
ABV 5.2%
Total effektivitet 83%
Preboil 24l
Jäsvolym 21.5l
Jästemp 11-12c
En bryggning på 20l går förvisso genomföra i min 50l-kastrull men kylarspiralen kommer då inte bli så effektiv. Alltså får Biltema-tjugofemman sig en åktur på induktionshällen.
First runnings ner i jäshink medan lakningen åkte rakt ner i kastrullen. Fördelen med de mindre koken är att hela lakvolymen får plats i min MLT och det blir bara tömning plus en satslakning.
Jag förvärmde vattnet kvällen innan men det sjönk kraftigt under natten. Om det beror på den mindre mängden, annan kastrull eller svalare omgivningstemperatur vet jag tyvärr inte.
Grilltändaren får vara med under uppkoket för att spara lite tid. Kokningen skedde enbart med induktionsplattan på 2000w.
Två paket rehydrerad torrjäst väntar på pitch. Jag rehydrerade denna på 20c och pitchade på 20c för inte chocka jästen. Sedan får jäshinken kylas ner till önskad jästemp. Det finns olika skolor kring detta men med en styrd kylning direkt på hinken sjunker min temp i hinken så snabbt att det inte borde hinna bli några felsmaker, kylen går på max och nära nollgradigt tills vörten hamnar på 12c. Har man däremot bara en temperaturmätning av kylens temp kan det ta många timmar innan vörten når önskad temp, dvs kylen håller 12c.
Temperaturstyrningen av kylskåpet, UT200.
Den färska humlen som sprider sin väldoft. Det är verkligen något magiskt med att hälla i färsk humle i koket.
Inte ens i denna smalare kastrull täcks hela kylaren men det går snabbt ändå att nå pitchtemp.
Humlesepareringen skedde med en kokt biab-påse över jäshinken idag. Det är starsan på golvet, inte smuts.
Beerbugen redo att börja jobba. Starsannat vattenlås.
Här är jäsningen i kylskåpet. Beerbuggen i mitten av jäshinken, till vänster är temperatursonden, mitt på jäshinken är den isolerade temperatursonden till UT200an som styr min jäsning.
Nu är jäsningen igång!
Provsmakning
En väldigt ljust halmgul öl men en okej blankhet för att vara hembryggd men under all kritik för att vara mig. Jag skyller allt på isinglassen som inte gjort sitt jobb som den skulle även om det eventuellt kan vara en viss mängd proteiner som spökar pga något kort kok. Okej skumkrona men även här finns utrymme för förbättring, skyller även detta på ett något klent kok. Först dominerades denna öls doft av diacetyl men efter en betydande lagring tonade det ner under märkbar nivå. Doften vid provsmakningen är örtig och det finns en krispig maltighet i bakgrunden men tyvärr finns stör en distinkt syrlig ton jag tror kommer från överdosering av lactol. Om ni minns filmen när jag bryggde den så hände en liten olycka och mängden mjölksyra som tillsattes i mäsken är oklar. Någon annan teori har jag inte tyvärr. Jäsningen fick sig även ett litet avbrott mot slutet eftersom jag var tvungen att använda jäskylen till två hinkar vindruvor som skulle maceras på 30c. Även det kan ha haft en negativ påverkan på denna öl. Låg beska på bra nivå men i övrigt en besvikelse. Som tur är bara 19l och jag blickar fram emot nästa bryggning istället. Nu har jag tillräckligt med öl för att skörda och mata min vinäger iallafall…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XIV
Efter att ha gjort några mer eller mindre lyckade sydtyska weizen är jag nu taggad att ge mig på stilen igen. Jag har ju utvärderat ett gäng olika jäststammar tidigare och det blir ytterligare en ny stam idag fast med en liten tvist. Jag har nämligen skördat jäst från en Schneider Weisse Meine Grüne Tap 4 och flerstegsodlat den till 2 liters förkultur. Enligt rykten är Schneiderjästen samma som min andra favorit hefejäst nämligen 3638 Bavarian Wheat, det finns inga konkreta fakta dock. Den andra hinken får en klassisk 3068 Weihenstephaner veteölsjäst som fick förkultivera sig i omskakning till 1,5l eftersom jag bara har en magnetomrörare. Receptmässigt är det inga konstigheter utan hälften pilsnermalt och hälften vetemalt. Jag ställde dock inte ner malningsgraden på kvarnen när jag skulle mala veten så jag fick väldigt låg effektivitet på bryggningen. Det kan ha varit lite slarv med lakningen också, jag är inte helt säker. Tänkt var 82% och det landade runt 73% istället vilket kommmer ge en 4.8%-ig öl i slutändan istället för 5.5-5.6% som jag planerat. Jag hade ont om jäshinkar så jag passade på att tappa två öl på fat samtidigt som jag bryggde, något som resulterade i att jag glömde ha i 15-min-givan. Den åkte i halvvägs igenom kylningen istället. Tur att det var en veteöl och inte något välhumlat…
Recept
OG 1.048
FG 1.014 på 3068 och 1.012 på Schneider
IBU 13.5
EBC 6.6
4.3kg Pilsnermalt
4.3 kg Vetemalt
50g Hallertauer Mittelfrüh @ 60
24g Hallertauer Mittelfrüh @ halva kylningen. 24g eftersom det var den mängd som fanns kvar i påsen…
8g CaCl
Halv kapsyl lactol.
Mäskad på 67c 60min (20l@74c + 20c malt landade perfekt på 67c)
Jäst; 3068 Weihenstephaner 1,5l förkultur och Schneider Weisse Meine Grüne Tap 4 uppodlad till 2l.
Jäst på 19c i hink två dygn, sedan 21c i hink.
Jag har en vanlig bordfläkt som blåser bort lite vattenånga från bryggeriet. Det lär inte duga när det blir minusgrader så då kanske det blir någon annan lösning, eventuellt en frånluftsfläkt ovanför kastrullen och ut genom väggen.
Recirkulerar några liter i vanlig ordning och tömmer sedan ner i hink.
Min inplastade gröna temperatursensor har gett upp i metallen så jag kör med denna spetsgivare till ebay levererat en ny trådsensor. Gillar verkligen snabbheten i trådsensorerna.
Jag har upptäckt att man efter hälften av varje satslakning kan maxa hastigheten utan att lakningen sätter igen sig (stuck sparge).
Utmäskningstempen hålls bra.
En liten olycka i form av överkok. Aldrig, aldrig, någonsin lämna en kastrull med lock under uppkok. Aldrig!
Tur att jag lagt ut plast på golvet även om den inte är så fin. Tog inte många minuter att svabba upp den kletiga vörten och förlusten blev max 1 liter.
Jag tror induktionsplattan överlevde, här står den på tork.
Jag sköljde av min induktionsplattasparare med trädgårdsslangen och passade på att ta en bild så ni ser hur den är konstruerad. De svarta möbeltassarna är de som gör att den alltid är kontakt mellan platta och kastrull.
För att slippa få en stor blöt pöl med varmt kylvatten har jag ibland kopplat på vattenspridaren. När det är kallt ute ryker det vackert om det heta vattnet som hinner komma ner i temp innan det når marken.
Fastbränd vört som legat mot isoleringen på kastrullkanten, gick lätt att gnugga bort med en mjuk svamp och vatten.
Närbild på min anslutning till spiralkylaren. Dubbla slangklämmor på slangen för säkerhetsskull. Som ni ser är det kallvatten in på vänstra slangen som får utstå betydligt högre tryck. Silikonslangarna och den sista slangklämman är för att hålla ihop ”armarna” och minska temperaturen lite när jag rör om med spiralen i grytan.
Ni kanske trodde att jag helt gjort slut med mina gamla saftsilar men jag blev lite sugen på en återförening. Eftersom humlemängden inte var så stor i dag så fungerade det ganska bra. Med min ballongvisp jag ändå ska syresätta med efter filtrering så kunde jag snurra lite i saftsilen och öka på flödet.
Det finns saftsilsdukar av nylon som denna och i bomull. Mina olika varianter har olika storlek på maskorna och just denna är lite grövre och ger snabbare flöde ut.
3068 till vänster och min uppodlade Schneider-jäst till höger.
Skönt att kunna diska utomhus och låta det dropptorka i solen. Bryggarbänken skulle jag ändå spola av från all kletig vört.
Även isoleringen fick sig en dusch. Jag hatar verkligen överkok! Det sjuka är att jag kvällen innan diskuterade större kastrull med en bryggarkompis just för att minska risken för överkok. Eller så var det kanske just därför det kokade över, vem vet…
Provsmakning
HEFE XIV med 3068 Weihenstephaner
Halmgul, disig och snudd på grumlig öl åt citronhållet i färgen med kraftigt fluffig och krämig skumkrona bestående av stora bubblor. Skummet lämnar rester som stannar kvar ganska länge längsglaskanterna.
Doften är svavlig åt ägg/tänstickahållet med inslag av banan och skummad mjölk. Svagt lactosyrlig i avslutningen.
Smaken är frisk med banan och plåt. Låg beska med spår av örter och nejlika i små mängder. Lite pepparkaka i eftersmaken.
Finbubblig fast kraftig kolsyra fyller munnen och det finns en svag gummighet i munkänslan. Torr med ganska låg restsötma. Ingen diacetyl eller dms.
Omdöme
Okej som bäst med lite tråkiga smaker. Det är framförallt svavlet som stör mig oerhört och det blev inte bättre av kylskåpslagring denna gång. Bananen är på tok för svag också. Sammanfattningsvis; inte en öl jag bjuder bort ens.
Hefe XIV med jäst uppodlat från en Schneider Weiße-flaska
Ljust halmgul, lätt disig för stil helt utan grumling. Vit fluffig skumma som påminner om latteskumm med fina små bubblor.
Doften har en krispig ljus maltighet med främst päron som ester. Inslag av banan blandas med en lätt syrlighet och spår av gummi. Inget svavel, diacetyl eller dms.
Smaken har en pepprig fruktighet som fyller munnen, främst aprikos och päron även om det förekommer lite banan. Bismaker av ljus malt lite åt det sädiga hållet. Spår av blonda träslag, björk eller furu.
Lätt beska samsas med en kraftig, stickande kolsyra för att avsluta den lätta munkänskan. Lätt eftersmak som lämnar tungan lite kladdig.
Omdöme
En lättdrucken veteöl som är good men inte great. Fina estrar som tyvärr inte har tillräckligt med banan. Lite högre alkohol och restsötma hade balanserat syrligheten och gett en betydligt bättre öl.
Schneiderjästen tar här en promenadseger över 3068an som var problematisk både i smak- och doftbilden. Jag börjar tro att 3068 inte alls blir speciellt god i temperaturspannet 18-20c utan gärna ska jobba lite högre som jag kört tidigare. Den producerar mycket mer svavel än jag tidigare trott och en ”diacetylrast” räcker inte för att städa undan det.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Drink and drive, LättölsSaison med Partigyle
PartiGyle är en bryggmetod som innebär att man samlar de olika satserna från satslakningen och gör olika öl från samma mäsk. Jag har testat en gång tidigare och gjorde då en väldigt god folköl trots att jag inte tagit höjd för den extra batchen när jag gjorde receptet till ”huvudsatsen”. Vanligast är att man delar batchen 1/3 och 2/3, dvs att man gör en stark öl av den första tredjedelen och en svagare av de andra två tredjedelarna ihop, man får ju betydligt mer socker i första omgången. Jag har testat att göra tvärt om vilket gör den sista batchen väldigt svag, det går det också. Självklart går det dela satserna på mitten också.
Historiken kring metoden sägs vara att man ville ta tillvara på allt socker från malten och ju högre samhällstatus man hade, desto starkare och oftast bättre öl fick man ta del av. Då kokades varje sats för sig och gav 4-5 öl med olika styrkor. Prästerna fick first runnings dvs en rejält stark öl uppåt 7-8%, godsägaren fick från lakning 1 4-5%, drängen från lakning 2 kanske en folköl och slavarbetaren från lakning 3. Vid det laget var det närmast en lättöl med spår av ölsmak kvar.
Det går hyfsat bra att räkna ut de olika styrkorna på ölen i förväg om man vill det, antingen med matematik eller med kalkylatorer. Det finns även bra tabeller som visar bra startvärden. Viktigt med metoden är att hålla koll på volymerna så mängderna från lakningarna blir som önskat. Ett bra tips där är att när man väl tömt bädden en gång så gäller regeln volym in = volym ut, dvs om du samlat din första 1/3 på t.ex. 25l och du vill ha 50l till så är det 50l lakvatten du ska tillföra.
Utrustningsmässigt är det bra att ha några extra jäshinkar redo att samla och mäta vört i då det är många moment och mycket att tänka på samtidigt. vill man parallellkoka sina batcher är det bra att ha en kastrull som är ca hälften av sin normala storlek. Min huvudkastrull är på 50l och jag skaffade nyligen (igen) en kastrull på 25l. Svårigheten är att få till bra kok på två vörter och jag klarar det med nöd, näppe medvind och månen i kors med jupiter. En bryggdag med parti-gyle tar mig ca 1-2 timmar extra men genererar två eller 3 öl på sammanlagt 60-65 liter. Tre öl får man genom att dela på den stora batchen i två hinkar och behandla dom olika, antingen olika jäst, torrhumling eller sockerlag.
De första gångerna man brygger med Partigyle tycker jag man ska vara nöjd med att man får mer öl och olika öl från samma tillfälle och inte stirra sig blind på att pricka precis rätt i SG men även färg som blir ljusare ju mer man lakar. Med en refraktometer kan man flytta några liter fram och tillbaka mellan hinkarna och justera preboil gravity men även där får man kanske bli nöjd med att den ena hamnar rätt och inte den andra batchen. Det går att justera med torkat maltextrakt (DME) och vatten också. Alla mätningar förutsätter att du har koll på din mäskeffektivitet vid stora batcher. Mina anteckningar visar att ju större batch öl jag gör desto högre effektivitet får jag. I denna bryggning blev effektiviteten 93% vilket är 7% mer än jag någonsin fått tidigare.
Parti gyle-data
Det är lätt att räkna ut hur mycket socker man fått ut från sina lakningar på följande sätt:
Ta volymen i liter (25l) gånger öschlevärdet utan de två första sifforna (65 för 1.065) = 25×65 = 1625ö. Denna siffra är mängden socker du fått ut och man räknar på effektivitet på liknande sätt.
Jag mätte upp mina tre hinkar på 25l vardera där första och andra lakningen var mitt huvudöl och den tredje blev lättölet. Jag har skrivit antalet liter inom parantes då missade med volymberäkningarna lite, jag värmer nämligen allt lakvatten i en 50l-kastrull och kan inte mäta upp utan att tappa via en annan hink och därmed få en temperatursförlust.
1/3 (25l), 1.065 ger 1625 ö
2/3 (27.5l) 1.021 ger 577,5 ö
3/3 (22.5l) 1.007 ger 157,5 ö
Totalt har jag då samlat 2360 ö på 75l vilket ger en sammanlagd stamvörtstyrka på 1.03146.
Det i sin tur skulle ge en effektivitet på 93%. effektivitet.
I detta läge har man tre olika styrkor som går att blanda precis hur man vill. Jag valde att blanda del ett och två eftersom det var mitt grundrecept men det måste man absolut inte göra. Jag kokade ner sista tredjedelen från 1.007 till 1.015 och lät det vara så eftersom jag ville ha en bilköraröl.
Recept på stark öl
Batchsize 40l
Mäskning 68c i 60min
PBG 1.044
OG 1.053
FG 1.007
IBU ~30
EBC 8.1
6.64 pils
0.8 carapils
0.4 munich i
0.16 caraamber
8g Gypsum
4g Cacl
5g Amarillo 30m
14g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic @ whirlpool 20min
14g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic @ 80c 30min
20g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic Torrhumle 4 dagar
WLP090 förkultur 2l
Recept på svag öl (en sista lakning och därför ingen listad maltnota)
Batchsize 20l
PBG 1.007
OG 1.015
FG 1.001
ABV 1.8%
IBU: ~20
EBC 2?
5g amarillo@30
5g amarillo@5
8g centennial@5
15g simcoe@0
French Saison II slurry, jäses i 20+
För- och nackdelar med metoden
+ Ger många öl från samma bryggning
+ Tar tillvara på allt socker från en mäsk
– Eftersom det inte bara är socker som utvinns vid en mäskning och lakning utan även en massa smakämnen från malten tycker jag att en andra lakning på 1.040 från en redan sköljd stark mäsk inte smakar likadant som en första lakning från en svagare mäsk. Jag har dock inte gjort något vetenskapligt eller ens side-by-side-test av detta då helt säker är jag inte. Dock så stämmer min tes på te.
– Det tar lång tid
– Kräver mycket utrustning vilket ger mycket disk
– Baltigt (kletigt och kladdigt på öschötska).
Kopia av Randy Moshers tabell
<talign=”center”>1.05301.0795 1.03981.0707 – 1.0353<tralign=”center”>1.05501.0825 1.04131.0733 – 1.0367<tralign=”center”>1.06101.0915 1.04581.0813 – 1.0407<tralign=”center”>1.08801.1320 1.06601.1173 – 1.0587
| Total Batch |
1/3-2/3 split 1/3 2/3 |
1/2-1/2 split First 1/2 Second 1/2 |
| 1.0500 | 1.0750 1.0375 | 1.0666 – 1.0333 |
| 1.0510 | 1.0765 1.0383 | 1.0680 – 1.0340 |
| 1.0520 | 1.0780 1.0390 | 1.0693 – 1.0347 |
| 1.0540 | 1.0810 1.0400 | 1.0720 – 1.0360 |
| 1.0560 | 1.0840 1.0420 | 1.0747 – 1.0373 |
| 1.0570 | 1.0855 1.0428 | 1.0760 – 1.0380 |
| 1.0580 | 1.0870 1.0435 | 1.0773 – 1.0387 |
| 1.0590 | 1.0885 1.0443 | 1.0787 – 1.0393 |
| 1.0600 | 1.0900 1.0450 | 1.0800 – 1.0400 |
| 1.0620 | 1.0930 1.0465 | 1.0827 – 1.0413 |
| 1.0630 | 1.0945 1.0473 | 1.0840 – 1.0420 |
| 1.0640 | 1.0960 1.0480 | 1.0853 – 1.0427 |
| 1.0650 | 1.0975 1.0488 | 1.0867 – 1.0433 |
| 1.0660 | 1.0990 1.0495 | 1.0880 – 1.0440 |
| 1.0670 | 1.1050 1.0503 | 1.0894 – 1.0447 |
| 1.0680 | 1.1020 1.0510 | 1.0907 – 1.0453 |
| 1.0690 | 1.1035 1.0518 | 1.0920 – 1.0460 |
| 1.0700 | 1.1050 1.0525 | 1.0933 – 1.0467 |
| 1.0710 | 1.1065 1.0533 | 1.0947 – 1.0473 |
| 1.0720 | 1.1080 1.0540 | 1.0960 – 1.0480 |
| 1.0730 | 1.1095 1.0548 | 1.0973 – 1.0487 |
| 1.0740 | 1.1110 1.0555 | 1.0987 – 1.0493 |
| 1.0750 | 1.1125 1.0563 | 1.1000 – 1.0500 |
| 1.0760 | 1.1140 1.0570 | 1.1013 – 1.0507 |
| 1.0770 | 1.1155 1.0578 | 1.1127 – 1.0513 |
| 1.0780 | 1.1170 1.0585 | 1.1040 – 1.0520 |
| 1.0790 | 1.1185 1.0593 | 1.1053 – 1.0527 |
| 1.0800 | 1.1200 1.0600 | 1.1067 – 1.0533 |
| 1.0810 | 1.1215 1.0608 | 1.1080 – 1.0540 |
| 1.0820 | 1.1230 1.0615 | 1.1093 – 1.0547 |
| 1.0830 | 1.1245 1.0623 | 1.1107 – 1.0553 |
| 1.0820 | 1.1230 1.0615 | 1.1093 – 1.0547 |
| 1.0830 | 1.1245 1.0623 | 1.1107 – 1.0553 |
| 1.0840 | 1.1260 1.0630 | 1.1120 – 1.0560 |
| 1.0850 | 1.1275 1.0638 | 1.1133 – 1.0567 |
| 1.0860 | 1.1290 1.0645 | 1.1147 – 1.0573 |
| 1.0870 | 1.1305 1.0653 | 1.1160 – 1.0580 |
| 1.0890 | 1.1335 1.0668 | 1.1187 – 1.0593 |
| 1.0900 | 1.1350 1.0675 | 1.1120 – 1.0600 |
| 1.0910 | 1.1365 1.0683 | 1.1213 – 1.0607 |
| 1.0920 | 1.1380 1.0690 | 1.1227 – 1.0613 |
| 1.0930 | 1.1395 1.0698 | 1.1240 – 1.0620 |
| 1.0940 | 1.1410 1.0705 | 1.1253 – 1.0627 |
| 1.0950 | 1.1425 1.0713 | 1.1267 – 1.0633 |
Provsmakning
Detta är min första riktiga lättöl, dvs mindre alkohol är 2,8% i min värld. Den var ett experiment med PartiGyle och fick bli vad det blev utifrån en överlakad mäsk.
Utseende: ljust halmgul eller ännu ljusare, ”typ någon ebc som mest”.
Kritvit skumkrona som faller undan väldigt snabbt och endast lämnar några rester på glaset om man störthäller den. Vid försiktig hällning bildas knappt skum eller rester. Väldigt blank men inte helt genomskinlig. Ej kallkraschad eller något klarningsmedel i.
Doften har en lätt stallighet med tydliga referenser till blöt filt och gammal dammig vind. Saisonigheten med peppar och gummi finns i bakgrunden liksom plast och spår av citrus.
Smaken är oerhört lätt med en diskret örtighet med inslag av blommor (liljekonvalj?). Spår av bränd plast i eftersmaken.
Den kraftiga kolsyran är livlig och lite vass i munnen där den den låga beska och den framförallt tunna kroppen påminner om mineralvatten fast kletigare, framförallt i gommen.
Omdöme
Den är okej för att vara ett experiment. Jag önskar jag hade haft en neutralare jäst och lagt i lite ny malt åt det mörkare hållet inför lakningen av denna. Jag kommer dricka upp den men bara om jag inte måste ha fatet till annat, i så fall blir det vaskning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v8)
Med blodad tand men kanske framförallt en jästslurry som behövde användas bryggde jag en till omgång pale ale på kort tid. Maltnotan i receptet börjar jag bli riktigt nöjd med så där gjorde jag inga förändringar. Den gyllengula färgen sitter där den ska och med lite högre mäsktemp blir restsötman ihop med den låga andelen karamellmalt perfekt. Version 6 blev för klen i beskan och version blev för kraftfull i beskan. Tro inte att jag är helt galen med 60-givorna här utan det är såklart whirlpoolhumlen som är sjukt svår att förutspå med mängd, snurr och temp. För att komplicera det hela lite extra så ändrade jag humleschema helt till denna öl. Efter diskussioner med Henric Östberg som vann guld i SM med sin The New Hipster, som jag visserligen inte smakat, blev jag nyfiken på hans sätt att humle med dubbla 0-givor eller rättare sagt en fullvarm hopstand/whirlpoolhop och ytterligare en på 80c. En annan sak som slog mig med hans recept var mängden humlesorter; sex sorter dvs dubbla mot vad jag brukar ha. Tanken är så klart att få en komplex humleupplevelse och även det är jag öppen för att testa.
Nytt för dagen; jag rotade fram ett gäng plastmuggar (istället för glas som jag använt tidigare) för att på det sättet få noggrannare mätning av salter men även humle. Jag vet inte hur stor skillnad det gör men det är smidigt att ha färdigskrivet på muggarna vilka tider humlegivorna ska i på. Framförallt när man kör två kok på en gång (mer om det senare).
Jag har testat vid några tillfällen att vorlaufa (härlig försvenskning av recirkulera) 3-4l på ett bräde istället för en lite i taget som jag gjorde innan och jag märker ingen skillnad på mängden grums i koket eller att maltbädden skulle sätta igen sig lättare. Jag tror att flödet ut har större påverkan på sistnämnda och med fullt ös så sugs maltbädden mot botten och framförallt vid första tömningen vilket jag märkte att det inte gör lika mycket vid andra tömningen som jag kunde maxa flödet ut på.
Jag är inte riktigt klok i huvudet. Jag hade ju en 25l Biltemakastrull tidigare som jag slutat använda vilket gjorde att jag sålde till den till en bättre behövande hembryggare. När jag var på en loppis i somras såg jag en halvrisig (trasig kran o ful i plåten) Biltemakastrull och kunde inte motstå att köpa den och jag ser två användningsområden till den. Dels för att labba med parti gyle som på denna bild, dvs att man gör två öl från samma mäsk med olika eller samma vörtstyrka beroende på hur man blandar satserna från satslakningen och dels för att ha möjligheten att brygga experimentbatcher i köket. Det sista är ju heeelt knäppt eftersom jag precis byggt mig ett bryggeri i garaget men det handlar om att kunna brygga och göra annat samtidigt. Vi får se om det blir verklighet av det…
Jag hade kvar en del gammal isolering i form av Clas Ohlsons liggunderlag men det var mest små spillbitar. Inget som inte lite gaffa kan fixa. Med andra ord en permanent isolering men jag har såpass stor kylarspiral nu att skillnaden i kyltid borde vara ganska liten. Den kommer bli kletig med tiden men det blir ett senare problem.
Recept
Batchsize 40l
Total Effektivitet 85%
Mäskning 68c i 60min
IBU ca 30
EBC 8.1
PBG 1.044
OG 1.053
FG
6.64 pils
0.8 carapils
0.4 munich i
0.16 caraamber
8g Gypsum
4g Cacl
5g Amarillo 30m
14g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic @ whirlpool 20min
14g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic @ 80c 30min
20g vardera av Amarillo, Centennial, CTZ, Galaxy, Simcoe, Mosaic Torrhumle 4 dagar
WLP090 förkultur 2l
Denna bryggnings humleavskiljningsmetod, biabpåse som spänns över jäshinken till skillnad från att ha den ner i botten och lyfta som jag gjort några gånger. Blev ingen skillnad utan en del skakande behövdes i slutet för att få ut all vört.
3-4 liter skum får jag till med min stora ballongvisp och mycket av skummet har varit nere på botten och vänt. Exakt hur mycket detta syresätter vet jag självklart inte men hela tanken med en visp är ju att syresätta t.ex. vispgrädde så hyffsat övertygad är jag om denna metods förträfflighet. Det som gör mig lite skeptisk är att ingen annan gör som jag vad jag vet. Färgblandare och ”the whip” har jag läst om, men inte enorm ballongvisp.
Provsmakning
Ljust halmgul med vit skumkrona kraftig kolsyra. Endast mycket svagt disig av torrhumlig (bilderna är tagna ca 10 dagar före recensionen). Skummet lämnar fina rester längs med glaset.
Kraftig humledoft med inslag av citrusfrukter, tall och en lätt karamellighet. Det ingen speciell humle man känner utan mer en samling av diverse humledofter. Humledoft bara rätt och slätt.
Smaken är kraftig humlebesk med mycket apelsinzest och en lätt maltighet som inte tar några större svängar. Väldig ren öl utan några felsmaker eller inslag av jäst. Lätt kropp och en ren medelkraftig beska som hänger kvar i munnen ca 10-15 sekunder. Lättdrucken som jag gillar dom…
Omdöme
Den här versionen av min pale ale har precis rätt mängd humle och på rätt sätt. Avsaknaden av enskilda humlesmaker gör den dock något generisk och jag hade hellre kunnat identifiera någon specifik sorts humle och även upplevt en större fruktighet gärna åt ananas/papaya. Torrhumlingen upplevdes kraftigt första veckorna men avtog snabbt i vanlig ordning. Den hade spår av diacetyl första veckan på fat men det lagrades bort tack och lov, jag var nära på att slänga min sparade jäst i vredesmod (hatar diacetyl). Nästa gång jag brygger den ska jag ha några färre sorter humle men samma mängd. En god öl som bryggtekniskt är i framkant men som inte överraskar med några smaker som sticker ut.
En liten sidnot; Emanuel sa att det var för mycket humle, jag sa att jag inte förstod vad han sa.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v7), Nya bryggeriet
Jag har sedan en längre tid önskat mig en plats där min bryggutrustning kan få stå framme utan att behöva lägga 20 minuter varje bryggning på att rigga iordning allt. Lösningen var enklare än jag trodde och en varm sömnlös natt kom jag på att boden/uthuset där jag har min jäskyl och mina fat faktiskt går att stuva om lite så en del kartonger får bo någon annanstans. Jag gjorde skissen nedan och sedan var det bara att sätta igång och flytta skräp. Boden/uthuset är en del av garaget men som har egen ingång och är isolerad och musfri vilket är skönt på hösten. Den är inte iordninggjord något i övrigt så väggarna har bara råa gipsskivor så för att skydda dom satte jag fast lite plast jag hade över med en nitpistol.
Först, mina teckningskunskaper är väldigt undermåliga så skit i dom. Skalan på teckningen är ju helt off med verkligheten fast åt rätt håll så jag fick plats med en förvaringslåda med avlastningsyta utöver MLTn och Kastrullen. För att slippa kondensproblem i det ganska lilla rummet tänkte jag ta upp ett hål i väggen och köpa en ventilationsfläkt men först ville jag provbrygga en gång för att se om rummet var lämpligt i övrigt. Som ni märker längre ner så bytte jag plats på mäsktunnan och kastrullen för att kastrullen då hamnar nästan under ett fönster som jag kan leda ut kondens genom, iallafall på vår/sommar/höst. Jag tänkte att det vore bra att ha kastrullen i mitten så det är så mycket plast som möjlig runt omkring den men det är ju MLTn man skvätter mest med…
Ner till höger ser ni ett säkringsskåp som har bra med kräm in i sig. Får jag tag i en billig elektriker så är min förhoppning att kunna få en 16A och en 10A inkopplat till doppvärmen respektive induktionsplattan. Till vidare får jag dra en sladd utomhus in till tvättstugan där jag nyligen installerade 16A. I övrigt är elinstallationen här ytterst tveksam. Det har stått en hydrofor där det vita köksskåpet (ja det är IKEAs köksskåp och ska vara stående egentligen) så denna lösning har inte varit möjlig så länge men när vi drog in nya vattnet i huset…
Nu över till dagens bryggning. Jag börjar närma mig något med min Pale Ale men det är nog några bryggningar till innan den sitter. Som titeln på inlägget lyder så blev det ingen mer jästutvärdering. Jag kan inte säga att jag är helt färdig och hittat rätt men jag är tillräckligt nära för att ta en paus. Den största förändringen mot förra bryggningen är humlebyten, CTZ/Mosaic byts mot CTZ/Amarillo/Simcoe/Galaxy. Jag vill ha en lite komplexare humlesmak med Simcoe-talligheten som väger upp fruktigheten från Amarillon. Mosaicen har en tuttifruttighet jag inte kommit överens med ännu, och jag som köpte ett halvt kilo… Maltmässigt dubblade jag Cara-Pilsen för att få lite mer kropp och CaraAmber fick komma tillbaka fast endast i 2%. På bilden ovan ser ni inmäskningstemp i MLTn, dvs inte vad temperaturen var i kastrullen. Det kan skifta ganska mycket efter en vattenflytt, inte allt för sällan 5-6 grader. Beersmith rekommenderade runt 72c men jag ligger gärna i överkant och justerar med kallvatten för att hamna rätt, så även denna gång. Jag hade siktat på 65.5c men jag råkade tappa en halv grad så det fick bli 65c i en dryg timme.
En överbliven silikonslangstump visade sig vara bra för att leda varmt vatten och vört från kastrullen. 20-25cm räckte gott och kommer bli standard framöver (se nästa bild).
Receptet
Bryggd 140801
På fat
OG: 1.049
FG:
ABV: 5.3%?
IBU: ~30?
39 liter i hink
5g CTZ@60
40g CTZ@15
40g Amarillo@15
80g Simcoe@0
40g Galaxy@0
40g Amarillo@0
WLP090 slurry. Jäses i 18c
Vorlauf ner i min 4l-kanna.
Lakhastigheten dokumenteras som vanligt. Fick en stuck sparge i sista vändan men då körde jag på betydligt högre hastighet eftersom övriga vörten nästan börjat koka.
Utmäskning. Detta är temperaturen i maltbädden och inte på lakvattnet. Jag har läst många motstridiga uppgifter om detta men jag tror såhär: värmer man hela mäsken till utmäskning så lakar man med 75-76c vatten, har man en 65-gradig mäsk så kan man satslaka med varmare vatten sålänge bädden inte överstiger 76c. Flödeslakar man kanske detta inte stämmer, där får ni experimentera själva.
Jag gillar att kunna laka rätt ner i kastrullen och i den bästa av världar skulle jag ha en tre-kärls-setup. Ekonomi och utrymme begränsar mig just nu men vi får se i framtiden. Det här fungerar också även om det kanske krävs en låg stege (vilket jag iof har) för att vara smidigt.
Som vanligt testat jag olika sätt att få bort humlen efter kok, en evig följetång… Denna bryggning satt hopstoppern i kastrullen men sist fick jag en hel del humle som passerade utan filtrering från den så jag tog en sil emellan, det gick väl hyffsat i början…
Väldigt klar och fin vört som kommer ur kastrullen såhär 15l in i avtappningen. Tyvärr satte hopstoppern igen sig men de första 20 litrarna blev väldigt fina. Sen fick jag skrapa på hopstoppern för att få igång den igen inan jag jag upp och hällde resten genom silen.
Här är hink nummer två som fick 19l rätt genom silen utan att gå via hopstoppern.
Här ser ni hopstoppern efter att jag skrapat på den. Funktionen är det absolut inget fel på men ska jag få det att fungera helt ut måste jag nog köra med lägre hastighet. Jag är inte överdrivet förtjust i att ha hopstoppern i kastrullen under kylningen dock eftersom den lyfter upp kylspiralen delvis över ytan.
Fint coldbreak fick jag till.
Provsmakning
Denna version av min pale ale fick samma behandling när det kommer till jäst och jäsning, skillnaden var att ena hinken fick 40 torrhumle (2g/l). Den har haft en dramatisk utveckling de veckor den varit på fat vilket gjort det svårt att avgöra när det var dags att göra en komparativ provsmakning. Eftersom jag redan bryggt version 8 så får det vara tid för provsmakning nu helt enkelt.
Provsmakning
Industriblank, gyllengul öl med högt fint skum som lämnar mycket rester på glaset. Bra kolsyrehalt med små bubblor i skummet. Doften är tallig citrus (simcoe) med viss maltsötma. En ren tropisk fruktighet med svagt inslag av vingummi och zoo-godis. Inga jästtoner men små rester av diacetyl. Smaken är humlebesk med lätt basilika, julgran och citronskal. Oerhört ren och frisk med hög hinkabilitet trots något hög beska.
Den torrhumlade och icke torrhumlade är lika blanka, förutom när den ena är 8c och den andra är 20c som på bilden här. Då bildas så mycket kondens på det kalla glaset att det ser disigt ut. Med andra ord, en torrhumlad öl behöver absolut inte vara disig utan det är endast vid stora mängder.
Omdöme
En mycket bra öl med utseende som en filtrerad stor stark. Den är inte bäst av mina pale men jag lär mig något varje gång fortfarande. Mängden simcoe dominerade första två veckorna så pass mycket att jag ville halvera mängden. Den torrhumlade varianten har helt klart en tydligare humlighet i doften och ett uns mer i smaken. Dessa skillnader har dock minskat med tiden. Jag kommer torrhumla denna öl i recepten framöver om tid finns, det blir en viss skillnad men inte natt och dag. Det ger en komplexare upplevelse bara, som ett extra skal på löken.
Jag inser att en del av sötman i doften kommer från diacetyl och det är något jag måste åtgärda. Min smaktröskel för diacetyl sänks ständigt och jag funderar på att ge WLP090 en utmanare kommande bryggning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sessionöl med PartiGyle
I samband med förra bryggningen av Saison och Ale testade jag att köra parti gyle, dvs att man satslakar men inte blandar de olika satserna. För att vara första gången ihop med att jag hade tidspress under bryggningen räknade jag inte ut vad den sista satsen skulle bli utan bara körde på. Jag planerade heller inte för den sista dosen vatten ihop med de andra två utan de fick styra helt och låta resten bli en sessionöl (folköl på svenska). Jag har fått lite mycket vört i jäshinkarna de senaste bryggningarna så överskottet från första bryggningen fick åka med ett varv till istället för bittergiva plus såklart öka OGt något. Med en extra kastrull hade denna bryggning gått som en dans, nu blev det en väldigt lång bryggdag där orken inte höll hela vägen till slutet. Tanken med själva ölen var att göra något svagare att släcka törsten med. Vi får se hur smaken blir med en så pass lakad vört…
Vörten i väntan på att den tidigare batchen ska kyla. Doppvärmaren är inte igång!
Receptet
Bryggd 140710
På fat
BG: 1.020
OG: 1.020 (utspätt med kokt vatten)
FG: 1.005
ABV: 3.1%
IBU: ~40? Går inte räkna ut.
18 liter i hink
10g EKG@FWH
10g EKG@HOPSTAND
Mangrove Westcoast torrjäst topcroppad.
Jäses i 18c några dagar, sedan 22c några dagar till…
140714 – Provsmakar och beskan är upp till molnen. Tillsätter sockerlag på 400g vilket ger en abv på 3.1%.
140715 – Mäter utan att skaka bort kolsyra. 1.006. Lite sötare än igår så säkert inte utjäst riktigt ännu.
Provsmakning
Ljust halmgul med medelhögt skum. Skummet lämnar tunna fina rester längs glaset och bubblorna är medelstora. Ölet är kristallklart eller blankt som vatten, trots vetemalten. Doften är nobelhumlig, frisk och fräsch. Den är även lite örtig med en svag bakgrundsnyans av smör (diacetyl).
Smaken är frisk, sommrig och besk. Tydliga italienska örter som oregano och timjan återfinns tillsammans med en liten gräsighet. Lätt kropp med väldigt hög hinkabilitet. Viss syrlig eftersmak. Hög beska för den låga alkoholhalten. Trevlig munkänsla.
Omdöme
Väldigt lättdrucken thirstquencher som tampades med en hel del diacetylproblem när den var omogen vilket jag helt och hållet tillskriver jästen. Detta är andra gången jag upplever diacetyl som besvärade in någon av mina öl och bägge gångerna har det varit med samma jäst, Mangrove West Coast M44 som jag aldrig kommer använda igen. Det går säkert göra en bra öl med den (extremt blank om inte annat) men den passar uppenbarligen och beviserligen inte mina bryggmetoder. Om någon annan lyckats bättre med denna jäst får ni gärna höra av er. Nu tillbaka till follen; En trevlig och bra folköl på 3.1% jag gärna dricker mycket av nu när det är 32c i skuggan. Beskan skär igenom den väldigt sparsamma restsötman och släcker törsten fint. Intressant att det ändå blev en så pass bra med ”överlakad malt och återkokad humle”. Jag får helt enkelt erkänna att parti gyle är roligt och lämpar sig bra för rensmakande och enkla öl. Den låga alkoholhalten är även den intressant att jobba mer med. Bryggningen och receptet.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Saison och ale (American Wheat)
På SM var det två öl som stack ut lite extra i mitt tycke. Inte för att de var annorlunda (svamp) utan för att de var väldigt välgjorda och goda. En av dom var Mats Cederholm och Kalle Hårdings (Foodhead & KA) Chenille Jenny Saison. Så när jag blev sugen på att brygga min första Saison frågade jag snällt om receptet som de så generöst delade med sig av. Tyvärr kunde jag inte få tag på samma jäst (WLP3711) trots veckor av väntan så det fick bli diverse småjusteringar i receptet (WLP566). Maltnotan förblev identisk fast med 12% mindre pga min högre brygghuseffektivitet. Pacific Jade byttes mot CTZ och ökades lite. Simcoe avrundades ner en aning och så skippade jag enbären. Eftersom detta är min första Saison och den kanske inte blir som jag tänkt mig så fick det bli endast ett fat. Den andra jäshinken fick en 2l förkultur på WLP090 som jag odlat i två steg, den blir med andra ord någon sorts ale med vete. Vattenmässigt fick denna samma dos salter som min senaste Pale ale (som blev väldigt bra), detta trots att jag fått en ny vattenrapport som visar att jag numera har lite mer kalcium och sulfat i kranen än jag haft tidigare (eller tidigare trott, ja ni fattar).
Premiär för aromatisk malt. Den smakade väldigt intressant och gott, som en biskvi.
Jag har justerat upp malningsgraden till 1mm igen från förra gångens 0.9mm. En liten skillnad kan tyckas men där har jag hittat mitt max för att få en smidig lakning kontra bra effektivitet.
Receptet
Bryggd 140710
På fat
OG: 1.052
BG: 1.029 (Ny kolumn i mina recept. Avser boil gravity eller pre-boil gravity som Beersmith kallar det. Dvs den sockerhalt som vörten har före kok.)
FG: (lågt förhoppningsvis!)
ABV: 6.5%?
IBU: ~30
Batchsize: 40 liter i hink, 38 liter i två fat
0.8kg Vetemalt
0.3kg Aromatic
1.28kg Socker (efter primärjäsningen)Mäskad @ 64.7c 1h
30g EKG@50m
50g CTZ@10m
50g Simcoe@hopstand 20m
0.5l förkultur (skakad) på Belgian Saison II WLP566 (Saison Dupont), 2l förkultur (magnetomrörd) på WLP090.
Jäses i 20c i två dygn, sen får Saisonen jäsa fritt i 22c rumstemp, WLP090 får 18c i två dagar och sedan 22c för att jäsa ut.
Nytt för dagen är träanordningen ni ser under kastrullen. För att avlasta min induktionsplatta som har en maxbelastning på 5kg enligt manualen (jag har kört 60kg som mest) har jag satt två distanser av träplankor som jag fäst på en träskiva. Under hällen har jag satt möbeltassar vilket gör att plattan alltid har kontakt med kastrullen oavsett mängd vätska men när det blir mer än några kilo så avlastar träet på sidorna hällen. Fläkten på hällen skjuter luften bakåt där det är fritt så det är ingen risk för överhettning. Ytterligare en fördel är att allt blev mycket mer stabilt än tidigare.
Vetemalten visar sitt rätta jag. Som ett klibbigt lim på toppen av en färdiglakad maltbädd.
Jag drar kranen på jäshinken upp-och-ner när hinken inte är desinficerad. Just denna använder jag som slaskhink för sånt som ska kokas senare men även för att mala malt ner i.
Närbild på min trogna doppvärmare som är vad som håller koket rullande. Jag använder induktionsplattan till uppvärmning av både vatten och vört men doppvärmaren är lagom till en bra rullande kok. Ett plus i kanten att det blir helt tyst när jag brygger till skillnad från fläkten på induktionsplattan. Liten men go detalj…
Jag har inte handlat från Humlegården ännu så det är fortfarande silikonslang på kylaren. Den fungerar men känns som den ska sprängas av trycket på invattnet. Orkar inte betala frakt bara för att köpa en meter slang så detta får gå ett tag till.
Brygglogg
Mäskar på 64.7c i 1h med 23l (3.8)
47l@1032 kokas.
Sätter undan 14l extra till partigyle på 15l@1020.
94% mash eff med total sockerutvinning 62l@1029.
20 min hopstand. Kyler till 20c.
37l i två hinkar, resten sparas till folkölen. Hela förkulturerna hänger med då jag inte hunnit krascha dom.
Ca 77% brygghus utan partigyle, ca 87% inkl allt.
Bägge sätts på jäsning jäser på 19.7-20c.
Jag hade satt in min diptube i kastrullen för att göra en whirlpool men jag hade ont om tid så det fick bli en kokad biab-påse istället. Dock körde jag med slang eftersom bakteriesäsongen är i full gång. Med lite mindre humle i koket så fungerade denna humleavskiljning riktigt bra för en gångs skull.
Uppdatering
140713 – Tillsätter sockerlag på 2dl vatten vardera med 680g till saisionen och 415g (sockret tog slut) till alen som istället för 6.5% landar på 5.8% abv.
Provsmakning av Saison
En disig, absolut inte grumlig, halmgul kreation med enorm offwhite skumkrona.
En kraftigt fruktig doft som drar åt clementinhållet inleder ihop med halm, hö och stall i välavvägda mängder. Jag skickas iväg till en svettig skördedag på fältet. Måttliga inslag av peppar i bakgrunden.
Smaken är ganska intensiv med kraftiga klassiska ”valloner”. Örtig åker, pepprig citrus, syrlig gräsighet och framförallt mycket clementinskal. Eftersmaken har markerad beska men svag hint av alkoholvärme.
Omdöme
Den här ölen hade jag stora förväntningar på eftersom jag visste att ursprungsreceptet gav en mycket fin öl. Tyvärr fick jag ju inte tag på korrekt jäststam så helt rättvis blir inte jämförelsen. Det här blev ändå en somrig och smaskig Saison som passar perfekt i värmen även om jag inte blir blåst av stolen. Lite svavlig första veckan vilket sen försvann. Jäsningen fick ske fritt i över normal rumstemp eftersom kylen var upptagen med andra öl, något som kan ha stressat jästen lite tror jag. Slutligen hade jag inte haft något emot mer funk och något lägre pepprighet men humlighet, restsötma och färg sitter som en hockeyfrilla Tyskland 92. Väl godkänd. Bryggningen och receptet finns här.
Provsmakning av American Wheat
Det här är samma vört som i min Saison men denna ligger istället på en något lägre alkoholhalt (5.8% mot 6.5%). Här är länken till bryggningen med recept.
En halmgul rackare med högt vitt skum (den på bilden har mellanlandat varm i flaska på grund av kylskåpsbrist, vilket leder till minskad kolsyra/skum). Kraftigt vetedis men något mer blank än en hefeweizen. Fin färg!
Doften är citronkaramellig, lite som CitronTulo för er som minns. Lite nobelgräshumle går att ana i bakgrunden. Väldigt ren doft utan några felsmaker eller jäst. Långt bak i bakgrunden känner jag en liten rökighet, en nyans som tog många sniff att hitta.
Smaken är även den citrusbetonad och väldigt behaglig. En viss sötma finns där även om ölen är välutjäst. Lite godistoner som begränsas av beskan. Eftersmaken är besk och återigen lite Tulo.
Omdöme
En väldigt krispig sommaröl med härliga citrustoner som är fantastiskt olik Saisonen som ju kommer från samma kok, tänk vad en jäststam kan ställa till med. En öl med hög hinkabilitet med ett väldigt svagt rensmakande jästbidrag jag uppskattar, det är ingen jästsmak direkt utan en ren något metallisk smak i brist på andra ord. Om us05 är lite plastig och jolmig är denna mer plåtburk med nyslipat björkträ. Här snackar vi om extremt svaga smaknyanser som tagit mig många liter öl att lära känna och inget som i stort påverkar smakbilden. Sammanfattningsvis en väldigt bra öl jag förmodligen inte kommer brygga igen på samma sätt. Jag gjorde den mest för att jag inte vågade göra 40 liter Saison på ett bräde, men citrustonerna är underbara…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v6), jakten på min nya husjäst del 4
På grund väldigt av mycket att göra med mitt företag har ölbryggandet blivit lidande senaste månaderna. Det blev en liten snabbweiss för två veckor sen vilket är tur för jag har snart helt slut på öl. Dagens bryggning är en fortsättning på husjästjakten, White Labs wlp090 San Diego Super får möta Mangrove Jack’s M44 Us West Coast torrjäst. Bägge är neutrala, högflockulerande och alkoholtåliga. US05 är nu borta som referensjäst då både WLP090 och BRY97 visat sig passa min smak bättre.
Lindhs Pale Ale
Jag blev inte helt nöjd med senaste versionen av min husale. Den blev rätt i styrkan men beskan blev fortfarande för hög och färgen, som jag tyckte var bra vid provningen, har jag nu ändrat uppfattning om och vill ha ljusare. Därför blev det en rad förändringar i receptet. Karamellmalten stryks helt förutom cara-pilsen såklart på 5%. Som maltsmaksgivare får Munich I spela förstafiol, även den på 5%. För att minska beska rejält så ströks 60-givan helt. 10-minuters-givorna drogs ner ordentligt också. Totala mängden humle minskades från 240g till 200g. Min hopstand ger en beska (ev uppjlevd) som är långt ifrån den teoretiska IBUn som Beersmith säger ligger på 13 för denna öl. Av döma av OG-provet är beskan runt 30 men vi får se när ölet är klart. Det blev premiär för Mosaic-humlen som beskrivs som Citra på steroider. Det ihop med CTZ doftade fantastiskt när de åkte i grytan.
Vattenbehandling
Jag har upplevt att min vattenbehandling gett mig lite mer beska än jag önskat så jag justerar en del även här. Jag vill ha mina 100ppm Kalcium och även öka sulfat men inte riktigt så mycket som de senaste gångerna. Därför minskade jag KalciumSulfat/Gypsum (CaSO4) från 14g till 8g för att kompensera med KalciumKlorid (CaCl). Så här designade jag mitt vatten:
Receptet
Bryggd 140619
På fat
OG: 1.048
FG:
ABV: 5.4%?
IBU: ~30?
40 liter i hink
20g Ctz@10
20g Mosaic@10
80g Ctz@hopstand 73c 30min
90g Mosaic@0hopstand 73c 30min
2l förkultur på WLP090 och en Mangrove Westcoast torrjäst rehydrerad. Jäses i 18c
Bryggningen
En lyckad bryggning där allt gick enligt plan. Receptet kunde ha finslipats lite mer innan bryggningen men jag har ingen öl som förebild för min husale så jag vet inte riktigt vad jag letar efter.
Jag hade justerat ner malningsgraden till 0.9mm förr bryggningen eftersom vetemalten är något mindre. Jag testade att köra med denna inställning och det fungerade hyffsat. Fick en löjligt hög effektivitet på 94% men även en stuck sparge mot slutet. Jag kommer gå tillbaka till 1.0mm nästa gång för är det något jag hatar förutom saftsil är det en stuck sparge.
Jag fick två liter vört över före kok vilket förvisso är lite planerat. Den håller nämligen 1.040 och är perfekt till förkultur. In i frysen bara, tuta och kör!
Brygglogg
Värmer till 80c
Tappar 2c vid flytt
Sänker till 73.7c före inmäsk
4l kallvatten, ger 24l mäskvatten totalt.
68c efter inmäsk, sänker till 64.7c
En kapsyl lactol
09.05 Inmäskning
Tömmer first runnings efter 1.20 och sätter på lakvatten på värmning
Stuck sparge trots långsam lakning, ändra till 1.0mm igen
51l i preboil på 1041 ger masheff på 94%
Hopstand fick bli på 73c då kylningen gick snabbare än tänkt.
42 postboil (20+22 i hink och 2 liter extra innan kok = 1.6 efter). Total postboil på 43.5l
1049 efter kok ger brygghuseffektivitet på = 94%
Sarita fungerar okej med ger en ändå en del grums i hinken.
Kylning från 73c till 20 på 13 min.
Premiär för min nya kylspiral. Den levererade som planerat och kylningen från 70c till 20c gick på dryga 10 min.
Det fick bli humleavskiljning med min BIAB-påse igen. Min snabbmetod att dumpa hela batchen i hinken och lyfta påsen som vid BIAB är förvisso väldigt smidigt och i princip all humle hänger med men det blir ändå en del junk i jäshinken.
Prickade preboil och OG exakt idag. Lakningen blev lite sval men det kompenserades med den finare krossgraden.
Provsmakning
Efter en något för kort tid på fat måste jag forcera den här provsmakningen eftersom jag inte kommer kunna kyla bägge faten närmsta veckorna. Fatkylen jobbar extra som jäskyl och jag har fortfarande inte hittat någon lagom hög fatkyl på blocket. Här kan ni först läsa om bryggningen av V6 om ni inte gjort det.
White Labs wlp090 San Diego Super vs Mangrove Jack’s M44 Us West Coast
Ljust halmgul till halmgul, spegelblank med skum som sjunker snabbt med lämnar rester. Skummet är så stabilt att det ligger kvar som ett lock om man lämnar ett glas framme till dagen därpå.
Wlp090 doftar mild humle med en ren enkel maltighet. Lite apelsin och svag örtighet. Smaken är frisk och oerhört ren med lite citruston från humlen. Väldigt låg restsötma och mycket hög hinkabilitet. Låg beska. West coast doftar lite knäckigare men även en del diacetyl. Kanske lite mer humle men den överskuggas tyvärr av diacetyl. Minimalt men ändock spår av lösningsmedel. Smaken är som wlp090 men lite smörigare, återigen… Inte alls lika fräsch men ändå väldigt lättdrucken.
Omdöme
En promenadseger för WLP090 som vinner på sin rena smak och avsaknad av diacetyl. Den jäste ut på halva tiden även om West Coast var riktigt snabb (5 dagar). Kanske att West Coast-jästen är något blankare (den är till vänster på alla bilder) men den fick två dygn mer kallkrash av diverse omständigheter som inte har med ölet att göra. Jag har tvättat lite west coast-jäst så den ska få en andra chans och se om den kan producera mindre diacetyl med lite högre temperatur.
Väldigt blanka öl vilket är svårt att visa när det är så varmt att det blir kondens på glaset efter bara några sekunder.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XIII
Jag har haft väldigt mycket jobb med mitt företag på sista tiden så jag har halkat efter lite med bryggningarna. Eller det är en sanning med modifikation eftersom jag och Emanuel bryggt Vintage No.3 av Valentin Cervisia men mina vanliga bryggningar har det helt enkelt inte funnits tid över till. Dessutom har jag slut på jäst och tänkte beställa lite diverse från Humlegården men så var min favoritmalt slut så jag tänkte vänta med beställningen tills allt kommit in igen. Jag hade hand grabben på förmiddagen innan han skulle till förskolan och det ihop med att jag precis chattat med en bryggare som bryggt, pitchat och diskat före 10.30 så bestämde jag min för att köra en BIAB-bryggning igen, det var länge sen. Jag reder inte ut att brygga 40 liter med BIAB i min kastrull så det fick bli en 20-liters-batch vilket passade perfekt ihop med den lilla mängden vetemalt jag hade kvar i förrådet.
Jäst
Jag trodde mig ha hittat den perfekta hefe-jästen; 3638 Bavarian Wheat men så visade sig inte vara fallet eftersom den totalfloppade i SM och smakade dåligt efter en 8 veckor på flaska. Jag skyller allt på jästen eftersom andra halvan av koket fick klassikern 3068 Weihenstephaner, kanske lite hårt men jag får säkert tillfälle till en ny utvärdering av de två stammarna. Husjästen för weizen är alltså återigen 3068 och den användes i dagens bryggning. Det jag inte testat med den är att jäsa den svalt eftersom alla rekommendationer, inklusive från tillverkaren, är att pitcha lågt och jäsa varmt (20-22c) för att få mycket fenoler och banansmaker. Men nu har jag läst om lite andra bryggare som rekommenderar 18c så i det området styr jag denna jäsning. 55% Pilsnermalt och 45% vetemalt blev det eftersom jag inte hade mer vete att tillgå, annars har jag ju lagt mig mer åt 60% vete och 40% pilsner för dessa öl. Någon carapils eller färgjustering blev det inte idag, inte heller några salter.
Receptet
Bryggd 140603
På fat
OG: 1.050
FG: 1.009
ABV: 5.4%
EBC: 6.4
IBU: ~14
Effektivitet: 73% – 75%
20 liter i hink
Bryggningen
Bryggningen gick ganska bra tycker jag. Jag glömde ta ur 3 liter vatten jag värmde extra så jag fick för stort preboil som fick kompenseras med extra kraftigt kok och lite extra koktid, inte hela världen. Mäskning runt 67c i 1h för lite mer restsötma då jag tycker 3068an behöver lite för att väga upp syrligheten. Nytt för dagen var en silduk jag fått av en bryggare, en sorts tyll att vika fyra lager av och lägga i en sil. Den fångade upp alla humlepellets bra bra en hel del druv åkte igenom. Den dög gott till denna 20-liters-omgång men en ipa på 40l skulle inte gått lika bra.
Brygglogg
07.45 maler malt på 0.9mm
08.00 värmer 32l till ca 71c, ska bara ha 30l. 30min värmning hade räckt.
08.35 mäskar in på 67.5c. En halv liter krävs för att sänka temp. temp sjunker till 67.2 efter halv kapsyl lactol o omrörning.
09.20 65.6, sätter på plattan på 1:an som stödvärme i en kvart, blir 67c.
09.35 lyfter biab och bär ut till garaget
09.40 värmer med 5.2k på 69c. 31l@1.034 preboil ger masf eff på 77%. Skulle haft 26.64l@1.040. Ökar effekten i koket, 3.2+2an
09.57 kokstart o 60giva, mycket skum
10.26 byter till 835w+10an
10.45 har i kylspiral, jästnärsalt o protafloc, alldeles för tidigt…
11:10 26l@1.040, ökar till 5.2kw
11.45 kyler
12.00 till hink med 20l@1.050
12.15 pitchar jäst och jäser på 18.0-17.7, dags för disk
12.30 diskat och plockat allt utom kastrullen.
12.45 helt klar
Total tid 5 timmar men då med en extra timmes kok och skjuts till förskola.
Lärdomar
biab går riktigt snabbt men mycket mindre disk och handpåläggning
jag kan säkert reda ut en bryggning på 4h med lite bättre kylare
bör ha 4l mindre mängd (dvs 28 totalt) med 21l i hink pga bös
BS säger 26l@1040 ger 75.0% eff och 20l@1050 73%, mycket egendomligt.
Tylltyget som jag testade istället för saftsil.
Jäsningen
Jäsningen tog en seg start på nästan ett dygn och jag var rädd att jästen farit illa i kylskåpet. Tempen sjönk dessutom till 17c dag 2 så jag värmde på till 18c igen och höll den där någon dag tills bubblandet avtagit. Då höjde jag till 20c för att boosta jäsningen lite. FG på låga 1.009 uppnåddes trots den lägre jästempen efter 4 dagars jäsning med följd att alkoholhalten blev 5.4% istället för uppskattade 5.1%. En svavelproduktion utan dess like uppstod under jäsningen och det har jag inte märkt med 3068an innan. Jag lär få sekundära den här lite för att hamna på drickbara nivåer…
Provsmakning
Jag har väntat in i det sista på att recensera min senaste veteöl då den producerade mycket svavel. Genom att trycka kolsyra genom ölröret har jag ”luftat” fast med kolsyra vilket fick bort den sista bändatändstickadoften. Dags för provsmakning:
Ljust halmgul med skum som sjunker snabbt. Dålig skumstabilitet men en del resten på glaset.
Doften är lite dammig men inslag av honung. Viss syrlighet blandas med svag kryddnejlika. Den svavel som var väldigt tydlig länge har försvunnit.
Smaken är lite unken med några gummiliknande toner. Total avsaknad av banan. Den syrliga smaken förstärks av en ganska liten kropp. Viss svavelton finns kvar i smaken i bakgrunden.
Omdöme
Den sämsta öl jag gjort på länge. Det är nog inget fel på receptet i sig utan på enbart på råvaror och genomförande. Detta var ett experiment där jag jäste i 18c och det föll inte väl ut helt enkelt. Framförallt inte i kombination med jäst som jag sparat för länge i kylskåpet. Dessa ”slarv” var dock medvetna då jag var tvungen att skynda fram ett öl eftersom alla mina fat var tomma och semestern var på ingång. Jag ska inte förkasta 18c-jäsning av 3068 helt på grund av detta misslyckande utan jag får göra ett temperaturtest mellan 18/22c och se vad jag gillar bäst. Veteöl är en ölstil man inte kan gömma felsmaker i som man kan med något välhumlat…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer