Posts in Category: Bryggning
Bambi sour pale ale
Ljust halmgul med bra skum för stilen men lägre nivå än min standard (ja jag har en sådan). Väldigt blank vätska fram tills sista centilitrarna åker ner i glaset där lite bakteriemix disar genomskinligheten. Ytterst lite men ändock (ej på bilden). Förvånansvärd blank trotsdem med tanke på all vete! Skummet lämnar eleganta rester (lacing) längs glaskanterna och de sitter kvar på glaset timmar efter konsumtion.
Doften är syrligt fruktig åt mangohållet med ljuvliga stalldofter, funk, läder och mycket brettanomyceskaraktär. Syrligheten är mjuk och rund, inte sådär stickande som en del vildjästa öl är.
Smaken är frisk fast lätt med sin mjuka syrlighet. Inget tvivel om att det är en suröl men väldigt lättdrucken och trevlig. Även här återfinns mängder med frukt och liksom i doft en del läder men inte på det där tunga ”Chesterfieldiga” sättet utan med som en ny plånbok från en elegantare väskaffär.
Eftersmaken är diskret besk, skulle gissa på en handfull IBU som mest och munkänslan är något kladdig.
Omdöme
En väldigt somrig och god öl jag blir smått barnsligt förtjust och glad i när jag ställer in en flaska i kylen inför kvällen. Bambi sour pale ale inleder mitt äventyr med alternativa jäsmetoder och min jakt på en snabbjäst (ca ett kvartal) suröl som ska fungera som vardagssuris. Ett tillskott till familjen vardagsöl där veteöl och välhumlad lager redan ingår. Ni kommer ganska snart inse temat på namngivningen…
Nu är detta förvisso min första färdiga suröl/vildjäst öl/bakteriejäst öl eller wild ale som jag hellre kallar det. Jag har inte skrivit om denna bryggning tidigare eftersom det var 5 liter hefeweizenvört som blivit över från en annan bryggning som fick en bakteriemix av brettanomyces och peddiococus eller lactobacillus. ”Eller” för att jag inte vet exakt vad som fanns i bottensatserna jag odlade upp. De öl som gjorts på den bakteriemixen tidigare fick säkerligen inte samma härd av kombinerad bakteriemix i primären så det är inte så relevant att jämföra Bambi med de ölen. När jag väl tömde damejeannen som denna batch jäst i ca 3 månader fyllde jag upp den med ny veteöl, denna gång öl som genomgått primärjäsning redan. Det bubblade i röret redan efter 30 min så vi ses snart igen. Och solen gick upp och gick ner den tredje dagen…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XVI
Natten mellan fredag och lördag rev jag av en overnight mash igen. Denna gång stegmäskades min hefeweizen och denna gång glömde jag inte pH-justeringnen med mjölksyra som komplement till salterna. Framöver är jag nyfiken att labba med syrarast för pH-sänkning men problemet är att gå upp mitt i natten för att mäta effekten. Många tyckare och tänkare har avfärdat syrarasten eftersom den är långsam och tidskrävande, minst en timme för effekt har jag läst, men tid är ju det jag har mest av under en overnight mash. En variant är att göra en lite minimäsk för testmätningar men jag har ingen stabil pH-mätare så det får vänta lite. Receptet är detsamma som sist då det känns som jag hittat något jag gillar. En lite vattenbehandlingsjustering bara med lite magnesium som varit lite lågt här i Norrköping. På tal om det har jag redan undersökt vattnet i de delar av södra Stockholm vi letar boende, helt frisk är jag ju inte… Vetet maldes på 0.8mm mot senast 1.0mm och pilsnermalten på 1.2mm vilket närmast är standard för Braumeister. Jag tror mäskningen gick som den skulle, jag sov ju, och när jag gick ut till bryggeriet vid 7 på söndagsmorgonen stod Braumeistern och indikerade utmäskat. Jag lakade med 10 liter vatten av okänd temperatur då termometern blev kvar inne i huset, detta kan ha bidragit med den minimalt lägre effektiviteten mot förra gången. 2ö diff nedåt mätte jag upp men det är inte helt säkert eftersom jag inte hade kalibrerat min hydrometer förra veteölsbryggningen. Lakningen skedde utanför Braumeistern i en hink på golvet som test men även det blev kletigt och det är ytterst tveksamt med livsmedelsklassningen på hinken och därmed inget jag kommer fortsätta med. Skulle vi bott kvar i huset skulle jag testat att sätta en krok i taket för att hänga maltröret i ovanför Braumeistern och sedan laka rätt ner. Som det är nu tycker jag nivån på vörten är för hög och den har fortfarande lite kontakt med botten av maltbädden när man lakat klart. Det gör att det inte ”droppar färdigt” efter lakningen och flytten av maltröret ger droppande vörtkladd över halva bryggeriet. Det här står med på min todo-lista över förbättringen men är pausat tills vidare…
Mäska, koka, kyla, tappa på hink, hälla i jäst, diska. Ja det gick smidigt och snabbt (nåja) att brygga denna gång tycker jag. Jästen skulle varit en splitbatch med en uppodlad flaskjäst förutom min Meckatzer-stamm men förkulturen luktade acteon och åkte i vasken. Som tur var hade jag mer än väl uppodlad jäst för 45 liters jäsning. 20c och i i kylen, det bubblade ur rören morgonen därpå så alles in ordnung.
Här ser ni maltröret i den stora hinken som är införskaffad för disk och just denna typ av förvaring när mäsken ska droppa av det sista. Men just denna gång är detta alltså olakat och Braumeistern är på väg mot uppkok redan.
Det är kaos i bryggeriet med flyttkartonger och annat mög så någon mer utzoomad vinkel än det här blir det inte. De som tror man behöver slangklämma för silikonslang på Braumeisterns originalkran kan sluta tro det. 12×16 från Humle sitter bra om man bara ska ha 30-40cm som jag för att styra vörten och diskvattnet. Lång slang behöver alltid slangklämma tycker jag.
80m kok står i alla Braumeisterrecept och manualen, jag kör här med 90 min men det är nog hugget som stucket. Däremot så börjar timern ticka ner ca 10 min före jag skulle börjat ta tiden så ska ni koka kortare blir 60 min = 70 min i min värld.
Jag tog inte bort silplåtana när jag hällde i lakvattnet vilket gjorde att det såg ut som lakningen kokade kraftigt, borde ha filmat istället för fotat.
Får 0% kondens eller dimma i bryggeriet med min lowtech-setup utan fläkt. Helt tyst är det när jag brygger också, inte för att jag är där och störs av lite fläktljud men det kan vara så att vörten blir liiiite godare av tystnade. Lite som när Teo Musso spelar klassisk musik för sina jästankar. Och nej jag menar inte allvar…
Efter min resa till Tettnangregionen blev jag sugen att jämföra Tett mot Hallertauer. Hoppas på lite mindre ört men det är svårt att förutspå en bittergivas smakbidrag.
Typiskt Protaflockladd på kylspiralen. Ett tips är att ta bort det innan det torkar fast för det kan sätta sig ganska bra.
Jag och Braumeistern tackar för uppmärksamheten så hoppas jag vi ses på Beerexpo i Linköping på lördag. Braumeistern har dock utegångsförbud men hälsar så gott.
| HEFE XVI_Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 47.50 l Koktid: 90 min OG: 1.048 SG FG: ? SG ABV: ? % IBU: 11.6 IBUs EBC: 7.5 EBC Color
Total humle: 50.00 g
Fly sparge with 9.98 l water at 78.0 C BryggData Brygganteckningar 6c 180m 22.10 inmäskning klar 1046-1048 Plus Minus |
Provsmakning
Kraftigt disig, gyllengul öl med krämigt vitt skum som lämnar en del rester på glaset. Doften är kryddig av främst kryddnejlika, frisk och svagt blommig. Något jordig doft men lätta inslag av vanilj i bakgrunden. Smaken är pilsnermaltig där en mycket lätt restsötma, nästan åt det vattninga hållet, samsas med en väldigt lätt humleton som är av det örtiga slaget. Den låga beskan ihop med den kraftiga kolsyran gör denna öl väldigt lättdrucken och somrig. Vek.
Omdöme
Jag har dragit mig lite för att skriva om denna öl, inte för att jag skäms för ett misslyckat öl för det är t.om. ganska gott, utan mer för att det känns som irrelevant för min resa. Som ni kanske noterat i texten ovan finns en total avsaknad av banan, småfrallor och jästighet. Kanske vissa av er förstod redan av glasvalet att något inte stod rätt till. Mycket riktigt så är detta inte någon hefeweizen utan mer en amerikansk veteöl, trots att den jäst med en veteölsjäst. Jästen som jäste denna öl är min Meckatzerjäst jag tog med mig hem från Tysklandsresan och första gången jag använde den blev resultatet mycket lyckat med extrema banantoner, främst under jäsningen men en hel del hängde med ner i glaset. Denna gång saknas dessa inslag helt, trots högre jästemp och lägre pitch. Min teori är att det är en lagerjäst som kolsyrejäst ölet och att denna blivit dominant under jäsningen. Oavsett så är det här en god öl som jag dricker i rasande takt men någon hefeweizen det är det inte. Jästen? Ja den åker i vasken och jag är tillbaka på ruta ett, gör om gör rätt.
Ni som undrar över mitt besök på SM så fick jag tyvärr ställa in det då min dotter bestämde sig för att födas strax efter lunch. Tur att jag inte hann åka iväg! Jag laddar dubbelt för SM 2016 i Skåne istället och funderar på om det går att döpa en tjej till Citra eller Cascade?
Glaset är ett Duvelglas från Sejdelshoppen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Misantropen – Lindhs Pale Ale (v11) och Moderna lager. The Overnight Mash
Ett varningens finger för er som vill testa overnight mash. Det finns en ökad brandrisk med denna metod om kranen skulle börja läcka eller mäsken på något annat sätt blir för torr. Brandvarnare eller helst någon form av övervakning rekommenderas!
Som ni säkert märkt har det varit dåligt med bryggningar i år. Det beror främst på mitt nya jobb som jag pendlar 3,5 timme till dagligen men även en hel del på jobbresor till när och fjärran som har en tendens att strecka sig ut över helgerna. Men precis som Noah byggde arken före regnet kom, anpassade jag min bryggutrustning för att kunna fortsätta att brygga trots extrem tidsbrist en period. En del i det här var såklart att byta från kylväska och kastruller till Braumeistern men även att utforska nya bryggtekniker som Overnight Mash vilket helt enkelt inte går med manuella system. Overnight Mash innebär att man mäskar in kranvattenkallt när man går och lägger sig. Bryggverket väntar X antal timmar innan den kör igenom alla raster (inklusive utmäskning) och sedan är man redo att koka vörten när man kliver upp på morgonkvisten, helst enbart iförd morgonrock! Det här innebär en arbetsinsats på ca 20 minuter kvällen innan (mala malt, fylla vatten, väga salter, mäska in) men sparar minst några timmar på själva bryggdagen. Brygger man en veteöl är denna teknik extra lämplig då de extra många rasterna brukar generera långa bryggdagar men denna jungfrufärd blev mitt husöl, den välhumlade, torra, blanka och friska pale ale:en!
Receptet börjar nog bli tjatigt för er och kanske ytterligare så när jag förklarar att enda anledningen till att det smugit sig in en del pale ale-malt är för att göra slut på en öppnad påse. Humlesorterna däremot blir en tvist på en av mina favoriter, Mosaic får vara med och leka tillsammans med Simcoe och Citra. Jag öser på lite extra friskt med humle denna gång då jag tänkte testa att förbruka jämnt antal 100g-påsar per bryggning. Dvs 80g från varje sort åkte ner i koket och ca 20g från varje sparas till torhumlingen. I förlängningen ger detta enbart oöppnade förpackningar i frysen, inget jag tror jag kommer uppnå men väl ett mål värt att sträva mot. Oöppnade påsar i frys känns helt ok att spara upp till ett år men öppnade känns som stressande. Humlearomen dör för varje sekund som går.
För att få en ren och fin beska i välhumlade öl brukar jag liksom många andra bryggare ösa på med KalciumSulfat. CaSO4 ger det där extra krispet men även en välbetonad beska, något som passar bra till IPA eller en strong pale ale (läs Dale’s) men jag upplever några av mina pale ales som något felbalanserade åt det beska hållet. Testar att byta ut lite CaSO4 mot KalciumKlorid (CaCl) denna gång för att se om det blir mer balans. Med 60 gram mer humle än vanligt kanske skillnaden dock inte blir så stor jag jag planerat för, vi får se.
Jästvalet föll denna gång på WLP090 San Diego-gubben på ena hinken och helt sonika 34/70 lagerjäst i den andra! På detta sätt får jag både en välhumlad pale ale och en modern ljus lager (American Dream eller Yellow Cab är bra kommersiella exempel). WLP090 är så renjäsande att det ska bli spännande att se hur pass stor skillnad det blir på de här två ölen. För den med bra minne kanske Ranelids lager och Ale ringer bekant och mycket riktigt gjorde jag samma förfarande till förra SM fast med US05 som ale-jäst. Lagerjäsningen tog väldigt lång tid på sig den gången så den jämförande provsmakningen blev väldigt stapplande och det blev väldigt mycket att betrakta dom som två helt unika öl. Förhoppningen är att kunna forcera lagerjäsningen lite så de kan hamna på fat ungefär samtidigt. Vi får se hur dom utvecklar sig…
Bryggningen gick bra på de flesta sätt. Tyvärr stressade jag lite med inmäskningen eftersom frun låg i soffan med paus på serien vi tittade på så mjölksyran glömdes bort. Eftersom jag inte gick upp mitt i natten för att mäta pH under beta-amylas-rasten så får jag aldrig veta hur denna miss manifesterade sig i mäsken men brygghuseffektiviteten blev iallafall inte lidande utan landade runt 80%. OG landade på 1.052 precis som planerat men jag fick ihop några litrar mer än planerat, något som jag ska finlira Beersmith med när jag brygger ”normalt” framöver.
Rasterna såg ut såhär:
- Inmäskning 4c
- OverNight Mash 5c, 180min
- BetaAmylase 63c, 90 min
- AlfaAmylase 72c, 60 min
- Utmäskning 78c, 60 min
Jag hade kunnat klämma in en liten proteinrast på 10 min men jag hade glömt att det finns utrymme för ytterligare en rast i Braumeistern.
Kastrullen till lakvattnet är mycket riktigt Biltemas 25-literskastrull fast jag har bytt kran på den. Delarna köpte jag för chipspengar på Ebay och den funkar som tänkt. Storleken är 3/8″ så jag slapp borra upp något större hål i kastrullen. Exakt vad jag ska ha kranen till vet jag inte längre eftersom jag tömmer hela kastrullens innehåll över maltbädden på en gång när jag lakar med Braumeistern men det kanske ändrar sig i framtiden…
Jag slog till på en Brygg-Olle (lyxig isolering) till Braumeistern för att få jämnare mäsktemperatur. Jag har mätt på en rad olika ställen i Braumeistern under bryggningen och det skiljer sig flera grader vilket inte kändes stabilt. Nu brygger jag förvisso i ett rum som håller ca 10c på vintern så detta kanske är ett ickeproblem sommartid men det orkar jag inte ta reda på. Liggunderlag från Clas Ohlsson var ett alternativ men det kändes lite fånigt att inte kunna gå den där extra biten och få en isolering som passar klockrent och går att tvätta på ett smidigt sätt. Kanske lite onödigt dyr men vafaan, man lever bara en gång…
Plussidan
Nattmäskning var riktigt smidigt, absolut något jag kommer labba mer med.
Minusidan
Disken av Braumeistern är fortfarande krånglig och omfattande. Utrymme för förbättring helt klart.
Kladd upp i ångröret är inget bra. På sikt kanske jag måste byta till ett slätt rör som går att diska enklare.
| Misantropen – Lindhs Pale Ale (v11) – SiMoCi (Pale ale (APA)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokvolym: 56.38 lBatchsize: 45.00 l
Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.5 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.7 EBC Color
Total humle: 300.00 g Total malt: 9.98 kg
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 10.0l) of 78.0 C water Brygganteckningar Byt CaSO4 mot CaCl och MgSO4 enligt nya vattenberäkningarna. Utökar humlesorterna med Mosaic: 55l+10l |
Provsmakning
Gyllengul i den mörkare delen av den definitionen, kristallklar med högt fint fluffig vitt skum som lämnar massiva rester (lacing) på glaskanterna. Ingen tillstymmelse till dis trots torrhumling. Vacker.
Den lagerjästa (till vänster i bilderna) doftar färska och friska citrusfrukter åt citronskal/limeskalhållet. Varken apelsin eller grape återfinns. Väldigt fräsch doft som inte är syrlig eller sur, bara färsk. Alen har samma doftinslag med de överskuggas delvis av en lätt smörighet och frukten upplevs som lite övermogen och jolmig, inte alls med den fräschör som lagern har.
Lagern smakar citrus ihop med en rejält krispig maltighet i botten. Den välavvägda beskan avtar samtidigt som lite mango och papaya tar över i eftersmaken. Hos alen så är även här diacetylen till viss del besvärande i smakbilden, speciellt eftersom jag är så känslig för diacetyl. Men det innebär även en knäckighet eller kanske kola som påminner om Werthers original. Diacetyl hämmar upplevelsen av aromhumle så citrusen är inte alls lika påtaglig här. Beskan upplevs även här välbalanserad. Bägge ölen är välutjästa (1.008) men den låga restsötman jag tycker denna ölstil ska ha.
Omdöme
Den här ölen är den bästa versionen av denna öl jag gjort utan tvekan. Äntligen sitter beskan i lagom mängd utan att humlesmaken och fruktigheten fått stå tillbaka. Extremt rena smaker och vacker citrusolja, jag vet faktiskt inte i skrivande stund hur jag ska förbättra den här mer. Jag har inte druckit någon lika bra öl i denna kategori varken kommersiell eller hembryggd (inkl American Dream och Yellow Cab Lager). Jag säger inte att jag är bättre bryggare (ölreceptmakare kanske är bättre epitet) än Mikkeller här utan att JAG upplever min öl som godare enligt mina preferenser. Det behöver såklart inte gälla för varken ölnördar, andra bryggare eller öldomare, utan detta är precis vad som faller mig i smaken. Äntligen satt den!
Färgen är 3-4 EBC för mörk vilket jag visste om när jag bryggde den men jag ville göra slut på min pale ale-säck, det kommer ändras till nästa bryggning. Kolsyrehalten har jag slutat kommentera eftersom jag styr den helt på fat-nivå och den är sällan konstant genom hela fatet. Däremot är kolsyran riktigt bra hela tiden nu när jag trimmat in slanglängder i fatkylen. Därför blir det ointressant att bedöma kolyran men jag lägger mina öl mitt emellan ale och lagernivå då jag tycker det bär smaken och känns uppfriskande.
Det är väldigt lätt att utse vinnaren av de två jäststammarna i lagern men även lika lätt att förklara varför den promenerar hem. Lagern jäste kontrollerat i jäskylen och alen stod i 18c-garderoben inne i huset. En snabbjäsare som wlp090 utvecklar en hel del värme och detta vet jag ju om sen tidigare att det utvecklar en dålig smakbild från jäsningen. Därför får jag baserat på tidigare erfarenheter göra en jämförelse på dessa jäststammar och hur de fungerar. WLP090 har jag valt för dess rena jäsning och flockulerande egenskaper samt att den jäser ut mycket (hur var det nu med Lindh och känslan för söta öl?). Det intressanta här är att 34/70 blev lika blank, jäste färdigt inom rimlig tid, gav samma FG och slutligen en extremt ren smak. Jag konstaterar att den öl jag varit på jakt efter i mina ”Lindhs Pale Ale” inte alls är en Pale Ale utan en Modern Ljus Lager, jag har varit snett ute med stilen hela tiden… Jag kommer fortsätta använda min husjäst WLP090 som är en grym allroundjäst men den får jobba med andra öl än just denna, min välhumlade rena husöl.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Geosmin – Doften av regn IPA
Ni vet hur det doftar inne i stan på sommaren när första regnet efter en längre tids torka kommer. Doften kallas för Petrichor och Geosmin, som är en organisk förening med en jordig arom, är den starkaste bidragande faktorn till denna doft och detta fenomen. Människans näsa är extremt känslig för den doften och kan känna den på 5 delar på billionen. Chinook beskrivs ofta som jordig och jag tänkte namnet passar bra även om detta öl så klart inte kommer dofta exakt som Geosmin. Det var länge sedan jag bryggde en IPA och just nu har jag inget välhumlat på tapp så jag tänkte varför inte. Dock har jag en del fat som behöver tömmas så jag testade att brygga med väldigt liten mängd i Braumeistern för att enbart fylla ett fat och det funkade ganska bra, lite finslipning framöver bara. Jag kokar ju med huva vilket ger ett våldsamt kok men inte så hög boil-off så det blev mer vört än planerat efter kok men det är sånt man lär sig med tiden. Det gjorde även denna öl lite svagare än planerat men det är ju bra för hälsan å andra sidan…
Mörk som natten när jag trycker igång uppvärmningen av mäskvattnet. Jag testade att brygga i tvättstugan för att ha hand om sonen samtidigt, det gick väl hyffsat nu när jag kan leda ut kondensen via rör men mycket bärande av grejer fram och tillbaka.
Vackert med det tyska stålet men jag har faktiskt beställt isolering till Braumeistern då jag märkte att tempen på vörten utanför maltpipan på sidan och vörten inne i maltröret diffade en hel del.
Jag körde med huvan på hela koket utan någon distans emellan. Skummet var konstant där uppe och en del letade sig upp i röret men inget tog sig ut varken på sidan av huvan eller ut genom röret på andra sidan.
Grannarna undrar nog vad jag sysslar med…
Humleoljigt som tusan.
| Geosmin – Doften av regn (IPA) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchvolym: 25 l Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 77.50 % OG: 1.056 SG FG: 1.006 FG ABV: 6.6 % IBU: 60 IBUs EBC: 9.1 EBC Color
Vattenjustering: Värden i mäsken enligt uträkning:
Total humle: 364.00 g
|
Provsmakning
Lagom lång tid har gått för en utvärdering av min senaste IPA, Geosmin – Doften av regn IPA”>Geosmin – Doften av regn.
Gyllengul öl med mycket diskret disighet från den stora mängden torrhumle. Fylligt och fluffigt skum av offwhitetyp som lämnar spöklika rester på glaset. Doften är enormt humlig med fruktiga inslag åt aprikos och persika. Inslag av zoogodis och apelsinskal går att skönja i bakgrunden. Smaken är rejält humlefrisk med en symfoni av citron, grapefrukt och granatäpple. En stark beska fungerar som understöd. Kladdig av alla humleoljor och med en humleeftersmak som sitter i ganska länge. Väldigt låg restsötma och fyllig kolsyra som bär alla smaker.
Omdöme
En bra IPA med väldigt fruktig men ändå maskulin smak. Min förhoppning var lite mer jordiga smaker som återfanns första dagarna på fat men de försvann väldigt snabbt. Kvar blev citron och grape åt det lite tyngre hållet. Kanske det jänkarna kallar ”dank”. Inte helt fel men inte riktigt vad jag var ute efter ändå.
Summa summarum En IPA jag är ganska tillfreds med men den saknar något inslag av fräschör. Vill att en IPA ska vara lite mer lättdrucken och lämna de tunga inslagen till dubbeliporna.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
The wild ones – 5 stycken vildöl eller lambik
Äntligen har jag fått tummen ur och gjort min vildjäst eller pseudolambik-bryggning. För att ge baggarna lite att tugga på som vanlig jäst inte rår på så gjorde jag en variant på grumlig mäskning/turbid mash där man tar ut en del av vörten från mäsken vid proteinrasten och betaamylaserasten. Denna vört värms snabbt till över 80c så enzymerna denatureras så det blir dextrinhaltig vört. Dessa ”uttag” återförs senare till huvudmäsken vid utmäskning. Det tar tid att göra lambik, eller pseudolambik som detta är eftersom jag inte tänker spontanjäsa utan tillsätta mina bakterier och brettar. Ett år kan det ta men för att slippa vänta så länge så gjorde jag en av damejeannerna med Brettanomyces Lambicus och Lactobacillus Brevis för att få en öl som går att dricka till påsk med lite tur, vi får se. Jag testade att ha i 40% krossad omältad vete som jag förkokade 10min i vatten först. Jisses vilket lim det blev av den skiten. De som krossar den veten kör ju ganska fint inställt dessutom så en del skrot rymde vid mäskningen men det flöt upp i hotbreaket så jag kunde skumma av brötet. Några skal är det ju inte i vete och tanniner äter brettarna upp ändå så ingen ko på isen… Receptet i övrigt var 60% palemalt och 45g EKG på 60min vilket ger ca 13 IBU.
Bryggningen gick bra i övrigt tycker jag. Stegmäskning 53/63/73/78 med en kort 63a för att få lite mer dextriner. Inser i efterhand att jag borde kört med ännu kortare 63a för att få syrligare öl. Jag pitchade ett paket BRY97 på bryggdagen och blandade mina bakteriemixar dagen efter så jästen fick lite försprång men kanske främst för att jag hade lite dåligt med tid på bryggdagen.
Bakteriemixarna i jäsningen:
- En skvätt lambikbottensats + Brett Lambicus + Brett Trois
- Brett Lambicus + Brett Trois + Lactobacillus Brevis
- Enbart lambikbottensats
- Jäst uppodlat från Brekeriet Funkstarter
- Jäst uppodlat från Brekeriet Brillant (jäses med vört från veteöl sedan tidigare)
Här är mitt lager av vildjäst och andra bakterier…
Mäskning eller kanske mer förklistring av vetet i min 25l-kastrull under konstant omröring. Kletigt och jobbig diskning på grund av kastrullens tunna botten. Inte superroligt förfarande och oklart om det blir så mycket godare än med vetemalt, mer att det är traditionellt vid lambikbryggning ur ett historiskt perspektiv.
Jag har köpt en ny kran till min Biltemakastrull eftersom den gamla saknade handtag.
Montering från insidan; Hexmutter 3/8″-bricka-gummipackning-(kastrullvägg)-gummipackning-kulventil 3/8″-slangnippel. Med denna kombo behöver man inte öka hålet på kastrullen. Tyvärr läcker det dock lite från kulan i kulventilen men jag ska se om det kanske går att smörja med en droppe armaturfett som jag använder till Corneliusfaten.
”Dextrinkoket” till den grumliga mäskningen. Ser inte så aptitligt ut i det här läget.
Jag har gjort några hårnålar (typ) av rostfri ståltråd för att hålla ihop näten i Braumeistern. Detta efter att ha köpt en gummilist från Kuntze som inte fick plats i mitt maltrör, jag antar att Speidel har börjat göra större nät/silar till maltrören då jag ser många med äldre BM som behöver gummilist och jag inte får plats med något. Tur att liten inte var så hemst dyr. Åter till trådarna, jag ville testa om de underlättar bryggprocessen och minimerar maltflyktingar men jag märkte ingen större skillnad. Får se om de kommer användas framöver.
Efter alfaamylase så klarnade vörten upp helt galet mycket, nästan som magi. Den såg verkligen ut som en spya vid proteinrasten.
Hårnål in action. Ni ser även en liten rymling bredvid.
Jag har köpt mig en 40l-balja från Biltema för att ställa maltpipan i efter lakning men även för att underlätta diskningen. 100kr som gör livet lite lättare.
Inte så imponerande humlegiva direkt.
Trots att jag ställde ner koktempen till 100c så fick jag överkok upp i tratten så jag blev tvungen att lägga distans under huvan. Distansen gör dock koket lite klent så jag fick lite låg boil-off. Är inte helt säker på hur jag ska lösa detta framöver. Frågan är vad som händer om det får skumma ut genom fönstret, om det slutar skumma efter ett tag? Jag skummar ju av uppkoket ordentligt så det är ju inte boven och skumdämpare skulle man ju kunna tänka sig men jag är inte helt sugen på det eftersom det är ytterligare en sak att komma ihåg att ha i. Distansen släpper inte iväg någon ånga värd att tala om så det funkar såhär men vi får se. Kanske liggunderlag eller Bryggolle är värt att fundera på ändå, ful eller dyr är ju problemet där…
Här står de flesta av mina damejeanner och myser. Ses om ett år eller så då…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XV och premiärbryggning på Braumeister 50
Det var en lång väntan innan jag fick provbrygga på min Braumeister. Det stod ju redan två jäshinkar på kallkrasch i jäskylen och min jäst i provrör jag tog med från Tyskland behövde stegodlas. Tanken med bryggverket är att jag ska kunna göra andra saker medan det bryggs men första gångerna vill jag vara närvarande och lära mig hur allt fungerar. Dagen innan rengjorde jag alla delar, programmerade rasterna, malde malten och mätte upp vatten. 53l i jäshink var mycket riktigt precis vid 53l-markeringen i Braumeistern vilket kändes skönt, sånt kan jag störa mig på annars. På själva bryggdagen vaknade jag med tuppen, lite som ett barn som inte kan sova på julafton. Jag inser att det är något lite tragiskt över det men hellre ett passionerat intresse än mellanmjölk för hela slanten…
Vattnet höll 8c när jag i minusgrader iförd enbart morgonrock gick ut till bryggeriet och tryckte start. En varm dusch och en kopp kaffe senare var jag redo för inmäskning. Till Braumeistern köpte jag den rostfria huvan, en riktigt massiv och tung pjäs, som även fungerar som tratt vid inmäskning. Jag mäskade in som vanligt, i med hälften av malten, rör om, och i med andra halvan. Min nya mäskpaddel som är betydligt mindre än den gamla fungerade jättebra och inmäskningen gick som en dans och helt utan degbollar/klumpar. De 60 procenten vete krossades på 1.0mm och pilsnermalten på 0.5+0.55mm vilket jag kallar 1.1mm då det går åt två bladmått för att mäta upp den spaltbredden. På forumen står det att 1.2mm är optimalt för Braumeister så jag var lite orolig men testar man inte så vet man inte. Det fungerade iallafall klockrent med den här inställningen och jag fick mycket bra brygghuseffektivitet på 82%, 7% mer än jag får med vetemalt i mitt gamla system så det är jag mer än nöjd med.
Tillbaka till stegmäskningen. Jag körde en fullskalig veteölsstegmäskning med inmäsk 38c, 45c ferualsyrarast, 53 proteinrast, 62c betaamylase, 72c alfaamylase och 78c utmäskning. Det programmet tog sin lilla tid men utan någon arbetsinsats så spelar det ju ingen roll. När det började närma sig utmäskning värmde jag 13l vatten i min schletna 25l-kastrull som jag tagit av isoleringen på eftersom den var så ful. Ståendes på en lite stegpall lyfte jag sedan maltröret i två steg och lakade med lakvattnet. Förutom att det blev lite vakuum när jag lyfte röret i steg två så gick det hela mycket lätt och bra, inte alls så tung som jag hört talas om. Nu står min Braumeister lite högt upp på min bryggarbänk och får jag ner den 20cm så blir lyftet lite enklare. Däremot så slutade det aldrig riktigt droppa från maltpipan så när jag bar ut den för att slänga dravet så blev det kladdigt på golvet. Jag ska skaffa en murbrukshink jag såg på Biltema sist jag var där så kan jag lyfta dit och låta den droppa färdigt. Hinken är kan nog passa bra till diskningen dessutom.
Dags för uppkok. Temperaturen hade jag satt till 102c vilket var lagom när man kokar utan huva. Med huvan blev koket för kraftigt och trots rejäl avskummning var jag riktigt nära överkok några gånger. Lösningen blev att sätta metallpinnen som avlastar maltpipan som distans under huvan och då kokade det lagom. Bortkoket hamnade på ca 10% eller 5-5.5l i timman vilket motsvarar det jag hade i min förra setup fast utan isolering. Jag tror den mängden räcker gott och isolering står inte på inköpslistan för koket var rejält kraftfullt trots 12c i bryggeriet. Huvan och de rördelar jag köpt till fungerade helt suveränt. Ingen fukt eller kondens i bryggeriet känns fantastiskt. Efter koket kylde jag som vanligt och tappade 20l vardera i två jäshinkar, 5l i en damejeanne som brettades och ca 3l som åkte i frysen till framtida förkulturer.
Summa summarum är jag väldigt nöjd med bryggdagen och framförallt bryggverket. Mina två farhågor med igensatt maltbädd och klent kok visade sig vara felaktiga och jag blev förvånad över smidigheten. Jag är däremot lite tveksam över noggrannheten på temperatursensorn men jag ska kontrollmäta mer exakt med nykalibrerad termometer nästa gång, 1-1.5c diff uppmättes denna gång. Ett par bättre isolerade handskar för att lyfta bort huvan kommer behövas då den blir varm som satan. Jag lyckades ha sönder min första hydrometer halvvägs in i bryggdagen men min fru kunde köpa med sig en påväg hem från jobbet. Det är dock lite oklart hur kalibrerad den var men enligt den träffade jag mitt OG på 1.051 och med 3-3.5l mer vört än beräknat hamnade brygghuseffektiviteten på 82% istället för de 75% jag räknat med.
Dagens setup med Braumeistern på en träplatta då bänken är för smal. Jag kommer byta till en bättre lösning framöver, gärna i rostfritt.
Vattnet på värmning och de två pumparna cirkulerar vattnet, för jämnare värmning sägs det.
Min nya mäskpaddel som inte är helt färdig ännu men jag ville testköra den innan jag lägger mer tid på finish.
Krossgraden på kornet, vetet fick 1.0mm.
Krossresultatet men här syns bara kornet, vetet är i botten.
Jag fegade och printade receptet eftersom jag inte visste hur mycket kondens som skulle bildas. Jag hoppas kunna ha med mig laptopen och Beersmith ut till bryggeriet framöver men det kanske blir för blött vid diskningen…
CaCl 8g.
Kranen som följer med är under all kritik och min läckte en del vatten ur den vita plastpackningen dvs inte gängorna. När Braumeistern fick upp värmen slutade det dock.
Braumeistern redo för inmäsk.
Huvan eller ”den lyxiga tratten” som Humlegården kallar den fungerade över förväntan. I med malten bara och inget spill varken utanför maltpipan eller Braumeistern. Dyr men bra.
På med filter, rör och låsmutter och starta mäskningen.
Mäskningen är igång fast självklart hade jag locket på, det här är bara för er skull.
Under mäskningens alla steg sker en del pauser, så kallade pump breaks, där mäsken tillåts sjunka ner och sätta sig för att på nytt pumpas igenom med vört.
Och upp igen. Ses om några timmar…
Ferualsyrarast.
Jodprov efter enbart 35 min betaamylase 62c. En del stärkelse kvar.
Nu tittade solen fram också. En mörk novembermorgon blev fantastiskt vacker framåt förrmiddagen.
Klar och fin vört men med en lätt liten fontän. Jag hade inte väntat mig annat med 60% vete på 1.0mm. Ett litet tryck på plåten och det blev jämnt flöde genom bädden igen. Har man bara ett bra program så tror jag dessa fontäner inte gör någon större skillnad. Jag fick väldigt bra effektivitet iallafall.
Nästan klart, utmäskningen tar hand om det sista. Jag körde med ganska korta försockringsraster för att hinna klart till lunch.
Upp med pipan och laka med 78c-vatten.
Enligt manualen så rörde jag i mäsken under lakningen vilket jag trodde skulle ge grumlig vört men det var marginellt konstigt nog.
Påväg mot kok. Ja jag har plasten på displayen kvar.
Bra tryck i koket men lite svårt att fånga på bild.
Ut med ångan bara. Underbart.
Underbar morgon, vilken dimma!
Jag fick ha distans under huven för att inte få överkok.
Klar och fin vetevört på kylning.
Bort med varmvattnet.
Receptet
| HEFE XV_3068 vs Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 55.55 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.013 SG ABV: 5.0 % IBU: 12.9 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 45.00 g
Fly sparge with 13 l water at 78.0 C |
Provsmakning
Disigt halmgul med högt, kraftfullt snövitt skum som sakta sjunker undan. Doften består av mogen banan och kryddig nästan pepprig nejlika. Fräsch och fin brödighet i bakgrunden, som ett nygräddat franskbröd. Diskret gräddig och söt ton i bakgrunden. Smaken var första tre veckorna väldigt banan och nejlikabetonande vilket sen sjönk en del och en syrligare päronton avlöste. Kraftig kolsyra och lätt munkänsla, låg beska. Har en fin maltighet jag inte haft i någon hefe innan och den framhävs av 4vgn.
Omdöme
Perfekt färg med perfekt dis en månad på fat sen klarnade den en del medan jag drack av fatet, skulle alltså behövt skakat fatet en gång i veckan… Under jäsningen var banandoften i bryggeriet massiv, nästan överjävlig men så fort de kom på fat avtog det en hel del. Meckatzer behöll mer banan medan Weihenstephaner drog tydligt mer åt nejlika, sen något syrlig. 3068 återutvecklade lite svavel efter en månad på fat. Första två veckorna var Meckatzer en av de godare veteöl jag druckit men sen avtog det gradvis för att redan efter en månad på fat vara fortfarande väldigt god men mindre av allt. Jag har ingen aning vad det kan bero på för jag tycker två månader på fat borde gå utan problem men där är jag inte riktigt ännu.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v10), Humlerensaren
Förutom att ha gjort en ölresa till Tyskland har det hänt väldigt mycket på hemmafronten på sistone. Jag kommer snart på grund av tidsbrist få ett ökat behov av att effektivisera mina bryggningar så när min vän Lars frågade om jag ville testa hans 98-liters kastrull föddes tanken om att gå från 2-tier (2 kärl) till 3-tiers-setup och sluta mellanlanda med vört i en hink innan kok. Tanken med 3-tier är att ha en vattenvärmare (Hot Liquor Tank/HLT), en mäsktunna (Mash Liquor Tankt/MLT) och en kok-kastrull (BoilKettle/BK). Tanken är att vattnet ska vandra från kärl till kärl och gärna med gravitation för enkelhetens skull. Min Patina 50-liters-kastrull har agerat både HLT och BK eftersom min 25-liters extrakastrull är något för liten att ha som HLT, det har gjort att jag fått laka ner i en jäshink medan jag värmt lakvatten i BKn. Hinken rymmer såklart inte hela kokvolymen och jag måste tömma den ner i BK i samband med att lakvattnet använts upp och dessa flytter är kladdiga och introducerar eventuellt oxidering av vört (HSA/Hot Side Aeration) om det inte är en myt i hembryggarsammanhang.
För att ytterligare göra bryggdagen snabbare och smidigare testade jag att sätta termostat och timer på HLTn så när jag steg upp på morgonen var inmäskningsvattnet redan färdigt. Det funkade hyffsat förutom att jag vaknade lite tidigare än planerat. Vill man testa denna metod är mitt tips att testköra en gång när man övervakar systemet och mäter temperaturen utanpå kastrullen istället, på så sätt kan man ha sensorn där istället och sensorns livslängd kommer öka avsevärt mot att ligga i varmvatten i onödan. I mitt fall skiljde det 13.4c mellan vattnet i kastrullen och kastrullens utsida. Setupen är; väggkontakt, jordfelsbrytare, UT200, timer, värmekälla. Det blir en stadig klump från väggen men fungerar bra.
Receptet för dagen är maltmässigt samma som sist men med andra humlesorter. Jag kallar denna öl för humlerensaren då jag valde humlesorter utefter vad som fanns öppnat i frysen. Version 9 som jag inte utvärderat till bloggen ännu fick perfekt färg och maltighet. I början led den lite av diacetyl men det har så sakteliga sjunkit undan. Beskan blev dock för hög så till denna version 10 blev det enbart humle på flameout som jag höll varmt i 7 minuter och sedan kylde till 80c där den fick stå 30 min till för att extrahera humlesmak och arom. Vid vörtprovningen efteråt smakade det lagom beskt så jag hoppas att BeerSmith räknat ut det här bra åt mig. När man vill ha i så mycket humle mot kokslutet som jag vill så är mitt ständiga problem att balansera mellan beska och humlesmak. Version 9 fick ca 230G humle vilket gett riktigt bra smak så jag borde ha behållt den mängden men detta kok planerades till 10 liter mer samt att jag ville rensa lite humle så det åkte i ca 330g istället.
Bryggdagen flöt på väldigt bra i övrigt. Perfekt inmäsktemp med 78.8c i HLTn (Patina 50l kastrullen) som gav 75.0c MLTn (Rubbermaiden) före malten och 66.3c inmäskad och klar med pHjustering (9ml lactol). 0.3c över planerad temp är perfekt med en timmes värmeförlust även om jag inte brukar tappa något på mäsktimmen, förvärmer jag bara MLTn någon minut med lock så den är genomvarm när malten åker i så blir det knappt något tapp. Efter en timme var mäsktempen 66.1c och ett jodtest visade att all stärkelse var konverterad.
Jag hade satt MLTn på drickabackar för att få upp höjden över den massiva 98l-kastrullen (ett så kallat as). Lakningen ner dit gick som en dans och när mina två lakningar var klara hade jag samlat 58.8l i BK och dravet smakade inget sött alls. Min förvåning blev då inte så stor när bryggdagen var slut att brygghuseffektiviteten landade på 91.5%! Mina värden gav en mäskeffektivitet på 99.6% vilket är smått otroligt och eventuellt något orimligt men då skyller jag på BeerSmith för uträkningen.
Koket flöt på bra men den större kastrullen krävde att jag behöll induktionsplattan (2kw) på max genom hela koket. I vanliga fall i min 50-kastrull behöver jag enbart doppvärmaren på 3.2kw men nu krävdes totala 5.2kw för att hålla ett bra rullande kok. Det enda problemet som egentligen uppstod under dagen var med kondens. Den större diametern på kastrullen gav många liters bortkok och den svalare utetemperaturen ger högre kondensation av ånga och allt blev blött i bryggeriet, trots fläkt på max och korsdrag mellan fönster och ytterdörr. Ett tag hade jag en idé om att ta upp ett hål i ytterväggen, installera en inlinefläkt med slang och kåpa att ha ovanför BK men nu när framtidsplanerna ändrats radikalt ska jag låta bli att såga i några väggar.
Jäststammar för dagen blev WLP007 som Stone Brewing Company använder till mycket av sina välhumlade öl och referensjäst blev US05 för smidighetens skull. Men innan jästen åkte i var det dags för mitt hatmoment under en bryggdag nämligen humle och druvseparation! Med den större bryggvolymen för dagen var ett visst svinn inräknat så efter kylning lät jag vörten sedimentera. Detta gjordes utan whirlpool då det ändå sitter ett stort värmeelement i kastrullen så någon kon skulle ändå inte bildats. Det gick galant att tömma ut kristallklar vört ur kastrullen men det blev totalt 9 liter under kranen när jag samlat det jag ville jäsa i mina två jäshinkar. Den vörten filtrerade jag i en okokt biab och frös in i petflaskor, vört jag kokar och använder till förkulturer sen. Mycket smidigt.
Sammanfattningsvis funkade allt väldigt bra och jag gillade att ha god kokmarginal. Skulle jag satsat på denna storlek av kastrull skulle jag även ordnat möjlighet att diska den på plats då den är för otymplig att bära omkring på i onödan. Avsaknaden av avlopp i mitt bryggeri ställer dock till det för mig.
Min temperatur- och timer-reglerade HLT-värmning.
Det massiva elementet i kastrullen, 6kw kan det spotta ur sig men även regleras till 4kw som är mer lämpligt när det väl börjat koka. Jag använde inte detta element då jag ville testa min utrustning med den större kastrullen.
Elementet var precis nyinstallerat och isoleringen inte tillskuren för att passa. Ser lite brackigt ut men detta funkade ändå fint. Dosan till höger om kastrullen är panelen för att styra värmen. Elegant lösning som dock kräver trefas 16A.
Kastrullen får min övriga setup att se ut som en lilleputtlösning.
Det negativa stärkelseprovet.
Lakning ner i kastrull, redan här börjar kondensen att ge sig tillkänna.
I med doppvärmaren och koka!
| Lindhs Pale Ale (v10) – humlerensaren (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 54.59 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.2 % IBU: 0.0 IBUs EBC: 8.6 EBC Color
Total humle: 329.00 g
Batch sparge with 3 steps (Drain mash tun , 16.50l, 16.50l) of 76.0 C water BryggData Brygganteckningar Hopstand 7min fullvarm ska ge 35 ibu. Sen ner till 80c för 30 min till. OG. 1.054 |
Provsmakning
Något mörk med sin kristallklara mörkt gyllengula färg, snudd på bärnsten även om BS snackar bs. Perfekt skum vilket jag börjar bli van vid. Oerhört ren med perfekt beska för stilen som är på en betydligt lägre nivå än de tidigare som kanske mer borde kallats sessionIPA än pale ale med sin höga humlesmak och IBU. Lite jordigare humle i denna med mindre fast ändå identifierbar citrus. Eftersmaken är något sträv men maskulin i ordets opolitiskt korrekta betydelse.
Jästmässigt är WLP007an avsevärt fruktigare åt klementin/fläder-hållet där US05 känns pepprigare och lite mer sandpapper. WLP007 flockulerar klart bättre vilket ger något blankare öl men det är nyansskillnad som mest. US05 är renare överlag men har en tråkigare doft som är karaktärslös i jämförelse. WLP007 vinner på en större upplevelse och trevligare öl. WLP007 konsumerades på fat innan US05 kommit 1/4 ner, säger väl allt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Camurri CB200, MaltMagnus och Dalarado Brewery. Fotograferingen.
Camurri Brevetti har i samarbete med MaltMagnus tillverkat ett 200l-bryggverk avsett för mikrobryggerier och bryggpubar, Camurri CB200 För att göra en reklamfilm och fotografering av bryggverket i action frågade MaltMagnus mig och Chris på Dalarado Brewery om vi skulle brygga en batch öl av deras grundrecept i Malung på Chris bryggeri. Jag behövde inte fundera så länge på den frågan… Min resa till Malung och Dalarado Brewery började hos MaltMagnus i Kumla där vi efter en god lunch och rundvandring på lagret lastade Camurribryggverket CB200 på släpkärra och sakteliga letade oss uppåt Sälen på småvägarna. Vi lastade av bryggverk och film/fotoutrustning i bryggeriet och åkte hem till Chris för middag och ölprovning. Utvilade dagen efter satte vi igång med bryggningen med det glänsande bryggverket. CB200an är ett helautomatiskt bryggverk där grundidén kommer från Camurri CB50 som är anpassad till hembryggare. Bryggmetoden går att likna vid en stor brew in a bag (BIAB) fast med stålkorg, omrörare och automatisk temperaturreglering. Det går att brygga uppåt 200 liter åt gången och även denna stora modell har blåtandsinterface så man med ett tillbehör kan sköta programmering och övervakning av bryggverket via sin Android-telefon.
Magnus, Chris och Veronica. Här ser ni tydligt storleken på bryggverket, smidigt och kompakt!
Behind the scenes. Foto Veronica Lindroos.
9kW säkerställer ett riktigt kraftigt kok, den kräver 3-fas såklart.
De tre värmeelementen syns här tydligt genom mäsk-korgen. Omröraren sätts igenom korgen ner till botten.
Efter mäskningen höjs korgen med en liten vinsch för lakning. Man kan laka med varmt vatten genom korgen om man vill men det är inget krav. Det är kul att det går att brygga på fler sätt efter ens egna behov. Det går även att brygga så lite som 50 liter i den!
Detaljbild på korgen. Som ni ser är det dubbla nät, det stora klarar vikten och det med mindre maskor är såklart silen.
Chris nuvarande bryggverk, som han växt ur, består av 3st 100l-Patinakastruller som är gasolvärmda. För att brygga sin 200l-mängd får han mäska och koka tre gånger på en dag!
En titt in på öllagret.
Chris har fyra öl i produktion för tillfället. En Rye Pale ale, en IPA, en brown ale och en coffeestout.
Trots öppenliggande element blev det ingen fastbränning alls. Varje element är på ca 3000w vilket motsvarar min doppvärmare jag kokar med.
Chris programmerar via mobilen sina raster inklusive utmäskning.
Kontrollpanelen på sidan av bryggverket.
Inmäskning utan någon mäskpaddel. Häller man bara malten i lagom takt så klarar bryggverkets omrörare att fördela malten i mäsken, utan klumpar.
Lakning med 76c-vatten över den upphissade korgen för att nå en större kokvolym. Effektiviteten hamnade runt 82% så bryggmetoden fungerade väldigt bra.
I väntan på uppkok.
Magnus och Chris städar ur korgen med våtdammsugare, riktigt smidigt.
Hotbreak med första humlegivan Northern Brewer
StarSannad plattvärmeväxlare.
Rengöring av bryggverket efter koket, varmvatten och en svamp räckte till kanterna och en lite borsta för att komma åt under värmeelementen.
Bryggverket har två tappkranar, en till öl under kalldruvs-nivån och en till rengöring som här.
Vörtproverna smakade riktigt gott med nobel humle på en knäckig maltbotten.
Det går åt lite torrjäst till 200 liter!
Rehydrering av jästen med kokt ljummet vatten i en ekolv.
Och där sätts vörten på jäsning!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale – Citra/Simcoe (v9)
Senaste tiden och sedan jag installerat mig ordentligt i nya bryggeriet, har jag mest bryggt batcher med andra volymer än jag brukar, t.ex. 20l Harvest Pilsner eller 60l PartiGyle. Dagens bryggning kryddades därför med extra noggranna volymmätningar för att justera BeerSmith till rätt siffror. Jag mätte upp allt vatten (58l) efter bästa förmåga dagen innan. Fick ihop exakt 49l preboil i hink vilket motsvarade 50l i kastrullen av någon märklig anledning (samma temp). Tog bort 2l för att 48l är max jag vågar koka. Kokade exakt 60min. Fick ihop exakt 41l i de två jäshinkarna efter att kramat ur humlen ordentligt (ja jag jobbar så). Vad jag inte vet är om min boil off nu är 7l, 48-41l, eftersom vörten var 75c på 48l och 20c på 41l. Med 4% volymändring, vilket är det värde Beersmith anger vilket jag iof antar är från 100c till 20c, får jag annars boil off=5.36l. Någon som vet hur det är tänkt här?
Jäsningen övervakas för sista gången av BeerBugen jag fått låna av MaltMagnus. Jäsningen som sattes igång lunchtid fre 17:e Okt följer ni i realtid på denna länk.
Hur jäsningen blev i slutändan.
Jästen i hinken som buggen är i är WLP090 San Diego Super Yeast men andra jästen i hinken på nedervåningen i kylen är en annan.. Jag är tillbaka med jästutvärderingstesterna eftersom jag upptäckt att WLP090 producerar en del diacetyl jag inte blir av med trots diacetylrast, lång sekundärjäsning, kallkrasch och lagring. Utmanare, på tips av hembryggarkungen Henrik Lindqvist, är WLP051 -”California Ale V” vilket motsvarar Wyeast American Ale II (WY1272). Så här skriver Humlegården om Wyeast-varianten;
”Med många av de bästa egenskaperna man vill ha för att brygga amerikanska öltyper. Fruktigare och mer flockande än 1056. Lätt nötaktig, mjuk, ren, lätt syrlig avslutning. Jäs vid högre temperatur för att accentuera humlekaraktär med intensiv fruktighet, eller svalare för en lätt, ren citruskaraktär. Flockar sig pålitligt och ger blankt öl utan filtrering.”
Låter ju verkligen som en jäst för mig. Men så här skriver de om White Labs-varianten:
Från norra Kalifornien. Den här stammen är fruktigare än WLP001 och aningen mer flockande. Utjäsningen är lägre vilket ger ett fylligare öl.
Det där med sämre utjäsning är inte alls vad jag vill ha så det ska bli spännande att se vad denna utmaning resulterar i. Bryggningen gick för övrigt väldigt bra tycker jag. Jag träffade alla temperaturer perfekt och OG blev spot on som tänkt 1.054ö. Jag har ökat alkoholhalten lite från senaste gången jag gjorde pale ale, det är ju höst nu trots allt. Effektiviteten landade bra på 82% och kylningen gick som en dans men det nu svalare kranvattnet. Jag fick frågan häromdagen hur lång tid det tar att kyla 40-42l vört med min nya spiral och det kan jag svara på nu, det tar knappa 13 minuter. Det intressanta är dock hur snabbt det går att få ner tempen till 50c, endast 3 min!:
93.3c till 20.0c på 12.56m.
Receptet är nästan samma som jag brukar kör med men med lite Pale Alemalt. Humlen är enbart Citra/SImcoe där Citran får spela förstafiol. Humleschemat är inspirerat av Omnipollos Gone som jag gillar skarpt. Trots det väldigt lyckade resultatet med senaste hopstandtestet där halva 0-givan sparades till under 80c så åkte allt i på 0min. Jag orkar inte lägga till ytterligare 20 min på en 6-timmars bryggdag. Jag är övertygad om att det går att få bra humlesmak ändå, ska bara trimma in mig lite.
Setupen känns igen. Fläckarna på köksskåpet, ja det vita är ett köksskåp från IKEA, är rödvin från mitt och Emanuels Rödvin på druvan Rondo. Men det är ämne för en annan blogg det…
pH-justering till ca pH5.2 tog 5-6ml mjölksyra.
Grötig och tjock mäsk. Något tjockare än vanligt då jag fick för mig att inmäsk var 20l och inte 24l som i receptet.
Jag har kapat två brädor som jag har som stöd för kylskåpsgallret som buktat ner ganska ordentligt med 22kg på sig. Glasskivan under är en extra säkerhetsåtgärd jag behövde när rödvinet macerades på 28c och det sprutade rödvin överallt. Såg ut som en splatterfilm i kylen…
Så här mycket ser 49l vört eller 50l vatten ut i min 50l-kastrull.
48l = 2cm från kanten.
Kokar enbart med doppvärmaren på 3200w. Perfekt effekt…
Avskum, alltså skum från uppkoket. Jag ställer mig frågande till om detta proteinskum verkligen inte påverkar slutresultatet för 9 timmar efter bryggningen är skummet fortfarande intakt och vätskan brunmuggig.
Jag måste ta tag i kondensproblemet snarast som ni ser. Detta är med dörr och fönster öppet + fläkt.
Vört i colaflaskan och avskum i muggen. Notera färgen.
Färgskillnaden syns kanske tydligare på denna bild.
Bittergivan på 10min. Japp ni läste rätt.
0-givan på 150g.
Starsan.
Utmanaren i ekolven och WLP090 i burken.
Aldrig sett innan att jästen i en förkultur som slutat snurra för bara 10 min sedan klumpat ihop sig som flagor på detta sätt. Det la sig snabbt på botten dessutom. Är detta nya flock-kungen?
13 min kylning gav ett grymt cold-break.
Samma gamla tradiga biab-påse och filtrering efter kok.
BeerBugen installerad och nästan redo.
De två hinkarna, WLP090 till vänster med beerbugen.
Jag måste luta vattenlåset lite för att få plats i kylen, framförallt nu när jag höjt allt 2cm pga plankorna. Tror inte det gör någon skillnad.
Receptet
| Citra / Simcoe – Lindhs Pale Ale v9 (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 48.02 l
Drain mash tun, Batch sparge with 2 steps (17.43l, 17.43l) of 76.0 C water BryggData Brygganteckningar Kylning 5cm från kant innan kylning Jäsning 18.3c ner till 18.0c Lärdomar |
Provsmakning
Utseende
Gyllengul öl på 8 EBC med kritvitt skum, pigg och alert kolsyra. Bägge är blanka som en filtrerad industrilager. WLP051 (till höger i bild) har en fantastiskt stabil skumkrona som närmast liknar en skulptur (se bild nedan).
Doft
Doften på bägge är kraftig med härliga inslag av citronskal, tall och lite karamellmalt. En mycket lät mjölkighet finns bakgrunden. 051an har spår av diacetyl i doften vilket hämmar humleupplevelsen lite där 090 verkligen låter humlen få ta för sig. 051 får karmellmalten att framträda något mer tydligt.
Smak
Smaken är humlig med tydlig beska där både simcoe och citra verkligen kommer till sin rätt. Ganska låg restsötma och balanserad kropp gör att munkänslan är lätt matig men väldigt behaglig. Lättdrucken.
WLP090 känns renare i smaken men lite kantigare och hårdare. WLP051 är rundare och mjukare/fylligare, kanske något fruktigare och upplevs lite sötare även om de jäste ut till samma FG.
Omdöme
En av mina bästa öl, en riktigt grym humlad pale jag är väldigt stolt över. De två humlesorterna jobbar grymt bra ihop och ger varken för mycket tropisk fruktjuice eller barsk skogsmulle utan en fin balans däremellan. WLP051 har den mest stabila skumkrona jag upplevt vilket är väldigt vackert men med något lägre renhet och humlebetoning går segern med minsta möjliga marginal till wlp090 som också påvisade diacetyl i början men det försvann hastigt efter ca 7 dagar på fat. Förutom diacetylen är de väldigt lika i båda smak och doft. Det här är två jäststammar som visar vart skåpet ska stå för att få en ale att se ut som en filtrerad lager. Pålitliga arbetshästar!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Molander Pale Ale
Alla börjar vi någonstans och det var inte så länge sen jag själv satte min första vört på jäsning. Om jag hade haft någon som visade mig grunderna i ölbryggning hade jag säkert sluppit många onödiga om än lärorika nybörjarmisstag. När nybryggaren Lars skulle göra sin första riktiga helmaltsöl sökte han på nätet efter brygginfo och kom in på min hemsida. Döm om hans (och min) förvåning när det visar sig att vi är grannar tvärs över skogen. Lars frågade mig om förslag på recept men även hjälp med bryggteknik då mycket av hans utrustning var nyinköpt så jag satte ihop en enkel pale ale av de ingredienser han hade hemma och åkte över en tidig septembermorgon och guidade honom genom en bryggdag. Med förvägd malt och mäskvatten på 80c kunde vi sätta igång direkt när jag kom. Med en god kopp kaffe och en macka mäskade vi in i det stora fina garaget, snacka om möjligheter att sätta upp ett schysst nanobryggeri jämfört med mitt lilla krypin som inte ens har vatten eller avlopp…
Tanken med receptet var en ljus och ren pale ale med tydliga inslag av citrus och örter, kanske en lätt cederträdoft. En lättdrucken öl med balans mellan beska, alkohol och jästens smakbidrag. Jag hade bara wlp090 hemma vilket inte är den bästa jästen att låta jäsa fritt utan styrd temperatur så jag hoppas Lars fick till bra omgivningstemp. En bättre nybörjarjäst jäst hade i detta fall varit US05/WLP001.
Molander Pale ale
Batchsize 20l
OG 1.051
FG 1.008
IBU 29
EBC 8
ABV 5.6%
4.23kg Pilsnermalt
0.22kg Cara Pale
5g Amarillo @60m
20g Amarillo @15m
20g EKG @15m
20g Saaz @15
20g Amarillo @0m
20g EKG @0m
20g Saaz @0m
Mäskning ca 70m @65c
WLP090 Jäsning 3 dagar på 16-18c och sedan 7 dagar på 20-22c.
Bryggdagen flöt på bra även trots att vi gjorde en halv batch mot vad Lars utrustning är anpassad för vilket självklart medför ett något stort temperaturfall i mäskningen. Koket och kylningen flöt på bra och jästen var pitchad redan vid lunch.
Lakvatten värmdes i en separat kastrull vilket är väldigt smidigt. Jag har tyvärr en för liten extrakastrull på 25l i min setup för att kunna göra så till min batchsize. Det blir kanske en uppgradering till framtiden för att laka rätt ner i vörtkokaren är något jag gillar.
Lars har köpt 38.5-liters thermotunnan från Stora grytor, riktigt snygg pjäs han säkert kommer ha glädje av lång tid framöver. Tyvärr kan jag inte uttala mig om temperaturfallet då vi som sagt inte körde MLTn på full volym.
Härligt med personer som går all in direkt! Lars skippar flaskjäsning och går rakt på Corneliusfat. Här med en ombyggd brandsläckare utan stigarrör som kolsyrebehållare.
Vörtkoket gjordes i en Patina 50l med samma doppvärmare på 3.2kw som jag kör med. En del vört brändes fast på värmaren eftersom miniminivån på ca 32l inte nåddes men det funkade bra ändå. Malten som var förkrossad gav något låg effektivitet men lakningen gick osm en dans!
En liter för lite i jäshinken vilket är fullt normalt som nybryggare, även för mer erfarna bryggare kanske jag ska säga… Det ska bli spännande att få smaka på denna öl när den är klar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer