Posts in Category: Bryggning
Ella och Humlerensaren2
Någon bättre dag att inviga bryggeriet på än dagen för 500-års-jubileet av Reinhetsgebot finns nog inte för en tyskbryggare som jag. Tanken var självklart att brygga en tysk öl dagen till ära men DHL fick inte tummen ur med min leverans från Humlegården så jag fick inte mina ingredienser till tänkta öl. Därför fick jag panikskaffa lite malt och jäst hos närmsta LHBS och sen blev det rockad på receptet; en rejäl humlebomb för att tömma frysen. Bryggeriet är fortfarande nedpackat i lådor och i totalt kaos men mitt under dagens bryggning åkte jag iväg och köpte en diskbänk som jag ska ha som bryggarbänk/avlastningsbord. Jag har en liten diskho som jag kan diska i under bryggningen så att dra in vatten och avlopp till nya bänken får bli lite senare. Jag har även skaffat två rejäla bokhyllor där jag ska ha plastlådor med utrustning så det finns en plan!
För er som känner er rostiga på de tyska renhetslagarna är denna film en bra start:
Recepten
Eftersom jag ändå skulle bomba ölet med 600 gram humle så tänkte jag att jag lika gärna kunde använda upp så mycket malt som möjligt. Därför fick maltinventariet bestämma maltnotan: 7,3kg pilsnermalt, 3,6 kg vetemalt och 0,44 kg Caraamber. Det blir som en india pale ale med lite extra vetekrisp med len munkänsla och förhoppningsvis extra mycket humlesmak. Någon Hopfenweize blir det dock inte då jag använt vanlig neutral alejäst och för lite vetemalt. Jag hoppas på en humleintensiv men lättdrucken grillarbärs jag kan pimpla i väntan på att lite mer ordentligt bryggda öl får mogna.
Detta var en splitbatch med en teknik jag inte använt innan nämligen att man separerar batcherna under själva koket. Med några minuter kvar så tappade jag försiktigt ut 1/3 (20l) till en stor kastrull som fick en rejäl dos humle; sidosatsen (bra ordval?) provade jag en ny humlesort som har samma namn som min dotter Ella. Den fick även 100g Citra och torrjästen BRY97. Storsatsen på 40l som stannade kvar i Braumeistern fick 200g Centennial, 100g Mosaic och 100g Columbus mest för att de påsarna var äldst i frysen (jag skäms över åldern). Jag exporterar inte receptet från Beersmith denna gång eftersom det inte var någon större tanke bakom upplägget ändå.
Om styrningen av malt och humle var något slupartat så var vattnet desto mer upstyrt. Jag har efter många tester av olika excelkalkylatorer, hemsidor och Beersmiths inbyggda saltkalkylator kommit fram till att John Palmers excel nog är den jag tycker bäst om. Här är vatten före, mängd tillsatta salter och erhållet bryggvatten (liqour) efteråt:
Vattenprofil Nykvarn 21e mars ´16, (mg/l eller ppm)
Ca 21
Mg 4.2
Na 19
So4 30
Cl 15
Hco3 79
CaCO3 96,4
PH 8.2
4.0 dH
Salttillsatser
15g CaCL2
5g MgSO4
10 ml Lactol (Palmers excel tyckte 15ml men jag tog 10ml först och det visade sig räcka)
Önskat mäskpH: 5,32
Uppmätt pH: 5,3 vid ca 20c
Erhållet bryggvatten (mg/l eller ppm)
Ca 76 (varav 95 i mäsken)
Mg 10 (13 i mäsken)
Na 19
So4 56 (65 i mäsken)
Cl 112 (114 i mäsken)
Hco3 79 (alk)
CaCO3 96,4
Klorid/SulfatRatio 1,99 (över 1.3 ger ökad maltighet)
Filterdisco
Under hösten och vintern när jag inte kunde brygga så ofta på grund av litet kök så passade jag istället på att uppgradera lite utrustning, kanske inte de mest nödvändiga uppgraderingarna men vad ska man ta sig till när bryggabstinensen slår till? Jag köpte iallafall nya filterdiskar till Braumeistern istället för de tunna som följer med. Speidels diskar är ver 2 där den första faktiskt var i tyg men jag tycker ändå att de medföljande diskarna var svårdiskade (göteborgshumor?) och även vassa i kanterna. De nya från BacBrewing är betydligt stabilare och inte flätade av fin ståltråd utan mer åt borrade-i-plåt-hållet. De är även några mm större än original så man slipper rymmande skalbitar längs sidorna. Efter att ha bryggt med dom så måste jag säga att det är en tydlig förbättring i handhavande/disk men jag tvivlar på att det ger någon som helst förbättring på själva ölets smak. Nice men inte need.
Draining valve
Braumeister 50, som klarar att brygga upp till 75l, är en ganska stor och otymplig pjäs på 85l. Det märks framförallt när den ska diskas och för att underlätta det har jag installerat ett avlopp/utlopp via ena pumpkopplingen, ett så kallat Draining Valve. Det är en T-koppling direkt efter pumpens anslutning och gör det möjligt att ha en kulkoppling med en slang dragen till närmsta avlopp eller hink. När man bryggt klart och tappat sin öl så öppnar man kranen undertill och spolar rent Braumeistern på plats. Den fungerade förträffligt bra men installationen av den var så extremt knölig att jag avråder starkt till att göra denna modifikation. Det var otroligt svårt att få isär pumphuset från ordinarie vinklade koppling eftersom de är ihoplimmade. Jag fick baka delarna i ugnen på 200c för att kunna dra isär dom, med trasiga händer som följd. Att sen få alla delar på plats med de extremt små marginalerna och med exakt mängd gängtejp tog två hela eftermiddagar. Helt tätt från läckage har jag dessutom ännu inte fått det i ärlighetens namn. Trots denna varning tvivlar jag på att jag avskräckt alla från att låta bli detta bygge så om ni ändå ger er på det så finns det info om hur men gör på Braumeisters.net där ni får alla delar beskrivna och ni kan eventuellt få support om ni inte får ihop Braumeistern igen efteråt. Med andra ord får ni reda ut både inköp och installation utan min hjälp eftersom jag som sagt starkt avråder från installationen!
Alla delar i BSP och köpta från Ebay.
Jag försökte med trädgådsslang att leda smutsvattnet de 5 metrarna till avloppet men fallet räckte inte. Fick bära hink istället…
Bryggmetod
Nu är det omtag för utvärdering av bryggmetoder med Braumeistern. Jag har tidigare testat olika lakmängder och totalvolymer för att sedan gå över till Overnight Mash (vilket jag avråder från pga brandrisken) och FullVolymsmäskning (FVNS). Denna gång gjorde jag en storbatch på tre Corneliusfat dvs 60 liter efter kok och gjorde en mäskning + lakning hyffsat traditionellt. Jag mäskade in med mina 55 liter och en bit in i mäskningen fyllde jag på med lite av de 20 litrarna lakvatten för att få upp höjden på kringliggande mäskvatten. Detta för att minimera HSA som en del tycker är en myt men som jag tar på visst allvar, framförallt efter en tysk bryggrapport jag läste och på inrådan av Stefan ”Mohawk Brewing” Gustavsson. Vad andra hembryggartester kommit fram till är jag medveten om men inte så intresserad av…
Bryggningen som sådan
Ibland blir jag imponerad över effektiviteten med min Braumeister. Denna bryggning landade på mellan 91% och 95% beroende på om jag ska lita på den kalibrerade refraktometern eller den kalibrerade hydrometern. Oavsett vilken som visar rätt så är det riktigt bra siffror och jag slutade på mellan 7 till 9ö över min gissade vörtstyrka baserat på 80% brygghuseffektivitet. Själva mäskeffektiviteten uppmätte jag till 97.6% vilket är riktigt maxat även det. Nu ligger det absolut inget likhetstecken mellan hög effektivitet och god smak, det ska man komma ihåg. Det är snarare så att det kan vara tvärt om. Hög effektivitet innebär ju mindre malt per liter öl och mindre malt ger mindre maltsmak. Jag brukar tjata om att det är ett stabilt värde som är det viktiga och det står jag fast vid. Mitt riktmärke är mellan 75%-80% brygghuseffektivitet om jag tar hand om hyffsat mycket av vörten mot slutet av humle- och druvsepareringen. Är jag lat och låter skräpet sedimentera (och att jag häller en del vört i avloppet) så sjunker såklart brygghuseffektiviteten medan mäskeffektiviteten är konstant. Det finns ett sätt att sätta upp Beersmith så att den visa mäskeffektivitet som ”Measured Efficiency” om man ofta brygger välhumlat varvat med låghumlat och tycker brygghuseffektiviteten spretar väldigt beroende på ölsort. Det handlar såklart om att humlen suger upp en hel del vört och om man inte pressar ut den vörten så blir siffrorna dessvärre missvisande i programmet. Genom att nolla ”loss to Trub and Chiller” under ”Equipment Profile” så tas inte de värdena hänsyn till och mäsk- blir lika med brygghuseffektivitet.
Plus och minus för dagen
+Filterdiskarna fungerade klockrent.
+Hög effektivitet
+Prickade pH spot on
+Underbart med disk på plats!
-Min nya krankombination saknade gängtejp och läckte så jag fick i panik byta mot den gamla kranen medan det fanns varmt vatten i Braumeistern. Det gick med nöd och näppe!
-Svårt med avledning av ånga när delarna inte passade in under takhöjden
-På tok för dåligt med avlastningsytor vilket kommer avhjälpas med min diskbänk.
-Hussysslor och barnpassning störde delar av bryggdagen
Sammanfattning
Jag är nöjd med min första bryggdag i nya huset och nya bryggeriet. Det känns otroligt skönt att äntligen vara tillbaka i sadeln. Jag hade en helt annan plan för bryggdagen inklusive recept och test av mer ny utrustning men det är väl egentligen ingen större brådska med de sakerna. Så jag får väl chilla ner lite helt enkelt…
Provsmakning
Kommer om några veckor…
Kvarn för maltkrossning
Kinavågen lirar fortfarande perfekt.
Min nya kran som jag ska sätta gängtejp på.
Originalkranen som det egentligen inte är något fel på förutom flödeshastigheten. Liten och kompakt som tusan.
Sista bilden med skyddsfilmen på, tog bort den nyss…
Före start av mäskning. Jag har gummilisten enbart runt övre stora filtret för att undvika skal som smiter längs kanterna men jag tror det är onödigt nu med nya fiterdiskarna.
Mäskstart
Nivån mellan rör och omgivande mäskvätska när jag fyllt upp med extra vatten.
Äntligen en diskbänk med avlopp i bryggeriet! Vattenkranen är något spartansk dock…
pH-mätning
Den klara och fina vörten vid mashout.
Kylskåpsgallret får jobba vid lakning när jag gör 60-liters-batcher.
Det var lite för mycket att montera med FastFerment för att jag skulle hinna före denna bryggdag var slut så det får bli till nästa bryggning. Söt liten pjäs det där!
Kok med distans under huvan för att hålla kokintensiteten på en nivå lägre än ni kunde se i slutet på införfilm.
Dom ser plastiga ut gardenakopplingarna men det är aluminium och rejäl kvalité.
Torrjäst för smidighetens skull. Anledningen till de två olikäa jäststammarna (US05 t.v. och BRY-97 t.h.) var att Vårby Vin bara hade 1st BRY och jag ville ha 3 påsar. Mina två mätglas i pyrex har jag micrat med 1dl vatten i 3 min och sedan låtit svalna till ca 25c (mätte aldrig temperaturen i ärlighetens namn utan rock’n’rollade skiten).
OG-mätning på 1.055
Gött att bara kunna låta allt ligga framme och torka istället för som tidigare att grejerna låg i vägen i köket.
Min nya bryggbänk jag ska ordna ställning till. Skönt me rejäla avlastningsytor som klarar tuffa tag.
Provsmakning av Ella – IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Lätt disig gyllene öl med högt fluffigt offwhiteskum som lämnar ycker rester på glaset.
Arom G
Mycket kraftig humlearom åt mogen tropisk frukt. Medel jordgubbar, liljor, grapefrukt, sommaräng, lite mjölk och ett uns gräddkola (ej diacetyl). En låg maltdoft finns i bakgrunden. Något jolmig och tvär beska i endnoten.
Beska IG, för hög
Kraftig ovh vass. Hänger kvar länge både framtill och bak på tungan
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig.
Smak och eftersmak G
Smaken är fruktig och besk med mycket tropiska frukter, ananas och grapefrukt. En del citronskal.
Stor och krämig munkänsla och låg restsötma.
Balans IG
Delvis balanserad åt det beska hållet.
Kolsyrenivå G
Högt kolsyrad för stilen men fullt godkänd.
Teknisk kvalite G
Välbryggd utan felsmaker eller köldgrumling.
Summerat omdöme
44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk
25p, Ej typriktig
Övriga kommentarer och råd
Beskan är för rivig på en i övrigt fruktintsnsiv IPA. För stilen finns något för lite karamell vilket öven det drar ner poängen lite.
Lindhs kommentar
Okej, jag tog i lite för hårt med sena humlegivor helt enkelt. Humlesmak och arom blev det så det räckte och blev över men det blev för mycket beska. I övrigt är ölen mycket god men jag borde avvaktat med minst hälften av humlen till under 80c på hopstanden för att minska beskan. Kompisar som smakat den tycker dock den är väldigt god men jag är extremt kritisk mot mina egna alster.
Ella som humlesort får godkänt med dess kraftiga fruktinslag som kompletterar Citrans någon endimensionella smak.
Provsmakning av Humlerensaren IPA, 5.9%
Färg och utseende G
Gyllene öl som är blank med hög, krämig vit skumkrona som ligger som ett lock genom hela glaset.
Arom G
Doften är kraftigt humlig med grape, lätt kåda, uns av karamell och medelhög citron.
Beska G
Stor och burdus beska som är lång men ganska mjuk i kanterna.
Alkohol G
Lätt alkohol som inte tar för sig. I svagaste laget.
Smak och eftersmak G
Smaken är även den kraftigt humledominerad med generisk humlesmak, något grön och gräsig maskrosig humle,
Balans IG
Balansen slår över mot beskan. Alkoholen klarar inte av att väga upp och karamellighet saknas för stilen.
Eftersmaken är humledominerad. Låg restsötma och medelstor kropp.
Kolsyrenivå G
Lagom med kolsyra för stilen. Mjuk.
Teknisk kvalité G
Välbryggd utan felsmaker.
Summerat omdöme (44-50 Excellent, 35-43 Mkt bra, 28-34 Godkänd, 20-27 Ej typriktig, Under 20p Problematisk)
25p Ej typriktig.
Kommentar
Trots en betydande alkoholhalt är beskan dominerande på ett sätt som jag tycker är obalanserat. Något tvär beska drar ner betyget en del. Icke stiltypisk men god och ganska lättdrucken trots allt.
Lindhs kommentar
Det är det här som är problemet med hopstands, det är svårt över 80c att förutse hur mycket beska humlen kommer bidra med och Beersmiths uträkningar är väldigt approximativa. I detta fall blev det något för mycket beska och även om ölen är helt okej så är det inte någon av mina bästa. Lagom till beskan avtagigt med lagringen så har även humlesmaken blivit något dämpad i aromen.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XX
Nu är det mindre än en vecka kvar till flytten till nya huset och mitt nya bryggeri. Senaste tiden har varit väldigt hektisk både på jobbfront och hemmafront men jag fick ändå lust att köra en spontanbryggning såhär kort innan, även om den fria jästemperaturen i lägenheten kommer innebära en mindre bra öl. Det gjorde att jag slappnade av lite allmänt med det bryggtekniska i vetskapen om att det ändå blir lite höftande.
Bryggningen blev med BIAB-metoden och min 36-literskastrull men inte utan stegmäskning för det, en Hefeweizen kräver sina steg! Stegen blev däremot inte riktigt som planerat pga barnpassning, så ferualsyrarasten som var tänkt på 20 min blev 30 (springcykel), proteinrasten uteblev och det blev en kombinerad beta- och alfaamylaserast på 66.0c vilket sjönk till 65.0c på en timme. Jag gjorde en extrainsatt extra alfaamylaserast på 72c i 10 min vilket gav min 2ö mer vilket visade sig skulle behövas när jag mätte med min refraktometer. Utmäskning blev på 76c istället för 78c för att snabba på bryggdagen ytterligare (tvungen att stresskoka makaroner). 60min kok, endast bittergiva på 50g Tettnang, kylning till 18c innan pitch av min 10 dagar gamla förkultur (jobbstress och flyttstress sköt upp bryggdagen en vecka).
Receptet justerades från föregående gång främst för färgens skull. Jag har märkt att min BIAB-teknik ger ljusare öl än med Braumeistern vilket kan bero på flera orsaker men jag misstänker det längre och betydligt kraftigare koket. Jag har tyvärr bara bryggt med Braumeistern en gång sedan i somras så jag får lov att återkomma framöver med reflektion kring just färg. 10% av basmalten (pilsnermalt) byttes ut på Münchnermalt medan vetemalten stannade kvar på 60%. Malningsgraden på 1.0mm hade jag kunnat minska på med BIAB-metoden för att öka mäskeffektiviteten men jag gillar att hålla vissa saker konstanta, malningsgrad är en sån sak.
Jag var lite orolig för att förkulturen skulle ha hunnit bli dålig eftersom dels jästen varit länge sparad i kylskåp men även att själva förkulturen stått länge i väntan på bryggdagen. Så blev inte fallet, det tog 12 timmar innan det bubblade i rasande fart i jästhinken.
Teaser
Livet går som sagt lite upp och ner ibland vilket märks när det duggar allt mer sällan med blogginlägg. Under våren/försommaren kommer jag dock börja brygga betydligt oftare igen med mycket fler tester än jag gjort under 2015 men jag har även ett gäng produkt- och råvarurecensioner jag ska bjuda på. Jag har inlett ett sammarbete med Humlegården där jag ska prova och recensera produkter till bloggen. Recensionerna kommer vara så objektiva jag kan få dom, i vanlig ordning, men för säkerhets skull kommer jag nämna vem som tagit initiativet till testet eller om jag köpt själv. Jag släpar även efter med en rad produkter jag köpt senaste halvåret som jag ska grotta ner mig i. Detta börjar alltså redan om några veckor!
Min kära Gresinger tuffar på i vanlig ordning.
Det skallösa vetet.
Jag har tröttnat på att ha slangklämmor och slangar på min Cervisia kylspiral. För att underlätta torkning efter disk har jag bytt dom mot klämringsövergångar och garderakopplingar, allt i metall såklart. Underlättar även hantering vid diskning.
Absolut noll läckage från denna uppgradering. Efter användning då diskar jag spiralen och så ska jag skaffa en krok i taket i bryggeriet där spiralen får droppa av hängandes uppochned. Detta kommer minska risken för ångpuffarna som kan bli om lite vätska står kvar i spiralen från föregående bryggning. Tanken är även att spiralen ska palla ett varv i diskmaskingen vid behov. De fyra delarna (två av varje) köptes på Biltema och installationen var bara att trä klämringskopplingen på röret, skruva åt med skiftnyckel och sen skruva på gardenakopplingen för hand. Tog någon minut. Rekommenderas!
För att min något stora biabpåse ska hålla sig inom kastrullen så har jag en klämma som är lättare att få ner nära maltbädden istället för en knut. Om det är något jag ogillar vid bryggning så är det kladd på fel ställen som t.ex. induktionsplattan.
Receptet
| HEFE XX (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 27.96 l Batchsize: 22.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.045 SG FG: 1.010 SG ABV: 4.6 % IBU: 12.8 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 50.00 g
|
Provsmakning
Halmgul till gyllengul och kraftigt disig öl med högt fluffigt och gräddigt skum av vit karaktär. Lämnar väldigt mycket rester på glaset.
Doften är lätt gräddig med lätt banan och lite päron. Endast inslag malt i doften. Kryddnejlika finns fast på låg nivå.
Smaken är lätt maltig med medelhöga vetetoner, lite vetedeg. Lite päron finns även i bakgrunden ihop med en diskret plåtighet. Något syrlig eftersmak vilket ger balans åt päronsmaken.
Lätt munkänsla och lätt kropp delar eftersmaken ihop med en lätt och kort beska.
Medelhög kolsyra som är lätt stickande.
Kommentar
Det fanns en hel del banan i början av denna öls liv på fat men även inslag av svavel, inte helt konstigt med tanke på den höga och okontrollerade jästemperaturen. Efter en dryg vecka på fat försvann svavlet och bananen levde kvar allena några dagar fast på låg nivå innan den slutligen sjönk till låg nivå. En väldigt lättdrucken vardagsöl som varken är bu eller bä. Den är inte godkänd stiltypiskt för en hefeweizen då både banan och kryddnejlika är på för låg nivå. Jag visste att denna öl inte skulle bli så bra redan när jag bryggde den men ville ändå göra den för att kunna tappa upp en öl från min kegerator när vi väl var inflyttade i nya villan. Det jag har jag gjort nu och den magiska känslan att återigen få tappa upp min egna öl var tio gånger bättre än hur själva ölen smakade, men vad gör det…
OT: Idag var elektrikern här och jag fick en egen säkring och sladd på 16A till Braumeistern så premiärbryggningen i nya bryggeriet är stundande!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Mosaic/Columbus – Modern Ljus Lager, Biab
Hur ska man gå vidare när man känner att ett recept och ett koncept är färdigutvecklat och ölen blev som man tänkt sig och planerat för en längre tid? Jag känner att min senaste Moderna Ljusa Lager ”Citra/Simcoe” blev som jag tänkt mig min humlade, lättdruckna husöl och jag kan inte hitta något att förbättra med recepet i nuläget. Från början var det min välhumlade APA jag skulle utveckla men resan slutade i en annan ölstil och mina smaklökar har verkligen utvecklats under resans gång. Så jag lägger projektet på is tills vidare och brygger den igen om ett halvår och ser om jag tänker lika som nu. Men jag ville ändå brygga en humlad öl, därför fortsatte jag inte utvecklingen med samma recept och med eventuella finlirsförbättringar utan tog några tvära kast åt i sidled. Jag bytte humlesorter mot några som behövde användas upp från frysen, Mosaic för fruktigheten och Columbus för lite jordigare smaker och blandade även i lite karamellmalt för färgen och restsötmans skull.
Bryggningen hade två avvikelser, en liten och en större. Den lilla var pH:t som blev 0.1 högre än beräknat efter konstens alla regler i två kalkylatorer (Bru’n och Ez) vilket jag lät bero då jag ändå fick ett bra pH 5.4. Det är absolut inom felmarginalen för pH-mätaren och dess kalibrering men det får mig ändå att klia mig i skallen lite. Den andra lite större avvikelsen var OG:t och batchvolymen som blev tokigt på grund av för klent bortkok. Väldigt egendomligt då alla väsentliga siffror var samma som förra bryggningen. Effektiviteten på både mäskningen och bryggningen blev dock i linje med förväntningarna fast med 3 liter över och 4 pinnar Öchsle under, mycket egendomligt… Självklart hade jag kunnat kompensera detta genom att koka en halvtimme mer men jag tyckte preboil gravity var bra så jag mätte inte fören efter kok. Jag tror inte jag kommer undersöka orsaken så mycket djupare eftersom detta ändå är en bryggmetod jag inte kommer använda så många gånger till. Klent kok eller mätfel skriver jag som notering och tror ölen blir precis lika god ändå.
Mäskningen var inte klar efter 60 minuter, låg PreBoilGravity, så jag tog ut barnen till en lekpark en timme vilket gav mig 10 Öchsle-pinnar mer. Det finns tester på nätet som säger att 30 min mäskning räcker och att 60 min är onödigt, jag håller inte med. 30 min KAN räcka eller kanske räcka tillräckligt för många, speciellt om alla övriga förhållanden som pH, salter och mäsktjocklek (förhållande mellan vatten- och maltmängd) är perfekt. DÅ kan det gå snabbt och har du bråttom så kan du absolut snabbmäska. Men bli inte förvånad om det finns stärkelse kvar och ditt OG inte blir riktigt vad du tänkt dig. Tio pinnar tycker jag är värt att ta en kopp kaffe till för, det är ju inte superjobbigt att låta 30 minuter till gå när man ska vänta en månad på slutresultatet…
I övrigt en ganska ospännande bryggning att rapportera om. Krossa, mäska, lyfta påse, skumma av allt biab-slemm, koka en timme, kyla, saftsila (japp, den j**vla saftsilen är tillbaka pga den mindre batchstorleken), syresätta och tillsist pitcha jäst. Jag kylde till 15c och bar upp hinken de fyra trapporna till vindsförrådet för att låta vörten sjunka de sista 5 graderna över natt, jästen åkte alltså i först dagen därpå. Jästen, 34/70, är den tvättade jästkakan av föregående batch. Vindstemperaturen har inte riktigt återhämtat sig sedan köldknäppen för någon vecka sedan, trots 9c ute senaste dagarna. Omgivande temp är 7c så jag får låta denna hink stå några dagar extra innan det blir tal om någon diacetylrast. Det puttrade lite sakteliga ur jäsröret dag 3 så något händer därinne i hinken trots kylan…
Jag köpte ett grått liggunderlag från Classe denna gång bara för att det ska bli lite ljusare på bild för er. Det var väl omtänksamt av mig?
Samma gamla BIAB-påse och ingen falskbotten. Funkar hur bra som helst och bränner inte fast som vsb.
Lite av det där sista mjölet som är svårt att undvika på toppen av maltbädden men annars är jag nöjd med krossningen. Körde på 1.0mm som jag även har till Braumeistern även om BIAB klarar betydligt finare krossning.
Jag gör alla pH-mätningar runt 20c för jag tycker inte det blir stabila mätningar annars.
Preboil Gravity
BIAB-slemmet som tog mig 6ggr att skumma av.
Min saftsilsduk av nylon som är mycket bättre än tygvarianterna. Släpper igenom vörten snabbare men separerar ändå humle och druv.
OGt som jag inte litar på helt. Eller om det är PBG med refraktometern som inte var helt hundra.
Receptet
| Mosaic/Columbus MLL_biab | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 26.50 l Batchsize: 20.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.011 SG ABV: 5.3 % IBU: 32.7 IBUs EBC: 7.9 EBC Color
Total humle: 200.00 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort BryggData Brygganteckningar Mäter pH efter en kvart: pH 5.39 på 24c, ska vara pH 5.29 enligt beräkning. Provsmakning |
Provsmakning
Lätt disig och mörkt halmgul öl med högt, moussigt vitt skum med väldigt bra skumstabilitet. Påvisar en lätt köldgrumling, ser dock disigare ut på bilden pga kondens.
Doften domineras av stora mängder mogna grapefruktskal ihop med en stor dos fräsch och frisk pilsnermaltdoft åt det gräddiga hållet. Spårnivå av diacetyl gick att finna när ölet var rumstempererat, dvs knappt detekterbar och absolut nollnivå vid 10c. I övrigt fina humlearomer på hög nivå.
Smaken är fyllig och stor med främst grapefrukt och grankåda. Endast en mycket lätt karamellighet går att skönja med tungan rätt i munnen. Kexig malt på medium nivå.
Tydlig och ren beska på medelhög nivå. Beska är varken kort eller lång.
Mycket lätt alkoholstöd på rätt nivå i bakgrunden.
Medel restsötma som ger en välbalanserad öl.
Munkänslan är medelhög och nästan lite veteaktig av troligtvis dextriner. Lämnar en lätt kladdig känsla kvar i munnen.
Kolsyra är lätt stickig och moussig, nivån är hög.
Tekniska kvalitén är god utan felsmaker, estrar, fenoler eller andra bismaker.
Kommentar
Lättdrucken och god modern ljus lager där jäsningen gått mycket bra men inte 100% excellent vilket visade sig när ölet blev varmt. Jag är extremt petig med diacetyl men jag vet många vältränade ölnäsor som inte skulle upptäckt diacetyl alls i denna så kanske 1/10 i nivå där 0 är total avsaknad.
Fina och tydliga citrusinslag även om jag föredrar citron och apelsin före grape. Första veckan var den lite tung i humlesmaken men de vassa hörnen mjukades upp sen. Inte alls lika humlefräsch som förra varianten trots samma mängder humle i och utanför kok. Om det beror på humleschema, humlesorter, karamellmalter eller åldern på humlen går det endast spekulera om eftersom jag ändrade så många parametrar på ett bräde. Finaste inslaget med denna öl är gräddigheten från malten som framträder över 10c. God öl men saknar det där lilla extra.
Tillägg
Konstigt nog blev denna öl plötsligt kristallblank över natt. Fatet har stått still flera veckor så exakt vad som skett är oklart (pun intended). Smaken är dock densamma.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XIX – Der Erste Schnee
Idag föll der erste schnee över Stockholms län vilket fick ge namn åt dagens veteölsbryggning. Varför på tyska kanske ni undrar? Reinheitsgebot firar 500 år nästa år vilket jag tänkt uppmärksamma på lite olika sätt både på bloggen och med min bryggning. De tyska renhetslagarna är absolut inget jag följer slaviskt men som jag ändå har ett visst förhållningssätt till och kan uppskatta de historiska värdet av, framförallt eftersom jag brygger så pass mycket tyska ölstilar. Reinheitsgebot uppkom år 1516 i Bayern för att öka kvalitén på öl, reglera priserna och kanske främst skatten. Lagen lever i allra högsta grad kvar än idag även om den justerats genom århundradena. I originalet fanns t.ex. inte jäst med eftersom ingen visste om att jäst fanns innan Louis Pasteur upptäckte det år 1857.
Tomten kom med en ny kastrull (Patina 36l) så dagens bryggning blev en Brew-In-A-Bag utan någon lakning vilket jag annars blir tvungen till med BIAB i min 25l kastrull om jag vill kunna fylla ett helt 19l-fat i slutändan. Inget ont om 25-Biltemakastrullen, för dess pris, men Patinakastrullerna är verkligen välgjorda och av högsta kvalité, tillverkade för att hålla en livstid. Just 36l är den perfekta storleken om man har 20l som slutmål och kör biab men tyvärr finns den modellen inte med tappkran så det får man borra upp ett hål för själv om man vill komplettera, annars går det bra att flytta vörten med hävert eller starka armar. Kör man kylväska eller hink-i-hink så är 30l-varianten bra och den finns med förmonterad tappkran.
Receptet denna vinterdag blev samma som senaste Hefe-bryggningen även om mängderna justerades ner till den mindre satsstorleken. Rastschemat blev min typiska hefe-stegmäskning, mest för att jag började brygga 06.10 (småbarnsförälderlivet i ett nötskal) och hade tid för det. Annars är ju biab tänkt att vara ett lite smidigare sätt att brygga på. Att dela upp en biabmäskning på fem raster är nog inte helt vanligt men de många rasterna gör att tempen inte hinner sjunka på respektive rast även om det excellenta liggunderlaget från Claes Ohlsson hjälper till att hålla temperaturen mycket bra. Mängden handpåläggning blev dock stor med detta förfarande. Saritatyget till min biab-påse bränns inte fast i botten på kastrullen vid värmning trots att jag inte använder något stänkskydd eller annan falskbotten, precis på samma sätt som det går att koka vatten i en bullform av papper direkt på en spisplatta. Andra tyger och påsar fungerar kanske annorlunda men jag har värmt många gånger med påsen i nu så jag kan säga med säkerhet att det inte blir någon som helst åverkan på påsen.
Jämfört med min förra BIAB-bryggningen så märktes den tunnare och mer utspädda mäsken avsevärt när pH:t skulle hamna rätt, trots mina noggranna saltgivor. Det slutade med att jag hade i 10ml lactol innan jag bestämde mig för att det fick räcka. Det något höga pH:t till trots samt avsaknad av lakning så blev ändå effektiviteten hög med 91% mäskeffektivitet och 80% brygghuseffektivitet. Jag får justera ner maltmängden på receptstadiet motsvarande 6ö till nästa bryggning. Jästen blev som vanligt w68 som jag topcroppat från förra bryggningen, troligtvis en lätt överpitch. Jag jäser denna i min 60l-hink eftersom jag vet att 68an har en tendens att skjuta i höjden som en vulkan och gärna lite extra mycket om temperaturen är i högre jässpannet vilket jag är tvungen till nu när jäskylen står på vinden.
Bryggningen gick väldigt smidigt och enda minuspoängen för dagen delas ut till BIAB-metodens höga mängd druv som jag borde saftsilat efter kok. Då skummade jag ändå av riktigt ordentligt strax före uppkok. Jag lät en del druv följa med ner i hinken som jästnäring och resten samlade jag i en burk vid sidan av för senare silning.
Vattenvärmning och morgonkaffe. Gresingern ligger med givaren i vattnet men ger inget bra värde utan omrörning av vattnet först.
KalciumSulfat, inte så Reinheitsgebot.
All vete hamnade överst med sitt karaktäristiska utseende utan skal. Inte heller vete var okej enligt första renhetslagen eftersom det skulle reserveras till brödbakning.
Jag hittade ingen rem till BIAB-påsen så jag fick ta en halsduk. Kastrullen såg lite vinterklädd ut dagen till ära.
Påsen är mer lämpad för denna kastrull än min lille så det blir inget spill utanför.
Proteiner som håller på att koagulera inför ”hot break”. Kör man BIAB får man extra mycket fällning av detta slag och ett tips är att ta bort det med en hålslev före det börjar koka så minskar risken för överkok avsevärt.
Såhär ser skräpet ut som annars hade fastnat i en vorlauf.
Tettnanger 50g.
OG på 1.054 vilket jag kontrollmätte i hydrometer också.
Även min kylspiral passar bättre till denna kastrull men flertalet varv är faktiskt ovanför ytan. Skulle jag enbart köra med denna kastrull hade jag bundit ner spiralen för snabbare kylning.
Jästslurryn
Receptet
| HEFE XIX_Erste Schnee_biab 36an (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 25.88 l Batchsize: 20.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG ABV: 4.9 % IBU: 13.2 IBUs EBC: 7.5 EBC Color
Total humle: 50.00 g |
Provsmakning
Halmgul och kraftigt disig öl med väldigt hög skumkrona. Skummet har bra stabilitet och lämnar mycket rester på glaset.
Doften domineras av medelstarka fenoler i form av kryddnejlika och något mer återhållna estrar som manifesteras som banantoner. En lätt ton av fruktkaka typ päron finns i bakgrunden. Mycket små inslag av högre alkoholer och aceton.
Smaken är väldigt vetedominant med fräsch pilsnermalt som stöd. En bra maltighet lämnar över stafettpinnen till en örtig kryddnejlikaton ihop med lätt banansötma. Väl utjäst och med en diskret beska som balanserar.
Ganska stor kropp som ger en fyllig munkänsla. En lätt kladdig känsla finns kvar i eftersmaken.
Låga till obefintliga humleinslag. Lite jolmig eftersmak.
Kommentar
Den här veteölen blev för ljus trots att receptet är identiskt med min förra veteöl. Detta beror såklart på att jag bryggt den med annan utrustning på lägre effekt och dessutom kortare koktid. Den har fina kryddnejlikatoner men det finns utrymme att öka dessa något. Bananestrarna är dessutom för låga för min smak. Den okontrollerbara mängden jäst och ostyrda jästemperaturen gör att jag inte kan härleda orsaken djupare än så tyvärr. Att det var större jästmängd och/eller piggare jäst än förra gången märktes tydligt på den totala avsaknaden av svaveltoner från jäsningen, både under jästiden och första lagringsveckan på fat. Trots svaga inslag av jäststress blev ändå denna veteöl väldigt drickbar och jag njuter av den dagligen. I början kunde jag kyla fatet på balkongen men sen kom Bore och slog på -17c så nu dricks den tyvärr rumstempererad. Jag räknar ner dagarna tills flytten och mitt nya bryggeri!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Citra/Simcoe – Modern Ljus Lager, Biab
Jag har kommit fram till att min Braumeister 50l inte är smidig att brygga med i vår lilla lägenhet, dels på grund av den stora storleken den tar upp i köket under en hel dag, dels för att disken är krånglig i badkar och dels eftersom vi inte har 16A. Braumeistern får därför bo undanstoppad i garderoben en tid men inte allt för länge för vi har äntligen skrivit på papper på ett hus där jag ska bygga mig ett nytt bryggeri! Flytten går i april och nya hemorten blir Nykvarn, sydväst om Stockholm. Eftersom jag inte vill stå utan öl och vara utan bryggningar i fyra månader så får BIAB-påsen dammas av och jobba för mig igen. Dagens öl blev en Modern Ljus Lager eftersom jag tidigare förköpt mig på humle (3kg) jag behöver göra av med före flytten. Detta är nästa iteration på mina gamla husöl ”Lindhs Pale Ale” som sen blev sedermera blev en modern ljus lager (Misantropen och Altruisten) efter jästbyte. Jag skippar att ge denna ett namn tillsvidare (öppen för förslag) i brist på inspiration. Receptet var inga konstigheter med förutom att jag skippade alla mörkare/karamelliga malter och istället mäskade lite högre än vanligt. Mest för att kastrullen ändå tappar någon grad under mäskningen men även för att få lite kropp till humlen. Carapilsen på 5% fick vara kvar dock. Citra och Simcoe som humle men i komposition 50/50, detta mest för att slippa ha öppna påsar i frysen. Jästen blev 34/70an även denna gång. Jag satsade på ett OG på 1.048 eller 12 Plato vilket är min nya standard för husöl.
Bryggningen gick bra och smidigt utan några direkta problem mer än att jag var tvungen att gå ut till en lekpark med sonen direkt efter inmäsk. Mäskade 60m, körde några liter 67c vatten ner i mäsken före jag lyfte påsen och lakade med ytterligare några liter för att nå min tänkta kokvolym. 60 min kok med protafloc och jästnäring på 15m. Eftersom min kastrull bara rymmer 25l och jag hatar överkok så kokade jag lite mindre volym än tänkt och fyllde på med 3l vatten nära kokslutet. Jag prickade mina 1.048 med hjälp av spädning då effektiviteten blev en del högre än förväntat. Kylningen gick snabbt med den stora kylspiralen och det kalla decembervattnet men för att spara miljön så lät jag sista graderna sjunka på balkongen i mörkret istället. Sen i med förkulturen, vispa i syre med ballongvispen och bära jäshinken fyra trappor upp till vinden som håller ca 10c.
Mina spännremmar är borta i kaoset på vinden så det fick bli lite julsnöre runt påsen.
Inmäsknignen gick bra med lite mer degbollar än jag är van vid med Braumeistern där jag ofta mäskar in svalare än såhär.
Mina bryggverktyg saknar en lämplig verktygslåda.
Lakvattenvärmning i tre kastruller för att få tillräcklig mängd. Jag ska byta ut Biltemakastrullen med hjälp av tomten tänkte jag.
pH mitt i prick utan någon mjölksyra.
Dags att lyfta påsen för lakning eller sköljning av malten som det mer handlar om i detta fall.
Kastrullen är i smalaste laget för min biabpåse som är sydd till en Patina 50l och därför blir väldigt bred.
Alla proteiner vid uppkok är en av nackdelarna med BIAB. Några minuter med en hålslev så är de dock lätta att få bort.
Påsen får rinna av över vasken.
Ytterligare än en gång, Biltemakastrullen funkar med vissa induktionsplattor även om Biltema säger att det inte går. Kjell&Cos Rubicson-induktionsplatta funkar riktigt bra och med isolering som här duger koket till 23l utan problem.
Min stora kylspiral är något överdimensionerad för dessa småbatcher.
Citra och Simcoe i väntan på kok.
Test av kranvattnet bekräftar 0an.
Refraktometern sa 1.046-1.047 och då krävdes det flera mätningar med lite olika resultat varje gång, jag måste labba mer för att hitta felkällan. Min kalibrerade hydrometer sa 1.048 och den litar jag på.
Bra färg och bra coldbreak.
Receptet
| Citra/Simcoe MLL_biab biltema (Modern Ljus Lager) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 26.94 l Batchsize: 22.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 80.00 % OG: 1.048 SG FG: 1.010 SG ABV: 4.9 % IBU: 37.0 IBUs EBC: 5.6 EBC Color
Total humle: 200.00 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort |
Provsmakning
Halmgul och snudd på blank med mycket högt fluffigt skum, små bubblor och lång hållbarhet.
Doften domineras av stor citrus åt det runda mjuka hållet, citronfräsch ja men inte citronvass. I bakgrunden finns en diskret och lätt tallbarrighet som stöd. En lätt fräsch maltighet finns att skönja. Lite gräddig malt dyker upp när den blir varmare.
Smaken är lent maltig åt det söta hållet utan att vara gräddig. Humle på hög nivå finns med främst stor citrus. Ganska tung humleeftersmak.
Restsötma på en medellåg nivå och en behaglig beska runt 25 ibu ger tillsammans med en fyllig kropp en trevlig munkänsla.
Kolsyran på medelnivå är len och lättsam.
Något kladdig eftersmak.
Kommentarer
Det här var en spännande öl att jäsa mer än att brygga. Jag fick förlita mig helt på omgivande temperatur på lägenhetens oisolerade gemensamma vindsutrymme och precis när det blev dags för diacetylrast dök temperaturen där uppe från 8c till 3c så det var i sista sekund jag han ta ner hinken för temphöjning, flytt till fat och torrhumling. Jag jäste denna i en jäshink i ett avstängt kylskåp i vindsutrymmet så viss isolerande effekt bör ha gett jästempen någon grad skjuts, kanske 10c första veckan?
Ölet är fräscht med absolut noll felsmaker. Färgen är i det ljusare spannet av vad jag vill att dessa öl ska ha men helt klart väl godkänt. Övriga utseendet med blankhet är hyffsat brilliant trots det extremt svaga diset från torrhumlingen. Skum, kropp och beska är perfekt i balans med restsötma och maltighet. Alkoholhalten är även den mitt i prick på 4.8%, grym hinkabilitet. Den är dssutom fylligare och mjukare än de kommersiella varianterna som storbryggerierna månglar ut (Brutal t.ex.). Jag kan inte hitta något annat litet fel än den något kladdiga humleoljaeftersmaken som torrhumlingen bidragit med, något jag ogillar. Ölet har hållit sig riktigt välhumlat på fat i flertalet veckor så hanteringen är jag också nöjd med, noll oxidering av humle. Vad jag ska förbättra till nästa gång vet jag faktiskt inte, det här är en riktigt bra öl, men jag är ändå inte blåst av stolen. Troligtvis är det att jag gjort några väldigt snarlika öl tidigare och de här extra procenten finlir ger inte någon överraskande effekt. Kanske är det något i den svagt söta doften som stör, det som doftar lite Gott&Blandat.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2015
Varje december hålls en julmarknad på Skansen och Svenska Hembryggareföreningen, SHBF, har som tradition att brygga öl på gammeldags vis, i tidstypiska kläder, de åtta dagarna som marknaden hålls. Det är åtta bryggarlag som tar hand om var sin dag och bryggningen sker över öppen eld i kopparkittlar och med träkar som mäsk/lakkärl. Förutom att visa hur öl bryggdes förr i tiden så bjuds det på hemgjord lättöl (en amerikansk APA på 2.2% från oss) och hembryggarinformation till besökarna. ”Sprida ölbryggandets evangelium”… Jag fick äran att vara med lördagen andre advent och vi bryggde en engelska IPA med recept från 1868. Receptet bestod av Maris Otter, East Kent Golding och Burton-jästen (kanske lite kalciumsulfat också när ingen besökare såg). Ganska rikligt av samtliga ingredienser dessutom för att få rejält med ”malla”. Tanken med ölen som bryggs av ”lagen” är att ha en återträff i februari där man tävlar med sina öl men kanske främst samlas för att ta en bärs och snacka skit. Om vår historiska humlebomb, som historiskt sett borde lagras minst ett år, hinner bli vettig tills dess får den närstående framtiden utvisa. Vörten smakade, trots ofrivilliga brister i bryggteknik och till viss del sanitet, väldigt bra och lovande!
Bryggningen gick oväntat smidigt trots gammaldags utrustning och avsaknad av en del viktiga verktyg till bryggverket, t.ex. var mäskpaddeln och rätt spigot till lakkärlet borta. Mäskkärlet höll värmen väldigt bra efter en förvärmning och vi fick till en rikigt fin och blank vört med några liters recirkulering, och då snackar vi falskbotten av juteväv med kulkoppling i form av en täljd träbit! Koket var kraftigt med fint rull och den egentliga enda svaga länken i kedjan var kylningen som skedde genom att kokkittlen sänktes ned i en stor träbalja med vatten vi fick hämta manuellt med plåthinkar från en tappkran 200 meter bort. Det tog cirka 90 min att komma ner till 20-strecket från kok…
Sammantaget en väldigt trevlig dag med mycket rök i skägget, blåfrusna ben och många trevliga samtal med nyfikna besökare. 25 liter IPA-vört blev resultatet och 40 liter hembryggd lättöl bjöds ut på dryga halva öppettiden. Tyvärr fick en hel del besökare vara utan öl med andra ord. Jag hoppas bli inbjuden till fler bryggningar på Skansen och ser fram emot att smaka resultatet!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefe XVIII
Jag trodde jag skulle kunna vänta med att brygga tills vi flyttat till hus igen men eftersom det verkar vilja dra ut på tiden så gick det helt enkelt inte att stå emot brygglusten längre. Jag tänkte först köra en biab-bryggning i min lilla kastrull eftersom lägenheten inte har 16 ampere som stora Braumeistern kräver och dessutom är spiskontakten fast installerad, en perilex till schuko-kontakt skulle fungera annars. Efter att ha funderat lite kom jag på att den stora Braumeistern har värmekällan uppdelad på två värmeelement, ett yttre på 1200 watt och ett inre som är samma element som till lilla Braumeistern, dvs 2000w. Genom att dra ut kontakten till 1200w-elementen ut kontrollboxen så räcker det plötsligt med en 10A-säkring och men en minskad kokmängd till ca 25 liter bibehålls ett bra kok trots reducerad värmeeffekt. Efter lite googlande och hjälp från Braumeisters Sverige på Facebook visade det sig att detta var bekräftat som en helt okej metod enligt Ralf på Speidel. Metoden kan även användas för att kunna mäska med mindre mängd, dvs till starkare öl, eftersom yttre värmespiralen inte behöver täckas under mäskningen.
Min jäskyl står på vinden utan strömkälla och därför uteslöts genast tanken på kontrollerad jäsningstemperatur så en ale fick det bli, närmare bestämt en hefeweizen… Receptmässigt tänkte jag öka färgen lite mer än senast men jag hittade inte min andra låda med specialmalter på vinden så det fick räcka med de 150g melanoidmalt som fanns kvar i påsen som färgbidrag och ”dekoktionssubstiut”. Drog på lite mer vetemalt för att jävlas med Braumeistern då vetemalt saknar skal och ska vara svårjobbat men med de två kraftiga pumparna var det inga problem under mäskningen alls, inte heller under avrinningen/lakningen.
På grund av tidsbrist startade jag mäskningen rätt in på en försockringsrast och denna gång körde jag dessutom enbart med en kombirast på 67c i en timme innan Braumeistern fick stega upp till utmäskning 78c i 10 minuter. De 2000 watten räckte till en fullgod mäskning på 45l och dryga 7kg malt utan för långa väntetider. Lakning skippade jag idag också eftersom jag ville hålla nere totala volymen med den reducerade effekten. Jag lyfte alltså bara till övre pinnarna och lät droppa en kvart innan maltröret flyttades till diskbänken. Preboil Gravity satt som den skulle och med huvan på plats påbörjades koket. Min tanke var att om ifall koket inte skulle bli tillräckligt kraftigt så skulle jag tappa ur några liter men det blev fullt ös med skumbildning ända upp till huvan så batchvolume hamnade på ca 35l. Utan huva dog koket dock snabbt så utan den hade jag fått koka 10-15l mindre. Inga konstigheter med bryggningen i övrigt, kylspiral på 15m ihop med lite jästsalter, skippa protaflocen eftersom det var en veteöl som kokades och slutligen kylning till 18c och pitchad w68. Jäshinken fick stå i vardagsrummet första dygnet men sen kom de klassiska svaveltonerna denna jäststamm är känd för att producera så den fick stå i sovrummet vid ett fönster för vädring. Efter 3.5 dygn var SG nere på 1.018 från ett OG på 1.050 så ganska nära slutmålet på kort tid. Explosiv jäststamm det där… Kvar är en sekundärlagring som sker i samma jäshink innan ölen ska flyttas till två fat och ut på balkongen. Så nu hoppas jag på en bra jäskylstemperatur utomhus i november och december, annars blir det ofrivillig eisbock för hela slanten…
Mittersta kontakten på min BM50 går till den yttre spiralen men det är inte säkert det är på samma sätt med nya kontrollenheten. Det är dock fortfarande ”full pudding” i kontakten som blir exponerad baktill så håll undan fingrarna!
Barnfri höjd uppnåddes genom att brygga på spisen. Någon ergonomi var det inte tal om denna gång och lyftet av maltröret blev i en seg vinkel…
Låg nivå på mäsken denna gång men volymen efter start räckte för att täcka den yttre värmespiralen även om det inte behövdes.
Avrinning med utebliven lakning som sagt.
Jag tänkte ett tag att jag skulle byta originalkranen mot någon större men den fungerar faktiskt riktigt bra nu och dessutom står den inte ut så mycket som alla tredjepartslösningar med kulkopplingar och nipplar jag sett.
Lägenheten saknar köksfläkt men har en lucka i takhöjd. Dit kunde jag dra min flexibla ventilationsslang för att leda ut all kondens. Resultatet blev 0% ånga i det lilla köket men fortfarande ganska bra värme.
Kylning.
Brygghandskar och silikonhandske från Ebay för att lyfta på huvan under kok.
Braumeistern visar temperaturen under kylning och den stämmer väldigt bra om man som jag kyler med pumparna igång. Cirka en kvart brukar det ta mig ner till 20c,
Refraktometern visar ett OG på 1.050, mitt i prick!
Receptet
| HEFE XVIII_2000w (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 40.48 l Batchsize: 35.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.012 SG ABV: 5.0 % IBU: 15.6 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul med perfekt färg, perfekt tydlig disighet och hög stabil skumkrona.
Tydlig gräddig maltsötma dominerar och banan återfinns på låg nivå. Tydliga fruktestrar åt äppelmos.
Låg men kvarhängande beska, inga tydliga alkoholsmaker.
Fin maltsötma i smaken med en medium syra som balanserar. Fruktig och god. Ingen humle i smak eller arom. Syra även i smak. Frisk.
Kryddig eftersmak som ej drar åt kryddnejlika eller muskot.
Något metallisk eftersmak och munkänslan är något vattning.
Felbalanserad för stilen. Hög men mjuk kolsyrenivå.
Välbryggd utan felsmaker för stilen.
Ej typriktig.
Kommentarer
Perfekt utseende men för lite estrar och främst total avsaknad av kryddiga fenoler. Trots bristerna så är den väldigt god och lättdrucken. Tydliga svavelföreningar från jäsningen fanns i början på fatet tills de försvann nästan över natt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XVII – FullVolumeNoSparge
Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.
Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.
Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%
Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.
Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!
Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.
Enbart 10g CaCl denna gång.
55 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.
Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.
Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.
Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.
Standard-avrinningsmetoden…
…och under med ett galler för sista avrinningen.
Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 12 plato.
En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?
Här har jag mätt vätskenivån igen…
En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…
Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…
Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.
Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.
Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.
Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.
Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!
| HEFE XVII_3068 (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 58.37 l Batchsize: 46.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.055 SG FG: 1.014 SG ABV: 5.4 % IBU: 11.1 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul öl med en blankhet som återfinns i gränslandet mellan extremt disig till grumlig. En rejäl skumkrona som är vitfluffig och består av små bubblor. Kronan faller ganska snabbt sönder och skummet lämnar sparsmakat med rester efter sig på glaskanterna.
Den friska och rena doften består av banan och en tydlig men balanserad kryddnejlika som drar lite åt peppar. En lätt, gräddig och brödig maltdoft finns i bakgrunden. Ölet hade den så ofta förekommande svavelnyansen i slutet av jäsningen och även första veckan på fat men den försvann helt och hållet i och med lagring en vecka.
Smaken är lätt maltig och bananig med lite ”nejlikabett” i slutet. Inga felsmaker påträffas och inte heller den syrliga päronaktiga bismaken som mina senaste veteöl påvisat.
En fyllig kropp även om restsötman är låg. Alkoholen märks knappt alls och beskan är välavvägd till balanserad.
Omdöme
En riktigt bra veteöl som lirar i samma klass som de stora grabbarna. Tyvärr dricker jag den för varm eftersom jag inte har tillgång till el till min fatkyl som står i vindsförrådet just nu. Jag tror att rätt pH i mäskningen gjorde denna veteöl en rejäl tjänst och det är helt klart min bästa hittills. Liksom tidigare fatade veteöl så ser första halvan av fatet bra ut med rätt mängd dis för att senare bli något för blank med för lite jäst i. Jag har skakat fatet ett flertal gånger vilket inte räcker men sen läste jag rekommendation för kommersiell veteöl på fat; ”Måste konsumeras inom 3 dagar efter fatet öppnats”. Jag har absolut ingen lust att gå över till flaskning även om veteöl är den perfekta ölstilen för det så jag får väl börja skaka fatet oftare eller gå över till mindre fat…
Smakmässigt önskar jag ytterligare en uns mer banan även om nivån är över både Weihenstephaner, Erdinger och Paulaner. Jag har dock märkt att jag har en ganska tolerant smaktröskel för just banan och att jag sätter ribban på en nivå många skulle tycka var obalanserat och antagligen på gränsen till oacceptabelt mycket banansmak. För maxad banan jäste jag denna batch med nästan halv underpitch av jäst, hög jästemp (21-22c i hink), låg syresättning av vörten samt något högre OG vilket sammantaget borde ge extrema banansmaker. Jag tycker dock nivån mest är balanserad emot nejlikan vilket såklart egentligen är att föredra men jag skulle önska att jag åtminstone EN enstaka gång kan få tycka att det blev för mycket banan. Det har jag kvar att lyckas med vid framtida jäsningar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (försök 1) och en hink sommarale
När jag var i Bayern före jul så fick jag tag på en Helles (Schäfflers Premium Gold) som fick mig att fundera ordentligt på om inte det här med lager är något missförstått men kanske främst felbryggt av de stora och svårbryggt för de små. Sedan dess har jag funderat på hur jag egentligen skulle kunna få till något liknande. Speciellt eftersom jag varken har tillgång till receptet eller ens möjlighet att prova den igen, jag hade dessutom några öl innanför västen när jag provade den första gången och flaskversionen jag drack någon dag senare var inte lika god som på fat. Därför blir det en romantiserad drömbild av en maltig men lättdrucken och extremt krispig tysk lager som får stå modell för en ny resa jag tänkt bege mig på. Att jag förr eller senare skulle börja brygga tysk lager var kanske inte helt oväntat men jag tror det finns något där att hämta. Det knepiga med stilen är att allt egentligen är detsamma för de flesta bryggerier; Weyermanns pilsner malt, ett fåtal jäststammar och tyska nobla humlesorter och då främst Hallertauer/Tettnanger. Lika stor roll i denna stil spelar vatten, jässchema och bryggmetod. Här finns mycket att misslyckas med och lära sig av. Att jag inte har koll på min bryggutrustning ännu gör det hela ännu mer spännande. Nu kör vi!
Eftersom jag inte hunnit brygga så mycket med Braumeistern ännu fanns det en rad saker jag ville testa och mäta. Jag har tidigare labbat med olika batchstorlekar och lakmängder vilket har spökat med mina bryggdata en del och denna gång ville jag se mer hur SG och volymer påverkas i de olika stegen samt hur det fungerar med en något större lakningsvolym. Därför mäskade jag med mina vanliga 55l, mätte SG, lakade med 20l, mätte SG, kokade, mätte SG, spädde med 10l vatten, mätte OG. Detta gjorde att jag fick ihop 74l efter kok vilket motsvarar 71l efter kylning med 4% volymminskning.
Vi tar det steg för steg
Mäskade in med 55l på 11kg malt vilket gav 1.052 och 23cm från Braumeisterns övre kant alltså ca 50l. 84,25-(1.5l/cm*23)=49,75l Detta ger grainabsorbtion på 0.47l/kg.
Hade värmt 20l lakvatten men inte bestämt mig om jag skulle använda allt utan det fick bero på mäskeffektiviteten. Med Beersmiths dilutiontool på 50l@1.052 före lakning labbade jag med några olika varianter för att bestämma mig för hur mycket jag skulle laka med:
- 15l vatten ger 65l på 1.040
- 20l vatten ger 70l på 1.037
- 15l lakvört på 1.020 ger 65l på 1.0454.
- 20l lakvört på 1.020 ger 70l på 1.043.
- 20l lakvört på 1.010 ger 70l på 1.042.
Jag bestämmer mig för att laka med hela volymen och landar på 69l och 1.048, alltså betydligt högre än beräknat så lakningens SG måste varit på 1.038. 1.048 var mitt tänkta OG så redan här inser jag att jag kommer behöva späda om detta ska bli den midsommaröl jag planerat för. Efter koket hade SG stigit till 1.053 vilket jag hade kunnat låta passera men med en bra utjäsning så hade den blivit starkare än planerat. Med en nyfödd dotter vill jag dessutom ha något svagare att dricka hemma så jag spädde ut vörten efter kok med 10l vatten vilket skulle gett 1.046 enligt BS men gav 1.042, egendomligt. Detta bör i slutändan ge en öl på ca 4.5% vilket blir perfekt. 74 liter bör räcka några veckor extra dessutom…
För att kunna brygga dessa stora mängder passade jag på att testa nya metoder att laka på. Problemet över 55l efter mäskning är att maltbädden i maltröret hamnar ovanför vörtytan och det rinner inte igenom som det ska. Därför måste röret lyftas högre, antingen med ett rep eller med något mellan röret och Braumeisterkanten. Jag testade några olika varianter;
- Två plankor (2tum4?) som stöd under maltrörspinnarna som det är tänkt att röret ska vila på. Detta blir något för lågt men skulle räckt för 10l lakning utan problem.
- Samma plankor ovanpå Braumeistern där röret kunde vila tryggt. Detta funkade bra men var svårt att placera och vört rann längs sidorna på plankorna vilket medförde kladd.
- Kylskåpsgaller mellan röret och Braumeistern. Denna metod var bäst och klarade av de ca 30 kilona som de utsattes för. Kladdfritt.
Bryggdagen
Även denna bryggning gjordes med overnight mash-tekniken vilket sprider ut bryggdagen över natten och trots den stora volymen var jag färdig inkl disk redan vid lunch. Bryggdagen visar att det på en enkelt sätt går att göra rejält stora mängder öl med Braumeistern och jag har blivit en del klokare hur volymer och SG jobbar. Plankorna åker tillbaka till garaget men gallret kanske testas igen framöver. Jag får betydligt högre effektivitet av både mäskning och brygghustotalen så den måste jag ta mer hänsyn till. Gummilisten fungerade fint även denna gång.
Receptet
Jag visste redan före bryggningen att det kommer ta ganska många försök att hitta rätt med denna öl. Att experimentera med olika vattenvolymer samtidigt är inte optimalt heller så receptet blir inte så värst intressant denna gång utan mer när jag börjar slipa på finliret efter några bryggningar. Nåväl; Pilsnermalt, 5% Carapils och några nävar Melanoidmalt för färg och lite maltighet. 11kg malt totalt. 150g tettnang (2%) på 20m. 3 paket 34/70 i stora hinken och US05 i en liten till sommaralen.
Data
50l innan lakning på 1.052.
69l efter lakning 20l på 1.048. 96% Mash eff.
63,7l efter kok på 1.053. 96% Brewhouse eff. (wtf?). 5.3l boiloff på 80m.
73,7l efter spädning 10l på 1.042 vilket bör ge ca 4.5% abv.
Mäskbädden precis efter första lyftet upp till pinnarna.
Såhär är det tänkt att maltröret ska vila vid lakning. Smärtfritt upp till 10l enligt dagens tester.
Vörtvolymen av 11kg malt och 55l vatten efter ca 20 min avrinning. Istället för U-formade pinnen så hade jag plankorna under vilket höjde röret ca 5 cm vilket inte räckte långt samt var knöligt att få på plats.
Lakvattenvärmning
Noggrann lakvattentemperaturmätning!
Metod ”plankorna under röret”.
Hushållspapper för att stoppa ”rinnet” längs plankorna.
Sista metoden med gallret vilket passade bäst för mig. Om ni testar andra varianter så får ni dela med er av era erfarenheter!
I med 20l vatten för lakning.
Snart nått preboil volume, yikees!
På med hatten.
Gummilisten efter mäskning. Det övre filterparet tar jag bort när jag ska laka.
Det tråkiga sista momentet, disken… Samlade första kylningsvattnet i min murbruksbalja och kunde diska med varmt vatten utomhus vilket var trevligt.
Volym efter kok och kylning. Mycket öl blir det!
Provsmakning
Ale:en till vänster och Lagern till höger.
Lindhs premium gold
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank, finbubbligt skum med mycket rester. Snygg!
Doft: tydlig maltighet dominerar doften med pilsnermalt som varvas med münchnerkakigheten, ganska tydlig humledoft av örtig tettnangkaraktär, en lätt syrlighet finns i bakgrunden.
Smaken är maltig med medelkropp och rejäl lagerkvalité, inga smakbidrag från jäsningen. Smakar välbryggt helt utan inslag av kokta grönsaker (dms) eller smör/smörkola (diacetyl) som vanligen förekommer i denna öltyp.
Låg med för stilen perfekt beska. Något lätt avslutning.
Omdöme
En riktigt välgjord och välsmakande tysk lager som absolut inte skäms för sig utan skickar de flesta svenskgjorda storskaligt producerade varianter i sopen. Min första lager jag är riktigt stolt över och som icke ölkännare säger smakar som vilken öl på krogen som helst. I mitt projekt att skapa ”min premium gold” så är maltigheten inte där men färg, beska, humlesmak sitter perfekt. Färgmässigt finns det utrymme för lite fler mörkare maltsorter så jag måste börja labba med malten för att hitta rätt. Ett mycket bra första steg i rätt riktning och en perfekt sommaröl fick jag till.
SommarAle
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank men inte riktigt lika mycket som lagern, finbubbligt skum med mycket rester.
Doft: I mångt och mycket likt lagern med en tydlig pilsnermaltighet men även med en lätt, fruktig estrighet som känns besvärande när man väl druckit den rena lagern. Svaga toner av lakrits/anis finns att skönja, något som påminner om en porter jag drack för 1,5 år sedan. Lite krut. Samma syrlighet om än något svagare.
Smaken är rund, fyllig och tydligt maltfokuserad. Betydligt rundare och lenare med mycket svaga fruktinslag i jämförelse med krispigheten och stramheten i lagern.
Ingen dms eller diacetyl, lagom beska.
Omdöme
Jag borde bedöma denna för sig självt men det är svårt när den känns som lagerns fula kusin. Väldigt ren och lättdrucken ale med tydlig lagerkvalité men det finns den där lakritstonen från en US05 som fått gå utan temperaturstyrning som jag inte gillar. US05 är en grym allroundjäst men den passar bättre till andra ölstilar än denna.
Som addendum vill jag dela med mig av mina skalor jag bedömer färg och genomskinlighet på:
Genomskinlighet
Kristallblank – Ser ut som filtrerad eurolager eller ett glas kran vatten.
Blank – Riktigt bra genomskinlighet men inte det där briljanta, kristalliga.
Lätt disig – En svag hinna som minskar ljusinsläppet men fortfarande anses rejält genomskinlig.
Disig – En tydlig hinna eller filter som begränsar genomskinligheten på ett markerat sätt.
Kraftigt disig – Här börjar det bli svårt att se igenom vätskan och en text på andra sidan glaset är mycket svårläst.
Grumlig – Ogenomskinlig som t.ex. en veteöl.
Färgskala
EBC 3 – 6 Ljust halmgul
EBC 7 – 10 Halmgul
EBC 11 – 15 Gyllengul
EBC 15 – 25 Bärnstensfärgad
EBC 25 – 35 Kopparfärgad
EBC 35 – 45 Mörkt kopparfärgad / Ljusbrun
EBC 45 – 60 Rödbrun / Brun
EBC 60 – 80 Mörktrödbrun / Mörkbrun
EBC 80 – 100 Rödsvart / Brunsvart
EBC 100+ Svart
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Altruisten – Modern Ljus Lager eller India Pale Lager
Till sommaren vill jag ha en redig sommaröl, en gräsklipparöl på 5% som är frisk, välhumlad, ca 30 ibu, ska passa till sommarmat och vara ljus. Mängder av den vill jag ha också. Riktigt hela vägen gick det inte idag, eller det kan fortfarande bli. Vi tar det från början så ni hänger med;
På grund av ”livet i övrigt” har det knappt funnits tid att brygga någon öl i år och jag har snart slut i faten. För att kompensera för detta bestämde jag mig för att testa att öka satsstorleken från 45l till 60l en bryggning för att se om det fungerar smidigt. Metoden var att köra proportionerligt mer malt, behålla samma mäskvattenvolym 55l och öka med 15l lakvatten ytterligare mer än jag brukar, dvs 25l (vilket blev 23l pga läckage).
Inmäskning gick hyffsat bra men mäsken blev väldigt tjock med de över 13kg malt. Jag råkade spilla några skal ner utanför röret som följd… Det krankalla vattnet åkte ner ihop med malten runt 19.30 men Braumeistern startades för mäskning först 21.15. Morgonen därpå, iförd morgonrock (enligt lag), gick jag 0600 till bryggeriet och lyfte maltröret till översta steget och startade lakvattenvärmning. Kranen till lilla kastrullen var dock inte åtdragen ordentligt så två liter vatten fick jag torka upp från induktionsplatta, bänk och golv innan jag kunde dra åt bulten till kranen.
Första prylnyheten för dagen var att testa min gummlist jag köpte för några månader sedan men inte hunnit testa. Gummilisten sitter runt de övre filterdukarna för att täta den lilla glipan som uppstår mot maltröret och hålla ihop de grova och fina näten. Tyvärr missade jag att ta någon bild på det här, det får bli nästa gång, men det fungerade iallafall bra med utfallet blank vört utan ”rymlingar”. Beroende på hur stor glipa man har eller hur fint krossad malten är som t.ex. vete så har denna list kanske större effekt. Planen med lakningen var att lyfta maltröret helt ovanför Braumeistern och placera ett galler mellan som röret kunde vila på men Braumeistern står för högt upp så det blev ett allt för tungt lyft i en konstig vinkel. Jag fick upp den ca 10cm ifrån kanten innan den fått droppa av en kvart och vägde mindre, då gick det lättare. Jag hade kanske kunna fullfölja planen efter detta men bestämde mig hastigt och lustigt för att flytta över röret först till en jäshink, men den var för liten i diameter och det rann utanför, så den fick åka ner i den icke livsmedelsklassade murbruksbaljan. Först ner i botten, sen med metallramen och sist ram+galler (se bilder så fattar ni). För att lakvattnet överhuvudtaget skulle rinna igenom den massiva mängden malt var jag tvungen att ro som en viking i mäsken först och luckra upp den, ett förfarande jag inte är så förtjust i när Braumeistern stått och gjort vörten så ren och blank. Hela det här lakningsförfarandet gav hög mäskeffektivitet på ca 92% men det var tungt och kladdigt. Hade jag haft en vinsch som bara kunde lyfta röret rakt upp och pilla under med mitt galler utan allt för mycket krångel och belastning hade det varit smidigare men lakvattenflytten från kastrull till ca 2m höjd som nu maltrörets öppning befinner sig på är varesig smidigt är kul med 78-gradigt vatten. Hade min lakvattenkastrull stått på 2m hög höjd och kranen kunnat användas med slang för lakning så visst, det hade gått smidigare men fortfarande att ro runt med mäskpaddeln i bädden på den höjden är varken kul, säkert eller smidigt. Jag kommer behålla den här metoden som ett alternativ när jag behöver riktigt stora satser men fortsätta testa nya metoder. Andra och tredje prylnyheten är lite tråkigare nämligen ett rakt plåtrör och ett lock till huvan. Plåtröret för att det är enklare att diska än mitt utdragbara och locket för att minska avdunstning under nattmäskning men även som dammskydd under förvaring (ja en liten påse eller originallocket går också bra).
Effektivitet och mängd
Några av de argument som används mot Braumeistern är att den inte lämpar sig till starkare öl och större eller mindre batchstorlekar än den är specad för. Det finns säkert bryggverk som är mer lämpade än Braumeistern för just dessa saker men jag vill härmed bekräfta att det absolut visst går att göra starka öl, stora mängder och små mängder i Braumeister 50. Idag fick jag ut 60l vört på 1.067 efter lakning vilket utan lakning skulle gett 1.083 på 43 liter. Detta utan några ”knep” som dubbelmäskning, maltextrakt eller socker. Minsta volym jag gjort hittills är 27 liter i hink och det utan extra långt kok eller kort maltrör så kan man tänka sig att spara två liter i frysen till framtida förkultur så anser jag det korta maltröret vara en onödig investering. Sen om jag tycker man ska köpa den stora Braumeistern om man ändå vill göra den lilla mängden öl låter jag vara osagt plus att arbetsinsatsen ju är densamma vilket är anledningen till att jag bara gjort halvsats en gång. Jag har inte stabiliserat min effektivitet ännu eftersom jag experimenterar med så många olika parametrar varje bryggning och dessutom kan jag nog inte räkna med dagens höga effektivitet vid varje framtida bryggning. Detta är även anledningen till att jag inte delat med mig av någon Beersmithprofil för Braumeistern ännu, jag har helt enkelt inte fått till några siffror som är stabila från bryggning till bryggning. 73% brygghuseffektivitet ena gången och 92% den andra är inte okej. Även om Braumeistern är av väldigt hög kvalité så kommer tillbehör som isolering, huva, och höjd över havet spela en stor roll på profilen. Jag kommer sammanfatta mina samlade intryck och data för Braumeistern när jag har något konkret att komma med, tillsvidare är det oklart och i utvecklingsstadiet även för mig men jag kan ge er några tips på vägen; Grainabsorption är väldigt lågt och huvan ger en låg boiloff.
Receptet
Maltnotan är sig lik från sist förutom att jag nu återgått till pilsnermalt helt vilket bör ge mig något ljusare färg. Eller kanske inte eftersom vörten blev såpass stark med 17 ö över målet, vi får se. 300g humle ner i koket mot ca 240g sist men volymen är ökad med en tredjedel så det är på en höft samma. Simcoe och Citra bestod men Mosaic byttes mot Amarillo för variationens skull, Misantropen blev extremt bra så ingen anledning för förändring av den anledningen. Torrhumling har jag inte bestämt ännu, kanske skippar jag den.
Ny hink
Jag har även skaffat en 60-liters jäshink för att minska mängden disk. Något jag inte tänkte på förens idag är att hinken saknar litermarkering på sidan så jag fick först tappa vörten på en vanlig 30-litershink och flytta över till 60-hinken för att få veta min totala batchsize. Nu fyllde jag bara hinken med 40 liter (+ skum) men ganska otymplig blev den ändå. Jag måste använda den några gånger innan det blir bu eller bä. Den står nu i kylen på 10c med torrjästen 34/70. De sista 20 litrarna som åkte ner i den andra hinken fick min sista förkulturstarter (dvs burken i kylen jag brukar spara en del av förkulturen i) WLP090 San Diego Super. Så fick det bli, jag har svårt att hålla den i bra skick när jag brygger så sällan som nu. Hinken står i rumstemp och jäser så den lär inte bli någon succé men snabbt till fat kommer den iallafall vilket jag behöver nu. Troligtvis låter jag bägge ölen få hamna på 6.5-7% då jag inte har bra erfarenhet av att späda efter kok men 60 liter India Pale Lager var inte planen. Nåväl, det finns väl värre saker i livet än lite för stark öl…
Första steget i lakningen, att låta mäsken rinna av ner i kastrullen. Det går att bara fylla på med vatten i detta läge men ganska snabbt kommer nivån av mäsken över vörtnivån och den rinner inte mer. Resultatet bli en massa vört som stannar kvar i mäsken och som gärna pestar ner golvet vid flytt.
Några graders vridning på kranen till 25-literskastrullen gjorde susen och plattan överlevde vattenbadet.
En rörböj är också införskaffad för att inte slita på det utdragbara röret samt agera skarv (hane-hona ni vet).
Den starka 1.071-vörten före lakningen.
Min lilla ”hatt” till huvan.
Även när det inte kokar så avdustar det en hel del.
Ser ut som jag gör något annat än brygger öl men denna nya kombination underlättade diskningen väldigt mycket. Alla ”handelar” har dubbla gummilister som tätar och de är enkla att dra isär för diskning. Hur snyggt det ser ut är upp till er att bedömma.
Min grundtanke; tänk er att hinken skulle varit Braumeistern. Så blev det ju inte och inte heller denna kombination då så mycket rann på sidorna utanför hinken. Panikflytt till nästa variant:
Maltröret rätt ner i baljan vilket ger dåligt flöde mot botten.
Nästa metod; röret vilandes på stången till Braumeistern. Fortfarande lite dåligt avstånd från botten på maltbädden och vörtnivån vid 25 liters lakning.
Sista metoden; slutligen åkte gallret emellan också för att få upp röret högre. Nu fick all vört plats utan problem.
Den vört som kom från lakningen var inte riktigt enligt min standard men recirkulering har jag slutat med, finns det något tråkigare?
Så här kraftigt är mitt kok med huvan på. Skummet sjunker undan snabbt när locket lyfts men detta skum letar sig alltså upp i röret hela vägen till böjen.
Lite koagulerad protein som fastnat på centerstången. Det här finns det många som låter följa med till jäsningen eftersom det inte ska påverka smaken, men ser det så gott ut?
Disk, fortfarande osmidigt utan vatten och avlopp i bryggeriet…
Kylning pågår.
Lilla och stora hinken, bägge redo med starsan.
Hur tight det är i kylen om man som jag har en tvådelad?
| Altruisten (Modern Ljus Lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 71.15 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 95.00 % OG: 1.067 SG FG: 1.017 SG ABV: 6.6 % IBU: ca 30 IBUs EBC: 6.7 EBC Color
Total humle: 300.00 g
|
Provsmakning IPA
Gyllengul och disig öl med högt extremfluffigt skum. Doften är en fruktkompott av grape, citron och apelsinmarmelad, enris och humleolja. Smaken är kraftfull med tydliga citronsmaker med stöd från en krispig men lätt och fräsch maltighet. Tall och granbarr balanserar fruktigheten ihop med en mycket lätt jordighet. Munkänslan är lätt och en välbalanserad och låg restsötma ger stöd åt alkoholen. Behaglig och mycket rund beska för stilen. Eftersmaken är lite kladdig i munnen men avtar behagligt tills nästa klunk. Inga felsmaker detekterades (diacetyl, DMS, jästighet, astringens, oxidering, oönskade estrar/fenoler).
Omdöme
En mycket god och fruktig IPA som balanserar mellan APA, IPA och Strong Pale Ale typdefinitionsmässigt med sin ljusa färg, lägre beska (40-ish IBU) och alkoholhalt runt 7%. Tanken var att landa runt 5% men en plötsligt extrem effektivitet i Braumeistern på över 90% överraskade och jag är inte så förtjust i att späda efter kok, så denna bärs fick helt enkelt landa på sina sju. Extremt lättdrucken för stilen med sin låga restsötma, en bra sommargrillöl om det inte vore för att jag snart tömt fatet! Trots att WLP090 fick jäsa fritt i rumstemp så blev ölet väldigt rent och fräscht utan bismaker från jäsningen. Skippade torrhumle och kallkrasch med gott resultat då ölet var tänkt att konsumeras ganska snart, vilket det gjordes.
Glaset på bilden är ett rakt Piston Head från Sejdelshoppen.
Provsmakning Modern ljus lager
Halmgul till gyllengul öl med lätt disighet. Skummet är fluffigt, ganska högt och lämnar stora mängder lacingrester på kanterna.
Doften är fruktig av mild apelsin och pomelo. Några promille av diacetyl detekteras av min (iallafall för just denna doft) extremt finkänsliga och dömande näsa.
Smaken byggs upp av oljigt apelsinskal i kamp med krispig pilsnermalt åt det maltdammiga hållet (ni som krossat malt vet). En lätt bladighet (björkris eller lönnblad) finns i bakgrunden men ger en mustighet som motpart till frukten. Spår av diacetyl går att skönja även i smaken när ölet blir varmare. Den har en behagligt låg beska på ca 25-30 IBU och beskan tar fäste långt bak i munnen. När ölet blir varmare märks den något höga alkoholhalten som annars är väldigt väl maskerad. Lite kladdig i gommen i slutet men i övrigt inga fler felsmaker.
Omdöme
Det första som slår mig efter att precis avslutat första fatet och gått in på nummer två är hur olika de två faten är. Första fatet hade mycket mer citron där tvåan är mer apelsinmarmelad-rund. Första fatet var disigare där tvåan endast hade en mycket lätt disighet (läs blankare än de flesta pale och ipor i affär’n). De kommer från samma jäshink så enbart tid eventuellt i kombination med slarv vid fattappning (oxidering) kan vara orsaken. Förutom den för höga alkoholhalten är detta en väldigt trevlig sommaröl som jag spolat i mig i en rasande takt (ni behöver inte räkna ut liter/dag åt mig tack). Den blev inte bättre än Misantropen, som så klart var mer balanserad, men den skulle ändå kunna passera för en köpeöl och faller inom ramen för ”jag tar gärna ett glas till tack”. Med mig till nästa gång har jag främst att jag måste hitta rätt med utrustningen så mitt startvärde hamnar på de 12p jag vill ha som utgångspunkt för detta ”Lindhs husöl”.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer