Posts in Category: Bryggning
Lindhs Pils (v3)
Den här bryggning skedde faktiskt för två veckor sedan men en jobbresa till Tyskland och lite julstress kom emellan så jag har inte hunnit samla ihop inlägget förens nu. Den här bryggningen så minskade jag batchsizen till 50 liter från mina vanliga 60l. Inte för att få 10 liter mindre, för det sabbar tyvärr det tredje fatet och ger ca 10 liter svinn, utan för återuppleva hur pass mycket smidigare det är att slippa laka. Jag har kört med FVNS för något år sedan och upplevde metoden som väldigt smidig men att brygghuseffektiviteten tappade ca 7-10% vilket även denna bryggning bekräftade. Jag ligger vanligtvis runt 82-85% men hamnade denna gång på 75%. Just själva lakmomentet är egentligen ingen lakning i bryggverk som Braumeistern utan får mer liknas vid en sköljning. Faktum är att tester som bryggare gjort (men jag inte hunnit göra ännu) visar att det går precis lika bra att laka/skölja med kallvatten som med varmvatten, Ralf på Speidel kallar det t.om. för ”Cold water sparging is an advantage of the Braumeister system. I think it does not really work with any other system.”. En del av er har säkert läst att viskositeten stiger med lägre temperatur men det är inte så att socker som är löst i vätska plötsligt faller ut i kristallform vid 10c, hur skulle en läsk se ut i så fall? En lakbädd är ganska komplex att beskriva på grundlig teknisk nivå med en rad thermodynamiska reaktioner och flödesriktningar så vi nöjer oss idag med att säga att man kan se på det hela enkelt samtidigt som det är sjukt komplext. Vid mitt senaste omfattande mäskpH-test kom jag ju fram till att mäsken sjunker som mest 0.1 i pH vid betydligt tjockare mäsk än jag brukar köra med så jag har helt anammat tanken om att fullvolymmäskning är fullt gångbart och enda anledningen till att låta bli är storleksbegränsning hos den individuella bryggverket, dvs. så länge man vattenbehandlar och/eller pH-justerar med mjölksyra eller fosforsyra.
Samma gamla tradiga recept
En Tysk Pils är inte så intressant att skriva om receptmässigt. Jag ligger nästan på SMaSH-nivå (Single Malt, Single Hops) fast med en starkare alfasyrahumle som bittergiva (valfri sort jag råkar ha över i frysen) för att slippa pytsa i så mycket vegetativt material i kastrullen. Den arom- och smakhumle jag gärna använder, Hallertauer, har väldigt låg alfasyra på 4.8% skördeåret 2015 så det skulle krävas ca 150g bara till bittergivan. Eftersom 60 minuters kok av humle i princip bara bidrar med beska så spelar bittergivans övriga smaker mindre roll utan det är alfasyran man vill åt.
Nytt i receptväg mot förra gången var däremot att jag bytt Weyermans Premium Pilsnermalt mot deras ordinarie Pilsnermalt eftersom pH:t i en destvattenlösning då sjunker från pH 6,0 ner till 5,75 både enligt tillverkaren och jag har kommit fram till liknande skillnader i mina egna tester. Premium Pilsnermalten är sjukt god med väldigt hög gräddighet men den kräver antingen mer mjölksyra än jag vill tillsätta till mäsken eller pH-sänkande komplement i form av någon specialmalt för att hamna runt 5.3-5.4 i pH vilket mäsken gärna önskar för enzymernas glädjes skull (vilket ger snabbare och högre konvertering av stärkelse till socker). Weyermanns skörd 2016 är dessutom av extra hög pH så förhoppningsvis kan det sjunka lite till kommande säsonger.
Nytt för dagen
Även om jag redan skrivit om min nya gigantiska kylspiral så var denna bryggning första riktiga testet av den och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dess kyleffekt. Det nya bryggverket Braumeister Plus med inbyggd kylmantel verkar riktigt bra och intressant. Det ska bli spännande att läsa recensioner av den framöver men jag går inte i några direkta planer att uppgradera men man ska aldrig säga aldrig om framtiden…
Vår tvättmaskin gick sönder för något vecka sedan (intressant va?) och då passade vi på att möblera om lite i tvättstugan. Överblivet från rokaden blev en låg stålplåtbänk som tvättmaskinen stått på och det passade sig så bra att några rejäla industrihjul som låg kvarglömda i källaren passade helt perfekt undertill. Bänken passade dessutom väldigt bra under Braumeistern men hjulen vågade jag inte ha monterade vid första testbryggningen eftersom de saknar lås. Det känns lite riskabelt att ha 60l kokande vört på hjul så eventuellt kommer den istället användas till diverse annat, flyttbar avlastning eller för att flytta jäshinkar etc.
Bryggningen, hur gick den?
På grund av stress sov jag dåligt natten till bryggdagen så när jag klarvaken satte mig upp i sängen vid halv femhugget tänkte jag att det var lika bra att sätta igång med bryggningen istället. Sagt och gjort, inmäskad och igång strax efter klockan fem… De flesta moment under bryggningen gick sedan smärtfritt eller t.om. perfekt. Jag glömde dock att tillsätta salterna och mjölksyran före malten åkte i vattnet så blandningen blev inte optimal. Detta medförde även att mina pH-mätningar blev lite otillförlitliga. Jag landade efter lite justering runt pH 5.3 men om det var jämt fördelat i mäsken låter jag vara osagt. Mina 70 liter RO-vatten jag samlat till bryggningen visade sig vara precis där gängorna på metallpinnen i bryggverket startar så nu har jag en lätt referens att gå efter. RO-filtret är segt som tusan så jag måste förbereda vattensamling flera dagar i förväg för att inte få för mycket eller för lite, dvs. sätta igång filtreringen och åka till jobbet kommer ge översvämning men några vakna timmar efter jobbet räcker inte för en bryggning.
Efter mäskningen när maltpipan hunnit rinnat klart så skulle jag förflytta den med hjälp av taljan ner till min diskhink (murbrukshink) som stod på golvet. Jag brukar göra det för hand annars så jag har inte haft behov av så långt rep som följde med taljan, alltså har jag kapat det för kort… Det jag ska göra framöver är att ha hinken på bryggbänken i stället men även troligtvis förflytta maltpipan utan taljan eftersom den inte väger så mycket när den väl fått rinna av lite. Koket bjöd inte på några överraskningar och den grymt snabba kylningen gjorde att jag kunde pitcha jästen direkt och sedan diska. Jag hällde ca 50l i jäshinken och kvar var 6l som jag jag lät sedimentera några timmar innan jag samlade 2x2l vört i Colaflaskor i frysen, resten vaskade jag. Jäsningen var igång efter 6 timmar och jäste ut helt på 10 dagar. Smidig bryggning överlag och jag kunde leka med barnen redan en timme före lunch, något tröttare än vanligt dock…
Manuella lägget på Bruameistern går att använda till allt möjligt. Så här i juletider körde jag julskinkan i 68c i 14 timmar, blev magiskt gott. Även till rengöring är det manuella läget som gäller.
Förkultur på en skördad slurry, jäskraften var enorm.
Bänken som tvättmaskinen stått på, kraftig som tusan men något låg.
Filterdiskarna med gummilist på, fast jag använder bara listen på det hårda filtret närjag använder Bacbrewings förbättrade diskar.
Närbild på de bättre Italienska Bacbrewingdiskarna.
Den kungliga, rostfria kylspiralen.
Jag har fått upp lite snygga stickers jag fått av en hembryggare på kylskåpen.
För att snabba på uppvärmningen lite stoppade jag i min Speidel Doppvärmare på ytterligare 3200w. Jag har inte stresstestat mitt proppskåp ännu så jag vet inte hur länge jag kan ha så mycket kräm igång men snabbt gick det verkligen!
| 124. Lindhs PILS v3 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.047 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8 %? Bitterness: 32.1 IBUs Color: 5.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 10.00 kg
Total amount of hops: 190.00 g
Yeast cells needed: 878.2 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad 2016
Varje december under adventshelgerna anordnar Svenska Hembryggareföreningen ölbryggning på gammeldags vis på Skansens julmarknad. Detta är mitt andra år jag är med och så här såg det ut förra året. Även i år fick jag äran att vara med och denna gång fick jag t.om. vara bryggmästare, dvs. bestämma recepet och låtsas vara arbetsledare (vi hjälps alla åt). Dagen går ut på att man brygger öl på väldigt gammaldags vis t.ex. med juteväv som falskbotten men den viktigaste biten är att prata hembryggning med nyfikna besökare och bjuda på hemgjord lättöl för att visa hur bra öl man kan göra hemma i köket. Receptet denna gång blev en tysk pilsner med en liten tvist på slutet men eftersom vi ska tävla med ölet i början på nästa år så delar jag med mig av receptet förrän då. Vädret, även om det var minusgrader, var toppenbra med härlig julstämning (?) och med en extra bryggare i laget blev dagen riktigt trevlig och behaglig. Ölet står nu i en av mina jäskylar och väntar på tomten. Missa inte filmen längst ned heller, god jul!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (v4)
Utanför faller första snön för säsongen men ändå brygger jag en sommaröl. I ärlighetens namn så tycker jag inte det finns speciella sommaröl för lättdruckna, ljusa öl går bra att dricka året om och en sen sommarkväll kan med lätthet avslutas med en imperial stout. Mitt sista fat Bavarian Helles från förra bryggningen fick jag ju vaska och jag vet fortfarande inte riktigt vad som gick fel med det; kvarglömd StarSan, autolys eller någon konstig infektion. Oavsett vad det var som felade så ser jag inget uppenbart fel med min metod utan att det var slarv/otur som var den felande länken. Därför gjorde jag heller inga åtgärder inför denna bryggning av min Bavarian Helles, Lindhs Premium Gold (lite töntigt namn, jag vet).
Tankar om receptet
Maltmässigt är det en liten pytteförändring i att jag bytte 4% basmalt mot Weyermanns Carapils för att få lite mer kropp och dextriner. Jag hade kunnat justera mäskprogrammet genom att halvera betaamylase-rasten (62c) från 30 min till en kvart men dels tycker jag att en halvtimme är kort redan som det är där inga mäskscheman jag kan läsa mig till har kortare men även att jag har ca 4kg Carapils hemma som jag behöver brygga upp.
Även denna bryggning siktade jag på tre fat vilket jag resonerat som 60 liter i hink men de senaste gångerna har det fattats lite mängd för att fylla faten så mycket som jag önskar. Därför la jag till fem liter lakvatten som test. Jag mätte upp 55l i Braumeistern först och 30l i min kastrull vid sidan av. Sen mäskade jag in malten och tog 5-7 liter från lakvattenkastrullen och hällde ovanpå mäsken för att höja nivån så det inte skulle plaska så mycket av recirkuleringen. Total vattenmängd på 85 liter.
Vattenreceptet byggdes från grunden genom att använda RO-vatten. Innan jag började bryggningen hade jag inte bestämt mig för om jag skulle brygga med 80 eller 85 liter så mängderna salt nedan är för 80l men 6% skillnad är inom felmarginalen för vad mitt RO-filter kan rena ändå. Jag siktade på 50 ppm Kalcium via KalciumKlorid och en liten pytteskvätt Magnesium och Sulfat till det. Erhållet vatten med 15g CaCl och 5g MgSO4 blev:
Ca 51
Mg 6.2
Na 0
SO4 24.4
Cl 90.4
HCO3 0
Alk 0
Ra -40
Sulfat till Klorid ratio 0.3 – Extremt maltig
Eff. Hardness 40
2-7 EBC
Jästduell
Jag har skaffat mig ytterligare en jäskyl mest för att en granne skulle byta alla vitvaror och slumpade ut ett fint kylskåp för 200kr. Det innebär att jag inte behöver vänta på att en batch är helt färdiglagrad innan jag sätter igång med nästa, inte för att öka takten på bryggningarna för det hinner jag inte ändå utan mer för att kunna välja fritt när jag vill brygga. Dessutom ville jag ha en kyl med hel dörr istället för tvådelad, dels för att kunna få in en större jästank i framtiden men även lättare kunna jäsa tre 30l-hinkar åt gånger för jästtester vilket jag tänkt göra denna gång. Tyvärr visade det sig att min nya kyls innanmäte med lampor och en cirkulationsfläkt faktiskt var sämre disponerad än min gamla kyl så jag fick flytta mina tidigare hinkar från kallkrasch i gamla kylen till nya och pussla ihop min trehinkslösning trots dörrposten i mitten av kylen. Det jag ville göra med denna jäsning var dels att odla upp en ny Southern German Lager WLP838 då min förra använts ganska många gånger men även testa WLP833 German Bock Lager. Som referens till detta använde jag dessutom två påsar av klassikern Saflager 34/70 som jag rehydrerade före pitch. De färska jästerna odlade jag upp tre dagar i förväg med magnetomrörare med ena och skaka-pet-flaska-flera-gånger-om-dagen med andra. Det blir inte lika många celler med skakmetoden men ändå så kom den jäsningen igång både tidigare och kraftigare än 34/70-hinken. Jag är väldigt tveksam till att 833 kommer ta 838:ans plats men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli efter att ha sett några Helles-recept med bockjästen i.
Plus och minus för dagen
Bryggdagen gick bra överlag. Det var intressant att brygga med RO-vatten men pH:t räckte inte riktigt ända ner, trots mina tester och uträkningar. Något som heller inte räckte hela vägen fram var själva slangen från RO-filtret till Braumeistern så jag samlade 90 liter i min jästank och flyttade manuellt med en 4l-kanna. Åtgärd för detta är att flytta RO-filtret till andra sidan bryggeriet vilket i skrivande stund redan är gjort.
Krossning, inmäskning och lakning gick som en dans. Mina 5l extra lakvatten visade sig vara i mesta laget och med 9 liter kvar i Braumeistern (precis under kranen) var mina jäshinkar fyllda mer än väl så jag samlade 4 liter vört till frysen innan jag dumpade resten. Den stora mängden vört gjorde även att uppkoket tog en evighet. Jag har en doppvärmare på 3200w som jag skulle kunna använt om jag hade haft två 16A dragna till bryggeriet. Jag hade även kunnat koppla ur den yttre värmespiralen på Braumeistern och kört bryggverket på en 10A-säkring för totalt 5200w men jag vill inte dra ut några sladdar när maskinen är igång och dessutom är det varmt som tusan under bryggverket när det är igång. Eventuellt testar jag någon gång i framtiden att köra min för kraftiga doppvärmare på en 10A och håller tummarna men risken för rejält överkok gör dock att jag då bör vakta bryggverket desto mer från under uppkoket.
Förkultur till 66 liter lager är inte det lättaste att vispa ihop. Även om mitt OG är blygsamma/normalstarka 1.048 så krävs det enligt MrMalty.com antingen 12 paket färsk jäst utan förkultur, 3 paket och 28 liter på en förkultur av typen ”simple starter” eller 3 paket på 12,5 liter med magnetomrörare. Inget av de alternativen är riktigt aktuella eller ens genomförbara som ni förstår. Jag har dock en metod under utveckling för att lösa detta problem vilket jag kommer återkomma till i framtida blogginlägg.
Förutom väntan på uppkok var även kylningen av 74l en segdragen historia. Helst skulle jag vilja kyla ända ner till 9c men redan vid 20c känns det som om tillräckligt vatten spolats ut i avloppet, även om jag tar hand om en en del varmvatten i början för at ha att diska med senare. Så istället kör jag sista delen av kylningen i kylskåp innan jag häller i jästen. Min Cervisia kylspiral är inte riktigt anpassad till mina större kok och även detta problem kommer adresseras i framtiden.
Att rengöra, fylla, syresätta, bära och fippla med tre jäshinkar i mitt trånga kylskåp var inte optimalt även om det är kul att utvärdera jäststammar. Jag är helt enkelt lite för lat eller har lite för dåligt med tid för att göra detta på regelbunden basis men det är kul att ha möjligheten. Nu med dubbla temperaturstyrda jäskylskåp skulle jag till och med utan större problem från ett kok kunna testa 6 olika jäststammar (både ale och lager) på 10l vardera i 15l-hinkar men då skulle jag behöva 6 stycken 9l Corneliusfat utöver hinkarna eftersom jag inte är så förtjust i flaskjäsning förutom till Hefeweizen. Ett sånt stort jästtest hade varit kul att testa i framtiden men sex små Corneliusfat saknas mig…
Som avslutning på bryggningen så råkade jag missa inställningen av min STC-1000 så jästen pitchades i 6c för att sedan få stiga till 9c, en teknik som ändå rekommenderas av übernördiga tyskbryggare…
Brygglogg
06.00 startar vatten på värmning från 17c till 38c. Mäter 15g CaCl och 5g MgSO4 och har i vattnet.
06.35 inmäskad ovanför maltröret och tillsätter 20ml lactol
Mäter pH några minuter in i betaamylase, 5.4 först, steg sedan till 5.7 (Mätfel???). Tillsatte 10ml till. 5.6. I med en skvätt till. Landade på 5.5.
SG före lakning 1.055
Mäskprogram färdigt ca 9.30
10.00 lakat färdigt och inget mer droppande.
Preboil vid 76c; 78l på SG 1.045
Tar paus och åker iväg med familjen.
11.42 trycker kokstart. 67c
12.37 90c
14.00 kokstopp
Postboil volume 74l vid 100c.
14.28 kyld med pumparna igång, ca 35c.
OO på 1.050
62l i hink och 9l kvar i bm. Tar slarvigt hand om 4l till förkulturer. Skulle gissa på att detta blev 5l för mycket.
Sammanfattning av bryggdagen i en kort mening; 3 gånger 20l är bökigt men kul.
Saltvägning av CaCl.
Malten har jag i en gammal jäshink för att lätt kunna mäska in. Tidigare hade jag en stor påse men hinken är lättare då den går att luta på kanten. Det gör att jag kan fylla på malt med vänstern och paddla ner den med högern.
Precis igångsatt mäskprogram med extra vatten ovanför maltröret för att minska plaskandet. Tyvärr blir inte recirkuleringen lika homogen med denna metod så min mjölksyratillsats var svår att få jämnt fördelad i mäsken.
Originallocket är lite lättare att handskas med än huvan (till vänster).
Lakning ovanpå ett kylskåpsgaller. Jag skulle behöva byta det mot ett rostfritt ugnsgaller men hur hittar man ett sånt? ”Låna” från en soptipp känns lite sisådär, köpa nya reservdelar till vitvaror brukar innebära ockerpriser, köpa en begagnad ugn på blocket för att ta gallret och köra den till tippen är för crazy till och med för att vara jag.
Detta är anledningen till att jag skummar av uppkoket förutom den minskade risken för överkok. Denna bild är tagen många timmar efter bryggingen och det här skummet faller aldrig sönder. Jag tycker inte det ser så smaskigt ut helt enkelt. Som svar på de som säger att stora bryggerier aldrig skummar av så menar jag att de recirkulerar sin vört så mycket att mängden av sånt här skum är betydligt mindre än i många hembryggarsammanhang. Jag tror inte det har så stor eller kanske rent av ingen impact på smaken i sen färdiga produkten men det känns bättre att inte ha med det i min öl.
Från och med denna vecka kommer jag ha problem med att göra av med maltresterna då vi inte har trädgårdsavfallstunnehämtning mer fören i vår.
Till vänster är en del av skummet från uppkoket och till höger är en del av bottensatsen (kall/varmdruv). Notera även den något mörkare färgen efter kok.
Receptet
| Lindhs Premium Gold v4 (Helles) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 60.00 l Boil time: 60 min OG: 1.050 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 5? % Bitterness: 17.9 IBUs Color: 5.5 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 11.95 kg
Total amount of hops: 162.00 g
Yeast cells needed: 1110.3 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs PILS (v2)
Nu har det lugnat ner sig lite med jobbresandet vilket borde möjliggjort mer ölbryggande för min del men ett knippe dagisbaciller har spökat med familjens hälsa senaste tiden. Efter att ha varit två gånger i Tyskland på kort tid och druckit en rad olika tyska pilsener har jag fått ännu mer blodad tand på att brygga pils. Jag skriver pilsener och pils eftersom tyskarna är noggranna med att inte kalla sina öl för pilsner eftersom det syftar på ölet från den tjeckiska staden Plzeň. Pilsener blir då motsvarande ”ett öl i pilsnerstil” och pils är förkortningen på densamma. Min idealpils ska vara riktigt ljus, kristallblank med högt fluffigt skum, ha eleganta pilsnermaltsdofter som gärna får dra åt det gräddiga hållet och med stora inslag av nobel örtig humle både i doft och smak. Detta kompletteras med en betydande beska som pendlar mellan stor till kraftig. Absolut inga smakbidrag från jäsningen eller andra felsmaker får finnas. Man skulle kunna tro att det med en stor dos humle skulle gå att dölja en del diacetyl t.ex. men på ca 4.8% och i princip enbart premium pilsnermalt finns det inte tillräcklig ”rökridå” för misstag. Min förra version av denna öl blev väldigt lyckad med fina och eleganta smaker. Beskan var markerad men mer åt en vardaglig tysk pils istället för den kraftfulla Jevern. Stora inslag av humle fanns i både doft och smak men till denna version ville jag skruva upp det hela ett varv. Maltnotan var densamma som förra gången dvs 100% extra ljus premium pilsnermalt så där gjordes inga justeringar, inte heller i mäskprogrammet. Humlemässigt däremot la jag till 50% mer humle (100g) så jag hamnade på totalt tre påsar Hallertauer utöver bittergivan av högalfahumle (Centennial). Jästmässigt körde jag även denna gång en splitbatch mellan WLP838 och WLP860 men jag kan ärligt säga att skillnaden mellan de två är hyffsat liten och till en tysk pils kvittar det. Nu hade jag två slurrys sparade som bägge behövde få sig lite näring och på 60 liter vört behöver jag all jäst jag kan få tag i. Min plan är att bara ha en huslagersträng och även om jag tyckte 860n var något mer spännande i en Helles så lutar det åt att 838an får agera husjäst närmsta framtiden eftersom 860n är en s.k. tillfällig jäst som inte går att köpa hela året. Jag tycker 838an presterat väldigt bra för både pils, helles och modern ljus lager men några superstora skillnader mot 34/70 skulle jag inte säga att det är. Jag har dock inte gjort en spiltbatch på de två ännu men det ska jag göra vid tillfälle. Just till lager är torrjäst väldigt smidigt och 34/70 är ju världens mest använda jäststamm men den är också något av en hybridstam dvs. någonstans mellan lager- och alejäst.
Nytt för dagen
I princip alla bryggningar brukar innebära att jag antingen testar någon ny utrustning eller ny metod men det närmsta jag kommer denna gång är att jag möblerat om i bryggeriet. Jag upptäckte att det samlats en del fukt under diskbänken där den stod inklämd i hörnet och när jag plockat bort den för att torka upp slogs jag av tanken att den nog skulle göra sig bättre längs med långsidan av väggen istället. Även avståndet till avloppet kortas ned avsevärt på denna flytt och en kvart senare var det installerat och klart. Det är lite av denna typ av anledningar som jag inte velat stressa på bryggeribygget eftersom det tar flertalet bryggningar att hitta en planlösning man trivs med. Jag är redan inne på tredje ommöbleringen sedan april men nu känns det som jag är något på spåren. Jag har satt upp en rad krokar för alla verktyg så jag snabbt kommer åt dom men också bara kan hänga upp dom direkt efter diskning utan att de behöver torka. Allt för att underlätta bryggdagen så mycket som möjligt eftersom jag har svårt att få tiden att gå ihop. Jag har även fått in en duschkabin flyttad från tvättstugan in i bryggeriet. Den underlättar diskandet av både fat, jäshinkar men även maltröret till Braumeistern eftersom jag kan spola med högt tryck utan att bekymra mig om att hava rummet blir blött. Jag saknar fortfarande varmvatten i bryggeriet men det ska jag lösa på sikt. Måste bara hitta en prisvärd rörmokare först. Avlopp till min bryggardiskbänk är tänkt att installeras vid samma tillfälle.
Bryggningen
Bryggningen gick väldigt smidigt och utan några större avvikelser. Jag vägde upp malten, vägde salterna/mjölksyran samt fyllde och förvärmde vattnet dagen innan precis som vid förra bryggningen. Detta spar mig ca en halvtimme på början av bryggdagen eftersom allt är iordningställt och redo. På morgonen dagen därpå krossade jag först malten och mäskade sedan in och tryckte på start. De två momenten, alltså hela själva uppstarten, tar då en kvart istället för 30-45 minuter vilket kan vara stressigt att få till ibland som småbarnsförälder. Sen behöver jag inte komma tillbaka till bryggverket på knappa tre timmar mer än att trycka start på lakvattenvärmningen som jag har en 30 minuters timer på vilket ger lagom lakvattenteperatur.
Mäskprogrammet bestod av en stegmäskning med proteinrast, betaamylase, alfaamylase och kort utmäskning. Tider för rasterna och den tiden det tar att öka temperaturen mellan stegen ser ni nedan. Den uppmärksamme minns hur jag mätte upp stegtiderna vid tidigare bryggning så ”rise time” nu stämmer bra och 2h 47m är ganska nära hur långt just detta mäskprogram tar att genomföra med 12 kg malt och 60 liter vatten.
Det blev semmelknödel till lunch
Medan mäskprogrammet gjorde sitt tog jag med familjen till Turinge marknad för att köpa lite sköna korvar, salami och rökt fläskfilé samt rasta ungarna i en sådär ickestarsannad hoppborg. Hemma igen något stelfrusna vid lunchtid, precis i lagom tid för lakningen. En smidig sak med Braumeistern är att den pausar men även ”håller kvar” när det är dags för bryggmästaren att göra något, i detta fall lyfta upp maltröret och börja laka. Utmäskningstemperaturen bihehålls till jag har tid att närvara precis som när inmäskningstemperaturen är uppnådd. Åter till lakningen; Denna gång lakade jag som sist med maltröret vilandes ovanpå Braumeistern med mitt slitna kylskåpsgaller emellan vilket är den metod jag måste ta till när jag brygger 60 litersbatcher alternativt flytta över maltröret till ett annat kärl (Patina 36l-kastrullen t.ex.) vilket ger lite snabbare uppvärmning till kok men lite mer disk i slutet av dagen och mer kladd på bryggbänken. Jag samlade ihop totalt 74 liter (grain absorbtion 0,50l/kg malt) för kok och även denna gång visade refraktometern fel preboil gravity-värde vilket jag nu utom tvivel konstaterat beror på att den söta vörten inte är en homogen lösning före kok. Olika temperaturer med motsvarande olika sockerkoncentrationer flyter omkring som i en tombola i bryggverket och på en provstorlek på en tesked kan detta ge rejäla felmätningar. En bättre variant är att mäta SG någon minut in i koket men då är det lite sent att komplettera mer mer lakvatten ifall men hamnat för högt i koncentration. Om någon kommer på en bra lösning för hur man ska mäta PBG direkt (utan hydrometer) direkt efter lakningen så skriv gärna i kommentarerna nedan!
Bortglömd metallpinne
På grund av extremt kaffesug glömde jag bort att sätta distansen mellan Braumeistern och huvan jag använder som avledare av kondens så första halvtimmen av koket blev vrålkok tyvärr men som plåster på såren så kunde jag städa bort väldigt mycket koagulerade proteiner längs kanterna på Braumeistern och i huvan (se sista bilderna nedan). 60 minuters total koklängd och sedan kylning medan jag gick en hundpromenad i det bistra höstrusket. Vid 18c flyttade jag vörten till de två jäshinkarna på 60 respektive 30 liter för fortsatt kylning i kylskåpet ner till 9c. Sedan diskade jag Braumeistern som är det enda kvar att diska vid slutet av bryggdagen eftersom jag diskar av allt annat direkt när det är använt. Syresättning och pitchning av jäst gjorde jag morgonen därpå före jag åkte till jobbet när temperaturen hamnat rätt i jäshinkarna.
En väldigt smidig bryggdag där enda avvikelsen var det något höga OGt på 1.053 där jag siktat på 1.048. Detta beror självklart på att jag hade i ett kilo malt mer än vanligt för att kompensera för eventuella felvägningar jag gjort tidigare bryggningar med en dålig kombination av våg och skål att väga malten i men även väldigt höga mäsk- och brygghuseffektiviteter. Jag hamnar hellre någon pinne över förväntat än längre vilket är ganska barnsligt av mig men jag känner det ändå lite som ett tillkortakommande att inte nå önskat OG. Precis som om det skulle vara ett tecken på att jag är en bättre bryggare vilket det absolut inte betyder. Sedan jag upptäckte att min maltvägarhink inte gav noggranna vikter så har jag på agendan att finslipa min Beersmithprofil igen vilket kommer ta flertalet bryggningar då jag vill ha ett medelvärde att utgå från. Jag fyller på alla mina värden i ett exceldokument men jag har upptäckt att mina veteöl avviker en hel del datamässigt. Jag tror det beror på att det bara är hälften så mycket skal vilket påverkar kanske både mäskning och lakning men jag har inte kommit fram till någon definitiv slutsats i detta ämne ännu. Veten är ju mindre i storlek vilket gör att den inte krossas lika bra som korn, eventuellt sjunker effektiviteten lite av det.
Brygglogg
Lägger på 50g hallertauer på 15m och 50g på 5m för mer humlesmak och arom.
Minskar bittergivan något då jag ökat de andra givorna.
Går från 10,8kg till 12kg då jag tror jag haft mätfel på vågen tidigare. Siktar fortfarande på 1.048.
Dagen innan; väger 12kg malt som visar sig vara exakt 20l i en jäshink, sjnk något under natten. Mäter upp 55l i BM och 25l i Patinan och har i salter och mjölksyra. Starsannar jäshinkarna.
Vattnet höll pH 3.4 med mjölksyra och salter vid 30c.
08.05 sätter vatten på värmning både bm och patina. Planerar lakning till 12-ish. Krossar malten ner i stora boxen vilket fungerade bra. Inmäskning gick bra men uns av degbollar.
09.00 inmäskad, mätte pH till 5.6 efter 30 min.
12.38 lakad och 87c
13.40 kokat i 30 min
74,2 l preboil med lite dropp kvar, gav grainabsorbtion på 0,50 l/kg.
SG 1.052 uppmät med refraktometern 5 min efter kokstart vilket är orimligt högt värde.
Glömde bort distansen till huvan och kokade således 30 min med huvan direkt på vilket gav extremt kraftigt kok med mycket proteiner jag torkade bort längs kastrullkanterna.
70,8 l postboil vid 100c ger uträknat 68l postboil vid 20c (4%). Enligt min BS-profil bör jag ha 67,7l efter kok (before cooling). Uträknat bortkok på 3,4l vilket låter något lite.
Hur stora losses har jag efter kok till humle och druv? 5l har jag skrivit i profilen dvs töm ner till kranen och sen ska 4l till ut. Mycket humle gav ca 7l loss denna gång.
1.053 med refrktometern men lutar mer åt 1.052 med hydrometern som dock är svårläst med för få streck. Ger BH eff. på 95.1% på 68l (dvs 5l loss) eller 84% med 60l i hink.
Cirka 1 kg malt för mycket.
Min nya hörna för diskning men även avlastning/mätning vid bryggningen. Rejält med upphängningsmöjligheter vilket är väldigt smidigt.
Som ni ser finns det avlastningsyta på bägge sidor av bryggbänken och även ovanför till höger där jag sätter huvan när jag lyfter på locket för lakning eller humlegivor.
12 kg malt visade sig vara nästan exakt 20 liter. Tänkt om jag inte vore så petig med gram och bara kunde hälla upp malten i en hink istället, vad smidigt det vore.
Gummilisten som säkerligen inte är livsmedelsklassad fortsätter att hindra små skalrester från att smita emellan även om jag tror att filtret från Bac brewing inte behöver något ytterligare hinder. Listen sitter här enbart på det tjocka filtret eftersom det inte får plats på bägge då Bac brewings är större än originalfiltret.
Min hederliga Bosch slagborr krossar malten med lätthet vid ca 180 rpm. Mycket nöjd med denna setup.
Hoppern eller den behållare som håller den okrossade malten rymmer ca 2,5 kg vilket är på tog för lite för mig. Minst 6 kg men gärna 14 kg hade varit perfekt. Tänker mig att spånskiva blir oerhört fult om jag ska bygga en förlängning så jag avvaktar en bättre idé.
Allt grönt ska bli vitt när jag bara får loss lite tid. Ja det är viktigt för mig, nej ölen blir inte bättre av det. Eller kanske lite grann bättre.
Jag har börjat mäta pH:t på bryggvattnet innan inmäskning. Exakt vad jag ska med denna kunskap till vet jag inte men i första hand vill jag se om det blir någon variation över tid.
Tror det här är första bilden jag lägger upp där man tydligt ser min talja. Den har varit avskuren från sammanhanget tidigare vilket varit en miss från min sida. Har man någon av de mindre Braumeistermodellerna behövs den inte men till Braumeister 50 är det ett smidigt tillbehör som gör lyftet både enklare men kanske främst säkrare. Denna talja är från Biltema och kostade 50 kr. Jag fäster den direkt i originalhandtaget som man använder till ”dödslyftet”.
Jag får lite högt pH med min extremt ljusa pilsnermalt och maxdos mjölksyra men det är perfekta området för betaamylasens enzymer.
Lakningen av maltröret ovanför Braumeistern med kylskåpsgallret emellan.
Kylning efter kok. Jag kör första stunden utan lock för att snabba på det hela lite. De första 60 graderna sjunker väldigt snabbt men sen går det långsammare från 40c till 20c. Att köra kylspiral ner till pitchtemp för lager känns som rejält slöseri med kranvatten.
Bryggolle som isoleringen heter är av motsvarande plast som lastbilsflaken så blir den kladdig är det bara att spola av. Mycket smidigt även om den är i dyraste laget.
Maltröret spolar jag av i duschen numera och slipper förhoppningsvis skvätta ner hela mig.
Jag mäter fortfarande OG både med hydrometer och refraktometer. Just denna refraktometer är inte tvåpunktskalibrerad (min förra gick sönder, igen) och visar 1ö fel vilket inte är hela världen men något störigt.
Flytt till jäshink för vidare kylning i kylskåp.
Jag samlar alltid upp lite av det varma kylvattnet i en hink för att diska Braumeistern med senare och innan dess brukar jag passa på att låta gummidetaljer ”diskas” en halvtimme.
Detta är vad som händer vid kok utan distans, proteiner bubblar upp och fastnar på insidan av huvan. De är lätta att skölja bort här men letar de sig upp långt upp i ventilationsröret är disken betydligt tråkigare.
Redan vid slutet av bryggdagen är ordningen redan åter vilket tidigare brukade dröja till långt in på dagen därpå.
| Lindhs PILS v2 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 60.00 l Boil time: 60 min OG: 1.053 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8-5.2%? Bitterness: 38.5 IBUs Color: 4.3 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.00 kg
Total amount of hops: 330.00 g
Yeast cells needed: 1173.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XXII
Höstterminen rivstartade med ett gäng resor; Dubai för att trycka 2017 års Scaniakalender, Paris för att lansera nya lastbilen, Tyskland för vältprov och nästa vecka Tyskland igen för två mässor (IAA och PhotoKina. Utöver det så renoverar vi huset på för fulla muggar och att då shoehorna in en bryggning var lite av ett konststycke men det gick att få till i helgen. För att hålla waf:en (wife acceptancy factor) någorlunda hög så tog jag hand om barnen under bryggningen. Målet med bryggningen var att göra den så smidig som möjligt med så få moment som möjligt, självklart utan att tumma på kvalitén.
Ölet och receptet
Jag var i Bitburg igen förra veckan och passade då på att gå rundvandringen på det enorma bryggeriet Bitburger. Naturligt efter det skulle kanske varit att göra en tysk pils eller kanske en Kölsch (Köln ligger runt knuten) men så drack jag en Franziskaner som verkligen imponerade. Jag har tidigare alltid haft Weihenstephaners Hefe som nordstjärna då den har så pass tydlig bananester och ses som företrädare för hela stilen men med den mörkare Franziskanern följer en fyllighet som är lite höstigare och rundare vilket passar bra nu när vi är precis mitt i skiftet mellan sommar och höst. Jag har släppt lite på jagandet efter den perfekta veteölen eftersom jag inte riktigt vet vad jag saknar från de jag bryggt tidigare. Mina Hefe blir väldigt goda men saknar den där wow-faktorn och jag har svårt att sätta fingret på vad just det är. Jag får till den gräddiga pilsnermaltsmaken, balansen mellan sötma och beska, den kryddiga fenolen 4-vinyl-guaicol som ger smak av kryddnejlika, isoamylacetat som ger smak av banan (även om jag vill ha lite mer iallafall vid ett tillfälle) men även munkänslan och skummet. Något saknas för att blåsa mig av stolen men jag kommer säkert på vad inom sin tid. Åter till Franziskaner; Den är betydligt mörkare än mina tidigare veteöl men någon karamellkaraktär vill jag verkligen inte addera. Inte heller någon Carafa eller mörkare maltsort enbart för att justera färgen. Alltså kvarstår Vienna eller Münchnermalt för mustighet och färg och den sistnämnda var vad jag hade hemma i maltförrådet. Münchnern är 100% konverterbar av sig själv, dvs. precis som en basmalt så egentligen finns ingen gräns för hur mycket man kan ha i en öl. Jag hade i 1.8kg för det var vad som fanns i påsen och det motsvarar 15% av totala maltnotan. Jag labbar vidare med Melanoidmalt som ska motsvara den smak man får av en dekoktion vilket jag är alldeles för tidspressad för att labba med. Jag kan inte påstå att jag märkt någon jätteskillnad såhär långt så jag ska göra något småskaletest med större mängder framöver. Min Melanoidmalt har tagit slut så jag ersatte den med Belgian Aromatic som sägs vara mer eller mindre samma produkt.
Jästen och jäsningen
På jästfronten har jag tidigare utvärderat Weihenstephaners 68:e stamm (3068 hos Wyeast) mot 3638 Bavarian Wheat som påstås vara Schneiders husstamm men inte riktigt funnit en tydlig vinnare. Jag tyckte ett tag att 3638 gav mig mer banan och bättre balans men sen fick jag någon dålig batch, tyvärr inklusive den jag tävlade i SM med så jag gick tillbaka till 3068. Det var dock så länge sedan jag utvärderade dessa att jag ville testa ett varv till. Senast jag jäste Hefe körde jag på Jamils rekommendation dvs. 18c i jäshinken men jag tyckte inte det gav utdelning. För att rättvist utvärdera jässtammarna så har jag kört 20c i hink istället. Det jag skulle vilja utvärdera mer noggrant är halv underpitch mot dubbel överpitch, dvs hälften mot dubbla mängden rekommenderad jäst och 18c mot 22c inne i hink med samma jästmängd. Helst skulle jag ville göra detta vid samma tillfälle och korsa variablerna alltså underpitch i 18c vs. 22c och överpitch 18c vs. 22c. Jag saknar tyvärr ytterligare ett kylskåp för en sån utvärdering men det kvarstår på attgöralistan.
Bryggmetod för dagen
Jag har tidigare haft lite strul med min maltvåg. Det är inget fel på vågen i sig då den väger på grammet samma som vår andra digitala köksvåg testat på 4 olika mätvärden utan på behållaren jag haft ovanpå vågen. Jag tyckte jag var smart och körde med en stor rostfri hink men vid förra bryggningen blev det smärtsamt påmint om att något var off; jag fick minst 1 kg för mycket malt. Hinken som var boven i dramat har för mjuk och bred bas och i kombination med ett inte helt plant golv har den visat märkliga värden. Därför återgick jag denna bryggning till IKEAs rostfria salladsskål jag kört med i många år och den fungerade riktigt bra. Nackdelen med den är att den inte rymmer mer än 3.5 kg men fördelen är att den går att använda som skopa ner i de stora maltsäckarna och fiska upp en full skål i taget. Jag vägde upp malten i lugn och ro dagen innan men krossade den inte. Krossningen sköter sig självt numera i min krossstation och för färskaste maltsmaken vill jag mala precis före inmäskning. Jag fyllde även upp Braumeistern med 55 liter och värmde till 50c samt 25l i min Patina 36l-kastrull (30 min på max men mätte aldrig tempen).
Bryggvattnet höll 32c på morgonen vid 6.30 så med en start av programmet och krossning av malten så var min battle station ready for action! Med korrekt mängd malt gick inmäskningen sedan som en dans även om jag fick lite kanaler i mäsken, inte helt ovanligt och troligtvis på grund av den skallösa veten. Jag justerade mitt mäskprogram något från förra gången, ferualsyrarasten kortades då jag fick kryddnejlika i överkant sist och proteinrasten kortades något då jag upplevde lite väl mycket lösa proteiner. Jag har även kortat utmäskningen från en kvart till 5 minuter då jag inte tror det gör någon skillnad, mäsken håller utmäskningstemperatur den pizzakvart jag lakar ändå.
Jag valde att laka ovanpå Braumeistern med galler mellan överkanten och maltröret för att minska disken. Det fungerade väldigt bra denna gång utan någon passage i mitten där pinnen varit. Det som däremot spökade (igen!) var mätningen av socker före kokstart, PreBoilGravity (PBG). Jag rörde försiktigt om hela vörten något varv så det inte skulle vara några skiktningar mellan varmt och kallt och för att göra en homogen blandning. Trots detta visade min refraktometer på 10ö över min hydrometer och jag vet med all säkerhet att dom visar samma värde efter att ha tvåpunktskalibrerat dom samtidigt. Min enda gissning är att vörten ändå skitar sig och med refraktometerns betydligt mindre mätprov på endast några enstaka droppar ges större felmarginaler än med en hydrometer. Så från att tro att jag skulle hamna på betydligt högre OG än förväntat till de 6ö under förväntat värde var överraskningen stor. Jag fick även ganska många liter för mycket vört ner i jäshinken vilket såklart spelade roll i det låga OGt. Jag har inte hunnit göra litermarkeringar på min 60l-jäshink så exakt hur mycket jag fick i hink vet jag inte men det var 73 liter efter kok.
Rise time
Step time eller rast är längden på ett enskilt steg i en stegmäskning, t.ex. proteinrast 15 minuter. Rise time är den tiden det tar för bryggverket att nå nästa rast. Hos stora bryggerier är riktmärket att det ska ta 1 minut per grad celsius, 1c/m vilket är precis på gränsen för vad som är möjligt med hushållsel för en större batch (40-80l). Rise time finns att skriva in i Beersmith i sitt mäskschema för att timern ska stämma. Så här räknar man ut sitt värde:
Skriv upp start och stopptid från det att malten hälls i tills det är utmäskat och subtrahera tiden för alla rasterna. Värdet man har kvar är de sammanlagda värmningstiderna vilket delat på antal grader man stegar ger värdet på hur snabbt bryggverket värmer en 1c på den givna mängden mäsk. Mitt mäskprogram denna gång för denna Hefe tog 2,5 timmar från 38-76c, dvs. 150 minuter. Mina raster var 20+15+30+30+5 = 100 minuter. 76c-38c är 38c vilket Braumeistern värmde på 50 minuter. 50m/38c=1,32m per c. Alltså, det tar 1,32 min för mitt bryggverk att värma 1c för en 60l-batch och en maltmängd på 12 kg. Sedan går man in i Beersmith och editerar mäskprogrammet. Ta antalet grader mellan mäskstegen multiplicerat med 1,32 och du får din rise time. När du skrivit in alla steg så kommer timern i Beersmith att stämma bra och har man Beersmith mobile i telfonen så kan man övervaka hela bryggprocessen och få notisar för varje steg i stegmäskningen. Främst får man ett alarm när mäskningen är avslutad vilket sparar en massa löpturer ner i bryggeriet.
Här är grafen över mäskschemat.
Mitt justerade mäskschema med alla tider för raster (step time) och uppvärmningstider (rise time).
Och slutligen timern i desktop-Beersmith.
Vlog
Jag har blivit lite biten av videobloggar (vlog) och det känns som ett bra komplement till bloggen för att ge den lite blodtransfusion. Jag har gjort några testfilmer och insett svårigheten med att hitta ett lämpligt format för att hålla det roligt att skapa, roligt och innehållsmässigt intressant att se på samt att hitta en lagom längd/frekvens för att jag ska klara av att skapa dom. I början var det en hel del teknikstrul (autofokus och skak) så det filmmaterial jag samlat ihop hittills lämnar en hel del att önska. Jag sakar en del på’or och av’or för att det ska hålla ihop som en historia dessutom. Vi får se vart det bär hän med detta projekt men anledningen att jag överhuvudtaget nämner det här är mest för att göra det svårt för mig själv att fega ut ur projektet. Efter ett litet smakprov och förfrågan/omröstning på Lindh Craft Beers facebooksida verkar det som att ni gärna vill se mer video så jag ska göra ett försök.
BryggarLogg
Dagen innan; väger malt, fyller vatten, väger salter/lactol och tillsätter, värmer 55l bmvatten till 50c. 25l lakvatten i patinan värmdes dagen innan och ett 30m pass till och det höll 76c.
Bryggdagen;
06.30 start, 32c med pH 5.5 i bryggvattnet.
06.54 inmäskad (inmäsk ca 10 min) inkl fontäner o gummilist. Maltmängd verkar rimligare. 18c sjönk på ca 12h i bm med isolering och huvan. Testa med 60c nästa gång.
07.35 mäter pH i slutet av proteinrasten. Håller 5.6. Tillsätter 5ml lactol extra.
09.12 är 70rasten precis klar.
09.17 73c
09.26 helt klart med utmäsk
10.00 droppar inget från maltröret så flyttar det till disk. Bm på 85c.
10.13 88c, 75l, på 1.050 på refraktometer, 1.040 enligt hydrometer.
10.37 kokstart 27g centenial
11.37 kokstopp, OG 1.046 enligt hydrometer
12.10 25c i BM
12.23 22c i BM
Receptet
Jag har uppdaterat min exportmall för nya Beersmith-versionen så mer data exporteras till bloggen. Den kanske inte alltid stämmer exakt om jag missar att fylla i något värde någonstans, kan vara bra att ha i huvudet. Denna gång är det mängden jästceller som inte stämmer eftersom jag har två jäststammar där den ena är en förkultur gjord på en äldre slurry.
| Hefe 22 (main) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 65.00 l Boil time: 60 min OG: 1.044 SG FG: 1.013 SG Alcohol by volume: 4.0 % Bitterness: 16.9 IBUs Color: 8.4 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.07 kg
Total amount of hops: 175.00 g
Yeast cells needed: 707.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3
Det har blivit mycket lagerjäsning på sistone och senaste bryggningen blev inget undantag. I jakten på min perfekta amerikanska pale ale (WLP090), som visade sig bli en Modern Ljus lager (34/70), gick vinsten för bästa humlekombination till slut (till de som minns) till min Citra/Simcoe som jag bryggt två varianter av innan ni kan läsa om här; V1 och V2. Kanske har jag inte skrivit det så definitivt och tydligt tidigare men en ren lagerjäst, endast en liten mängd karamellmalt och Citra/Simcoe som humlekombination blev slutligen till receptet jag inte visste hur jag skulle kunna förbättra. Förvisso ett ganska tråkigt sätt att nå fram till ett slutresultat men nu när jag inte haft den på tapp på ett tag så saknar jag den mycket. Därför blev det nu dags att brygga en version av den igen. I skrivande stund inser jag att jag aldrig bryggt just denna kombination på Braumeistern tidigare, inte för att slutresultatet skulle blir så stor skillnad på men ändock en iakttagelse. Nytt för dagen var att jag dragit en slang längs väggen som går till avloppsbrunnen. Det gör att jag slipper dra fram slang för kylvattnet men även att samma slang kan kopplas på mitt drainingvalve jag bryggt så jag bara öppnar kranen efter bryggningen och rengör Braumeistern på plats utan att bära hinkar med diskvatten som jag gjort senaste gångerna. Ingen stor nyhet men det fungerade mycket bra. Jag ska göra en mer permanent lösning framöver.
Tre fat blev fyra
Tanken var att göra 60 liter vilket varit min standardstorlek senaste tiden. Min våg eller rättare sagt den rostfria hinken jag väger malten i ville annat. Troligtvis är basen på hinken för stor eller så kan den svikta lite vilket ger fel mätvärde. Jag har kontrollvägt mot två andra digitalvågar på 3 olika vikter och alla visar på grammet rätt så om någon avvikelse skulle finnas skulle den torligtvis vara betydligt mindre än felet jag fick denna gång. Själva problemet, dvs. den för stora mängden malt, märkte jag redan vid krossningen. Samma maltmängd runt 10.5-11kg som jag använt senaste gångerna fick plötligt inte plats i jäshinken jag samlar den krossade malten i min kross-station. Jag tänkte inte så mycket på mängden just då utan mäskade in ändå. Plötsligt blev det smärtsamt övertydligt då mäsken blev stel som cement och mäskpaddeln gick att ställa i valfri position i mäsken. För att inte riskera en misslyckad mäskning slevade jag över några liter mäsk till en BIAB-påse som jag sedan la ovan maltpipan. För att även denna malt skulle mäskas i Braumeisterprogrammet fylle jag på med ytterligare 10 liter mer vatten. Detta gav mig den maxade batchsizen på nästan 80 liter ner i jäshink men då slarvade jag lite med kalldruven som delvis fick följa med i jäsningen. Jag försöker vanligtvis begränsa främst varm- men även kalldruv så mycket som möjligt även om mindre mängder kalldruv är bra för jäsningen. Till välhumlade öl tror jag dock inte så små skillnader som en del kalldruv gör någon stor impact på smakbilden.
Bryggningen
På grund av den tidsbrist som inmäskningen medförde mätte jag aldrig pH under betaamylasen utan hoppades att föregående salt- och mjölksyramängder ska ge mig ett liknande resultat som sist. Då var förvisso satsen mindre men nu hade jag i lite karamellmalt så udda kanske blir jämnt ändå. Inmäskningsvattnet mätte jag före inmäskning då jag hade i alla salter och mjölksyran redan före malten kom i, det höll pH 3.6. Jag mätte även pH på den färdigkokade vörten som visade det något höga värdet 5.4 men i värsta fall kan man alltid sänka pH lite senare i processen även om jag tror att det inte ska behövas i detta fall. Tillbaka till mäskningen. När jag kört färdigt mäskprogrammet lyfte jag över BIAB-påsen till ett galler ovanpå en annan kastrull. Sen höjde jag maltröret i två steg, först till pinnarna och sedan till galler ovanpå bryggverket och lät det droppa ett tag. Sen flyttade jag maltpipan ner till 36l-kastrullen som sist för lakning men innan jag lakade sammanförde jag mäsken från BIABpåsen till toppen. Detta gjorde att lakningen rann långsammare än jag är van vid men effektiviteten blev väldigt bra oavsett. Mina 52 litrar som då fanns i Braumeistern höll SG 1.054 och när jag lakat med 15 liter och sammanfört de två så låg SG på hela 1.053! Totalt samlade jag ihop en kokvolym på över 80 liter (mätte aldrig slutgiltig PBG). OG landade på 1.054 i slutändan vilket var lite högre än de 1.048 jag tänkte mig men med ett extra fat som vinst så måste jag ändå säga att det var ett riktigt bra utbyte som drabbade mig denna konstiga bryggdag. Lite starkare vört passar dessutom bra som komplement till humlemängden på 400 gram.
Summa summarum
Själva bryggningen som sådan, förutom felaktiga mängden malt, måste jag ändå säga gick väldigt bra. Ett problem uppstod men lösningen var både smidig och enkel med resultatet ett extra fat välhumlad lager. Någon LoDO-guldstjärna lär denna öl knappast få med två lakningar och flytt av mäsk till BIAB-påse men man lär så länge man lever. Efter kylningen delade jag upp vörten på en 60l-hink (full) och en 30l-hink (med 20l i) där lilla fick Mangrove Jack’s Bavarian Lager M76 torrjäst fast i form av sparad slurry medan stora fick en slurry South German Lager WLP838. Bägge började jäsa relativt kraftigt för att vara lager redan efter 12 timmar på 9c så jag hoppas hinna hem från mellanöstern (där jag just nu sitter i 45gradig hetta och skriver ihop denna bloggpost) i tid att tappa dom till fat för att köra med min spundapparat. Receptet nedan får ni ta med en nypa salt, jag har gissat basmaltmängden och justerat effektiviteten för att få något som motsvarar hur jag tror det blev. Humle och salter stämmer dock.
ps. Ni har väl inte missat att nya Beersmith-versionen kommit idag?
Vattenvärmning, ännu en normal och bra bryggdag.
Vattnet på 38c och redo för malten.
Den onormalt stora mängden malt i jäshinken.
Oklart hur mycket för mycket malt det är men uppskattningsvis ett kilo.
Själva krossningen blev mycket bra med hela och fina skal och kärnor i 3-4 bitar.
Själva boven i dramat. En fin hink som kommer få jobba med annat framöver, eller så går det lägga en lite spole (typ tom tejprulle) som koncentrerar vikten till vågens mitt.
Här är själva ögonblicket där jag inser att detta inte kommer fungera något bra även om jag skulle få plats med all malt utan problem.
Flytt till BIAB-påsen, som alltid en räddare i nöden.
Volymen med extra vatten före påsen kom på plats.
Dags att trycka på start.
Braumeistern ser ut att ha en trendig scarf.
Volym på vätska är beroende av temperatur som ni ser här, inte många centimetrar till goda under mäskingen.
Med bra brygghandskar går det till och med med mina känsliga flickhänder att skruva loss muttern i det 76-gradiga badet.
Avdropp av påsen först, ett moment jag troligtvis kunde skippat.
Dags för riktiga lakningen ner i kastrull på 2000w induktionsplatta för snabbare uppkok.
Disk… Är det overkill att ha en diskmaskin i bryggeriet? Troligtvis. Det går att köra ganska mycket av bryggeriutrustningen i vanliga diskmaskinen men det har inte blivit av ännu för min del. Främst maltpipan och kylspiralen skulle jag gärna rengöra den vägen.
Skaplig mängd! Ändå saknas några litrar på denna bild.
Trots den extra volymen krävdes distans mellan Braumeistern och huvan för att inte få för kraftigt kok eller överkok.
Ett fint andra hotbreak som jag ibland plockar bort och ibland låter koka ner. Det ser ut som en gummifilm så rent visuellt känns det bra att ta bort den.
Mmmm, humlesoppa. Men överkoket var nära när 200+200g åkte ner i koket. En sprayflaska är bra att ha till hands för nivån sjunker direkt av några sprut. Lite full-i-faan så körde jag med StarSanflaskan. Don’t bli rädd för the skum.
Kylning utan isolering men med huvan på pga alla j**vla getingar denna sommar.
Jag litar inte fullt ut på refraktometern ännu även om den är minutiöst kalibrerad, den visade sig vara exakt som hydrometern även denna gång.
Drainingvalvet påkopplat på det temporära avloppet…
…och ner i golvbrunnen.
Resultatet i väntan på att kylas ner till 9c. Kallvattnet i kranen är den här årstiden för varmt för att slösa ner i avloppet för att försöka kyla sista graderna. Kylskåpet gör ett bra jobb dock.
| Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3 (Modern Ljus Lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: ca 80l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 90.00 % OG: 1.054 SG ABV: 5.9 %? IBU: 40ish IBUs EBC: 6.6 EBC Color
Total humle: 400.00 g
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (v 3)
Semestertider trodde jag skulle innebära att jag äntligen fick tid att brygga ikapp och fylla alla faten inför hösten. Men husrenoveringsprojekten har verkligen avlöst varandra och tiden har inte funnits där. Det har även varit för varmt för att jäsa ale, t.om. i vår svala källare, så när jag väl satt in en lager i jäskylen så är det bryggstopp tills dess att den ölen är färdig. Med andra ord går det inte många dagar med tom jäskyl. Till hösten kommer hela källarplanet vara optimalt för alejäsning så även om jag föredrar att jäsa även ale kontrollerat i kyl så kommer jag inte behöva anpassa mina bryggningar efter ett kylskåp…
Det är inte ofta jag brygger exakt samma recept två gånger i rad. Men med min bavarian helles så är receptet så okomplicerat och jag blev så nöjd med förra versionen att det inte fanns något att ändra. Men sen är det också en ölstil som är betydligt mer beroende av bryggprocessen än finlir i receptet. Jag intresserar mig allt mer för att optimera och förfina processen och det är till den tyska bryggarskolan jag riktar mitt fokus. Tillskillnad från fantombryggarna som tycker att receptet är ölet och att det går att outsourca sin bryggning så tycker jag att processen är minst halva ölet och att alla bryggerier och bryggare definitivt har en ”hussmak”. Förutom vattenbehandling, pH-justering och rätt temperatur så har jag gått tillbaka till grunderna och försöker finlira i varenda steg, t.ex. krossningen eller själva inmäskningen. Ska man hitta den där subtila finsmakarkänslan från pilsnermalten så går det inte slarva med något. Jag har slutat att mala malten i förväg utan maler precis före inmäskning för att minimera oxidering av volatila ämnen i malten.
Förra bryggningen av min helles Lindhs Premium Gold fick tre olika jäststammar jobba för utvärdering och även om det fanns vissa skillnader så var det två stammar som var väldigt snarlika men framförallt väldigt goda båda två, så WLP838 (något renare) och WLP860 (något fruktestrigare) fick jobba i var sin jäshink även denna gång eftersom jag sparat jäst sedan tidigare bryggningar. Jag vill helst bara ha en huslagerstam för enkelhetens skull så framöver ska jag testa mig igenom ett gäng jäststammar precis som när jag skulle hitta min favoritalejäst WLP090.
Nytt för dagen
Nyhet för dagen var att jag efter att maltpipan runnit av ovanpå ett galler på Braumeistern, flyttade maltpipan ner i min Patina 36liters kastrull ståendes på min 2000w induktionsplatta. Jag upptäckte nämligen att maltpipan passar som handen i handsken i kastrullen och kan vila på de inbyggda lakningspinnarna. Det ger mig en rad fördelar mot att laka ner i Braumeistern;
– Jag kan sätta igång den första vörten på värmning mot kok i Braumeistern utan att en massa värme smiter längs sidorna vilket jag observerat tidigare.
– Så fort lite vört runnit igenom lakningen i maltpipan så kan jag sätta igång värmning på induktionsplattan. Totalt 5200w jobbar nu mot kok!
– Maltpipans undre silplåt hamnar ca 22 cm från botten vilket är ungefär den mängd jag lakar. Detta ger lägre fallhöjd och mindre plask än om pipan står på galler ovanpå Braumeistern.
– Jag kan lätt göra en partigyle genom att inte sammanföra de två vörterna, 40l 55-60ö i Braumeistern och 20l 25-30ö i Patinan.
– Jag får en bekvämare arbetshöjd att laka från (inte att underskatta när det kommer till kokhett vatten och min trasiga rygg).
Ska jag hålla mig till LoDO-metoden ska jag såklart undvika att laka överhuvudtaget med Braumeistern, som med sin design ger lika mycket syretillförsel vid lakningen som med BIAB-metoden. Nu när jag gärna brygger 60 liter åt gången och är lakning tyvärr ett måste eftersom jag behöver totalt 80 liter vatten på ca 11 kg malt och Braumeistern rymmer totalt 85 liter. En variant av lakning jag inte testat ännu är att låta Braumeisterns recirkulering sköta lakning, dvs. man tappar ut 10-15l genom kranen (via slang såklart) till ett temporärt kärl och tillför motsvarande mängd lakvatten till Braumeistern som får pumpa runt. Det man vinner i minskad oxidering förlorar man dock i effektivitet, jag skulle uppskatta det till 2-3ö totalt.
Bryggningen gick väldigt bra utan några större avvikelser, vi hamnade på 1.048 som planerat. ”Vi” eftersom jag hade sällskap av hembryggaren Lars under bryggningen. PH:t hamnade på 5.6 fast med större mängd mjölksyra än vad jag kan räkna mig fram till med både Bru’n water, EZ watercalculator eller andra vattenbehandligskalkylatorer. Jag tangerar den påstådda smaktröskeln för mjölksyra men har ännu inte känt någon smak av den i mina öl. Min teori är att min basmalt är ljusare än vad kalkylatorerna anger och att det ger mig 0.2-0.3 extra men skillnaden är i högsta laget. Oavsett anledning så blir mina öl mycket bra just nu och mäskeffektiviteten blir galet bra så jag låter uträkningsdiffen bero. Min nya pH-mätare Milwaukee pH55har visat sig vara riktigt bra och ger snabbt ett stabilt mätvärde, sånt glädjer mig.
Under bryggningens gång mätte jag sockerhalten vid en rad tillfällen med min refraktometer eftersom jag fortfarande finlirar min Beersmithprofil för 60 liters batchsize. Efter lakningen dvs. strax före uppkok mäter jag alltid preboil gravity för att veta om jag måste koka längre tid eller tillsätta vatten för att hamna rätt i OG. Till min förvåning låg preboil på SG 1.050 vilket skulle motsvara en mäskeffektivitet på 105 procent! Eftersom detta skulle vara orimligt utan att ha gjort mjöl av malten, 100% motsvarar nämligen maltmjöl i destvatten i kontrollerad miljö, så justerade jag inget. Till väldigt stor förvåning hamnade OG på 1.048, dvs. lägre än preboil gravity (PBG). OG:t kontrollmättes även med min tvåpunktskalibrerade hydrometer. Det tog mig ett dygns huvudkliande innan jag kom på felkällan. När jag mätte preboil gravity så hade jag inte rört om i vörten efter att ha sammanfört två vätskor av olika temperaturer. Själva mätningen gjorde jag genom att ta en tesked vört från toppen av vätskan i Braumeistern. Den varmare och troligtvis mer koncentrerade vörten måste ha hamnat på ytan och därmed gett ett felaktigt mätvärde. Jag räknade bakåt från mitt OG och boiloff och fick ett PBG på 1.045 istället vilket känns betydligt mer troligt och i linje med tidigare bryggningar, ett värde som motsvarar 95.5% mäskeffektivitet. Jag har börjat stabilisera min brygghuseffektivitet och ligger mellan 83-85% vilket är väldigt högt för att vara med Braumeistern. Min teori är att 1+1=3 när det kommer till effektivitet; när temperaturer, salter, pH och krossstorlek alla stämmer så blir det en synergieffekt och effektiviteten sticker i höjden. Det känns lite läskigt att skapa recept och utgå från att brygghuseffektiviteten ska vara 85% för att sedan hamna på ganska normala 70% vilket skulle ge mig 10ö mindre än förväntat. Detta har inte hänt ännu och 10ö åt andra hållet, även om det känns roligare under bryggningen, blir ju lika mycket fel.
Förbättringsförslag
Jag skulle vilja få plats med mer malt i maltkrossens tratt så den ytterligare kan sköta sig självt medan jag förbereder annat inför bryggningen. Eftersom jag inte har en originalkvarn så finns det inga förlängningar att köpa som till t.ex. Monster Mill. Alltså måste jag bygga ihop något själv. Kommer jag orka det? Kanske…
Mer avlastningsyta behövs för jag har inget bra ställe för locken till alla kastruller, mätverktyg och annat som används under en bryggdag. Jag har möblerat om i bryggeriet sedan denna bryggning, rensat upp bland min utrustning och fått en bokhylla fri som jag lyft bort till matkällaren. På dess plats står istället ett gammalt klaffbord jag hittade på vinden. Nästa bryggning får visa om det duger eller om jag behöver något rostfritt…
PH-mätaren i väntan på mätning.
Jag har börjat mäta mjölksyra med en spruta istället för pipett. Den rymmer 20ml istället för 3ml vilket snabbar på förfarandet något.
Lakningen av maltpipan i min 36l-kastrull. Som ni ser så passar den grymt bra.
Sista skvätten som runnit från maltpipan efter att jag redan gett upp om att det skulle rinna ur mer, drygt 2,5 liter. Kanske borde jag tillfört även denna vört men jag vet inte om jag alltid vill vänta så länge på lakningen framöver och 2,5 liter skulle denna gång spökat med mitt profilbyggande i Beersmith så ner i vasken åkte den. Vört till förkulturer har jag redan i min nya enorma frysbox (300l!).
Kylning pågår…
Lars
| Lindhs Premium Gold (v3) – (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 73.68 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 83.00 % OG: 1.048 SG FG: ABV: 4.8 % IBU: 17.5 IBUs EBC: 5.5 EBC Color
Total humle: 175.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 19.04l) of 76.0 C water |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pils och Bohemia
Sommaren har äntligen slagit till och då ska den tydligen invigas med en rejäl sommarförkylning vilket däckade mig i tolv dagar, något som försenade dagens bryggning en vecka. Enda fördelen med det var att min Kristall-veteöl fick en vecka kall lagring extra vilket den förvisso behövde. Jag har velat brygga denna Tyska Pils enda sen jag var i Bitburg i höstas men har inte kommit till skott fören nu. Jag kände att det vore synd att brygga den när vi bodde i lägenheten eftersom jag inte kunde kontrollera jäsningen där. Tanken med ölet är att få till en blandning mellan Bitburg och Jever som bägge är krispiga men Jevern har större humledriv och kraftigare beska, ibland lite väl stor. Överlag har tyska pils blivit mindre beska med åren och även Jever sägs ha dragit ner stegvis på beskan för att blidka massorna. Jag siktar på ca 35-40 IBU och blandar i en del Kalciumsulfat för att accentuera beskan och göra den krispig. En ganska lång betaamylaserast på 45 minuter ska ge bra utjäsning och torrare öl ihop med en stor jästslurry är förhoppningen. Receptet i övrigt är inte så mycket att prata om egentligen eftersom det är 100% Premium Pilsnermalt och Hallertauer Tradition som smak- och aromhumle. Jästen blev en slurry av WLP860 men jag kunde lika gärna tagit någon av mina andra renjäsande lagerstammar, jästen ska knappast vara framträdande i denna öl men den får gärna framhäva gräddigheten i pilsnermalten.
Som sidobatch idag ville jag testa en ny torrjäst från Mangrove som är tänkt till Tjeckiska Pilsner. Egentligen borde det varit mindre mineraler i bryggvattnet och Saaz-humle till denna Tjeck men jag tänker att det inte är så avgörande, ska bli spännande med lite smörkola i kranarna hemma…
Nytt för dagen
Jag har hunnit ordna med en temporär vattendragning till min diskbänk vilket underlättar diskningen rejält. På kranen till diskbänken finns även en extra utgång, antagligen för en bänkdiskmaskien eller liknande, där jag kopplat på en slang och spraymunstycke för att kunna fylla på vatten i bryggverket men även diska utan att behöva koppla på slangen direkt på blandaren. Mycket smidigt! Jag kopplar även på min sprialkylare via denna slang så det innebär en slangdragning mindre per bryggning. Jag saknar dock fortfarande avlopp till diskbänken så just nu är där en stor plastlåda jag får bära iväg och tömma i golvbrunnen vilket är osmidigt. Jag får fundera på hur jag ska lösa det eftersom fallet är i lägsta laget, kanske en rörmokare får hjälpa mig.
Jag fick äntligen premiärköra min nya krossstation som levererade som förväntat. Jag behöver finlira varvtalet lite då det först gick så långsamt att jag höll på att somna och efter en justering blev något för snabb. Väldigt skönt att slippa stå och hålla borrmaskinen och jag slapp få med något oönskat maltdamm vilket lätt kan hända när jag kör med lösa delar och ska flytta bort krossen.
Bryggningen
Krossning och inmäskning gick bra. Första krånglet för dagen var pH-justeringen om inte gick hela vägen utan jag fick nöja mig med lite för högt pH. Det finns en gräns för hur mycket mjölksyra man kan tillsätta innan den passerar smaktröskeln och jag är precis där uppe och nosar. Jag har funderat lite på att komplettera med fosforsyra som är smaklös men den är även lite mer riskabel att hantera, man bör ha handskar och skyddsglasögon. Jag ska labba lite mer med pH-justeringar med salter först bara. Något som däremot lirade bra var själva pHmätningen där min nya pHmätare Milwaukee pH55 snabbt hittade en bra värde som inte ändrades. Så här långt får den VG i betyg men jag måste testa den under längre tid för en helhjärtat rekommendera den.
En spännande sak som inträffade under mäskningen med Braumeistern och som jag inte råkat ut för innan var att det måste uppstått ett glapp mellan maltröret och botten på bryggverket. Det gjort att en del av trycket som pumparna jobbar upp läckte utanför och gav en rörelse på utsidan av röret och upp på sidan. Först tänkte jag att jag måste kopplat ihop ena pumpen fel men allt fungerade som det skulle vid diskningen. Min teori är att jag satt dit gummilisten undertill på maltröret lite slarvigt och att det den vägen kunde pysa ut lite tryck. Jag fick trots denna ”läcka” 95% i mäskeffektivitet så varken detta eller det något höga pH:t sabbade för mig där.
Min talja har jag satt upp lite mer ordentligt efter förra bryggningens fadäs och det sitter som berget nu. Jag har t.om. hängt mig i den (med armarna alltså) och den pallade trycket. När mäskningen var klar så hissade jag upp röret och satte mitt galler emellan så maltröret står på en nivå helt ovanför Braumeistern istället för halvvägs ner som den är designar för. Detta gör jag bara för att kunna laka med en större mängd vatten än det är tänkt vilket annars inte går då nivån på mäsken hamnar under nivån på vörten utanför röret. Sedan så rörde jag om på toppen av maltbädden för att inte allt ska åka rakt igenom i tomrummet som mittpinnen lämnat efter sig MEN, jag gjorde det inte tillräckligt mycket och mina första 5 litrar jag hällde på skjutsade rakt igenom och tog med sig en hel del maltskal. Inte helt barntillåta ord studsade mellan bryggeriväggarna… Jag flyttade över röret till ett galler ovanpå min murbrukshink och lakade där istället medan jag fiskade upp alla skalbitar med en sil, en metod som fungerade väldigt bra faktiskt. Jag funderar på att alltid laka vid sidan av framöver mest för att spara tid till uppkok. Som det är nu så smiter mycket värme längs sidorna under lakningen då jag påbörjar värmning för uppkok så fort maltröret lyfts, jag ser ånga vandra uppåt och det tar dubbla tiden att värma 1c. Tyvärr passar inte en vanlig jäshink som är några fjuttiga millimetrar för smal så vi får se om jag ska skaffa en till 60l-hink eller om jag kan hitta något bättre alternativ som är livsmedelsklassat tillskillnad från murbrukshinkar. Koket och
Mätning av volymer och förluster
Jag håller fortfarande på att försöka fintrimma min nya Beersmithprofil men de senaste bryggningarna har inte alls samarbetat på den punkten. Därför blev jag så besviken när först pH:t inte gick att pressa ner dit jag ville och sedan läckan vid sidan av maltröret under mäskningen. Desto gladare blev jag när jag märkte att mäskeffektiviteten inte alls påverkats av de två mindre lyckade momenten och att alla volymer faktiskt stämde som planerat. Preboil gravity och volume hamnade rätt. Jag fick till en ny boil off på 6 liter i timman och min batchsize hamnade på önskade 60 liter. Även OG hamnade perfekt på 1.048 eller 12 Plato. Äntligen!
Vattenpåfyllning direkt från kranen…
…och ner i Braumeistern. Jag ska testa att fylla på underifrån via mitt drainingvalve men jag har inte hunnit testa detta ännu. Jag är lite orolig för om impellern tar skada av att skicka på 55l med högt tryck ”fel väg”. Någon som vet något om detta?
Sju fästpunkter i taket är overkill såklart men hellre det. Kroken sitter både i plankbiten och i regeln ovanför men jag skulle gärna ha ytterligare säkerhet där, kanske ska jag byta kroken till en med bricka och mutter på baksidan av plankan istället.
Frun råkade komma ner i bryggeriet vid inmäskning så jag kunde få några bilder på mig själv ”in action”.
Jag har beställt en graderad spruta från Ebay som jag ska använda istället för pipett till mjölksyra framöver men tills dess får denna graderade kopp jobba istället. Engångspipetter är bra till annat…
Det börjar bli lite ordning på grejerna! Jag ska flytta över mina salter till glasburkar istället för plastpåsarna dom kommer i tänkte jag.
Redo för maltrörslyft!
Extremt fin vört under mäskningens slut.
Maltröret på plats, dags för lakning…
…och där skedde misstaget med att bryta upp toppen på maltbädden för lite. En krater bildades och förutom att det åkte igenom rent vatten så följde maltskal med. ARGHH!
Flytt till hink avsedd för allt annat än blivande öl.
Preboil volume på 74 liter, exakt enligt beräkning!
Maltröret i väntan på tömning och disk, det som murbrukshinken är avsedd för.
Resterna efter jag fyllt mina jäshinkar åkte igenom en saftsil för att mäta ”loss to trub”. Exakt 5 liter blev det denna gång. Vörten sparar jag i pet-flaskor som jag klämmer ut luften ur och sedan in i frysen. Perfekt till förkulturer eller ”Speise”.
Ljus och väldigt blank/genomskinlig vört.
Rehydrering av torrjäst.
Bra coldbreak måste jag säga!
| Lindhs Pils (Tysk pilsener) och Tjekiska pilsner | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 73.68 l
Total humle: 265.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 20.28l) of 76.0 C water
|
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefe, Kristall, VeteCitra och Bryggarkursen
Som tack för bärhjälp vid flytten höll jag i helgen en ölbryggarkurs för flyttgrabbarna. För att göra det hela så lärorikt som möjligt planerade jag recept till tre olika öl; en Sydtysk Hefeweizen, en Weißbier Kristall och en välhumlad veteöl med neutral alejäst. För att få ut tre öl på en bryggning så plockade jag ut en tredjedel nära kokslut som gick i en kastrull bredvid med en annan humlesort och huvudbatchen delades till två jäshinkar med olika jäststammar och efterföljande olika jäsnings/lagringsscheman. Min plan för kursen var att lära ut vattenbehandling och stegmäskning samt visa på en rad tips och trix jag samlat på mig under åren. Men ni vet hur man brukar säga; ”så här går det bara för att jag ska visa”…
Mätstrul 1
Medan vattnet värmdes till inmäskning passade vi på att kalibrera två hydrometrar och två refraktometrar. Alla visade på SG 1.000 vid ca 20c och batterivatten. Sen kalibrerade vi pHmätaren vid 4.01, 7.01 och 10.01 enligt konstens alla regler, såg bra ut vid kontrollmätning. Krossningen av malten gick smidigt och inmäskningen gick hyffsat, kanske att jag var lite för ivrig med att få igång bryggverket så mäsken inte rördes om i tillräckligt mycket. Efter en kvart insåg jag att mäsken hade lite kanaler i sig och därför pausade jag Braumeistern för att röra om vilket trots allt gick smidigt.
Sen var det dags för salter och pH-justering och det var här dagen började byta riktning. PH-mätaren visade på 5,81 i pH efter salter men före någon mjölksyra. Lite väl högt men inget superkonstigt med så pass mycket ljus malt. 6ml lactol tillsattes vilket sänkte pH till 5.65. 5ml ytterligare gav 5,54 vilket borde varit lite lägre så jag tillsatte ytterligare 3ml vilket plötsligt får pH-mätaren att vända uppåt igen till 5.7. Kontrollmätning i kalibreringsvätskorna visar på en avvikelse på 4.01:ans vätska som plötsligt mäter 3.90. Referensmäter med pH-papper som båda ger olika och andra värden, suck. Släppte den bollen och räknade med att pH landat på ca 5.4 enligt min uträkning med EZ Watercalculator. Mäskeffektiviteten landade på 97 väldigt höga procent så mäskens enzymer verkar ha mått bra i pH:t trots alla konstiga siffror. PH-mätaren kanske är defekt?
Mätstrul 2
Mätningen av Preboil Gravity spökade även den en hel del. Min hydrometer visade 1.050 medan min refraktometer visade 1.055, trots att bägge visade på 1.000 på batterivatten tidigare under dagen vilket jag även dubbelkollade ytterligare en gång efteråt. Kranvattnet visade även det i princip 1.000. För att trippelkolla mätte jag även SG i en reservhydrometer som jag passade på att ha sönder… Som kvadruppeltest mätte jag i min plastiga Ebay-refraktometer som visade 1.053. Hur ska jag göra en tillförlitlig kalibrering runt 1.050 och ska jag framöver lita mer på en gammal hederlig hydrometer för en 50-lapp än på en Refraktometer för 500kr? Hur noggrant kan man väga vatten och DME för en kalibrering? 1-2ö differens kan jag leva med men 5ö är för stor skillnad för att kunna brygga på den nivå jag vill.
Kladdet är konstant
Efter mätstrulet fick mäskprogrammet göra sitt och det blev så småningom dags att lyfta maltröret med hjälp av min talja jag installerat för att slippa ”dödslyftet”. Halvvägs upp så lossnade maltröret och föll tillbaka ner i Braumeistern och jag fick en skön splash av 76-gradig vört på foten. Men taljan lossnade inte från upphängningen i taket eller med greppet runt pinnarna på sidan av maltröret vilket man skulle kunna tro utan den tappade greppet om repet som höll fast i maltröret. Krokarna i taljan hade öppnat sig på något märkligt sätt. Man får vad man betalar för antar jag… Lite svabbande och några svordomar senare var pipan på plats och övre delen av maltbädden omrörd inför lakningen. Vattnet sipprade först igenom i lagom takt genom röret men sen tog det en vansinnigt lång tid, dvs. en igensatt lakbädd eller ”stucked sparge”. Om det var den något större maltmängden än vanligt, mer procent vete än vanligt, stress vid bryggningen eller det tappade maltröret som satte igen bädden är svårt att säga men efter att ha rört runt väldigt mycket i mäsken och ändå inte fått ut ens hälften av lakvattnet bestämde vi oss för en nödlösning; flytta mäsken till en BIAB-påse… All mäsk skopades till två BIAB-påsar ovanpå ett galler på en hink och vörten kunde separeras från malten. Här skulle lakningsproblemet slutat om det inte vore för att en hel del malt letat sig igenom filterdiskens mitthål och ner i uppsamlingsskärlet jag ställt maltröret ovanpå. Detta märkte jag först när vörten skulle återförenas med tidigare vört i Braumeistern och vips så var det bara att sila ca 70l vört ytterligare en gång genom en tom BIAB-påse. Alla dessa moment gav såklart en hel del proteiner (för att inte tala om varm syresättning/HSA) i uppkoket som dock inte var några problem att skumma av vid uppkok. Hela debaklet genererade mer disk och något grumligare vört vilket förvisso kvittar på en veteöl men främst så försinkades en redan lång bryggdag en hel del.
Koket
Koket flöt på bra men eftersom jag tappat några liter på fötter och till BIAB-flytt så tillsatte jag 4 liter kokande vatten vilket även sänkte mitt för höga OG till mer rimliga nivåer. Sen flyttades ca 22 liter till min Patina 36l-kastrull och fick en dos på 100g Citra för att sedan koka upp i någon minut innan en hopstand motsvarande tiden det tog att kyla stora batchen. En bakomliggande tanke med bryggdagen var att passa på att göra en kalibrering av min Beersmithprofil men då är det en väldigt dum idé att bevattna bryggerigolvet med vört så noggrann mätning får bli först till nästa bryggning. Kylningen tog lite extra tid med två kastruller och lite varmare kranvatten såhär i sommartid men i övrigt gick både kylning och diskning smidigt och bra. Sammanfattningsvis att tillslut äntligen vara färdig med en kaotisk bryggdag, stänga bryggeridörren och gå upp för att ta en öl kändes underbart. Känslan över att allt gick åt helvete kan ibland vara nedslående men jag känner mig faktiskt taggad att ”göra om, göra rätt”. Öl kommer det bli av det hela och grabbarna var nöjda med dagen.
Jäsningen
Hefeweizen- och Kristallhinken jäste frenetiskt redan morgonen därpå, trots 18c på hinken så jag sänkte tempen i jäskylen till 17c istället. Sidobatchen som jag ska utvärdera Fast Ferment med tog längre tid på sig att komma igång eftersom den stod svalt på 16c med BRY-97, därför flyttade jag hela jäskärlet till ett lite varmare rum någon dag för att öka aktiviteten något.
PH-mätaren som jag funderar på om det mår som den ska.
Ny kran till Braumeistern. Den är större och snabbare vilket verkligen behövdes denna bryggning. Men jag föredrar utseendet och smidigheten med originalkranen.
Djuplodande bryggdiskussioner och provsmakning av en massa öl, t.ex. min Valentin Cervisia Vintage 2015.
Niclas som deltog i kursen har startat upp Norrköpings Hembryggarförening (NHBF), tyvärr lagom till jag lämnat Norrköping bakom mig. Som gåva från NBF fick jag denna vackra Humletavla som Sandra Lööv gjort. Tusen tack! Den hänger ovanför min kegerator och förgyller!
FastFerment cylinderkoniskt jäskärl med jästuppsamlingsbehållare. Verkar väldigt lovande men en utförligare recension kommer först om några veckor.
Uppsamling av varmvattnet från kylningen.
Receptet
| Hefeweizen, Kristall och VeteCitra | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kokvolym: 71.04 l Batchsize: 60.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.054 SG FG: 1.016 SG ABV: 4.9 % IBU: 17.7 IBUs EBC: 7.3 EBC Color
Samt 100g Citra för sidobatchen.
Samt en slurry BRY-97 till sidobatchen. Total humle: 167.00 g |
Provsmakning HEFE XXI
Perfekt färg, bra skum.
Doften är gräddig, banan på låg till medel nivå, medel kryddnejlika.
Smaken är överväldigande kryddnejlika.
Bra kolsyra och fin balans.
Riktigt tjock och matig munkänsla.
Saknar fortfarande en del banan.
Provsmakning VeteCitra
Kraftigt disig, mörkt halmgul med fluffigt vitt skum som lämnar mycket rester längs glaset. Doften är kraftigt humledominerad med friska stora citrusdofter. Inslag av vete finns dovt i bakgrunden. Medelstor beska som balanserar den lena munkänslan. Smaken en blandning av pilsner, vete och humle. Lite vetedeg med citrus och lättare inslag av barrträd. Stor och vass kolsyra. Eftersmaken är kladdig och lätt besk.
Kommentar
Helt okej öl som inte passar in i någon stil. Närmast till hands är hopfenweizen men eftersom jag använde en ren jäststamm (bry97) så saknas både smaken kryddnejlika från fenolen 4-vinyl-guaicol och banansmaken från estern isoamylacetat. Lättdrucken sommaröl som passar bra när man vill ha en humlekyss. God men jag kommer inte brygga den igen, veten gav inte den rena humleupplevelsen jag söker.
Provsmakning KristallWeizen
Mörkt gyllengul (inte riktigt så mycket koppar som på bilderna) öl med högt, vitt, fluffigt skum av mest mindre bubblor. Mycket hög genomskinlighet men inte perfekt kristallklar, svag disighet.
Gräddig och fräsch pilsnermaltsdoft på hög nivå. Medel kryddnejlika. Ganska ren doft men platt och något intetsägande. Ingen banan. Inslag av vetedeg men på låg nivå.
Smaken domineras av lätta maltsmaker och då främst vete. Lite lätt örtig humle återfinns i bakgrunden men tar inte alls för sig.
Medelstor beska för stilen och den är kortlivad. Lite kladdig eftersmak. Låg restsötma, medel kropp och medel munkänsla.
Tekniskt välbryggd utan felsmaker.
Kommentarer
Jag hade höga förväntningar på den här ölen efter att druckit några fina KristallWeizen i Tyskland för några veckor sedan, men smakerna infrias inte alls. Jag saknar helt bananestrarna och ölet saknar den pigga fräschör jag vill att en kristallweizen ska ha. Min Kristall känns trött och vilsen på något sätt, jolmig och unken men utan att vara oxiderad. Jag skyller allt på jästen eftersom både min Hefeweizen och VeteCitran jag gjorde från samma kok blev goda. Flockuleringen, färgen och skummet är pluspoängen jag tar med mig men det får nog bli ett totalt omtag till nästa eventuella bryggning av denna ölstil. Typriktig och okej som bäst men inte speciellt god. Jästen åkte i vasken såklart…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold v2, oder “Die drei Helle – Mia lossn uns lind oan hi”
Vad händer i livet
Dom hektiska perioderna avlöser varandra just nu både på hemmafronten och jobbfronten men att få till några bryggningar har ändå haft hög prioritet. Äntligen fick jag till min planerade tyska bryggdag med en Bavarian Helles, eller rättare sagt tre eftersom jag utvärderar tre olika jäststammar till denna blivande husöl som jag planerar att alltid ha på tapp. Detta är andra versionen jag brygger av denna öl, den första kallade jag Lindhs Premium Gold även om det mest var en generisk lager och inte så fokuserat recept eller stilmässigt på Helles. Nu har jag läst på en hel del och provsmakat ett gäng öl så jag är betydligt mer förberedd. Rent stil- och receptmässigt är Helles en väldigt okomplicerad öl och de stora skillnaderna sitter verkligen i detaljerna i bryggprocessen eftersom i princip allas recept är oerhört snarlika. Just min Helles vill jag ska ha en stor gräddig pilsnermaltsmak vilket men bara får om malten behandlats varsamt och är färsk. Sen vill jag ha ett uns mer nobel humlesmak och arom än vad en standardhelles har men inga dramatiska mängder.
Recept
Detta är en öl som man skulle kunna dekoktionsmäska men eftersom jag har tusen andra saker som måste göras samtidigt som jag brygger så fick några procent melanoidmalt kompensera för detta steg. I övrigt blev det pilsnermalt för hela slanten. Humlemässigt så tog jag en slumpmässig högalfasort som bittergiva (Centennial) för att sedan köra Hallertauer Tradition på 15 min och 0 min/ flame out. Det känns onödigt att slänga i en stor mängd lågalfahumle på bittergivan för jag är av åsikten att det inte går att känna någon skillnad efter så långt kok ändå, alltså kan man minska mängden växtmateria i kastrullen med en starkare sort.
Jästerna odlades upp många dagar i förväg så jag hann med att propagera och dekantera den första färskjästen i E-kolv, propagera upp den andra färskjästen i E-kolven och slutligen propagera torrjästen i en flaska. Tur jag inte slängde min gamla fula magnetomrörare som behövdes denna gång och säkerligen fler i framtiden.
Bryggningen
Jag brukar säga att min standardbatchsize är 40 liter men senaste året har jag verkligen inte hållit det och inte denna gång heller. För att kunna testa tre jäststammar och slippa flaska så bryggde jag även denna gång 60 liter. Mäskningsmässigt märker jag ingen skillnad på 25, 40 eller 60 liter i Braumeistern men tiden från mashout till uppkok märks en del. Den märks dessutom extra mycket om man måste åka med sin mamma och svärmor på bullkalas i Taxinge mitt i bryggningen och pausa så temperaturen hinner sjunka avsevärt.
Stora avvikelsen för dagen var definitivt pH:t som hamnade betydligt högre än förväntat och konstigt nog 0.6 högre än förra bryggningen med liknade ingredienser och mängder. Jag har svårt att tänka mig att en del vete och några nävar karamellmalt kan göra så stor skillnad. Min teori är att den färskare malten bidragit men eventuellt är en felkälla att jag inte kalibrerat pH-mätaren på ett tag. På tak om kalibrering så är fortfarande refraktometern eller hydrometern ett frågetecken. Bägge visar på 1.000ö i destillerat vatten vid 20c men jag fick diff på OG med 5 punkter. Jag måste lägga en halvtimme på att identifiera vilken av dom som är missvisande vid ca 50ö.
Bryggdagen i övrigt gick bra och jag ser förbättringsmöjligheter på en rad områden i bryggeriet fortfarande så det kommer bli riktigt bra i slutändan. Disken underlättades med en ny vattenpistolkran till trädgårdsslangen men några fler avlastningsytor för disk kommer underlätta liksom varmvatten i kranen om det går att lösa framöver. Jästen åkte i först på 9c och bubblade på bra efter ett drygt dygn. Tänkte jäsa dessa ganska kallt en längre tid innan det blir dags för diacetylrast, jag återkommer med jäsningen i provsmakningen om jag kommer ihåg.
Jag insåg att det var onödigt med en fullt funktionsduglig silikonslang till utloppet så jag bytte den mot en Gardenaslang istället. Tyvärr är fallet för lågt för att dra den till avloppet men jag ska labba mer med det.
PH efter första vattenbehandling.
PH efter en andra dos mjölksyra.
Jästodlande i stor skala.
Hjälpreda eller stjälpreda, det är frågan det. Kul hade vi iallafall…
Det räcker egentligen med det flexibla ventilationsröret rent avstådnsmässigt men lyckas man få upp skum eller humle i röret är det väldigt svårdiskat, därför har jag en rak rörbit enligt nedan bild istället:
Om det går att få in tre 30-liters jäshinkar i ett kylskåp med två dörrar? Ja om man har tålamod och inte är stressad. På det så kallade håret att det gick…
| Drei Helles (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 70.00 l Batchsize: 59.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 87.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.012 SG ABV: 4.8 % IBU: 17.6 IBUs EBC: 5.9 EBC Color
Total humle: 170.00 g Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 22.31l) of 76.0 C water |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer