Pilsner P28
En vanlig bryggdag med lite mindre uppdateringar av utrustningen. Så skulle man kunna sammanfatta detta inlägg som mer handlar om kranar, isolering och plattvärmeväxlare än om ölet jag bryggde.
Nygammal kran
För några veckor sen skulle jag göra rent kranen på min Braumeister 50 men insåg att den satt fast, dvs. ännu större anledning till rengöring. Troligtvis fastbränt socker men kan ha varit gängorna som skurit på kranen, det är lite oklart. Jag testade att värma upp först med kokande vatten inifrån men det hjälpte inte. Efter tips från min diskussionstråd i Braumeistergruppen på Facebook testade jag med värmepistol och 5-56 i kombination och då gick det till slut att skruva loss den. Efter en rejäl rengöring av gängorna i BM50 var jag mindre sugen på att sätta tillbaka samma kran så jag satte istället tillbaka den kran jag hade 2016, dvs en vanlig 1/2”-kran med 1/2”-nippel och 3/4” BSP-reduktion på. Jag vet inte om flödet blir speciellt mycket snabbare än med originalkranen och för min del spelar det heller ingen roll eftersom jag ändå stryper flödet genom plattvärmeväxlaren för att få rätt temperatur men denna kran sitter med gängtejp så den kommer inte fastna lika lätt i framtiden. Ett tips är alltså att ha som vana att någon gång per år skruva loss kranar för rengöring.
Ställning till pump och plattvärmeväxlare
Ända sedan jag skaffade pump och plattvärmeväxlare så har jag letat efter någon sorts ställning eller vagn för att inte behöva ha utrustningen direkt på golvet. Jag har även testat olika fasta positioner där jag skruvat fast de i bryggbänken men inget har känts rätt och det hänger ihop med rengöringen och förvaringen där PVVn ska stå på högkant för att sista fukten ska försvinna mellan bryggningarna. Helst ska man ha pumpen nederst i kedjan för att få så bra flöde som möjligt från bryggverket men när man kopplar loss alla kopplingar till plattvärmeväxlaren så blir det ganska mycket vätska som rinner ut och det landar då rakt över pumpens elektronik vilket är totalkass. Alltså vill jag ha pumpen ovanför plattvärmeväxlaren men jag tycker att in- och utgångarna för vörten sitter på fel sidor för att det ska bli logiskt. Alltså kontaktade jag Blichmann för att undersöka om man inte skulle kunna vända på in och ut på både vört- och kylvattenflöde och fick till svar att det går alldeles utmärkt. Lösningen så här långt blev att skruva fast pumpen i den till Therminator PVVn medföljande hållaren likt det jag gjort för några år sedan fast denna gång åt motsatt håll. Det fungerade både smidigt i hanteringen och kylningen av vörten fick jag ner till 12°C så motsatt flödesriktning var det inga konstigheter med. Nu måste jag bara göra någon sort märkning på växlaren så jag inte kopplar så att vatten och vört går åt samma håll för då sjunker effekten drastiskt.
Bryggolle
För en tid sedan hade jag en diskussion med en Braumeisterbryggare om isoleringen till bryggverket och om den behövdes när den inbyggda kylmanteln på 2016plus- och #2021-modellerna enligt Humlegården ska ha en isolerande effekt: “Tack vare den mantlade grytan får du både ett effektivare kok från dess isolerande egenskaper…”
Innan jag köpte isoleringen Bryggolle till min omantlade Braumeister 2014 hade jag lyckats bränna mig några gånger på det varma omantlade stålet och med isoleringen kunde jag plötsligt krama bryggverket under kok utan problem så visst finns där en stor skillnad jämfört med oisolerat “naket” stål men hur stor skillnad är det mellan isolering och mantel? Det har jag så klart mätt upp och det handlar om 30% skillnad mellan de två. Med 65°C på vörten inne i Braumeistern mätte jag 39,2°C på Bryggolleisoleringen och 55,5 på manteln. Eftersom en lasertempmätare inte fungerar så bra på blankt rostfritt hade jag satt en bit tunn maskeringstejp på för att inte få felaktiga mätvärden. En helt naken Braumeister skulle ge värden närmre 65°C så viss isolerande effekt har manteln men isoleringen gör absolut en skillnad även om den inte alls är lika snygg som det rostfria.
Kort sammanfattning av bryggdagens viktigaste delar i punktform
* Jästätarmetoden kvällen före.
* Justerat vattenprofilen till 70ppm Ca.
* Krossningen såg fin ut och jag tyckte jag rörde om tillräckligt vid inmäskningen men fick 4°Ö för lågt OG.
* Dra fram permanent el till maltkrossen.
* Vitt och fint skum vid uppkok.
* Drygt 55L efter kok.
* 12°C till jästanken..
* Vörtspridare till toppen av jästanken var en dålig idé eftersom det skvätte okontrollerat. Längre slang skulle behövas men även någon sorts hållare för slangen.
Den nygamla kranen som gäller tills vidare.
Lika mycket socker som jäst till syrereduktionen av mäskvattnet.
Reklam för Brewmasters terroir-malt.
Mätning av kylmantelns temperatur.
Mätning av Bryggolle-isoleringens temperatur.
Vörten efter mäskningen.
Tillvaratagande av en liten minilakning/sköljning för att ha lite vört i frysen till kommande förkulturer eller matning av jäst.
Det snygga vita druvet vid uppkok.
Det krävs en riktig detaljnörd för att se vad som är nytt i denna bild. Om ni lägger märke till den hårda skuggan på BM-isoleringen och även bakre väggen så skvallrar den om en stark och låg ljuskälla som inte varit där tidigare. Sommarens enorma projekt har varit att gräva ur och gräva igen garagenedfarten som ledde ner till bryggeriet men även byta garagedörr till en isolerad med fönster. Ljuskällan är alltså solen som letade sig in hela vägen till bryggverket. Jag ska visa lite riktiga bilder på hela projektet när det är helt färdigt i vår sen för en del av tanken var att jag ska ha möjligheten att brygga utomhus eller bara ha öppet till bryggeriet under bryggdagen i framtiden.
Sedisol C som är ett sedimenteringsmedel lika Protafloc eller Irish moss.
Det börjar bli dags för en passivisering av rostfritt tror jag minsann. Det är så dyrt med stora mängder citronsyra bara och vad jag läst mig till så duger det inte med andra syror.
Nya flödesriktningen där vörten går ner till höger bakom mig och till jästanken i kylen som står precis där.
Kraftfull kylning!
Jag började med att fylla tanken från toppen med vörtspridaren för att syresätta vörten inför jäsningen men jag kan ju bara vara på ett ställe samtidigt så när jag satte igång pumpen så hoppade slangen till och spred vörten i hela kylskåpet. Stäng av, gör rent och sedan slang på kranen istället. Jag hade vid tillfället inte rätt typ av nippel till jästanken så hinken står där för att fånga lite dropp. Mer info om jästanken kommer senare…
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather G40 Brewday video – Schwarzbier
Den här filmen handlar om min andra bryggning med bryggverket Grainfather G40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här.
(Reklam) – Detta är inte en betald film även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lågsyrebryggning (LOB/LoDO) med Grainfather G40 (P27)
Den här bryggningen ville jag testa i skarpt läge hur Grainfather G40 presterar som lågsyrebryggverk. När jag utvecklade min metod för att brygga med mindre syre på två andra bryggverk så tog det väldigt många bryggningar innan jag lärde mig parera alla fallgroparna, så jag visste att chanserna för ett hellyckat förstaförsök inte skulle vara enorma men ett bra sätt att lära känna maskinen lite djupare. Min förra bryggning med denna maskin ville jag se hur den hanterade 40 liter eftersom det är lite av dess USP men denna gång var 24 liter en mer rimlig mängd för att fylla ett fat plus lite marginal. När vi ändå är inne på siffror så gav det en maltnota på 5,39 kg malt på 34,8L enligt Grainfatherappen och 33,4L mäskvatten enligt Beersmith.
Jästätarmetoden
Steg ett med all lågsyre bryggning är att reducera de ca 8ppm syre som finns i mäskvattnet ner till närmast noll. Det finns främst två metoder; 1. Att koka vattnet i 5 minuter först och kyla till mäsktemperatur (förkokarmetoden). Eller 2; Att krydda obehandlat vatten/kranvatten med lika mycket jäst som socker (11 gram vardera till 20l-sats), som sedan vid 20-30 grader konsumerar/jäser bort allt syre i vattnet (jästätarmetoden). Jag har tidigare använt förkokarmetoden för att samtidigt passa på att desinficera slangar och plattvärmeväxlare men nu förbättrat den delen av bryggdagen med en annan lösning. Alltså körde jag jästätarmetoden denna gång som ju är betydligt enklare, även om den inte rent visuellt går att bedöma hur väl den lyckats i jämförelse med ett stormkok.
Kvällen före bryggdagen värmde jag därför mäskvattnet till 22c och hade i 14 gram socker och 14 gram torrjäst av billigaste brödbakartyp (Kronjäst). Sedan la jag på mitt flytande lock och lät jästen under natten kalasa på allt syre. Det flytande locket minskar takten som syre kan återdiffusera och tillsammans med den fortfarande aktiva jästen håller sig denna lösning syrefri ett dygn utan problem. Vill man snabba på detta förfarande och inte köra jäsningen under många timmar kan man antingen ha i mer jäst/socker-blandning eller höja temperaturen till 30°C istället. Då kan mäskvattnet vara syrefritt på ca en halvtimme. För min del hade jag redan fyllt på vattnet kvällen innan för att på morgonen trycka igång uppvärmning till mäsktemperatur medan morgonkaffet inmundigades.
Innan vi lämnar denna punkt vill jag passa på att nämna det klockrena humlefiltret i botten på G40. Jag hade installerat det innan jag fyllde på vatten och märkte att en hel del luft blev kvar där under. Så bästa förfarande för lågsyrebryggning är att fylla vatten först och sedan sätta i det filtret. Gör man ändå i fel ordning kan man lyfta på filtret med hjälp av lyftstången till maltkorgen för att släppa upp alla bubblor och sen ganska enkelt trycka tillbaka det på plats, utan att köra ner hela armen.
Inmäskning
Eftersom varken förkok eller jästätarmetoden räcker som skydd för malten måste vi tillsätta antioxidanter som reagerar med maltens och inmäskningens syre först så att inte maltens egna antioxidanter ska göra det. Det är alltså lämpligt att ha i sulfit (denna gång som Antioxin SBT) ihop med övriga salter i detta steg samt röra om försiktigt så salterna blandar sig. Efter detta hällde jag i den nykrossade malten i maltkorgen som vilade ovanpå G40ns integrerade bärstång och sänkte sedan sakta ner maltkorgen med en vinsch under 5 minuters tid. Slutligen rörde jag om i mäsken så försiktigt jag bara kunde för att inte introducera nytt syre. Däärefter la jag på det flytande locket ovan på mäsken, kopplade in recirkuleringsslangen som jag satt en vörtspridare på denna gång för att inte störa maltbädden och slutligen startade mäskprogrammet. Recirkuleringsslangen gick ner bakom flytande locket och flödet justerade jag till ca 1/3-del av max (se bild på röda kranen längre ner).
Mäskning
Själva mäskprogrammet jag körde via Grainfatherappen var ett enkelt tvåstegsprogram 45 minuter på 63°C och 30 min på 72°c. Jag skippade utmäskningssteget denna gång.
Receptet var en enkel tysk pilsner utan några vidare justeringar mot mina tidigare recept så ingen fokus på det just denna gång.
Utmäskning/lakning
Med lågsyremetoden kan man glömma lakning om man inte har ett oerhört väldesignat bryggsystem och det är ytterst sannolikt en ren omöjlighet med en enkärlssetup. Utmäskning i det här fallet handlar istället om att få bort dravet på snabbaste och skonsammaste sätt. Därför lyfte jag upp maltkorgen väldigt långsamt med min vinsch för att sedan så fort jag hamnat över ytan på vörten avlägsna maltröret direkt. Det blir både kladd och en del svinn med denna metod men droppandet från höjd ger oönskad oxidering och bör minimeras.
Koket
Under tiden upp till kok skyddar det flytande locket och kvarvarande sulfiter mot oxidering och själva koket sänker syrenivån till noll igen. Varmdruvet dvs det skum i form av proteiner som bildas på ytan vid uppkok kan ge en bra indikation på om man har misslyckats med lågsyremetoden genom att det blir brunt. Ett vitt skum är det man är ute efter men bara för att det är vitt betyder det inte per automatik att man lyckats behålla alla goda smaker, utan bara att man inte har oxiderat mäsken bortom all räddning. Man kan alltså ha både ha lyckats eller misslyckats med vitt skum men man har garanterat misslyckats med ett brunt skum. För min del denna bryggning insåg jag att loppet var kört vid det här laget med både brunt skum ihop med härliga maltaromer i bryggeriet (som jag vill ska vara kvar i vörten).
Kylningen
Även denna gång använda jag Grainfather medföljande motströmskylare där jag först reciruklerade vörten tillbaka till G40 en stund innan jag flyttade slangen till jäshinken. Kylningen gick snabbt och smidigt. 17,4°C c rakt ut från kokande och sedan 14°C.
Sammanfattning
Bryggdagen i sin helhet var enkel, smidig och trevlig. Jag var färdigdiskad redan före lunch dels tackvara G40ns kraftiga värmekälla och Grainfatherappens styrning av bryggverket var toppenbra. Vad exakt som gjorde att lågsyredelen av bryggning inte lyckades är jag osäker på men några förbättringspunkter till framtiden skulle vara; ett bättre flytande lock, inbyggd cirkulering i mitten av locket i form av en halvcirkel som skickar vörten uppåt mot locket undersida igen för att inte flödet ska gå ut mot maltrörets sida, samt en något långsammare utmäskning än vad jag gjorde denna gång eftersom det är små hål på sidorna i maltkorgen där flödet kan “smita iväg” istället för att gå rakt nedåt. Recirkuleringsflödet som jag hade nu fick maltbädden att resa sig något vilket man vill undvika men det är svårt att se exakt hur detta gick till eftersom flytande locket låg på.
Jag är övertygad om att det går att få till en skaplig metod för att brygga lågsyre med G40 men man bör räkna med ett 20-tal misslyckade försök innan man lärt sig rätt teknik och anpassat sin utrustning med eventuella modifikationer och tillbehör. Jag vill slutligen återigen understryka att enkärlsbryggverk överlag är dåligt designade för lågsyrebryggning och två vanliga kastruller är betydligt bättre lämpade för uppgiften men har man redan ett bryggverk och är nyfiken på detta så är det inte en omöjlighet.
Här använder jag lyftstången till maltröret för att lyfta upp humlefiltret och släppa ut all luft som satt fast därunder. Kroken passar perfekt i det lilla hålet i handtaget.
Flytande lock i form av Patina 36L-kastrulllock. Inte optimalt anpassat i storlek som ni ser.
Jag satte vörtspridare på recirkuleringsslangen för att inte få en för kraftig riktning på returen ovanpå mäskbädden.
Strypningen av recirkuleringsflödet ögonmåttsjusterade jag till denna nivå med vatten redan kvällen före.
Lika mycket jäst som socker är grundregeln men det är inte skrivet i sten utan helt beroende på hur snabb reaktion man vill ha.
Ren jästsmak i öl är inget gott även om vissa jäsningsbiprodukter är goda i vissa öl (estrar, fenoler). Däremot bakjäst i vatten tycker jag doftar underbart och då även i detta fall med jästätarmetoden. Jag är inte en helt frisk människa…
På med locket och god natt.
Morgonen efter inleddes med saltvägning.
(reklam) Brewmaster Swedens goda pilsnermalt fick chans att skina.
Malten krossad på 1,1mm.
Siktglaset tillika recirkuleringsröret med vätskenivå på 35L. Man kan öppna röret i ovankant och vrida det ett kvarts varv om man vill mäta i gallon i stället.
Inmäskningsposition. Det tomma maltröret vilar på det inbyggda stödet.
Falskbotten på plats.
I med malten medan man håller andan för att slippa maltlunga.
Nedsänkning av maltröret under fem minuters tid för att simulera en ”underlet” dvs påfyllning av vatten underifrån.
Grainfatherappen med både snygg övervakning men även tips och instruktioner för samtliga moment.
Så här ser Grainfatherappen ut på en dator istället för i mobil/surfplatta.
När G40 styrs av appen ändras även kontrollpanelen med mer information om bryggningen.
Omrörd dvs efter inmäskningen. Mängden skum är för stor.
Mäskningen i full gång. Blåa symbolen längst ner till vänster indikerar att pumpen är aktiverad och den röda stapeln hur mycket värmaren är igång i procent.
Mäskningen över och dags att snabbt men försiktigt avlägsna maltkorgen.
Brunt skum som visar att lågsyredelen av bryggningen inte lyckats. Det kan fortfarande bli en väldigt god öl men inte med LOB-smakerna. Kan vara värt att nämna att det inte är alla som uppskattar dessa smaker. Det är inget som är finare eller bättre med dessa smaker utan bara en annan smakbild.
Kok med BM-huvan även denna gång och det fungerade klockrent.
Kylning med motströmskylaren.
Wortometern som inte följer med i G40-paketet men som jag tycker är ett nödvändigt tillbehör för att kunna mäta utgående temperatur på kylningen. I denna position desinficerar jag kylspiralen genom att recirkulera vörten till bryggverket.
Flytt ner i jäshink.
Nivån i bryggverket närmar sig humlefiltret som gör ett toppenjobb med att hålla humle och druv borta från pump, motströmskylare och jäshink.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Första Bryggdagen med Grainfather S40 – Winterbock
Det här inlägget handlar om min första bryggning med bryggverket Grainfather S40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här. (Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Jag är inte så mycket för det här med julöl. Jag vet egentligen knappt vad det är eftersom det är en sån löst ickesammansatt stil där en del bryggerier bara byter etikett på en av sina mörkare öl. Ska man säga någon lös gemensam nämnare så brukar julölen vara en mellanmörk, något starkare lager och ibland med konstiga julkryddor i. Till själva julmaten föredrar jag en Weißbier till sillen och en besk Pilsner till det fetaste, eftersom beskan skär igenom fettet men i övrigt låter maten få ta plats. Trots det är jag är inte alls främmande till att ha lite mörkare, och/eller starkare öl över hela vintern, även om den inte är specialdesignad just för att drickas under julhelgen. Min Dunkel som jag gjorde senast för några veckor sedan är en given sådan öl med sina lätta, rostade toner men samtidigt oerhört höga drickbarhet. “Den där smakar ju inte mörk öl” sa min fru och jag håller med till viss del, den har stor maltighet men dricks likt en Helles. Det är även den reaktionen jag haft på alla de ölprovningar där jag haft med en Dunkel, många har fördomar för hur en mörk öl ska vara men blir positivt överraskade över hur god den kan vara. Dunkelns lite tuffare storebror är Doppelbocken som är mörkare, med betydligt khögre alkoholhalt men även något sötare och rivigare. Det ska jag brygga mig en också inom kort men denna bryggning ville jag brygga en ljus bocköl, lite åt Maibock-hållet dvs en starkare Oktoberfestöl. Det jag vill få fram med just denna öl är brödiga och gräddiga maltsmaker med visst alkoholstöd, dock inte spritig. Humlen av centraleuropeisk sort ska skönjas i bakgrunden men ska inte vara dominerande. Ölet som helhet ska vara torrt och friskt utan karamell eller fruktighet. Det här med felsmaker behöver vi inte gå in på va?
Som första bekantskap med ett nytt bryggverk ville jag hålla det enkelt och inte gå ifrån manualen mer än att maltmängden var något högre än för normalstark öl, dock ej i närheten av maximalt rekommenderad. Så med en vanlig inmäskning och tvåstegs mäskprogram var planen för dagen satt. Men vi tar det steg för steg:
Jag började med att mäta upp 33 liter vatten som bryggverket fick värma upp till 67°C för att ha några grader extra till malten och landa på 65°C på första rasten. Tanken var att 10L av dessa skulle utgöra lakvattnet men med den hyfsade maltmängden valde jag att spara undan 6 liter för att mäsken inte skulle bli för tjock. Jag satte i maltkorgen och rörde i malten pö om pö tills alla maltbollar var eliminerade. Sen skruvade jag på recirkuleringsarmen, startade pumpen med strypt flöde till ungefär hälften, stängde av ena ena värmeelementet och startade mäskprogrammet. Jag höll 65°C i 45 minuter innan jag rörde om lite i mäsken och ställde om bryggverkets termostat till 72°C för att vila ytterligare 45 minuter. Efter mäskningen stängde jag av pumpen och lyfte upp maltkorgen till den inbyggda vilostången där den fick tappa av den mesta vörten innan jag lakade med de sista 6 litrarna. Medan lakvattnet fick rinna igenom lät jag bryggverket gå för full effekt mot 103°C och kok för att spara tid.
Vid 98°C började några småbubblor komma från botten och jag skummade av det bruna skummet för att minska risken för överkok. Eftersom jag inte har någon fläkt i bryggeriet så la jag ett galler ovanpå bryggverket och använde min Braumeisterhuva med ventilationsrör till. Det fungerade över förväntan trots skillnaden i diameter. Jag trodde jag skulle få mer kondensvatten på bryggverket och bryggbordet men det var förvånansvärt liten mängd.
Efter koket var det dags att kyla vörten med den medföljande kylspiralen. Bryggverket är designad för 10 til 40 liter med en optimal mängd på 23L efter kok enligt tillverkaren och det står tom på kartongen. Men att kyla denna 23 liters optimala mängd går inget bra när kylspiralen bara täcks till hälften av vört. Det går heller inte att stoppa ner hela spiralen över kanten, dvs att den inte vilar på de böjda rören eftersom den då hamnar i 45-gradig vinkel på grund av bredden. Det är troligtvis inte så svårt att böja om spiralens rörslut till raka rör men det var jag inte så sugen på mitt under brinnande bryggdag så i lätt panik gick jag och hämtade min gamla 29-meters monsterkylspiral istället. Den blev såklart inte täckt av vört heller men minst 15 meter rör gick ner i vörten och temperaturen kunde jag med lätthet köra ner till 16°C.
Flytten till jäshink med kranen i botten var inga konstigheter med och jag fick ett perfekt OG på 1.068. Jag tog ut 20,5 liter till hinken och lämnade 2 liter till humle och druv eftersom jag ändå inte får ner mer än 19 liter i Corneliusfatet senare.
Sammanfattning
Bryggdagen var färdig redan klockan 11 på förmiddagen inklusive disk så det gick väldigt snabbt och smidigt. Grainfather S40 med dess 2300 watt fungerade väldigt bra till denna mängd öl och det var inga väntetider att tala om. Mäskningen gick väldigt smidigt men lite irriterande att det inte går att ha locket på under mäskningen. En enkel modifikation av locket, dvs borra ett 2 cm hål i toppen så kommer det bli bättre. Diskningen av själva bryggverket gick väldigt enkelt eftersom det inte är några synliga värmeelement eller liknande i botten. Diskningen av maltkorgen var dock inte lika smidig eftersom botten är fastsvetsad. Det fastnade en del maltskal i botten och det var svårt att skölja ur de utan att blaska ner hela diskbänken. Jag fick plocka ur 5-7 kladdiga skal med fingrarna, lika lätt som att försöka plocka upp en vindruvskärna som hamnat på golvet, och sen skölja maltkorgen igen. Detta ska man göra med en bit hushållspapper om man är smart men det var jag inte. Utbytet från malten blev jag väldigt nöjd med och bryggdagen med S40 var väldigt enkel och trevlig.
Vattenvärmning på gång. Jag hade först 64°C men ändrade mig till 67°C.
Till vänster står aktuell temperatur och till höger önskad, dvs bör-värdet. Det ser ut på bilden som att det inte är maximal värme på men det är en animation som bygger uppåt. Bryggverket har bara två värmelägen och de styrs helt manuellt av bryggaren via en knapp nära bryggverkets botten.
(reklam) Huvudingrediensen denna gång.
Maltkrossningsstationen har bytt plats efter en ommöblering i bryggeriet och där den står är så fult att jag tvingar göra bilden svartvit. Jag ska återkomma i senare inlägg om vad som skett i bryggeriet (eller främst strax utanför) senaste halvåret.
Efter mycket testande med spaltbredder på krossningen är jag nu tillbaka till grundinställningen för MonsterMill nämligen 1,1mm.
Totala mängden vatten som jag för enkelhetens skull värmde på en och samma gång.
Uttag av lakvetten.
Inmäskning av den sista mängden malt med en bild för er skull. Som jag skrev innan rörde jag om allteftersom så den tidigare inmäskningen gick aldrig såhär torr så att säga.
Recirkuleringsröret som jag tycker borde vara några centimeter längre så det hamnar mitt i bryggverket istället för en tredjedel in.
Improvisation av locket för att kanske spara något på värmen i allafall.
Mäskningsläge med 1000 watt för att inte bränna någon vört i botten eller skjuta över sin önskade mäsktemperatur.
Recirkuleringen efter en stunds mäskning.
Nedräkningen.
Utmäskning och lakning.
Maltkorgen, nästan färdigdiskad.
Ni ser några små svarta prickar som är envisa maltskal som likt ett hårstrå på duschkabinen håller sig kvar för allt i livet.
Nästan fullskaligt kok.
Min lösning för att slippa kondens. Galleret är grytunderlägg från IKEA.
Några droppar blev det allt men försvinnande lite av de 4-5 litrarna jag kokade bort.
Kokslutsgänget…
På följande bilder ser ni problemet med kylspiralen. Här ligger den på trekvart med ganska mycket metall ovanför ytan.
Här hänger spiralen på kanten som det är tänkt och då med ännu mer metall ovanför ytan.
Att få helt tätt på inkommande vatten var inte det lättaste heller. Slangen är inte riktigt så mjuk och flexibel att det går att dra åt med full kraft utan att dra sönder slangklämman. En Oetikerklämma löser detta problem enkelt.
Här är min stora kylspiral på plats istället. Desinficeringsnivå oklar…
Tappning och syresättning i ett.
Vörtens temp i jäshinken.
Sista slabbet som jag helst slänger över häcken istället för i avloppet.
OG 1.068
Recept
Obs, mäskprogrammet stämmer inte med vad jag faktiskt körde.
| WinterBocken (Bock) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 22.50 L
Total amount of malt: 7091 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 150 g
Recommended starter size: 2.67 L / 560.2 Billion cells. |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather S40 Brewday video – Doppelbock
Den här filmen handlar om min andra bryggning med bryggverket Grainfather S40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här.
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Recept
| Gustator (G5) (Dubbelbock) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 21.50 L
Total amount of malt: 7524 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 120 g
Recommended starter size: 2.48 L / 597.6 Billion cells.
|
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather G40 vs S40
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Vill ni läsa mer om respektive bryggverk så finns det mer att läsa här: S40, G40
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
.
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather S40
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
Nya Zeelänska företaget Grainfather har släppt två nya bryggverk, Grainfather G40 som jag redan utvärderat här och Grainfather S40 som detta inlägg ska handla om. Med G- och S-serien delar Grainfather upp produktlinjen mellan sina uppkopplade premiummodeller (G) och en enklare instegsmodeller (S) med slogans som no-nonsense brewing, easy-to-use, reliable, quality build och cost-effective. S-serien är alltså tänkt som prisvärd instegsmodell där man får allt det viktigaste man behöver för att kunna brygga öl, förutom mäskpaddeln.
Mäskmetoden
S40 mäskar genom RIMS-metoden där vörten tas från botten av bryggverket och pumpas till toppen av mäsken som ligger i en maltkorg som är nedsänkt i kärlet. Genom ett konstant flöde av vätska och en termostatstyrd temperatur får man en stabil mäsktemperatur med bra konvertering av stärkelsen till socker. Efter mäskningen lyfter man ur maltkorgen som får droppa av vörten ner i grytan precis på samma sätt som med en BIAB-påse. Genom hållare på utsidan av maltkorgen vilar den på en integrerad stång i lakningsläge, vilket gör att man slipper lösa tillbehör för detta.
Beskrivning
S40 som kokkärl har en totalvolym på 46 liter med ganska tydliga, stansade litermarkeringar på insidan. Den är byggd helt i 304 rostfritt stål med hög finish. Eftersom det inte är några synligt uppstickande värmeelement kan man koka så lite som 10 liter vört men det går dock inte att recirkulera mäsken med riktigt så liten mängd vätska utan risk att koka torrt. Maximala mängden vört som går att få ut efter kok anges till 40 liter men eftersom värmeelementen är på totalt 2300 watt får man räkna med att ett sånt uppkok kommer ta tid utan isolering eller någon extra stödvärme. Optimalt enligt kartongen är 23-literssatser men enligt mig går det lika smidigt att brygga mellan 15-30 liter med den extra bonusen att det går att göra större satser emellanåt vid behov. Den rejält tilltagna maltkorgen rymmer mellan 5 till 10 kilo så det finns utrymme att göra både lättöl och rejäla maltbomber utan problem. Bryggverket är av halvmanuell sort så pumpen aktiveras manuellt med en knapp på nedre vänstra sidan och de två värmeelementen ändrar man effekt på med en motsvarande knapp på andra sidan. Effektläget 1000 watt är tänkt till mäskningen för att inte bränna fast något i botten medan 2300 watts-läget är till vattenvärmning och vörtkok. Det går med andra ord utmärkt att köra S40 på vanliga hushållssäkringar, 10 Ampere. Den digitala kontrollpanelen som är placerad i övre delen av bryggverket styr värmeelementen med temperatur och timer, men kan bara hantera ett mäsksteg i taget. Den kontrollerar värmen enligt termostat-tekniken men har inbyggd “hystereskontroll” som jag tror innebär att den är anpassad för att inte skjuta över temperaturen så mycket, lite som en enklare variant av PID (här får någon rätta mig om jag förstått fel, reglerteknik är inte mitt ämne)
.
Till skillnad från alla modeller i G-serien är S40 tänkt användas ståendes på en pall eller bord för att efter kylning tappa ner vörten genom den nedre kranen, dvs utan hjälp av någon pump. Pumpen är endast till för mäskningen och ska inte köras efter kok eftersom bryggverket saknar humlefilter. Med dess ganska lågt placerade kran är S40 lätt att diska men samtidigt behövs någon form av filter, t.ex. en saftsil, som fångar upp humlen och värsta druven efter kok så den inte hamnar i jäshinken. Alternativt kan man koka humlen i humlepåse/hopspider men druvet bör man helst undvika ändå.
Recirkuleringen går på utsidan av bryggverket via ett rör till en löstagbar arm som går över kanten och ner i bryggverket, likt G30. På slutet av armen monteras (träs på) en silikonslang med tillhörande vörtspridare. Det rostfria locket till S40 saknar öppning för denna arm/slang så mäskningen sker med öppet lock eller locket på 45°-vinkel. Locket har en silikonpackning på insidan och bryggverket har metallspännen för att låsa fast locket. Varför den har det är för mig ett mysterium. (Edit: detta är till för tillbehör som inte är lagliga i Sverige, dvs destillationsutrustning)
Bryggverket har rostfria handtag i sidorna men är inte tänkt att flyttas med någon större mängd vätska i utan detta är för disk och hantering tom efter bryggdagens slut. Locket har ett minimalt handtag av enklare modell som är inklätt i plast för att man ska slippa bränna sig. Pumpen är inbyggd under bryggverket och den är av enklare modell utan digital styrning eller potentiometer för hastighet. Flödet regleras istället på utgående flöde via en kulventil i toppen på cirkulationsröret, precis före ”armen”. Till bryggverket medföljer en rostfri kylspiral av okänd längd och slangar med slangklämmor till samt en slangnippel för att kunna ansluta till vattenkran eller via koppling till Gardena-systemet. Maltkorgen har en fastsvetsad falskbotten men även småhål någon centimeter upp på sidorna för ökat flöde. Handtaget till korgen är också fast monterat men svängbart och hela maltkorgen i sig vilar på små ben i botten. Precis som flertalet andra bryggverk på marknaden måste alla delar göras rent med rejält rengöringsmedel (Grainfather rekommenderar sin egna high performance cleaner som tyvärr inte ingår) för att få bort fett och smuts från själva tillverkningsprocessen. Glöm inte bort att behandla kylspiralen vid samma tillfälle när ni ändå kör runt med rengöringsmedel.
Faktaruta
Maxvolym: 46 l
Batchvolym: 10 till 40 l
Maltmängd: 5 till 10 kg
Effekt: totalt 2300W (1000 och 1300 W), 230V
Storlek: 68 x 48 cm
Vikt: 18 kg
2 års garanti
Vad som ingår i paketet: Vörtkokare med integrerad styrenhet, lock i rostfritt stål, maltkorg med fast falskbotten, recirkuleringsslang, kylspiral i rostfritt med två slangar och slangklämmor till, slangnippel till Gardenahona, bruksanvisning.
Pris 5995kr
Mina första samlade intryck
Grainfather S40 är ett välbyggt bryggsystem som har de viktigaste basfunktionerna man behöver för att brygga öl, utan något extra lullull. Den är tänkt att konkurrera med den uppsjö av snarlika bryggverk som finns på marknaden fast med tvåårsgaranti, Grainfatherappen och Grainfathers tillbehörsprogram. RIMS-metoden ger bra utbyte från mäsken och maskinen sköter sig självt med endast enklare handpåläggning om man vill stegmäska. Väl ståendes på ett lägre bord är alla reglage lätta att nå och manövrera. Bryggverket är väldigt enkelt att lära sig och en nybörjare kan tuta och köra efter bara några minuters introduktion samt rengöring.
Det är svårt att inte ta hänsyn till prislappen när jag ska sammanfatta detta bryggverk eftersom detta är en instegsmodell på många sätt. Pumpen som förvisso är ganska kraftfull väsnas en del och locket är väldigt tunt och går inte använda under mäskningen utan att borrmaskinen åker fram först. Bryggverkets låga vikt gör det enkelt att diska eller framförallt att tömma ut på vätska efter disk men det ger å andra sidan inte samma tunga kvalitétskänsla som t.ex. G40 har. Kylspiralen är av hög kvalité med fint 304-stål men troligtvis något underdimensionerad för 40-liters-satser. Framförallt är den tillverkad till sådan form att den å andra sidan inte når ner hela vägen att kyla 23-liters-satser utan att 1/3-del av spiralen är ovanför ytan. Spiralen kan därför behöva få sig en liten justering på böjen av armarna för att fungera optimalt. Slangarna till spiralen är av väldigt enkel modell men lätta att uppgradera vid behov. Där rekommenderar jag Biltemas tryckluftsslang som är styv och klarar höga temperaturer utan problem.
Det här är ett bryggverk för den som vill fokusera på att brygga öl och dess recept, utan större intresse för elektronik och extrafunktioner som WIFI eller t.ex touchdisplayer. Man kan kalla den för en instegsmodell eller nybörjarmodell men det är fortfarande ett kompetent bryggverk där det känns som att man får mycket för pengarna. Det blir så att säga inte dubbelt så bra öl med ett dubbelt så dyrt bryggverk, utan det man betalar för då är mest tjockare stål, dyrare pump och framförallt mer kompetent styrenhet. No-nonsense brewing tycker jag blir en bra sammanfattning.
Plussidan
Går att hänga av locket på sidan av bryggverket (krokarna).
Bra med stansad skala på insidan av grytan.
Bra rejäl kran med låsning så man inte kan öppna den av misstag.
Integreringen med Grainfatherappen även om det är manuell handpåläggning till bryggverket.
Rejäla knappar som är tydliga för att ändra värme och pump.
Bra med gummi runt knapparna som stänkskydd.
Integrerad vilostång för maltkorgen.
Prisvärd.
Minussidan
Kylspiralen är inte rätt formad för att nå ner hela vägen till 23 liters volym utan att justera armarna.
Falskbotten sitter fastsvetsad i botten av mäsktunnan vilket gör rengöringen lite svår.
Att få rullande kok på 40l tar lång tid med 2300 watt.
Inget humlefilter finns i systemet.
Inget siktglas så det går inte att avgöra lakvattenmängd visuellt.
Lite klent lock som dessutom inte går att använda under mäskningen.
Temperatursensorn hade gärna fått sitta i mitten av bryggverket och inte på sidan.
Något kort strömsladd och den sitter dessutom fast och går inte byta utan att skruva isär bryggverket.
Pumpen är inkapslad och inte tänkt att demonteras vid disk.
Recirkuleringsarmen når inte mitten av maltkorgen.
Ingår inget rengöringsmedel i boxen så missar man att köpa till det samtidigt kan man inte brygga. Jag tror inte Yes duger för denna sortens disk.
Ingen huva finns i skrivande stund som tillbehör (tillkommer troligtvis).
Kontrollpanelen med fyra enkla knappar.
Tappkranen
Precis till högre om där det blåa tar slut är säkerhetsspärren som förhindrar att man öppnar kranen av misstag och får kokande vört på fötterna.
Spänne till locket
Anann vinkel på spännnet. Det är här man kan hänga locket i handtaget som avlastning.
Rejäla handtag av liknande stuk som på Patina-kastrullerna.
Stänksäkra knappar. On/off är strömmen till hela bryggverket och inte till värmepatronen.
Kulkopplingen i toppen på recirkulationsröret där man skruvar på armen för reciruleringen ner i kärlet.
Strömkabeln som går rakt in i bryggverket. Mässingsskruven är där maskinen är jordad.
Ventilation för pump och överflödig värme från värmepatronerna.
Pumpen av och på.
Kylspiralen omonterad.
Det som följer med i kartongen och som behöver monteras. Verktyg ingår till viss del.
Undersidan av locket med fokus på silikonpackningen.
Vy rakt ner i bryggverket utan maltkorgen i. Kl 2 är utloppet till pumpen, kl 8 är temperaturgivaren till kontrollenheten och kl 9 är utloppet till kranen.
Maltkorgen med dess handtag.
Falskbotten på maltkorgen. Notera att den inte är löstagbar. Muttrarna i sidorna är till de krokar som på utsidan häktar tag i stödstången vid lakning.
Lakningsposition.
Det något klena handdtaget till locket här monterat.
Recirkuleringsarmen, silikonslangen och vörtspridaren monterat på plats.
Det är endast mässingskopplingen till vänster som följer med i paketet och som fäster i ingående vatten på kylspiralen. Med plastnippeln till höger passar anordningen med Gardenaslanghona.
Här ihopkopplat för övertydlighetens skull.
Stansade volymskalor på insidan av bryggverket.
Början av rengöringen för min del, passar på att göra rent lite slang också på samma gång.
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Första Bryggdagen med Grainfather G40 – Dunkel (D4)
(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.
På den första bryggdagen med Grainfather G40 hade jag initialt tänkt mig att inte ta ut svängarna allt för mycket processmässigt utan följa någon sorts standardförfarande med mäskning, lakning och samtidigt använda så lite extrautrustning som möjligt. Den planen sprack dock ganska snabbt. Dels var jag nyfiken på om mitt flytande lock skulle fungera under mäskningen och vid redan vid utmäskningen insåg jag att min rygg inte gillade att lyfta en full mäsktunna utan att antingen stå på en pall eller använda vinsch/talja. Så denna bryggning är inte gjord 100% endast med vad som följer med i kartongen men inte heller så väldans långt ifrån Ni kan bortse från de delarna i själva testet utan problem. Denna bryggning är inte heller ett helhjärtat försök att brygga med lågsyremetoden, utan mer ett test av diverse variabler som uppvärmning inför nästa bryggning.
Dunkel, dvs mörk på tyska
Det är redan minusgrader ute på nätterna och mörkret är här för att stanna. Jag dricker förvisso ljus öl året om men gillar att ha någon mörkare framförallt under vinterhalvåret, med andra ord dags att brygga mig en Münchner Dunkel att ha i kranen. Jag utgick från mitt standardrecept som jag gjort ett par gånger tidigare men fick skarva lite med den rostade malten Carafan Special 2 som var slut i mina inventarier. Ersättare fick det bli rostat korn, dvs den omältade varianten med någorlunda snarlik karaktär fast mer rostad och mindre choklad. Volymmässigt ville jag se om maskinen kunde leverera två fulla fat så jag siktade på att maxa kokvolymen utan att behöva gå till överdrift och ha ytspänning över kanten på bryggkärlet. Grainfather G40 rymmer totalt ca 47 liter enligt tillverkaren så 45 liter före kok ska vara helt okej om man bara skummar av proteiner vid uppkok för att minska risken för överkok, alternativt använda Defoamer.
Bryggdagen
Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg varför jag fortfarande förkokar mäskvattnet för syrereducering och inte använder mig av jästätarmetoden, som jag så tydligt proklamerat ger ett minst lika bra resultat fast med enklare förfarande. I ärlighetens namn har det mest varit för jag inte haft något smidigt sätt att desinficera min plattvärmeväxlare på men nu när elpriserna skjutit i höjden ska jag gå tillbaka till jästätarmetoden igen. Tidsbesparingen är även det en attraktiv aspekt. Den här bryggningen skulle dessutom vörten kylas med Grainfathers medföljande motströmskylare så även om detta inte var en lågsyrebryggning jag ens hoppats på skulle fungera, så lät jag ändå ett paket torrjäst med samma mängd socker äta upp allt syre i vattnet en halvtimme före bryggningen.
För att skapa receptet och räkna ut alla vätskevolymer använde jag Beersmith 3 (som för övrigt fullständigt havererat för mig efter övergången till MacOs Big Sur) denna första bryggomgång, för att inte blanda in för många okända variabler på en och samma gång. Även om Grainfathers app är den perfekta partnern till detta bryggverk, både för att skapa recept och sköta bryggverket, så valde jag att spara den till nästa bryggning.
Mängden mäskvatten fyllde jag alltså till 37L som Beersmith räknade ut, samt 15,5L lakvatten vid sidan av detta. Jag märkte redan när jag placerade maltkorgen ovanpå bryggverket att vätskenivån var för hög och inte skulle fungera så jag skopade ut tre liter från mäskvattnet och hällde det i min lakvattenskastrull istället. Mängden lakvatten ökade därmed till 18,5L istället. Att placera maltkorgen ovanför bryggverket, hälla i malten och sedan sänka ner korgen med malt är inget som rekommenderas som standardförfarande utan endast för att (eventuellt) minska syrepåverkan på malten vid inmäskningsmometet. Metoden ger oftast upp till 5% lägre mäskutbyte/mäskeffektivitet, så ska man inte ge sig ner i det oändliga kaninhål som lågsyrebryggning/LoDO är så rekommenderar jag istället att man sänker ner en tom maltkorg och häller i malten pö om pö medan man rör om vid inmäskningen. Det ger en väldigt mycket bättre inmäskning eller snarare mixning rent mekaniskt.
Så här långt in i bryggdagen hade jag fortfarande tanken i bakhuvudet att inte använda för mycket externa hjälpmedel så jag sänkte ner maltkorgen endast med armkraft. Eftersom malten inte blivit blöt i detta läge väger hela kalaset max 12 kilo och vikten sjunker ju mer man sänker korgen, precis som med en dykartub från land ner i vatten. Att göra denna nedsänkning under hela 5 minuters tid vilket jag annars rekommenderar är inte att tänka på, då är en talja från Biltema för 50 kr ett enkelt val för att spara sin rygg.
När korgen väl var nedsänkt kunde jag konstatera att min gissning att reducera mäskvattnet med 3L var resultatet av (denna gång) perfekt ögonmått. Det hade inte fått plats en liter till. Försiktigt men relativt noggrant rörde jag om i mäsken med min minsta mäskpaddel (snarlik modell som denna). Mäskschemat satte jag till 63c i 45m och 72c i 30m, dvs en HochKurz+. Jag skippade utmäskningssteget eftersom jag ändå skulle laka med 78°C vatten i så pass stor mängd att mäsktemperaturen skulle hamna där ändå. Totalmängden mäsk visade sig vara på tok för hög för att mitt flytande lock skulle fungera. Det hamnade snabbt en ö av vört ovanpå locket i och med ett initialt för högt recirkuleringsflöde och malten reste sig ur mäsken något under den dryga mäsktimmen. Slangen för recirkuleringen har inget i slutet som begränsar strålen, så utan att strypa flödet rejält med hjälp av den röda ventilen i toppen på siktglaset så sprutar vörten okontrollerat och i mitt fall upp ovanpå mäskbädden och det inte längre så flytande locket. Här någonstans börjar bryggeriet fyllas med den magiska doften av malt och mäsk jag förvisso älskar. Men det är en doft som jag helst vill se bevarad i mäsken och hela vägen till glaset istället för att fylla vårt hus. Jag tog bort mitt flytande lock och passade på att kontrollmäta temperaturen med min kalibrerade termometer. Mitt i prick och som mest 0,1°C avvikelse från Grainfatherns två egna temperatursensorer som sitter i botten av bryggverket! Mäskningen följde jag därefter väldigt smidig genom telefonen och Grainfatherappen, både från övervåningen och under höststädningen av trädgården. Stegningen från 63°C till 72°C gick snabbt och bryggverkets PID slog av på takten av värmningen i samband med att rätt värde skulle uppnås, precis som det är tänkt. Värmen sköt inte över ens 0,1°C heller så det fungerade klockrent.
När jag påbörjade utmäskningen insåg jag jag direkt att jag skulle behöva min vinsch trots allt. Som tur var hade jag placerat bryggverket på ett rullande bord så jag enkelt kunde placera det under vinschen i taket. Därefter kunde jag med enkelhet lyfta röret med malt till den position då merparten av vörten kunde fylla bryggverket utan att skvätta och plaska allt för mycket. När tömningen tystnat lyfte jag röret ytterligare några centimeter, upp över vörtytan och vred maltröret ett kvarts varv så det kunde vila på de inbyggda stöden på utsidan. Jag hade tänkt laka från min kastrulls kran via slang men nivån på maltröret när bryggverket stod på bordet blev för hög. Istället fick det bli via min 4L-plastkanna och strö över vatten manuellt. Lakning på det här sättet tycker jag egentligen mer liknar en sköljning och det går inte räkna med alls samma utbyte som en regelrätt flödeslakning i en trekärls-uppsättning. Det är av samma anledning viktigt att röra om försiktigt i mäskens övre tredjedel för att motverka kanalbildning. Det märker man på att lakvattnet rinner igenom maltröret alldeles för snabbt vilket innebär att det passerar utan att ha med sig så mycket socker och andra godsaker ner i bryggverket. När mitt lakvatten var slut märkte jag att det saknades några liter vilket troligtvis berodde på att min utrustningsprofil i Beersmith inte var anpassad till just detta bryggverk. Där fick det bli lite kallvatten då mitt förvärmda lakvatten var slut. Orutinerat från min sida.
Redan när maltkorgen hamnade på stödpinnen/vilostången så drog jag igång de 3300 watten värme bryggverket har, för att spara tid och jag hann knappt laka färdigt innan det var dags för kok. Bryggverket varnade med en tydlig signal (som man kan inaktivera om så önskas) att det var dags att ta bort locket. Med 45 liter preboil är avlägsnande av skum ett hett tips och mitt skum hade denna gång tyvärr den där trista, bruna BIAB-färgen fast inte i så stor volym. Koket hade perfekt intensitet med lagom rullande över ytan. För att få ut kondens ur bryggeriet använde jag min huva som är till Braumeister 50. Den visade sig passa på millimetern perfekt. Med andra ord ett kondensfritt kok även denna gång, trots att jag inte har någon fläkt.
När koket närmade sig slutet recirkulerade jag vörten försiktigt genom motströmskylaren för att desinficera den samt alla slangar. Detta görs självklart utan att kylvattnet är igång så här vill jag höja ett varningens finger att kokande vört inte är att leka med! Se till att returslangen inte kan sprätta iväg och skada någon. Efter någon minuts desinficering slog jag på fullt flöde på kallvattnet och även här får man passa sig för kylvattnet är initialt nära kokpunkten och den lilla röda slangen som ska leda varmvattnet ut i avloppet, eller en uppsamlingshink för att återanvända vattnet till disk senare, blir som en skogstokig orm som sprutar kokande vatten. Jag avhjälpte detta genom att sätta fast slangen i en tung sak som höll den på plats.
Jag lät den kalla vörten vandra tillbaka till bryggverket ett tag även efter kylvattnet var igång för att sänka temperaturen på hela satsen. Med hjälp av en Grainfather Wortometer jag hade hemma sedan ett tidigare kunde jag mäta utgående temperatur på ett smidigt sätt och uppmätte väldigt snabbt 18,2°C utgående vilket är helt okej med fulla flöden på både vört och kallvatten. Vill man ha lägre temperatur ut på vörten får man antingen recirkulera den kylda vörten längre tid eller strypa flödet på pumpen med den röda kranen i toppen av bryggverket. Temperaturen på kranvattnet spelar stor roll här så misströsta inte om det sommartid är svårt att nå ner till lagerjäsningstemperaturer, vi har alla samma bekymmer.
Med vörten pumpad till jästanken och jästen pitchad återstod bara disken. Jag tog ur humle- och druvfiltret i botten av bryggverket och fick på så sätt bort minst 3/4-delar av allt skräp, mycket smidigt. Sen hällde jag i mitt sparade varmvatten från första kylningen, för att spola ur det värsta kvarvarande druvet via den korta recirkuleringsslangen man även mäskar med. Detta för att slippa spola igenom humle i motströmskylaren vid rengöringsprogrammet. Därefter hade jag i nytt varmvatten och några matskedar PBW för att via motströmskylaren recirkulera på 60°C och även spola rent hela bryggverket. Själva diskmomentet var väldigt smidigt men sköljningen efteråt var desto krångligare eftersom det inte finns någon kran i botten av bryggverket som standardutförande. Det är förvisso bara att skruva i en valfri 1/2”-kran för att förenkla detta eller så kan man ha en stor diskhink som jag hade denna gång och sedan tippa hela bryggverket försiktigt i sidoläge, för att kunna spola ur med en vattenslang och tömma det sista vattnet. Det går att lyfta upp hela bryggverket och tömma det som om det vore en vanlig hink också, dess vikt är inte övermäktig. Men att lyfta den upp över kanten på en diskho är i värsta laget även om man är 190cm som jag. Töm då hellre till en diskhink, ner i en golvbrunn eller kanske utomhus istället.
Sammanfattning
Detta var min första riktiga bekantskap med bryggverket Grainfather G40 och jag tycker ändå att bryggdagen gick kanon trots misslyckad lågsyrebryggning. Jag blir precis lika besviken som alla andra när bryggdagen inte går enligt plan men redan kort efteråt lyckas jag för det mesta intala mig själv att det är på det sättet man lär sig, “success is a poor teacher” som det heter. Jag har nått min kunskapsnivå genom att ha misslyckats väldigt många gånger. Misslyckas men dra lärdom helt enkelt.
G40n var enkel att manövrera och hantera under hela bryggningen förutom maltkorgen och dess vikt. Snabbt gick det också. Jag tror inte jag varit färdig med hela bryggdagen före lunch någon gång tidigare. Allt gick snabbt, både uppvärmning, utmäskning, kylning och disken. Maskinen är enkel att lära sig och det krävs ytterst lite för att kunna brygga med den. Så även om den är avancerad med stora möjligheter både gällande volym, vörtstyrka och humlekapacitet så är den enkel att börja brygga med.
Här är mina samlade plus och minus med bryggverket i punktform så här långt (dvs vissa åsikter kan ändras efter några fler bryggningar):
På plussidan
* Siktglas toppen men fylls helt när pumpen är igång vilket saknar betydelse. Toppen att det blir diskat i samband med rengöring pump och mostströmskylare.
* Grainfather-appen (som är gratis) fungerade väldigt snabbt och smidigt med direktåtkomst till bryggverket. Perfekt uppkoppling hela tiden med stark signal på WIFI i kontrollern.
* Riktiga knappar på kontrollern så de går att använda även med handskar på, t.ex. vid disk.
* Humlefiltret var grymt effektivt med bra flöde och väldigt lite waste. Toppen även med dess dubbel filtrering, dvs lilla hatten på undersidan som ytterligare fångar sånt som eventuellt skulle kunna smita in underkanten på filtret.
* 40 liter efter koket var enkelt att få ihop och även att koka. Jah fick mina två fulla fat precis, men inte med någon större marginal.
* 10-40l med 3-13kg malt är häftigt spann som jag inte sett någon annan tillverkare ha.
* Motströmskylaren fungerade över förväntan.
* Det mesta man behöver för att brygga är redan med i paketet.
På minusidan
* Ska man nå 40l med lite starkare vört krävs en optimerad krossning så det faktiskt blir en lakning och inte en sköljning/utspädning av mäsken.
* Dess höga design kräver nästan att det antingen står på golvet, att man är två som brygger eller att man har en vinsch för att kunna lyfta en välfylld maltkorg på smidigt sätt. Det som är en bra arbetsställning för omrörning och bryggning i övrigt ger inte en bra höjd på bryggverket för att lyfta en full maltkorg.
* Det är svårt att tömma ut all vätska ur bryggverket i efter disk. En kran på sidan rekommenderas starkt.
* Det går endast att reglera värmen genom att justera antalet grader Celcius. Jag hade gärna kunnat reglera kokintensitet med procent eftersom funktionen ändå finns i bryggverket. Det hade också möjliggjort att kunna använda bryggverket med 10A-säkring på 2400 watt för de som brygger mindre satser och har tålamod att vänta på kok.
* Kontrollenheten hanterar de allra viktigaste funktionerna pump/värme utan att vara ansluten till GF-appen men jag hade gärna sett att det gick att föra över några olika stegmmäskningsprogram till den, ifall man inte vill använda Grainfatherappen av någon anledning. Det skulle kunna vara att någon annan ska brygga på brygverket eller att man inte har tillgång till WIFI vid bryggtillfället.
* Nya overflowfunktionen med fyra stående rader småhål i mäsktunnan är toppen men de är helt inkapslade med stål på utsidan och därmed väldigt svåra att diska på utsidan. Med andra ord kan ölsten byggas upp där med tiden.
* Kontrollenheten/Displayen sitter fast med magneter och den sitter inte fast superbra. Jag hade gärna sett någon sorts låsmekanism eller hasp på baksidan så man inte stöter till den så den hamnar i backen.
* Lyfthandtaget till maltkorgen är lite fumligt att få in i bägge hålen för att få ett bra fäste i slitsarna. Det känns som att den kunde ha varit 0,5-1 cm längre.
* Stödpinnen eller vilopinnen, dvs metallstången i toppen på insidan av bryggverket där maltkorgen vilar på vid lakning, är fast monterad i bryggverkets vägg och blir därmed svår att hålla riktigt ren. Både i skarven mellan utsida och stången men även bakom. Förhoppningsvis ska man inte ha riktigt så hög nivå på koket att det blir pålagringar där inne men visst skulle det kunna ske. Mig veterligen går det inte att demontera denna stång.
* Ska man inte kyla hela satsen på en gång med recirkulering är en wortometer eller desinficerad termometer nästan ett måste om man ska veta temperaturen på vörten och inte koka jästen.
Jästätarmetoden ser lite trist ut men det klarar snabbt i mäsken och doften tycker jag är underbar, påminner om nybakat bröd på något sätt. Sån är jag…
Flytande locket denna gång, locket till en Patina 36L-kastrull. Lite låga kanter och något för tung men passformen är som handen i handsken.
Reklam för Brewmaster. Mycket Münchnermalt i detta brödiga recept.
Förfuktning av malten för finare eller främst helare maltskal efter krossningen.
Min inmäskningsposition. De flesta skulle som sagt ha maltröret nedsänkt i vattnet redan.
Krossningen denna gång. Det svarta i mixen är det rostade kornet.
Foto: Pernilla Lindh. Skägg: Gustav Lindh. Ringar under ögonen: inga kommentarer…
Ner går bra även med en hand men inte under fem minuter. Upp är värre sen…
Min något udda omrörningsmetod där jag håller nedre handen ganska stilla och jobbar med bakre i roterande rörelses runt sin egen axel. Lite som att skruva i en lång skruv. Detta gör jag för att röra om nere i mäsken och inte blaska på ytan så mycket.
Inmäskad med en del recirkulation igång.
Test av flytande locket.
Grainfather rekommenderar att man mäskar in lite i överkant temperaturmässigt för att inte tappa för mycket men det är inte min melodi. Den värmer så snabbt ändå så det är försumbart. Notera röda stapeln som indikerar antal procent som värmeelementet värmer.
En hel del skvätt letade sig upp på locket på grund av mängden malt, flödet på recirkuleringen initialt innan jag ströp den men även eftersom det inte är något stopp eller någon distribution av flödet i slutet av slangen. Åtgärdas till nästa bryggning…
Lakvattenvärmning med min Patina 36L-kastrull och en induktionsplatta av märket Prochef på 3000 watt. Finns liknande plattor av märket Hendi.
Huvan från min Braumeister. Perfekt passform som synes.
Skruva ut denna mutter/blindplugg så kan man sedan ansluta valfri 1/2″-kran.
Närbild på röda kranen i toppen som man reglerar flödet från pumpen med.
Utmäskning med hjälp av min vinsch.
Rejäl arm/stång för att lyfta maltröret med men den kunde gärna varit något längre som sagt.
Utmäskningsposition där maltröret vilar på de T-formade utbuktningarna på röret. Locket är placerat ovanpå för att behålla värme och minska kondens i bryggeriet.
Siktglaset på sidan där man enkelt följer sin totalmängd och därmed kan styra sin lakning.
Jag har inte sett något om IP-klassning på kontrollpanelen men den känns väldigt stänksäker iallafall.
Snart kok. Här sänker PID:en inte effekten när 100°C håller på att uppnås utan den går på max effekt hela vägen upp.
Det bruna skummet strax före kokstart.
Bittergivan Magnum.
Kok med hjälp av huva och ventilationsrör. Helt utan någon fläkt.
Koket färdigt och här har jag flytatt bryggverket lite närmare diskhon för enkelhetens skull. Här recirkuleras kokande vört för desinficering av motströmskylaren.
Min effektiva men inte så eleganta lösning för att slippa spruta nära på kokande vatten överallt.
Blå slang kallvatten in och röd slang varmt vatten utgående. Kanske självklart men jag säger det ändå.
Wortometern som jag stoppar in en lös termometer i det lilla hålet för att mäta temperaturen utan att ha direktkontakt med vörten.
Här börjar handtaget på humlefiltret att synas allt eftersom nivån på vörten sjunker.
Vörtprov som smakade höstmagi! Jäsningen kom igång som en raket även på 10°C med 34/70 och jag flyttade till fat för spundning på mindre än en vecka.
Recept
| Dunkel D4 (Centraleuropeisk mörk lager) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 40.00 L
Total amount of malt: 9386 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 116 g
|
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Grainfather G40
Reklam: Detta är inte ett betalt blogginlägg men jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården.
Grainfather är ett Nya Zeeländskt företag som gjorde sin debut på hembryggarutrustningsmarknaden med sin ytterst populära Grainfather G30 för 7-8 år sedan. Kontrollenheten har sedan dess uppdaterats med blåtand och bryggverket även utökats med en större variant kallad G70. I övrigt har en större mängd annan kringutrustning släppts, främst koniska jästankar med tillhörande glykolkylare.
Nu släpper Grainfather två nya bryggverk, S40 och G40 som detta inlägg ska handla om. Med dessa två serier visar Grainfather tydligt en ny riktning med sin produktlinje genom att dela upp den i en S-serie och en G-serie. S-serien är tänkt som en enklare instegsmodell med sloganen “no-nonsense brewing”, där man sköter bryggningen direkt på bryggverkets kontrollenhet via Grainfathers gratisapp, medan G-serien har fullständigt integrerad trådlös styrning (wifi) mot Grainfathers gratisapp och servrar vare sig man styr via dator eller en smartphoneapp.
G30 fick sitt namn från dess totalvolym och den maximala kokvolymen före kok medan satsstorleken (batch size) ligger runt 23 liter efter kok. G30 är ett smalt/högt bryggverk tänkt att stå på golvet med hjälp av dess tillhörande pump och en kontrollenhet som är monterad för att läsas av uppifrån. Nya G40 är en större och betydligt tyngre pjäs än G30. Totaltvolymen som smidigt går att koka i den är 46 liter men eftersom det är integrerad värmare utan några uppstickande kylspiraler är det inga problem att heller koka så lite som 10 liter. G40 är betydligt bredare än G30 vilket även underlättar större mängder malt eftersom maltbädden inte blir så tung att den pressar ihop sig självt. Med ett spann på mellan 3-13 kg malt med ovanstående mängder vatten förstår ni snabbt att detta är ett väldigt flexibelt bryggverk där man med lätthet gör både väldigt stark vört men även större mängder normalstark (1.050) vört. För att kunna koka stora mängder vört krävs så klart mer effekt. G40 har fått ett 3300 watt värmeelement som är inbyggt under botten i kärlet så värmefördelningen är väldigt bra trots hög effekt. Det gör att vörten inte bränns varken under mäskningen eller kok men framförallt underlättar det diskningen rejält. Den kraftiga effekten kräver att man har 16A-säkring i huset och har man inte tillgång till det finns det adaptrar att köpa för att koppla in sig bakom en del köksspisar. Annars är ett samtal till elektrikern ett måste, men också en bra uppgradering till bryggeriet. Botten på G40 är dessutom något konisk vilket underlättar både mäskningsflöde, whirlpool och disk. För att inte sätta igen pumpen men ändå få ut merparten av vörten finns en stor falskbotten i själva kokaren. Det gör att man slipper använda något humlefilter i koket om man inte går upp i dramatiskt stora humlegivor.
G40 mäskar genom RIMS-metoden där vörten tas från botten av bryggverket och pumpas till toppen av en maltkorg som är nedsänkt i kärlet. Genom ett konstant flöde av vätska och en PID-styrd temperatur får man en stabil mäsktemperatur med bra konvertering av stärkelsen. Efter mäskningen lyfter man ut maltkorgen på samma sätt som med en BIAB-påse. Genom en ny smart design på maltkorgen har man lyckats bli av med det störande mittenröret för att minska risken för att koka torrt under mäskningen. Maltkorgens småhål högt upp på sidorna ger samma “overflow-effekt” som skickar ner vörten till botten av bryggverket om mäsken skulle bli kompakt eller helt sätta igen sig. Samma lösning har även en till funktion och det är att maltkorgen i lakningsläge vilar på dessa stödben på den inbyggda “vilopinnen” vilket gör att man slipper krokar, utstående pinnar i maltkorgen eller lösa stödpinnar att vila på som andra tillverkare använder sig av.
Pumpen har fått sig en rejäl uppgradering och är betydligt kraftigare än hos föregående modell. Den är dock inte justerbar i hastighet så för att styra flödet på vörten både under mäskning, whirlpool, kylning och disk/tömning finns en justerbar kran i toppen på recirkuleringen, dvs överst på bryggverket. I samma recirkulering finns ett integrerat siktglas med en gradering ända upp till 45 liter längs hela sidan på bryggverket. Siktglaset fungerar självklart inte när pumpen är igång men vid påfyllning av vatten, före och efter kok stämmer det bra och det är ju då man vill läsa av nivån. Stort plus är att detta siktglas rengörs i samband med rengöring av bryggverk och kylspiral. Annars är dessa rör väldigt svåra att hålla fräscha på lång sikt. Bryggverkets pump sitter inbyggt under själva bryggverket vilket ger en slimmad design utan risk för klet och kladd på pumpen.
Kontrollenheten är främst tänkt att styra trådlöst men vill man inte det så finns det några knappar för att styra alla grundläggande funktioner. Här är knapparna riktiga tryckknappar och inte touchknappar som är så modernt annars. Det gör användandet även med brygghandskar väldigt enkelt och något litet stänk vört lär inte få hela bryggverket att löpa amok som touchdisplayer gärna gör. Kontrollenheten kopplas in och säkras med en sladd till bryggverkets botten och sitter sedan fast i toppen med hjälp av endast magneter. Vill man sätta kontrollenheten på annan plats går det bra men då behövs en förlängningssladd som kanske kommer som tillbehör i framtiden. Det går även att hålla den löst i handen om man skulle vilja det men då är det betydligt enklare att använda sin mobiltelefon. Kontrollenheten styr pump och värmeelement men i själva verket är det en kraftfull PID-enhet som läser av temperaturen med dess två temperatursensorer som sitter i botten på bryggverket. Enheten reglerar steglöst effekten under mäskningen för att inte överskjuta temperaturen, dvs saktar in på värmningen ju närmre börvärdet den kommer. Med bryggverket fyllt till toppen dvs 46-47 liter så stämde inte temperaturen i botten med vad jag mätte i toppen med kalibrerad termometer men under mäskningen var differensen aldrig över 0,1°C så det har inte snålats med kvalité på temperatursensorer eller kalibrering och inte heller med ett genomtänkt mäskflöde, trots avsaknad av isolering av hela bryggverket (imponerande!).
Den medföljande motströmskylaren är väldigt effektiv och den tydliga uppmärkningen av slangar är toppen i slutet av en intensiv bryggdag. Blå slang till inkommande kallvatten och röd för det heta kylvattnet, enkelt och genialt. Just motströmskylaren har varit en succé på G30 och jag är övertygad om att denna nya kommer bli minst lika älskad. Att den ingår i paketet är toppen men jag saknar möjlighet att läsa av temperatur på utgående vört. Det avhjälper man dock enkelt med Grainfathers wortometer som kopplas på slangen.
Faktaruta
Storlek 725 x 555mm
Vikt 29 kg
Maximal kokvolym 46L
Satsvolym efter kok mellan 10-40L
Maltmänmgd mellan 3-13 kg
3300 watt på 230V dvs 16A-säkring krävs.
Vad som ingår: Vörtkokare med löstagbar styrenhet/PID-kontroller, lock i glas, humlefilter/falskbotten, maltkorg med löstagbar falskbotten, handtag till maltkorg, recirkuleringsslang, motströmskylare med fyra slangar, krankoppling med Gardenaadapter, reservpackningar, bruksanvisning, strömsladd, skyddspåse/dammskydd för förvaring av bryggverk när det inte används.
Pris 13990kr
Mina första samlade intryck
Det första jag slogs av när jag tog emot kartongen var vilken tung och rejäl rackare G40 är. Med sina 29 kilo är det inte en dum idé att vara två personer som lyfter och hanterar både bryggverket men främst dess ibland tunga maltkorg. Byggkvalitén är väldigt gedigen med tjockt stål och alla detaljer känns genomtänkta. Kontrollenheten sitter som sagt endast fast med magneter och dess kontakt i underkant på bryggverket har ett lock med packning. Tanken är att kontrollenheten lätt går att demontera om man skulle behöva göra en något större och blötare rengöring av bryggverket. Av samma anledning har strömknappen på baksidan klätts in med kraftigt gummi/silikon likt en industrimaskin. Jag avråder från att spola av hela bryggverket med slang men något mer stänksäkert bryggverk än G40 har jag nog inte sett.
Det går självklart att styra bryggverket enbart med de tydliga och lättmanövrerade knapparna på kontrollenheter men att koppla upp G40 mot Grainfatherappen öppnar en hel värld av funktioner men även 1000-tals recept. Trådlösa uppkopplingen är oerhört enkel och snabb, vi pratar någon minut från unboxing till att man är ingång här. Bryggverket uppdaterar snabbt sin egen firmware trådlöst på max 10 sekunder vid behov (vilket den gjorde för mig vid första uppstart)..
Allt med bryggverket och dess delar andas kvalité. Handtagen är rejäla, maltkorgen känns stabil, locket är tungt och rejält med perfekt passform, avlastningspinnen som maltkorgen vilar på vid lakning sitter inbyggd i väggen på ett förtroendeingivande sätt, pumpen är kraftfull och t.om. strömsladden imponerade med sin tjocklek. Man förstår snabbt vart den stora vikten tagit vägen, G40 är mer pansarvagn än Biltemagryta så att säga. Även motströmskylaren är rejäl med bra kylkapacitet och dess upplindning på en plasttub är bra med förvaring för alla slangar.
Prislappen på 13990 är betydligt högre än G30 men så är bryggverket nästan dubbelt så stort och på en helt annan nivå helt enkelt. Med dess höga kvalité överlag är detta en utmanare i premiumsegmentet och jag anser det vara ett prisvärt bryggverk även om det inte är en låg prislapp. Hela tre års garanti får man dessutom!
Före bryggverket tas i bruk behöver det få sig en rejäl disk för att bli av med smuts och fett från tillverkningen. Det är ett steg jag gärna hade sluppit, dvs sett att det gjorts i fabrik i redan förväg. Det är förvisso snabbt ordnat med en timmes cirkulerande PBW (eller helst Grainfathers egna “high efficiency cleaner” som tyvärr inte följer med) men är man lite ivrig som jag vill man ju gärna sätta igång och brygga direkt när man fått grejerna, inte börja med en timmes disk.
Så här långt i min granskning och mina tester av Grainfather G40 har jag bara två punkter på förbättringssidan; för det första önskar jag en kran i botten av siktglaset på samma sätt som G70 har men eftersom där sitter en helt vanlig 1/2-tums-gänga med blindplugg är det bara att skruva bort och montera valfri kran. Kranen i botten underlättar främst vid disk för att kunna få ut även de sista dropparna vätska, något som ingen pump klarar av att göra. Den andra avsaknaden är ett koniskt lock för att leda ut ånga från koket utomhus som jag gör med alla mina bryggverk. Grainfather kommer garanterat sälja ett sådant som tillbehör framöver men det är inget jag hittat i dagsläget. Det finns dock en snabb lösning på det problemet vilket jag kommer berätta om i nästa inlägg där jag ger mig ut på min allra första bryggdag med Grainfather G40.
29 kg!
Tre års garanti!
Recirkuleringsslang i silikon och nippel till kylaren för att ha Gardenakoppling. Bruna påsen innehåller extra silikonpackningar.
Dammskyddspåse
Kort men välgjord instruktionsbok för att snabbt komma igång. På Grainfathers hemsida finns utförligare instruktioner för den som vill djupdyka i något moment.
Direkt ur boxen. Skruva upp svarta locket i mitten och stoppa i sladden till kontrollenheten som sen placeras i metallplattan under logotypen. Sen i med strömsladden på baksidan och tuta och kör. Det är all montering som behövs.
Motströmskylaren med dess slangar placerade inuti spiralen (se nästa bild).
Längs sidorna i maltkorgen finns extra hål som tar bort behovet av ett översmäningsskydd i form av mittenrör.
Hålen är inklädda med stål som fungerar som stöd när maltkorgen vilar i lakningsläget.
Humle och druvfilter som placeras i botten av bryggverket under hela processen.
Samma filter fast uppochned.
Rostfri porrbild.
Falskbotten till mäsktunnan. Smidigt litet handtag i mitten för att enkelt ta i och ur filtret.
Bryggverkets koniska botten. Hålet i mitten är utloppet till pumpen.
Här syns de två temperatursensorerna.
”Returen” i brist på bättre ord. Där i kopplar man antingen recirkuleringsslangen eller motströmskylaren.
Den integrereade vilopinnen som maltkorgen vilar på i lakningsläge. Man lyfter enkelt maltkorgen vid utmäskning och roterar den ett kvarts varv för att benen på maltkorgen ska vila på pinnen/stången.
Siktglaset som är skyddat av rostfritt stål.
Det är här, längst ner på siktglaset, man kan installera en tappkran om man känner för det.
Den röda kranen för att helt stänga flödet till pumpen (säkerhetsåtgärd) eller för att styra flödet på pumpen under mäskning eller whirlpool.
Rejäla kontakter. Notera packningen runt powerknappen! Även fast det finns en powerknapp rekommenderar jag att man drar ut sladden till bryggverket när man inte använder det, framförallt med pilliga barn i huset.
Maltkorgen med falskbotten installerad.
Recirkuleringsslangen med dess gummiklädda handtag intryck till hälften för att tydligt visa hur den ska in i silikonpackningen.
Slangen vilar sedan på maltbädden när man mäskat in.
Startupp av kontrollenheten.
Kraftig rengöring innan första bryggningen.
Här ser ni hur PID:en reglerar ner effekten till 54% för att inte skjuta över tänkta 60°C vilket inte hade gjort något just i detta fall med PBW i. Notera också de tydliga knapparna.
Även motströmskylaren fick samma rengöringsprocedur.
Lika så den icke medföljande Wortometern som man enkelt mäter utgående temperatur på vörtkylningen med.
Maxat bryggverk är inte vad kalibreringen är tänkt för utan det är i mäskningsläget och där satt tempen inom 0,1°C genom hela bryggningen.
Grainfather G40 vs S40
Det kanske inte är helt enkelt att välja mellan dessa två bryggverk trots att jag gjort mitt bästa för att förklara deras styrkor och svagheter. Så här kommer en sammanfattning på de som jag tycker är de viktigaste aspekterna att väga in i sitt val.
Fördelar med G40
29kg mot 18kg vikt jämfört med S40, så G40 är en rejält robust pjäs med tjock stål.
Bättre kontrollenhet med Wifi och väldigt bra koppling mot Grainfatherappen.
Bra PID i kontrollern som sköter temperaturen ner till 0,1°C med bra kalibrering.
Mer kraftfull värme med 3300 watt som är steglös.
Allt känns genomtänkt, robust och gediget. Ingen “plåtighet” eller ”klonkihet”.
Rejält glaslock så man ser mäskningen.
Inbyggt overflowskydd så man inte kan mäska torrt.
Väldigt bra humlefilter i botten så man får ut maximal smak av humlen utan att behöva använda humlepåse/hopsipder.
Siktglas som underlättar lakningen.
Motströmskylare som är riktigt bra.
3 års garanti.
Nackdelar med G40
Kräver 16A.
Jobbigare disk, både på grund av avsaknad av kran i botten på bryggverket men även alla lösa delar.
Saknar kran i botten för att kunna ta vörtprover under bryggningen.
Tung att manövrera själv utan extra tillbehör, framförallt med en full maltkorg).
Kostar mycket pengar.
Fördelar med S40
Något enklare att använda än G40.
Färre lösa delar.
2 års garanti.
Billig i inköp.
Kran i botten.
Enklare disk, både bryggverket och kylspiralen.
Nackdelar S40
Klarar inte 40 liters kok på ett effektivt sätt. Det går att koka 40l men räkna med en relativt lång tid från utmäskning till rullande kok.
Pumpen väsnas en del.
Kylspiralen är inte optimerad för grytans höjd.
Locket saknar hål för recirkuleringen.
Något svajig mäsktemperatur
Sammanfattning
Som ni ser finns det för- och nackdelar med bägge bryggverken men överlag så tycker jag prislappen stämmer ganska väl överens med vad man får för pengarna. G40 är en betydligt robustare och kraftfullare maskin som är fullt integrerad med Grainfatherappen som skickar över recept trådlöst och styr hela bryggverket. G40 ger en större frihet när det kommer både till vörtstyrka, satsvolym och mängden humle som smidigt går att hantera. Om man tycker att dessa funktioner samt en mer “pansarvagnslik” maskin är värd det betydligt högre priset är upp till var och en att värdera men det går verkligen att göra väldigt bra öl med bägge systemen med lite kunskap om hur man parerar deras svagheter.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Beeras sensommarbryggning
Kalla det sensommar, brittsommar eller bara en fin höstdag. Oavsett så gäller det att passa på att njuta av de fina höstdagarna för den där gråa, blöta och kalla yllefilten är på intåg med rask takt. Ni som får en viss igenkänning i bilden ovan har helt rätt, upplägget för denna bryggdag var något av en repris eller snarare fortsättning där jag hjälpt och stöttat Björn (kallad Beera) och hans bryggargäng med tips och tricks, allt från grunderna och nu mera finslipning och potentiell processförbättring. Vädret hänger såklart ihop med att Beera alltid brygger utomhus så även om det går att gömma sig inomhus i hans bryggrum/jäsrum/diskrum/pubhörna i värsta fall så är det så klart en lyx att i slutet av september kunna få stå i t-shirt och mäska in i tonerna av de sista solstrålarna som fortfarande har ett uns av tryck i sig.
Beeras senaste öl.
Beera använder sig av infusionsmäskning med trekärlsmetoden men han har egentligen bara två dedikerade bryggkärl. Han har en 60-liters kok-kastrull med en avancerad värmepatron med inbyggd termostat där han först värmer sitt mäskvatten till ca 72°C (beroende på väder, vind och mängd malt). Sedan flyttas vattnet till en 50-literskatrull med falskbotten i form av lauterhelix. Malten kan han ha i från början, blanda pö om pö eller dundra i när allt vatten är på plats. Allt beroende på om resonemanget HSA kontra degbollar. Det som blev tydligt vid inmäskningen var Beeras avsaknad av isolering på mäskkärlet. Han kom in för lågt i temp och vi fick komplettera med kokande vatten 4-5 ggr för att till sist nå 66°C. Att mäska på en kall eller blåsig plats utan recirkulering med termostat (dvs någon form av halvautomatiserat bryggverk) bör definitivt ske i isolerat kärl som eventuellt har värmts med lite kokande vatten en kvart innan. Många tänker kanske att det bara är att fläska på inmäskingsvattnet lite mer dvs ha mäskvatten på 75-76°C men då är risken stor att man vid inmäskningsmomentet, innan temperaturen stabiliserat sig i mäsken, dödar en hel del av de enzymer som ska konvertera stärkelsen till socker. Alfaamylas denatureras helt vid 77°C men betaamylasen redan vid 71°C så även om man kör sin mäsktimme på 64°C för att få bra förjäsningsgrad så kan man få en inkomplett konvertering av stärkelse genom att ha dödat merparten betaamylas. Alltså bör man inte ha som modus operandi att mäska in 6-7 grader för varmt och sänka temperaturen med hjälp av kallvatten, även om det är den absolut enklaste metoden för att pricka exakt den temperatur man vill ha i mäsken istället för att stödvärma (vilket tar väldigt lång och tråkig tid). En sammanfattning med kortare mening; optimalt är ett isolerat mäskkärl (även locket) och att sikta max 1-2°C över sin tänkta mäsktemperatur.
Efter mäskningen recirkulerar Beera försiktigt 5-6 liter med en plastkanna till en hålslev i toppen av mäsken innan slangen flyttas till botten av kastrullen med värmepatronen i. Ni som fortfarande är pigga efter utläggningen om inmäskningstemperaturens förlovade värld inser att den kastrullen i nuläget inte är tom utan har lakvatten i sig. Det innebär i Beeras fall att den mängden vatten först får mellanlanda i jästanken som har lämplig tappkran för att styra lakvattenflödet med. En processförbättring i de fall han får för sig att spontanbrygga är att endast värma mäskvattnet i steg ett och så fort han mäskat in, fylla kastrullen på nytt med de cirka 32 liter han sedan ska laka med. En timme räcker gott och väl för att värma upp till 78°C. Denna bryggdag startade först kl 14 och var planerad sedan länge så Beera hade gott om tid på sig att värma allt vatten på en gång.
När vätskenivån på mäsken sjunkit till någon centimeter ovanför maltbädden påbörjades lakningen och eftersom jag nämnde kranen på lakkärlet innan så förstår ni att det är flödeslakning Beeras använder. Ett bra startvärde på lakningsflöde, både in och ut, är 1 liter per minut så får man testa sig fram till om tålamodet tillåter långsammare flöde för ett eventuellt bättre utbyte och mindre risk för igensatt mäskbädd, eller om ens krossning av malt klarar ett snabbare flöde. Många noviser tror att det är hur bra falskbotten man har som avgör hur snabbt man kan tappa av vörten men det är helt fel. Det är hur porös (luftig eller fluffig i brist på bättre liknelse) mäsken är på grund av krossningen som avgör. Med andra ord hur hela maltskalen är som i sin tur bildar det filter som ska klara av att låta vätska passera utan att pressa ihop mäsken till en tjock gröt. Det går alldeles utmärkt att pressa ihop mäskbädden med den allra dyraste laserskurna woodpeckern om man så vill.
Med flödeslakning kan man tänka på några olika sätt, antingen så har man en bestämd mängd lakvatten och hoppas att uträkningarna alltid stämmer och att tänkt kokvolym uppnås. Det fungerar för det mesta när man väl trimmat in sina siffror men innebär oftast någon liter för lite. En annan variant är att med flit ha lite för mycket lakvatten och laka tills man nått sin exakta kokvolym, självklart genom att slå av på takten på nytt lakvatten mot slutet men ändå att man med flit låter en del vätska vara kvar i mäsken. En tredje variant, vilket teoretiskt alltid ger högst utbyte, är att laka tills sockerhalten på vörten som lakas ut når SG 1.010 eller om pH:t blir för högt vilket går att kompensera med en skvätt mjölksyra. Tillbaka till Beeras bryggning. Denna gång blev arbetsmetoden en blandning av de första två. Eftersom vi tillsatt 5-6 liter kokande till mäsken fanns där också 5-6 liter extra lakvatten så när siktglaset började närma sig tänkt kokvolym försökte vi pricka mängden lakvatten till 110%. Till historien hör att detta var något av en dubbelbryggning i form av Partigyle. Det skulle bli en enklare folköl från samma mäsk så om där fanns lite lakvatten kvar hade ingen som helst betydelse. Medan vörtkoket av huvudsatsen puttrade på fyllde vi på med 1 kilo Münchnermalt i den urlakade mäsken och lite nytt mäskvatten för att ge den nya malten en chans att snabbkonvertera. Det momentet kan man skippa för att få en ännu enklare bordsöl men den blir lätt endimensionell och lite blaskig. Att fylla på med lite ny malt av mörkare sort ger en större karaktär och maltighet i slutändan även om alkoholstyrkan inte blir så hög. Extrasatsen lakades sedan ur till tänkt kokvolym medan törsten vid det här laget fick delar av gänget (inklusive mig) att smaka på Beeras tidigare brygder. Utöver det så optimerade vi Beeras tapptorn för bra balans mellan flöde och skum samt käkade goda grillburgare men där någonstans lämnar jag er kvar i rapporteringen från denna gemytliga heldag med tillhörande nattsudd.
Eller vänta lite. Måste säga någon rad om ölet också. Beera blev oerhört nöjd med det första ölet jag gjorde ett recept åt honom så vi utgick från samma maltbas denna gång dvs 90% Pilsnermalt och 10% Ljus Münchnermalt. Första omgången var tänkt som en maltig och robust men ändå lättdrucken och torr lager. Beera är inte helt i fas med sin kontrollerade jäskyl ännu så därför blir det en hybridjäsing dvs California Common. Bittergivan av valfri högalfasort (Hallertauer Blanc) och Herbrücker som smak- och aromgiva med sammantaget IBU ca 22-25. Siktet på stammvörtstyrka ställds på 1.050 och i slutändan 5,0-5,4% ABV beroende på utjäsningsgrad. Smakrik, maltig, lättdrucken och lagerlik öl med balanserad beska och låg restsötma.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer