Om man gör en förkultur och vill maxa sin tillväxt av jäst är en magnetomrörare ett måste. Det är väldigt dyrt att köpa professionella varianter även om enklare magnetomrörare för hembryggning dykt upp på hembryggarbutikerna nyligen. Detta är dock ett av de roligare och enklare hemmabyggena som går att göra med proffsigt resultat. Jag har sedan tidigare en ful hemmabyggd magnetomrörare gjord av en gammal matlåda och även om den fungerar mycket bra, blev jag tvungen att bygga en ny när jag såg Tobias Fagerlunds variant på Facebook. Jag tar ingen cred för designen utan vill bara dela med mig av resultat, inköpslista och montering. Totalpris ca 160kr vilket får anses väldigt billigt och svårighetsgraden på bygget ger jag en tvåa av fem humlekottar. Har blivit varnad av några som gjort precis detta bygge att det kan finns viss magnetism i just denna låda för att den inte är gjord i helt ren aluminium. Jag har fått den att lira men en annan låda kan vara ett säkert kort. Finns billiga av plast på Kjell & Co.
Delarna som behövs från vänster; låda, fläkt, starka magneter, voltregulator, honkontakt, strömadapter.
Vy uppifrån. Notera att sladden på honkontakten redan är fastlödd här. Sladden ingår i voltregulatorpaketet.
Borra två hål i lådan med metallborr. Jag satte lilla hålet på framsidan något högt upp så det blev tight inuti med locket men det fungerar. Det går att sätta lilla hålet på högra kortsidan också så blir det luftigare i lådan, så hade Tobias gjort i originalvarianten.
Här är honkontakten. Röda sladden i mitten och svarta på sidan.
Trä igenom sladden i det stora hålet och skruva fast med de medföljande muttrarna.
En liten knut på sladden så slipper den vara i vägen senare.
I med voltregulator och koppla strömsladden på. Här ser ni varför jag borde satt den 3-4mm lägre.
Magneternas position på fläkten får att testa sig fram med häftmassa innan man tar fram limpistolen. Jag har två stycken på varje sida men är inte helt nöjd med styrkan här ännu. Här får man labba sig fram beroende på storlek på magnetloppa och e-kolv. En hårddiskmagnet kan vara mer lämpligt för de med stora behov.
Vik ner fläkten i lådan och anslut till uttaget med tre pinnar på (den passar enbart där dessutom).
Skruva ihop lådan och kör. Vill man ha en större knopp istället för metallen som jag föredrar finns även detta på ebay för en femma.
Såhär ser den ut bakifrån.
”tada.wav”. Redo att odla jäst, bara att vrida på ratten och ställa in sin hastighet. Fördelen med denna låda är att den är liten och snygg. Nackdelen är även att den är liten så en stor e-kolv står något farligt om man har småbarn eller husdjur i hushållet.
Inköpslista
Strömadapter, 19kr
Neodymium magneter, 8x2mm, 15kr
Strömregulator/potentiometer, 21kr
Låda i aluminium, 120mmx95mm, 72kr Ev byt denna mot en plastlåda från t.ex. Kjell&Co.
Efter en bryggning har vi som hembryggare en hink full med smaksatt sockervatten som vi kallar vört. Sockret kommer jästen omvandla till alkohol och koldioxid. Genom att mäta mängden socker före och efter jäsning kan vi räkna ut hur mycket socker som omvandlats till alkohol och hur sött vårt öl tekniskt kommer vara. Hur sött det upplevs beror på ytterligare faktorer som alkoholstyrka och sockerarter. Mängden socker löst i vattnet går att mäta på några olika sätt. Det vanligaste för hembryggare är med en hydrometer, som fungerar enligt Archimedes princip: ett föremål nedsänkt i en vätska påverkas av en uppåtriktad kraft lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. En hydrometer är alltså ett noggrant tillverkat och uppmätt flöte som visar på hur hög densitet vattnet eller vörten har vid en viss temperatur. Den andra vanliga metoden är med en refraktometer som ser ut som en liten kikare. Densiteten i vätskan påverkar brytningsindex, dvs. hur ljus bryts, och det visas på en skala inuti refraktometern.
Problemet med dessa två metoder är att mätningar sker i det fria, utanför jäsningen. Vill man ha många och regelbundna värden måste man ta ständiga prover från hinken för att se hur ens jäsning fortlöper. Det ger ett svinn på öl och ökar även infektionsrisken när man öppnar jäshinken gång på gång. Därför har många, inklusive jag själv, installerat en tappkran på jäshinken för att underlätta provtagning och minska infektionsrisken, men svinnet och tidsåtgången kvarstår. Jäser man lager måste man dessutom höja temperaturen på provet till 20 grader för att hydrometern ska visa korrekt värde, eller kompensera värdet från en tabell. Dessutom kan kolsyra löst i vörten ge avvikelser i mätningen. Nu har det dock kommit en digital densitetsmätare avsedd för hembryggning. BeerBug mäter kontinuerligt under jäsningen densiteten på vörten inne i jäshinken enligt Archimedes princip. Data skickas trådlöst data via wifi och Internet till en server där allt presenteras snyggt i en graf. BeerBug ger även möjlighet att mäta temperaturen under jäsningen. Nya mätdata tas var 15:e minut. Jag har jäst två öl, en lager med 34/70-jästen och en ale med WLP090, för att utvärdera hur BeerBugen fungerar och upplevs. Det finns flera skäl till att man vill övervaka jäsningen. Många hembryggare tar ett startvärde, Original Gravity (OG), 1-2 värden under slutskedet på jäsningen och sedan ett värde i samband med att ölet ska tappas på flaska eller fat, Final Gravity (FG). Dessa mätningar ger en bra indikation på hur mycket socker som förbrukats och när det är dags att tappa på flaska.
Det man däremot missar är hur jästen beter sig i lagfasen (vilofasen), logfasen (tillväxtfasen) och primärjäsningen, vilket är väldigt olika beroende på jäststam, vitalitet och viabilitet på jästen. Att veta hur en jäststam beter sig, men framförallt att kunna anpassa temperaturen mitt under pågående jäsning, kan göra stor skillnad för slutresultatet. För en lagerjäst vill man dessutom veta när den jäst 70-80 %, så man kan höja temperaturen på jäsningen för en diacetylrast. BeerBugen kommer med ett plastsänke, som hänger i en fiskelina genom mitten på locket på jäshinken upp till moderenheten. Som tillbehör finns även en termometer, som sätts där jäsröret vanligtvis brukar sitta. Termometern är en metallpinne som sträcker sig ner i vörten. Den ansluts med en sladd till moderenheten, som den även får ström från.
Varje BeerBug har en unik webbadress på Beerbug.com. Man måste själv först ange sitt startvärde (OG), och dessutom eventuellt justera termometerns avvikelse, innan man kan börja övervaka sin jäsningen. BeerBugen känner inte själv av specifika vikten, utan den måste mätas av bryggaren med hydrometer eller refraktometer innan man kan trycka på start. BeerBugen jobbar lokalt trådlöst via wifi, och har ett batteri som laddas via USB före jäsning. Det är viktigt att det egna wifi-nätet räcker i styrka från routern till jäshinken. Jag upplevde dock inte något problem trots att jag jäser i ett kylskåp i en intilliggande byggnad.
För att ansluta BeerBugen till wifi-nätet använder man en smartphone och funktionen Blinkup, en trådlös ljusöverföring som går till så att man lägger smartphoneskärmen på BeerBugen, som sätts i vaket läge med den enda knapp som finns på den. Sen blinkar telefonen över information om trådlöst nätverk och lösenord till BeerBugen, som sedan ska ansluta sig automatiskt och vara redo för ytterligare instruktioner, antingen från BeerBug-appen i telefonen eller via hemsidan. Skulle detta inte ske så blinkar BeerBugen med olika färger och med olika längder på blinken beroende på felkod. En kodnyckel behövs för att förstå vad som inte fungerat. En sådan finns på hemsidan och kan lämpligen skrivas ut. Första gången jag startade BeerBugen så ville den inte ansluta till nätet. Efter 20 minuters försök med Blinkup, omstartad router och försök både på hemsidan och med appen så gick det plötsligt, och den började skicka data. Temperaturen som visades på hemsidan stämde väl överens med både min UT-200-termostat, som styr kylskåpet utifrån jäshinkens temperatur, men även med mina referensmätningar med extern termometer.
Jag satte igång min lagerjäsning på 20 grader och lät kylen sänka vörttemperaturen till 11 grader, något som fick Öchslevärdena att spöka lite i början av jäsningen. Min teori är att värdena inte kompenseras beroende på vilken temperatur som vörten har. När jäsningen väl kom igång skickade BeerBugen rimliga värden fram tills dess att jäsningen avtagit. Då hoppade värdena för den specifika vikten en del igen. Det slutgiltiga värdet angav BeerBugen till 1,016. Min kalibrerade hydrometer visade 1,011. Slutresultatet är alltså inte så förtroendegivande. Eftersom lagerjäsningen skedde på en mindre batterivänlig temperatur så laddade jag BeerBugen en gång i halvtid, medan den fortfarande övervakade jäsningen. Jag använde min iPhoneladdare och drog usb-sladden in i kylskåpet, smidigt och enkelt. Dag fem tappade jag dock kontakten med BeerBugen och fick lägga en timme på att försöka få igång den igen. Plötsligt fungerade allt igen och den skickade värden till grafen. Orsaken till signaltappet är oklart. Ale-jäsningen fungerade betydligt bättre. BeerBugen hoppade igång på en knapptryckning och skickade data direkt. Jag satte startvärdet till 1,054 men Beerbugen visade nästan omedelbart 1,050 tills jäsningen satt igång. Då fick jag en rak linje ner till dess att jäsningen avstannat. Sen hoppade värdena som en jojo, med upp till 5 Öchsle avvikelse uppåt och nedåt.
BeerBug-kitet inklusive tillbehöret termometer (metallpinnen).
För att ge vettiga värden måste man borra upp ett extra hål i mitten på jäshinkslocket.
Omdöme
Jag upplever BeerBugen som en apparat som avmystifierar jästens arbete och ger en relativt tydlig bild över hur en jäststam arbetar. Jag har lärt mig mycket av bara två användningar, och jag blev verkligen förvånad över hur snabbt bägge jäststammarna arbetade. Främst lagerjästen 34/70 som jäste klart på ca fem dagar. För min del är jag mer intresserad av hur olika jäststammar fungerar än om mitt öl jäst klart eller inte. Dels vet jag vid det här laget när ölet jäst färdigt, dels väntar jag alltid några dagar efter avslutad jäsning så jästen får städa restprodukter efter sig. BeerBugens styrka kommer verkligen till sin rätt just när det gäller att följa hur jästen arbetar.
Det som drar ner helhetsintrycket är att värdena den skickar inte är tillförlitliga när det inte pågår någon aktiv jäsning, något som kan ha med mina mjuka jäshinkslock att göra. Vid en kraftig jäsning ökar trycket inne i hinken vilket lyfter locket och då följer sänket med. BeerBugen är designad för att användas med carboys och ger förmodligen bättre värden i ett stadigare jäskärl. Ytterligare på minussidan är att BeerBugen är svårskött utan dator. Jag fick ta ut min laptop till bryggeriet för att få igång BeerBugen när den stängt av sig halvvägs genom jäsningen.
Hemsidan man använder för att övervaka sina jäsningar på känns inte genomtänkt designmässigt, och jag saknar möjligheten att använda graferna och värdena i t.ex. en blogg eller ett forum. Jag saknar även möjligheten att anpassa utseendet på grafen eller justera värden när man väl startat en jäsning. En ny version av hemsidan ska dock vara lanserad när denna tidning är tryckt. Mitt krångel med kontakten till wifi-nätverket före den första jäsning kan ha varit enhetsberoende eller nybörjarmisstag. Det var ändå klart irriterande att inte kunna lösa det smidigt och inte heller förstå varför det plötsligt fungerade igen. Allt jag gjorde var att lägga in wifi-lösenordet via Blinkup ett antal gånger och plötsligt fungerade det.
Jag rekommenderar BeerBug till den som har ett särskilt intresse för jäst och jäsning, med extra betoning på lagerbryggare. Att pricka in en diacetylrast kräver inte längre varken ansträngning eller tur utan blir rätt varje gång. Den funktion jag saknar mest är möjligheten att sätta larm i appen, till exempel när jäsningen nått ett specifikt värde. Det jag framförallt hoppas mest på i framtiden är att tillverkaren ger möjlighet att samköra BeerBugen med en termostat. Då skulle man kunna styra jäsningen med automatik utgående från specifik vikt och temperatur. Fast det skulle ju ta bort lite av hantverket och magin med jäsningen…
PLUS
Stark wifi
Korrekt termometer
Liten storlek
Ger tydlig överblick på hur jäsningen går
MINUS
Dyr
Visar inte tillförlitliga värden på specifik vikt
Saknar möjlighet att skötas via usb när wifi krånglar
Kryptiska lampor som signalerar enhetens status, nästan som morsekod!
Kräver en smartphone för att startas
Termometern är tillbehör
Batteriet håller inte för en hel lagerjäsning
Klumpigt gränssnitt både på hemsidan och i iPhoneappen (men ny version ska komma)
Kräver att man gör ett extra hål i jäshinken då BeerBugen ska sitta centrerat
Går inte använda med temperaturtillbehöret i damejeanne eller BetterBottle
Artikeln är även publicerad i Hembryggaren nr4 2014.
En märklig sving på OG i början av jäsning. Temperaturen var betydligt med stabil.
Den här bilden genomsyrade första timmarna med bugen och mitt tålamod för sånt är inte det bästa.
Ett exempel till på märkligt beteende.
Pale Ale-jäsningen i sin helhet.
Pilsnerjäsningen före det blev dags att sänka till lagringstemp.
Ni vet hur det doftar inne i stan på sommaren när första regnet efter en längre tids torka kommer. Doften kallas för Petrichor och Geosmin, som är en organisk förening med en jordig arom, är den starkaste bidragande faktorn till denna doft och detta fenomen. Människans näsa är extremt känslig för den doften och kan känna den på 5 delar på billionen. Chinook beskrivs ofta som jordig och jag tänkte namnet passar bra även om detta öl så klart inte kommer dofta exakt som Geosmin. Det var länge sedan jag bryggde en IPA och just nu har jag inget välhumlat på tapp så jag tänkte varför inte. Dock har jag en del fat som behöver tömmas så jag testade att brygga med väldigt liten mängd i Braumeistern för att enbart fylla ett fat och det funkade ganska bra, lite finslipning framöver bara. Jag kokar ju med huva vilket ger ett våldsamt kok men inte så hög boil-off så det blev mer vört än planerat efter kok men det är sånt man lär sig med tiden. Det gjorde även denna öl lite svagare än planerat men det är ju bra för hälsan å andra sidan…
Mörk som natten när jag trycker igång uppvärmningen av mäskvattnet. Jag testade att brygga i tvättstugan för att ha hand om sonen samtidigt, det gick väl hyffsat nu när jag kan leda ut kondensen via rör men mycket bärande av grejer fram och tillbaka.
Vackert med det tyska stålet men jag har faktiskt beställt isolering till Braumeistern då jag märkte att tempen på vörten utanför maltpipan på sidan och vörten inne i maltröret diffade en hel del.
Jag körde med huvan på hela koket utan någon distans emellan. Skummet var konstant där uppe och en del letade sig upp i röret men inget tog sig ut varken på sidan av huvan eller ut genom röret på andra sidan.
Grannarna undrar nog vad jag sysslar med…
Humleoljigt som tusan.
Geosmin – Doften av regn (IPA) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchvolym: 25 l Koktid: 90 min Brygghuseffektivitet: 77.50 % OG: 1.056 SG FG: 1.006 FG ABV: 6.6 % IBU: 60 IBUs EBC: 9.1 EBC Color
Vattenjustering: Värden i mäsken enligt uträkning:
Total humle: 364.00 g
|
Provsmakning
Lagom lång tid har gått för en utvärdering av min senaste IPA, Geosmin – Doften av regn IPA”>Geosmin – Doften av regn.
Gyllengul öl med mycket diskret disighet från den stora mängden torrhumle. Fylligt och fluffigt skum av offwhitetyp som lämnar spöklika rester på glaset. Doften är enormt humlig med fruktiga inslag åt aprikos och persika. Inslag av zoogodis och apelsinskal går att skönja i bakgrunden. Smaken är rejält humlefrisk med en symfoni av citron, grapefrukt och granatäpple. En stark beska fungerar som understöd. Kladdig av alla humleoljor och med en humleeftersmak som sitter i ganska länge. Väldigt låg restsötma och fyllig kolsyra som bär alla smaker.
Omdöme
En bra IPA med väldigt fruktig men ändå maskulin smak. Min förhoppning var lite mer jordiga smaker som återfanns första dagarna på fat men de försvann väldigt snabbt. Kvar blev citron och grape åt det lite tyngre hållet. Kanske det jänkarna kallar ”dank”. Inte helt fel men inte riktigt vad jag var ute efter ändå.
Summa summarum En IPA jag är ganska tillfreds med men den saknar något inslag av fräschör. Vill att en IPA ska vara lite mer lättdrucken och lämna de tunga inslagen till dubbeliporna.
Norrköping har fått sitt första bryggeri på över 40 år, nämligen Norrköpings Bryggeri Aktiebolag som ligger i det f.d. Östra Hembageriets lokaler vid NT. Bryggeriet, som sköts av Håkan Lind och Anders Jonsson, drivs för tillfället som bissysla. Med andra ord så bryggs det öl vid sidan om ordinarie arbeten på kväller/helger. Premiär för deras öl blev på Kulturnatten i Norrköping september 2014 och sedan dess har varje batch sålts slut redan vid bryggningen. De klarar helt enkelt inte att möta efterfrågan vilket såklart är både smickrande och roligt. Några öl på Systembolaget finns det inte heller då det inte finns kapacitet just nu. All öl går till några utvalda krogar i stan, t.ex. Black Lion, Titans, Lagerkvists och Saliga Munken. Håkan Lind (nej vi är inte släkt vad jag vet) som höll i bryggerivisningen berättar att det kan bli tal om att köra upp en laddning till Systembolaget och beställningssortimentet via Örebro framåt våren, inte för att det ligger någon som helst ekonomi i det utan för att det är kul att nå ut till nyfikna runt om i landet.
En red ale och en pale ale finns såhär långt men men IPA är på ingång inom kort. Bryggverket på ca 375l kommer ursprungligen från England och efter en kort mellanlandning på sveriges västkust hamnade det i Norrköping. Det är ett RIMS-verk och mäsken hålls varm genom att vörten pumpas från under flaskbottnen genom rör som ligger i ett varmvattenbad och sedan tillbaka ovanpå mäsken. Någon lakning sker inte i detta bryggverk med denna metod. Efter mäskningen pumpas vörten över till kokaren/boil kettle som även den är rostfri samt träinklädd. Efter koket pumpas vörten via en plattvärmeväxlare till rosfria jäskärl i samma stil som bryggverket. Tre jäskärl i samma storlek har de men flaskhalsen i produktionen idag är deras enda bright tank som kolsyrar ölet via co2-tuber.
Håkan på rundvandringen under ”öppet hus”.
Ibland krossar dom själva och ibland köper dom färdigkrossat.
PET-keg är framtidens melodi enligt Håkan. Behöver inte desinficeras före, behöver inte hämtas hos kund och kan plattas ihop till återvinningen efteråt.
Prototyper utvecklas på en Braumeister 20l.
Plattvärmeväxlaren
Bright tank eller lagringstank som det också kallas. Här trycksätts ölet med kolsyretub då jästankarna inte är tänkta till ”kolsyreinlåsning” i slutet av jäsningen.
Mäsktunnan/MLT till vänster och varmvattentunnan/HLT med RIMS-slingan i till höger.
Till höger syns kokkärlet/BK.
Två av tre jäskärl.
De två ölen som hittills släppts.
Provsmakning av Norrköpings Bryggeri Pale ale, 5.6%
Rödbrun öl med lätt disighet i första halvan av flaskan och sedan kraftigt dis, nästan grumligt, i andra delen. Dvs jäst kvar som bottensats. Den har ett smutsvitt skum som snabbt sjunker undan och som inte lämnar några rester varken på glaset eller på ytan av ölet.
Doften är söt av apelsinmarmelad och fikon med några mindre fruktiga noter av krusbär och blåbär. En lätt knäckighet återfinns ihop med ett uns av diacetyl. Lite tung doft som får mig att tänka på rökmalt med sin pikanta sötma vilket bidrar till att citrusen upplevs mindre citronfräsch och mer åt övermogen apelsin.
Smaken domineras av dadlar och grapefrukt inledningsvis som senare klingar av i en ganska lätt beska jag uppskattar till 30 ibu även om flaskan säger mera. Lite tjära och en lätt rökighet finns i eftersmaken. Trevlig munkänsla från vetet och bra kolsyra.
Omdöme
En enkel och hyffsat lättdrucken pale som är något av en instegsöl. Den sticker inte ut för mycket utan kan passa bra för den bredare massan. För min personliga smak är den något för söt och tung där jag hellre hade sett lite friskare citrustoner. Restsötman som är för hög spökar för min del och det saknas någon humlesort som ger lite jordigare eller träigare inslag, t.ex. Columbus eller Simcoe. Den blir lite för fruktläsk-liknande samtidigt som det inte balanseras med syra från citronhumle helt enkelt. Jag tycker Norrköpings Bryggeri ska vara nöjda för att vara en av deras första öl och men lite finslipande av receptet blir detta en bra nybörjarcraftbeer för den, i stort, inte helt ölsnobbiga Norrköpingspubliken.
Flaskan var ett varuprov.
Snygga kapsyler!
Äntligen har jag fått tummen ur och gjort min vildjäst eller pseudolambik-bryggning. För att ge baggarna lite att tugga på som vanlig jäst inte rår på så gjorde jag en variant på grumlig mäskning/turbid mash där man tar ut en del av vörten från mäsken vid proteinrasten och betaamylaserasten. Denna vört värms snabbt till över 80c så enzymerna denatureras så det blir dextrinhaltig vört. Dessa ”uttag” återförs senare till huvudmäsken vid utmäskning. Det tar tid att göra lambik, eller pseudolambik som detta är eftersom jag inte tänker spontanjäsa utan tillsätta mina bakterier och brettar. Ett år kan det ta men för att slippa vänta så länge så gjorde jag en av damejeannerna med Brettanomyces Lambicus och Lactobacillus Brevis för att få en öl som går att dricka till påsk med lite tur, vi får se. Jag testade att ha i 40% krossad omältad vete som jag förkokade 10min i vatten först. Jisses vilket lim det blev av den skiten. De som krossar den veten kör ju ganska fint inställt dessutom så en del skrot rymde vid mäskningen men det flöt upp i hotbreaket så jag kunde skumma av brötet. Några skal är det ju inte i vete och tanniner äter brettarna upp ändå så ingen ko på isen… Receptet i övrigt var 60% palemalt och 45g EKG på 60min vilket ger ca 13 IBU.
Bryggningen gick bra i övrigt tycker jag. Stegmäskning 53/63/73/78 med en kort 63a för att få lite mer dextriner. Inser i efterhand att jag borde kört med ännu kortare 63a för att få syrligare öl. Jag pitchade ett paket BRY97 på bryggdagen och blandade mina bakteriemixar dagen efter så jästen fick lite försprång men kanske främst för att jag hade lite dåligt med tid på bryggdagen.
Bakteriemixarna i jäsningen:
Här är mitt lager av vildjäst och andra bakterier…
Mäskning eller kanske mer förklistring av vetet i min 25l-kastrull under konstant omröring. Kletigt och jobbig diskning på grund av kastrullens tunna botten. Inte superroligt förfarande och oklart om det blir så mycket godare än med vetemalt, mer att det är traditionellt vid lambikbryggning ur ett historiskt perspektiv.
Jag har köpt en ny kran till min Biltemakastrull eftersom den gamla saknade handtag.
Montering från insidan; Hexmutter 3/8″-bricka-gummipackning-(kastrullvägg)-gummipackning-kulventil 3/8″-slangnippel. Med denna kombo behöver man inte öka hålet på kastrullen. Tyvärr läcker det dock lite från kulan i kulventilen men jag ska se om det kanske går att smörja med en droppe armaturfett som jag använder till Corneliusfaten.
”Dextrinkoket” till den grumliga mäskningen. Ser inte så aptitligt ut i det här läget.
Jag har gjort några hårnålar (typ) av rostfri ståltråd för att hålla ihop näten i Braumeistern. Detta efter att ha köpt en gummilist från Kuntze som inte fick plats i mitt maltrör, jag antar att Speidel har börjat göra större nät/silar till maltrören då jag ser många med äldre BM som behöver gummilist och jag inte får plats med något. Tur att liten inte var så hemst dyr. Åter till trådarna, jag ville testa om de underlättar bryggprocessen och minimerar maltflyktingar men jag märkte ingen större skillnad. Får se om de kommer användas framöver.
Efter alfaamylase så klarnade vörten upp helt galet mycket, nästan som magi. Den såg verkligen ut som en spya vid proteinrasten.
Hårnål in action. Ni ser även en liten rymling bredvid.
Jag har köpt mig en 40l-balja från Biltema för att ställa maltpipan i efter lakning men även för att underlätta diskningen. 100kr som gör livet lite lättare.
Inte så imponerande humlegiva direkt.
Trots att jag ställde ner koktempen till 100c så fick jag överkok upp i tratten så jag blev tvungen att lägga distans under huvan. Distansen gör dock koket lite klent så jag fick lite låg boil-off. Är inte helt säker på hur jag ska lösa detta framöver. Frågan är vad som händer om det får skumma ut genom fönstret, om det slutar skumma efter ett tag? Jag skummar ju av uppkoket ordentligt så det är ju inte boven och skumdämpare skulle man ju kunna tänka sig men jag är inte helt sugen på det eftersom det är ytterligare en sak att komma ihåg att ha i. Distansen släpper inte iväg någon ånga värd att tala om så det funkar såhär men vi får se. Kanske liggunderlag eller Bryggolle är värt att fundera på ändå, ful eller dyr är ju problemet där…
Här står de flesta av mina damejeanner och myser. Ses om ett år eller så då…
På min sydtyska ölresa han jag även besöka en kommersiell hembryggare, dvs en hantverksbryggare som brygger hemma med hembryggarutrustning/storlek och säljer. Manuel Günther bor i Allgäu och hans bryggeri heter Barleys Braukeller. Hemsidan är under uppbyggnad men under tiden går det att hitta mer info på hans Facebooksida.
Hembryggare i Tyskland kör med lite annan utrustning än vad som är vanligt i Sverige. Konstant omrörning under mäskningen verkar väldigt populärt vad jag sett på hembryggarbloggar samt att mäskning och lakningen görs i olika kärl med någon form av flytt emellan. När jag besöker Manuel är det fredagseftermiddag och bryggkällaren har öppet för vänner och bekanta som kommer förbi för en stående afterwork-öl. Manuel brygger samtidigt en veteöl och jag hinner vara med under slutet på mäskningen och början av lakningen. Tyvärr behövde Manuel all egengjord öl till en mässa dagen därpå så någon provsmakning blev det tyvärr inte men utfrågning om tekniker och utrustning fick bli desto mer.
Tell me about yourself
My name is Manuel, i´m 28 years old and I´m a automation software engineer.
When did you start brewing and why?
So, after school i started work as an software programmer for a big brewing equipment manufactor in germany. I was travelling alot, my job was to engineer the software and do the commissioning of the brewing process. Of course I got in touch with the process, got interested in it more and more. This is how it all started.
How often do you brew?
We try to brew once a week. I would like to do more brews 😉
What kind of equipment do you use?
Currently we brew on a 40 l Equipment, stainless steel kettle for mashing and boiling. For lautering and fermentation we use plastic bucket, but we´re already planning to buy some more stainless steel equipment.
How would your dream setup equipment look like?
Puhh, dream setup… Let´s say for the next step a 100l semi-automated 2 device setup would very nice.
Where do you brew and what are the best/worse things about that place?
Currently we´re brewing in the cellar of our new built house. We have already installed a new ventilation to get the steam out of the ”brewhouse”. For the moment it´s okay. I have very short ways to check the fermentation temperatures. The worst thing is the small size of the room, it´s just like 14 square meter…
What is the idea behind your beers?
The idea is, not to brew a standard beer because then you easier buy it in the store, there are already lots of it. But also do not want to brew the very special beers like IPA´s etc. We just like to do a hand crafted, nice tasty, let´s say, a beer which you can drink every day. And we would like to tell a message to the people, that it is easy to brew your own beer, just try it, come in and find out.
Which are your favorite commercial beer?
Actually there is no favorite. It´s changing from month to month, and it is depending on the season. But i can say, my favorite beers are brewed in the Allgäu.
Manuel mäskar i sin vörtkokare som är en vanligt 36-literskastrull. Han har byggt en omrörare av en gammal vindrutemotor och en planka som hålls fast med tvingar. Bredvid motorn sitter en temperaturgivare som är kopplad till en laptop som sköter värmeplattan till stegmäskningen. Isoleringen på kastrullen ser ut som ett värmeskydd man kan i framrutan på bilen för att reflektera solljus en het sommardag…
Induktionshällen Hendi som går att köpa via tyska Ebay, är väldigt populär bland tyska hembryggare med sina kraftfulla 3500 watt men främst för att den är manuell och går på det sättet att styra externt med termostat. Den är gjord för industrikök och klarar även betydligt mer vikt än t.ex. Kjell&Co platta som jag har som är specificerad på max 5kg.
Fördelen med vinderutetorkarmotorer är att de går på lågt varv och är väldigt starka. Manuel berättade att han inte var helt nöjd med konstruktionen ännu då armen inte nådde hela mäsken riktigt. Därför lyfte han bort anordningen emellanåt för att röra om ytterligare i mäsken.
Mäskschemat styrs via laptopen och ett program jag inte sett tidigare. Stegmäskningen var en självklarhet för att få rätt smakprofil.
En hembyggd tvätt främst till fat. Manuel kör med både Corneliusfat men även mer kommersiella fat med betydligt mindre öppning. Som rengöring använde han Halapur som är ett klorbaserat pulver som även säljs av Speidel till Braumeistern. Bra rengöringsförmåga men kräver noggrann eftersköljning.
Extra ventilation för att slippa kondens.
Jodprov utfördes tills dess att all stärkelse var konverterad.
Manuel flyttar mäsken till laktunnan med en kanna, snabbt men lite kletigt.
Programmet frågar om jodprovet var godkänt.
Noggrann recirkulering (vorlauf) före lakning. Laktunnan var en färdigköpt plasthink med falskbotten i metall. Manuel kör med flödeslakning till en kastrull och en Bielmeier för att få tillräcklig volym.
Sist ut bland bryggeribesöken i södra Tyskland var på Brauieri Kössel eller Maria-Hilf som det också heter som ligger vid Tyroleralpernas fot. Eller bryggeribesök, vi besökte brygghusrestaurangen som är en del av bryggeriet och drack öl rättare sagt. Trots så många egna öl körde de på lunchen endast en öl på tapp och frågade bara om alla vid bordet drack öl, sen kom den ölen de hade. När glaset började ta slut dök ett nytt upp på löpande band tills man la underlägget på glaset, service! God mat och trevlig stämning, god lager och oerhört billigt. Det blev weißwurst denna måltid…
Bryggeriet ligger 10 min med bil från denna utkiksplats!
Alltid kopparpannor, vackert.
En korg med förrätt, gräddades 3 meter från vårt bord.
Även bardisk och tapp var i koppar.
Föreningen Linköpings hembryggare som officiellt bildades i somras men som arrangerade SM i hembryggning i våras utökar träffarna från att bara köra sommarölsträff och först ut är vinterölsträffen med inriktning porter och stout. Som ni vet är detta inga ölstilar jag själv brygger så jag stod över att tävla denna gång men självklart åkte jag dit och smakade. Några katter bland hermelinerna smögs in på borden dock utom tävlan så det blev inte enbart mörka öl denna mörka novembereftermiddag. Överlag väldigt välgjorda och goda öl, 20 utställande i folkets val, och som alltid en väldigt trevlig stämning.
Vinnare folkets val
1. Moloko, Johan Ernerudh och Erik Ernerudh
2. Vinteröl 2014, Conny Bagger
3. Massive Monster out of Hell!, Mattias Hellström och Marcus Gustafsson
Vinnare domartävling
1. London is the place for me, Jonas Höglund och Mikael Josefsson
2. StenRIS, Marcus Gustafsson och Mattias Hellström
3. Moloko, Johan och Erik Ernerudh
Efter tävlingen åkte jag förbi VilleValla pub och tog en bit mat och några öl, grymt bra utbud och vansinnigt bra priser. Eller vad sägs om en Oude Gueuze Tilquin 75:a för 130kr?
Muta i form av munkar är ju inte fel…
Vinland sponsrade eventet.
Ordförande i SHBF var på besök liksom förra ordförande.
Det var en lång väntan innan jag fick provbrygga på min Braumeister. Det stod ju redan två jäshinkar på kallkrasch i jäskylen och min jäst i provrör jag tog med från Tyskland behövde stegodlas. Tanken med bryggverket är att jag ska kunna göra andra saker medan det bryggs men första gångerna vill jag vara närvarande och lära mig hur allt fungerar. Dagen innan rengjorde jag alla delar, programmerade rasterna, malde malten och mätte upp vatten. 53l i jäshink var mycket riktigt precis vid 53l-markeringen i Braumeistern vilket kändes skönt, sånt kan jag störa mig på annars. På själva bryggdagen vaknade jag med tuppen, lite som ett barn som inte kan sova på julafton. Jag inser att det är något lite tragiskt över det men hellre ett passionerat intresse än mellanmjölk för hela slanten…
Vattnet höll 8c när jag i minusgrader iförd enbart morgonrock gick ut till bryggeriet och tryckte start. En varm dusch och en kopp kaffe senare var jag redo för inmäskning. Till Braumeistern köpte jag den rostfria huvan, en riktigt massiv och tung pjäs, som även fungerar som tratt vid inmäskning. Jag mäskade in som vanligt, i med hälften av malten, rör om, och i med andra halvan. Min nya mäskpaddel som är betydligt mindre än den gamla fungerade jättebra och inmäskningen gick som en dans och helt utan degbollar/klumpar. De 60 procenten vete krossades på 1.0mm och pilsnermalten på 0.5+0.55mm vilket jag kallar 1.1mm då det går åt två bladmått för att mäta upp den spaltbredden. På forumen står det att 1.2mm är optimalt för Braumeister så jag var lite orolig men testar man inte så vet man inte. Det fungerade iallafall klockrent med den här inställningen och jag fick mycket bra brygghuseffektivitet på 82%, 7% mer än jag får med vetemalt i mitt gamla system så det är jag mer än nöjd med.
Tillbaka till stegmäskningen. Jag körde en fullskalig veteölsstegmäskning med inmäsk 38c, 45c ferualsyrarast, 53 proteinrast, 62c betaamylase, 72c alfaamylase och 78c utmäskning. Det programmet tog sin lilla tid men utan någon arbetsinsats så spelar det ju ingen roll. När det började närma sig utmäskning värmde jag 13l vatten i min schletna 25l-kastrull som jag tagit av isoleringen på eftersom den var så ful. Ståendes på en lite stegpall lyfte jag sedan maltröret i två steg och lakade med lakvattnet. Förutom att det blev lite vakuum när jag lyfte röret i steg två så gick det hela mycket lätt och bra, inte alls så tung som jag hört talas om. Nu står min Braumeister lite högt upp på min bryggarbänk och får jag ner den 20cm så blir lyftet lite enklare. Däremot så slutade det aldrig riktigt droppa från maltpipan så när jag bar ut den för att slänga dravet så blev det kladdigt på golvet. Jag ska skaffa en murbrukshink jag såg på Biltema sist jag var där så kan jag lyfta dit och låta den droppa färdigt. Hinken är kan nog passa bra till diskningen dessutom.
Dags för uppkok. Temperaturen hade jag satt till 102c vilket var lagom när man kokar utan huva. Med huvan blev koket för kraftigt och trots rejäl avskummning var jag riktigt nära överkok några gånger. Lösningen blev att sätta metallpinnen som avlastar maltpipan som distans under huvan och då kokade det lagom. Bortkoket hamnade på ca 10% eller 5-5.5l i timman vilket motsvarar det jag hade i min förra setup fast utan isolering. Jag tror den mängden räcker gott och isolering står inte på inköpslistan för koket var rejält kraftfullt trots 12c i bryggeriet. Huvan och de rördelar jag köpt till fungerade helt suveränt. Ingen fukt eller kondens i bryggeriet känns fantastiskt. Efter koket kylde jag som vanligt och tappade 20l vardera i två jäshinkar, 5l i en damejeanne som brettades och ca 3l som åkte i frysen till framtida förkulturer.
Summa summarum är jag väldigt nöjd med bryggdagen och framförallt bryggverket. Mina två farhågor med igensatt maltbädd och klent kok visade sig vara felaktiga och jag blev förvånad över smidigheten. Jag är däremot lite tveksam över noggrannheten på temperatursensorn men jag ska kontrollmäta mer exakt med nykalibrerad termometer nästa gång, 1-1.5c diff uppmättes denna gång. Ett par bättre isolerade handskar för att lyfta bort huvan kommer behövas då den blir varm som satan. Jag lyckades ha sönder min första hydrometer halvvägs in i bryggdagen men min fru kunde köpa med sig en påväg hem från jobbet. Det är dock lite oklart hur kalibrerad den var men enligt den träffade jag mitt OG på 1.051 och med 3-3.5l mer vört än beräknat hamnade brygghuseffektiviteten på 82% istället för de 75% jag räknat med.
Dagens setup med Braumeistern på en träplatta då bänken är för smal. Jag kommer byta till en bättre lösning framöver, gärna i rostfritt.
Vattnet på värmning och de två pumparna cirkulerar vattnet, för jämnare värmning sägs det.
Min nya mäskpaddel som inte är helt färdig ännu men jag ville testköra den innan jag lägger mer tid på finish.
Krossgraden på kornet, vetet fick 1.0mm.
Krossresultatet men här syns bara kornet, vetet är i botten.
Jag fegade och printade receptet eftersom jag inte visste hur mycket kondens som skulle bildas. Jag hoppas kunna ha med mig laptopen och Beersmith ut till bryggeriet framöver men det kanske blir för blött vid diskningen…
CaCl 8g.
Kranen som följer med är under all kritik och min läckte en del vatten ur den vita plastpackningen dvs inte gängorna. När Braumeistern fick upp värmen slutade det dock.
Braumeistern redo för inmäsk.
Huvan eller ”den lyxiga tratten” som Humlegården kallar den fungerade över förväntan. I med malten bara och inget spill varken utanför maltpipan eller Braumeistern. Dyr men bra.
På med filter, rör och låsmutter och starta mäskningen.
Mäskningen är igång fast självklart hade jag locket på, det här är bara för er skull.
Under mäskningens alla steg sker en del pauser, så kallade pump breaks, där mäsken tillåts sjunka ner och sätta sig för att på nytt pumpas igenom med vört.
Och upp igen. Ses om några timmar…
Ferualsyrarast.
Jodprov efter enbart 35 min betaamylase 62c. En del stärkelse kvar.
Nu tittade solen fram också. En mörk novembermorgon blev fantastiskt vacker framåt förrmiddagen.
Klar och fin vört men med en lätt liten fontän. Jag hade inte väntat mig annat med 60% vete på 1.0mm. Ett litet tryck på plåten och det blev jämnt flöde genom bädden igen. Har man bara ett bra program så tror jag dessa fontäner inte gör någon större skillnad. Jag fick väldigt bra effektivitet iallafall.
Nästan klart, utmäskningen tar hand om det sista. Jag körde med ganska korta försockringsraster för att hinna klart till lunch.
Upp med pipan och laka med 78c-vatten.
Enligt manualen så rörde jag i mäsken under lakningen vilket jag trodde skulle ge grumlig vört men det var marginellt konstigt nog.
Påväg mot kok. Ja jag har plasten på displayen kvar.
Bra tryck i koket men lite svårt att fånga på bild.
Ut med ångan bara. Underbart.
Underbar morgon, vilken dimma!
Jag fick ha distans under huven för att inte få överkok.
Klar och fin vetevört på kylning.
Bort med varmvattnet.
Receptet
HEFE XV_3068 vs Meckatzer (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kokvolym: 55.55 l Batchsize: 45.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.051 SG FG: 1.013 SG ABV: 5.0 % IBU: 12.9 IBUs EBC: 8.1 EBC Color
Total humle: 45.00 g
Fly sparge with 13 l water at 78.0 C |
Provsmakning
Disigt halmgul med högt, kraftfullt snövitt skum som sakta sjunker undan. Doften består av mogen banan och kryddig nästan pepprig nejlika. Fräsch och fin brödighet i bakgrunden, som ett nygräddat franskbröd. Diskret gräddig och söt ton i bakgrunden. Smaken var första tre veckorna väldigt banan och nejlikabetonande vilket sen sjönk en del och en syrligare päronton avlöste. Kraftig kolsyra och lätt munkänsla, låg beska. Har en fin maltighet jag inte haft i någon hefe innan och den framhävs av 4vgn.
Omdöme
Perfekt färg med perfekt dis en månad på fat sen klarnade den en del medan jag drack av fatet, skulle alltså behövt skakat fatet en gång i veckan… Under jäsningen var banandoften i bryggeriet massiv, nästan överjävlig men så fort de kom på fat avtog det en hel del. Meckatzer behöll mer banan medan Weihenstephaner drog tydligt mer åt nejlika, sen något syrlig. 3068 återutvecklade lite svavel efter en månad på fat. Första två veckorna var Meckatzer en av de godare veteöl jag druckit men sen avtog det gradvis för att redan efter en månad på fat vara fortfarande väldigt god men mindre av allt. Jag har ingen aning vad det kan bero på för jag tycker två månader på fat borde gå utan problem men där är jag inte riktigt ännu.
Grabbarna bakom siten och shoppen Smaka Mera har tagit fram ett Ölprovarkit som ska underlätta och/eller öka nöjet med en ölprovning. Kitet innehåller en snabbguide i smaker, en lektion i ölets anatomi med ätbara maltprover och doftbar humle, 4 numrerade maskeringspåsar till flaskor, 32 ölprovartallonger, 8 numrerade ölunderlägg och en EBC-sticka som referens för ett öls färg. Jag, Emanuel Tim och Samme testade kitet med för dom helt anonyma öl. Det var intressant att bli tvingad att analysera, dofta och känna smaker lite extra ordentligt och grabbarna gav tummen upp för detta snyggt designade kit. Vi hade en mycket trevlig provning med efterföljande ölafton.
Senaste kommentarer