SHBF och Humlegårdens Sommarölsträff 2015
En trevlig aspekt av att ha flyttat betydligt närmre Stockholm är att jag äntligen fick möjlighet att besöka den årliga Sommarölsträffen som Humlegårdens Ekolager ihop med Svenska Hembryggarföreningen anordnar. I år hölls tillställningen på Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna och vädret var perfekt, soligt och 25c. 35 brygder fanns att smaka på och de var överlag ljusa och somriga. Förutom en suröl och tre lager föll de inom spannet ale/saison/kryddat/vete och jag hann prova 33 stycken där jag hittade flera guldkorn. Min favorit var (inte helt otippat) en citrahumlad lager som sedan knep silvermedaljen, grattis Axel Hedström med ölet Kattpiss. Guldmedaljen tog Maja Koivunen med sin fläderkryddade saison, Vlierbloesem Bijzonder Saison på 12,3%. En god och kraftfull öl som påminde mycket om mitt mousserande flädervin. Bronset gick till Kilimanjaro, en red ale av Peter Herzig, Christer Gustavsson och John Hagström. Stort grattis alla vinnare.
Stort tack till alla arrangörer som gjorde denna eftermiddag möjlig! Superlyckat och på återseende!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Blanka öl
Först en varning: Det finns en stor risk att du inte får någon kolsyra alls i ditt öl om du använder denna metod ihop med kolsyrejäsning på flaska, kolsyrning i fat rekommenderas och inte med primning på flaska! Jag kan inte hjälpa er om ni förstör eran öl med denna metod!
Tillägg: Vid kraftig kallkrashning av ölet kommer även en del smakämnen följa med gelatinet ner på botten av jäshinken, t.ex. polyfenoler och en del humleoljor. Denna metod är inte optimal till humledrivna öl med torrhumling då en del av humlesmaken har en tendens att förminskas. Läs denna artikel från BYO
Blank, genomskinlig, klar eller färdig?
Denna artikel handlar om genomskinlighet eller blankhet och undviker ordet klar som det är lätt att växla ihop med färdig. På ölspråk är en klar öl är en öl som jäst färdigt och en blank öl har hög genomskinlighet utan dis eller partiklar. För min del är det bara veteöl jag vill ha grumlig och de flesta andra ölsorter vill jag som mest ha en lätt disighet i även om en kraftigt humlad och oftast därmed rejält disig IPA inte stör mig. Det finns en rad åtgärder att ta till för att få bort grumlighet och disighet utan att behöva trycka ölet genom ett filter som de stora bryggerierna gör och innan vi går in på förfarandet i min metod är detta en checklista att först ha i bakhuvudet:
Faktorer som ger blankare öl
- Välj malt med lägre proteinhalt.
- Rätt pH i mäsken.
- Rätt pH i lakvattnet, mindre tanniner ger mindre haze.
- Stör inte maltbädden och överlaka inte.
- Se till att ha en klar runnings utan turbiditet.
- Skumma av koket.
- Kraftigt kok.
- 90 min kok bättre än 60 min kok.
- Protafloc eller irish moss.
- Kyl så snabbt som möjligt. Max 30 min.
- Få bort cold break genom hävert eller sedimentering.
- Lång sekundärlagring, gärna sval på slutet
- Knacka på jäshink så sjunker jäst som fastnat där.
- Kallkrasha 1v med gelatin eller issinglas. (”min metod”)
Kallkrash och gelatin
För att få det där lilla extra i blankheten brukar jag ofta kallkrasha med gelatin. Det innebär att ställa jäshinken i strax över 0c i ett dygn för att sedan tillsätta gelatin. Sen får hinken stå i 0c 5-7 dagar innan jag tappar över det på fat. Tidigare blandade jag gelatin i en kastrull och vispade men numera gör jag såhär per ca 20l grönöl:
1. Kyl jäshinken till 0.5c, vänta 24h.
2. Ta en rengjord kaffekopp med 1dl vatten.
3. Kör denna i mikoron 2-3 minuter så det kokar ordentligt.
4. Låt svalna till 65-70c.
5. Rör i 1 tsk gelatinpulver så allt löser sig.
6. Häll blandningen i jäshinken.
7. Vänta 5-7 dagar.
8. Flytta till fat och kolsyresätt.
Väljer du ändå att flaska (trots att jag avråder från detta) så bör du tillsätta färsk jäst på ca 0.1g/l, risken finns annars att du inte har jäst nog att bilda kolsyra. Undvik att chocka den nya jästen temperaturmässigt. I mina galma artikel om denna metod såg min metod ut såhär och den fungerar lika bra:
Koka 1dl vatten ihop med en visp.
På med locket ett tag så det blir desinficerat.
Vänta tills koket svalnat till 65c.
Gelatinpulver är lite enklare än blad men bägge fungerar lika bra.
Ta 1 tsk gelatinpulver.
Lös upp men undvik för mycket skum.
Utvärdering av olika klarningsagenter
Jag gjorde ett test på gelatin jämfört med isinglass som är ett annat populärt medel att använda. Först tog jag 1l färdigjäst och icke kolsyrad öl. Denna fördelades i 6 glas som behandlades på följande vis:
- Rumstemp i 1 vecka (inget tillsattes)
- Rumstemp i 1 vecka + gelatin
- Rumstemp i 1 vecka + isinglass
- 0c i 1 vecka (inget tillsattes)
- 0c i 1 vecka + gelatin
- 0c i 1 vecka + isinglass
Från vänster; rumstemp, gelatin, isinglass
Från vänster; 0c 1v, 0c 1v gelatin, 0c 1v isinglass
Utvärdering mot text satt bakom glaset. Observera att ordningen är lite omkastad här så de kylda testerna är på övre raden. Gelatin i 0c (övre mitten) gav mig absolut bäst resultat, utan tvekan. I rumstemp var det helt onödigt att tillsätta något alls då effekten nästan helt uteblev. Dock är det intressant att notera rumstemp med gelatin som gav en hel del jäst som fastnade på glasväggarna.
Här är en tabell jag saxat (stulit) från en känd bryggartidning. Enligt den ska isinglass vara mer effektivt än gelatin men jag låter det vara osagt om det går at få till lika bra med isinglass, men jag har inte lyckats med det.
Det är inte alltid jag lyckas fullt ut med denna metod och jag tror det har med noggrannhet men kanske främst jästval för att få till det där extremt kritallblanka resultatet. Oftast blir det dock väldigt bra!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Digital pH-mätare
Att få till rätt pH i mäsken är viktigt för en bra konvertering och mäskeffektivitet, en bra smak på det färdiga ölet men även för förutsägbarheten mellan recept med olika mängder specialmalter i. Får man 85% mäskeffektivitet vid bryggningen av en mörk öl kan en ljus öl med mestadels basmalt plötligt ge 75% enbart för att pH-värdet på mäsken blir alldeles för högt. Resultatet blir en bryggning där man måste kompensera felet och ölet blir inte som man tänkt sig. Ett bra pH för mäsken för samtliga ölstilar är pH 5.4-5.6 mätt i 20c (Kuntze tycker 5.2-5.4), eller som vissa nybryggarguider anger; pH 5.1-5.3 mätt i mäsktemperatur ca 66c. Hur man mäter pH tillförlitligt runt 66c vet jag inte för varken de pH-papper som går att köpa i bryggbutiker eller digitala pH-mätare, både med eller utan ATC – Automatic Temperature Control, kommer ge korrekta värden vid den temperaturen (källa John Palmer 11.0 min in och Braukaiser som motsäger Palmer angående ATC). Därför rekommenderar jag att alltid mäta pH i 20c (och ja det finns film där jag mäter pH rätt ner i mäsktunnan men jag visste inte bättre då). För min del har jag tidigare förlitat mig på billiga pH-papper men märkt att de inte ger den noggrannhet jag är ute efter och att några öl blivit lidande av detta. Jag har helt enkelt, pga dålig utrustning, sänkt pH för mycket med mjölksyra och fått en syrlig bismak i ölet. Jag upptäckte detta misstag när jag uppgraderat till en riktigt stabil digital pH-mätare jag litar på. Denna vattentåliga rackare mäter riktigt snabbt och ner på hundradelen. Den är mycket enkel att kalibrera och har tre referensvärden (pH 4, 7 och 10) där det ingår vätskor för kalibrering i paketet. Den visar dessutom temperaturen på vätskan den mäter vilket är viktigt vid ölproduktion. Det finns billiga pH-mätare på Ebay för några tjugor men för mig är det viktigt att kunna lita på mina mätinstrument vilket jag förstått på diverse bryggforum att så oftast inte är fallet med ”kina-mätarna”. Någon kanske har tur och får ett bra exemplar (fredags-ex eller vad ska man kalla det?) men hur ska man kunna veta det? Jag vill förbättra alla områden jag kan i min bryggning och detta var lite av ett ”öppet mål” för en enkel och snabb förbättring. Inga mera kladdiga pappersremsor som är svåra att läsa av eller lita på. Att kunna mäta surheten i mina suröl/p.lambics är ett användningsområde jag inte visste jag behövde men nu inte kan tänka mig vara utan.
Handhavande, förvaring eller den s.k. baksidan av myntet
Alla de digitala pH-mätarna har dock en nackdel; elektroden, som är den lilla glasbubblan i botten, får inte torka ut. Elektroden får inte heller förvaras i vatten, inte ens destillerat vatten, utan det som krävs är en förvaringsvätska som, även om elektroden inte är i ständig kontakt med, ger ett bra skydd intorkad. Har man inte tillgång till denna vätska så går det i nödfall förvara elektroden nedsänkt i den pH 4.01-buffrade kalibreringsvätska som följer, men då måste elektroden förvaras stående i denna lösning hela tiden vilket säkerligen inte är så smidigt för de flesta. Mellan mätningar rekommenderas det dock att man sköljer elektroden med destillerat vatten för korrekta mätvärden, men duger alltså inte som förvaringsvätska eftersom det förstör elektroden. Det går även att skölja elektroden med den vätska som ska mätas härnäst vilket ibland är möjligt, dock inte i min bryggprocess. Efter en mätning bör man skölja i destillerat vatten igen för att sedan förvara elektroden i förvaringsvätskan. Och trots att man gör allt det här så har elektroden en begränsad livslängd på ca 2-3 år. Går elektroden sönder, då köper man den som tur är som reservdel. Hög mät-temperatur och extrema pH-värden åt bägge håll kommer ytterligare sänka livslängden på elektroden så viss försiktighet rekommenderas. Trots livslängden på elektroden känner jag ändå definitivt att den digitala pH-mätaren är ett lika ovärderligt mätinstrument som en bra termometer eller kontrollerad jäsningstemperatur när man vill få fram den absolut bästa ölen man kan. Finns för 695kr hos Humlegården och är väl investerade pengar för de som kämpar med sin mäskeffektivitet eller vill ta steget till ytterligare bättre kontroll och bättre öl.
Två testmätningar med mäsk över 50c bevisade tesen om otillförlitliga värden vid för hög mättemperatur. PH-mätaren visade pH 5.36 vid 54.1c för att sedan hoppa till pH 5.49 vid 51.1c. Vid 20.0c fick jag stabila 5.57 vid ett flertal mättillfällen, mitt i prick. För riktigt ljusa öl kan man hålla sig till nedre spannet av pH 5.4-5.8 medan mörka öl kan smyga lite högre. På denna bild syns decimalpricken men eftersom den blinkar lyckades jag på översta bilden ”missa pricken”
De gamla papperstickorna som jag helst slipper använda.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Rengöring av Braumeister
Den största anledningen till att jag köpte en Braumeister var att kunna lägga ner mindre aktiv tid vid bryggdagarna, låta maskinen göra mäskning/lakning/kok och om jag inte är där en halvtimme så sköter den sig själv. Absolut inte för att jag inte gillar att brygga hands on utan jag insåg mina tidsbegränsningar 2015 med ett till barn på g (det blev en flicka), nytt jobb, pendling 3,5h/dag ett halvår, långa jobbresor utomlands, renovering av huset, försäljning av huset och flytt till ny stad. Detta skulle annars garanterat innebära en mycket lång bryggtorka samt att jag samtidigt fick en anledning att uppfylla drömmen om en Braumeister. Med de anledningarna i bakfickan har jag därför under året försökt effektivisera mina bryggningar så långt det bara går, bland annat med Overnight mashing, FullVolumeNoSparge, större jäshink, refraktometer, större våg, STC-1000 med mera. Något som tagit mycket tid i anspråk och som jag inte blivit nöjd med är diskandet av Braumeistern efter en bryggning. Jag har den stora 50-liters-Braumeistern och den är rejält otymplig, det är ganska många delar med maltrör och fyra filter och det bränner gärna fast lite kring värmeelementen. Jag har testat med olika borstar och svampar men inget har känts smidigt eller bra. Jag känner två Braumeisterbryggare (s.j. Braumeisters) som använder en toaborste (ny såklart) men det känns inget vidare faktiskt, det är inget gammalt dass som ska skrubbas!
Historien om glödlampan och diskborsten
Precis som att det går att tillverka glödlampor som håller extremt länge, det sägs att detfinns det en lampa som lyst i över 100 år, så hörde jag talas om att samma sak gäller med diskborstar. Om man tillverkar en diskborste som tar slut efter någon månad så säljer man ju fler diskborstar. Jag bestämde mig för att testa detta med diskborstarna för 2 år sedan genom att köpa en diskborste från DeLaval avsedd för bönder att diska djurtråg och liknande med. Vi använder samma diskborste än idag och även om loggan börjar försvinna på baksidan så är borststråna fortfarande i helt okej skick! Varför berättar jag om en gammal diskborste egentligen? Jo enbart för att visa att det finns borstar med betydligt bättre kvalité än andra och just kvalité är vad jag söker efter till detta ändamål.
Speidels Rengöringskit
Tillslut bestämde jag mig för att testa Speidels egna lösning, Rengöringskitet för Braumeister. Vid första anblick kanske prislappen ser hög ut men det ingår 1 kg Halapur rengörings- och desinficeringsmedel som motsvarar VWP (desinficerande PBW). Borstarna som ingår är av riktigt hög kvalité och de är som gjorda för Braumeistern. Den stora runda borsten ligger bra i handen och har vinklade strån för att följa kanten på kastrull och maltrör. Den kommer åt bra mellan elementen och ut i kanterna. Den smala borsten passar pumphålen perfekt och det enda jag känner jag saknar i kittet är en svamp för att dra några varv runt värmelementen. Med följer en instruktion för rengöring och desinficering som Speidel delar upp i två olika metoder:
Rengöring (direkt efter varje bryggning)
Spola snabbt ur det värsta från bryggningen med vatten och töm.
Fyll med nytt vatten till 2cm över värmeelementen.
Sätt Braumeistern i manuellt läge med värme på 60c. Vatten värms och pumparna tvättas och luftas.
När vattnet nått ca 40c, stäng av pumpar och element, börja skrubba element och sidor med den stora borsten.
Rengör pumphålen med den lilla borsten, den går inte ner så djupt så tryck inte hårt.
Skölj ur Braumeistern och placera upp-och-ned.
Öppna och rengör pumparna genom att skruva bort ringen, ta bort impellern, skölj och torka med trasa/hushållspapper.
Sätt ihop pumparna igen och vänd sedan på Braumeistern.
Spola ur snabbt med stark och smal vattenstråle, pricka pumphålen.
Fyll upp med vatten till 2 cm över värmelementen och värm till 60c med pumparna igång.
Desinficering (minst efter var 5e bryggning)
Ta 1 tsk av Halapur och låt pumparna jobba i 15 minuter.
Stäng av värmen/pumparna och töm Braumeistern helt.
Finns rester kvar kan dessa nu avlägsnas med stora borsten.
Skölj Braumeistern med vatten, även pumphusen.
Exakt varför man ska välja 60c för att sedan jobba i 40c är oklart men tanken är att man inte behöver använda medel för rengöring varje gång efter några bryggningar. Jag har sett youtube-filmer med bryggare som använder kaustiksoda precis som stora bryggerier men det är dels hälsovådligt men även skadligt för plastdelarna i impellern. Jag ska labba ytterligare lite mer med rengöringsmetoderna med nya kitet och se vad jag kommer fram till, jag vill gärna få ner antalet moment lite. Posta gärna tips och trix bland kommentarerna!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lite fler glas
Ni har väl inte missat att jag provsmakat mig igenom en hel del ölglas? Glaset kan höja eller sänka ett öl och jag tycker att fel glas kan ställa till smakupplevelsen. Eller vad sägs om en imperial stout i ett veteölsglas? Sen räcker det med 3-4 universalglas kanske men främst bör man hitta några få man gillar att dricka ur.
Piston Heads raka 0.4l-glas är perfekt till en modern ljus lager eller annat välhumlat med ren jästprofil. Lite annorlunda storlek för att kunna få plats med en rejäl skumkrona vilket jag gillar. Jag hade önskat att kanten var lite vassare skuren och inte rundad men det är de flesta glas å andra sidan. Finns för 45kr hos Sejdelshoppen.
Ska man ha en stadig belgisk tripel får det gärna vara i en stor kupa eller en pokal. Denna stora rackare på en halvliter från Duvel är elegant svängd i toppen och känns betydligt större och stadigare än Rastal Lüttich, bilden gör inte storleken rättvisa helt enkelt. Den stora kupan gör det lätt att värma ölet med handen när man närmar sig slutet för att få fram ännu mer arom. Denna tar jag gärna fram till jästintensiva öl som t.ex. en Saison. Finns för 69kr hos Sejdelshoppen.
En av mina favoritbelgare är faktiskt Leffe. Ni får tycka den är mainstream med sitt styre från makroproducenter men jag tycker den har en väldigt fin balans. Den här pokalen har en stadig fot och dess lätt inåtsvängda öppning gör att man gärna lyfter glaset lite högre, något som skickar bak ölet längre bak i munnen där det träffar receptorerna mellan sött och beskt. Trevlig men kanske fräst snygg pokal! 65 kr hos Sejdelshoppen.
När det kommer till provsmakningsglasen finns det några som är extra vanliga. Detta glas är vanligt vid vinprovningar men det förekommer även på ölprovningar. Det är inte helt olikt årets SM-glas dessutom. Viticole är på 0,2l och är tänkt för provsmakningsslattar. Glaset är lätt, nätt och elegant men lite svårt att snurra upp ett bra skum i. Ett bra provsmakningsglas men jag föredrar Rastal Lüttich eller Teku. 55kr hos Sejdelshoppen.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
STC-1000
Nu har jag äntligen fått lite tid över att bygga ihop min STC-1000 (126kr från Ebay) för temperaturstyrning av min jäskyl. Jag har sedan länge en UT200 där man slipper koppla sladdar själv men den styr bara en värmekälla ELLER kylare i taget och jag har behov av båda samtidigt ganska ofta. Om sanningen ska fram så föddes egentligen tanken till bytet enbart för att jag ville bygga en lakvattenvärmare med min UT200 och eftersom den tar 16A där STC-1000 bara klarar 10A så blev det en Ebay-impulsare. Någon lakvattenvärmare har det inte funnits tid att bygga och om någon vecka har jag ingenstans att brygga så det lär dröja en bra tid innan det blir något UT200-projekt men den kan få prya i min kegerator sålänge…
Det var meningen att denna bloggpost skulle bli en heltäckande artikel om denna maskin och hur man kopplar den men det är bättre jag lägger min energi på annat eftersom det redan finns välgjorda inlägg i ämnet från Yeahrup Brewery, FearWolf och Pilsnerbryggeriet. Lådan till mitt bygge är inbyggnadslåda G010 från Kjell & Co för 45 kr och resten är vanliga eltillbehör som alla elkunniga vet hur man lämpligen kopplar ihop. Jag valde att montera kalaset på en fristående platta som kan ligga ovanpå vilket kylskåp som helst istället för inbyggnad eftersom det är osäkert vilken kyl jag ska ha i nästa bryggeri.
Jag köpte standardmodellen av STC-1000 och inte STC-1000+ som är en mjukvaruuppgraderad version. Varför vet jag inte riktigt men detta var ett impulsköp och jag inte var så påläst om skillnaderna. Har man behov av de extra funktionerna ska man fundera igenom vad man ska köpa för modell och det finns även en ”Brew-modell” för de som bygger egna bryggverk.
Det jag gillar med STC-1000 mot UT200 är den tjockare mätsond-sladden som känns som den kommer hålla längre och att man bara ställer ett värde för önskad temp istället för att hela tiden sätta min/max som UT200an kräver. Sen känns den plastig, klarar bara 10A och kräver ett gäng lådor/sladdar/meckande innan den lirar. Eller såhär, man får exakt lika bra öl med bägge maskinerna med de är till för lite olika ändamål och publik. Bägge är rekommenderade köp!
Med en borr och en fil tog jag upp ett hål i frontplasten.
STC-1000-fronten snäpps loss och min inbyggnadslådas front går att spänna fast bakom.
Sen glider allt ner i de skenor som lådan har.
Dubbla uttag per källa lär knappast behövas men nu fanns plats och priset var detsamma.
Dragavlastare är korrekt enligt min behörige installatör Lars som hjälpte mig att bygga detta enligt konstens alla regler.
Plattan är ett hyllplan från en IKEA-bokhylla…
…som passar i en annan IKEA-bokhylla av samma modell om man inte vill ha den ovanpå kylskåpet.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XVII – FullVolumeNoSparge
Ett moment jag inte riktigt kommit överens med när jag brygger med min Braumeister är lakningen. Jag har testat olika metoder och volymer men tycker det är blaskigt plus att det är ett extramoment att värma lakvatten till rätt temperatur vid sidan av. Därför ville jag testa en ny metod med denna veteölsbryggning nämligen ”Full volume – no sparge”, FVNS, i brist på bättre namn (någon som vet vad det heter?). Det går ut på att man likt en BIAB-bryggning använder både mäskvattnet och lakvattnet redan från början av mäskningen. En variant på denna metod är såklart att inte laka alls utan bara använda den rekommenderade maxmäskvattenmängden och sedan lyfta bort maltröret efter mäskningen är klar men då räcker inte mängden för att fylla två fat i slutänden. Metoden eller snarare förfarandet går ut på att man först fyller upp med den normala vattenmängden (55l), sätter i maltröret och blandar ner malten, sätter på toppfiltret och vingmuttern för att slutligen toppa upp med ytterligare 10 liter vatten ovanpå filtrena. Dessa 10 litrar motsvarar den mängd man annars skulle lakat med i vanliga fall. Teorin bakom denna teknik är att genom att låta allt vatten vara i kontakt med malten under hela mäskningen så blir effekten (eller rättare sagt mäskeffektiviteten) den samma som när man lakar, något jag tvivlar lite på. Men, några procent effektivitet motsvarar en tia så det spelar mig ingen roll. En oro var att den väldigt tunna mäsken skulle konvertera dåligt eller stöka med mitt mäskpH men det fungerade över föväntan, något det säkerligen inte gör med alla sorters bryggvatten… Det jag gillar med FVNS-metoden är tids- och arbetsbesparandet men kanske främst repeterbarheten, en mänsklig faktor mindre som kan påverka utfallet. Tidigare när jag lakat med Braumeistern så har nämligen mäskeffektiviteten pendlat mycket beroende på följande faktorer; om jag rört om i mäsken och sedan lakat, om jag låtit det rinna av länge första gången innan jag laka, om jag lakat i två omgångar eller flödeslakat, temperaturen på lakvattnet, mängden lakvatten, krossstorleken på malten med mera. Det blir helt enkelt många variabler som innebär en försvårad förutsägbarhet på preboil gravity. Rör man kraftigt i mäsken innan lakning blir även vörten betydligt grumligare med mer proteiner i koket vilket jag absolut inte gillar.
Kalibrering
Denna bryggning, som kanske är den sista innan vi flyttar till lägenhet och kanske den sista bryggningen på en överskådlig tid, är den bryggning då jag vill sätta alla värden till Beersmith. Därför har jag inhandlat en rejäl stållinjal på 100cm för att mäta exakta volymer och ihop med min nya refraktometer ta en mängd SG-värden genom hela bryggningen, ingen overnight mash med andra ord. Det visade sig att mina tidigare värden i Beersmith varit ganska nära men nu vet jag det iallafall bekräftat. Även om detta var en veteöl där jag med erfarenhet vet att effektiviteten brukar sjunka lite med den skallösa veten så tänker jag mig att min FVNS-metod ska ge hyffsat samma värden på liknande starka öl. En välhumlad öl kommer ge mer ”loss to trub” men ändå samma OG.
Mina bryggdata
Mashwater 55l: 36.8 cm mätt från botten på Braumeistern.
Mash volume 55l med malt och maltrör: 42.6 cm
Mash volume 55l med malt, maltrör och 10l: 49.9 cm
Preboil volume: (BS gissar 58.37 l dvs 38.5 cm): 39,2cm (59,09 l)
Preboil Gravity (BS 1.048): 1.048
Postboil volume före kylning: 35.7 cm (53.81 l)
Boiloff: 5,28 l på 80m
Postboil volume efter kylning: 34.3 cm (51.7 l)
Antal liter som krympte av kylning: 2.11 l
Mäskens pH; 5.57 vid 20.0 c
Mäskens pH; 5.36 vid 54.1c och 5.49 vid 51.1c.
Hur många liter av de 9 under kranen går att få ut: 4.5 l
Hur många liter trub och hops ihop med förlorad vört: 4.5 l
Ren trub: 2.2l
Hur mycket vätska finns kvar i trub och hops efter lång sedimentering: 2.3l
Batchsize uträknad: 47,2 l
Original Gravity: 1054
Brewhouse eff.: 75.5%
Mash eff.: 84%
Mina nya och justerade inställningar i BeerSmith vilka såklart kan komma att ändras framöver. Tyvärr är alla såna här inställningar från bryggeri till bryggeri men någon kanske vill ha det som startvärde.
Bryggningen
Jag har äntligen kommit över besvikelsen över mitt senaste veteölskok där min jäst från Meckatzer Löwenbräu inte längre gav de klassiska veteölssmakerna. Därför har jag återgått till klassikern 3068 som jag bryggt med så många gånger tidigare. Anledningen till allt labbande med veteölssjäster är att jag tyckt mig få för lite isoamylacetat (banan) men jag har insett att jag förmodligen inte är så känslig för just den smaken och att det inte är jästens fel om det inte ger tillräckligt med banan utan mina övriga parametrar i bryggandet och jäsandet. Därför justerade jag följande saker för ökad banan; något högre OG, underpitch av jäst, högre jästemp på 21.3-21.6c och utan jäslås första två dagarna. Dessutom har jag dragit ner på betaamylase-rasten från 35 min till 20 min för att få ett högre FG. Ja ni läste rätt, jag vill ha den lite sötare! Senaste landade min veteöl på 1.008 där istället 1.012 till 1.015 är mer rimliga värden för en Sydtyska Hefeweizen.
Inmäskningen gick bra och nivån på mäsken hamnade under mutternivån. Förvånande var hur pass mycket volymen steg under mäskningen på grund av vätskans expansion vid högre temperaturer. När Braumeistern kört igenom mitt Hefe-program tog jag på mig mina bryggarhandskar och tog bort muttern som nu var mestadels under vätskans nivå. Varmt men inte alls besvärande och då har jag ändå värmekänsliga händer. Upp med maltröret som fick rinna av medan Braumeistern påbörjade resa mot kok. Nivån hamnade som vid tidigare bryggningar över nedre silplåten så efter en kvart så fick ett kylskåpsgaller stå emellan för avdropp, ett lyft som är allt annat än bra för min redan trasiga rygg. Kanske blir det någon form av rep eller vinsch i mitt framtida bryggeri… FVNS-metoden visade sig fungera mycket bra och med en mäskeffektivitet på 84% så är jag absolut tillräckligt nöjd för att testa detta flera gånger.
Koket och kylningen gick i övrigt bra utan några avvikelser att berätta om. Nytt för dagen var min Siphon Spray Wort Aerator, även kallad Vörtspridare, som jag fäster i slutet på min silikonslang. En riktigt fiffig pryl som gör att man slipper skaka jäshinkar eller veva med ballongvispar. Säkert en smidig pryl för er som flödeslakar dessutom, rekommenderas!
Silplåtarna i toppen hålls fortfarande ihop med min gummilist.
Enbart 10g CaCl denna gång.
55 liter och irörd malt. På med filter, rör och vingmutter. Så långt precis som vanligt.
Sen i med ytterligare 10 liter vatten och tryck på start.
Här är temperaturen på 62c och nivån har stigit en bit.
Här närmar vi oss mash out på 78c och vingmuttern är påväg att försvinna.
Standard-avrinningsmetoden…
…och under med ett galler för sista avrinningen.
Preboil Gravity hamnade mitt i prick på 1.048 eller 12 plato.
En till förbättring. I med allt som ska diskas i en back eller kundkorg och spola av med trädgårdsslangen. Att jag inte tänkt på detta tidigare?
Här har jag mätt vätskenivån igen…
En hel påse Tett på 60m. Svagare alfa-humle får man leta efter…
Mina brygghandskar börjar se lite använda ut och kan säkert rymma en och en annan bakterie så numera gäller dessa vid jäst-pitchningen. Ftalat är ordet…
Vörtspridaren som badat i Starsan i väntan på första testet.
Såhär sitter vörtspirdaren i slutet på min silikonslang.
Riktigt bra spridning måste jag säga. På med locket för att undvika onödiga luftburna banditer.
Detta plus en knapp halvliter är vad jag lämnade kvar i Braumeistern när jag flyttat vörten till jäshink. Detta sedimenterade ihop till 50/50 dvs 2 liter trub och 2 liter vört som hade kunnat jäsas. Ett svinn jag gärna lever med för att slippa saftsila vörten.
Dags för rengöring, ett moment som jag inte tyckt jag fått kläm på tidigare men som jag nu har utvecklat och förfinat. Mer om det i ett eget inlägg om några dagar, på återseende!
| HEFE XVII_3068 (Weizen/weissbier (sydtysk typ)) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 58.37 l Batchsize: 46.00 l Koktid: 80 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.055 SG FG: 1.014 SG ABV: 5.4 % IBU: 11.1 IBUs EBC: 7.8 EBC Color
Total humle: 100.00 g
|
Provsmakning
Gyllengul öl med en blankhet som återfinns i gränslandet mellan extremt disig till grumlig. En rejäl skumkrona som är vitfluffig och består av små bubblor. Kronan faller ganska snabbt sönder och skummet lämnar sparsmakat med rester efter sig på glaskanterna.
Den friska och rena doften består av banan och en tydlig men balanserad kryddnejlika som drar lite åt peppar. En lätt, gräddig och brödig maltdoft finns i bakgrunden. Ölet hade den så ofta förekommande svavelnyansen i slutet av jäsningen och även första veckan på fat men den försvann helt och hållet i och med lagring en vecka.
Smaken är lätt maltig och bananig med lite ”nejlikabett” i slutet. Inga felsmaker påträffas och inte heller den syrliga päronaktiga bismaken som mina senaste veteöl påvisat.
En fyllig kropp även om restsötman är låg. Alkoholen märks knappt alls och beskan är välavvägd till balanserad.
Omdöme
En riktigt bra veteöl som lirar i samma klass som de stora grabbarna. Tyvärr dricker jag den för varm eftersom jag inte har tillgång till el till min fatkyl som står i vindsförrådet just nu. Jag tror att rätt pH i mäskningen gjorde denna veteöl en rejäl tjänst och det är helt klart min bästa hittills. Liksom tidigare fatade veteöl så ser första halvan av fatet bra ut med rätt mängd dis för att senare bli något för blank med för lite jäst i. Jag har skakat fatet ett flertal gånger vilket inte räcker men sen läste jag rekommendation för kommersiell veteöl på fat; ”Måste konsumeras inom 3 dagar efter fatet öppnats”. Jag har absolut ingen lust att gå över till flaskning även om veteöl är den perfekta ölstilen för det så jag får väl börja skaka fatet oftare eller gå över till mindre fat…
Smakmässigt önskar jag ytterligare en uns mer banan även om nivån är över både Weihenstephaner, Erdinger och Paulaner. Jag har dock märkt att jag har en ganska tolerant smaktröskel för just banan och att jag sätter ribban på en nivå många skulle tycka var obalanserat och antagligen på gränsen till oacceptabelt mycket banansmak. För maxad banan jäste jag denna batch med nästan halv underpitch av jäst, hög jästemp (21-22c i hink), låg syresättning av vörten samt något högre OG vilket sammantaget borde ge extrema banansmaker. Jag tycker dock nivån mest är balanserad emot nejlikan vilket såklart egentligen är att föredra men jag skulle önska att jag åtminstone EN enstaka gång kan få tycka att det blev för mycket banan. Det har jag kvar att lyckas med vid framtida jäsningar.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hur man gör en förkultur
En förkultur är en miniöl på några liter som man gör som förberedelse för att jästen ska vara pigg och hinna föröka sig innan den ska få jobba med den riktiga satsen öl. En stor och stark öl kan dessutom kräva 3-4 jäströr och det är då billigare att först göra en förkultur på ett rör och lite spraymalt innan. Först lite grundläggande fakta att ha med sig:
- Jäst reproducerar sig bäst den har tillgång till syre då det behövs i uppbyggnaden av kommande cellers cellväggar.
- Jästen trivs bäst i rumstemperatur ca 20c, oavsett ölsort man tänkt brygga. Till lager kan man göra sin förkultur i 10c men då bör man även kyla sin vört till detsamma före pitch.
- Jäst förökar sig bäst i en sockerhalt av 1.030-1.040 öchsle.
- Jäst förökar sig bäst om den hålls i suspension, dvs konstant omrörning.
- En förkultur är gjord för tillväxt av jäst men fungerar lika bra för vissa bakterier, dvs var extra noggrann med renligheten.
Allt detta sammantaget innebär att vår förkultur ska hålla ca 1.040, syresättas ordentligt och hållas i suspension (konstant omrörning) under jäsningen. Suspension görs antingen genom att man skakar förkulturen en gång i timmen eller med hjälp av en magnetomrörare, dvs en roterande magnet som rör om en annan inplastad magnet (magnetloppa) man lägger ner i sin E-kolv. Med magnetomrörare ökar tillväxten av jäst ungefär dubbelt mot skakmetoden men bägge fungerar. Man kan köpa magnetomrörare eller bygga en egen.
Hur stor förkultur behöver man?
Hur stor förkultur man behöver, även kallat pitchrate, beror på tre faktorer: lager eller ale, batchstorlek och styrka. Det finns en bra kalkylator för att räkna ut exakta mängden förkultur men jag tycker inte man behöver följa reglerna slaviskt för så länge man gör en förkultur så har man redan tagit tio steg närmare en bra öl än om man pitchar en gammal jästvial rätt ner i jäshinken. Hellre lite mer än för lite. Jag gör 1-3 liter förkultur beroende på om jag gör OG 1.050 eller 1.075, 20 eller 40 liter, ale eller lager. Här är en referens på ungefär hur jag brukar göra:
- 20 liter ale 1.050 får 1 liter förkultur på ett jäströr, eller ett paket rehydrerad torrjäst.
- 40 liter ale 1.050 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst. Eller två paket rehydrerad torrjäst (tre vid lager).
- 20 liter ale 1.070 får 3 liter förkultur på ett jäströr/torrjäst.
- 20 liter ale över 1.080 får 3 liter med 2 jäströr/torrjäster.
När ska man göra sin förkultur?
Kort sagt 24-48 timmar eller 4-5 dagar innan den ska ner i jäshinken. En förkultur förökar sig mestadels det första dygnet men 48 timmar tillför god marginal. Ett dygn i kylskåp räcker enligt mina erfarenheter för att jästen ska sjunka till botten men 48 timmar går lika bra. Gör jag en snabb förkultur dagen före bryggning häller jag ner jäst ihop med ölet, annars får den stå i kylskåpet och dekanteras före pitch. En del sparar förkulturer i kylen en vecka men det finns ingen extra vinning med det utan tvärt om så avtar jästens pigghet med tiden.
Steg för steg
1. Koka upp 1-3 liter vatten i en stor kastrull, eller direkt i din E-kolv om du är försiktig med hastiga temperaturväxlingar.
2. Vispa ner 100g ljus spraymalt (DME/Dried Malt Extrakt/torkat maltextrakt) per liter vatten. Varning för överkok i början.
3. Häll i ett kryddmått jästnäring.
4. Koka 10 minuter, sista minuten med lock (under god uppsikt!).
5. Kyl kastrullen till 20c i ett kallvattenbad i diskhon.
6. Häll över vörten till en Starsannad E-kolv, (jag rekommenderar 3-liters-varianten) eller stor flaska/burk.
7. Häll i din jäst och skaka kraftigt för att syresätta.
8. Ska du använda magnetomrörare lägger du i den Starsannade Magnetloppan nu.
9. Sätt Starsannad aluminiumfolie över öppning och låt stå. En steril bomullstuss lär fungera bra som plugg också men propp och jäsrör funkar också.
Humlegården har satt ihop ett startkit på allt man behöver för att komma igång vilket man kan beställa här, och detta ingår;
– E-kolv 3000 ml Bomex
– jäsrör
– syntetisk-propp-45-38-mm-m-hal
– spraytorkat-maltextrakt 500 g
– wyeast nutrient blend jästnäaring 42 g
– samt instruktioner på svenska och engelska
Komplettera med magnetomrörare och magnetloppa för extra bra tillväxt.
Exempel på förfarande
Här är allt som behövs för 3 liter förkultur: E-kolv med 3l vatten, spraymalt (DME), våg, termometer, Starsan, visp, jäst, aluminimumfolie, jästnäring och en kastrull 5l.
Blanda Starsan i din E-kolv och sätt på aluminiumfolien. Skaka försiktigt så allt blir desinficerat. Har du en magnetloppa ska den också i nu men ha en magnet på utsidan så inte E-kolven skadas vid hanteringen.
Väg upp 300 gram torkad spraymalt (DME).
Vispa långsamt ner spraymalten i vattnet i kastrullen så det inte blir klumpar. Se upp för överkok när värmen stiger.
Häll i ett kryddmått eller ca 1/4-dels tesked jästnäring i kastrullen.
Koka ca 10 minuter utan lock. Jag passar på att koka min termometer samtidigt.
Koka någon minut med lock så blir locket desinficerat samtidigt. Se upp för överkok!
Fyll diskhon med kallt vatten och ha gärna något i botten under kastrullen så vattnet kan cirkulera där.
I med kastrullen och kyl. Byt vatten 1-2 gånger, annars tar det väldigt lång tid.
Jästpåsen och saxen desinficeras med Starsan för säkerhets skull. Töm E-kolven på Starsan.
Häll vörten i E-kolven.
Häll jästen i E-kolven, Skaka kraftigt så vörten syresätts, eventuellt kan lite Starsannad plastfolie över öppningen vara lämpligt när du gör detta.
Nu är förkulturen redo att jäsa i 20c i 1-5 dagar. Skaka en gång i timmen före syresättning.
Har man en magnetomrörare som jag använder så är det dags för den att börja jobba.
En magnet håller magnetloppan på plats både när Starsan ska hällas ut och när jästen ska pitchas om några dagar.
En synlig virvel är bra om magnetomröraren kan åstadkomma men det räcker med mindre än såhär.
Min magnetomrörare som ni har inköpslista och byggintruktioner här.
När förkulturen fått jäsa klart i 48 timmar så kan man pitcha den i sin nykokta vört direkt eller ställa den i kylskåpet. Efter ett dygn i kylen så har den beigea vätskan blivit öl+jäst. Ölet dekanteras (hälls av) men häll inte bort allt för någon deciliter är bra att skaka loss jästen från botten med. Magneten sitter redan på sidan ihop med loppan. Låta förkulturen stå i rumstemp under bryggdagen så den inte chockas av temperaturskillnaden vid pitchningen. Har man gjort en förkultur till en lager är det lämpligt att ta ut den ur kylskåpet 15-20 min före pitch så stiger den från kylskåpstemp 4c till jästemp 9-10c. Denna bild är från en tidigare förkultur eftersom 3068 jag använde denna gång inte sjunker av kylskåpsbehandlingen.
Odla upp från flaska eller om du köpt gammal jäst
Har man väldigt lite jäst att starta med, t.ex. från bottensatsen på en flaska, kan det vara klokt att odla upp förkulturen i två steg. Gör då en mindre förkultur på 500ml vatten och 50 gram DME först. När 48h har gått så ”matar” du förkulturen med resterande mängd (ca 2 liter och 200g DME) och jäser i 48h till innan du stoppar in förkulturen i kylskåpet. En populär tumregel är att varje steg ska vara 10ggr större volym än föregående.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lola Lambik
En ljust halmgul och disig öl med låg skumkrona som snabbt faller ner till ett tunt lock som precis fyller ytan. Doften består av läder och är stallintensiv med mogna passionsfrukter med i mixen. Klassiskt syrlig och delvis komplex lambikdoft. Vissa inslag av garn. Den medelkraftigt syrliga smaken domnieras i övrigt av hö och svaga inslag passionsfrukt samt ananas. Funkigheten är påtaglig men absolut inte dominant. Viss träighet i smaken. En mycket lätt munkänsla och lätt kropp som förstärks av den spritsiga kolsyran. Låg beska och en elegant eftersmak som är något champagnelik.
Omdöme
Lola (6.0%) är nummer två ut bland mina suröl och har en bakeriemix bestående av Brettanomyces Lambicus, Brettanomyces Bruxellensis Trois (som eventuellt inte är en Brett-stamm längre sägs det) och Lactobacillus Brevis. Lättdrucken och fruktig men den kommer nog vinna lite på att ligga till sig ett halvår på flaska för att bli mer komplex då jag tycker den är något endimensionell. En helt okej pseudolambik där andra halvan ligger på sekundär med rödvinsdruvor ”Rondo” odlade på Öland. Jag får nog provsmaka denna igen parallellt med Rondo när bägge är klara. Bryggningen av denna öl kan ni läsa om här.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Våg för att väga mer malt
Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
Köpt här från Ebay för 80 kr.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer