Gyllengul till mörkt gyllengul (beroende på glas) kristallklar med mycket högt och fint offwhiteskum.
Doften är tydligt humlig med stor grapefrukt och citron åt citronoljehållet med lättare matchande tallolja. Tydlig och stor krispig ljus malt samsas med mindre inslag av honung.
Smaken är lätt maltig med stora humledominerande toner av grapefrukt och medelstora karamellsmaker.
Tydlig och ren beska som är dominant.
Medelhög kolsyra som är len och lättsam.
Eftersmaken är oljig och besk. Låg restsötma. Stor kropp. Kletig munkänsla.
Något obalanserad åt det beska hållet.
Kommentar
Blandningen Citra och Simcoe är en av mina favoriter och sättet de kompletterar varandra är underbart. Färg och utseende blev perfekt på denna öl och även humleupplevelsen som hållit väldigt länge utan att tona bort. Inga felsmaker alls varken från bryggning eller jäsning, inga estrar fenoler dms eller diacetyl. En pangöl med andra ord men ändå inte full pott.
Minuspoängen ges till den något tråkiga karamellsmaken som kan ha uppstått av något för gammal karamellmalt för med endast 2.8% i maltnotan känns det inte som det kan vara mängden som bidrar till så mycket efterhängsen jolmighet. Jag slänger resten av påsen med specialmalten och köper mindre storlek på säck i framtiden.
(uppdatering) Efter att ha smakat på karamellmalten så åkte den med våld ner i soporna. Unken, trist och träig. Jag måste komma ihåg att smaka på alla maltsorter innan jag brygger framöver.
Kristallblank och gyllengul öl med vitt moussigt och högt skum. Skummet är finbubbligt/moussigt och lämnar fina rester på kanterna.
Lätt gräddig maltdoft med örtiga, humliga inslag.
Ren och fräsch smak med tydligt lätt maltighet och eleganta humletoner som stöd.
Bra och krispig kolsyra, medel.
Medelstor beska som kort och välavvägd för stilen.
Välbalanserad åt det maltiga hållet.
Mjuk munkänsla och medium kropp.
Lätt humlig eftersmak.
Kommentar
Inte alls lika fin som förra versionen. Efter som receptet var identiskt är det något med jäsningen som inte gått som det skulle. Riktigt ren och clean öl men långt ifrån den fullträff som förra var.
Sidonot och bildförklaring
Detta är tyvärr den enda bild (tagen med telefonen) jag har av denna öl eftersom det sista fatet som jag tänkt provsmaka och fotografera hade något fel på innehållet. Ölet smakade kemiskt, skummet var regnbågsfärgat likt diskmedel och ölet var grumligt. Jag tror inte på något pH-sänkande infektion utan mina misstankar går åt att jag glömt kvar en liter StarSan i fatet. Jag tänkte först när jag smakade på det att det var gelatin eller autolys som spökade men det ville liksom inte ge med sig. Det smakade giftigt helt enkelt så 19 liter åkte ut i vasken och där stod jag snopen utan rejäl provsmakning eller fotografering. De första två faten smakade väldigt bra och rent så det var inte en bryggning förjäves som när ett fat Hefeweizen sprutade ut på bryggerigolver över natt pga ett dåligt ihopsatt sytrådskit (lita aldrig på danska bryggarbutiker…).
Ljust halmgul öl, kristallblank, med högt vitt gräddigt skum.
Doften är gräddig med stor maltdoft. Uns av maltddamm. Örtig och trevlig humlesmak.
Väldigt lite gröna äpplen i bakgrunden och endast spår av gräddkola.
Smaken är stort pilsnermaltig och tydligt humlig åt det generiska hållet.
Kraftig beska som är lång och lite plåtig.
Mycket vass kolsyra som är stickig.
Lite kladdig och sträv eftersmak.
Något obalanserad åt det beska hållet.
Godkänd 33p
Kommentar
Det finns något i smaksammansättningen jag inte riktigt gillar. Jag saknar den gräsiga humlen och eventuellt lite diacetyl för stilen. Ett humlebyte till Saaz skulle göra susen. Jag jäste den i jämförelse med WLP860 och Bohemian jäste ut till 1.008 där 860n stannade på 1.010. Jästen ger krispiga och fina smaker som framhäver både malt och humle. Låg producent av diacetyl även om det går att skönja spår av det? Mycket låg fruktighet från estrar men inte lika ren som tyska stammen. Snabb jässtart på 9c.
Nu har det lugnat ner sig lite med jobbresandet vilket borde möjliggjort mer ölbryggande för min del men ett knippe dagisbaciller har spökat med familjens hälsa senaste tiden. Efter att ha varit två gånger i Tyskland på kort tid och druckit en rad olika tyska pilsener har jag fått ännu mer blodad tand på att brygga pils. Jag skriver pilsener och pils eftersom tyskarna är noggranna med att inte kalla sina öl för pilsner eftersom det syftar på ölet från den tjeckiska staden Plzeň. Pilsener blir då motsvarande ”ett öl i pilsnerstil” och pils är förkortningen på densamma. Min idealpils ska vara riktigt ljus, kristallblank med högt fluffigt skum, ha eleganta pilsnermaltsdofter som gärna får dra åt det gräddiga hållet och med stora inslag av nobel örtig humle både i doft och smak. Detta kompletteras med en betydande beska som pendlar mellan stor till kraftig. Absolut inga smakbidrag från jäsningen eller andra felsmaker får finnas. Man skulle kunna tro att det med en stor dos humle skulle gå att dölja en del diacetyl t.ex. men på ca 4.8% och i princip enbart premium pilsnermalt finns det inte tillräcklig ”rökridå” för misstag. Min förra version av denna öl blev väldigt lyckad med fina och eleganta smaker. Beskan var markerad men mer åt en vardaglig tysk pils istället för den kraftfulla Jevern. Stora inslag av humle fanns i både doft och smak men till denna version ville jag skruva upp det hela ett varv. Maltnotan var densamma som förra gången dvs 100% extra ljus premium pilsnermalt så där gjordes inga justeringar, inte heller i mäskprogrammet. Humlemässigt däremot la jag till 50% mer humle (100g) så jag hamnade på totalt tre påsar Hallertauer utöver bittergivan av högalfahumle (Centennial). Jästmässigt körde jag även denna gång en splitbatch mellan WLP838 och WLP860 men jag kan ärligt säga att skillnaden mellan de två är hyffsat liten och till en tysk pils kvittar det. Nu hade jag två slurrys sparade som bägge behövde få sig lite näring och på 60 liter vört behöver jag all jäst jag kan få tag i. Min plan är att bara ha en huslagersträng och även om jag tyckte 860n var något mer spännande i en Helles så lutar det åt att 838an får agera husjäst närmsta framtiden eftersom 860n är en s.k. tillfällig jäst som inte går att köpa hela året. Jag tycker 838an presterat väldigt bra för både pils, helles och modern ljus lager men några superstora skillnader mot 34/70 skulle jag inte säga att det är. Jag har dock inte gjort en spiltbatch på de två ännu men det ska jag göra vid tillfälle. Just till lager är torrjäst väldigt smidigt och 34/70 är ju världens mest använda jäststamm men den är också något av en hybridstam dvs. någonstans mellan lager- och alejäst.
Nytt för dagen
I princip alla bryggningar brukar innebära att jag antingen testar någon ny utrustning eller ny metod men det närmsta jag kommer denna gång är att jag möblerat om i bryggeriet. Jag upptäckte att det samlats en del fukt under diskbänken där den stod inklämd i hörnet och när jag plockat bort den för att torka upp slogs jag av tanken att den nog skulle göra sig bättre längs med långsidan av väggen istället. Även avståndet till avloppet kortas ned avsevärt på denna flytt och en kvart senare var det installerat och klart. Det är lite av denna typ av anledningar som jag inte velat stressa på bryggeribygget eftersom det tar flertalet bryggningar att hitta en planlösning man trivs med. Jag är redan inne på tredje ommöbleringen sedan april men nu känns det som jag är något på spåren. Jag har satt upp en rad krokar för alla verktyg så jag snabbt kommer åt dom men också bara kan hänga upp dom direkt efter diskning utan att de behöver torka. Allt för att underlätta bryggdagen så mycket som möjligt eftersom jag har svårt att få tiden att gå ihop. Jag har även fått in en duschkabin flyttad från tvättstugan in i bryggeriet. Den underlättar diskandet av både fat, jäshinkar men även maltröret till Braumeistern eftersom jag kan spola med högt tryck utan att bekymra mig om att hava rummet blir blött. Jag saknar fortfarande varmvatten i bryggeriet men det ska jag lösa på sikt. Måste bara hitta en prisvärd rörmokare först. Avlopp till min bryggardiskbänk är tänkt att installeras vid samma tillfälle.
Bryggningen
Bryggningen gick väldigt smidigt och utan några större avvikelser. Jag vägde upp malten, vägde salterna/mjölksyran samt fyllde och förvärmde vattnet dagen innan precis som vid förra bryggningen. Detta spar mig ca en halvtimme på början av bryggdagen eftersom allt är iordningställt och redo. På morgonen dagen därpå krossade jag först malten och mäskade sedan in och tryckte på start. De två momenten, alltså hela själva uppstarten, tar då en kvart istället för 30-45 minuter vilket kan vara stressigt att få till ibland som småbarnsförälder. Sen behöver jag inte komma tillbaka till bryggverket på knappa tre timmar mer än att trycka start på lakvattenvärmningen som jag har en 30 minuters timer på vilket ger lagom lakvattenteperatur.
Mäskprogrammet bestod av en stegmäskning med proteinrast, betaamylase, alfaamylase och kort utmäskning. Tider för rasterna och den tiden det tar att öka temperaturen mellan stegen ser ni nedan. Den uppmärksamme minns hur jag mätte upp stegtiderna vid tidigare bryggning så ”rise time” nu stämmer bra och 2h 47m är ganska nära hur långt just detta mäskprogram tar att genomföra med 12 kg malt och 60 liter vatten.
Det blev semmelknödel till lunch
Medan mäskprogrammet gjorde sitt tog jag med familjen till Turinge marknad för att köpa lite sköna korvar, salami och rökt fläskfilé samt rasta ungarna i en sådär ickestarsannad hoppborg. Hemma igen något stelfrusna vid lunchtid, precis i lagom tid för lakningen. En smidig sak med Braumeistern är att den pausar men även ”håller kvar” när det är dags för bryggmästaren att göra något, i detta fall lyfta upp maltröret och börja laka. Utmäskningstemperaturen bihehålls till jag har tid att närvara precis som när inmäskningstemperaturen är uppnådd. Åter till lakningen; Denna gång lakade jag som sist med maltröret vilandes ovanpå Braumeistern med mitt slitna kylskåpsgaller emellan vilket är den metod jag måste ta till när jag brygger 60 litersbatcher alternativt flytta över maltröret till ett annat kärl (Patina 36l-kastrullen t.ex.) vilket ger lite snabbare uppvärmning till kok men lite mer disk i slutet av dagen och mer kladd på bryggbänken. Jag samlade ihop totalt 74 liter (grain absorbtion 0,50l/kg malt) för kok och även denna gång visade refraktometern fel preboil gravity-värde vilket jag nu utom tvivel konstaterat beror på att den söta vörten inte är en homogen lösning före kok. Olika temperaturer med motsvarande olika sockerkoncentrationer flyter omkring som i en tombola i bryggverket och på en provstorlek på en tesked kan detta ge rejäla felmätningar. En bättre variant är att mäta SG någon minut in i koket men då är det lite sent att komplettera mer mer lakvatten ifall men hamnat för högt i koncentration. Om någon kommer på en bra lösning för hur man ska mäta PBG direkt (utan hydrometer) direkt efter lakningen så skriv gärna i kommentarerna nedan!
Bortglömd metallpinne
På grund av extremt kaffesug glömde jag bort att sätta distansen mellan Braumeistern och huvan jag använder som avledare av kondens så första halvtimmen av koket blev vrålkok tyvärr men som plåster på såren så kunde jag städa bort väldigt mycket koagulerade proteiner längs kanterna på Braumeistern och i huvan (se sista bilderna nedan). 60 minuters total koklängd och sedan kylning medan jag gick en hundpromenad i det bistra höstrusket. Vid 18c flyttade jag vörten till de två jäshinkarna på 60 respektive 30 liter för fortsatt kylning i kylskåpet ner till 9c. Sedan diskade jag Braumeistern som är det enda kvar att diska vid slutet av bryggdagen eftersom jag diskar av allt annat direkt när det är använt. Syresättning och pitchning av jäst gjorde jag morgonen därpå före jag åkte till jobbet när temperaturen hamnat rätt i jäshinkarna.
En väldigt smidig bryggdag där enda avvikelsen var det något höga OGt på 1.053 där jag siktat på 1.048. Detta beror självklart på att jag hade i ett kilo malt mer än vanligt för att kompensera för eventuella felvägningar jag gjort tidigare bryggningar med en dålig kombination av våg och skål att väga malten i men även väldigt höga mäsk- och brygghuseffektiviteter. Jag hamnar hellre någon pinne över förväntat än längre vilket är ganska barnsligt av mig men jag känner det ändå lite som ett tillkortakommande att inte nå önskat OG. Precis som om det skulle vara ett tecken på att jag är en bättre bryggare vilket det absolut inte betyder. Sedan jag upptäckte att min maltvägarhink inte gav noggranna vikter så har jag på agendan att finslipa min Beersmithprofil igen vilket kommer ta flertalet bryggningar då jag vill ha ett medelvärde att utgå från. Jag fyller på alla mina värden i ett exceldokument men jag har upptäckt att mina veteöl avviker en hel del datamässigt. Jag tror det beror på att det bara är hälften så mycket skal vilket påverkar kanske både mäskning och lakning men jag har inte kommit fram till någon definitiv slutsats i detta ämne ännu. Veten är ju mindre i storlek vilket gör att den inte krossas lika bra som korn, eventuellt sjunker effektiviteten lite av det.
Brygglogg
Lägger på 50g hallertauer på 15m och 50g på 5m för mer humlesmak och arom.
Minskar bittergivan något då jag ökat de andra givorna.
Går från 10,8kg till 12kg då jag tror jag haft mätfel på vågen tidigare. Siktar fortfarande på 1.048.
Dagen innan; väger 12kg malt som visar sig vara exakt 20l i en jäshink, sjnk något under natten. Mäter upp 55l i BM och 25l i Patinan och har i salter och mjölksyra. Starsannar jäshinkarna.
Vattnet höll pH 3.4 med mjölksyra och salter vid 30c.
08.05 sätter vatten på värmning både bm och patina. Planerar lakning till 12-ish. Krossar malten ner i stora boxen vilket fungerade bra. Inmäskning gick bra men uns av degbollar.
09.00 inmäskad, mätte pH till 5.6 efter 30 min.
12.38 lakad och 87c
13.40 kokat i 30 min
74,2 l preboil med lite dropp kvar, gav grainabsorbtion på 0,50 l/kg.
SG 1.052 uppmät med refraktometern 5 min efter kokstart vilket är orimligt högt värde.
Glömde bort distansen till huvan och kokade således 30 min med huvan direkt på vilket gav extremt kraftigt kok med mycket proteiner jag torkade bort längs kastrullkanterna.
70,8 l postboil vid 100c ger uträknat 68l postboil vid 20c (4%). Enligt min BS-profil bör jag ha 67,7l efter kok (before cooling). Uträknat bortkok på 3,4l vilket låter något lite.
Hur stora losses har jag efter kok till humle och druv? 5l har jag skrivit i profilen dvs töm ner till kranen och sen ska 4l till ut. Mycket humle gav ca 7l loss denna gång.
1.053 med refrktometern men lutar mer åt 1.052 med hydrometern som dock är svårläst med för få streck. Ger BH eff. på 95.1% på 68l (dvs 5l loss) eller 84% med 60l i hink.
Cirka 1 kg malt för mycket.
Min nya hörna för diskning men även avlastning/mätning vid bryggningen. Rejält med upphängningsmöjligheter vilket är väldigt smidigt.
Som ni ser finns det avlastningsyta på bägge sidor av bryggbänken och även ovanför till höger där jag sätter huvan när jag lyfter på locket för lakning eller humlegivor.
12 kg malt visade sig vara nästan exakt 20 liter. Tänkt om jag inte vore så petig med gram och bara kunde hälla upp malten i en hink istället, vad smidigt det vore.
Gummilisten som säkerligen inte är livsmedelsklassad fortsätter att hindra små skalrester från att smita emellan även om jag tror att filtret från Bac brewing inte behöver något ytterligare hinder. Listen sitter här enbart på det tjocka filtret eftersom det inte får plats på bägge då Bac brewings är större än originalfiltret.
Min hederliga Bosch slagborr krossar malten med lätthet vid ca 180 rpm. Mycket nöjd med denna setup.
Hoppern eller den behållare som håller den okrossade malten rymmer ca 2,5 kg vilket är på tog för lite för mig. Minst 6 kg men gärna 14 kg hade varit perfekt. Tänker mig att spånskiva blir oerhört fult om jag ska bygga en förlängning så jag avvaktar en bättre idé.
Allt grönt ska bli vitt när jag bara får loss lite tid. Ja det är viktigt för mig, nej ölen blir inte bättre av det. Eller kanske lite grann bättre.
Jag har börjat mäta pH:t på bryggvattnet innan inmäskning. Exakt vad jag ska med denna kunskap till vet jag inte men i första hand vill jag se om det blir någon variation över tid.
Tror det här är första bilden jag lägger upp där man tydligt ser min talja. Den har varit avskuren från sammanhanget tidigare vilket varit en miss från min sida. Har man någon av de mindre Braumeistermodellerna behövs den inte men till Braumeister 50 är det ett smidigt tillbehör som gör lyftet både enklare men kanske främst säkrare. Denna talja är från Biltema och kostade 50 kr. Jag fäster den direkt i originalhandtaget som man använder till ”dödslyftet”.
Jag får lite högt pH med min extremt ljusa pilsnermalt och maxdos mjölksyra men det är perfekta området för betaamylasens enzymer.
Lakningen av maltröret ovanför Braumeistern med kylskåpsgallret emellan.
Kylning efter kok. Jag kör första stunden utan lock för att snabba på det hela lite. De första 60 graderna sjunker väldigt snabbt men sen går det långsammare från 40c till 20c. Att köra kylspiral ner till pitchtemp för lager känns som rejält slöseri med kranvatten.
Bryggolle som isoleringen heter är av motsvarande plast som lastbilsflaken så blir den kladdig är det bara att spola av. Mycket smidigt även om den är i dyraste laget.
Maltröret spolar jag av i duschen numera och slipper förhoppningsvis skvätta ner hela mig.
Jag mäter fortfarande OG både med hydrometer och refraktometer. Just denna refraktometer är inte tvåpunktskalibrerad (min förra gick sönder, igen) och visar 1ö fel vilket inte är hela världen men något störigt.
Flytt till jäshink för vidare kylning i kylskåp.
Jag samlar alltid upp lite av det varma kylvattnet i en hink för att diska Braumeistern med senare och innan dess brukar jag passa på att låta gummidetaljer ”diskas” en halvtimme.
Detta är vad som händer vid kok utan distans, proteiner bubblar upp och fastnar på insidan av huvan. De är lätta att skölja bort här men letar de sig upp långt upp i ventilationsröret är disken betydligt tråkigare.
Redan vid slutet av bryggdagen är ordningen redan åter vilket tidigare brukade dröja till långt in på dagen därpå.
Lindhs PILS v2 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 60.00 l Boil time: 60 min OG: 1.053 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8-5.2%? Bitterness: 38.5 IBUs Color: 4.3 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.00 kg
Total amount of hops: 330.00 g
Yeast cells needed: 1173.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Det är inte så ofta jag får någon fritid att tala om i samband med jobbresor men plötsligt händer det och jag kan spendera någon timme på roliga aktiviteter. Vid resan till Bitburg härom veckan passade jag på att besöka Bitburger bryggeri och gå rundvandringen i deras gamla bryggeri, det nya släppas man inte in i nämligen utan får endast se på film. Själva touren bjöd på en ganska grundläggande ”så här gör vi öl”-introduktion och sedan de vanliga qualitätsnacken men det var ändå trevligt och informativt. Avslutningen i deras bar var ytterligare trevligare med nybakade bretzels och några färska öl. Väldigt billigt var dessutom det om det nu spelar någon roll. Bitburger grundades redan år 1817 av Johann Wallenborn och med sina 3.8 miljoner hektoliter bryggda årligen är dom Tysklands tredje största producent. Bitburger pils var tidigare stilförebild för Tysk pilsner i SHBFs typdefinition men slopades i senaste versionen och endast den betydligt mycket beskare Jever finns kvar. Eftersom jag har ett nyvunnet intresse av just tysk pilsner passade denna exkursion utmärkt.
Utöver bryggerivandringen blev det några trevliga middagar och öl under resan, bland annat på Paulaners restaurang i Trier där jag varit tidigare. När man är i regionen Köln/Düsseldorf måste man ju passa på att dricka Kölsch och Altbier där jag tydligt föredrar den första. Två veckor efter denna resa besökte jag Köln så där blev det desto mer kölsch vilket ni kan se lite om i filmen i föregående inlägg.
Tredje delen av vloggen bjuder på två tyska städer och även 4k eftersom den är helt filmad med telefonen. På mässan mot slutet av filmen fick jag ett rejält trähandtag till telefonen så jag kan filma ytterligare mer stabilt. Jag föredrar bilden från EOS-kameran men autofukusen och smidigheten med telefonen är svårslagen. Att ladda upp 4k på Youtube tog en evighet så fullHD kanske får räcka framöver, vi får se…
Jag är inte helt säker på om jag ska posta alla filmer på bloggen eller om jag ska hålla dom till min Youtubekanal. Någon form av relevans till öl har vloggarna alltid men inte alltid hembryggning. Vad tycker ni? En variant är att spara alla under en egen sida så de inte fyller upp flödet men risken är att ingen tittar.
Här är VLOG nummer 2 med lite bakgrundsfakta om mig och en resa till Bitburg och Bitburger bryggeri. Även staden Trier finns med på några ställen även om jag inte nämner det. Jag är fortfarande väldigt obekväm med att prata rätt in i en kamera på stan när folk tittar på men tror att det kommer bli lättare med tiden. Jag ber om ursäkt för dåligt ljud och skakigt foto i denna film. Den är filmad med min Canon EOS M som har ganska dålig autofokus men framför allt inte har bildstabilisator i min favoritlins 22mm/2.0. Första Vloggen filmades med min telefon och även om det blir tråkigare bild med den så är det betydligt enklare att hantera. Enda sättet att bli bättre och lära sig är att träna så förhoppningsvis blir det bättre med tiden. Hoppas ni gillar min vlog och vill prenumerera på kanalen på Youtube!
Jag har med mina bilder i tidningen Hembryggaren med jämna mellanrum och det händer även att jag skriver en del tester och reportage också. I det senaste numret blev jag intervjuad av Sara Minhage och jag tänkte det kunde vara kul för er att läsa här på bloggen. Får ni inte Hembryggaren i brevlådan så beror det på att ni inte är medlemmar i Svenska Hembryggareföreningen SHBF. Bli medlem genast är min rekommendation!
Första Videobloggen (VLOG från och med nu) är redo. Den lämnar en del att önska med röd tråd och för lite prat men det tar sig säkert efter några delar. Jag tar gärna emot kritik av bägge sorter i kommentarerna. Innehåll, bildkvalité, längd, hastighet, ljud, önskade inslag framöver etc.
Glöm inte att prenumerera på min kanal på Youtube!
Höstterminen rivstartade med ett gäng resor; Dubai för att trycka 2017 års Scaniakalender, Paris för att lansera nya lastbilen, Tyskland för vältprov och nästa vecka Tyskland igen för två mässor (IAA och PhotoKina. Utöver det så renoverar vi huset på för fulla muggar och att då shoehorna in en bryggning var lite av ett konststycke men det gick att få till i helgen. För att hålla waf:en (wife acceptancy factor) någorlunda hög så tog jag hand om barnen under bryggningen. Målet med bryggningen var att göra den så smidig som möjligt med så få moment som möjligt, självklart utan att tumma på kvalitén.
Ölet och receptet
Jag var i Bitburg igen förra veckan och passade då på att gå rundvandringen på det enorma bryggeriet Bitburger. Naturligt efter det skulle kanske varit att göra en tysk pils eller kanske en Kölsch (Köln ligger runt knuten) men så drack jag en Franziskaner som verkligen imponerade. Jag har tidigare alltid haft Weihenstephaners Hefe som nordstjärna då den har så pass tydlig bananester och ses som företrädare för hela stilen men med den mörkare Franziskanern följer en fyllighet som är lite höstigare och rundare vilket passar bra nu när vi är precis mitt i skiftet mellan sommar och höst. Jag har släppt lite på jagandet efter den perfekta veteölen eftersom jag inte riktigt vet vad jag saknar från de jag bryggt tidigare. Mina Hefe blir väldigt goda men saknar den där wow-faktorn och jag har svårt att sätta fingret på vad just det är. Jag får till den gräddiga pilsnermaltsmaken, balansen mellan sötma och beska, den kryddiga fenolen 4-vinyl-guaicol som ger smak av kryddnejlika, isoamylacetat som ger smak av banan (även om jag vill ha lite mer iallafall vid ett tillfälle) men även munkänslan och skummet. Något saknas för att blåsa mig av stolen men jag kommer säkert på vad inom sin tid. Åter till Franziskaner; Den är betydligt mörkare än mina tidigare veteöl men någon karamellkaraktär vill jag verkligen inte addera. Inte heller någon Carafa eller mörkare maltsort enbart för att justera färgen. Alltså kvarstår Vienna eller Münchnermalt för mustighet och färg och den sistnämnda var vad jag hade hemma i maltförrådet. Münchnern är 100% konverterbar av sig själv, dvs. precis som en basmalt så egentligen finns ingen gräns för hur mycket man kan ha i en öl. Jag hade i 1.8kg för det var vad som fanns i påsen och det motsvarar 15% av totala maltnotan. Jag labbar vidare med Melanoidmalt som ska motsvara den smak man får av en dekoktion vilket jag är alldeles för tidspressad för att labba med. Jag kan inte påstå att jag märkt någon jätteskillnad såhär långt så jag ska göra något småskaletest med större mängder framöver. Min Melanoidmalt har tagit slut så jag ersatte den med Belgian Aromatic som sägs vara mer eller mindre samma produkt.
Jästen och jäsningen
På jästfronten har jag tidigare utvärderat Weihenstephaners 68:e stamm (3068 hos Wyeast) mot 3638 Bavarian Wheat som påstås vara Schneiders husstamm men inte riktigt funnit en tydlig vinnare. Jag tyckte ett tag att 3638 gav mig mer banan och bättre balans men sen fick jag någon dålig batch, tyvärr inklusive den jag tävlade i SM med så jag gick tillbaka till 3068. Det var dock så länge sedan jag utvärderade dessa att jag ville testa ett varv till. Senast jag jäste Hefe körde jag på Jamils rekommendation dvs. 18c i jäshinken men jag tyckte inte det gav utdelning. För att rättvist utvärdera jässtammarna så har jag kört 20c i hink istället. Det jag skulle vilja utvärdera mer noggrant är halv underpitch mot dubbel överpitch, dvs hälften mot dubbla mängden rekommenderad jäst och 18c mot 22c inne i hink med samma jästmängd. Helst skulle jag ville göra detta vid samma tillfälle och korsa variablerna alltså underpitch i 18c vs. 22c och överpitch 18c vs. 22c. Jag saknar tyvärr ytterligare ett kylskåp för en sån utvärdering men det kvarstår på attgöralistan.
Bryggmetod för dagen
Jag har tidigare haft lite strul med min maltvåg. Det är inget fel på vågen i sig då den väger på grammet samma som vår andra digitala köksvåg testat på 4 olika mätvärden utan på behållaren jag haft ovanpå vågen. Jag tyckte jag var smart och körde med en stor rostfri hink men vid förra bryggningen blev det smärtsamt påmint om att något var off; jag fick minst 1 kg för mycket malt. Hinken som var boven i dramat har för mjuk och bred bas och i kombination med ett inte helt plant golv har den visat märkliga värden. Därför återgick jag denna bryggning till IKEAs rostfria salladsskål jag kört med i många år och den fungerade riktigt bra. Nackdelen med den är att den inte rymmer mer än 3.5 kg men fördelen är att den går att använda som skopa ner i de stora maltsäckarna och fiska upp en full skål i taget. Jag vägde upp malten i lugn och ro dagen innan men krossade den inte. Krossningen sköter sig självt numera i min krossstation och för färskaste maltsmaken vill jag mala precis före inmäskning. Jag fyllde även upp Braumeistern med 55 liter och värmde till 50c samt 25l i min Patina 36l-kastrull (30 min på max men mätte aldrig tempen).
Bryggvattnet höll 32c på morgonen vid 6.30 så med en start av programmet och krossning av malten så var min battle station ready for action! Med korrekt mängd malt gick inmäskningen sedan som en dans även om jag fick lite kanaler i mäsken, inte helt ovanligt och troligtvis på grund av den skallösa veten. Jag justerade mitt mäskprogram något från förra gången, ferualsyrarasten kortades då jag fick kryddnejlika i överkant sist och proteinrasten kortades något då jag upplevde lite väl mycket lösa proteiner. Jag har även kortat utmäskningen från en kvart till 5 minuter då jag inte tror det gör någon skillnad, mäsken håller utmäskningstemperatur den pizzakvart jag lakar ändå.
Jag valde att laka ovanpå Braumeistern med galler mellan överkanten och maltröret för att minska disken. Det fungerade väldigt bra denna gång utan någon passage i mitten där pinnen varit. Det som däremot spökade (igen!) var mätningen av socker före kokstart, PreBoilGravity (PBG). Jag rörde försiktigt om hela vörten något varv så det inte skulle vara några skiktningar mellan varmt och kallt och för att göra en homogen blandning. Trots detta visade min refraktometer på 10ö över min hydrometer och jag vet med all säkerhet att dom visar samma värde efter att ha tvåpunktskalibrerat dom samtidigt. Min enda gissning är att vörten ändå skitar sig och med refraktometerns betydligt mindre mätprov på endast några enstaka droppar ges större felmarginaler än med en hydrometer. Så från att tro att jag skulle hamna på betydligt högre OG än förväntat till de 6ö under förväntat värde var överraskningen stor. Jag fick även ganska många liter för mycket vört ner i jäshinken vilket såklart spelade roll i det låga OGt. Jag har inte hunnit göra litermarkeringar på min 60l-jäshink så exakt hur mycket jag fick i hink vet jag inte men det var 73 liter efter kok.
Rise time
Step time eller rast är längden på ett enskilt steg i en stegmäskning, t.ex. proteinrast 15 minuter. Rise time är den tiden det tar för bryggverket att nå nästa rast. Hos stora bryggerier är riktmärket att det ska ta 1 minut per grad celsius, 1c/m vilket är precis på gränsen för vad som är möjligt med hushållsel för en större batch (40-80l). Rise time finns att skriva in i Beersmith i sitt mäskschema för att timern ska stämma. Så här räknar man ut sitt värde:
Skriv upp start och stopptid från det att malten hälls i tills det är utmäskat och subtrahera tiden för alla rasterna. Värdet man har kvar är de sammanlagda värmningstiderna vilket delat på antal grader man stegar ger värdet på hur snabbt bryggverket värmer en 1c på den givna mängden mäsk. Mitt mäskprogram denna gång för denna Hefe tog 2,5 timmar från 38-76c, dvs. 150 minuter. Mina raster var 20+15+30+30+5 = 100 minuter. 76c-38c är 38c vilket Braumeistern värmde på 50 minuter. 50m/38c=1,32m per c. Alltså, det tar 1,32 min för mitt bryggverk att värma 1c för en 60l-batch och en maltmängd på 12 kg. Sedan går man in i Beersmith och editerar mäskprogrammet. Ta antalet grader mellan mäskstegen multiplicerat med 1,32 och du får din rise time. När du skrivit in alla steg så kommer timern i Beersmith att stämma bra och har man Beersmith mobile i telfonen så kan man övervaka hela bryggprocessen och få notisar för varje steg i stegmäskningen. Främst får man ett alarm när mäskningen är avslutad vilket sparar en massa löpturer ner i bryggeriet.
Här är grafen över mäskschemat.
Mitt justerade mäskschema med alla tider för raster (step time) och uppvärmningstider (rise time).
Och slutligen timern i desktop-Beersmith.
Vlog
Jag har blivit lite biten av videobloggar (vlog) och det känns som ett bra komplement till bloggen för att ge den lite blodtransfusion. Jag har gjort några testfilmer och insett svårigheten med att hitta ett lämpligt format för att hålla det roligt att skapa, roligt och innehållsmässigt intressant att se på samt att hitta en lagom längd/frekvens för att jag ska klara av att skapa dom. I början var det en hel del teknikstrul (autofokus och skak) så det filmmaterial jag samlat ihop hittills lämnar en hel del att önska. Jag sakar en del på’or och av’or för att det ska hålla ihop som en historia dessutom. Vi får se vart det bär hän med detta projekt men anledningen att jag överhuvudtaget nämner det här är mest för att göra det svårt för mig själv att fega ut ur projektet. Efter ett litet smakprov och förfrågan/omröstning på Lindh Craft Beers facebooksida verkar det som att ni gärna vill se mer video så jag ska göra ett försök.
BryggarLogg
Dagen innan; väger malt, fyller vatten, väger salter/lactol och tillsätter, värmer 55l bmvatten till 50c. 25l lakvatten i patinan värmdes dagen innan och ett 30m pass till och det höll 76c.
Bryggdagen;
06.30 start, 32c med pH 5.5 i bryggvattnet.
06.54 inmäskad (inmäsk ca 10 min) inkl fontäner o gummilist. Maltmängd verkar rimligare. 18c sjönk på ca 12h i bm med isolering och huvan. Testa med 60c nästa gång.
07.35 mäter pH i slutet av proteinrasten. Håller 5.6. Tillsätter 5ml lactol extra.
09.12 är 70rasten precis klar.
09.17 73c
09.26 helt klart med utmäsk
10.00 droppar inget från maltröret så flyttar det till disk. Bm på 85c.
10.13 88c, 75l, på 1.050 på refraktometer, 1.040 enligt hydrometer.
10.37 kokstart 27g centenial
11.37 kokstopp, OG 1.046 enligt hydrometer
12.10 25c i BM
12.23 22c i BM
Receptet
Jag har uppdaterat min exportmall för nya Beersmith-versionen så mer data exporteras till bloggen. Den kanske inte alltid stämmer exakt om jag missar att fylla i något värde någonstans, kan vara bra att ha i huvudet. Denna gång är det mängden jästceller som inte stämmer eftersom jag har två jäststammar där den ena är en förkultur gjord på en äldre slurry.
Hefe 22 (main) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 65.00 l Boil time: 60 min OG: 1.044 SG FG: 1.013 SG Alcohol by volume: 4.0 % Bitterness: 16.9 IBUs Color: 8.4 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.07 kg
Total amount of hops: 175.00 g
Yeast cells needed: 707.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Senaste kommentarer