Gyllengul, väldigt blank öl med obefintlig skumkrona.
Doften domineras av mogna krusbär, blåbär, läder och stall.
Saken är fruktig och frisk men söt kiwi, krusbär, passionsfrukt och lite hallon.
Medel syrlighet och en del brettinslag i eftersmaken,
Munkänslan är mycket lätt och den har hög och stickig kolsyra.
Lätt kropp och ingen restsötma alls.
Mycket låg beska som är lång.
Tekniskt bra utan felsmaker.
Kommentarer
Mycket lättdrucken och frisk suröl som med dess stora fruktighet är väldigt somrig och fin. En del brettsmaker finns för finsmakaren men denna är främst en lättdrucken törstsläckare. En god suröl som kanske inte flörtar med svåra surölsexperter utan mer som instegsöl till tyngre grejer. Topp tre av de suröl jag gjorde från samma batch. Bryggdes för två år och 7 dagar sedan, jäste ut till FG 0.999 med pH 3.51.
Ljust halmgul, spegelblank trots ingen gelatin, perfekt högt fluffigt skum. Mycket rester på glaset.
Enorm frisk maltdoft åt säd och nymald malt. Örtig humle på hög nivå. Maltdoften är dock flyktig och försvinner mestadels efter några minuter.
Smaken domineras av oerhört fräsch malt med stor örtighet i balans. Goda örtsmaker åt lite myskhållet.
Välbalanserad åt det beska hållet.
Hög beska som är len och trevlig.
Liten kropp och låg restsötma.
Lätt alkoholton som balanserar.
Hög kolsyrehalt men len.
Inga felsmaker.
Excellent. 41p
Kommentar
En mycket god tysk pils med enormt fräsch maltighet. Lite mer sen humle bara så är det full pott. Eventuellt lite mer beska. Löjligt lättdrucken.
Ljust gyllengul, spegelblank. Hög vit skumkrona som lämnar en del rester längs glaset.
Doften är tydligt örtig med inslag av en lätt syrlig doft. Något metallisk. Gräddig pilsnermalt initialt men avtog snabbt. (Något trött vid provsmakningen).
Hög beska med riv i. Inte riktigt jeverbeska men nästan. Något metallisk och plåtig beska.
Hög kolsyra som är mycket vass.
Lätt och låg alkoholsmak.
Liten och lätt kropp.
Välbryggd utan felsmaker.
Kommentar
Har en lite trist unken och metallisk ton i bakgrunden som de andra faten inte hade. Kan vara åldersbetonat eller jästberoende. Saknar de finaste humlesmakerna.
Helt ok men inte mer på grund av metalliska smaken. 32p
Bitburger
Gyllengul vacker öl med vitt, högt, fluffigt skum som lämnar mycket rester längs kanterna.
Doften är humligt örtig på medelhög nivå. Lätt gräddighet återfinns i bakgrunden. Uns av diskmedel om man doftar noga.
Smaken är friskt och fräscht pilsnermaltig med tydlig humlebeska åt det örtiga hållet. Uns av grädde. Lite mandel går att skönja i bakgrunden.
Rivig och tydlig beska på hög nivå. Beskan är lång men fräsch.
Välbalanserad.
Vass kolsyra på hög nivå.
Låg restsötma.
Munkänslan är något vass men lättsam.
Tekniskt perfekt.
Kommentar
Väldigt ren öl med elegant humlebeska och bra maltstöd. Fräscha och eleganta smaker. Väldigt lättdrucken med fina nobla humlesmaker. Tysk pils som tilltalar den breda massan där konkurrenter som Jever tar humlen några varv till. Riktigt bra öl! Betyg Excellent. 43p. Se mer av bryggeriet när jag besökte det på denna länk och denna film.
Gyllengul till guldig, fluffigt gräddigt och helvitt skum. Helt genomskinlig.
Gräddig maltdoft på hög novå. Lättare humle i bakgrunden, nobelt örtig. Fräsch och frisk doft.
Maltsötma på hög nivå i smaken. Frisk humle i bakgrunden. Grädde på hög nivå. Brödig med inslag av honung.
Medel restsötma som passar bra med malten.
Låg beska som är kort men len.
Alkohol på medelnivå som balanserar.
Medel kropp.
Medel kolsyra, len.
Lite kladdig munkänsla
Excellent 42p
Kommentar
En riktigt bra helles som inte skäms för sig. Fräscha malttoner och fina humlearomer passar bra ihop med alkohol och beska. Något lägre sötma och ett uns mer humle i doften och det blir full pott!
Med en hel del låghumlat i fatkylen kände jag mig sugen på en rejäl humlebomb nu i vinterkylan. Tanken från början var att det skulle bli en IPA runt 6% men dålig omrörning vid inmäskningen ihop med icke-lakning gav mig lite dålig mäskeffektivitet så det blev automatiskt en sessionIPA istället. I samband med att jag insåg att det troligtvis blivit en del socker kvar i mäsken fick jag idéen att jag skulle laka vid sidan av och göra en parti-gyle, dvs. göra två öl med olika styrkor från samma mäsk. När mäskningen var klar lyfte jag därför över maltröret till min Patina 36l-kastrull och lakade med kallvatten direkt från kranen. Teorin är att lakning med kallvatten är lika effektivt som med varmvatten eftersom sockret redan är upplöst och därför inte behöver mer värme för att lösa sig. Är sockret löst så kommer det inte stelna eller kristallisera sig igen av kallare vatten. Lite som att en kall Coca-Cola skulle ha en utfällning av socker i botten, vilket ju inte sker. Kallvattenlakning är inte något nytt eller något jag kommit på utan är sedan länge känt men inte så välpraktiserat bland hembryggare. Braukaiser har såklart redan gjort ett sida-vid-sida-test av varmt mot kallt lakvatten och inte funnit att det varit någon större skillnad. Att laka med kallvatten i Braumeistern har dessutom diskuterats i denna tråd på Braumeisters.net men jag kände att jag ville testa själv en gång, det finns väl inget bättre tillfälle än vid en bryggning som inte går som planerat. Jag lakade ihop till 20.3 liter i kastrullen och preboil på det hamnade på 1.024, alltså blev det kvar en hel del socker som ändå konverterats. Eventuellt spökade de 2 extra kilo malt jämfört med förra bryggning utöver den bristande omrörningen, det får vi aldrig veta…
Annars då?
Den stora 50-liters-kokningen i Braumeistern gick ändå smidigt trots något låg preboil gravity. Jag valde att inte justera några humlegivor vilket jag kunde gjort och fått en APA istället för SessionIPA, den enda skillnaden mellan de två är ju mängden bitter- och smak/aromhumle. För att skynda på en i övrigt lätt stökig bryggdag använde jag min 3200w doppvärmare (även den från Speidel) som understöd till de 3200w som redan finns i stora Braumeistern. Dock har jag bara en 16A-säkring men med tröga proppar vet jag att det går att köra ändå, ett tag. Jag lyckades bränna en säkring innan jag sömnigt kom på att alla lysrör i bryggeriet samt två kylskåp sitter på samma poppe. Med allt släckt och avstängt så gick det bättre med bara 15 min från utmäskat till kok på 60.5 liter.
Receptet & det onda vattnet
För att få lite mer färg i min öl men inte så mycket karamellighet hade jag i en betydande del Münchnermalt (20%) till det lilla karamellstödet från Carahell, något som även hjälpte mig ner i pH till 5.1 i mäsken. Jag har tidigare fått för högt pH med min Weyermann Extra Pale Pilsner Malt som i RO-vatten ger pH 6.0 som grund men ihop med lite specialmalter så gick det riktigt bra. Jag har även börjat att ha i första dosen mjölksyra i mäskvattnet innan malten kommer i för att få en bättre blandning vilket jag tror kan ha hjälpt en del. 20 gram KalciumKlorid skickade upp min 0:a från ROvattnet till 79ppm vilket är bra för mäsken. Jag vill inte ha för skarp beska i mina IPA så jag skippar gärna KalciumSulfatet till förmån för den rundare smaken från KalciumKlorid för beskt blir det ändå så det räcker med en rejäl humledos.
Humleblandningen Citra och Simcoe har jag kört med så många gånger tidigare att det inte överraskar någon och även om det är en god kombination så är det dags för lite nya blandningar framöver. Men först är jag ju tvungen att tömma förrådet på dessa humlesorter vilket jag med ett halvkilo till 50 liter lyckades med. Sa jag humlebomb?
För att transportera mitt RO-vatten direkt ner i bryggverket istället för att samla det i hinkar först har jag förlängt slangarna med vanlig PE-slang eller ölslang som vi ibland kallar den. Slangen passade perfekt ovanpå den medföljande slangstumpen som följde med filtret men PE-slangen är styv och lever sitt egna liv så när jag skulle dra slangen ner i bryggverket floppade den till och välte ut ett av mina favoritveteölsglas på bryggerigolvet. Tusen glasbitar och svabbad skumbanan senare kom jag fram till att en permanent installation av slangen kommer ske framöver.
Krossningen av malten gick bra som vanligt men jag stör mig på den för lilla tratten till malten (hopper som det ibland kallas). Därför ska jag bygga mig en förlängning inom några dagar.
Kok och kylning
Koket gav inga överraskningar utan landade på 56 liter med OG 1.050. Kylningen däremot spökade lite med så pass mycket humle så sensorn i botten på bryggverket blev mer eller mindre isolerad och visade fel temperatur trots lite omrörning och några minuters pumpande för cirkulering. Jag mätte med min Gresinger-termometer istället vilket jag nog alltid kommer få göra i framtiden, iallafall vid välhumlade bryggningar. Det varma vattnet från kylningen samlade jag upp för att använda vid diskningen sen, smidigt och i alla fall 70 liter varmvatten sparat. Jag lät vörten sedimentera 10 minuter efter kylningen medan jag rengjorde hinkar och kokade den andra ölen och koaguleringen/sedimenteringen blev något av det bästa jag sett. Vörten blev verkligen kritall (se sista bilden)! Jag tömde ca 48 liter ner i min 60l-hink och hällde resterande vört och druv genom en saftsil ner till nästa hink dit batch nummer två skulle landa. Batch två som förutom Citra/Simcoe-dosen fick ca 150 gram Amarillo. Jag är i slutfasen av mitt humleförrådsrensande så jag sparar inte direkt på krutet…
När jag kylt batch två, parti-gyle-ölet, märkte jag att totala volymen skulle bli för stor så jag fick dela upp den till två hinkar med 20l i första och 10l i andra. Plötsligt står jag med tre olika öl på gång från samma bryggning och totalt 80 liter välhumlat. Storbatchen fick en förkultur på WLP090 San Diego Super Yeast, mellanbatchen fick den nya torrjästen London ESB från Lallemand som ska ge en ren och välbalanserad ale, det ska bli spännande att testa. Den lilla minibatchen fick en slurry av WLP833 German Bock jag i panik fick plocka fram från gömmorna, inte optimalt men öl ska det nog bli ändå. Med bra kyla ute är min matkällare som är i källaren på 8-9c så en lagerjäsning utan kylskåp passar bra. Min jäskyl ska ju köra de andra två ale-hinkarna och min andra kyl står på 0c för lagring av tre fat.
Sammanfattning
Allt som allt blev detta en ganska konstig bryggdag men med en rad lärdomar. Att mäska in tidigt på morgonen (halv 6-ish) är inte alltid optimalt och den dåliga omrörningen borde jag verkligen ha lärt mig undvika vid det här laget. Jag försöker se varje mindre lyckad bryggning som ett tillfälle att lära mig något och utvecklas och det känner jag fortfarande att jag gör. Jag har en rad förbättringsåtgärder planerade för att fortsätta underlätta min bryggdag så jag kan sluta gå upp i svinottan för att brygga för att hinna med livet i övrigt. Tänk om jag kunde snabb-brygga med varmt kranvatten, färdigmalen malt, BIAB, torrjäst och no-chill. Då hade jag rivit av en bryggning på några timmar. Men vem försöker jag lura? Jag hade ju aldrig kunnat låta bli att börja pilla med processen i längden i allafall, så som jag är funtad…
Annonsering
Som ni säkert märkt har jag börjat annonsera för Humlegårdens Ekolager här på bloggen som en fördjupning av mitt tidigare samarbete med dom. Tanken med samarbetet från min sida är att jag ska kunna leverera ännu mer spännande blogginlägg framöver med produktrecensioner och provsmakning av nya råvaror. Precis som jag tidigare sagt med mina recensioner så lovar jag att alltid vara ärlig och så objektiv jag kan i mina subjektiva bedömningar av utrustning och öl. Att jag nu har annonsör i form av Sveriges största hembryggarbutik, som jag dessutom handlar det mesta av mina råvaror och min utrustning ifrån, gör ingen skillnad på min filosofi om bloggen i det avseendet. Skulle jag hissa en dålig produkt upp till skyarna så kommer både jag och Humlegården snabbt drabbas av detta så detta alltid varit ett krav från bägge parter i vårt samarbete. Vill ni visa uppskattning för bloggen får ni gärna klicka på reklambannern så Humlegården ser att den ger effekt.
Det här kommer vara ”före-bilden” på min maltkross. En plywood-skiva i källaren ligger just nu risigt till…
Någon gång emellanåt kontrollmäter jag Braumeisterns temperaturmätare mot min dubbelkalibrerade Gresinger och som alltid stämmer det väldigt bra överens.
pH-mätaren fungerar som den ska.
Vörten i slutet av mäskningen. Redo då väldigt genomskinlig utan dis eller partiklar.
Här har jag lyft över maltröret från bryggverket ner i kastrullen t.v.
Rejäl omrörning ihop med duschmunstycket från vattenkranen.
När volymen kommit en bra bit upp lyfte jag upp röret ovanpå ett gammalt kylskåpsgaller. Jag har mätt nivån så det ska gå att vila på pinnarna hela tiden utan att vätskan når mäskens botten men då vet man ju aldrig när det droppat klart.
För att få mindre kondens i bryggeriet fick Braumeisterhuvan transportera ånga även till lilla kastrullen, det fungerade förvånansvärt bra.
Min monsterkylare som fått en sista böj på rören så det inte ska kunna rinna kondensvatten ner i kastrullen. Grymt bra kylning med detta stålmonster tror jag bidragit till den fina kalldruven.
50 liter välhumlat påväg ner i tanken…
…och lite extra vört från bottentjaffset till nästa hink. Oftast samlar jag detta i en stor burk för en extra sedimentering och sen dekantering till petflaskor jag fryser men nu är frysen redan laddad med 8 liter vört…
I den stora tanken till höger har jag samlat ca 70 liter varmvatten från kylningen som jag sen skopade över till bryggverket för diskningen. Redan denna bryggning kom min bryggvagn på hjul till användning.
Den fina vörten, redo för en kamp med jästen…
SessionIPA – Citra Simcoe | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.050 SG FG: 1.010? Alcohol by volume: 5.3? % Bitterness: 67.5 IBUs Color: 8.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 11.75 kg
Total amount of hops: 500.00 g
Yeast cells needed: 511.1 Billion
Brewing
Mash pH@20c Sparge steps |
När man jäser sin vört kan det vara svårt att veta vilken utjäsning (Final Gravity, FG) den kommer få exakt. Recept eller bryggprogram som Beersmith ger en grov uppskattning som dock oftast är utrustningsberoende eller jäststamm/jästmängds-beroende. Men just den vört du bryggt idag, vad kommer den egentligen jäsa ut till? ”Den som lever få se” är ett svar eller ”det lär du dig med bryggerfarenhet” är ett annat. Men vill man veta vörtens och jästens absoluta potential från just dagens bryggning, t.ex. för att använda ett Spunding Valve, så kan man göra följande test:
Fast Ferment Test (FFT)
Metoden går ut på att du dagen efter jästen tillsatts till jäshinken tar ut 100ml vört (med jäst i) och ställer i en e-kolv eller annan mindre behållare som din magnetomrörare fungerar i. De flesta har säker ett dricksglas hemma som detta fungerar perfekt med. Ställ magnetomröraren i rumstemperatur eller mer för en lagerjäst och ytterligare lite varmare för ale, t.ex. i ett skåp ovanför kylskåpet. Sätt lite aluminiumfolie eller bomull som lock, inte jästlås eller plastfolie. Tanken är att du ska optimera förhållandena för jästen i din vört genom konstant agitering (omrörning), hög temperatur och hög syresättning. Har man ingen magnetomrörare så går det bra med en liten petflaska man ställer i köket och skakar på varje gång man går förbi.
Denna process kommer skynda på förloppet så du inom bara 2-3 dagar har en helt utjäst vört som du kan mäta FG på i en hydrometer. Nu vet du vad du som bäst kan förvänta dig av din jäsning om du bara styr temperaturen rätt. För en riktigt kall lagerjäsning når du säkerligen bara 95-98% till samma utjäsning som ditt FFT når, detta är helt normalt. Som exempel kan jag nämna min senaste Pils där FFT visade FG 1.007 och FG i stora jäsningen landade på FG 1.010.
Fast Ferment Test är absolut inget nytt utan beskrivs i många hembryggarböcker, dock oftast med skillnaden att man ska tillsätta extra jäst till sitt prov. För mig känns det lite vrickat eftersom det inte längre avspeglar den vört du faktiskt håller på att jäsa. Det är även ett krångligt steg som säkert avskräcker en del från att göra det.
Den här bryggning skedde faktiskt för två veckor sedan men en jobbresa till Tyskland och lite julstress kom emellan så jag har inte hunnit samla ihop inlägget förens nu. Den här bryggningen så minskade jag batchsizen till 50 liter från mina vanliga 60l. Inte för att få 10 liter mindre, för det sabbar tyvärr det tredje fatet och ger ca 10 liter svinn, utan för återuppleva hur pass mycket smidigare det är att slippa laka. Jag har kört med FVNS för något år sedan och upplevde metoden som väldigt smidig men att brygghuseffektiviteten tappade ca 7-10% vilket även denna bryggning bekräftade. Jag ligger vanligtvis runt 82-85% men hamnade denna gång på 75%. Just själva lakmomentet är egentligen ingen lakning i bryggverk som Braumeistern utan får mer liknas vid en sköljning. Faktum är att tester som bryggare gjort (men jag inte hunnit göra ännu) visar att det går precis lika bra att laka/skölja med kallvatten som med varmvatten, Ralf på Speidel kallar det t.om. för ”Cold water sparging is an advantage of the Braumeister system. I think it does not really work with any other system.”. En del av er har säkert läst att viskositeten stiger med lägre temperatur men det är inte så att socker som är löst i vätska plötsligt faller ut i kristallform vid 10c, hur skulle en läsk se ut i så fall? En lakbädd är ganska komplex att beskriva på grundlig teknisk nivå med en rad thermodynamiska reaktioner och flödesriktningar så vi nöjer oss idag med att säga att man kan se på det hela enkelt samtidigt som det är sjukt komplext. Vid mitt senaste omfattande mäskpH-test kom jag ju fram till att mäsken sjunker som mest 0.1 i pH vid betydligt tjockare mäsk än jag brukar köra med så jag har helt anammat tanken om att fullvolymmäskning är fullt gångbart och enda anledningen till att låta bli är storleksbegränsning hos den individuella bryggverket, dvs. så länge man vattenbehandlar och/eller pH-justerar med mjölksyra eller fosforsyra.
Samma gamla tradiga recept
En Tysk Pils är inte så intressant att skriva om receptmässigt. Jag ligger nästan på SMaSH-nivå (Single Malt, Single Hops) fast med en starkare alfasyrahumle som bittergiva (valfri sort jag råkar ha över i frysen) för att slippa pytsa i så mycket vegetativt material i kastrullen. Den arom- och smakhumle jag gärna använder, Hallertauer, har väldigt låg alfasyra på 4.8% skördeåret 2015 så det skulle krävas ca 150g bara till bittergivan. Eftersom 60 minuters kok av humle i princip bara bidrar med beska så spelar bittergivans övriga smaker mindre roll utan det är alfasyran man vill åt.
Nytt i receptväg mot förra gången var däremot att jag bytt Weyermans Premium Pilsnermalt mot deras ordinarie Pilsnermalt eftersom pH:t i en destvattenlösning då sjunker från pH 6,0 ner till 5,75 både enligt tillverkaren och jag har kommit fram till liknande skillnader i mina egna tester. Premium Pilsnermalten är sjukt god med väldigt hög gräddighet men den kräver antingen mer mjölksyra än jag vill tillsätta till mäsken eller pH-sänkande komplement i form av någon specialmalt för att hamna runt 5.3-5.4 i pH vilket mäsken gärna önskar för enzymernas glädjes skull (vilket ger snabbare och högre konvertering av stärkelse till socker). Weyermanns skörd 2016 är dessutom av extra hög pH så förhoppningsvis kan det sjunka lite till kommande säsonger.
Nytt för dagen
Även om jag redan skrivit om min nya gigantiska kylspiral så var denna bryggning första riktiga testet av den och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med dess kyleffekt. Det nya bryggverket Braumeister Plus med inbyggd kylmantel verkar riktigt bra och intressant. Det ska bli spännande att läsa recensioner av den framöver men jag går inte i några direkta planer att uppgradera men man ska aldrig säga aldrig om framtiden…
Vår tvättmaskin gick sönder för något vecka sedan (intressant va?) och då passade vi på att möblera om lite i tvättstugan. Överblivet från rokaden blev en låg stålplåtbänk som tvättmaskinen stått på och det passade sig så bra att några rejäla industrihjul som låg kvarglömda i källaren passade helt perfekt undertill. Bänken passade dessutom väldigt bra under Braumeistern men hjulen vågade jag inte ha monterade vid första testbryggningen eftersom de saknar lås. Det känns lite riskabelt att ha 60l kokande vört på hjul så eventuellt kommer den istället användas till diverse annat, flyttbar avlastning eller för att flytta jäshinkar etc.
Bryggningen, hur gick den?
På grund av stress sov jag dåligt natten till bryggdagen så när jag klarvaken satte mig upp i sängen vid halv femhugget tänkte jag att det var lika bra att sätta igång med bryggningen istället. Sagt och gjort, inmäskad och igång strax efter klockan fem… De flesta moment under bryggningen gick sedan smärtfritt eller t.om. perfekt. Jag glömde dock att tillsätta salterna och mjölksyran före malten åkte i vattnet så blandningen blev inte optimal. Detta medförde även att mina pH-mätningar blev lite otillförlitliga. Jag landade efter lite justering runt pH 5.3 men om det var jämt fördelat i mäsken låter jag vara osagt. Mina 70 liter RO-vatten jag samlat till bryggningen visade sig vara precis där gängorna på metallpinnen i bryggverket startar så nu har jag en lätt referens att gå efter. RO-filtret är segt som tusan så jag måste förbereda vattensamling flera dagar i förväg för att inte få för mycket eller för lite, dvs. sätta igång filtreringen och åka till jobbet kommer ge översvämning men några vakna timmar efter jobbet räcker inte för en bryggning.
Efter mäskningen när maltpipan hunnit rinnat klart så skulle jag förflytta den med hjälp av taljan ner till min diskhink (murbrukshink) som stod på golvet. Jag brukar göra det för hand annars så jag har inte haft behov av så långt rep som följde med taljan, alltså har jag kapat det för kort… Det jag ska göra framöver är att ha hinken på bryggbänken i stället men även troligtvis förflytta maltpipan utan taljan eftersom den inte väger så mycket när den väl fått rinna av lite. Koket bjöd inte på några överraskningar och den grymt snabba kylningen gjorde att jag kunde pitcha jästen direkt och sedan diska. Jag hällde ca 50l i jäshinken och kvar var 6l som jag jag lät sedimentera några timmar innan jag samlade 2x2l vört i Colaflaskor i frysen, resten vaskade jag. Jäsningen var igång efter 6 timmar och jäste ut helt på 10 dagar. Smidig bryggning överlag och jag kunde leka med barnen redan en timme före lunch, något tröttare än vanligt dock…
Manuella lägget på Bruameistern går att använda till allt möjligt. Så här i juletider körde jag julskinkan i 68c i 14 timmar, blev magiskt gott. Även till rengöring är det manuella läget som gäller.
Förkultur på en skördad slurry, jäskraften var enorm.
Bänken som tvättmaskinen stått på, kraftig som tusan men något låg.
Filterdiskarna med gummilist på, fast jag använder bara listen på det hårda filtret närjag använder Bacbrewings förbättrade diskar.
Närbild på de bättre Italienska Bacbrewingdiskarna.
Den kungliga, rostfria kylspiralen.
Jag har fått upp lite snygga stickers jag fått av en hembryggare på kylskåpen.
För att snabba på uppvärmningen lite stoppade jag i min Speidel Doppvärmare på ytterligare 3200w. Jag har inte stresstestat mitt proppskåp ännu så jag vet inte hur länge jag kan ha så mycket kräm igång men snabbt gick det verkligen!
124. Lindhs PILS v3 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 50.00 l Boil time: 60 min OG: 1.047 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8 %? Bitterness: 32.1 IBUs Color: 5.6 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 10.00 kg
Total amount of hops: 190.00 g
Yeast cells needed: 878.2 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Med min någorlunda nya fäbless för lageröl kommer även problem i form av kylning av vörten. Jag har tidigare kylt till ca 20c för lager och sedan låtit vörten svalna ytterligare i kylskåp före jästpitch men att ha vörten ståendes utan den skyddnde jästen ett halvdygn känns inget bra. Förvisso säger (predikar) Chris White (Mr. White Labs) att det inte ger några felsmaker att pitcha varmt och låta vörten svalna i temperatur men även om jag inte gjort några egna jämförande tester så känns det inte rätt i längden. De riktigt inbitna tyskbryggarna gör ju till och med tvärt om, dvs. pitchar i 6-7c och låter vörten sakta stiga till 10c. Jag kan som mest sträcka mig till någonstans mittemellan, dvs max 5c över önskad jästemp. Med vörtmängder på 50-60 liter som jag oftast brygger så klarar inte min nuvarande rostfria kylspiral av att kyla till 10-14c utan runt 20c börjar det gå olidligt långsamt. Jag är inte så förtjust i plattvärmeväxlare eftersom de är lite jobbigare att hålla desinficerade, ofta har inslag av koppar och gärna ska ha en pump till för att fungera bra. Ytterligare en fördel som jag gillar med kylspiral mot PVV är att den mesta kalldruven stannar kvar i bryggverkket vilket ger en renare skörd av jäst när jäsningen är över. Lite kalldruv sägs vara bra för jästen så man behöver inte vara pedant men jag tilltalas lite av att få kristallklar vört i jäshinken. I övrigt är ju plattvärmeväxlare en utmärkt produkt med stor kylkapacitet och alla kommersiella bryggerier använder dom men själv är jag lite lat av mig och rädd för ännu fler pumpar i processen. Det finns många hembryggare som gillar PVV men alla är vi olika med olika bryggsetuper. Själv föredrar jag kylspiral och därför har jag nu gått över till den extrema kylspiralen ”Cervisia Dubbel”, en rostfri rackare på hela 29,5 meter stål. En riktig best är vad det är helt enkelt…
Den stora fördelen med kylspiral är att de är extremt lätta att använda, bara sänk ner dom i vörten när koket är slut och börja kyl. Det där med att koka dom i 15 minuter är onödigt, de blir desinficerade ändå plus att man får några graders sänkning av bara själva metallen vid nedsänkning. De är dessutom lätta att göra rent efter användning, en snabb avspolning eller bara låta den gå med i rengöringen av bryggverket så är det klart. De mindre kylspiralerna gå faktiskt att köra i diskmaskin om man är bekväm av sig. Som grädde på moset krävs ingen pump till kylspiralen så man behöver inte oroa sig för igensättning. Jag har hunnit använda spiralen vid en bryggning hittills och på en halvtimme, utan någon omrörning eller pump, så sjönk vörten till 13c! Såna siffror lär jag knappast bli bortskämt med sommartid men jag är extremt nöjd med det resultatet med vinterns svala kranvatten. Det finns tyvärr en nackdel med den här spiralen och det är att den kommer utan någon böj på slutet av röret. I min Patina 36l-kastrull passar den perfekt som den är men i Braumeister 50 så måste röret upp högre. Det finns två sätt att lösa detta på, antingen kapar man lite rör och sätter en 90 graders böj av klämringskoppling på vardera rör vilket medför rist för läckage, eller så binder man upp spiralen och böjer sig en ny vinkel. Jag valde sistnämnda metod men nu är det ju inte mjuk koppar vi snackar om utan stenhårt rostfritt stål, därför ska man gärna ha en rörböjare vilket tyvärr kostar någon hundring (150kr i mitt fall) och användningsområdet efter detta böjande lär inte bli stort…
Utöver böjandet så har jag monterat klämringskoppling för 12mm till 1/2″ R15 för att lätt sedan skruva på gardenakopplingar i aluminium. Kylspiralen är förvisso 11mm men med lite gängtejp och någon minuts svettig tête-à-tête så satt klämringskopplingarna som berget. Böjandet av metallen var svårare, även med bockningsverktyget. Jag har noll VVS-vana så resultatet blev inte perfekt men absolut tillräckligt bra. Omdömet för denna kylspiral blir, trots extra tillbehör och arbetsinsats, ändå väldigt positivt och jag känner att denna passar mig mycket bra. Den stora kyleffekten var imponerande snabb och tog mig ner till temperaturer jag knappt trodde var möjliga. Jag hade hoppats på en halverad till ner till 20c men att ta mig till 13c hade jag inte kunnat drömma om ens! Priset för såhär mycket metall är såklart högt men rimligt för så här mycket metall och med sin höga kvalité har man den säkerligen resten av livet. Rekommenderas starkt med andra ord! Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager för 1990 kr.
Så här gick monteringen och installationen till:
Först lite kylspiralsporr…
Uppifrån ser den minst sagt lite ”speciell” ut.
Här har jag tagit av den svarta gummihatten och satt dit klämringkopplingen. Det är bara att använda två skiftnycklar i motsatta riktningar och skruva åt. Hittar man 11mm klämringskoppling så krävs inte lika mycket kraft men de är lite svårare att få tag på för en billig peng eftersom 12mm är standard i Sverige.
En rejäl ståltråd håller spiralen i form och gör den lättare att hantera.
Här är Biltema-kopplingarna jag använder för att kunna koppla Gardena trädgårdsslangskopplingar och trädgårdsslang till kylspiralen.
För att kunna böja ändarna på spiralen tillräckligt långt behövde jag öppna på metallclippet som håller ihop ståltråden. En liten tång och öppna försiktigt, sen böjde jag ut röret och återförde clippet/låset. Sedan upprepades samma moment på andra röret. På bilden här har jag redan öppnat, lyft ur och stängt.
Sen böjde jag försiktigt och stegvis ”armarna” uppåt. En liten kink blev det tyvärr av vridningen men inget som påverkade flödet. Jag vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort för att undvika missen tyvärr.
Rörbockaren som även den är avsedd för 12mm vilket gjorde att den gled lite först men andra försöket så nöp den. Det är bara att öppna den, placerar röret längs med metalldelen utan gummihandtag och böja. Det är tyngre än man tror!
Här har jag gjort mina böjar, satt gängtejp, monterat klämringskopplingar och skruvat på gardenakopplingarna. Dessutom har spiralen fått sig ett PBW-bad med skrubb för att få bort eventuellt fett eller smuts från tillverkningen. Jag borde ha böjt ytterligare 15-20 grader så ändarna pekar nedåt märkte jag vid användning eftersom de kalla rören bildar lite kondens som gärna vill vandra ner i grytan igen.
Närbild på kopplingarna. Skönt att slippa allt vad plast heter genom denna lösning.
Även en liten droppe kan ställa till med problem så detta ska jag åtgärda genom att böja vinkeln ytterligare lite.
Slutresultatet i all sin prakt. Kanske skulle jag ha använt rörbockaren även till de under böjarna men det här duger gott.
Shawna – Suröl
Gyllengul lätt disig med mycket låg skumkrona. Doften domineras av stall, blött hö och läder ihop med en frisk och syrlig fruktighet. Inslag av blåbär i bakgrunden. Smaken är frisk, fruktig åt annanshållet med lite aprikos i bakgrunden. Lite slånbär. Mycket låg beska som är lång och ingen restsötma alls. Minimal kropp och kletig munkänsla. Hög kolsyra som är mjuk. Inga felsmaker eller process-smaker.
En helt okej suröl som är väldigt lättdrucken. Den har bra syra ihop med hög kolsyra vilket den pigg och uppstutsig likt en champagne. Den kladdiga munkänslan ger jag dock inte så mycket för och ett uns mer humle hade varit gott.
Senaste kommentarer