Vikans rengöringsutrustning
Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget Vikan har länge tillverkat och levererat utrustning till storköken/restaurangerna och numera finns även ett urval av sortimentet hos Humlegården. Jag har testat den smala diskborsten, den breda diskborsten, handskrapan, rörborsten med miniskaft och slutligen hygienskrapan med långt skaft. Sedan tidigare har jag även en smal borste och handborsten från Braumeisterkitet som även Vikan har som lösa delar (jag skulle gissa att det är samma tillverkare).
Överlag känns Vikans produkter väldigt gedigna och ordentliga med hög kvalité och ergonomi, de är gjorda att användas hela dagarna. Att de går att koka med jämna mellanrum känns väldigt bra för hygienen och har man tillgång till autoklav klarar alla produkterna 121c! Annars går det bra att bara ta en lite kastrull med kokande vatten och ställa borsten i några minuter. En diskborste ska ju avlägsna smuts men inte repa metall och plast, något som jag inte märkt att de gör ännu men jag försöker vara försiktig med blankpolerade ytor som t.ex. insidan av Braumeistern. Där kör jag helst med mjuka delen av en vanlig scotch brite men till elementen behövs ibland lite hårdare rengöring.
Några av de här produkterna kostar förvisso en slant men brygger man stora batcher och ofta eller har mikrobryggeri/bryggpub så lönar det sig med bra grejer i längden. Brygger man 10-litersbatcher i köket har man troligtvis redan slutat läsa det här inlägget iochförsig…
Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga Delaval diskborste ligger lite bättre i handen med dess större och mer rundade handtag där Vikans borstar är plattare. Plus i kanten för bra hål att hänga upp de med vilket jag saknar på handborsten och handskrapan, kanske får borrmaskinen jobba lite med den sistnämnda…
Mellan den breda och den smala borsten har jag haft betydligt mer glädje av den breda för de rengöringsbehov jag har med just min utrustning. Den smala passar säkert till andra bryggare och bryggverk men skulle ni vara tveksamma mellan de två tycker jag den breda gör jobbet både snabbare och bättre.
Rörborsten längst till vänster i bild visste jag inte riktigt vad jag skulle ha till först men har upptäckt att den är helt suverän att rengöra Corneliusfat med. Jag kommer med lätthet åt botten på fatet och kan svepa några varv från botten och längs med hela ”tuben” upp och får på så vis bort både jästrester och kanske motverka uppkomsten av ölsten. Rörborsten är dessutom bra till mitt ventilationsrör till bryggverket vid de tillfällen jag råkar få upp skum från koket ända dit upp men även om den fungerar till värmeelementen i Braumeistern tycker jag att jag kommer åt bättre med Vikans runda handborste som även ingår i Braumeisters rengöringskit (se nästa bild).
Handborsten som tyvärr saknar upphängningsmöjlighet. Kanske ett litet borrhål även här skulle kunna vara något…
Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.
Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.
Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.
Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring.
Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…
Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.
Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning av Tyska öl
På min Bayerska resa för en lite tid sedan blev det en del provsmakning av Tyska öl och jag köpte även med mig en rad öl hem. Detta är inga regelrätta recensioner eller provsmakningar men ändå värt att dela med sig av tycker jag. Hoppas ni blir törstiga!
Augustiner Hefe (i mitten) – Enorm banan i doften. Galet hög kryddig kryddnejlika i smaken. Något kletig munkänsla och ganska besk för stilen. Världsklass, 5
Augustiner Dunkel (tyvärr ej med på bild) – Lite bränd maltsmak. Lättdrucken med brända toner i smaken. Kaffe, choklad och karamell. Lätt kropp. 3
Augustiner Edelstoff – Väldigt fyllig och frisk smak. Stor kropp men ändå lättdrucken. Fina malt och humlesmaker. Oerhört god. 5
Augustiner Helles – Lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare, 4+ eller kanske 5. Lite för trött för att avgöra.
Augustiner Pils – Extrem örtighet och blommighet. Lite blod och järn i doften tyvärr. Snudd på tvål. Dock oväntat god. Hög beska ca 50 ibu med sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+
Löwenbräu helles – Välbalanserad med stor gräddighet och lätt humle. Något intetsägande men ändå väldigt lättdrucken. 4+
Franziskaner Hefeweizen – Perfekt banan, bra nejlika, bra karamell. Helt enkelt underbar och världsklass med solklar 5a.
Franziskaner Kellerbier (t.v.) – äpplen och päron i både smak och doft och allmänt trist smak, 2
Löwenbräu pils (t.h.) – Lite svavel och dms i doft och smak ihop med tvål, 3
Ayinger hefeweizen – Något kallt serverad men medel banan som drar åt det mosade hållet. Kryddig, välbalanserad, stor munkänsla med lätt karamellighet, 4
Franziskaner Hefeweizen på Zum franziskaner – Något för kallt serverad men ändå en 5a.
Hofbräuhaus – Gyllene med bra skumstabilitet. Balans mellan malt och humle i doften, träig humle främst med inslag av färska örter. Gräddig pilsnermalt. Smaken är gräddig med en lätt träig ton. Balans mellan humle och malt i smaken. Medel beska kanske 15-20 ibu. Torr avslutning. Lättdrucken. Mycket god. 4
Schneider Weisse – god men inte magisk, lite unken och saknar lite balans. 4
Schneider Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alkoholstark. Tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3
Weihenstephan Hefeweizen – Stor banan, lite kall, lätt karamell, mycket fin maltarom. Några grader varmare hade gett full pott. 4+
Weihenstephan Pils – Örtig och vörtig med lätta inslag av cederträ. Balanserad beska ca 35 ibu, Väldigt smaskig. 4
Andechs Wezien – medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög kryddnejlika, bra temperatur, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. Världsklass, 5
Andechs Helles, fyllig kropp med lätt örtig doft. Mycket bra. 4
Andechs dunkel, blev lite blev jämfört med de andra tyvärr. 3
Hacker pschorr – Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig, låg banan, något unken. Helt okej och god men inte mer. 3
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Mörkt gyllene med lågt skum. Ölet är som en blandning av pils och helles med tydliga humletoner och rejäl beska men ändå inte så torr som en pils. Förvånadsvärt frisk och pigg med goda maltsmaker. Något åt det mörkare hållet med fina mörkare maltsmaker åt kexhållet utan att bli sötsliskig dvs troligtvid Münchner eller Vienna och inte så mycket karamell. 3.5
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
medel kropp och viss sötma. Låg beska som är lång. Väldigt hög kolsyrehalt av stickiga bubblor. Lättdrucken och god men något karaktärslös. Absolut inga felsmaker. Välgjord somrig lager med tydligt maltstöd. 4
Ayinger bairisch pils
Halmgul med fluffigt skum. Örtig och träig humle i doften, lätt tvålig. Bra bett i beskan, ca 40-45 ibu upplevt.Örtig humle i smaken dominerar med lätta maltsmaker i bakgrunden som drar åt det kexiga digestivehållet. Humlen tar verkligen för sig likt en Jever.
Väldigt frisk och god. Inte enorm hinkabilitet med den kraftiga beskan men ändå hyffsad. Lång eftersmak.
Riktigt god tysk pils som verkligen lirar i klass med Jevern. Pendlar mellan 4.5 och 5. Kanske ett uns blommigare humle skulle gett det full pott. En pils i världsklass!
Ayinger jahrhundert
Mörkt halmgul/lätt gyllene med kraftigt skum. Lätt maltig och örtig doft. Smaken är humlebetonad med medel maltstöd. Halmig och lätt gräddig malt. Medelhög beska som är vass och lång. Något kladdig eftersmak. Mycket lättdrucken och god. 4
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Lite röda mosade äpplen. Smaken är tunn med fruktiga inslag främst rött äpple. Visst maltstöd från vete och mörkare maltsorter, kanske mindre del chokladmalt. Saknar fräschör och äpplesmaken är inte så smickrande. 3
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Tyvärr tror jag att jag fått en dålig flaska för denna var inget bra alls, sist jag drack den var den grym. Besvikelse… 1.5.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Prost!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Growlertest
Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
En growler är egentligen bara en återförslutningsbar flaska modell större men de kommer i lite olika varianter. Jag har sedan tidigare en rostfri 1.9-liters snikvariant från Kina och den är lite tunn och smäckig och har enbart ett lager metall. Nu har jag även growlern som GrainFather tillverkar och den har två väggar med vakuum mellan, precis som en kaffetermos och även ett skönt handtag. Självklart är en termos bättre på att hålla värme och kyla än en vanlig flaska men hur stor skillnad är det egentligen? Det är sådana frågor som håller mig sömnlös om nätterna så då finns det bara en sak att göra; fram med en kalibrerad termometer och logga tid och temp.
Mitt temperaturtest gick ut på att fylla en stor kanna med kranvatten och blanda om ordentligt så det inte fanns några skillnader i temperatur, fylla upp bägge flaskor till toppen och sedan mäta temperaturen med jämna mellanrum tills dess att bägge nått rumstemperatur (knappa 22c). Kranvattnet såhär års är inte det kallaste (ca 13c) och kanske borde jag kylt det lite först men ganska snabbt in i testet stod det klart att det inte skulle behövas för att se differensen mellan de två. Skillnaden var enorm!
Efter ca 1,5 timme var Grainfathern fortfarande nästan ofärändrad (+0,2c) medan Kinagrowlern stigit 2,2c. Efter 12 timmar hade Kinagrowlern nästan nått rumstemperatur medan det tog Grainfathern 3 dygn!
Jag mätte även temperaturen på utsidan av flaskorna och där ser man tydligt vad som sker. Grainfathern höll nästan rumstemperatur hela tiden medan Kinagrowlern snabbt blev kall och sedan steg i takt med att innehållet blev allt varmare. Inte raketforskning men ändå intressant iaktagelse.
Slutsats
Jag valde att göra mitt test inomhus för att minska risken för felkällor som sol och vind men jag utgår från att direkt solljus skulle göra skillnaderna ännu större. En isolerad growler fungerar verkligen kanon och man slipper ha en kylväska med isklampar till ölen. Alltså, ska du på picnic i sommar är Grainfathergrowlern det självklara valet av dessa två. 12 timmars förvaring är inga problem med endast 2c ökning. Min Kina-grolwer går ju att ha till annat, blomvas kanske?
Grainfathergrolwern finns hos Humlegårdens Ekolager för 349kr och är en perfekt sommarpresent till sig själv som hembryggare.
Mätdatan
Fyllning
Lättaste sättet att fylla en growler är med en growlerfyllare som är en adapter man kopplar på sin ölkran (främst Perlick). Har man enbart picnickran hemma kan man sätta en ca 30 cm ölslang i kranöppningen så man fyller från growlerns botten och uppåt. Principen är densamma som vilken flaskfyllare som helst och Beergun fungerar också såklart även om det inte är något jag varken äger eller har testat. Slutligen så kan man mottrycksfylla med hjälp av en silikonpropp om skum skulle vara ett stort problem. Tanken med en grolwer är ju att man ska dricka upp sin öl ganska snart och då hinner oxidation inte bli något direkt jätteproblem, annars hade en rejält urblåsning av CO2 varit en bra idé. Låt sommarvärmen komma!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommerregen Pils – Lindhs Pils v5
Som jag skrivit tidigare så har Bitburger Pils tidigare varit en av stilförebilderna för Tysk Pils hos SHBF ihop med den betydligt beskare och mer välhumlade Jevern. Bitburgern har nu fallit ur som förebild för stilen i typdefinitionerna. Jag gillar dock bägge två och tycker ändå de är bra stilförebilder där Bitburger står för den mer kommersiellt gångbara delen och Jevern är lite mer finsmakarens pils i brist på bättre liknelse. Jevern är helt enkelt något för besk för den breda massan vilket Jever själva uppmärksammat såklart och sakta men säkert börjat skruva ner beskan något. IBU-mässigt ligger Bitburger på 33-35 IBU enligt en av deras bryggmästare och 38 IBU enligt en del av deras marknadsföring vilket är något förvirrande. Jevern däremot ligger mellan 38-42 IBU enligt en pamflett från deras bryggeri, 44 IBU enligt exportören Raven Brands hemsida och slutligen, i en av de första upplagorna av Michael Jacksons bok, klockade den in på 48-50 IBU (enligt rykten på nätet, vettig källa hittar jag inte). Jag har gjort några ganska Bitburgerlika pils tidigare men denna gång ville jag öka på beskan några hack. För en äkta premium pils som Bitburger och Jever ska man i princip enbart använda pilsnermalt men jag vill ha upp färgen åtminstone lite och även hjälpa ner pH:t en aning så därför får denna variant 10% Vienna. Basmalten bestod av Weyermanns Pilsner, Extra Pale Premium Pilsner och Barke Pilsner. Jag hade tre nästan tomma påsar som jag behövde tömma så enbart därför blev det en så knäpp basmaltsnota, en av de tre skulle duga mer än väl. Humlemässigt blev det en blandning av Perle och Hallertauer Mittelfrüh. Totalt 400 gram till 65l eller ca 6,2g/l vilket är absurda mängder för en Tysk öl. Jag fördelade humlegivorna för att ge lite extra drag i beskan. 46 IBU ska denna pils hamna på enligt Beersmith som jag upplever räknar lite lågt mot mitt utbyte, därför tog jag i med hårdhandskarna.
Vatten och regn
Namnet Sommerregen Pils betyder såklart Sommarregn på Tyska, valt eftersom det ösregnar utanför bryggeriet i bryggande stund. Regnat (eller snöat) har det dock knappt alls gjort senaste halvåret så därför är det bevattningsförbud i delar av landet inklusive Nykvarn i utkanten av Stockholm där jag bor. Därför lät jag bli att använda mitt RO-filter som tyvärr skickar ner en hel del vatten direkt i avloppet. För en Tjeckisk pils vill man ha så lite salter i vattnet som möjligt, Plzen har nästan destillerat vatten i kranen, medan den Tyska pilsnern klarar lite mer salter utan att tappa stilen. Det fick bli kranvatten trots detta för grundvattnets skull. Jag drog därför ner en del på KalciumKloriden men denna gång brydde jag mig inte om att räkna ut exakta värdena på vattnet då min vattenrapport ändå har lite för lång tid på nacken. KalciumSulfat passar också bra till stilen då den framhäver beska men min jäststamm för dagen, WLP838 ger ganska mycket svaveltoner som det är och jag är inte så förtjust när det blir för mycket så jag valde CaCl istället.
Krossning och inmäskning
Jag har insett att min borrmaskin inte har så mycket kraft på låga varv som jag trott. Därför har jag ökat hastigheten lite och tycker det fungerar bra i tester. Därför blev jag väldigt förvånad när krossen plötsligt slirade och inte alls ville suga ner malten. Sen märkte jag att tunnan under var helfull och att redan krossad malt stod högt upp i valsarna. Några skak av hinken under och krossningen smög igång igen utan problem. Optimalt vore att byta min gamla borrmaskin mot något kraftfullt runt 0,5-1 hk som klarar 180 rpm men det får bli i framtiden. Min skruvdragare, som förvisso kostade en slant, är inte av högsta kvalité och jag tror jag skulle bränna den om jag malde med den även om den har styrkan som krävs (grön Bosch 18v).
Inmäskningen gick bra men blev tjock. Jag kunde ställa skeden i mäsken i valfri position. Lite micklande senare så var all malt under ytan och jag kunde köra igång mitt mäskprogram. PH:t hamnade lite högt på grund av den extraljus pilsnermalten som är svårjobbad för ljusa öl. En dos extra mjölksyra hjälpte halvvägs men sen vågade jag inte med med risk för smakbidrag.
Lakning och kok
Jag har fortfarande dåligt med öl i förråden så det fick bli lakning denna gång. 70l mäskvatten och ca 10l lakning. Jag skriver cirka eftersom en del hamnade på golvet. Nåväl, det behövde ändå skuras… Med mina dryga 68 liter vört i pannan vred jag ner doppvärmaren som stöd för att snabbare komma upp till kok. 6400w ger ganska bra tryck så det gäller att inte missa uppkoket. Jag har äntligen hittat 13A-proppar så jag kan köra min 3200w doppvärmare från Speidel utan problem. Kabeln till proppskåpet är bara 5m och utanpåliggande längs taket så jag kan känna om den blir varm. Jag kör max 20 min så det har gått bra med 10A men det är skönt att ha lite marginaler. Propparna hittade jag till slut på Claes Ohlsson men ni labbar med elsäkerheten på egen risk och inte för att ni läst här att jag gjort något! Grilltändare i koket, overnight mash och 3200w i 10A är farliga saker som jag avråder er från ännu en gång!
Kylning, inte hela vägen
Med min grymma kylspiral kan jag numera kyla stora satser ner till lagertemperaturer men med sommarvatten tar det åndå sin lilla tid. Även om jag tar hand om kylvattnet genom att diska med det så är det trots allt bevattningsförbud så jag kylde till 16c denna bryggning, pitchade och lär kylskåpet köra sista graderna. De första 48-72 timmarna ger det största smakbidraget från jäsningen i form av estrar och fenoler men det är också så att lag-fasen eller anpassningsfasen, de första kanske 12 timmarna, inte ger några större smakbidrag. En något varm pitch är därför inte hela världen om inte jästen blir ledsen av den kommande snabba nedkylningen. Jag tappade över vörten till en 60l-hink och en 30l-hink, syresatte som vanligt med ballongvispen och tog hand om disken. Färdigbryggd och helt diskad före lunch. 60 liter vört står nu och blir Dysk Pils med maximal aktivitet i jäsrören!
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord förkultur till höger.
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd.
Allt ska märkas upp nu.
Kylning
Samling av varmvatten.
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas.
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med Halapur som jag rengjort bryggverket med. För ni återanvänderväl PBW och Starsan till mer än en rengörning? Just Halapur har jag märkt gör rent bryggverket mycket effektivare än vad PBW gör men eftersom det innehåller klorin måste man vara försiktigt så man inte får rost i långa loppet.
Receptet
| Lindhs Pils – v5 – Sommerregen Pils (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 64.30 l
Ingredients
Total amount of malt: 13.28 kg
Total amount of hops: 400 g
Yeast cells needed: 1164.4 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Fyrpack för flaskor
Jag flaskar inte så ofta tyvärr och anledningen är en kombination av tidsbrist och lathet. Men jag tycker det är väldigt trevligt med flaskor, speciellt när man ska ge bort öl. Ger man bort fler än en flaska blir det ofta en tråkig påse att räcka över eller plocka ut ur. Tur då att det finns en elegant lösning som heter ”Fyrpack för flaskor”. Det är en naturfärgad kartong som rymmer fyra flaskor och har ett litet bärhandtag. Den fälls upp som en jordgubbskartong och rymmer flaskor med upp till 6 cm i diameter men passar bäst till småflaskor. Priset på 9 kr styck för enstaka eller ca 6 kr om man köper storpack är billigt, framförallt om man återanvänder de några gånger. Den konstnärlige kan ju rita eller skriva något fint på kartongen eller sätta något klistermärke på, vad vet jag. Som produktutveckling hade jag föredragit lite högre handtag om man som jag har stora händer men i övrigt en trevlig produkt.
Finns att köpa på Humlegårdens Ekolager och kommer stå fint i mitten på många midsommarlunchbord i sommar är jag säker på!
Platt paket.
Fälls upp med ett lätt ryck.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HEFE XXIV
Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv.
Receptet
Mina senaste veteöl har blivit alldeles för ljusa trots att jag ökat på med karamellmalt så denna gång tog jag i från tårna med både Münchner, karamellmalt OCH Melanoidmalt. Färgen jag siktar på är mer åt Franziskaners håll som jag tycker borde klassas som en Urweiße eller som Svenska Hembryggareföreningen kallar det: ”Klassisk veteöl av Sydtysk typ”. Spannet på färg sträcker sig från 15-34 vilket nästan är kola-färgat. Jag ville med denna öl hamna någonstans mellan den Ljusa (8-14 EBC) och den Klassiska. Beersmith är tyvärr riktigt dåligt på att estimera färg och de 11.6 EBC som mina specialmalter skulle innebära var åt skogen för lite, det kunde jag bedöma redan från maltnotan. Mellan 10.8 och 10.9 EBC tycker Beersmith att det är ett enormt hopp men mellan 11 och 20 EBC händer nästan inget om man tittar på det färgade glaset. Som jag skrivit tidigare så blir jag allt mer sugen på att byta bryggprogram och detta är bara en i raden av fel och brister jag tycker programmet har.
Basmaltsmässigt ligger jag oftast mellan 50-60% vetemalt i mina veteöl. Jag kan inte påstå att jag märkt någon större skillnad på den undre eller övre spannet. Minst 50% måste det vara för att få kallas veteöl i Tyskland så mindre än så har jag aldrig ens funderat på att ha. Uppåt 70% har jag testat men smakbidraget stod inte i proportion till problemen som uppstår när man mäskar eller främst lakar utan skal. Ni kanske undrar över de konstiga procenttalen av maltnotan men jag passade på att tömma en del maltsorter så jag justerade receptet efter det.
Supersnabb maltkrossning
Min nya maltkross Monster Mills MM3 trimmas fortfarande in och trots att jag har en rejäl borrmaskin har jag insett att den är i minsta laget för monstret. Men jag har hittat en lösning på hur jag ska kunna krossa all sorts malt, även vete och karamellmalt, utan problem; det är bara att maxa hastigheten. Det är nämligen så att den kraft som krävs för att dra runt en ”three roller” med tre valsar motsvarar den kraft som krävs för att dra två parallella krossar på en gång. Det sker även en reduktion i hastighet på grund av det massiva motståndet. Så även om kvarnen snurrar ordentligt för fort när den går tom så blir hastigheten helt okej när det kommer ner malt och borrmaskinen klarar av jobbet med lite blod svett och tårar. Även om hastigheten var i högsta laget så blev malten väldigt bra krossad och fort gick det också kan jag lova.
Volymen
Jag brygger alltid i enheten ”antal fat” och denna gång ville jag ha minst tre stora fat dvs ca 60 liter ner i jäshink. Men eftersom det är generell ölbrist hos familjen Lindh just nu och min jästank rymmer så mycket så maxade jag i varje led för att få ut så mycket som möjligt på en bryggning. Jag mäskade in med 70 liter och lakade med ca 15 liter. Braumeistern har inga problem att hålla en sån mängd i rullande kok med isoleringen ”BryggOlle” och huvan men tiden från utmäskning till kok blir så klart ganska lång. Det händer att jag eldar på med min 3200w doppvärmare för att skynda på uppkoket men denna gång stod maltröret ovanpå Braumeistern så jag orkade inte försöka skohorna ner den emellan.
Misslyckad ferualsyrarast
För att snabba på min bryggdag så brukar jag förvärma vattnet på något sätt under natten/morgonkvisten för att kunna mäska in direkt när jag vaknar. När jag brygger Helles eller Pils så startar jag mäskningen runt 61-62c men för att få mer av fenolen 4-Vinyl-Guaicol (kryddnejlika) i jäsningen behöver veteöl rastas på 44-45c i minst en kvart, gärna en halvtimme. När jag bryggde med hink-i-hink-metoden räknade jag alltid med att 8-10c sjönk av själva inmäskningen men så är inte fallet i Braumeistern av någon anledning. Jag hamnade runt 54c och lite kallvatten och två kylklampar gjorde bara någon grads skillnad. Efter att funderat en stund på hur jag skulle göra så bestämde jag mig för att strunta i syrarasten och låta den tid som gått vara en proteinrast istället. Jag avbröt programmeringen av Braumeistern och stegade rakt upp mot betaamylaserasten istället. Ferualsyran tävlar med bananen i slutändan och i den bästa av världar vill jag ha en skön balas av de bägge, hur det blir just denna gång får tiden snart utvisa. PH-justeringen med lactol ska man vänta med för bästa effekt av ferualsyrarasten så när jag väl skippade tanken om den så körde jag i all mjölksyra och hamnade perfekt på mina önskade 5.2.
Lakning med min Patina
Jag har haft min 36liters Patina i 1,5 år men inte monterat kran i den förens nu. Hade jag haft högre i tak i bryggeriet hade jag säkerligen placerat lakvattenkastrullen högre än bryggverket och lakat via silikonslang och gravitation men eftersom det inte går så fick min plastkanna jobba istället. Kranen höll helt tätt även med varmt vatten och jag ser fram emot att brygga en batch med den snart.
När mäskprogrammet var klart så lyfte jag maltröret till mitt galler som jag placerade mellan maltröret och Braumeistern i vanlig ordning och sedan fyllde jag på med 4-5 ggr av mitt 76-gradiga lakvatten. Att mäska med 14,3 kilo malt varav 8.5 kg var vetemalt som är skallös fungerade helt problemfritt och likaså lakningen. Flödet var inte imponerande snabbt men tillräckligt bra.
Preboil gravity blev en felmätning med refraktometern eftersom vörten så lätt skiktar sig, trots en grundlig (men försiktig) omrörning. MEd bubblor eller kvarglömt vatten så får man lätt för lågt värde med refraktometern men får man orimligt högt som jag fick denna gång (1.065) så är det skiktning som skett. Jag har ingen lösning på detta problem i dagsläget. Att gå tillbaka till hydrometer och kyla vört kommer jag inte göra för preboil, för OG så kan man ju ta den kylda vörten och det är ju också i senaste laget att justera sockerhalten så hastigheten är inte så viktig. Preboil vill jag ha direkt så jag vet vad som händer och kan agera därefter…
Resten av bryggningen
Koket flöt på utan konstigheter, kylningen och diskningen gick som en dans. Jag var pitchad, diskad och klar före lunch och efter ett dygn var det full aktivitet i jästanken. Lakning ger en längre bryggdag men också ett fat öl extra. Jag kommer varva mellan full volume no sparge (FVNS) och lakning framöver beroende på hur det ser ut i inventarierna.
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
PH-mätaren gör sitt jobb snabbt och effektivit. Härligt att pH börjar sitta varje bryggning.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank.
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Vörtprovet i ett shotglas för referns.
Beersmiths tolkning.
OG i min refraktometer.
| HEFE 24 (Klassisk veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 68.50 l
Ingredients
Total amount of malt: 14.28 kg
Total amount of hops: 100 g
Yeast cells needed: 912.8 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Ölresa i München
München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid. München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning. De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede… En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr. Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt. En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe. Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.
Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Sätt kran på en kastrull
On 2017-05-18 by Lindh With 0 Comments
- Utrustning
Det finns två bra verktyg för att ta upp hål i rostfritt, den ena är en hålpunch som är som två muttrar man drar ihop på respektive sida av kastrullväggen tills det skärs ut ett hål. Nackdelen är att man måste ha en hålpunch för varje storlek på hål man vill göra och att det är lite knixigt förfarande. Den andra varianten är en stegborr vilket jag valt att använda mig av. Då får man möjligheten att ta upp hål från 4 mm enda upp till 32 mm och det går såklart lika bra att använda den för att göra hål i jäshinkar även om det är lite overkill och inte behövs något blogginlägg om.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Lindhs Premium Gold (v5)
“This yeast is characterized by a malty finish and balanced aroma. It is a strong fermentor, produces slight sulfur, and low diacetyl.” Attenuation: 68.00-76.00 % Flocculation: Medium to High Alcohol Tolerance: Medium (5 – 10%) Optimum Fermentation Temperature: 50.00-55.00f (10-12.8c) Hours to get to 50 percent attenuation: 85 Att det är Tysk nobel humle i är väl knappast en överraskning men där många förespråkar en ensam bittergiva så föredrar jag ”tripple hop”, humle även senare för smak och arom. En del av den senare humle försvinner med lagringen men det ger ölet lite fler dimensioner och en utvecklingskurva som är intressant. Det är inga mängder humle vi snackar om här, 200 gram till 55 liter, men ändå så det tillför något. Vattnet och krossningen Körde utan gummi Tråkigt blogginlägg och Missnöje över Beersmith
Receptet
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
Felsmaksprovning
On 2017-05-03 by Lindh With 0 Comments
- Provsmakning
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
|
Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.
Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.
Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska. 
I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg. 
Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas. 
Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm. 
Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.
Zum Franziskaner med dess sura servitristant.
Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.
En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.
Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.
Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget. 
Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.
En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.
Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!
Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl. 
O’ zapft is!
En riktigt bra storlek bland Patinas proffskastruller är 
Stegborren monteras på valfri skruvdragare men undvik att ha den på allt för stora eller främst snabba borrmaskiner som inte går att köra rejält långsamt. Vid för snabba varvtal kommer stålet på kastrullen att upphettas så mycket att det härdas och det blir ett enormt besvär att borra vidare, dessutom tar stegborren stryk av värmen. Det går att använda sig av kylpasta (borrolja) eller diverse andra oljor (5 56 har jag hört ska fungera) men tar man det bara väldigt långsamt så tycker jag inte det är ett krav eller ens behövs. Se bara till att borra med ca 2-3 varv i sekunden och ta direkt en paus om stålet känns hett eller om det kommer rök (då är det troligtvis i senaste laget).
Stegborren har en liten vass topp för att ta upp det första hålet men jag tycker att den ”vandrar” lite väl mycket så jag gör gärna ett pilothål med ett vanligt mindre stålborr istället. Även här gäller låga varv och tog mig ca 15 sekunder.
Jag valde att göra hålet med origo på 6 cm så min kran kommer plocka ca 1 cm i radie från det. Jag gillar att låta vörten efter koket sedimentera och är kranen för låg så får man med sig både humle, varv- och kalldruv ner i jäshinken. Det är väldigt enkelt att tippa lite på kastrullen mot slutet för att få ut de sista litrarna med en högre kran. Annars går det även
Här har jag satt en liten tejpbit för att ytterligare minimera att borret vandrar iväg och repar kastrullen.
Pilothålet upptaget.
Sen bytte jag till stegborret och borrade ett steg i taget (på låga varv som sagt) tills dess att jag fått den önskade storleken.
För att montera kranen har jag en rostfri genomförning man inte behöver svetsa. Den kallas för 
Muttern körs in utifrån och förses med packning. Gängtejp är alltid bra och kom förmonterat på detta kit.
På med brickan som plattar till packning mot kastrullväggen och sedan på med röret.
Utsidan får en packning och sedan en mutter. Jag har enbart handdragit denna lösning och den höll helt tätt. Ska man använda verktyg så tänk på att det går att dra sönder packningen med för mycket våld. Det är packningen och inte gängorna som ska täta!
Sen är det bara att skruva på kranen på muttern och helixen från insidan. Vill man så kan man använda LauterHelixens T-rör och bricka istället för Weld-B-Goneröret men jag hade en hexnippel extra så jag gjorde så istället för att snabbt och enkelt kunna växla från mäskkärl till enbart kok-kastrull utan falskbotten som LauterHelixen klassas som…
Voilá! Färdig bryggkastrull eller mäskkastrull eller pastakokare eller vad du nu vill ha den till. Hummerkokare kanske?
Det finns väldigt få bra helles att prova i Sverige vilket gör att stilen fallit mycket i skymundan men det är en lättdrucken och god öl med bra möjligheter att få fram eleganta maltsmaker och jag uppskattar verkligen en bra helles men förstår att en sämre variant framstår som en något söt stor stark. När jag skriver detta är jag faktiskt på väg till själva källan för ölstilen, mer om det kommer! Min förra version av denna öl fick receptinspiration från boken 
Maltkrossningen på ca 0.8mm.
Inmäskning före solen kommit upp.
Perfekt pH enligt planen.
Jästslurryn i väntan på jobb.
Mäskningen med Full Volume No Sparge ger så här mycket volym. 70l mäskvatten är verkligen maximalt vad jag rekommenderar eftersom vätskan expanderar några centimeter från 60-76c.
Den billiga taljan fungerar klockrent och spar min trasiga rygg. Med bra fysik och en pall så går det bra att lyfta maltröret men såhär blir det mer kontrollerat. Det är just vakuumet som är det jobbiga, inte vikten.
Från denna position låter jag det droppa färdigt när jag inte lakar och sen kan jag enkelt lyfta bort maltröret för hand.
Några märkliga smitare som mer ser ut som risskal än kornskal Ljusare än vanligt dessutom. Aldrig sett förut!
Samma sak här, vita små konstiga skalbitar. Någon som kan förklara vad det beror på? Kan jag fått en liten blandning av något annat i maltsäcken?
Refraktometern krävde fem prover innan jag fick ett värde där sockret inte var för koncentrerat eller skiktat vilket det lätt blir innan koket blandar vätskan.
Ibland skummar jag av precis vid uppkok och ibland inte. Idag såg skummet äckligt ut och jag var på plats så då tog jag bort det. En del säger att kommersiella brygger aldrig tar bort skummet vilket förvisso är sant men de recirkulerar även så pass mycket att de inte får i närheten av lika mycket skum som vid hembryggning om man skulle skala om volymerna.
Kylning med extra termometer eftersom det är skillnad på temperaturen i botten och på toppen.
Samlade två hinkar varmvatten till disken.
Skillnaden mellan botten och toppen av kylningen var denna gång som mest 6 grader.
Originalkranen även denna gång. Jag gillar den mer och mer.
Vörtprovet för att kunna bedöma färgskillnad efter jäsningen.
Inom ölbryggning kan vi som bryggare ställas inför en rad mer eller mindre goda felsmaker men det tar ganska lång tid att lära sig identifiera alla eftersom vissa kan vara svåra att känna igen och det kan ta lång tid att utsättas för alla på. För att lära känna dessa smaker på ett lite snabbare och mer kontrollerat sätt kan man köpa ett felsmakningskit som t.ex. från Aroxa; 
En grainfather fick stå för delar av middagen, nämligen sous vide på revben. Vansinnigt gott såklart.
Tydliga färgkoder gör det lätt att ta rätt.
Alla felsmaker har ett tydligt informationsblad med beskrivning av det kemiska ämnet, dess smak, möjliga smaker att förväxla med och den kemiska strukturen.
Åhh, en liten avstickare i form av en något gammal ”stor stark”.
Något gammal kanske är en underdrift. 27 år och garanterat den äldsta öl jag druckit men smaken var det inget fel på. Ähh nu ljuger jag såklart. Det smakade rävgift och faan och hans moster, det fattar väl alla? Den var dock förvånadsvärt ljus ändå. Jag har sett oxiderade burkar som varit några år gamla som sett sju resor värre ut. 
Senaste kommentarer