Brygga öl – Från Nybörjare till avancerad hembryggare
Den tredje april 2018 släpps min bok om hembryggning; ”Brygga öl – Från Nybörjare till avancerad hembryggare” på bokförlaget Semic. Tanken med den här boken är att först ge grunderna för att snabbt och enkelt komma igång med ölbryggning och med enkla medel kunna göra bra öl hemma i köket. Därefter fortsätter boken med en stor mängd tips och metoder man kan tillämpa för att ta ölet till en högre nivå, ett förbättrande steg i taget. Hemligheten bakom bra ölbryggning är kunskap, noggrannhet, renlighet och bra råvaror. Som grädde på moset vill jag att boken ska inspirera dig att brygga mer, brygga bättre och ha roligare när du brygger.
Köp boken fraktfritt från Adlibirs här eller lite billigare från Humlegården här.
Presskit
Högupplösta bilder i 300 dpi AdobeRGB till tryck och smakprov från boken finns att ladda ner på denna länk.
Smakprov
Intervjuer
Info om boken
Antal sidor: 128
Pris: ca 162 kr (inkl frakt)
Bokförlaget Semic
Författare: Gustav Lindh
Fotograf: Gustav Lindh
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-04-03
Formgivare: Calle Ljungström
ISBN: 9789155265014
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hopt.se
Jag tycker det finns en del bra sidor med Systembolaget (SB) men deras illvilja och lobbyism mot nya alkoholregler och lagar ger jag inte mycket för. Att de förvarar sin öl i starkt ljus och rumstempererad miljö gör inte saken bättre. Att kunna beställa enskilda flaskor från andra Systembolag är en fin service och sett till hela företaget är utbudet okej även om ingen av mina tre lokala Systembolag har ett sortiment att höja ögonbrynen för. Det är med andra ord inte så svårt att förbättra SB eller det jag främst tycker, lägga ner monopolet och släppa in andra aktörer på marknaden (samt tillåta gårdsförsäljning).
Som komplement till SB går det även att beställa öl via nätet från en uppsjö olika webbutiker sedan många år tillbaka och en ny aktör på svenska marknaden är Hopt.se som är en del av Interdrinks och även finns i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Spanien och Italien. Förutom öl finns även ett skapligt utbud ölglas och lite hembryggarutrustning.
Eftersom flaskorna skickas från norra Frankrike tar det en extra dag med leverans men som plåster på såren är frakten enbart 100kr och grejerna kommer levererade direkt till dörren vilket jag som stressad tvåbarnsfarsa uppskattar mycket. Priserna är snarlika mot Systembolagets där några av de öl jag köpte är några kronor billigare och några är någon krona dyrare. En stor fördel är att det inte finns kollikrav och att utbudet just skiljer sig en del mot SB. Jag hittade t.ex. Weihenstephaner Pils som jag bara lyckats köpa direkt från bryggeriet tidigare och Tank 7 som är slut hos leverantören enligt SB (?). Även Westbrook Gose har varit en sån där öl jag velat dricka igen men inte orkat beställa enskilt från andra butiker. Utbudsmässigt hos Hopt.se saknar dock en del tyska och amerikanska öl jag hoppats på. Däremot är Omnipollo väldigt väl representerade vilket jag antar beror på närheten till De Proef där de bryggde mycket förr. 5-literskeg med Bitburger för 190 kr kanske kan glädja någons midsommar!
Själva hemsidan är lite rörig för den ovane och framförallt mobilversionen lämnar lite att önska. Det går dock att söka sig fram genom typer, kategorier, alkohol och länder vilket är lite kul.
Jag hade tänkt fylla på med ett gäng nya ölglas men utbudet är främst inriktat Fransk/Belgiskt och många av de Tyska glas jag var ute efter fanns inte tyvärr men några tillskott blev det trots allt.
Allt i min beställning var väl förpackat. Först en stor yttre låda som innehöll tre mindre lådor och utfyllnadspapp. Flaskorna och burkarna var enskilt förpackade stående med flercellsväggar och inte med de där tunna papperna som vinflaskor brukar ha (se bilder nedan). Även glasen var bra förpackade med en ”fothållare” i papp.
En positiv upplevelse totalt måste jag säga och rekommenderas!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pils 10
Sedan senaste bryggningen har jag finslipat lite på det som inte gick hela vägen metodmässigt. Det jag ville testa denna gång var en lite större maltmängd för något högre OG eller för att se om det motsatta sker. Även mer omrörning vid inmäskningen än sist skulle kunna ge ett något högre OG. Sen har jag modifierat kylspiralens ståltråd som håller den samman så min mashcap ska kunna gå längre ner och minska syreupptagningen vid kylningen bättre än sist. Ingen större förbättring kan tyckas men många bäckar små.
Bryggningen började redan 05.40 eftersom min fru skulle upp tidigt och jag inte kunde somna om. Eller egentligen började jag redan kvällen innan med att sätta doppvärmaren på timer med de 70 litrarna RO-vatten jag samlat ihop. Så när jag kom ner i bryggeriet på morgonen var vattnet redan uppe i 80°C och med hjälp av Braumeisterns två element och sammanlagt 6400 watt kom jag snabbt upp i kok. Lite morgonkaffe, en dusch och en maltkrossning senare var jag inmäskad redan kl sju och kunde ägna fokus åt att få iväg barnen till förskolan.
Inmäskning
Den mer ordentliga omrörningen gick bra med nya mäskpaddeln som jag premiärkörde förra bryggningen. Eftersom pinnen, eller skaftet, på paddeln är smal som en penna är det förvisso lite svårt att få bra grepp om den men samtidigt, å andra sidan, stör den inte ytan på mäsken så mycket och mängden skum hålls nere. Jag la ungefär dubbla tiden mot sist på omrörning men tog inte tid, kanske 3-4 minuter totalt? Den något större mängden malt och omrörningen till trots hamnade OG lägre än sist, något som jag länge misstänkt och observerat men inte riktigt fått bevisat för mig. Problemet är såklart både att omrörningen vid underlet (dvs malt först och vatten underifrån) inte går att jämföra blandningsmässigt med en klassisk inmäskning (med malt ihälld uppifrån och omrörd allt eftersom) men även att maltröret när det är fyllt maximalt förhindrar maltbädden från att bli tillräckligt porös för mäskvattnet att cirkulera homogent. Att minska mängden mäskvatten kan jag inte göra utan att introducera syre då jag måste hålla mig ovanför maltröret så jag är hyffsat redo att dra slutsatsen att det inte går att brygga starkare öl än ca 1.055 med LoDO-tekniken på en Braumeister 50 utan att använda BacBrewings ”yield increase disk” eller tillsats av maltextrakt. Merparten av mina öl vill jag förvisso landa runt 1.050 så för detta ändamål är nuvarande setup perfekt men det är aldrig kul att känna sig begränsad av sin utrustning. Hur ska jag brygga en lLoDO-festbier till våren? Jag får helt enkelt offra LoDO-metoden för starkare öl eller halvera satsstorleken och brygga i mitt andra ofärdiga bryggverk bestående av tre kastruller. Till det andra bryggverket saknar jag i dagsläget dedikerad temperaturstyrning och en cirkuleringspump men jag har inte helt bestämt mig för exakt vad jag ska göra med den utrustningen ännu, det var inget planerat köp utan jag har bara råkat samlat på mig kastruller och induktionsplattor/doppvärmare så det plötsligt blivit till en hel extra setup. Som det är just nu ligger jag efter med bryggandet så att börja göra 20l-satser är inte att tänka på även om nytt bryggsystem är kul att laborera med. I så fall skulle jag köra det andra bryggverket parallellt med BM50 men det räcker inte elen till riktigt, men det kan det kanske bli ändring på framåt våren…
Kort om receptet
Tråkigt men sant; Jag hade en del maltsorter hemma jag ville göra mig av med så receptet nedan är inte speciellt genomtänkt, ta det med en nypa salt helt enkelt. Vienna kommer jag sluta att ha hemma i förmån till Münchner och jag kommer köra med Weyermann Barke Pilsnermalt som basmalt en tid framöver. Skillnaden mellan Vienna och Münchner är inte superstor så där är det rimligt att byta nästan rakt av men även mängderna i receptet är lite anpassade efter hur mycket det fanns kvar i påsen.
Utmäskning och sidobatch
Klockan 9 var det gedigna mäskprogrammet redan utmäskat och färdigt och för maltpipan redo att flyttas över till en annan kastrull för lakning. Jag fick ut 16 liter på hela SG 1.036 vilket visar att det fanns en hel del socker kvar i malten efter mäskningen. Denna sidovört kokades jag ihop med en omgång högalfahumle; Herkules och Hallertauer men i så pass kort tid att IBUn inte skulle skena all världens väg. Tanken med denna vört var som förra gången att sammanföra med den silade sista vörten från Braumeistern och sen hamna på plasthink med alejäst. Denna gång fick jag totalt ihop så mycket ”överbliven” vört att det räckte både till 22 liter i hink nr. 1 med en ny jästsort (jag snart återkommer till) och 10 liter i ytterligare en hink som fick en liten del av en slurry BRY97 jag hade i kylen. Totalt fick jag med andra ord ihop 72 liter öl denna bryggning vilket jag behöver för att börja kunna komma ikapp med lagret inför vår/sommar. Finns det någon diagnos eller fobi mot att se för många tomma Corneliusfat? Tomkeggofobi?
Kylningen och en matta av humle
Eftersom jag hade i ganska mycket humle i koket så skedde det jag observerat fler gånger tidigare. Humlen lägger sig som en isolering i botten på bryggverket under kylningen, trots att bägge pumparna rör om vörten. Jag märker det tydligast eftersom det kan vara mycket varmt på undertill på bryggverket medan det bara 5 cm upp är runt 20-30°C. Enda sättet att komma åt det problemet vid stora mängder humle är att koka humlen i någon sorts behållare/påse vilket jag inte är så förtjust i, eller att försöka röra runt med något verktyg eller whirlpoola vid kylningen. Att det är ojämn temperatur blir problem för att kyla precis lagom länge. När temperatursensorn är begravd i humle och visar på fel temperatur måste jag förlita mig på en extern termometer. Men vad kommer den sammanslagna temperaturen i jäshinken bli när varmt och kallt blandat sig? Omöjligt att säga i förhand såklart. Just denna bryggning gick jag en hundpromenad under kylningen så vörten ner i hinken blev tillslut 6,8°C vilket var betydligt lägre än de 9-10°C jag planerat för. Jag flög blind och kunde inte kontrollmäta då en av mina billiga skräp-K-givare till den grymma Gresingertermometern gav upp under bryggningen av sidobatchen och jag inte hann ordna med en ny givare just där och då. Att kyla någon grad under önskad starttemp av jäsning är det klassiska tyska sättet att göra på men jag vill helst inte att vörtens och jästens temperatur ska skilja mer än en grad för att inte överraska jästen i onödan. Jäsningen kom igång bra ändå så det gjorde inget men en observation värd att lägga på minnet.
Skum
Första dryga 40 ”rena” litrarna tappade jag via kranen ner i mitt nya rostfria jäskärl. Det bildades en enorm mängd skum av detta förfarande så jag kunde inte syresätta vörten mer än vad som blev av höjdskillnaden. Skummet blev dessutom väldigt stabilt så det slutade med att jag fick slänga på locket, spraya med SaniClean och sen torka av både jäskärl och golv. Kanske skapar detta ett läge att utvärdera olika syresättningsmetoder framöver. Skulle det vara av intresse för er läsare?
Saccharolicious – West Coast
Som test och jämförelse med BRY97 jäste jag extrabatchen med den svensktillverkade jästen West Coast från tillverkarn Saccharolicious. Företaget drivs av den rutinerade bryggaren och hembryggaren Maarten Vanwildemeersch som dessutom är huvudbryggare på Uppsala Brygghus. West coast beskrivs av tillverkaren som ”Clean, versatile, ale yeast from the American West Coast. A given choice for hop-dominated ales like American pale ales or IPAs” medan återförsäljaren Humlegården skriver ”Jäser typiskt västkustskt med en ren, neutral ton. Framhäver humlekaraktären och även i viss utsträckning specialmalten. Kan producera viss citrusarom vid låg förjäsningstemperatur och är det givna valet för amerikansk pale ale, IPA och andra humledominerade öl.”. Detta gör West Coast för min del lämplig att jämföra med t.ex. BRY97 på torrjästsidan men kanske främst min gamle trotjänare San Diego Super WLP090 som jag dock inte har hemma för tillfället. Tidigare har Saccharolicious jäster enbart sålts på snedagar som kräver flerstegsodling men sen i sommras finns de även som större flytande mängd där en förpackning ska räcka till 20 l upp till 14°P (ca OG 1.056) utan förkultur. Med mina 1.045 på sidobatchen och en helt nylevererad förpackning jäst skippade jag förkultur denna gång och den hoppade igång ganska snabbt ändå. Förutom veteölsjäster rekommenderar jag dock förkultur på all flytande jäst för 20 l och uppåt för att säkerställa att jästen är pigg och fräsch kanske mer än att alltid öka på antalet celler. Jäsningen av huvudbatchen som fick lagerjäst i sig har jag en liten överraskning med vilket jag kommer berätta om i nästa inlägg!
Torsdag blir fredag
Sedan någon månad har antalet blogginlägg dels ökat men jag har även börjat publicera något lite längre varje torsdag vilket jag uppfattat som uppskattat hos er. En liten ändring jag vill göra är att skjuta på det till fredagar. Antalet produktionsdagar för min del ökar eftersom jag har lite sämre med tid att skriva på helgerna men den främsta vinsten med att publicera på fredagar är att hamna i rätt sinnesstämning. Torsdagar är jag fortfarande fokuserad i ”work mode” men framåt fredagen börjar friday-feelingen komma och vad passar då inte bättre än ett nytt inlägg? Fredag är nya torsdag med andra ord…
Detta är timern jag har på min doppvärmare. Den klarar de 3200 watt som behövs vilket man måste se upp med först!
Maltvägning med min gamla våg. Bagagevågen jag labbade med sist var jag inte sugen på att jiddra med.
Kylning av mäskvatten efter koket och innan Antioxin SBT tillsätts. Kalciumklorid tillsatte jag när vattnet var ganska varmt och en kemisk reaktion uppstod med kraftigt bubblande (i liten skala) vilket jag aldrig upplevt tidigare. I fortsättningen ska jag tillsätta salter före koket eller efter kylningen istället.
Nästan 13 kg malt denna gång.
Saltvägning och vägning av Antioxin SBT. I bakgrunden står min burk SMB (SodiumMetaBisulfate eller Natriummetabisulfit) som jag dock inte använder för stunden. Bägge innehåller sulfiter som reducerar syre med Antioxin SBT innehåller även gallotanniner och askorbinsyra (c-vitamin) vilket gör att jag totalt sätt kan använda lite mindre mängd sulfit. Campdentabletter eller Vinsvavla som det också kallas ibland är nästan samma sak men med kalium istället för natrium. Kalium sägs vara giftigt för jästen i större mängd.
Här är min DO-mätare jag mäter löst syre med, en Milwaukee MW 600. Lite knepig att ha att göra med och förfärligt dyr. Den har något högre noggrannhet än den populära Extech DO600 och var vid köptillfället lite billigare (rättare sagt mindre dyr). Det ska dock sägas att ingen DO-mätare tillförlitlig att mäta DO i mäsken med (enligt bla Bamforth) eftersom det pågår en rad kemiska reaktioner och det finns naturligt förekommande antioxidanter hos malten som gör mätningen skev. Man kan ha lågt DO-värde men ändå oxiderat sin vört t.ex. Men ett värde går ändå att få ut med mätaren för att kunna jämföra mellan olika bryggningar så det är ändå ett instrument värt att använda när man finslipar sin bryggmetod och letar svaga punkter. Det andra verktyget man kan använda är sulfatmätstickor som är ganska dyra även de och som jag inte hunnit skaffa eller labba med ännu.
Inmäskning dvs sänkning av maltröret.
Malten och maltröret på plats och extravattnet är på ingång.
Ganska tungt lyft att få upp kastrullen till position men smidigt sätt att kunna styra flödet på.
Inmäskad och omrörd. Lite skum men fortfarande skum…
BacBrewingfiltret på plats.
Standardfilter modell hårdare och gummilisten på plats.
Pinnen och min mutter jag använder istället för originalvingmuttern på plats och mängden vätska påfylld för att min mashcap ska kunna flyta.
Mashcap på plats och allt redo för mäskprogrammet.
Min nya basmalt Barke Pils som jag haft hemma några gånger tidigare. Förutom väldigt god smak är den något mörkare än vanliga pilsnermalten (uppåt 4.0 EBC) vilket gör den motsvarande en blandning av pils och pale.
MäskpH:t för dagen.
Första mätprovet som jag fångade genom att stoppa ner hela burken (en liten minimarmeladburk från en hotellfrukost i München) under ytan innan locket sattes på, sen kylde jag provet till rumstemperatur. Detta är det förkokta vattnet som jag ville mäta innan någon syreätare tillsattes.
Mätsonden ska röras försiktigt hela tiden för att ge rätt värde av någon anledning.
1.1 mg/L (samma som ppm) löst syre innan Antioxin SBT tillsattes vilket drar ner värdet till nära 0.0 men detta mätte jag inte just denna gång.
MäskDO vid start av alfaamylasrasten låg på 0,8 mg/l. Ett värde under 1.0 är att föredra medan runt 0,5 ger lite mer marginaler. Dit har jag dock inte nått med denna utrustning. Vanligt vatten (okokt och vid 20°C) har ca 8 ppm syre i sig som referens.
Mäskningen färdig.
Långsamt lyft upp till stödpinnarna så inget syre dras in underifrån.
Flytt av mäsken och maltröret till lilla kastrullen för lakning.
Lakningen ger en massa skum vilket jag inte vill ha i LoDO-batchen. I sidobatchen görs inga försök att stoppa syresättning mer än vid normal bryggning.
Jag hade ju två stora diskbänkar i bryggeriet men jag har sålt den ena. Jag fick ett mail från en kille som var på jakt efter en och jag insåg att jag inte behöver två utan att en vanlig bänk skulle ge mig lite med förvaringsutrymme. Sen är det ju kul att kunna glädja någon annan. Köparen brygger också på BM50 så den enorma diskhon kommer verkligen till nytta vilket är kul. Jag kommer på sikt skaffa någon annan lösning är den som är på bilden här men jag vet inte exakt hur ännu. Jag har några olika alternativ…
Tills vidare flyttade jag bardiskbordet till vänster och satte in en gammal skänk som skulle till soptippen.
Kylning av sidosatsen.
Kylningen blir inte så effektiv när bara halva spiralen är täckt av vätska dock.
Kylning av huvudsatsen. Kylspiralen täcks helt och hållet.
Här kyler jag med maschcap:en (mäskhätta eller mäsklock på svenska?) men spiralens in/ut-rör var något sneda vilket resulterade i en sned vinkel på mascap:en. Detta är åtgärdat delvis såhär efteråt.
Rengjord jästank.
Jästslurrys som ska till huvudsatsen.
Skumkronan på jästanken.
Den nya West Coast-jästen. Kul med svenskt!!
OG på 1.050 för huvudsatsen…
Receptet
| Pils 10 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 60.29 l
Total humle: 250 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Rostfri jäsning
Jag har en längre tid varit på gång att gå över till rostfri jäsning. Dels för att stål klarar lite tuffare tag men kanske mest för att det inte släpper igenom syre som mycket plast gör. Att rostfri jäsning inte kräver mörker kanske gläder någon annan än mig eftersom jag ändå jäser i kylskåp men även det är ett plus. På minussidan står att det inte går att se hur det står till där inne, de är dyra och finns i lite udda storlekar. Jag skaffade mig Speidels rostfria 95l-jäskärl för över två år sedan men har bara använt den en gång eftersom den inte går in i mitt kylskåp och något större kylskåp har jag inte lyckats få tag i. Speidel har även en mindre rostfritt jäskärl på 45l vilken jag tyckt varit för precis lite för liten men sen slog det mig att jag kunde räkna på hur mycket den faktiskt rymmer, inte vad som står tryckt på eller kommuniceras av tillverkaren (Precis som att BM 50 rymmer 84,5 liter). Radien X radien X Pi X höjden gav då 49,1 liter vilket skulle kunna fungera eftersom jag nyligen gått över till separera druv helt. Att ha helt ren vört i jäsningen innebär att det enbart är mängden motsvarande drygt två fat plus jäst som ska rymmas i min primära jästank och inte de 50-55 (ibland 60) liter som jag jäst innan. Jag tar hand om den “smutsiga” vörten också, antingen får den bli förkultursvört och sparas då i petflaskor i frysen, eller så fyller jag på min solera med suröl eller slutligen kan den få hamna i en vanlig plastjäshink ihop med lite alejäst. Den storlek jag behöver är med andra ord 19+19+2 dvs 40 liter och med 9 liter “headspace”, dvs utrymmet för kreusenskummet, fungerar detta kärl för mina lagerjäsningar. Alejäst och framförallt veteölsjäst behöver mer utrymme så de kommer jag jäsa på annat sätt.
Koniska jästankar
Speidel har precis som en del andra tillverkare, t.ex. Blichmann, SS Brewtech och Grainfather, även koniska jäskärl som blivit väldigt populära bland hembryggare på sistone och som även jag sneglat på. För min del, eftersom jag planerar att inte ha någon druv i jäsningen framöver, fyller konan ingen direkt funktion då jag inte har någon druv att dumpa den vägen. Och eftersom jag flyttar grönölen med extrakt kvar, innan det jäst färdigt, för att spunda/kolsyrejäsa i corneliusfat har jag inte heller någon jäst att dumpa vilket vissa vill göra med hjälp av sina koniska jäskärl. Just jästdumpning bör man vara försiktig med eftersom det uppstår ett tomrum som gärna suger ner syre och därmed kraftigt oxiderar ölet. Detta kan man komma runt genom att koppla på ett lätt övertryck med kolsyra först, ifall ens koniska kärl klarar tryck. Koniska rostfria jästankar kan alltså vara attraktivt för vissa bryggare beroende på brygg/jäsmetod men för mig har det inga tydliga fördelar mot den klassiska “hinkformen” mer än att det ser ballt ut. Förutom brist på fördelar finns däremot några nackdelar med de koniska kärlen; de är dyra men främst ganska otympliga vilket försvårar hantering och disk. Ska man låta sin jästank stå på samma plats hela tiden måste man ha en portabel cip-station men även en pump för att flytta vörten från bryggverket till jäsningen. Självklart problem som inte är så svåra att lösa för den som vill gå den vägen men inte med i min planering just nu iallafall.
Egenskaper jag önskar hos en jästank
Som sammanfattning av styckena ovan vill jag ha utrymme för två fat, jästslurry och headspace ovanför vilket ger mig en storlek på 50-70 liter. Jag vill att den ska rymmas i ett vanligt kylskåp men även vara någorlunda smidig att flytta runt och diska. Materialmässigt är det såklart rostfritt stål av mycket hög kvalité som gäller men även att fogar och genomföringar är välgjorda så det varken fastnar smuts eller kan uppstå rostangrepp. Med en hög ytfinish är min förhoppning att jag ska kunna rengöra enbart med hjälp av Mark’s Kegwasher och spraykula, dvs. helt utan mekanisk rengöring med svamp eller diskborste. Detta för att inte skapa smårepor som i längden kan ge utrymme för bakterier, vildjäst och andra infektioner. På tal om genomföringar så ska kranen vara liten så det inte står en massa vört i den i onödan samt lätt att demontera för rejäl rengöring och desinficering. Genomföringen vill jag helst ha svetsad så jag slipper ha en gummipackning inne i jäsningen med en mutter likt många plastjäshinkar har. Helst vill jag att jästanken ska klara ett litet övertryck eftersom jag vill kunna koppla en slang från toppen av jästanken till ett corneliusfat för att låta jäsningens koldioxid ersätta syret helt och hållet (mer info om denna metod kommer framöver). Packningen till locket på jästanken ska helst vara i nitril eller annat syreresistent material då silikon släpper igenom väldigt mycket syre.
Detta gjorde att mitt val föll på Speidels 45 l-tunna (som rymmer 49,6 liter 20°c vatten, kanske t.om. 50 l med ytspänning) då den uppfyller de flesta av mina önskemål. Det går ju inte få allt här i världen och just packningen på Speideltunnan är av silikon men eftersom jag hela tiden har en aktiv jäsning så borde problemet med inträngade syre inte hinna bli ett problem för mig. Ska man däremot långlagra sin öl på jästank kan det vara en idé att se över denna svaghet som även andra tillverkare dras med.
Omdöme och kommentar
Speideltunnan är oerhört lik Braumeister 20 och eventuellt är det exakt samma grundmaterial/tunna till de bägge fast där bryggverket får ett par ben ditsvetsade. Packningen till ventilationshuvan för BM20 är dessutom exakt samma som till jästanken så diametern på bägge är identisk. Jästanken har även samma rejäla handtag vilket underlättar hanteringen en hel del. Öppningen till vattenlåset/jäsrör är väldigt stor och kräver en rejäl gummipackning. De vanliga klassiska små jäsrören går också de att använda, om man bara borrar ett hål i plastlocket. Speidels jäsrör är stort men har en fördel att det är lätt att rengöra och det rymmer dessutom mycket mer Saniclean/Starsan och drabbas inte av baksug på samma sätt som de klassiska (för de som kallkrashar). Enligt tillverkaren är inte jästanken avsedd för tryck men jag skulle bli förvånad om det inte klarar någon tiondels bar eller mer. Någon kolsyrejäsning på 1-2 bar avråder jag dock från helt men här får man testa lite på egen risk helt enkelt. Locket känns i tunnaste laget för trycksättning. Jag tycker jästanken ser väldigt fin ut och tror det kommer passa bra för mina behov men jag behöver använda den ganska många gånger innan jag kan göra en ordentlig utvärdering.
Speidels rostfria jäskärl finns hos Humlegården och kostar 2190 kr.
Tappkranen kostar 349 kr och Jäsröret med tillhörande propp 49 kr.
Data
Material: 1.4301, AISI 304
Yttermått från tillverkaren: 35x55cm
Vikt 6kg
Innermått 35×51 cm (mätt av mig).
r^2*Pi*höjden ger 49,1 liter vätskevolym
Volymer:
20,5 cm höjd från botten motsvarar ett 19-fat
41 cm höjd från botten motsvarar två fat. Motsvarar ca 10 cm från toppen.
1 cm = 0,962 liter.
1,04 cm = 1 liter
2 fat och 10l är max vad som rymms smidigt, dvs 48l.
49,6 l nästan helfull.
Inplastad från fabrik men locket vänt och tappkranen löst monterad. Tappkranen är tillbehör och ingår inte i jästanken. Gängan på jästanken är 3/4″ BSP så en rad olika kranar går att sätta dit.
Detta är den senaste varianten av Speidels kran som har hack i pipen så slangar sitter fast bättre. I övrigt är det samma enkla design som är väldigt lätt att både ta bort och demontera till smådelar för rengöring.
45=50
Svarta knoppen som är handtaget till locket.
Här är öppningen för vattenlås. Som ni ser är det en packning i locket så efter jäsning kan man skruva på locket igen. Eller om man använder tunnan till annat än jäsning såklart, t.ex. förvaring av malt.
Vattenlåset och gummipluggen. Strecket 1/3-del upp på vita plastbiten är fyllnadsgraden för desinficeringsmedel.
Insidan av vattenlåset. Lite väl kort skärpedjup på denna bild men ni fattar hur det ser ut.
Rejäla handtag av samma stil som Braumeister. Det är dock oklart hur mycket vikt de är designade för att klara.
Locket består av flera delar där det är metalldisken, en silikonpackning och sedan det kraftfulla spännbandet.
Insidan av jästanken.
Svetsskarven som ser fin ut.
Genomföringen som är svetsad.
Detta är vätskenivån när jag fyllt två 19 l Corneliusfat till ytspänning och hällt i.
Ca 10 cm headspace.
Med en rejäl jästslurry och vört och diverse svinn i form av provtagningar (totalt 2,5 liter) återstår dryga 5 cm vilket är lite snålt för en alejäst men räcker till lagerjäst. Jag behöver dock inte gå riktigt ända hit.
48 liter.
49,6 liter.
Mark’s Kegwasher med spraybollen monterad.
Helt okej höjd!
Sladden drar man genom öppningen för vattenlåset/locket.
En liten plastpåse förhindrar all PBW att komma ut.
Tre av de fyra olika storlekar som finns av detta jäskärl.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Mark’s Bottle Washer
För en tid sedan skaffade jag mig Mark’s Kegwasher (som jag testat här) för att tvätta både Corneliusfat men även jäshinkar/jästankar. Som tillbehör till Kegwashern finns även en flasktvätt; Marks Bottle washer, som man lägger ovanpå fatttvätten. (Det är alltså ett tillbehör och inte en stand alone-produkt så ingen blir lurad här, man måste ha Kegwashern först). Förutom suröl tappade jag förr all min öl på fat då jag brygger mellan 40-60 liter åt gången och flytt till fat är så pass enkelt. På senare tid har jag dock upplevt att mina veteöl blir 2-3 snäpp vassare på flaska än på fat så på senare tid har mina patentkorksflaskor åkt fram igen. Just patentkorksflaskor och dess stora packningar släpper tyvärr inte mer syre än vanliga kapsyler (som också släpper in syre förvisso) men det skiter jag i! Dels vill jag dricka mina veteöl riktigt färska men sen är det även något lite magiskt (kanske mest nostalgiskt) med patentkorksflaskorna och det karaktäristiska ”poffet” som fortfarande känns härligt. Flaskorna är dessutom så pass tjocka att upp till 6-7 volymer CO2 inte ska vara något problem och just veteöl låter jag kolsyrejäsa ganska rejält. Själva flaskningen är svår för mig att förenkla mer än jag redan gjort men diskningen av flaskorna får gärna underlättas och det är där som bottlewashern kommer in i matchen såklart.
Jag har sedan tidigare ett flasktvättarmunstycke som man skruvar fast direkt på kökskranen och den spolar ut smuts bra men kanske främst den synliga smutsen. Sen har jag även flasksköljaren (röda bunken med plastpip) och det går förvisso spola PBW med den men kontakttiden blir kort och att köra fem-sex backar blir snabbt långtråkigt när de först ska rengöras, sen sköljas med vatten och slutligen köras ytterligare en omgång med Saniclean. Att dränka flaskorna helt i PBW fungerar okej (och det gör jag ibland) men mycket PBW går åt och själva cirkuleringen av PBW är ju minimal under själva rengöringstiden så hur effektivt det är vet jag inte. Även här är det lite meckigt med sex backar som ska dränkas och tömmas då jag inte orkar göra flaska för flaska.
Mark’s Bottle Washer
Mackans flasktvätt spolar rent 8 flaskor åt gången men de två medföljande ”backarna” rymmer 2*15 flaskor per laddning så tanken är att man sätter halva backen på rengöring och sedan vänder 180 grader efter en tid samtidigt som man laddar en ny omgång flaskor i nästa back medan den första tvättas. Sen byter man back och gör samma procedur igen. 30 flaskor blir då rengjorda på fyra moment och på så sätt ska man snabbt kunna beta av en större laddning flaskor om de inte är allt för smutsiga och PBW:n inte sjunker för mycket i temperatur. Flasktvätten sätts ovanpå fattvättbaljan för smidighets skull så rengöringsvätskan återförs till pumpen men det är egentligen bara själva pumpen från Keg Washern som är aktiv från just det kittet.
Montering
Kartongen som Bottle Washern kom i innehöll mängder med delar; skruvar, muttrar, packningar och små samt större plastdelar. Instruktionen som följde med för montering var helt okej och det var inte speciellt svårt att montera ihop den. Lite knöligt var det däremot att få på den märkliga packningen som ska vara mellan de två blomformade (eller spindelformade kanske) delarna som fördelar vattnet till de åtta munstyckena. Packningen har nämligen samma form som spindeln och det var inte direkt självklart hur den skulle passa in och vilken del som var upp och vilken som var ner. När väl packningen var på plats skulle 11 skruvar med respektive vingmutter skruvas igenom för att hålla ihop delarna. Några minuters arbetsinsats är inget att tala om egentligen men själva konstruktionen här kunde gott och väl varit helt gjuten i plast istället. Jag antar att tanken är att man ska kunna ta isär och diska insidan men den sköljs ju regelbundet med PBW så jag tvekar på att speciellt många kommer göra det. Och med tanke på antalet skruvar så borde det i så fall ha varit ett snäpp-lås istället, ingen orkar väl skruva isär den här mackapären när den väl är monterad? Dessutom har varje pip sin egen packning, även här kunde det varit gjutet eller åtminstone limmat. Droppbrickan och de två backarna var desto lättare att montera och här fyllde den IKEA-inspirerade leveranslösningen en funktion för att spara plats, något som spindeln knappast gjorde.
Användandet
Spindeln med munstyckena som ska in i flaskorna monteras direkt på pumpen via en 1/2″ rörgänga. Sen placeras de i två skåror i ”dropp-brickan” som man sätter i baljan till Kegwashern. Sen fyller man backarna med flaskor och lyfter ner sin back med flaskor där dryga hälften får var sin pip (15/2=7,5 så mittenflaskan blir väldigt rengjord). Enkelt handhavande och ganska självklart, passformen är dessutom väldigt bra. Själva ”spindeln” sväljer ganska mycket vatten innan det bildas övertryck så det behövs mer total mängd rengöringsvätska (vatten/PBW) än när man annars tvättar fat. Fyller man inte tillräckligt blir strålarna annars för klena och når inte upp i flaskornas bottnar ordentligt (se filmen nedan). Strålarna ska helst nå 10-20 cm ovanför flaskorna, annars har pumpen sugit in luft. När väl vätskenivån är tillräcklig däremot så blir pumpen tystare och trycket ökar markant. Stäng av pumpen när du ska rotera backen eller byta back, annars blir det blött!
Omdöme
Det är lite synd att Mark’s Bottle Washer bara gör rent 8 flaskor åt gången men här är det pumpens styrka som är den självklara begränsningen, annars hade 15 flaskor rent utrymmesmässigt inte varit något problem. Monteringen var inte självklar men tog mindre än de 15 minuterna som monteringsanvisningen utlovade, medelbetyg med andra ord. Konstruktionen är hyffsad men jag hade gärna sett att spindeln vore helt gjuten i plast och inte bestå av 35 delar. Trycket på strålarna tycker jag är helt okej och jag kommer definitivt använda Marks Bottle washer till mina flaskor framöver. Lite synd för just min del är att korken till patentkorksflaskorna ställer till det med placeringen i backen. Flaskorna når inte ner riktigt så långt som jag skulle önska. Mark’s Bottle Washer får slutligen rekommendationen ”köp” för de som både tappar på fat och på flaska (som jag). Tappar man enbart på flaska blir priskombinationen av både Kegwashern och BottleWashern lite väl hög så där kanske man ska fundera ett varv till.
Mark’s finns hos Humlegården och kostar 995 kr.
Allt som ingick i kartongen, IKEA-style.
Här ser ni den spännande packningen till höger. Inte helt självklart vad som är upp, ner, vänster, 45° höger eller bakochfram.
Plastdelar…
Det jag kallar droppbrickan, närmsta kopplingen mellan Kegwashern och Bottlewashern.
Spindeln färdigmonterad med alla pipar uppåt.
Undersidan av spindeln med alla vingmuttrar och 1/2″-kopplingen till pumpen. Klockan 9 och 3 ser ni skårorna som ska glida ner i droppbrickan för stabilitet.
En av två ”backar”. Flaskorna når inte underlaget så om man kör med Saniclean efteråt kan flaskorna stå och rinna av utan behov av flaskträd eller andra lösningar.
Spindeln monterad på pumpen.
Droppbrickan på Kegwashern.
Allt på plats, redo för backen med flaskor.
Vy från sidan.
Bottle Washern i sin helhet utan flaskor.
För min testomgång testade jag följande flaskor: 650cl ”Bomber” som tvätten är designad för, 33cl Longneck, 50cl Patentkorkflaska och 50cl Veteölsflaska.
Här ser ni hur bygeln sätter stopp för flaskan.
Här suger pumpen lite luft och strålen är därför för klen och pulserande.
Här är pumpen maxad med vätska och strålen betydligt högre.
För extra stabilitet kan man spänna fast de två komponenterna med två medföljande ståltrådar, det är dock inget krav.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pils 9
Första bryggningen för i år blev sen. Min dröm är att brygga två gånger i månaden men det blir sällan eller aldrig så i denna period av mitt liv. Jag är inne i en period där jag pendlar mellan helles, veteöl, välhumlad lager och tysk pilsner eftersom jag är väldigt fokuserad på bryggtekniken och metoden. Just denna bryggning har högerbenet i pilsnerhinken men fokus är inte på receptet denna gång.
Min förra pilsnerbryggning fick jag en hel del vört över som jag hällde i en egen hink med den enda torrjäst jag hade hemma för stunden, EC-1118 dvs. en vinjäst. Jag tycker det är synd att hälla 10l vört i vasken och med mindre corneliusfat på 10l i arsenalen är det inte ens jobbigt att experimentera lite, bära eller brista. Vörten jäste på bra i 18c omgivande temperatur och efter lite lagring runt 0c några veckor fick den flytta upp i kegeratorn. Döm om min förvåning när det ur kranen tittar ut en ganska trevlig och kristallblank saison! Kryddiga fenoler som blandar svart- och vitpeppar med citron och lite koriander tillsammans med en elegant pilsnermalt! Jäst är en spännande organism minst sagt. EC-1118 är en s.k. Killer yeast, dvs den är aggressiv mot andra jäststammar och används ofta vid avstannad jäsning vilket är anledning till att jag hade den i kylen, min fläderchampagne jag satte i somras ville inte jäsa torrt och behövde boostas. Till denna bryggning var inte heller jästen i primär fokus som sagt utan riktningen var satt på bryggteknik och metod, men vi tar det i kronologisk ordning;
Vattnet
Vattnet till denna pils bestod av 2/3-delar RO-vatten. Mitt RO-filter är ganska långsamt så jag hann helt enkelt inte samla ihop mer innan det var dags att börja brygga. Jag hann inte heller räkna ut saltmängderna på motsvarande vattenblandning exakt så det fick bli en höftning. Nytt för dagen var 2 gram NaCl för att eventuellt få lite rundare smak ihop med kloriden från kalciumklorid. Jag siktade på 50ppm (mg/l) Kalcium ifall jag inte hade blandat bryggvattnet med kranvatten, så jag fick säkert en nivå närmare 65-70 då mitt kranvatten redan har runt 29 ppm i sig. Tidigare har jag försökt nå minst 100 ppm kalcium för alla stilar men jag tror lite mindre räcker för att få glädje av dess egenskaper, framförallt i pilsner och helles.
Maltvägning
Jag köpte en köksvåg modell större för ett år sen och den fungerar fortfarande bra men jag hittar ingen bra skål att väga i som ger rätt viktresultat. Hela vitsen men nya vågen var att kunna väga upp mot 10 kilo åt gången men det har inte blivit riktigt så då mätbrickan på vågen är för liten. I samband med en av mina flygresor (med lite för många öl i bagaget hem) slogs jag av tanken att en bagagevåg kunde vara bra att ha ibland och kanske t.om. väga malt med. Planen var (är fortfarande) att kunna väga upp all malt direkt i den jäshink jag sen ställer inne i min kross-station. Med en kedja i taket kan bagagevågen vara länken till hinken och jag kan hälla upp basmalt lägre än midjehöjd direkt från 25kg-påsen.
Jag har inte hunnit jämföra kilo för kilo mot en bättre våg ännu och någon speciell kalibrering är det inte tal om heller för det priset. First things first som det heter, och initiala problemet med vågen var en störig ”hold-funktion” som pausade vägningen om ingen förändring skedde på någon sekund, ungefär som en digital personvåg som “låser in” ett mätvärde. ”Lock” gick att klicka bort så vågen startade igen (för att sen låsa värdet) men ändå en riktigt störig funktion som gjorde att jag fick plocka i och ur malt tills det var hyffsat nära önskad mängd. Inget för mindre satser eller precision med carafa direkt… Vad får just denna bagagevåg för betyg då? För mina behov ger jag den knappa två maltkorn av fem möjliga. Några större rekommendationer vill jag alltså inte ge, om ni inte ska väga resväskor dvs. Jag ska ge den en sista chans men magkänslan säger att den framöver kommer få bo bredvid passet och inte bredvid maltkrossen…
Skopa för skopa
En till utrustningsnyhet i bryggeriet i samband med maltvägningen är en rostfri skopa istället för mitt gamla öskar för roddbåtar i orange plast. Den nya rostfria är en rundad modell i lösgodisplock-stil och med hyfsat handtag. Jag hade dock önskat mig en storlek större för de maltmängder runt 11-13 kilo jag brygger med, eller främst är det ju specialmalterna som jag plockar på detta sätt och basmalten ska ösas ner direkt från påsen. Självklart har även denna produktnyhet absolut noll med ölets smak att göra men jag vill på sikt byta ut så mycket plast mot rostfritt som möjligt och just båttillbehör får mig att tänka på bottenlack och bly. Finns i olika storlekar hos resturangutrustningsbutikerna men jag har sett ett gäng även på Tradera.
Krossning & inmäskning
Krossningen gick som en dans även denna gång med ett perfekt krossresultat. Ingen förfuktning av malten då jag tycker att de tre valsarna gör ett mer än tillräckligt bra jobb ändå. Hela och fina skal med pyttesmå pärlsockerliknande kärnor med 0,8 mm krossgrad. Min gamla mäskpaddel i trä är lite för klumpig för Braumeisterns smala maltrör med mittpinne i så jag har även köpt en klassisk hembryggarpaddel fast i rostfritt. Fin finish men pinnen eller skaftet att hålla i är i minsta laget för att få bra grepp och utväxling. Den känns lite tunn, klen och larvig, framförallt jämfört med min första mäskpaddel som mer påminner om något till en kajak…
LoDO
Som jag skrev om för några inlägg sedan kommer jag lägga mycket fokus på bryggmetod det här året. Det handlar om att förfina och förbättra samtliga steg (t.ex. optimerad krossning, enklare rengöring, piggare jäst) med specialfokus på syrereducering eller t.om. bryggning som de största kommersiella bryggerierna gör med lägre löst syre i vätska genom hela processen förutom före jästpitch – LoDO eller Low Dissolved Oxygen som jag skrivit om för 1,5 år sedan.
Detaljer kring allt mitt syrereducerande i alla steg och varför jag gör som jag gör blir för stort område att behandla i en och samma redan långa bloggpost så jag får sprida ut det lite allt eftersom men primärt fokus är på de mest eleganta och delikata maltsmakerna samt längre hållbarhet. Här är kortfattat vad jag gjorde för att hålla syrenivån under 1.0 PPM under bryggningen:
För att reducera syret i bryggvattnet förkokade jag det i ca 5 minuter innan jag kylde det till 62°C med min flytande mashcap på, för att inte exponera vattenytan mot syre, och 3 gram Antioxin SBT vilket dels reducerar syret i vattnet ytterligare men även senare vid mäskningen genom de sulfiter som följer med. Malten hällde jag i maltröret när det vilade på pinnarna ovanför bryggverket för att sedan sakta sänka ner maltröret med hjälp av taljan. Detta ger samma resultat som underlet, dvs att ha i malten först och sedan fylla på med mäskvatten underifrån sakta. Malten måste dock röras om ordentligt ändå men utan att skum bildas och här måste jag förbättra min process ytterligare och öva, öva, öva. Jag fick knappt något skum alls denna gång men jag tror omrörningen inte blev tillräcklig då utbytet av malten blev i lägsta laget, framför allt ihop med skippad lakning (lågt mäskutbyte eller mäskeffektivitet). Efter mäskningen tog jag försiktigt ut maltröret och satte i doppvärmaren och ovanpå det min flytande mashcap igen. Vid en lyckad mäskning ska det inte lukta malt eller vört i bryggeriet utan de aromerna ska vara kvar i bryggverket.
Koket var det inget speciellt med förutom en pHjustering mot slutet (mer om det senare) men efter själva koket ville jag ha ner mashcapen igen för att kunna kyla och sedimentera en längre tid än jag tidigare kört med utan att riskera varken infektioner eller syresättning innan jästen tillsatts. Detta för att få ner temperaturen till pitch 10°C men även sedimentera ännu mer än tidigare så jag får helt druvfri vört i jäsningen eftersom druv påskyndar åldringsprocessen via fettsyror, ger en långsammare start av jäsningen då jästen ”coatas” av druvet och slutligen inte lika ren jäst att skörda. Vid kylningen fick jag dock problem med att min kylspirals ståltråd som håller ihop hela skapelsen står upp över ytan likt ett brett Y, så mash cap:en flöt inte på vätska utan vilade på spiralen istället. En mätmiss jag inte räknat med. Inte så mycket jag kunde göra i det läget när spiralen redan var i men såhär efter bryggningen har jag modifierat ståltråden och bundit ner spiralen några centimetrar. Bättre lycka nästa gång. Vörten blev iallafall 10°C även om det var varmare i botten på bryggverket trots initial kylning med pumparna, ett problem som kan uppstå med mycket humle i koket. Kristallklar vört i jäshinken fick jag också men det innebär svinn:
Överbliven vört kan också bli öl
Eftersom det inte går att laka så enkelt i hembryggarmiljö utan att tillföra syre så lät jag bli det, eller inte. Det finns ju en massa godsaker kvar i malten precis som vid BIAB-bryggning vilket ger utrymme för laking och dessutom, eftersom jag vill ha helt genomskinlig vört i jäshinken (vilket inte går genom att sila genom saftsil eller liknande) så får jag ganska mycket överbliven vört efter koket. Därför lakade (sköljde) jag maltröret ovanför en annan kastrull vid sidan av där jag kokade den lakade vörten ihop med lite Magnumhumle innan jag kylde den och silade i saftsil tillsammans med den stora satsens druv- och humlesoppa. Jag fick ihop 20 liter totalt i jäshink och denna så kallade ”slaskvört” fick en rehydrerad påse BRY-97. Jag mätte aldrig någon OG på den vörten men skulle gissa på ca 1.043. Redan efter en vecka står den på fat och smakar faktiskt ganska gott med en påtaglig humlearom ihop med helt okej pilsnermaltsmaker. Någon lagring får inte detta fat i brist på utrymme men tanken är att denna typ av sidobatch kan vara något av en kellerbier.
CIP och diskning
Efter bryggningen sköljde jag ur bryggverket snabbt med duschmunstycket och ut genom min bottenventil jag kompletterat Braumeistern med. Sen hällde jag i varmvatten så det täckte värmeelementen plus lite extra för säkerhets skull. För rengöring hällde jag i 2 matskedar PBW och satte ner min Marks Kegwasher-pump med spraybollmunstycket på. Sladden drog jag genom huvan och tätade med den tunna handske jag haft på mig vid jästhanteringen. 30 minuter senare var bryggverket helt rengjort utan att behövt skrubba något utöver det snabba drag runt värmeelementen som alltid behöver en mekanisk omgång. Mycket smidigt med CIP måste jag säga! Min nya CIP-pump av 400-watts-modell som jag tänkt använda till detta är alldeles för hög (lång pinne) i nuvarande form men det blev rent även med den betydligt klenare kegwasherpumpen.
Bagagevågen och jäshinken jag tänkt väga malt i.
Bakgrundsbelyst och tydlig display.
Ni ser högt upp till höger, ”lock”. Den lilla detaljen sabbade allt för mig.
Att väga malt känns numera lite som att köpa lösgodis.
Krossning
Okrossad malt (onödig kommentar jag vet).
Min Dymo höll inte ens en hel rulle och Claes Ohlson ville inte sälja en ny till mig. ”De är lika dåliga allihop. Jag tror Dymo gör dåliga analoga produkter med flit för att alla ska köpa de nya dyrare digitala”. Jag fick pengarna tillbaka även på de extrarullar jag köpte som jag inte tog med tillbaka. Bilden föreställer saltvägning för övrigt.
Här är min aktiva syreätare Antioxin SBT som består av KaMeta, Askorbinsyra och Gallotanniner. Denna produkt finns inte att köpa hos hembryggarbutikerna men NaMeta (SodiumMetaBiSulfite- SMB) finns i form av Campden-tabletter. Dosering är helt beroende på hur mycket sulfiter ens bryggmetod konsumerar och jag rekommenderar väldigt starkt att läsa på ordentligt innan ni börja experimentera med dessa kemikalier!
Förkokning av vatten. Allt får inte plats vid inmäskningen så jag är tvungen att flytta ca 10 liter till en annan kastrull och återföra det senare.
Kylning av vattnet till inmäskningstemperatur. Här ser ni min mashcap som är ett stålfat jag borrat hål i så mittpinnen inte hindrar flytandet.
För att fortfarande flyta kan det ju inte vara hål i botten, så därför har jag satt ett 1/2″ gängat rör med muttrar och packningar på bägge sidor.
Här hänger maltröret i väntan på att fyllas med malt.
Eftersom vattennivån fortfarande är över filtret så tömmer jag ut lite till en kastrull först. Inte optimalt men jag orkar inte förkoka vatten på två ställen utan allt kokas först i bryggverket.
Flytten sker via slang och i den bästa av världar skulle jag ha en mash cap även här.
Dagens kross-resultat.
En så kallad ”stimmungsbild”.
Malten i hälld och kroken i taken ska snart sänka ner maltröret.
Här är malten och röret helt nere i botten. Optimalt resultat är att ingen malt flyter men då bör man nästan ha purgeat malten med CO2 eller kväve.
Här hänger min nya mäskpaddel. (se nästa bild)
Här är resultatet efter omrörningen. Lite skum på ytan tyvärr men väldigt mycket bättre än jag lyckats med tidigare.
Inmäskad, omrörd och på med alla filter. Här flyter mash-capen på ytan.
Efter mäskningen. Det är verkligen på marginalerna att det här går!
Vörten efter att mäskningen är färdig och i väntan på att maltröret ska avlägsnas. Kolla in den genomskinligheten!!
Lite skum som bildats under mäskningen vilket jag helst vill reducera till noll.
Med några minusgrader ute ville ångan från koket vandra tillbaka in igen och även smita under huvan. Jag kan inte koka med huva lagd på bryggverket för då kokar det för intensivt, annars hade den ångan inte varit något problem denna bryggning. I vanliga fall har jag ingen ånga alls från bryggningen.
Kylning av sidobatchen som jag tyvärr inte tog några bilder på när den ”lakades till”
Mjölksyra för tillsats när 10 min återstår av koket så pH justeras till 5.1, något som ger bättre utfällning av proteiner.
Kylning av huvudbatchen.
Den kylda extravörten i väntan på att bottensatsen från huvudsatsen ska bli redo för filtrering.
Jag har fått en omgång med engångshandskar som jag testar. Just detta är Ecoshield och de var sköna.
Är det Kermit?
Eller kanske Hulken?
Min förkultur som odlats i två steg för att klara av 45 liter lagerjäst på 10°C. Helst skulle jag haft lite mer jäst men min vört i frysen var slut så jag kunde inte odla mer.
Vört på väg till jäshink och syresättning.
Jag skrev saftsil innan men jag silar bort humle och druv med min BIAB-påse (som jag kokt) istället vilket går lite snabbare då den rymmer mer.
Tänk om man hade en liten miniatyr-KegWasher till E-kolvar. Fast att fylla med PBW går ju det med. Fast inte lika coolt =)
Problemet med min nya CIP-pump är att höjden för att rengöra fat inte är optimal för bryggverkets rengöring.
Pumpen får förvisso plats på botten så kanske att jag ska kapa röret lite istället. Jag har inte bestämt mig ännu.
Med Kegwasherpumpen blev nivån perfekt men den sprutar ju inte lika häftigt…
| Pils 9 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kokvolym: 64.72 l
Total humle: 400 g
|
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Skansenbryggarna 2017 Reunion
Precis som förra året hölls återträffen för Skansenbryggarna i Bagarmossen i den Twin Peaks-inspirerade samlingslokalen. Vårt lag var representerade av mig, Jonas och Daniel eftersom gästspelaren Malin var bokad på annat tyvärr.
Ölet vi bryggde på Skansen och tävlade med var en Strong ale vilket är en ölstil mellan apa och ipa, dvs. mycket humle och lite högre alkoholhalt. Dale’s pale ale är den mest kommersiellt kända ölen i denna stil och det var min version av det receptet (som även återfinns i boken) vi bryggde.
Eftersom vi bryggde första julmarknadshelgen i slutet av november hade vårt öl sin peak någonstans runt nyår. Vid tävlingen var det fortfarande väldigt rensmakande och kristallblankt men den humlebomb den levererade vid nyår var nedtonad. En fin maltighet hade istället kommit fram men ölet drog lite åt det beska hållet från att det tidigare fanns en fruktighet som balanserade det. Trots att vårt bidrag förvarats i 0c fram till tävling hade humlesmaken med andra ord flytt stan…
Att det överhuvudtaget blir drickbar öl med utrustningen vi använder på Skansen är fantastiskt. Vi värmer vatten (som vi burit från andra sidan Skansen) över öppen eld och sköljer ur träbaljan vi ska mäska i så den inte ska läcka som ett såll. Sen trär vi juteväv (julklapps-säck) i baljan och fyller med vatten och malt. Eftersom vi visar mäsken för besökare en massa gånger så tappar vi mycket i temperatur, det är ju minusgrader ute och blåsigt på Skansenberget. Därför måste vi fylla på med kokande vatten hela tiden. Recirkuleringen (vorlauf) och avtappning till kok-kitteln styrs genom ett hål med en pinne i, inga tappkranar här inte! Koket sker över öppen eld vilken är svår att styra till lagom kokintensitet. Samtidigt ska vi prata med besökare och skänka ut lättöl. Inte optimala förhållanden för ölet men väldigt roligt för oss och för besökarna.
Efter vinsten förra året och med en så pass rensmakande öl att tävla med i år (all Skansenöl brukar smaka mer eller mindre rök) trodde vi att vi skulle ha bra chanser i tävlingen och även om många tog ett stort glas av vår öl till maten räckte det inte riktigt denna gång utan vi slutade på en fjärdeplats med en knapp poäng efter trean. Vann gjorde en god suröl som var bryggd året dessförinnan, eftersom en surisjäsning inte hinner bli färdig på sex veckor. Till nästa Skansenbryggning ska vi kanske anpassa val av ölsort till vilken slot vi får eftersom vi, likt surölet, inte hamnade rätt i jäsning/lagring för en humlestinn öl bryggd med maximal syreexponering vilket Skansen bjuder på. Återträffen var som alltid mycket trevlig med trevliga och intressanta diskussioner och mycket god mat. Vi laddar redan för en ny omgång ”känner du Lotta min vän”…
Vårt bidrag
Min enkla snabblösning för att kunna ha en tappkran istället för picninckranen.
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Reportage i Scanias personaltidning Inside
Scanias personaltidning tyckte att min kommande bok och mitt bryggande var spännande att skriva om så här kan ni få läsa det reportaget. Ni som följt bloggen en längre tid kommer kanske haka upp sig på några faktafel, kronologiska felaktigheter och att det kan verka som att boken skrevs ihop på en långflygning. Det var oerhört mycket mer jobb inblandat än så kan jag lova men ni vet hur saker kan bli lite tillspetsade i journalistik.
Om ni undrar vad som händer med utseendet på bloggen (både text och bild) så kommer det vara lite skakigt närmsta tiden. Jag får just nu hjälp med att justera temat/CSS:en lite med sikte på bättre läsbarhet genom att minska mängden text per rad. Lyckas vi inte få till det kommer jag kanske byta utseende helt och hållet!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Stegen framåt
Det har blivit dags för nästa fas i mitt ölbryggande (och för bloggen); att ta sikte mot en högre nivå. Jag har känt en längre tid att utvecklingen av kvalitén på mina öl stagnerat men att det fortfarande finns utrymme för förbättringar, både på varma och kalla sidan. Där jag tidigare i mitt bryggande haft som mål ”att göra lika bra öl som hantverksbryggerierna på Systembolaget” vill jag nu ta sikte mot de absolut tekniskt bästa bryggerierna i världen. Om det ens är möjligt att i hemmamiljö nå upp till den nivån låter jag vara osagt i nuläget, men jag tror att det är möjligt och jag ska göra mitt bästa för att nå dit! Och ni läsare får följa med mig på resan, ta del av lärdomar och framgångar men såklart även när jag kör i diket. Experimenterande kräver sina misslyckanden!
Up to speed
Jag har experimenterat i över ett år med en rad olika tekniker som är en bra bit utanför det hembryggare normalt gör men som inte är främmande för större bryggerier eller erkänd bryggerilitteratur. Eftersom jag varken haft ett tydligt mål eller egentligen haft ett specifikt problem jag försökt lösa, mer än att stilla min nyfikenhet, har jag heller inte känt att jag haft några bra fakta eller konklusioner att dela med mig av här på bloggen. Snarare har jag hittat fler frågetecken ju mer jag sökt information med ständiga metodtester och små förbättringar som resultat. Så för att inte förvirra mina läsare med metoder jag själv ännu inte är övertygad om har jag låtit bli att skriva om det på bloggen, även till viss del pga tidsbrist i och med bokskrivandet. Det ska bli ändring på då nu när boken är färdig och skickad till tryckeriet. Det är dags att lägga den fokusen på bloggen istället eller rättare sagt på min egen utveckling som ölbryggare med bloggen som redovisning. Bryggningen är min passion, bloggen är min plattform för att dela med mig av erfarenheter och inte ett självändamål. Som första steg behöver jag identifiera problem, hitta en plan för att sen kunna identifiera milstolpar och hitta lösningar.
Identifiera problemen
Vad är egentligen problemen eller förbättringspotentialen med mina öl? De allra bästa kommersiella bryggerierna har en smak på sina öl som ibland är snäppet vassare med bättre färskhet, tydligare smaker både i malt och humle samt längre hållbarhet än vad jag lyckats få till. Godare öl som håller formen längre med andra ord. Vad som är riktigt god öl är såklart väldigt individuellt och subjektivt vilket gör det svårt att definiera i text (jag är ute efter att glädje mina egna smaklökar, inte Ratebeers topp 10) men ölets olika färskheter eller snarare åldringsfaser kan enkelt delas in i tre kategorier (översatt och tolkat från Bamforth /Fix/Dalgliesch):
Stage A som är den bryggerifärska smaken, det vi vill behålla så länge som möjligt. Förutom i hemmamiljö under kortare perioder har jag främst fått denna smak från fat i nära anslutning till bryggeriet eller direkt från beyggeriet. Inte lika ofta från flaska och väldigt sällan från flaska som skickats från utlandet.
Stage B som är övergångsperioden när en rad nya smaker börjar utvecklas. Humlesmaken börjar klinga av ihop med minskad beska och sötare toner ihop med karamell och övermogna frukter utvecklas. Dessa smaker utvecklas snabbare vid oxidering, förekomst av diacetyl eller värmestress av vört. I denna kategori återfinns det mesta som går att köpa på Systembolaget. Det är fortfarande god öl men inte i dess absoluta toppskick utan åldringsprocessen är startad eller utvecklad.
Stage C som är de klassiska smakerna som vi identifierar med åldrad öl eller mycket åldrad öl. Papper, kartong, läder, russin, sherry, madeira eller källarsmaker är slutstationen för denna fas men det är en skala. Stage C inleds när dessa smaker kan börja skönjas, inte när det känns som att bli slagen i ansiktet av blöt kartong. Stage C i större mängd, det många kallar oxiderad öl, upplever jag knappt med med mina egna öl (förutom långlagring på flaska) medan olika delar av Stage B alltid uppträder i någon form, framförallt mot slutet av fat nummer två men ibland tidigare eller mycket tidigare.
Dessa faser är främst inriktade på åldringsfaser och inte hur gott ett öl är men i brist på annat får det duga som diskussionsunderlag, ni förstår ju självklart att jag inte vill göra en medioker öl som enbart håller högsta klass på hållbarheten utan att det ska vara toppklass rakt igenom. Jag vill förbättra mina öl redan från första glaset och sen behålla de smakerna så länge som möjligt.
Att få till en riktigt god öl med en Stage A-kvalité som håller samma kvalité i över ett halvår på fat är teoretiskt möjligt medan det inte går på flaska eftersom kapsyler släpper in för mycket syre över tid. Mitt slutmål är förvisso inte att få till öl som håller Stage A i ett halvår då min rotation är betydligt högre än så men ett kvartal känns som ett rimligt mål, iallafall till en början.
Utseendemässigt har jag inte haft svårt att få till öl som ser ut som en filtrerad stor stark så den biten känner jag mig helt i hamn med även om min metod inte är vad jag vill att den ska vara. Målet är att få till kristallblank eller extremt lätt disig öl, utan att behöva använda gelatin. Inte för att jag är vegetarian eller besatt av Reinheitsgebot utan snarare för att det är väldigt svårt att tillsätta gelatin utan att även tillsätta syre.
Skillnaderna mellan David och Goliat
Vad är själva skillnaderna mellan de stora bryggerierna och mitt bryggande? Om man kokar ner (bryggarhumor) det kan det enbart falla inom tre kategorier;
”Råvaror, volymer och metoder.”
Mycket eller rent av det mesta av alla metoder och råvaror som både vi och de stora bryggerierna använder oss av är ju desamma. Om jag sneglar på mina favoritbryggerier så använder jag både samma maltleverantör, samma humlesorter och samma eller snarlika jäststammar. Självklart kan ett stort bryggeri få tag i de absolut färskaste råvarorna men inte ens de kan få tag i superfärsk humle (från norra halvklotet) i maj, och eftersom deras kvalité är så jämn, utspritt över hela året så kan det inte vara själva inköpstillfället av råvaror är den största skillnaden råvarumässigt utan om det finns en skillnad så handlar det främst om förvaring och hantering. Jag måste ju även ta hänsyn till vad som faktiskt är möjligt för mig att förbättra och då är min egna förvaring ett möjligt område medan specialavtal med en humleodlare är en betydligt mer komplicerad väg att gå.
En annan stor skillnad från mitt lilla bryggeri till de stora bryggerierna är volym. Mycket ändras vid större volymer och även om jag inte kan börja brygga tiotusentals liter åt gånger så kan själva medvetenheten om problemet hjälpa mig identifiera vad skillnaderna är och om jag kan eller ska försöka göra något åt de (t.ex. simulera stora tankar genom trycksatt jäsning).
Kvar på listan över skillnader som slutligen återstår är bryggmetoden eller snarare hela flödet av metoder från råvara via bryggning, jäsning och lagring. Dessa metoder ihop med utrustningsförbättringar som hjälper mig på vägen, är för mig ett prioriterat område.
Stegen framåt
Jag har en lång lista på diverse specifika problem och framtida experiment jag vill göra men för att inte avslöja allt i förväg och hålla bloggen intressant kommer jag behålla den listan för mig själv. Däremot kan jag säga att det är större processförändringar genom hela flödet, från recept, inmäskning, mäskning, kylning till jästhantering, jäsning och tappning till fat. Självklart kommer syrebegränsning vara en stor del i denna processförändring men även att försöka strömlinjeforma och standardisera hela mitt ölbryggande. Några KPI:er, dvs mätbara datapunkter för att mäta framgång, har jag inte fastställt i nuläget men det kanske kommer framöver.
Bloggens framtid
Bloggen har senaste åren blivit lite av ett eget monster där jag känner ett allt större krav på att skriva både längre och bättre inlägg vilket samtidigt gjort det svårt att hinna och orka med. Jag har förvisso inte för avsikt att minska på ambitionsnivån eller kvalitén men samtidigt vill jag öka frekvensen på inlägg. Exakt hur det ska ske vet jag dock inte i nuläget men jag fick förslaget från en läsare att försöka publicera något varje torsdag och kanske varva med några kortare inlägg. Kanske kan det vara en väg framåt för att få fart på frekvensen.
Kom gärna med önskemål/förslag på vad ni vill se mer av på bloggen. Även produkttester får ni tipsa om så kan jag undersöka vad som går att ordna.
Vi har en spännande tid framför oss!
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Kegwasher
För inte så länge sedan skaffade jag Mark’s Kegwasher som jag använt både till fat, jäshinkar och ölkrans/tapptornsrengöring. Efter att ha funderat ett tag slogs jag av tanken att strålen mest skjuter uppåt vilket gör det svårt att få bort en tuff kreusenring. Dessutom skulle jag vilja ha den som CIP i Braumeistern men då skjuter strålen på tok för mycket uppåt och inget åt sidorna och rengöringsvätska skvätter utanför.
Lite google senare insåg jag att en sprayboll var lösningen på mitt problem och den skulle sprida strålen bättre så jag köpte en sådan och den passade perfekt på Marks-pinnen. Men i samma veva tänkte jag om jag inte skulle testa spraybollen på något med lite mera ös. Eftersom jag råkar fått ärva en dränkbar pump tillsammans med huset så kändes det som en ganska billig och enkel lösning att testa. Jag inledde bygget med att köpa fel koppling från pumpens stora utvändiga 1 1/4″-gänga till 1/2″, jag behövde en hona men köpte en hane… En skarvmuff från Biltema fick bli lösningen på det klanteriet och med två rör-till-1/2″-klämringskopplingar och en bit kopparrör 15mm så var bygget färdigt. Jag har även ett 4-vägs-kors som jag ska utrusta med två slangnipplar, slang och kulkoppling men jag saknar några delar till det. (Uppdatering. Jag kom på att jag kan låna en koppling från Mark’s kegwasher så nu blir även stigarrören rena, se sista bilden). Det fiffiga med bygget är att det räcker med att hand-dra allt så jag kan justera och ändra bygget lite efter behov. Som ni kan se på filmen här blev det ett sjujävla ös eftersom pumpen är på hela 400 watt och skickar iväg 115 liter i minuten (om inte mer). Om ni blir sugna på något liknande bygge skulle jag rekommendera en lite svagare pump än denna.
Pumpar finns hos t.ex. Jula eller Biltema och kopplingar hittar ni på samma ställen. Jag hittade dock inte den reduktionen jag behövde för just min pump från 1 1/4″ till halvtum så det fick bli Ebay för den (köp rätt nu och gör inte som jag). Humlegården har spraykulor av några olika varianter här och det finns både de som rör sig och de som är stilla. Det går även sätta en hatt med många hål i för den som vill spara en slant.
Istället för att beställa ytterligare en till koppling satte jag som sagt den kromade muffen som skarv hona-hona istället. Så ordningen är pump, muff/reduktion 1 1/4″ till 1/2″, klämringskoppling 1/2″-15mm och kopparrör 15mm. Köper man rätt så är det reduktionen, klämringskoppling och sen rör (ja nu är jag övertydlig).
En lika dan klämringskoppling på andra änden av kopparröret och där på skruvar spraybollen på som har en 1/2″ rör-gänga i botten.
Hela skapelsen innan jag gick loss och böjde röret lite fulare så det skulle bli centrerat över pumpen. Min rörböjare går bara på 12mm-rör så det fick bli en fulvariant tyvärr.
Hela skapelsen får en dedikerad avdankad jäshink för att rymma de ca 5-10 litrarna som behövs för att pumpen ska vara glad.
Jäshinkslocket påväg att få sig en omgång med saxen. Jag ska göra lite mer av ett MussePigg-mönster så kulkopplingarna passar sen också. Just detta hål är anpassat till min huva till Braumeistern.
Jävlarihavetvilketös!
Tanken är att ett fat ska stå såhär.
Braumeisterhuva fungerar som en tratt för att kunna ta större storlekar utan att ha en större hink (Tack Björn för tipset!)
Alltså passar en 60-litershink utan problem.
Senaste kommentarer