Posts By Lindh
Whirlpoolare, eller hur man gör en enkel diptube
För att slippa slänga 5 liter öl efter att ha gjort en whirlpool, så måste man kunna suga upp öl från botten av kastrullen och gärna längs med kastrullsidan så inte ens fina humle/druv-kon förstörs. Men de flesta kranar brukar vara monterade en bit upp från botten och hålet suger upp allt likt ett slukhål. Men vi backar bandet lite först…
En whirlpool, för eventuellt nya läsare, innebär att man efter att ha kokat klart (och oftast kylt i hembryggarsammanhang) snurrar runt vörten i en kraftig virvel med en desinficerad slev. 180 rpm (3 varv i sekunden) anses vara en bra hastighet. Sen låter man vörten vila och snurra klart i 20-30 minuter. Allt du inte vill ha ner i jäshinken, dvs humlepellets+varmdruv+kalldruv, bildar då en kompakt kon i botten på kastrullen och det går att tappa ut klar och fin vört från sidan av konen utan att hålla på med saftsilar eller andra filter.
Jag har en Patina 50-literskastrull med fabrikmonterad gänga för tappkran. Hålet sitter dock så högt upp från botten att nästan 5 liter vört kvar i botten när nivån sjunkit under hålet. Det är vanligtvis inga problem då det bara är att tippa kastrullen på kant så kommer allt ut, men det går ju inte vid en whirlpoolning för då sabbar man konen. Därför har jag byggt mig en diptube som egentligen bara är ett rör som går ner från hålet till kastrullbottnen. Man kan ha en rörstump av t.ex. koppar eller rostfritt som man sätter på någon form av mpt-gänga men de kan vara lite knöliga att ta isär samt att jag inte hittade rör i lösvikt. Min lösning däremot är väldigt lätt att ta isär och rengöra samt enkel att installera. Jag tror nog alla hade förstått hur monteringen går till i en bild men nu hade jag bilder på hela förloppet och ibland kanske övertydlighet är bra?
Hålet i kastrullen, svårt att se här men det är ca 4-5 cm från botten.
Delarna som behövs. En vinkelkoppling med invändig gänga och en king nippel (jävla namn eller?).
Mina gängor i kastrullen är lite halvdana så jag kommer inte in så långt men den sitter tillräckligt tight. Någon gängtejp behövs inte eftersom kulkopplingen på andra sidan är tätad. Diptuben är ju dessutom helt öppen inuti.
På med nippeln på vinkelkopplingen och kör! Pickup från sidan som sig bör och flödet justeras med kulkopplingen på andra sidan. Har man en lösning med en rörbit kan man kapa den lite snett så den drar vätska ännu mer från väggen med mindre sugkraft mot konen men detta har visat sig räcka bra. Som ni kanske vet så är det dessutom bra att få med lite junk från druvet ner i jäshinken eftersom det fungerar som jästnäring. Så slit inte ihjäl er med hävertar eller andra metoder för att få kristallklar vört i hinken för det blir snarare sämre än bättre…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Valentin Cervisia – Vintage No.2
Nu släpper vi vårat Champagneöl Valentin Cervisia i en Vintage No. 2. Vi vann ju förstapris och kom till final i Omnipollos hembryggartävling för Vintage No.1 så förväntningarna på uppföljaren var självklart väldigt stora men lyckligtvis överträffades dom! Denna gång ökade vi alkoholstyrkan till 10% och ökade även kolsyran en del. Fantastiskt gott öl men åtgången är väldigt stor så jag är nöjd med att kunna säga att nästa Vintage kommer i dubbla antalet flaskor så vi kan dela med oss mer. Gå in på http://www.valentincervisia.com och läs mer!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Westmalle Tripel
Jag och min fru var i Stockholm för en kort tid sedan och då passade jag på att handla lite öl som inte finns i ordinarie sortimentet hos mina lokala Systembolag. Dags att prova Westmalle Tripel (9.5%) och se hur den står sig mot andra munköl.
Det är en disig, ljusgul vätska med kraftigt vitt skum på 3-4 cm som verkligen fyller glaset. Skummet lämnar lite rester efter sig och bubblorna är stora med lite champagnekänsla.
Doften är mycket lätt maltsöt med svag halmdoft. Ingen humle. Jag anar lite gummi och aceton vilket inte är vad jag hoppats på.
Smaken
Smaken är kraftigt spritig som övergår till en sötma likt bubbelgum. Vinös alkoholkänsla. En något unken efterklang tar sedan över vilket drar ner betyget en hel del. Den låga beskan framhävs något av den kraftiga kolsyran som är väldigt stickig. Något endimensionell smak utan överraskningsmoment. Eftersmaken består främst av gummi och och citron. Den sitter dessutom kvar på tungan. Alkoholvärmande i magen med sina 9.5%. Långt ifrån piggt upplyftande…
Jag är väldigt förtjust i ölstilen Tripel men denna tycker jag smakar för mycket alkohol. Jag hade gärna sett något mer smakinslag eller lite större kropp som väger upp spriten.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sex and Polar Ice IPA
Kommentar
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Att hitta sin husjäst
Jag tycker att det är bra att ha en husjäst, dvs en jäst man ofta använder och alltid har hemma. En jäststam man lär känna, trivs med, vet hur den fungerar och framförallt smakar. Sen kan man alltid experimentera med andra jäster till specifika ölsorter och specialöl men ska man finlira sin ölbryggarteknik är repeterbara resultat viktigt. Därför ska jag med detta inlägg diskutera mig igenom processen att hitta min husjäst. Mycket i detta inlägg blir väldigt subjektivt och beroende av just min smak så det är mer min urvalsprocess som kanske är intressant för er läsare.
Idealöl
För att hitta sin husjäst måste man först spika vilken typ av öl man brygger mest av och vilka egenskaper och smaker det ölet ska ha. Jag föredrar att dricka och brygga humlebetonade, överjästa öl, så alla lageröl hamnar i specialölsklassen tillsammans med veteöl och t.ex. belgare. Det betyder inte att jag inte brygger eller gillar dessa öl lika mycket som en APA/IPA utan mer att det är stilar jag brygger mer sällan eller inte passar in i husjästsegmentet. Här är min ideala ”standardöl” att dricka och brygga där jag specifierar egenskaper jästen kan påverka:
Min idealöl är ljus, klar med liten grumlighet, ren smak, humlebetonad, torr/väl utjäst, strax över 5% men ibland upp till 8%.
Egenskaper
Med min idealöl i bakhuvudet så finns det först två kriterier att basera mitt jästval på nämligen smak och egenskaper, vi börjar med smak. Min husjäst ska ge en väldigt ren smak, inte framhäva malten och ha litet eget smakbidrag som tävlar med humlen. Detta skulle kunna avgöra urvalsprocessen redan här då säkert många av er direkt föreslår US05 eller WLP001 (sägs vara samma jäststamm). MEN, vi har kvar det andra kriteriet; egenskaper. US05 är väldigt ren med små smakbidrag och den framhäver humle. Dock är den bara medelflockerande, dvs när den jäst klart så klumpar den inte ihop sig och sjunker till botten av jäshinken så mycket utan den ligger kvar flytande i ölet (i suspension) ganska länge. Dessutom skulle jag önska att den jäste ut ölet lite mer så jag får lite mindre restsötma. Jag har redan sänkt min mäsktemperatur lite för att hjälpa utjäsningen och jag skulle kunna tillsätta socker för att jäsa ut men nu vill jag hitta en husjäst som matchar mina kriterier, inte hjälpa en jäst ”på traven” för att få det resultat jag söker.
Urvalsprocessen
För mig går det bara att testa en jäststamms egenskaper genom att jäsa den sida-vid-sida med en annan jäststamm med exakt samma vört i samma jäsförhållanden. Att koka två gånger och använda olika jäster tillför för många variabler för att kunna dra några bra slutsater. Som tur är så gör jag numera 2×19 liter för att passa mina Corneliusfat så dessa tester kommer bli relativt enkla att genomföra. I den bästa av världar hade jag gjort ett superstort kok och testat 20 jäster på en gång men det är varken praktiskt eller ekonomiskt genomförbart för min del tyvärr. Jag har istället två olika metoder för att singla ut en favoritjäst och den ena metoden, som är snabbare, har jag använt för att hitta min favoritjäst till veteöl. När det kommer till veteöl fungerar denna snabbmetod mycket bra eftersom jästen i den ölstilen får spela förstafiol utan konkurrens från humlen samt att jag mer eller mindre alltid använt samma recept. Metoden går ut på att två för mig helt nya jäster får tävla mot varandra och vinnaren går vidare till semifinal. Semifinalisterna får möta varandra och tillslut hittar man en vinnare. Att det inte finns så många veteölsjäster underlättade också såklart. I fallet APA/IPA blir denna metod svårare eftersom det både finns fler sorters jäst men även att humlen med dess olika givor spelar så stor roll. Alltså blir metod två att jäsa med den nuvarande favoriten och låta en ny jäst utmana varje gång. Som tur är har jag ju en favorit att börja med, nämligen US05, så det som kommer att ske är att en hink hela tiden får jäsa med US05 tills den blir petad av tronen av en jäst jag gillar bättre. När jag testat mig igenom de jästsorter som passar in på mina egenskaper så kan jag kora en vinnare och därmed en ny husjäst. Det är inte omöjligt att jag slutligen hamnar på US05 eftersom jag är såpass nöjd med den och den har fördelen att vara både billig och inte kräver förkultur eftersom det är en torrjäst. Lång hållbarhet ska vi inte glömma heller.
Jäststammar att testa
De stammar som ska få vara med och tävla ska alltså ha följande egenskaper:
jäsa med små smakbidrag, låg diacetyl, medelhög till hög flockulering, hög attenuering dvs jäsa torrt, klara relativt hög alkoholhalt.
De som passar mer eller mindre in på denna beskrivning och ska testas i första omgången är:
US05
Fermentis torrjäst 11.5g
förjäsbarhet: medel
alkoholtolerans:
flockning: låg-medel
jästemperatur: 15-24°C
WLP090
San Diego Super Yeast
White Labs flytande jäst i vial
förjäsbarhet: 76 – 83 %
alkoholtolerans: hög
flockning: medel – hög
jästemperatur: 18 – 20 °C
WLP007
Dry English Ale
White Labs flytande jäst i vial
förjäsbarhet: 70-80%
alkoholtolerans: 8-12%
flockning: medel – hög
jästemperatur: 18-21°C
Används av b.la. Stone Brewing Company
BRY97
American West Coast
Lallemand torrjäst 11g
förjäsbarhet: med-hög
alkoholtolerans: hög
flockning: med-hög
jästemperatur: 17 – 22 °C
Nottingham
Lallemand torrjäst 11g
förjäsbarhet: hög
alkoholtolerans: N/A
flockning: hög
jästemperatur: 14-21°C
Om ni har förslag på fler jäster jag borde överväga så hojta till så ska de testas.
Här är några jäster som jag valt bort och anledningen varför:
- Wyeast 1056 American Ale, den flockulerar lågt till medium.
- White labs WLP001, denna sägs vara samma som US05 och jag ser ingen anledning att köra flytande när torrjästen är så enkel och billig. (uppdatering): Det vore ändå intressant att göra ett riktigt test med de två ovan, det är dock lågprioriterat och hamnar långt ner på jästtestlistan.
- White labs WLP002, passar bäst till brittiska öltyper.
- Fermentis Safale S-04, jag har testat den mot US05 och tyckte den smakade lite sämre även om flockeringen var mycket bra. Har läst en del negativt om den dessutom den så den går bort.
- WLP008 East Coast Ale. Ger enligt beskrivningen en trätorr avslutning, behöver jag säga mer?
- WLP023 Burton Ale. Skulle kunna vara något men både alkoholtolerans och flockning är endast medel. Passar bäst till engelska öltyper?
Här är provsmakningarna av testerna:
US05 vs WLP090, vinnare WLP090
US05 vs BRY97, vinnare BRY97
US05 vs Nottingham, vinnare US05
WLP090 vs Mangrove Jacks’s M44 US West Coast, vinnare WLP090
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollo Moebius
Jag tycker att det är roligt att bedöma öl, både kommersiella och hembryggda. Roligt är det såklart när de passar min egna bryggarstil. I Omnipollos fall så är deras öl en tydlig inspirationskälla till mina recept så när jag äntligen fick tag på en flaska Moebius (dipa) så blir det såklart en provning.
Utseende
Klar med visst dis från torrhumling. Orangegul färg som påminner om clementinskal, snyggt! Medelhögt lent vitt skum ca 1 finger högt just i detta konstiga glas. Skummet som ligge rkvar länge lämnar ganska lite rester efter sig på glaset. Skumstabiliteten härstammar förmodligen från ca 5% Carapils-malt.
Doft
Det är en ganska svag humledoft som fyller glaset, elegant men inte alls stor. En småsöt pomeransdoft med inslag av grape. Galaxy-humle.
Smak
En väldig fruktig skalsmak av cest och pomelo blandas med den ganska kraftiga beskan runt 75IBU. En lätt tallsmak och småjordighet väger upp frukten så det blir en fin balans. En låg kolsyra fyller munnen och den håller precis lagom nivå om man dricker snabbt som jag gör, annars lite klent med co2. Eftersmaken är besk och sträv med viss oljighet. Svag alkoholsmak är det som lämnar munnen ihop med beskan.
Omdömme
Det här är riktig toppklass, trots högt ställda förväntningar. Den är lite oljig ihop med fruktigheten men det gillar jag. Moebius är minst lika bra som Nebuchadnezzar men fruktigare. Det är synd att det krävs 8.5% alkohol för att få till en så här bra dubbelIPA för jag hade gärna sett att den låg runt 7% i IPAklassen istället.
Omnipollo Moebius får 5 av 5 i betyg.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
En bättre humlepåse
I min jakt på det bästa sättet att torrhumla på har jag kommit fram till att jag missat en sak, att humla i corneliusfat med en finmaskigare påse än jag gjort tidigare. De humlekokpåsarna jag köpt från hembryggarbutiker är jättebra till humlekottar och framförallt i vörtkoket men till torrhumling i fat så släpper pellets ifrån sig en massa små partiklar som jag inte gillar att få i mina första 5-6 glas. Sen kom jag på att jag har en del Sarita-tyg kvar från tillverkningen av min BIAB-påse. Vad jag däremot hade glömt var att jag förutom den stora tygbiten hade kvar en spillbit från botten på BIAB-påsen (jag har gjort cylindermodellen). Den visade sig vara precis lagom så jag slapp ta någon bit från det stora tyget.
Som ni ser så är det en L-formad bit vilket inte får att dela på två på ett enkelt sätt så det fick bli en lite söm extra på en av dom så blev slutresultatet två stycken 50×20-påsar.
Här de de utskurna bitarna. Påsen till höger är det som får fick bottensömmen lite högre upp så påsarna blev lika stora varför jag nu tyckte att det var så viktigt =)
Jag inledde med en raksöm längs alla sidor, klippte bort överskott och körde sedan sick-sack runt skarvarna och toppen.
Här är dom klara humlepåsarna.
Öppningen som jag bara sick-sackade.
Och såhär är det tänkt att de ska ligga i fatet med en vikt i (förmodligen två matskedar då de är lätta att koka och åker in i diskmaskinen efteråt) och dingla med hjälp av icke smaksatt tandtråd precis som mina gamla påsar.
Så här grovmaskiga är mina gamla påsar plus att de är betydligt mindre.
…jämfört med dom nya!
På en höft samma avstånd/förstorning mellan kamera och påsar. Ja ni förstår ju skillnaden… Dock kommer extraheringen av humlesmaken förmodligen ta lite längre tid med de fina maskorna fast det vet man inte förens man testat. En tepåse är ju väldigt finmaskig å andra sidan. Jag återkommer så klart med resultatet och jag kommer premiäråka i ett av mina SM-bidrag!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollo Näcken
Ni kanske minns Omnipollos hembryggartävling där jag och Emanuel ställde upp med Valentin Cervisia där vi kom till final. Första pris i tävlingen var att få åka till bryggeriet Siren Craft Brew i England och brygga sin öl ihop med Omnipollo. Henok på Omnipollo sa i en intervju att alla finalister var så bra att de hade kunnat bryggas kommersiellt och att det var väldigt jämnt i finalen vilket var väldigt roligt att läsa såklart. Nu har iallafall vinnarölet ”Näcken” kommit ut på Systembolaget och då var jag ju såklart tvungen att smaka den.
Ölet är en HopfenWeizen vilket innebär välhumlad hefeweizen/veteöl vilket när jag tänker efter är ganska konstigt att jag själv inte bryggt ännu, det är ju definitivt right up my alley. Vad tyckte jag då om Näcken? Eftersom jag är väldigt svag för Omnipollos öl så var såklart förväntningarna höga och även om det här inte är min favorit från dom så är det en riktigt god öl. En värdig vinnare med andra ord. Jag tycker att beskan (55ibu) var något hög/obalanserad och för att vara en veteöl som brukar ligga mellan 10-15 IBU var den kraftfull men inte överdriven. En frisk, citrusbetonad veteöl med lagom mängd kolsyra och jag ska absolut minska kolsyremängden i mina veteöl framöver då detta var bättre än vad jag brukar köra med (3 vol). Den kraftiga humlen (Amarillo, Citra och Simcoe) spelar bra ihop med jästen (Weiherstephaner 3068) och jag tycker den lilla havregivan ger en lite gräddig ton som var god. Det märks att det fått jäsa svalt eftersom den helt saknar banantoner som 3068an är så känd för, lite utrymme för förbättring där tycker jag som gillar den estern.
En bra öl som jag kommer ta inspiration av i mina framtida hefebryggningar och slutligen ett grattis till Rick Gordon Lindqvist som vann tävlingen och bryggde denna med Henok, Karl och Siren.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bästa (och sämsta) sättet att torrhumla
Jag är inte nöjd med min metod för att torrhumla och ska med detta inlägg ”tänka högt” för att förhoppningsvis få lite tips av er läsare på hur jag ska hitta den metod som passar mig bäst. Jag vill ha en stor humlesmak, smidigt förfarande, lite syrepåverkan, lång hållbarhet av humlesmaken och slutligen en klar öl med lite grumlighet. Jag kör enbart med pellets och två fat per batch så allt annat skippar jag i denna genomgång. Jag har testat några olika metoder genom åren men tyvärr inte side-by-side, dvs två torrhumlemetoder med samma batch öl. Det tar tyvärr en del tid att göra ett sånt test med många metoder samtidigt, tid jag inte har eftersom jag snart ska torrhumla mitt SM-bidrag. Här är de olika metoderna:
Torrhumla med lösa pellets i primären/första jäshinken
+ smidigt, töm-o-glöm helt enkelt
+ minimal disk
+ liten oxidering eftersom CO2 ligger kvar överst i tunnan när man öppnar
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
+ liten risk för infektioner
– ger lägre utvinning av humlen eftersom jästen äter upp oljorna (källa Vinnie Cilurzo)
– går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom jästen då rörs upp, lite längre kontakttid kan jämna ut detta
Flytta till ny hink och tillsätta lösa pellets där
+ stor kontaktyta av humlen mot ölet
+ lätt att krascha humlen till botten
+ klar och fin öl
– inte så smidigt (mer disk)
– lite större risk för infektioner med hink->hink->fat
– ger ökad kontakt med syre vilket gör att humlearomen inte håller alls så länge som jag skulle önska
– går inte att skaka jäskärlet för att öka utvinningen av oljor eftersom det finns syre i hinken
Torrhumla i fat med humlepåse/humlestrumpa
+ liten risk för oxidering eftersom det går att fylla fatet med CO2 före flytten
+ lätt att provsmaka hur länge man vill ha i humlen
– mindre kontaktyta eftersom humlepåsen begränsar, det går att ha i flera påsar men det är osmidigt
– betydligt grumligare öl även med gelatin jämfört med torrhumlat i hink
– mycket humlepartiklar som ger många gröna öl i början, se bilden högst upp
– kletigt att ta ut påsen
Torrhumla löst i fat och häverta till nytt fat
+ CO2-skyddat
– svårt att provsmaka då humlen kloggar kranar och slangar
– kräver så många fat att det blir både praktiskt och ekonomiskt oförsvarbart för min del
– väldigt mycket disk som är betydligt jobbigare än att diska en jäshink
Tankar och frågor till mig själv om dessa metoder och andra alternativ
-Kan du inte spruta ner CO2 i sekundärhinken för att motverka oxidation där?
-Jo, men hur ska det gå till på ett smidigt sätt? Jag har läst om någon som byggt om en soda stream och sprutar ner CO2 i hinken, det känns som en halvbra lösning i längden. Det känns dessutom som att det går åt väldigt mycket kolsyra.
-Använd en finmaskigare påse som t.ex. Saritatyget och ha i fatet så slipper du dricka humlebös?
-Jag har sytt två stycken påsar för torrhumling i fat och det fungerar helt okej men med disiga öl som kostnad.
-Skaffa en jättestor tesil och ha humlen i i fatet?
-Det finns en avlång tesil gjord specifikt för Corneliusfat och torrhumling, men de kostar väldigt mycket och jag behöver minst två stycken. Bygga själv är kanske ett alternativ men knappast bara för att testa om det passar mig. Så händig är jag inte heller dessutom.
-Skaffa ett koniskt jäskärl och dumpa jästen före torrhumlingen?
Jättegärna, det vore ju perfekt! Men kan fakturan gå hem till dig istället?
Exempel på problemet
Jag tror dessa två bilder tydligt illustrerar vad jag inte gillar med att ha i en humlestrumpa gjord för kok i fatet. Det är samma öl i bägge glasen, ölet på den första bilden är torrhumlad med påse i fatet efter att fått en kallkrash med gelatin, krashad i -2c i en vecka efter torrhumlingen även denna gång med gelatin. De första 2 litrarna kan ha denna gröna humlesörja i sig. Ölet på den andra bilden däremot är torrhumlat i sekundärhink, kallkrashat och gelatin i fatet. Väldigt klar och fin men där minskade humlesmaken kraftigt efter 2-3 veckor, trots 100 gram torrhumling på 20 liter.
Sammanfattning & uppdateringar
I den bästa av världar så skulle jag bara torrhumla i primären och kallkrasha till humlen till botten. Jag ska jämföra det med att torrhumla i fatet med mina sarita-torrhumlestrumpor. Förslag på andra metoder eller tankegångar? Skriv en kommentar nedan!
Efter att fått hjälp att diskutera denna fråga på SHBFs forum har jag kommit framåt i mitt tänkande kring torrhumling och sekundär. Bland annat fick jag ett sammandrag ur en epsiod av ”Brew Strong” där John Palmer och Jamil Zainasheff diskuterar hela förfarandet att flytta ölet från jästkakan till en ny hink. Kortfattat säger dom att flytt till sekundärhink behövdes förr i tiden pga dålig jäst, dels för att förhindra autolys av gammal jäst men även för att syresätta vörten en extra gång mitt i jäsningen för att jästen skulle jäsa klart, samt slutligen för kommersiella bryggerier som har större tryck på sin jäst med högre och större jäskärl. Flytt till sekundärhink ger dessutom inte alls klarare öl utan tvärt om. Jäst som redan börjat flockulera och börjat sin vandring mot botten kommer få börja om från noll. Alltså kommer jag efter dessa nya fakta endast köra primärhink och eventuell lagring kommer ske på fat i syre- och ljusfri miljö. Angående torrhumling så har jag kommit fram till att det är den pigga jästen i suspension som äter oljor, inte den som är trött på botten. Alltså punkteras även det argumentet. De två anledningarna till att flytta till ny hink är om kör med humle i påse med vikter utan snöre i primärhinken (vilket jag inte gör). Då kommer påsen sjunka ner i jästkakan och utvinningen bli betydligt begränsad. Den andra anledningen är att för att ta tillvara på jästkakan men det går att göra genom att flytta till fat istället. Metoder kvar för min del blir alltså att torrhumla med lösa pellets i primären, gärna efter en nedkylning till 8c så jäst i suspension sjunker, ELLER att torrhumla i fatet fast med en bättre påse vilket jag redan sytt mig två, eventuellt även att testa med kottar istället. Jag har läst på många ställen om bryggare som låter påsen vara kvar i fatet genom hela serveringen eftersom det svala ölet inte kommer utvinna gräsighet från humlen. Det återstår att testa.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hefeweizen XI
Provsmakning
Omdömme: En riktigt bra veteöl måste jag säga. Den är lite kraftig på sina 5.6% vilket jag gillar. Jag har gjort några som landat på 4.8% och då tycker jag de kan vara lite tunna. Det var mycket svavel under jäsningen och första dagarna på fatet men det har som tur är avtagit. En av mina bättre veteöl även om jästsorterna inte heller dessa är mina favoriter.
Recept
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer