Det är inte så ofta jag får tillfälle att dricka öl som få andra ölbloggare recenserat och dessa två ljusa lager är skapligt svåra att hitta i Sverige. Varför ska jag då provsmaka dessa egentligen, nej det har jag inget svar på riktigt…
Tropical 4.7%, internationell lager.
Dorada 4.7%, internationell lager.
Som nästa steg i min dubbeljakt efter en ny husjäst och en huspale är det dags för Nottingham att utmana US05. Nottingham sägs flockulera bra men den är en vattendelarjäst, dvs vissa gillar och andra ogillar den. Vissa tycker även att den är för engelsk i stilen för välhumlad Pale och att den bör jämföras med S-04, även här går åsikterna isär. Många välkända IPA-bryggerier använder engelska ale-stammar (t.ex. Stone som kör WLP007) men jästempen är väldigt viktig för att inte estrarna ska dämpa humlen.
Det säga att US05 (tidigare US56) är samma som WY1056 och att de bägge är an mutation av Nottingham. Ken Grossman (Sierra Nevada) besökte Ballantine Brewery som körde Nottingham, han fick med sig en flaska jäst och efter en tid muterade jästen till vad vi idag kalla California Ale. Likaså sägs WLP001 vara en mutation av US05 fast med mindre förändrign på egenskaperna.
Lite allmänna Nottingham-fakta; trivs bäst runt 14-21c men klarar ner till 12c. Högklockulerande med hög attenuering. Producerar låg mängd fruktiga estrar och beskrivs som neutral smakbalans som låter malt och humle skina igenom. Kan dra igenom en batch på fyra dagar, klarar ner till 1.008 och lagerliknande öl kan bryggas men då krävs dubbla mängden jäst och mer tid.
Min pale ale är i iteration 5 nu och en rad justeringar är det fråga om även om några bitar från version 3 får komma tillbaka.
Receptet
Bryggd 140507
På fat 140525
OG: 1.050 (tänkt var 1047)
FG: 1.012
ABV: 5.1%
IBU: ~35
40 liter i hink
Min diptube till hopstoppern. Notera vinkeln…
Halvvägs genom saltvägningen.
Det blev bryggning inomhus idag av diverse anledningar. Kok med endast doppvärmaren gjorde kondensen uthärdlig ändå och boiloffen blev rimlig, 10 liter på 60 min kok inklusive druv/humle-förluster och kallkrypning.
Eftersom jag inte har separat vattenvärmare (HLT) och inte vill diska så mycket så tömde jag varmvattnet i en hink för mellanlandning. Helt okej förfarande för den som inte har lust/råd/plats för tre-kärls-system.
Jag har beställt fler king-nipplar men de var slut i sverige så det fick bli ebay. Tömde vattnet via min 90-gradiga elbow tills jag kunde flytta nippeln från MLTn till boilern.
Tömde de första 14 litrarna till hink, resten rätt ner i kastrullen som jag helst vill göra.
Pre-boilen på 1.045, inser att det gick väldigt bra med mäskningen även denna gång.
Hoppstoppern när den gjort sitt. Första 1-2 litrarna som kom var ganska grumliga men sen sjönk takten och klar fin vört sipprade ut ur kastrullen. Humlen och druven sätter sig som ett filter vilket såklart påverkar takten men jävlar vad fint jag njöt av middagen medan den tömde till hink. Saftsil, nej tack. Som ni ser fastnade en del vört som jag skrev innan och den fick åka genom vanlig sil men det tog någon minut max. Jag har även en liten läcka som vid kopplingen som jag måste justera till nästa gång, inte för att att så mycket humle åker igenom där utan för att det suger luft vilket påverkar hur mycket man får ut. Jag räknar med ca 0.5-1 liter loss med denna metod, alla metoder har sina för- och nackdelar…
Bryggarens logg
83c i kastrull blev 3c för mycket efter flytt till MLT. 80c gäller nästa gång.
75c i MLT blev 67,7c med malt dvs 2,7c för mycket och Beersmith ville ha 72.2 vilket är korrekt. 10c över önskad är bra marginal.
Mäskar på 64,4c i 1h vilket räckte i tid.
Värmer lakvatten till 87c, flyttar 2/3 via hink och får 75c och sen 73c i bädden. 18+14.5 lak.
Får ihop bra mängd preboil med de settings som är nu i BS.
Kokar 49.5l men samlar ihop 50l totalt på 1045 vilket ger masheff på 98%
Kyler till 75c före 0-givan som får stå i hopstand 30 min.
OG på 1049-1050, 40 liter i hinkarna som planerat ger effektivitet på 87%, samma som sist.
Kyler till 20c, sätter jästemp till 18c (17.6-17.8).
Hopstoppern fungerade bra men lämnade ca 1l kvar. Körde lite för snabbt flöde och ska testa att ha diptuben rakt neråt nästa gång. Gör test med vatten först.
Jäsningen
24 timmar efter pitch drog Nottingham som stod överst i kylen/värmeskåpet igång men inte US05 så jag ökade temperaturen 1c och bytte plats på hinkarna (den övre får lite mer värme i början). Bägge börjar då bubbla.
Jäsdag 3, US05=1.020, Nottingham=1.012
Jäsdag 4, ökar jästemp till 20c.
Jäsdag 6, Mäter FG som slutade på 1.012 för bägge jästerna. ABVn blir alltså 5.1% vilket är precis som tänkt. Sänker temp till -1c.
Jäsdag 7, tillsätter gelatin
Provsmakning
Nottingham till vänster och US05 till höger.
Bättre exempel på färgen, här i glaset Pilsner från Sejdelshoppen.
Modern ljus lager. Dvs en lager som delvis behandlats som en amerikansk pale ale. Tanken är mycket god men genomförandet är svårt för att inte säga mycket svårt; du har inget att gömma felsmaker bakom, humlen måste behandlas med silkesvantar och jäsningen måste styras för allt i världen! En utmaning bör ett bryggeri men också en härlig öl jag gärna själv brygger eller vill likna med mina ales. En kalljäst ale som görs rätt är faller inom samma kategori som dessa öl enligt mig, vissa lär inte hålla med mig på denna punkt. Nåväl. Jag har druckit Mikkellers The American Dream några gånger och tycker om den ganska mycket men det slog mig att jag inte gått till botten med den lilla rackaren, så låt oss göra det:
Gyllengul till bärnstensfärgad med lågt, ljusgult skum som försvinner och inte lämnar några rester att tala om. Blank med endast knappt synlig disighet i början av upphällningen…
Doften är frisk med citron, Nelson och Saaz som väger upp lite bryskt, dvs med lite gräsighet/örtighet. Lite vingummi med tropiska frukter från Nelson.
Kolsyran är stickig när den för fram smak av citronskal i den väl utjästa ölen. Även här känns Saaz igen från tjeckiska pilsner och örtigheten är minst sagt påtaglig. Ren och skön munkänsla. Amarillon går att hitta men överskuggas av Saazen. Det står Simcoe på flaskan men den kan inte varit stor i givan för jag tycker det är gräsiare mer än talligt, citronen återfinns där dock. Beskan är bra balanserad med de 4.8% och restsötman. Maltigheten från Münchener och Carapils finns där som ett tryggt bokstöd när man lutar sig tillbaka men ändå lite tunn kropp vilket iof passar ett sommaröl som jag tycker detta är. Flaskjäsningen gör sig påmind i slutet av glaset som blir grumligt.
Kände mig lite sugen på att provsmaka några klassiker och se hur de står sig smakmässigt mot mina minnen av dom samt min uppfattning om hur en bra American Pale Ale ska vara försommaren 2014. Smak är något som utvecklas med ålder, erfarenhet och antal gånger man provat, det värsta jag visste som barn var ost och oliver, något jag älskar idag. Samma sak med suröl, första gången var ingen hit, nu blir jag knäsvag. Men hur är det då med APA? Jag försöker som ni vet labba fram min ideala pale ale, en Lindhs husale, men några direkta förebilder har jag inte utan endast en vision om hur denna öl ska smaka. Så när jag idag var på bolaget för att hämta några beställningar plockade jag även på mig någon flaska som jag klassar som ”standarden för stilen” och som även anses stiltypisk enligt Svenska Hembryggarföreningen. Hur står sig dessa öl egentligen mot min ideala APA?
Sierra Nevada Pale Ale, 5.6% (bf 27e aug 2014)
Bärnstensfärgad vätska med mycket partiklar som simmar omkring (humle?), disig med lågt smutsgult skum som lämnar få rester. Det pyser lovande om flaskan när jag öppnar men skumkronan är en besvikelse trots kraftig ihällning, klen och snabbt försvinnande som sagt. Doften är en blandning av humle och tobaksblad, sötsliskig honung med lite russin, kåda och vanilj. Syslöjd helt enkelt. En syrlig russinsmak blandar sig med sunkig humlegräsighet av den låga kolsyran. Det smakar tepåse och unken pensionärslägenhet runt kl16 när eftermiddagskaffet är avslutat. Den har en väldigt söt avslutning som kladdigt ligger kvar på tungan. Eftersmaken har en perfekt beska för alkoholen på 5.6% och det klingar ut i lite citrus av apelsinkaraktär.
TV4-Nyheterna ringde och ville göra ett reportage om en hembryggare inför SM och frågade om jag kunde brygga en öl framför kameran. Så fick det bli. Jag blev otroligt nöjd med min senaste american pale jag döpt till Lindhs Pale Ale (jag vill i slutändan hitta ett bra standard-apa-recept jag kan variera humlesorter med) och dessutom är det dags för del två i husjästjakten. En rad förändringar blev det ändå. Jag håller fortfarande på att rensa skåpen bland öppnade humlepåsar, framförallt nu när humlegården gått över till att 100g-förpacka 500g-påsarna (äntligen!). Sen blev effektiviteten galet hög förra gången vilket gav en för stark öl. Tillsist blev även IBU något hög av hopstanden så bittergivan minskades lite.
För att kunna filma på ett bra sätt så blev det en bryggning helt utomhus. Jag vill inte ha in svenska folket i varken garaget eller tvättstugan så trots viss blåst fick det bli ute. Väldigt trevligt att brygga i det fria men jag fick för hög boil-off (20%) så nästa gång återvänder jag nog till garaget.
Justeringar i receptet
Jag är på jakt efter en bra grund-ale som ska kunna vara min hus-ale jag alltid försöker ha på tapp. Den får gärna ligga runt 5% och vara lättdrucken, blank, bra humlesmak och passa till det mesta. En alens stor stark på ett bra sätt. Den förra bryggningen gav min bästa öl hittills men jag rensar humleförrådet fortfarande så justeringarna där är inte för smakens skull. Maltmässigt däremot gjorde jag några småförändringar där jag drog ner på Munich från 10.5% till 6% och karamellmalten från 5% till 4%. Jag gillar Münchenermalten men den får inte ta över, dessutom ville jag justera ner färgen (12.6 till 9.5 EBC) som jag tycker Beersmith är rackarns dålig på att beräkna. Anledningen till att förra receptet hade två karamellmalter (Caraamber/Carabelge) för för jag hade lite Belge kvar att rensa, ett jävla rensade här just nu men det är ju vår trots allt. Receptet är justerat till hur högt OG jag fick ut, inte till vad jag planerat eftersom jag fortfarande blir överraskad över hur bra utbyte jag börjat få. Jag justerar ner lite för varje gång jag brygger och hoppas jag landar på ett värde jag kan börja räkna med, kanske runt 80%?
Kokvolym: 48.44 l
Batch (i jäskärl): 40.00 l
OG: 1.054 SG
FG: 1.009 SG
ABV: 5.9 %
Färg: 9.5 EBC
IBU: 17.9 IBUs
6.74 kg Pilsner
0.48 kg Munich I
0.4 kg Cara-Pils/Dextrine
0.32 kg Caraamber
10g Columbus @60
20 g Columbus @15
96 g Centennial @0
76g Nelson Sauvin @0
14.80 g Gypsum (Calcium Sulfate)
9.20 g Epsom Salt (MgSO4)
1.70 g Salt (Mash 60.0 mins)
1 pkg Safale American US-05
1 pkg BRY-97 American WestCoast
Utmanarjästen denna gång blev BRY-97 American West Coast från Danstar. Referensen är som vanligt US05 som jag vet hur den smakar och fungerar.
Jag är fortfarande inte nöjd med min teknik för att separera humle efter koket så idag testades min första BIAB-påse som silduk, då den har lite grövre maskor än Sarita-tyget jag testade med för några bryggningar sedan. Detta gick inget vidare tyvärr. Humlekottar fastnade fint, pellets fastnade det mesta men allt druv åkte rätt igenom. Mina whirlpools tar för lång tid och lyckas inte alltid, framförallt när det är mycket humle i koket, så nästa gång tänker jag ge sarita-påsen en ny chans. Silduk är helt enkelt för litet till 40 liter välhumlat. Kanske att jag borde läsa på mer om whirlpoolteknik också innan jag förkastar idén men tyvärr är det extra 20-30 minuter på en redan lång bryggdag. Tips någon??
Nytt för dagen var också denna gigantvisp som jag haft länge men inte tänkt på att använda. Jävlariminlådavilketskum det gick att vispa upp på bara några sekunder. Denna kommer jag labba med framöver istället för att försöka skaka jäshinkarna, tror på en massiv syresättning.
Kylningen är en annan punkt jag behöver förbättra. Min spiral jag byggde var tänkt till 25-litersbatcher och nu när jag ligger runt 40l så tar det för lång tid. Inte för att jag upplevt DMS, inte ens med 60 min kok på pilsnermalt, utan mer att det känns surt att spruta ut massor av vatten i trädgården och framförallt att det är tråkigt att stå där och veva med skiten. Plattvärmeväxlare är inte att tänka på med mina humlemängder. Jag måste ge min hopblocker en ny chans också, bara jag kan bygga en diptube…
OG;t landade för högt igen! Fick en brygghuseffektivitet på 87%. Tänk vad lite salter, pH-justering och finjusterad malningsgrad kan bidra med. Jag låg runt 72-73% i snitt tidigare så detta är maxat. Det kommer ta ett gäng bryggningar innan jag hittar ett medelvärde att använda vid receptformulering. Meanwhile blir alla mina hus-ales för starka; 5.9% hamnade denna på och 6.7% på V3. Det går åt rätt håll…
Det var 5 grader och blåste men allt för konsten eller? Jackan åkte på snabbt igen när min fru tagit några bilder…
Provsmakning
Några veckor efter SM samlades vi i arrangörsgruppen för att gå igenom arrangemanget men kanske mest för att få ett naturligt avslut på vårt åtagande. Det var ganska stökigt SM-helgen så det kändes bra att knyta ihop säcken och ta en öl tillsammans i lugn och ro.
Jag tog med mig mina sista tre flaskor av Lindhs Pale Ale (v3) som jag t.om. orkade limma etikett på!
Provsmakning av förra årets SM-vinnare som vi även fick pröva på banketten. Tyvärr är det en ölstil som inte faller mig jättemycket i smaken så jag kan inte avgöra hur bra den är.
Ahh, en Gose!! Första gången jag dricker en Gose och jag tyckte mycket om det. Kändes som flytande Salt&Vinegar-chips. Vad jag förstått så är det mycket vete i, förjäst 1-2 dygn med lactobaciller och sedan i med ”vanlig” jäst. Salt och koriander är det i den också. Jag skulle tycka det var mycket roligt att göra något liknande men då måste jag brygga en halv batch så jag inte står med 40 liter saltsurt…
Nere i Peters källare/brygg-garage finns det Kriek och annat hemligt.
En av kvällens godaste öl blev Mikkellers Spontan-Riesling. Jäst med rieslingdruvor på något vänster, får forska mer i det där.
Ahhh, en Vitus. Det är så galet gott med lite starkare veteöl (vetebock). Nu när jag är nöjd med mitt veteölsrecept ska jag brygga mig något i denna stil.
Avsmakningsbricka, eller som Edward Blom kallar det; frukost.
Emanuel tittade förbi en sväng på en öl också.
I brist på någon som orkat filma mig en hel dag när jag brygger så tänkte jag att en FPS-variant filmad med iPad är bättre än inget. Lite flamsigt, fladdrigt och stökigt blev det men jag hoppas någon tycker att det är underhållande ändå. Det är såklart Lindhs Pale Ale V3 som bryggs och inte Kung Hoppo som jag lät er tro när jag snabbklippte en trailer av samma material.
Plocka fram en öl, skruva upp volymen och bara luta er tillbaka… Nu kör vi:
Jag fick några öl på sm och i tumultet hann jag inte uppfatta vad som var i en flaska jag fick av Viktor Johansson. Först tänkte jag kontakta de tre bryggarna och fråga men sen tänkte jag att det är väl roligare om jag inte vet. Det blev dock väldigt snabbt uppenbart vad innehållet faktiskt var när jag smakade den.
Utseende
Knappt något skum alls bildas på denna brunröda, kompakta öl när jag slår den i glaset. Skumrester på glaset är inget att tala om heller för den delen men den lilla skumkant som bildas är gulbrun.
Doft
Det är här jag tar den direkt. En så här stark öl och även frysdestillerade öl har en äpple/päronkola-doft som påminner om cognac som inte går att missa. Jag körde ju själv ett 10%-igt öl så många varv i frysen att det inte stelnade på -18 länge (runt 30-35% abv?) och doften är väldigt lik. Lite knäck och pelargon som slutnot.
Smak
Det är en len vätska som möter läpparna. En syrlig päroncognac med humlebeska leker i munnen ihop med den fina kolsyran. Det är inte helt lätt att kolsyrejäsa en sån här sak så all eloge till bryggarna. Viss citrus mot slutet innan sötman kommer. Eftersmaken har såklart visst mått av alkoholvärme men på ett fint sätt. Som ett starkvin så stramar det lite i kinderna men det är inte svårt att dricka ett glas. Lite romrussin i eftersmaken också.
Omdöme
En öl jag gärna skulle ha i whiskyprovarglas till de fetaste rätterna på julbordet. Den stadiga beskan ihop med alkoholen skulle skära igenom salt och fett på ett uppfriskande sätt. Denna öl är betydligt bättre än min variant/experiment och faktiskt ganska god med sin höga ABV. Men det är ingen ölstil med hinkabilitet om man säger så…
Eftersnack med bryggarna
Efter att ha skrivit provsmakningen ovan kontaktade jag Viktor för att höra om ölet och det var mycket riktigt en öl på 20% alkoholhalt och den är jäst upp till den styrkan! Först fick den en primärjäsning med Weihenstephan 3068 upp till 8% och sedan tog WLP099 super high gravity vid. Då blev hinken matad två ggr med 1.5kg maltsocker som kokats lite med humle, precis som jag gjorde med Kung Hoppo för att få lägre FG. Maltgivan är som en veteöl med 50% vetemalt och resten basmalt (även spraymalten).
Jag börjar verkligen bli förtjust i mitt Oppigårdsglas. Det framhäver kanske inte arom optimalt med det är skönt att hålla i, dricka ur och titta på. Finns på sejdelshoppen om någon blev köpsugen.
Jag kallkraschar just nu del två av husjästprojektet, så det finns blogginlägg i pipe:en men det tar ju sin lilla tid innan jag kan trycka på publicera. Tyckte ni det var bättre när jag delade upp inläggen i bryggning/provsmakning, nu när det har gått en tid sedan jag ändrade??
I övrigt så har utplanteringen av humlen gått sisådär. Det har inte varit kallt på nätterna men tillräckligt för att knäcka de små grenar/sticklingar/sytrådar som tagit sig upp. De växte för snabbt i fönstret inne och blev för klena helt enkelt. Men jag tycker mig se en ljusning i form av några nya som börjar ta fart. Förhoppningsvis klarade sig roten och de kan få fäste.
Jag fick några öl på SM från trevliga bryggare och tänkte dela med mig av provsmakningen. Först ut är Anders Granberg aka SM-medaljören med sin svarta lakrits-citron IPA:
Black Lemon licorice ipa, Anders Granberg
7.4%, 72ibu, bourbon edition
Senaste kommentarer