Posts By Lindh
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 3, Liquid Gold
Liquid Gold, 6,4%
Gyllengul, blank öl med lågt skum vilket främst beror på att den snabbtappades på flaska. Vitt skum som lämnar få rester på kanterna. Vacker färg! Doften är kraftigt frukttropisk med mango, ananas och papaya. Lite pezgodis avrundar. Smaken är även den full med frukt men lite mer åt citruszest. Bra stöd från malten gör den väldigt välbalanserad. Kraftig kolsyra balanserar den kraftfulla men härligt runda beskan. Eftersmaken är något bitter med stora inslag av tall och kåda. Den lämnar en kladdig känsla på tungan av humleoljor.
Omdöme
En riktigt vass pale ale (eller IPA) som verkligen visar vart skåpet ska stå och framförallt så tilltalar den mina smaklökar väldigt mycket. Receptet är en smash (single malt, single hop) på Vienna och SImcoe vilket såklart förklarar talligheten. Torrhumlad i två steg vilket också ger de härliga oljorna. Inget större dis från torrhumlingarna, guldstjärna. Bryggloggen förtäljer att utbytet gjort den för stark och att det närmar sig en IPA istället. Inte mig emot, men jag borde kanske tagit mitt IPA-glas till testet. En av de godare ölen jag druckit på länge. Full poäng!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Saison och ale (American Wheat)
På SM var det två öl som stack ut lite extra i mitt tycke. Inte för att de var annorlunda (svamp) utan för att de var väldigt välgjorda och goda. En av dom var Mats Cederholm och Kalle Hårdings (Foodhead & KA) Chenille Jenny Saison. Så när jag blev sugen på att brygga min första Saison frågade jag snällt om receptet som de så generöst delade med sig av. Tyvärr kunde jag inte få tag på samma jäst (WLP3711) trots veckor av väntan så det fick bli diverse småjusteringar i receptet (WLP566). Maltnotan förblev identisk fast med 12% mindre pga min högre brygghuseffektivitet. Pacific Jade byttes mot CTZ och ökades lite. Simcoe avrundades ner en aning och så skippade jag enbären. Eftersom detta är min första Saison och den kanske inte blir som jag tänkt mig så fick det bli endast ett fat. Den andra jäshinken fick en 2l förkultur på WLP090 som jag odlat i två steg, den blir med andra ord någon sorts ale med vete. Vattenmässigt fick denna samma dos salter som min senaste Pale ale (som blev väldigt bra), detta trots att jag fått en ny vattenrapport som visar att jag numera har lite mer kalcium och sulfat i kranen än jag haft tidigare (eller tidigare trott, ja ni fattar).
Premiär för aromatisk malt. Den smakade väldigt intressant och gott, som en biskvi.
Jag har justerat upp malningsgraden till 1mm igen från förra gångens 0.9mm. En liten skillnad kan tyckas men där har jag hittat mitt max för att få en smidig lakning kontra bra effektivitet.
Receptet
Bryggd 140710
På fat
OG: 1.052
BG: 1.029 (Ny kolumn i mina recept. Avser boil gravity eller pre-boil gravity som Beersmith kallar det. Dvs den sockerhalt som vörten har före kok.)
FG: (lågt förhoppningsvis!)
ABV: 6.5%?
IBU: ~30
Batchsize: 40 liter i hink, 38 liter i två fat
0.8kg Vetemalt
0.3kg Aromatic
1.28kg Socker (efter primärjäsningen)Mäskad @ 64.7c 1h
30g EKG@50m
50g CTZ@10m
50g Simcoe@hopstand 20m
0.5l förkultur (skakad) på Belgian Saison II WLP566 (Saison Dupont), 2l förkultur (magnetomrörd) på WLP090.
Jäses i 20c i två dygn, sen får Saisonen jäsa fritt i 22c rumstemp, WLP090 får 18c i två dagar och sedan 22c för att jäsa ut.
Nytt för dagen är träanordningen ni ser under kastrullen. För att avlasta min induktionsplatta som har en maxbelastning på 5kg enligt manualen (jag har kört 60kg som mest) har jag satt två distanser av träplankor som jag fäst på en träskiva. Under hällen har jag satt möbeltassar vilket gör att plattan alltid har kontakt med kastrullen oavsett mängd vätska men när det blir mer än några kilo så avlastar träet på sidorna hällen. Fläkten på hällen skjuter luften bakåt där det är fritt så det är ingen risk för överhettning. Ytterligare en fördel är att allt blev mycket mer stabilt än tidigare.
Vetemalten visar sitt rätta jag. Som ett klibbigt lim på toppen av en färdiglakad maltbädd.
Jag drar kranen på jäshinken upp-och-ner när hinken inte är desinficerad. Just denna använder jag som slaskhink för sånt som ska kokas senare men även för att mala malt ner i.
Närbild på min trogna doppvärmare som är vad som håller koket rullande. Jag använder induktionsplattan till uppvärmning av både vatten och vört men doppvärmaren är lagom till en bra rullande kok. Ett plus i kanten att det blir helt tyst när jag brygger till skillnad från fläkten på induktionsplattan. Liten men go detalj…
Jag har inte handlat från Humlegården ännu så det är fortfarande silikonslang på kylaren. Den fungerar men känns som den ska sprängas av trycket på invattnet. Orkar inte betala frakt bara för att köpa en meter slang så detta får gå ett tag till.
Brygglogg
Mäskar på 64.7c i 1h med 23l (3.8)
47l@1032 kokas.
Sätter undan 14l extra till partigyle på 15l@1020.
94% mash eff med total sockerutvinning 62l@1029.
20 min hopstand. Kyler till 20c.
37l i två hinkar, resten sparas till folkölen. Hela förkulturerna hänger med då jag inte hunnit krascha dom.
Ca 77% brygghus utan partigyle, ca 87% inkl allt.
Bägge sätts på jäsning jäser på 19.7-20c.
Jag hade satt in min diptube i kastrullen för att göra en whirlpool men jag hade ont om tid så det fick bli en kokad biab-påse istället. Dock körde jag med slang eftersom bakteriesäsongen är i full gång. Med lite mindre humle i koket så fungerade denna humleavskiljning riktigt bra för en gångs skull.
Uppdatering
140713 – Tillsätter sockerlag på 2dl vatten vardera med 680g till saisionen och 415g (sockret tog slut) till alen som istället för 6.5% landar på 5.8% abv.
Provsmakning av Saison
En disig, absolut inte grumlig, halmgul kreation med enorm offwhite skumkrona.
En kraftigt fruktig doft som drar åt clementinhållet inleder ihop med halm, hö och stall i välavvägda mängder. Jag skickas iväg till en svettig skördedag på fältet. Måttliga inslag av peppar i bakgrunden.
Smaken är ganska intensiv med kraftiga klassiska ”valloner”. Örtig åker, pepprig citrus, syrlig gräsighet och framförallt mycket clementinskal. Eftersmaken har markerad beska men svag hint av alkoholvärme.
Omdöme
Den här ölen hade jag stora förväntningar på eftersom jag visste att ursprungsreceptet gav en mycket fin öl. Tyvärr fick jag ju inte tag på korrekt jäststam så helt rättvis blir inte jämförelsen. Det här blev ändå en somrig och smaskig Saison som passar perfekt i värmen även om jag inte blir blåst av stolen. Lite svavlig första veckan vilket sen försvann. Jäsningen fick ske fritt i över normal rumstemp eftersom kylen var upptagen med andra öl, något som kan ha stressat jästen lite tror jag. Slutligen hade jag inte haft något emot mer funk och något lägre pepprighet men humlighet, restsötma och färg sitter som en hockeyfrilla Tyskland 92. Väl godkänd. Bryggningen och receptet finns här.
Provsmakning av American Wheat
Det här är samma vört som i min Saison men denna ligger istället på en något lägre alkoholhalt (5.8% mot 6.5%). Här är länken till bryggningen med recept.
En halmgul rackare med högt vitt skum (den på bilden har mellanlandat varm i flaska på grund av kylskåpsbrist, vilket leder till minskad kolsyra/skum). Kraftigt vetedis men något mer blank än en hefeweizen. Fin färg!
Doften är citronkaramellig, lite som CitronTulo för er som minns. Lite nobelgräshumle går att ana i bakgrunden. Väldigt ren doft utan några felsmaker eller jäst. Långt bak i bakgrunden känner jag en liten rökighet, en nyans som tog många sniff att hitta.
Smaken är även den citrusbetonad och väldigt behaglig. En viss sötma finns där även om ölen är välutjäst. Lite godistoner som begränsas av beskan. Eftersmaken är besk och återigen lite Tulo.
Omdöme
En väldigt krispig sommaröl med härliga citrustoner som är fantastiskt olik Saisonen som ju kommer från samma kok, tänk vad en jäststam kan ställa till med. En öl med hög hinkabilitet med ett väldigt svagt rensmakande jästbidrag jag uppskattar, det är ingen jästsmak direkt utan en ren något metallisk smak i brist på andra ord. Om us05 är lite plastig och jolmig är denna mer plåtburk med nyslipat björkträ. Här snackar vi om extremt svaga smaknyanser som tagit mig många liter öl att lära känna och inget som i stort påverkar smakbilden. Sammanfattningsvis en väldigt bra öl jag förmodligen inte kommer brygga igen på samma sätt. Jag gjorde den mest för att jag inte vågade göra 40 liter Saison på ett bräde, men citrustonerna är underbara…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 2, Dubellduellen
Dubellduellen, Orval, 6.8%, 29 IBU
Rödbrun öl med viss disighet. Den kraftiga kolsyran bildar först en hög gulbeige skumkrona men när det avtar lämnas ett lågt skumlock som knappt fyller ytan.
Doften är knäckigt maltig med inslag av sirap och russin. Lite lakrits i bakgrunden ihop med mörk choklad avslutar.
Smaken domineras av salmiaklakrits och russin. En viss syrlighet övertäcks av den upplevda maltsötman även fast ölen är ganska väl utjäst. En lite stökig alkoholkänsla spelar i munnen i eftersmaken. Välavvägd beska.
Omdöme
En lite tyngre öl som passar bra till kalops eller en bit mörk choklad, kanske en enrisrökt korv eller cognacsmedwurst skulle lira det också. Doften påminner en del om Westvleteren XII fast med lite lakritsnoter. Den för stilen höga kolsyra gör ölen gott och totalupplevelsen är väl godkänd. Välbryggd öl som min kompis Emanuel skulle uppskatta extra mycket. Inte en sommaröl direkt men efter en regning svampplockarpromenad i slutet på säsongen, där är vi något på spåren!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Henrik, Weinkeller, Slaka färsköl, del 1, Slaka Saison
Jag har bytt öl med den mångfaldigt prisbelönte SM-medaljören Henrik Lindqvist / Slaka Färsköl (även känd som Weinkeller på bryggarforum) som är en oerhört duktig bryggare. Ihop med ölen har jag även fått utskrifter från Beersmith på hela bryggningen så dessa öl går verkligen dissekera.
Slaka Saison, 4,4%, 24 IBU
Fint pys när flaskan öppnas. Vackert mörkt bärnstensfärgad vätska med offwhite-skum som ringlar sig ner på glasets kanter. Viss disighet typiskt för Saison.
Den peppriga Saision-doften sprids trots att jag sitter utomhus och provar!
Kraftfull humledoft med örtiga inslag, mycket peppar och lite sötma i slutnoten. Diskret parfymig i bakgrunden med lite krusbärsinslag.
Lätt smakbild med en tydlig men rak maltighet. Lite ciderkaraktär blandas med mogna apelsiner från humlen. Vaniljtoner i eftersmaken fördelas av en väldigt lätt munkänsla med lite kladdig finnish. Koriandern gör entré när ölen blivit lite varmare. Något vass slutbeska ligger kvar i kinderna.
Omdöme
En väldigt frisk sommaröl som passade som handen i handsken denna sommareftermiddag efter ett bad med grabben i poolen. Väldigt smakrik och kraftfull öl men som inte är övertydligt Saisonig med en massa stall och hästsvett utan renare och enklare i upplevelsen. Pepprigheten är väldigt stor och trevlig men jag saknar lite funk-sunk.
Efter att ha läst igenom receptet inser jag att jag nog aldrig druckit en öl med 11 extraktgivare innan, det måste vara rekord. Polenta är något jag är svag för även om smakbidraget i öl såklart är minimalt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Sommarölsträffen med LHBF 2014
Linköpings Hembryggare, som anordnade SM i Hembryggning 2014, hade för 10:e året i rad en sommarölsträff hemma hos Peter och Anna. Jag var där förra året och kammade hem segern men i år hade jag ingen öl färdig och ingenstans att sova över så med fru och barn blev det tyvärr endast en snabbvisit. Vädret hade varit kaotiskt med åska och kraftig regn hela dagen men det höll upp under de timmarna vi besökte som tur var. På träffen fanns många goda öl och det är fascinerande hur hög kvalité Linköpingsborna producerar vilket återspeglas i antalet SM-vinnare som var där. Kvällen bjöd även på en demonstrationsbryggning på Braumeister vilket alltid får det att klia lite i köpknappsfingret. Trevligt med en hel del nya ansikten dessutom, än har inte hembryggartrenden klingat av verkar det som. LHBF
Bröderna Ernerudh hade med sig sin ”Tobbes svarta humletraktor”, svart IPA på 8% (på bilden nedan). Mycket god BIPA serverad på partyfat, lämnade mycket rester på glaset…
Årets vinnare blev nr 25, Under Olssons EK, Barley Wine. Fantastiskt god och även min favorit (på bilden nedan).
Jag fick även testa ett experiment där 5% av befolkningen inte kan känna en viss typ av beska som även återfinns i humle. Det var två olika papperslappar dom var något kemiskt ämne på som smakar beskt.
Mycket intressant att hälften av alla bryggare som testade inte kände den ena sortens beska och därför har en större tolerans för IBU. Jag var en av dom som inte kände någon smak all på den vita lappen, den gula däremot smakade astringent tepåse.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollo Magic Numbers
Jag blir som ett litet barn varje gång jag ser en ny öl från Omnipollo jag inte smakat ännu, att då stöta-på två på en gång är bättre än julafton. Det var inte länge sen man fick vänta ett halvår på en ny Omnipollo men nu släpps de mer frekvent sen Henok sagt upp sig från sitt gamla jobb för att fantombrygga på heltid. Ingen är gladare än jag för detta. Jag vet egentligen väldigt lite om deras magic numbers-serie mer än att kommer en 42:a också. Om någon har lite mer bakgrundsinfo kring tankarna bakom denna serie är jag väldigt intresserad av det! Ursäkta de dåliga bilderna, hade bara mobilen med mig när jag hittade dessa två.
Omnipollo 3.14, Saison med 16% vildhonung, havre och råg. 6.5%
Blank ljust halmgul vätska med väldigt lågt skum som inte täcker ytan mer än precis vid upphällningen. Väldigt blank för att vara Saison men grumlar till sig allt eftersom man fyller på glaset på grund av flaskjäsning. Doften är härligt lantlig och syrlig. Halm, stall och klassiska saisoninslag. Lite blommig.
Smaken är syrlig med svag brettkaraktär och den livliga kolsyran bär smaken genom hela munnen. I slutet känns en lite träig humlesmak som påminner om Saaz. Allt eftersom jästen tar större plats i glaset blir smaken också rundare med lite större kropp. En spännande utveckling genom flaskan vilket ger den fler dimensioner. Ganska bra skjuts i beskan vilket framhävs av den lätta kroppen vilken åstadkommits med hjälp av vildhonung.
Omdöme
En oerhört god saison som verkligen är lättdrucken. Den kraftiga kolsyran och lätta kroppen passar mig perfekt vilket sätter den på samma position som den mästerliga Tank 7. Att den påminner en hel del om Leon fast utan amerikansk humle är plus i kanten. Två grymma öl till olika tillfällen. Riktig bra jobbat, toppklass!
Omnipollo 7, Sour Witbier med ananans, spearmint, havre och vete. 4.5%
En ljust halmgul vätska, ljusare än 3.14. Även denna har dålig skumstabilitet och lämnar inga rester. Den är något blankare än 3.14. Doften är klar annans med inslag av mint. Viss mango/papaya i bakgrunden.
Smaken har en viss kärvhet från ananasen, sådär som omogen ananas som börjar klia på tungan har. Den smakar ganska mycket ananasjuice dessutom. Minten känns betydligt mer i doften än i smaken vilket är synd, det hade balanseras fruktjuicen. Något träig eftersmak som spelar ihop med den väldigt lätta beskan. Lite vass syrlighet och lite vinös. Inslag av brett.
Omdöme
Det är svårt att inte jämföra dessa två öl och i den kampen går 3.14 hem mer hos mig. Det är två helt olika ölstilar så det är inte helt rättvist. Det som inte känns helt hundra med denna är ananasjuice-smaken som tar den ett steg bort från ölvärlden.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Karlsson / Norell, American Pale Ale
Sist ut från Karlsson / Norell är deras American Pale Ale.
American Pale Ale, 5,4%
Bärnstensfärgad, ogenomträngligt grumlig vätska med bra skumkrona. Mycket stora bubblor och smutsvitt skum som lämnar rester på glaset. Doftmässigt dominerar en kraftig tropisk fruktighet där Galaxyn verkligen får komma till sin fördel, den kan ju vara lite svår ibland. Lite vaniljpepprig avslutning med uns av brandrök i bakgrunden. Frisk humlesmak av fruktig karaktär med lite liljekonvalj. Lite syrlig beska och en ganska lätt kropp, snudd på vattnig. Lite tvålig avslutning med viss gräsig astringens från humlen, eventuellt i kombination med sulfat från vattnet.
Omdöme
Lite svårdrucken av den tvåliga smaken och gräsigheten tyvärr. Jag skulle gissa på en lite för kraftig torrhumling som kräver något högre restsötma. Det kan även vara att Galaxyn är något hög. Alla som druckit Omnipollo Nathalius vet vad jag menar med det. Minska humlen och då framförallt torrhumlen, gör den något ljusare och gärna med en kallkrash på slutet så den blir blankare så kommer det bli en bra öl.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Karlsson / Norell, Double India Pale Ale
Nu tar vi den, Karlsson / Norells DIPA inspirerad av Kung Hoppo.
Karlsson / Norell, Double India Pale Ale, 8.7%
En mörkt kopparfärgad, nästan rödbrun, grumlig/disig vätska med gulvitt högt skum betående av små bubblor. Lämnar mycket rester på glaset och skummet sjunker mycket långsamt.
Doften är som en rejäl fruktkompott som hänger i en tall. Simcoe känns tydligt med sin tallighet och citronzest. I bakgrunden finner jag lite vingummisötma som blandas med en något jolmig, mjölkig doft.
Smaken är kraftfull med rejäl humledominans men fortfarande med visst stöd från karamellmalten. Bra utjäst trots sina 8.7%. En hel del citrusskal och en blandning av tropiska frukter som mango/papaya. Bra balanserad beska.
Omdöme
En ganska bra dubbelIPA som tar för sig på ett maskulint sätt. Ganska lik Kung Hoppo trots lite andra humelsorter och de har samma låga hinkabilitet vilket jag inte tycker är negativt för denna ölstil. Denna har dock en lägre ibu vilket verkligen passar bättre än i Kung Hoppo. Bra kolsyrehalt som bär smakerna på tungan. Min kommentar till bryggarna är att minska på antalet humlesorter lite (8 totalt som det är nu) så några fler får ta plats, gärna Amarillo till just denna. Ytterligare något mindre karamellmal,t eller kanske ljusare karamellmalt, hade tilltalat mina smaklökar men detta är bra och korrekt enligt typdefinitionen. I övrigt är det en maffig, välgjord dubbelipa bättre än Kung Hoppo. Tummen upp!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Karlsson / Norell, Midsommar 2014 Lager
Patrik och Victor på bilden nedan är två av mina hängivna fans som haffade mig för en pratstund på SM. De blev nyfikna att brygga en DIPA inspirerad av Kung Hoppo och har haft lite frågor kring det. Nu är ölet klart och de har skickat en flaska men de skickade även några andra öl de bryggt, t.ex. denna lager som jag tänkte börja med att provsmaka och recensera.
Midsommar 2014, Lager, 5.1%, Karlsson/Norell
Kraftigt disig, gyllengul öl (11-15EBC) med stor stadig skumkrona. Skummet sitter som betong och lämnar fina rester på glaset. En del köldgrumling och även en del partiklar (jäst?) som simmar omkring i botten. Minst sagt livlig kolsyra vilket kan ha rört upp bottensatsen något på denna flaskjästa lager.
Doften är lite syrlig med inslag av snus och örter. Rendoftande av humle, helt utan diacetyl eller dms. Smaken vilar på en kraftig maltbotten med örtig humle av det tyska slaget (Tettnang?). Lite knäckig restsötma och bra, låg beska. Något kladdig finish på tungan med ett svagt citrusinslag i slutnoten.
Omdöme
En perfekt sill-öl jag borde tagit på midsommarlunchen men jag ville inte vara tråkig värd och sitta och recensera öl bland gäster så det fick bli dagen efter istället. Frisk och fin utan några felsmaker vilket är svårt med en så ren öl i denna stil. Hade den varit blank och haft något lägre kolsyra hade den fått riktigt höga poäng. Får mig att vilja brygga mer lager. Bra jobbat!
Efter att ha provsmakat tittade jag igenom receptet. Mycket riktigt var det Tettnang men även Hallertau. Pilsnermalt med lite varapils. WLP830@11c till 1.020 och diacetylrast 48h. Slutade på 1012.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Pale Ale (v6), jakten på min nya husjäst del 4
På grund väldigt av mycket att göra med mitt företag har ölbryggandet blivit lidande senaste månaderna. Det blev en liten snabbweiss för två veckor sen vilket är tur för jag har snart helt slut på öl. Dagens bryggning är en fortsättning på husjästjakten, White Labs wlp090 San Diego Super får möta Mangrove Jack’s M44 Us West Coast torrjäst. Bägge är neutrala, högflockulerande och alkoholtåliga. US05 är nu borta som referensjäst då både WLP090 och BRY97 visat sig passa min smak bättre.
Lindhs Pale Ale
Jag blev inte helt nöjd med senaste versionen av min husale. Den blev rätt i styrkan men beskan blev fortfarande för hög och färgen, som jag tyckte var bra vid provningen, har jag nu ändrat uppfattning om och vill ha ljusare. Därför blev det en rad förändringar i receptet. Karamellmalten stryks helt förutom cara-pilsen såklart på 5%. Som maltsmaksgivare får Munich I spela förstafiol, även den på 5%. För att minska beska rejält så ströks 60-givan helt. 10-minuters-givorna drogs ner ordentligt också. Totala mängden humle minskades från 240g till 200g. Min hopstand ger en beska (ev uppjlevd) som är långt ifrån den teoretiska IBUn som Beersmith säger ligger på 13 för denna öl. Av döma av OG-provet är beskan runt 30 men vi får se när ölet är klart. Det blev premiär för Mosaic-humlen som beskrivs som Citra på steroider. Det ihop med CTZ doftade fantastiskt när de åkte i grytan.
Vattenbehandling
Jag har upplevt att min vattenbehandling gett mig lite mer beska än jag önskat så jag justerar en del även här. Jag vill ha mina 100ppm Kalcium och även öka sulfat men inte riktigt så mycket som de senaste gångerna. Därför minskade jag KalciumSulfat/Gypsum (CaSO4) från 14g till 8g för att kompensera med KalciumKlorid (CaCl). Så här designade jag mitt vatten:
Receptet
Bryggd 140619
På fat
OG: 1.048
FG:
ABV: 5.4%?
IBU: ~30?
40 liter i hink
20g Ctz@10
20g Mosaic@10
80g Ctz@hopstand 73c 30min
90g Mosaic@0hopstand 73c 30min
2l förkultur på WLP090 och en Mangrove Westcoast torrjäst rehydrerad. Jäses i 18c
Bryggningen
En lyckad bryggning där allt gick enligt plan. Receptet kunde ha finslipats lite mer innan bryggningen men jag har ingen öl som förebild för min husale så jag vet inte riktigt vad jag letar efter.
Jag hade justerat ner malningsgraden till 0.9mm förr bryggningen eftersom vetemalten är något mindre. Jag testade att köra med denna inställning och det fungerade hyffsat. Fick en löjligt hög effektivitet på 94% men även en stuck sparge mot slutet. Jag kommer gå tillbaka till 1.0mm nästa gång för är det något jag hatar förutom saftsil är det en stuck sparge.
Jag fick två liter vört över före kok vilket förvisso är lite planerat. Den håller nämligen 1.040 och är perfekt till förkultur. In i frysen bara, tuta och kör!
Brygglogg
Värmer till 80c
Tappar 2c vid flytt
Sänker till 73.7c före inmäsk
4l kallvatten, ger 24l mäskvatten totalt.
68c efter inmäsk, sänker till 64.7c
En kapsyl lactol
09.05 Inmäskning
Tömmer first runnings efter 1.20 och sätter på lakvatten på värmning
Stuck sparge trots långsam lakning, ändra till 1.0mm igen
51l i preboil på 1041 ger masheff på 94%
Hopstand fick bli på 73c då kylningen gick snabbare än tänkt.
42 postboil (20+22 i hink och 2 liter extra innan kok = 1.6 efter). Total postboil på 43.5l
1049 efter kok ger brygghuseffektivitet på = 94%
Sarita fungerar okej med ger en ändå en del grums i hinken.
Kylning från 73c till 20 på 13 min.
Premiär för min nya kylspiral. Den levererade som planerat och kylningen från 70c till 20c gick på dryga 10 min.
Det fick bli humleavskiljning med min BIAB-påse igen. Min snabbmetod att dumpa hela batchen i hinken och lyfta påsen som vid BIAB är förvisso väldigt smidigt och i princip all humle hänger med men det blir ändå en del junk i jäshinken.
Prickade preboil och OG exakt idag. Lakningen blev lite sval men det kompenserades med den finare krossgraden.
Provsmakning
Efter en något för kort tid på fat måste jag forcera den här provsmakningen eftersom jag inte kommer kunna kyla bägge faten närmsta veckorna. Fatkylen jobbar extra som jäskyl och jag har fortfarande inte hittat någon lagom hög fatkyl på blocket. Här kan ni först läsa om bryggningen av V6 om ni inte gjort det.
White Labs wlp090 San Diego Super vs Mangrove Jack’s M44 Us West Coast
Ljust halmgul till halmgul, spegelblank med skum som sjunker snabbt med lämnar rester. Skummet är så stabilt att det ligger kvar som ett lock om man lämnar ett glas framme till dagen därpå.
Wlp090 doftar mild humle med en ren enkel maltighet. Lite apelsin och svag örtighet. Smaken är frisk och oerhört ren med lite citruston från humlen. Väldigt låg restsötma och mycket hög hinkabilitet. Låg beska. West coast doftar lite knäckigare men även en del diacetyl. Kanske lite mer humle men den överskuggas tyvärr av diacetyl. Minimalt men ändock spår av lösningsmedel. Smaken är som wlp090 men lite smörigare, återigen… Inte alls lika fräsch men ändå väldigt lättdrucken.
Omdöme
En promenadseger för WLP090 som vinner på sin rena smak och avsaknad av diacetyl. Den jäste ut på halva tiden även om West Coast var riktigt snabb (5 dagar). Kanske att West Coast-jästen är något blankare (den är till vänster på alla bilder) men den fick två dygn mer kallkrash av diverse omständigheter som inte har med ölet att göra. Jag har tvättat lite west coast-jäst så den ska få en andra chans och se om den kan producera mindre diacetyl med lite högre temperatur.
Väldigt blanka öl vilket är svårt att visa när det är så varmt att det blir kondens på glaset efter bara några sekunder.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer