Posts By Lindh
Lola Lambik
En ljust halmgul och disig öl med låg skumkrona som snabbt faller ner till ett tunt lock som precis fyller ytan. Doften består av läder och är stallintensiv med mogna passionsfrukter med i mixen. Klassiskt syrlig och delvis komplex lambikdoft. Vissa inslag av garn. Den medelkraftigt syrliga smaken domnieras i övrigt av hö och svaga inslag passionsfrukt samt ananas. Funkigheten är påtaglig men absolut inte dominant. Viss träighet i smaken. En mycket lätt munkänsla och lätt kropp som förstärks av den spritsiga kolsyran. Låg beska och en elegant eftersmak som är något champagnelik.
Omdöme
Lola (6.0%) är nummer två ut bland mina suröl och har en bakeriemix bestående av Brettanomyces Lambicus, Brettanomyces Bruxellensis Trois (som eventuellt inte är en Brett-stamm längre sägs det) och Lactobacillus Brevis. Lättdrucken och fruktig men den kommer nog vinna lite på att ligga till sig ett halvår på flaska för att bli mer komplex då jag tycker den är något endimensionell. En helt okej pseudolambik där andra halvan ligger på sekundär med rödvinsdruvor ”Rondo” odlade på Öland. Jag får nog provsmaka denna igen parallellt med Rondo när bägge är klara. Bryggningen av denna öl kan ni läsa om här.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Våg för att väga mer malt
Alla hembryggare har antagligen en våg av kökstyp redan och så även jag. När man väger sin malt inför bryggningen krävs inte att vågen är så exakt utan några tiotals gram hit och dit gör för liten skillnad för att märkas på slutresultatet. Därför går det bra med i princip vilken enklare digitalvåg som helst. Det jag däremot saknat är en våg dedikerad till just malt då jag fått gå och hämta köksvågen varje gång jag ska väga. Inget jätteproblem men det jag dessutom stört mig på med min gamla våg är att när 5 kilo överskrids står det bara error och jag får väga om den mängden. Jag ligger runt 9-12 kg malt för det mesta så att kunna väga mer än 5kg åt gången har funnits på önskelistan. Alla billiga köksvågar jag hittat har 5 kg som max och paketvågar är onödigt dyra för ändamålet. Jag sneglade på bagagevåg men de är något för oprecisa och kräver någon sorts upphängning. Tillslut hittade jag denna kinavåg specad på 10kg som säkerligen mäter lika bra och/eller dåligt som de flesta köksvågar i prisklassen från Classe eller Kjelle… Det tog lång tid att få den, ca 8 veckor, den har tecken istället för bokstäver som på bilden i beskrivning och även kartongen, men den var billig. Vanliga AA-batterier är skönt eftersom batterier alltid tar slut mitt i en vägning enligt svensk grundlag.
Köpt här från Ebay för 80 kr.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Refraktometer
I jakten på att förbättra noggrannheten i mitt bryggande ytterligare har jag äntligen kompletterat min klassiska hydrometer med en refraktometer, detta för att kunna ta fler mätningar under bryggningen och pricka preboil gravity och OG exakt. Jag är trött på att springa med 1 dl het vört till ett kallvattenbad vilket gjort att jag slarvat lite med dessa mätningar under bryggningen. Nu är det äntligen slut med det! Med min nya fina rejäla refraktometer går mätningarna blixtsnabbt och det är lätt att både mäta och justera SG:t under bryggningen. Allt som behövs är en droppe vört man droppar på glasskivan, på med locket och titta i kikaren.
En hydrometer är en densitetsmätare som mäter vikten på sockret i vatten, ju högre densitet desto högre upp trycks hydrometern. En hydrometer är ett billigt och tillförlitligt alternativ för nybryggaren, framförallt om man kalibrerat den, men den är väldigt ömtålig (jag är inne på min tredje) och bör användas runt 20c för att ge ett bra mätvärde. Det finns tabeller för omräkning av mätvärde beroende på högre mät-temperaturer men man bör inte utsätta sin hydrometer för över 60c om man vill att den ska hålla mer än några gånger. En refraktometer däremot mäter hur ljus bryts i vätska annorlunda beroende på sockerhalt. Refraktometern finns i skalorna Brix som är jämförbart med Plato och Balling där sockerhalten mäts i procent men även såklart i Öchsle eller Specific Gravity som är mer vanligt bland hembryggare. Min refraktometer har bägge skalorna i samma kikare vilket är väldigt smidigt… Det finns en massa kina-kopior på refraktometrar men jag skulle rekommendera att köpa en ordentlig som t.ex. tillverkad av Brouwland som säljs hos Humlegården som visar rätt skala. De billiga är kända för att utgå från en gammal uträkning av skalan som visar fel värde vid högre % socker.
Refraktometrar som det står ATC på har en automatisk temperaturjustering och man slipper konvertera mätvärden vid sockerhalt. Refraktometern har däremot svårare att mäta FG eftersom alkoholen i ölet spelar ett spratt för brytningsindexet. Därför finns det verktyg som tar hänsyn till OG:t när man mäter FG med refraktometer så visst går även det värdet att ta fram. Även hydrometern blir påverkad av höga alkoholhalten vilket inte tas hänsyn till av så många. För att mäta FG rekommenderar jag denna konverterare hos Northern Brewer.
Kalibrering
Ni vet vad jag tycker om precisionsinstrument vid det här laget; inga mätverktyg är intressanta om de inte mäter rätt. För att se om refraktometern är korrekt ska man droppa lite destilerat vatten på glasskivan som då ska visa 1.000ö. Gör det inte det så skruvar man på en skruv på refraktometern tills den visa 1.000. Jag tycker det är fånigt att köpa en liter destillerat vatten för att få loss de två dropparna som krävs för att kalibrera sin refraktometer så varför inte tillverka lite eget dest-vatten? Det krävs ingen hembrännare utan en vanlig kastrull duger gott för ändamålet.
Koka 1 dl vatten i en rengjord kastrull några minuter och låt stå en stund så det blir mycket kondens på insidan.
Droppa från insidan av locket ner på en sked eller direkt på refraktometern. Det går att använda den medföljande pipetten också men de kan krokna av värmen.
I mitt fall var refraktometern perfekt kalibererad från butik så inga mejsel behövdes denna gång.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Good Guys Brew – Eva Lisa (Pale Ale)
Bärnstensfärgad, kraftigt disig öl med högt skum av stora bubblor. Skummet lämnar en del rester efter sig på glaset men faller sönder ganska snabbt. Lämnar ett skumlock på 1 cm efter sig (snyggt).
Doften domineras av grapefruktskal, gran, citronjuice och Yes-diskmedel (ja glaset var helt sköljt innan provsmakning). Lite dammig vind och disktrasa. Ingen diacetyl, DMS eller störande estrar och fenoler. Renjäst med andra ord.
Smakbilden består främst av den vita insidan av citrusfrukt (Pomelo eller clementin?). Inga dominerande maltsmaker detekterades, varken ljusa eller mörka.
Liten kropp och låg restsötma gör den något tunn. En kraftig kolsyrning stör munkänslan och eftersmaken är kladdig. En hög beska som är något kärv. Ingen alkoholsmak att tala om.
Omdöme
Grabbarna på Good Guys Brew har bryggt en välbryggd sommaröl i amerikansk pale ale-stil utan felsmaker från bryggningen. Det finns dock en något störande bismak åt det kemiska hållet (Yes-diskmedlet). Jag antar att detta har med humlen att göra, eventuellt i kombination med något hög sulfatnivå. Att byta lite CaSO4 mot CaCl skulle göra denna öl mer lättdrucken och mindre kärv men ändå behålla dess goda humleprofil. Detta är batch 001 så vissa justeringar kommer ske till nästa bryggning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Svalbard Bryggeri – Världens nordligaste öltillverkare
Det är kallt, termometern säger -24c men upplevd temperatur motsvarar -35c enligt väderappen. Ögonfransarna fryser ihop av den höga luftfuktigheten och luften känns tung att andas. Det är mörkt som natten trots att det är strax efter lunch. Jag befinner mig på Svalbard och solen gick ner för två månader sen och går upp nästa gång om en månad. Skulle man istället ta flyget söder ut från Stockholm hamnar man motsvarande i Kairo, istället har jag färdats norrut till den nordligaste civilisationen i världen. Nästa stopp skulle vara nordpolen…
Snabbspolning ett halvår framåt. Jag är åter på Svalbard men nu är det sommar, veckan före midsommar. Solen gick upp i april och kommer gå ner i augusti nästa gång. Befolkningen klistrar aluminiumfolie på rutorna för att få sova och temperaturen ligger runt nollan men kan framåt högsommaren orka upp till 8c om man har tur. Just nu däremot; snöblandat med regn. Hotet om isbjörnar och tvång på vapen om man lämnar byn ligger kvar men känns inte lika påtagligt nu när miljön liknar ett töande mars i Sverige.
Här uppe, i den nordligaste av civilisationer, har flygpiloten Robert Johansen och bryggmästare Andreas Hegermann Riis bestämt sig för att brygga öl av glaciärvatten i världens nordligaste bryggeri, Svalbard Bryggeri. För att kunna göra det har dom varit tvungna att ändra lagen först, det har nämligen varit olagligt att tillverka alkohol på Svalbard de senaste 80 åren på grund av alkoliseringen av befolkningen. Av samma anledning går det inte köpa öl starkare än 4.7% i alkoholavdelningen Nordpolet i byn enda matbutik, starksprit går dock att köpa av oklar anledning medan det är ransonering på öl.
Andreas visar mig runt i bryggeriet som ska brygga sin första sats den 25e Juni om allt går enligt plan. Det av Mauro Ricci specialdesignade italienska bryggverket anländer i dagarna med båt och Andreas har inte ens sett det ännu. En 2000l boilkettle ska förse de 4 stycken 4000 liter stora jästankarna med vört men större jäskärl på 8000l är redan beställda. Maxkapaciteten uppgår till 1 miljon liter per år med start på 250.000 där öns totala konsumtion är 400.000 liter. Bryggverket är ångdrivet med en ångmaskin på 150.000 watt men i övrigt är det en klassisk setup med HLT, MLT och BK (inbyggd WP). Svalbard har, trots smältvatten och glaciärvatten, väldigt mycket salter från kranen och Andreas liknar vattnet vid Burton on trent. Svalbard bryggeri ska brygga fem olika öl från start; IPA 7%, Stout 7%, Pale ale 4.7%, Pilsner 4.7% och Hefeweizen 4.7%. De sista tre är såklart ämnade för Nordpolet med dess regler med en förhoppning om att i framtiden även få in de andra ölen dit genom lagändring. Krogar och pubar är den andra målgruppen men även export in till fastlandet. Alla öl kommer humlas med humle från motsvarande klassiska regioner, t.ex. tysk humle till hefe, Tjeckisk Saaz till pilsnern, engelsk humle till stouten.
Ett udda problem Svalbard bryggeri råkar ut för är svårigheten att bli av med dravet. Renarna äter det inte utan enbart polarräven. Någon kompost är det inte tal om och inte skickar man en massa drav med båt till fastlandet. Tanken just nu är att bränna upp dravet men det är inte helt färdigt ännu.
Andreas som klockar in på 35 år har nyligen bryggt sin 1000e batch och är således knappast någon novis. Med rötter i tre olika bryggerier i Norge har han den kunskapen som krävs för att driva ett så här pass stort bryggeri själv. All öl tappas på burk eller keykeg och det är fräst det momentet som kan krävas att han ringer in lite vänner för att orka med. Burkar är det självklara valet då fraktkostnaden till stor del baseras på vikt men hård sjögång kan även bli en faktor då flaskor inte gillar kollisioner. Vid mitt besök stod inte bryggeriet klart ännu och jag har med andra ord inte smakat deras öl men jag hoppas få möjlighet till det i framtiden. I glaset återfinns därför min India Pale Lager, Altruisten, som faktiskt utvecklats ytterligare lite till det bättre med ännu renare smakprofil.
Sommarkänslan infinner sig inte riktigt
Bryggeriet återfinns i en industrilokal. ”Det ska upp en skylt om några dagar” säger Andreas och på andra våningen ska det byggas en provsmakningsbar dit turisterna, som mycket lägligt stiger av båten precis utanför, ska kunna få dricka öl utan risk för kontimination av lokalen.
Bryggmästare Andreas Hegermann Riis
Ett av de egna glasen, dock med annat innehåll i.
Ånggeneratorn
Fat som väntar på att bli fyllda. Framför det återfinns stora mängder kemikalier för rengöring och såklart en skoter.
Bild på mig under arbete ute på det isiga havet.
Vinternöjet att åka hundspann var magiskt.
Vilda renar stryker omkring inne i stan i jakt på föda sommartid.
Denna mundering krävs vintertid för att överleva hyffsat. Den höga luftfuktigheten ger stort genomslag på köldeffekten på ett klimat som utan Golfströmmen skulle vara kallare än Sibirien men som upplevs snarlikt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Omnipollo – Life is a peach
Det är inte så ofta jag recenserar kommersiella öl längre eftersom jag inte ser relevansen för er läsare, det finns ju andra bloggar som ger ett jämnare flöde i det ämnet. Men ibland när jag dricker något som känns relevant, intressant och aktuellt så kan det smyga sig in något. Är det dessutom från Omnipollo och en hembryggare så kan jag inte låta bli. Jag kom ju till final första omgången av Omnipollos hembryggartävling första omgången så jag har följt tävlingen med nyfikenhet.
Provsmakning
Lätt disig och halmgul öl med lågt, kortlivat skum. Mycket bubblor som lever runt i glaset likt en nyupphälld champagne.
Doften är väldigt humlefrisk med väldigt mycket Simcoe, så mycket att det är svårt att känna andra dofter genom tallcitronen. Verkligen en nyöppnad humlepåse i doften!
Smaken domineras av mogen persika och lite nektarin med endast inslag av citrus och lätt granskog. En förvånansvärt låg beska med tanke på doften. Lite Citrontulo i eftersmaken ihop med en lätt plastsmak som påminner om en ICA-kasse. Lite träighet åt bark ligger kvar ihop med lite högre alkoholtoner. Något kladdig i gommen ihop med en något hög restsötma.
Omdöme
En oerhört häftig öl med en humledoftnivå jag inte känt innan. Nog för att jag känns mycket humle i öl innan men att få till en doft som verkligen är som en nyöppnad simcoepelletspåse är underbart. Att den doften sedan inte tar kommando i smaken utan att persikorna får lira förstabanjo gillar jag verkligen. Jag ser ingen anledning till varför denna öl inte skulle kunna legat på 4-5% ABV och varit en riktigt schysst gräsklipparöl, nu är den lite alkoholbetonad. Lite lägre restsötma också och den hade fått full pott. Nu är det lite daddlar-på-en-brackig-lunchbuffé-i-gulfen-känsla i munnen efteråt. Jag är vanligtvis inte så mycket för frukt och grönsaker i öl men här har Niklas, Henok och Karl lyckats med något riktigt trevligt. En variant av denna med lite Brevis vore intressant också… Bäst på Systembolaget nu?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs Premium Gold (försök 1) och en hink sommarale
När jag var i Bayern före jul så fick jag tag på en Helles (Schäfflers Premium Gold) som fick mig att fundera ordentligt på om inte det här med lager är något missförstått men kanske främst felbryggt av de stora och svårbryggt för de små. Sedan dess har jag funderat på hur jag egentligen skulle kunna få till något liknande. Speciellt eftersom jag varken har tillgång till receptet eller ens möjlighet att prova den igen, jag hade dessutom några öl innanför västen när jag provade den första gången och flaskversionen jag drack någon dag senare var inte lika god som på fat. Därför blir det en romantiserad drömbild av en maltig men lättdrucken och extremt krispig tysk lager som får stå modell för en ny resa jag tänkt bege mig på. Att jag förr eller senare skulle börja brygga tysk lager var kanske inte helt oväntat men jag tror det finns något där att hämta. Det knepiga med stilen är att allt egentligen är detsamma för de flesta bryggerier; Weyermanns pilsner malt, ett fåtal jäststammar och tyska nobla humlesorter och då främst Hallertauer/Tettnanger. Lika stor roll i denna stil spelar vatten, jässchema och bryggmetod. Här finns mycket att misslyckas med och lära sig av. Att jag inte har koll på min bryggutrustning ännu gör det hela ännu mer spännande. Nu kör vi!
Eftersom jag inte hunnit brygga så mycket med Braumeistern ännu fanns det en rad saker jag ville testa och mäta. Jag har tidigare labbat med olika batchstorlekar och lakmängder vilket har spökat med mina bryggdata en del och denna gång ville jag se mer hur SG och volymer påverkas i de olika stegen samt hur det fungerar med en något större lakningsvolym. Därför mäskade jag med mina vanliga 55l, mätte SG, lakade med 20l, mätte SG, kokade, mätte SG, spädde med 10l vatten, mätte OG. Detta gjorde att jag fick ihop 74l efter kok vilket motsvarar 71l efter kylning med 4% volymminskning.
Vi tar det steg för steg
Mäskade in med 55l på 11kg malt vilket gav 1.052 och 23cm från Braumeisterns övre kant alltså ca 50l. 84,25-(1.5l/cm*23)=49,75l Detta ger grainabsorbtion på 0.47l/kg.
Hade värmt 20l lakvatten men inte bestämt mig om jag skulle använda allt utan det fick bero på mäskeffektiviteten. Med Beersmiths dilutiontool på 50l@1.052 före lakning labbade jag med några olika varianter för att bestämma mig för hur mycket jag skulle laka med:
- 15l vatten ger 65l på 1.040
- 20l vatten ger 70l på 1.037
- 15l lakvört på 1.020 ger 65l på 1.0454.
- 20l lakvört på 1.020 ger 70l på 1.043.
- 20l lakvört på 1.010 ger 70l på 1.042.
Jag bestämmer mig för att laka med hela volymen och landar på 69l och 1.048, alltså betydligt högre än beräknat så lakningens SG måste varit på 1.038. 1.048 var mitt tänkta OG så redan här inser jag att jag kommer behöva späda om detta ska bli den midsommaröl jag planerat för. Efter koket hade SG stigit till 1.053 vilket jag hade kunnat låta passera men med en bra utjäsning så hade den blivit starkare än planerat. Med en nyfödd dotter vill jag dessutom ha något svagare att dricka hemma så jag spädde ut vörten efter kok med 10l vatten vilket skulle gett 1.046 enligt BS men gav 1.042, egendomligt. Detta bör i slutändan ge en öl på ca 4.5% vilket blir perfekt. 74 liter bör räcka några veckor extra dessutom…
För att kunna brygga dessa stora mängder passade jag på att testa nya metoder att laka på. Problemet över 55l efter mäskning är att maltbädden i maltröret hamnar ovanför vörtytan och det rinner inte igenom som det ska. Därför måste röret lyftas högre, antingen med ett rep eller med något mellan röret och Braumeisterkanten. Jag testade några olika varianter;
- Två plankor (2tum4?) som stöd under maltrörspinnarna som det är tänkt att röret ska vila på. Detta blir något för lågt men skulle räckt för 10l lakning utan problem.
- Samma plankor ovanpå Braumeistern där röret kunde vila tryggt. Detta funkade bra men var svårt att placera och vört rann längs sidorna på plankorna vilket medförde kladd.
- Kylskåpsgaller mellan röret och Braumeistern. Denna metod var bäst och klarade av de ca 30 kilona som de utsattes för. Kladdfritt.
Bryggdagen
Även denna bryggning gjordes med overnight mash-tekniken vilket sprider ut bryggdagen över natten och trots den stora volymen var jag färdig inkl disk redan vid lunch. Bryggdagen visar att det på en enkelt sätt går att göra rejält stora mängder öl med Braumeistern och jag har blivit en del klokare hur volymer och SG jobbar. Plankorna åker tillbaka till garaget men gallret kanske testas igen framöver. Jag får betydligt högre effektivitet av både mäskning och brygghustotalen så den måste jag ta mer hänsyn till. Gummilisten fungerade fint även denna gång.
Receptet
Jag visste redan före bryggningen att det kommer ta ganska många försök att hitta rätt med denna öl. Att experimentera med olika vattenvolymer samtidigt är inte optimalt heller så receptet blir inte så värst intressant denna gång utan mer när jag börjar slipa på finliret efter några bryggningar. Nåväl; Pilsnermalt, 5% Carapils och några nävar Melanoidmalt för färg och lite maltighet. 11kg malt totalt. 150g tettnang (2%) på 20m. 3 paket 34/70 i stora hinken och US05 i en liten till sommaralen.
Data
50l innan lakning på 1.052.
69l efter lakning 20l på 1.048. 96% Mash eff.
63,7l efter kok på 1.053. 96% Brewhouse eff. (wtf?). 5.3l boiloff på 80m.
73,7l efter spädning 10l på 1.042 vilket bör ge ca 4.5% abv.
Mäskbädden precis efter första lyftet upp till pinnarna.
Såhär är det tänkt att maltröret ska vila vid lakning. Smärtfritt upp till 10l enligt dagens tester.
Vörtvolymen av 11kg malt och 55l vatten efter ca 20 min avrinning. Istället för U-formade pinnen så hade jag plankorna under vilket höjde röret ca 5 cm vilket inte räckte långt samt var knöligt att få på plats.
Lakvattenvärmning
Noggrann lakvattentemperaturmätning!
Metod ”plankorna under röret”.
Hushållspapper för att stoppa ”rinnet” längs plankorna.
Sista metoden med gallret vilket passade bäst för mig. Om ni testar andra varianter så får ni dela med er av era erfarenheter!
I med 20l vatten för lakning.
Snart nått preboil volume, yikees!
På med hatten.
Gummilisten efter mäskning. Det övre filterparet tar jag bort när jag ska laka.
Det tråkiga sista momentet, disken… Samlade första kylningsvattnet i min murbruksbalja och kunde diska med varmt vatten utomhus vilket var trevligt.
Volym efter kok och kylning. Mycket öl blir det!
Provsmakning
Ale:en till vänster och Lagern till höger.
Lindhs premium gold
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank, finbubbligt skum med mycket rester. Snygg!
Doft: tydlig maltighet dominerar doften med pilsnermalt som varvas med münchnerkakigheten, ganska tydlig humledoft av örtig tettnangkaraktär, en lätt syrlighet finns i bakgrunden.
Smaken är maltig med medelkropp och rejäl lagerkvalité, inga smakbidrag från jäsningen. Smakar välbryggt helt utan inslag av kokta grönsaker (dms) eller smör/smörkola (diacetyl) som vanligen förekommer i denna öltyp.
Låg med för stilen perfekt beska. Något lätt avslutning.
Omdöme
En riktigt välgjord och välsmakande tysk lager som absolut inte skäms för sig utan skickar de flesta svenskgjorda storskaligt producerade varianter i sopen. Min första lager jag är riktigt stolt över och som icke ölkännare säger smakar som vilken öl på krogen som helst. I mitt projekt att skapa ”min premium gold” så är maltigheten inte där men färg, beska, humlesmak sitter perfekt. Färgmässigt finns det utrymme för lite fler mörkare maltsorter så jag måste börja labba med malten för att hitta rätt. Ett mycket bra första steg i rätt riktning och en perfekt sommaröl fick jag till.
SommarAle
Mörkt halmgul på gränsen till gyllengul, blank men inte riktigt lika mycket som lagern, finbubbligt skum med mycket rester.
Doft: I mångt och mycket likt lagern med en tydlig pilsnermaltighet men även med en lätt, fruktig estrighet som känns besvärande när man väl druckit den rena lagern. Svaga toner av lakrits/anis finns att skönja, något som påminner om en porter jag drack för 1,5 år sedan. Lite krut. Samma syrlighet om än något svagare.
Smaken är rund, fyllig och tydligt maltfokuserad. Betydligt rundare och lenare med mycket svaga fruktinslag i jämförelse med krispigheten och stramheten i lagern.
Ingen dms eller diacetyl, lagom beska.
Omdöme
Jag borde bedöma denna för sig självt men det är svårt när den känns som lagerns fula kusin. Väldigt ren och lättdrucken ale med tydlig lagerkvalité men det finns den där lakritstonen från en US05 som fått gå utan temperaturstyrning som jag inte gillar. US05 är en grym allroundjäst men den passar bättre till andra ölstilar än denna.
Som addendum vill jag dela med mig av mina skalor jag bedömer färg och genomskinlighet på:
Genomskinlighet
Kristallblank – Ser ut som filtrerad eurolager eller ett glas kran vatten.
Blank – Riktigt bra genomskinlighet men inte det där briljanta, kristalliga.
Lätt disig – En svag hinna som minskar ljusinsläppet men fortfarande anses rejält genomskinlig.
Disig – En tydlig hinna eller filter som begränsar genomskinligheten på ett markerat sätt.
Kraftigt disig – Här börjar det bli svårt att se igenom vätskan och en text på andra sidan glaset är mycket svårläst.
Grumlig – Ogenomskinlig som t.ex. en veteöl.
Färgskala
EBC 3 – 6 Ljust halmgul
EBC 7 – 10 Halmgul
EBC 11 – 15 Gyllengul
EBC 15 – 25 Bärnstensfärgad
EBC 25 – 35 Kopparfärgad
EBC 35 – 45 Mörkt kopparfärgad / Ljusbrun
EBC 45 – 60 Rödbrun / Brun
EBC 60 – 80 Mörktrödbrun / Mörkbrun
EBC 80 – 100 Rödsvart / Brunsvart
EBC 100+ Svart
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Gummilist till Braumeisterns filter
För att täta mellan filtrena och även hålla ihop dom, främst de övre, så är det många Braumeisteranvändare som använder en gummilist. Jag har kört både med och utan och tycker främst det är när jag brygger veteöl med dess mindre krossning som filtret gör någon nytta. För några år sedan var noggrannheten på storlekarna av Speidels maltrör inte den samma som idag och de som köpt Braumeister nyligen har inte samma behov av gummilist som de med äldre maskiner. För många inklusive mig så är det finare filtret några mm större än det grova vilket gör att en gummilist inte passar så bra utan man får trycka ner hela paketet med en viss mängd våld. En lösning är att klippa kanten på det finare filter till samma storlek som det grövre men då är man tvungen att alltid köra med list sen. Det går att spänna listen runt filtret med lite stadig hand och då går den ner lättare sen men sitter ordentligt tight, ofta orörligt när det är pump-break. En variant är att filterpaketet får ligga högt upp på kanten istället, eventuellt utan det liggande röret för att hålla nere hela maltpipan. Jag har testat några gånger med gummilist och några gånger utan och vet inte om det är nödvändigt att använda listen eller om jag kommer fortsätta göra det men efter att ha svarat på ett gäng mail om samma sak (länk och pris) så tänkte jag att jag lika gärna kan ta några bilder, posta några länkar och se vad mina ”fellow Braumeisters” där ute kommer fram till.
Min list är köpt på Kuntze och jag köpte 3m så det räckte till tre varv men jag kör bara på övre filtrena så resten är reserv eller dammsamlare. 140kr kostade den och här är länken; 1mm tjock U-list modell 511 med rund botten (511-0100).
Ungefär hit går mitt filter ner som jag inte stretchar listen lite runt vilket gör den tunnare.
Profilbild på listen som ju är en U-list på 1mm med 15mm bredd.
Eller är allt bara ett skämt och det är en lakritsrem jag tagit bilder på?
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Ny kran till 25-liters Biltemakastrullen
Nybryggare börjar ofta i den sparsamma änden vilket är både gott och ont för de dyraste köpen man kan göra är felköpen. En billig kastrull med sämre kvalité rekommenderas ofta och det är ”Biltemakastrullen”. För 469kr är den en bra inkörsport och det finns säkert många bryggare som inte uppgraderar den. Själv så började jag med en lånad aluminiumkastrull, köpte en Biltema 25l som jag hade ett gäng bryggningar, köpte en Patina 50l, sålde min Biltema 25l, köpte en mindre snygg Biltema 25l med trasig kran på loppis, sålde Patina 50l, köpte Braumeister 50l. Ja ni kan själva räkna ut att detta inte är så klokt ekonomiskt… Förutom att Bilteman har tunt gods, bräckliga handtag och tunn botten så är kranen av väldigt dålig kvalité. Det sista är däremot lätt, och om man vill, billigt fixat! Det finns ny kran att köpa på Biltema för den som värdesätter snabbare leverans men jag köpte via Ebay istället med gott resultat.
Den medföljande kranen är lätt att ta bort, en skiftnyckel på insidan och lite kraftfullt skruvande/vridande på kranen så lossnar den lätt. Hålet kan man borra upp om man vill ha större dimensioner på kran (1/2″ är vanligt) men denna guide är till de som inte vill borra och då passar 3/8″ som handen i handsken.
Utrustning som behövs
Nippel 3/8″ med slangkoppling
Kulkoppling 3/8″
Packning, befintlig från Biltemakastrullen.
Bricka hade jag en hemma som jag filade upp hålet lite på. Finns på lösvikt på Bauhaus annars.
Hexnippel hane-hane 3/8″
Ta delarna från bilden ovan från vänster;
Sätt slangnippeln på kulkopplingen. Dessa ska vara på utsidan av kastrullen.
Sätt brickan på hexnippeln och trä på med packningen utanpå. Dessa ska vara på insidan av kastrullen med packningen närmast kastrullväggen, brickan ser till att allt blir tätt.
Jag kapade min hexnippel några gängor för att kunna dra åt lite extra mycket men det kan ha varit onödigt, ni får testa er fram där. Gängtejp kan man köra också om man vill. De finns två sorter av vanliga gängor, NPT och BSP vilket är amerikansk och brittisk standard. I detta fall har jag blandat de två med gott resultat men håll er till en av dom om ni vill vara på säkra sidan.
Resultatet, en kran för 56kr som går att justera flödet på.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Kalibrera din hydrometer
Det finns två typer av människor; de som ställer fram klockan några minuter så man inte missar bussen, och dom som tycker att en klocka är ett precisionsinstrument som ska visa korrekt tid. Ni som följt bloggen ett tag behöver inte fundera länge på i vilken kategori jag faller… Precis som jag tycker att en termometer ska vissa rätt värde så vill jag att min hydrometer ska visa rätt värde vid 20.0c där de flesta hydrometrar är kalibrerade mot. Det vanliga sättet att ”kalibrera” sin hydrometer är att läsa av värdet i 20c-vatten och anteckna avvikelsen för att sedan dra-ifrån/lägga-till uppmätta avvikelse på alla framtida värden. För mig är det nästan som att minnas att klockan går några minuter före och det är inte rätt väg att gå. Därför vill jag göra en permanent justering på mina hydrometrar. Och ja, plural, då jag har numera alltid en extra hydrometer i reserv då jag vet hur lätt de går sönder. Därför kommer här en annan kalibreringsmetod som jag inte sett på så många ställen tidigare. Börja med att se till att du har 20.0c-vatten i din hydrometer.
Justera ner värdet
Om hydrometern visar ett värdet över 1.000 vid 20.0c, t.ex. 1.003, så väger hydrometern för lite och behöver mer vikt. Antingen kan man droppa på genomskinligt nagellack på toppen av hydrometerröret och låta det torka. Mät igen och droppa/pensla på mer vid behov. Eller så lindar man tejp runt toppen av hydrometern som jag har gjort på bilden nedan:
Justera upp värdet
Om hydrometern visar ett värdet under 1.000 vid 20.0c, t.ex. 0.998, så väger hydrometern för mycket och behöver väga mindre. Då tar man fram en finräfflad fil och filar i botten av hydrometern där själv gjutpunkten i glaset är. Som ni ser på bilden nedan så är det en lite kula med överflödigt glas där som man kan ta bort lite av. Detta gör man väldigt försiktigt så inte glaset spricker.
Slutligen så kan man köpa en proffshydrometer som är kalibrerad i fabrik. Även den varianten klarar av lika mycket stryk som en okokt spagetti…
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer