Kolsyra bildas kontinuerligt av jästen under jäsningen tillsammans med etanol. Därför år det lite dråpligt att vi köper kolsyra och tvingar den tillbaka in i ölet (om man inte kolsyrejäser i flaska). Stora bryggerier gör dock inte som vi hembryggare och tvångskarbonerar med CO2 i fatet efter avslutat jäsning utan dom bara stänger igen jästanken, ofta en speciell brighttank, så att kolsyran som bildas från sista procenten jäsning även kolsyresätter ölet. Svårigheten med att ”lägga locket på och stänga in jäsningen” är att få en lagom mängd kolsyra så man inte antingen får ett platt öl utan kolsyra, överkolsyrat öl eller ännu värre gör så jäskärlet exploderar. För att styra denna process använder bryggerier en spundapparat (även kallat spunding valve) som är en justerabar pysventil som släpper ut så mycket övertryck man vill dvs när ölet är logom kolsyresatt. Lite som en regulator för kolsyretuber fast tvärt om dvs. du reglerar hur mycket apparaten ska släppa ut ur fatet och inte hur mycket som ska pressas i. För att veta hur mycket tryck som är lagom sitter även en manometer kopplad före pysventilen.
Det är alla delar som behövs och metoden är enkel när man väl har apparaten; tappa ölet på fat strax innan jäsningen är helt avklarad, 1-2% är rimligt vilket motsvarar 5-10ö från FG beroende på startvärde. Tryck i lite CO2 så locket till fatet fastnar och du har lite övertryck att justera supndapparaten med första gången. Koppla på din spundapparat på Corneliusfatets co2-koppling och vrid på pysventilen till du släppt ut CO2 motsvarande det värde du vill ha i fatet vilket är beroende på ölstil och temperatur som den jäses i. En rekommendation jag läst är att 0.8 bar är en bra nivå för lagertemperaturer men jag har sett bryggare köra upp till 1.2 bar. Utgå från vanliga kolsyresättningstabellen för att hitta rätt nivå.
Det går att bygga en spundenapparat själv från smådelar men via Aliexpress eller Ebay är de färdigmonterade så billiga att det knappt lönar sig, kopplingarna är superbilliga medan pysventilen kostar motsvarande hela apparaten vid mina efterforskningar. Vill man däremot som jag kolsyresätta tre fat åt gången så finns det lite pengar att spara. Det är nämligen väldigt enkelt att använda en spundapparat till hur många fat som helst. Koppla lite CO2-slang mellan ett fyrvägsförgrening och köp några slangklämmor samt kolsyrekopplingar, sen kan man egentligen seriekoppla hur många fat som helst. En bonus jag inte testat ännu men som rimligtvis bör fungera är att det borde gå att koppla i ett färdigjäst fat (eller ett fat med någon annan vätska t.ex. vatten) som även det blir kolsyrat i samma veva som jäsningen kolsyresätter sig självt.
Vad är du vinsten med denna procedur? Förutom att man får kolsyran gratis så kommer flytten av ölet reaktivera jästen för den sista utjäsningen men kanske främst så äter jästen upp det syre som finns i fatet och ölet håller längre. Vill man inte köpa en massa prylar men ändå testa denna metod på ett enkelt sätt så kan man såklart prima i fatet precis som med flaskjäsning, antingen med sockerlag eller med Speise (sparad vört från koket). Samma apparat går även att använda för att jäsa under tryck vilket sägs hålla nere esterproduktionen så pass mycket att man kan snabbjäsa en lager vid högre temperatur utan felsmaker. Eftersom jag jäser en lager på två veckor plus en veckas lagring och därmed dricker ölet efter tre veckor så har jag inte varit så intresserad av att ytterligare snabba på det förloppet men kanske är det något jag kommer testa i framtiden för bloggens skull. Metoden ger mer jäst i fatet än om man låter ölet mogna på jäshink men det går att flytta ölet till ett nytt fat eller bara tappa ut jästen via tappkranen, viktigt är att man inte flyttar fatet i onödan då det blir lättare för sediment i botten att lossna.
Jag är egentligen väldigt nöjd med min jäsnings- och kolsyremetod redan men jag ville testa denna metod för utvärdering och skojs skull. Tidigare har jag tyckt att hållbarheten på de fräschaste smakerna varit för låg trots att jag varit väldigt försiktig med syresättning vid fattappning. Mina senaste 5-6 fat har dock smakat bra väldigt lång tid så det argumentet håller inte riktigt längre. Utvärderingen kommer ta ett par jäsningar så jag återkommer med kommentarer om några månader…
Jag köpte min spundapparat från Aliexpress här. Slangen är vanlig CO2-slang från Humlegårdens Ekolager.
Slangklämmor, fyvägskors, och kulkoppling från Ebay.
Min spundapparat såg ut som översta bilden när jag fick den förutom den lilla gråa muttern som ni får tänka bort från ”förebilden”. Jag tog bort överflödiga kopplingar och satte en slangnippel istället för en flarehane till kulkopplingen.
Här är alla delarna innan slangarna kapades till, slanglängden spelar ingen roll.
Flytt till fat via silikonslang.
Här kolsyresätts två fat bara.
I med lite för mycket tryck och pys ut till önskad mängd genom att vrida på skruven till spundapparaten.
In i kylskåpet igen eller kör diacetylrast för lager, tänkt på tryck kontra temperatur bara. Får man lite för lite CO2 är det lätt att fylla på i kegeratorn sen…
Jag har utökat bryggkapaciteten rejält, från 60 liter till 140 liter per bryggning genom att tillföra ett kokkärl, BoilKettle (BK) på 95 liter till bryggeriet. I ärlighetens namn har jag inte behov av så mycket öl men när jästanken, som det var tänkt jag skule ha den till, inte gick in i kylskåpet så kom jag på denna lösning. Tanken med en separat kokare är att man mäskar och lakar sats nr1 i Braumeistern, flyttar över vörten till BKn och mäskar in sats nr.2 i Braumeistern där hela sats nr.2 får gå färdigt. Med ett kort mäskprogram ökar bryggtiden bara en dryg timme (framförallt med en separat HLT) men ger mer en dubbla mängden öl. Detta förfarande har jag kunnat göra tidigare i liten skala eller uppdelat på två kastruller men att ha en BK på 95l ger helt andra möjligheter då jag kan laka ut sats nr.1 extra mycket och ha batchsize på 80l i den och 60l i Braumeistern.
Min nya BoilKettle är en skinande ståltank från Speidel och är i princip identisk med min Braumeister 50 fast rymmer en del mer. Fördelen med samma storlek är att min huva som jag leder bort ånga med passar perfekt men även originalisoleringen, även tappkranarna är identiska. Som värmekälla har jag införskaffat en Speidel doppvärmare på 3200w som flitiga bloggföljare minns att jag ägt en tidigare (men tyvärr sålt). Jag har i dagsläget inte tillgång till 2st 16A-uttag så jag kan inte använda denna setup fullt ut men jag kan testköra genom att mäska i Braumeistern för att sedan laka och koka i min BK. Hur jag ska kunna jäsa 140 liter har jag inte heller tänkt igenom men jag har kapacitet för att lagra 190l på fat. Har jag fullständigt tappat förståndet? Inte omöjligt…
Förmodligen är dessa två tillverkade i samma maskin.
Både huva och lock passar på bägge.
Originalisoleringen (BryggOlle) passar perfekt runt men är något för låg för min BK.
Jag har haft lite bekymmer med en refraktometer som visade rätt värde vid SG 1.000 eller 0°ö men fel värde runt SG 1.040-1.050 vilket är det område som är mest intressant för en refraktometer att mäta i. Med en ny refraktometer i näven ville jag göra en tvåpunktkalibrering vilket går ut på att man justerar mätvärdet av sockerhalten vid två olika kontrollvärden precis som när man kalibrerar en bättre termometer. När jag ändå var i farten så passade jag på att kontrollera min hydrometer och justera min plastiga kina-refraktometer jag har i reserv. Hur man justerar höjden på sin hydrometer har jag skrivit om tidigare här.
Värden att justera mot
Precis som 0c och 100c är ganska lätta att få fram i hemmamiljö när man kalibrerar sin termometer är SG 1.000 (0 öchsle) och SG 1.040 eller 10.0 Plato ganska lätta referenser att skapa. Destillerat vatten mäter SG 1.000 (0° Öchsle) vid 20c och 10% socker i vatten ger 10 Plato/Brix vilket är SG 1.040. Har man inte tillgång till destillerat vatten så fungerar omvänt osmosvatten (även kallat batterivatten) lika bra för den noggrannheten vi kommer justera mot.
Ta en precisionsvåg och mät upp 10.0 gram strösocker. Fyll på med 90.0 gram vatten så du får 100.0 gram totalt. Rör runt med en sked så sockret löser sig helt och se till att blandningen och de instrument du ska kalibrera är ca 20c. Har man en sämre våg eller vill vara extra noggrann så går det bra att ta 100 gram socker och 900 gram vatten. Det fungerar utmärkt att blanda sockerlaget i 20c så någon uppvärmning behövs inte vilket även eliminerar felkällor från avdusntning. Nu har du en sockerlag som mäter 40° Öchsle eller SG 1.040 och det ihop med destillerade vattnet ger dig två referenspunkter. Tyvärr går det inte att justera en refraktometer eller hydrometer för bägge dessa värden så det viktiga är att för refraktometern att den är korrekt vid 1.040. En hydrometer som visar ett av värdena fel är tyvärr inget pålitlig och går inte att använda alls medan en refraktometer som visar korrekt på 1.040 men 2ö fel via 1.000 ändå kommer ge ett hyffsat bra värde mellan 1.030-1.050. Ett bra mätinstrument ska dock vara korrekt på bägge värdena.
Förfarande
Startvärdet som är ett litet uns under nollan.
10.00 gram socker.
90.00 gram Batterivatten, från Biltema.
Tillsammans väger sockerlösningen 100.00 gram.
Blanda runt tills allt socker löst sig.
Droppa ut några droppar på refraktometern…
…och stäng locket (ja kanske lite väl mycket bilder).
Här visade först refraktometer ca 1°ö för mycket vilket jag redan justerat ner på denna bild.
Till min stora glädje visade sen rena batterivattnet SG 1.000. Självklart sköljde jag av och torkade försiktigt mellan mätningarna.
Test av hydrometer. 0,5° till 1°ö fel.
Vid 1.040-blandningen var felet ca 1°ö åt andra hållet så jag låter det vara som det är.
Test både med ytspänning och mer normalt mätförfarande.
Före kalibrering av min kinarefraktometer.
Många hembryggares dröm är att ha ett koniskt jäskärl hemma, helst i stål. De är dock ganska dyra så därför har det kommit en variant i plast som heter FastFerment som jag har jäst i och utvärderat. Fördelen med koniska jäskärl är att man lätt kan tappa ut bottensediment dels före man tillsätter jäst men främst efter primärjäsningen för att kunna skörda jästen eller helt enkelt avlägsna den inför sekundärjäsningen/lagringen. Man behöver då inte flytta grönölet till nytt kärl för långlagring. Det är även lätt att skörda jäst samma väg. Det ökade trycket på jästen i och med konen hämmar också esterproduktion men min uppfattning är att det krävs betydligt större volymer/tryck för att detta ska ge någon märkbar smakskillnad. Jag har utvärderat FastFerment startkit som förutom den koniska jästanken innehåller vägghängningsanordning, golvställning, termometer, bärsele och en extra jäsbehållare.
Montering
Kopplingarna som ingår till FastFerment är inte tätslutande av sig självt så efter en ordentlig rengöring med PBW så ska alla hangängor på samtliga delar utom topplocket lindas med den medföljande gängtejpen. Dessutom finns det en del gjutskägg i gängorna till locket på jäskärlet så där ska man skruva av och på locket tio gånger före första användning. Ingen svårt eller speciellt jobbigt men ytterligare ett moment innan starten. Rengöringen var väldigt smidig då den stora 1-tums-kranen i botten tömmer all vätska på några få sekunder. Desinficering med StarSan var även det väldigt enkelt eftersom jäskärlet är så lätt att det går att skaka det i famnen. Golvställningen plockades ihop med några skruvar och sen var jäskärlet redo för vörten. En väldigt otydlig manual gjorde att jag lyckades med konststycket att montera kulkopplingen åt fel riktning vilket jag tyvärr märkte först när det var för sent, därför är den upp-och-ned på vissa av bilderna nedan. Tillbehören gick att skruva i underifrån ändå men inte riktigt lika lätt som med de gråa tillbehörsmuttrarna.
Användning
Ut åker StarSan, i åker vörten. Första bekymret uppstår där och då när jag ska syresätta vörten. När jäskärlet står på ställningen blir det så pass högt att jag inte kan tappa från mitt bryggverk via slang ner med någon vörtspridare. Den förvisso ganska stora öppningen är ändå för liten för att jag på smidigt sätt ska kunna vispa runt med min ballongvisp. Saftsil hade inte heller fungerat med öppningens storlek och med 22 liter vört i ”ägget” är det inte svårt att lyfta den men att skaka hela pjäsen kraftigt för syresättning var däremot ganska knöligt. Sen skulle jag flytta kärlet inklusive benställningen för jäsning i min matkällare tre rum bort. Det gick väldigt smidigt och den medföljande bärremmen behövdes inte för min del men har man bara väggställningen kan jag tänka mig att den är smidig. Har man en del StarSan även på utsidan så blir den hal som en ål så viss försiktighet rekommenderas vid flytt!
Jäsningen flöt sedan på bra. Ett stort plus till placeringen av termometern som når ca 10 cm in i vörten på en vettig höjd. Ni kanske undrar varför jag jäste denna i matkällaren och inte min termostatstyrda jäskammare? Anledningen är att jag jäser minst 40l men ofta 60l och FastFerment är så pass hög, både men ställningen men även med väggfästena att kärlet tar ett helt kylskåp i anspråk. Spelar mindre roll för många men stor roll för mig.
Efter jäsningen skulle jag tömma jäskärlet på bottensatsen inför flytt till fat. Någon jäst hade jag inte för avsikt att spara så detta blev första gången jag öppnade valvet nedtill. Till min stora förvåning hände ingenting, det hade blivit stopp av bottensats i kombination med en del humlepellets som hängt med ner i jäsningen. Jag försökte med en rad olika metoder innan jag fick ta baksidan på en rengjord sked och gräva ut en hel del tjock gegga så ”pluggen” lossnade. Man gör nog klokt i att låta bottensatsen sedimentera en timme och tömma ut den innan man tillsätter jästen. Detta är nog en klok metod även för att slippa suga ner syre uppifrån när jäsningen gått mer än några dagar. Själva flytten till fat skiljde inte något från hur jag annars gör och den medföljande slangnippeln passar bra i min silikonslang jag har en kulkoppling till Corneliusfat på. Diskningen gick sen lika smidigt som första rengöringen och plasten släppte kreusenringen lätt.
Sammanfattning och betyg
Min första upplevelse med FastFerment var lite blandad. Jag tyckte setupen var lite knölig mest för att det var så många lösa delar och manualen lämnade väldigt mycket att önska. Syresättningsproblematiken går att lösa på en rad olika sätt bara man är medveten om det i förväg. Jag gillade den låga vikten och den kraftiga bottenkranen. Något som däremot verkligen saknas som standard är ”samplingsporten” som finns som tillbehör, dvs en vanlig jäshinkskran som sitter 10-15 cm från botten där man kan ta prover ifrån för mätning men även flytta ölet till fat. Jag upplevde att tömningen av bottensatsen inte blev så ordentlig som jag hade önskat och en del sediment följde med ner i fatet. Mitt enda aber med FastFerment är egentligen att den är för liten för mina behov men för stor för kylskåpet då jag inte kan ha någon jäshink ovanför. Jag skulle gärna ha en i 70-litersklassen och en koppling ovantill för en blow off tube, det hade kunnat bli min ”standardjäsningstank”. Jag gillar tanken med att ha några olika jäststammar som får bo i några generationer i uppsamlingsbehållarna och mellanlanda i kylen.
Mitt samlade betyg ger den ändå väl godkänt men inte mina helhjärtade rekommendationer främst för att plasten inte är sluttätande från syre som t.ex. BetterBottles är vilket gör att man inte kan sekundärlagra så länge som man skulle önska med denna typ av jäskärl.
FastFerment kostar 995kr för jäskärlet, väggbeslag och jästbehållare eller 1995kr för startkitet som jag använt med golvställning och de andra tillbehören. Finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Plus
Lätt att bära och transportera, även utan bärremen.
Tömmer innehållet väldigt snabbt vid disk.
Smidigt med termometer som mäter inne inne i vörten. (tillbehör)
Bra literskala på sidan.
Prisvärd för att vara konisk.
Bra sanitärt vattenlås ingår.
Minus
Mycket kalldruv, humlerester eller torrhumle sätter sig som en plugg.
Ver inte hur sanitärt det är i längden med gängtejp.
För liten volym för mitt bruk.
Tar upp en hel jäskyl, något bredare och lägre eller kompaktare koppling.
Synd att inte samplingsport är standard, hur ska man kunna mäta SG för att avgöra hur jäsningen går?
För liten öppning upptill för att syresätta med ballongvisp.
Svår att få tät i locket vilket ger läckage om man skakar hela för syresättning, greppet är lite svårt.
Bruksanvisningen lämnade en del att önska vilket gjorde att jag monterade fel.
Tömmer man ut humle och annat för sent så sugs det in syre från toppen.
Kräver en hög installation för att kunna tappa till fat utan att flytta hela anordningen, dvs golvställningen kräver att man senare höjer upp allt på en bänk.
Släpper in syre genom plasten vid långlagring enligt manualen.
Rejält handtag till den rejäla kulkopplingen.
Jästbehållaren eller slangen skruvas på nedtill med handkraft.
Till jästbehållaren ingår en plugg när den ska förvaras i kylskåpet inför nästa användning. Här hade jag gärna sett ett riktigt lock istället.
Rejält stor termometer som går in i dykröret/thermowellen, dvs den kommer aldrig i direktkontakt med vörten.
Dykröret innifrån. Den är alltså som en stängd tub där termometern går in genom utifrån.
Det ordentliga vattenlåset.
”Pluggen” med humle och druv jag hade hoppats kunna dumpa utan att behöva gräva.
Jästdumpning före tappning till fat.
Flytt till fat.
Sommaren har äntligen slagit till och då ska den tydligen invigas med en rejäl sommarförkylning vilket däckade mig i tolv dagar, något som försenade dagens bryggning en vecka. Enda fördelen med det var att min Kristall-veteöl fick en vecka kall lagring extra vilket den förvisso behövde. Jag har velat brygga denna Tyska Pils enda sen jag var i Bitburg i höstas men har inte kommit till skott fören nu. Jag kände att det vore synd att brygga den när vi bodde i lägenheten eftersom jag inte kunde kontrollera jäsningen där. Tanken med ölet är att få till en blandning mellan Bitburg och Jever som bägge är krispiga men Jevern har större humledriv och kraftigare beska, ibland lite väl stor. Överlag har tyska pils blivit mindre beska med åren och även Jever sägs ha dragit ner stegvis på beskan för att blidka massorna. Jag siktar på ca 35-40 IBU och blandar i en del Kalciumsulfat för att accentuera beskan och göra den krispig. En ganska lång betaamylaserast på 45 minuter ska ge bra utjäsning och torrare öl ihop med en stor jästslurry är förhoppningen. Receptet i övrigt är inte så mycket att prata om egentligen eftersom det är 100% Premium Pilsnermalt och Hallertauer Tradition som smak- och aromhumle. Jästen blev en slurry av WLP860 men jag kunde lika gärna tagit någon av mina andra renjäsande lagerstammar, jästen ska knappast vara framträdande i denna öl men den får gärna framhäva gräddigheten i pilsnermalten.
Som sidobatch idag ville jag testa en ny torrjäst från Mangrove som är tänkt till Tjeckiska Pilsner. Egentligen borde det varit mindre mineraler i bryggvattnet och Saaz-humle till denna Tjeck men jag tänker att det inte är så avgörande, ska bli spännande med lite smörkola i kranarna hemma…
Nytt för dagen
Jag har hunnit ordna med en temporär vattendragning till min diskbänk vilket underlättar diskningen rejält. På kranen till diskbänken finns även en extra utgång, antagligen för en bänkdiskmaskien eller liknande, där jag kopplat på en slang och spraymunstycke för att kunna fylla på vatten i bryggverket men även diska utan att behöva koppla på slangen direkt på blandaren. Mycket smidigt! Jag kopplar även på min sprialkylare via denna slang så det innebär en slangdragning mindre per bryggning. Jag saknar dock fortfarande avlopp till diskbänken så just nu är där en stor plastlåda jag får bära iväg och tömma i golvbrunnen vilket är osmidigt. Jag får fundera på hur jag ska lösa det eftersom fallet är i lägsta laget, kanske en rörmokare får hjälpa mig.
Jag fick äntligen premiärköra min nya krossstation som levererade som förväntat. Jag behöver finlira varvtalet lite då det först gick så långsamt att jag höll på att somna och efter en justering blev något för snabb. Väldigt skönt att slippa stå och hålla borrmaskinen och jag slapp få med något oönskat maltdamm vilket lätt kan hända när jag kör med lösa delar och ska flytta bort krossen.
Bryggningen
Krossning och inmäskning gick bra. Första krånglet för dagen var pH-justeringen om inte gick hela vägen utan jag fick nöja mig med lite för högt pH. Det finns en gräns för hur mycket mjölksyra man kan tillsätta innan den passerar smaktröskeln och jag är precis där uppe och nosar. Jag har funderat lite på att komplettera med fosforsyra som är smaklös men den är även lite mer riskabel att hantera, man bör ha handskar och skyddsglasögon. Jag ska labba lite mer med pH-justeringar med salter först bara. Något som däremot lirade bra var själva pHmätningen där min nya pHmätare Milwaukee pH55 snabbt hittade en bra värde som inte ändrades. Så här långt får den VG i betyg men jag måste testa den under längre tid för en helhjärtat rekommendera den.
En spännande sak som inträffade under mäskningen med Braumeistern och som jag inte råkat ut för innan var att det måste uppstått ett glapp mellan maltröret och botten på bryggverket. Det gjort att en del av trycket som pumparna jobbar upp läckte utanför och gav en rörelse på utsidan av röret och upp på sidan. Först tänkte jag att jag måste kopplat ihop ena pumpen fel men allt fungerade som det skulle vid diskningen. Min teori är att jag satt dit gummilisten undertill på maltröret lite slarvigt och att det den vägen kunde pysa ut lite tryck. Jag fick trots denna ”läcka” 95% i mäskeffektivitet så varken detta eller det något höga pH:t sabbade för mig där.
Min talja har jag satt upp lite mer ordentligt efter förra bryggningens fadäs och det sitter som berget nu. Jag har t.om. hängt mig i den (med armarna alltså) och den pallade trycket. När mäskningen var klar så hissade jag upp röret och satte mitt galler emellan så maltröret står på en nivå helt ovanför Braumeistern istället för halvvägs ner som den är designar för. Detta gör jag bara för att kunna laka med en större mängd vatten än det är tänkt vilket annars inte går då nivån på mäsken hamnar under nivån på vörten utanför röret. Sedan så rörde jag om på toppen av maltbädden för att inte allt ska åka rakt igenom i tomrummet som mittpinnen lämnat efter sig MEN, jag gjorde det inte tillräckligt mycket och mina första 5 litrar jag hällde på skjutsade rakt igenom och tog med sig en hel del maltskal. Inte helt barntillåta ord studsade mellan bryggeriväggarna… Jag flyttade över röret till ett galler ovanpå min murbrukshink och lakade där istället medan jag fiskade upp alla skalbitar med en sil, en metod som fungerade väldigt bra faktiskt. Jag funderar på att alltid laka vid sidan av framöver mest för att spara tid till uppkok. Som det är nu så smiter mycket värme längs sidorna under lakningen då jag påbörjar värmning för uppkok så fort maltröret lyfts, jag ser ånga vandra uppåt och det tar dubbla tiden att värma 1c. Tyvärr passar inte en vanlig jäshink som är några fjuttiga millimetrar för smal så vi får se om jag ska skaffa en till 60l-hink eller om jag kan hitta något bättre alternativ som är livsmedelsklassat tillskillnad från murbrukshinkar. Koket och
Mätning av volymer och förluster
Jag håller fortfarande på att försöka fintrimma min nya Beersmithprofil men de senaste bryggningarna har inte alls samarbetat på den punkten. Därför blev jag så besviken när först pH:t inte gick att pressa ner dit jag ville och sedan läckan vid sidan av maltröret under mäskningen. Desto gladare blev jag när jag märkte att mäskeffektiviteten inte alls påverkats av de två mindre lyckade momenten och att alla volymer faktiskt stämde som planerat. Preboil gravity och volume hamnade rätt. Jag fick till en ny boil off på 6 liter i timman och min batchsize hamnade på önskade 60 liter. Även OG hamnade perfekt på 1.048 eller 12 Plato. Äntligen!
Vattenpåfyllning direkt från kranen…
…och ner i Braumeistern. Jag ska testa att fylla på underifrån via mitt drainingvalve men jag har inte hunnit testa detta ännu. Jag är lite orolig för om impellern tar skada av att skicka på 55l med högt tryck ”fel väg”. Någon som vet något om detta?
Sju fästpunkter i taket är overkill såklart men hellre det. Kroken sitter både i plankbiten och i regeln ovanför men jag skulle gärna ha ytterligare säkerhet där, kanske ska jag byta kroken till en med bricka och mutter på baksidan av plankan istället.
Frun råkade komma ner i bryggeriet vid inmäskning så jag kunde få några bilder på mig själv ”in action”.
Jag har beställt en graderad spruta från Ebay som jag ska använda istället för pipett till mjölksyra framöver men tills dess får denna graderade kopp jobba istället. Engångspipetter är bra till annat…
Det börjar bli lite ordning på grejerna! Jag ska flytta över mina salter till glasburkar istället för plastpåsarna dom kommer i tänkte jag.
Redo för maltrörslyft!
Extremt fin vört under mäskningens slut.
Maltröret på plats, dags för lakning…
…och där skedde misstaget med att bryta upp toppen på maltbädden för lite. En krater bildades och förutom att det åkte igenom rent vatten så följde maltskal med. ARGHH!
Flytt till hink avsedd för allt annat än blivande öl.
Preboil volume på 74 liter, exakt enligt beräkning!
Maltröret i väntan på tömning och disk, det som murbrukshinken är avsedd för.
Resterna efter jag fyllt mina jäshinkar åkte igenom en saftsil för att mäta ”loss to trub”. Exakt 5 liter blev det denna gång. Vörten sparar jag i pet-flaskor som jag klämmer ut luften ur och sedan in i frysen. Perfekt till förkulturer eller ”Speise”.
Ljus och väldigt blank/genomskinlig vört.
Rehydrering av torrjäst.
Bra coldbreak måste jag säga!
Lindhs Pils (Tysk pilsener) och Tjekiska pilsner | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Kokvolym: 73.68 l
Total humle: 265.00 g
Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 20.28l) of 76.0 C water
|
Min senaste Hefeweizen, HEFE XXI. Inte redo för provsmakning ännu men photogenic är den desto mer.
Jag vill gärna effektivisera allt som går att effektivisera och att stå och hålla en borrmaskin tio minuter per bryggdag och plocka fram och tillbaka krosstationen är inget jag varken tycker tillför glädje eller kvalité. Därför har jag byggt mig en möbel till maltkrossen så den sköter sig själv medan jag väger upp nästa maltsort eller fyller bryggverket med vatten. Basen består av ett köksskåp men för att inte förstöra det med såg (frugan tror fortfarande att det kan komma till användning) har jag bytt toppskiva mot något skräp jag hittade i snickeriet. Min borrmaskin är en gammal trygg Bosch slagborrmaskin med lågt varvtal runt 150-200 rpm eller ca tre varv i sekunden och den hålls på plats med lite plåtband. Avtryckaren hålls ned av två buntband. Så nu när jag ska krossa så är det bara i med sladden och låt krossen jobba i sin lugna takt. Maltddamm minimeras genom att krossa ner in i köksskåpet där min avdankade jäshink står och samlar upp den krossade malten.
En liten trasa för att torka maltdamm och kanske lite färg ligger i framtiden…
Sleven
Jag mäter nästan alltid volym före och efter kok (preboil och postboil volume) för att räkna ut effektivitet och bortkok. Till det brukar jag använda en linjal men för att minska mängden disk och slippa räkna om CM till liter via en kalkylator så har jag gjort markeringar på den slev jag ändå stoppar ner i kastrullen för att samla upp skum. Ingen jättebesparing av tid men många bäckar små. Skriv gärna nåt kul!
Min pH-mätare har betett sig mycket egendomligt de senaste bryggningarna med kalibreringar som dragit sig på bara någon timme, orimliga värden och när en kompis med en likadan pH-mätare var med och bryggde sist så bekräftade han att den även var väldigt långsam med att hitta ett värde jämfört med hans. Därför har jag nu en Milwaukee Instruments PH55 istället. Utseendemässigt är den oerhört snarlik min gamla men förpackning, manual och produktkänslan är mer imponerande. Förutom att den kommer kalibrerad med verifikation så lämnar Milwaukee Instruments 2 års garanti på enheten och 6 månader på mätsonden! PH-mätaren med batteritid på 300 timmar varnar för lågt batteri och då är det 30 timmar användning kvar dvs gott om tid att skaffa nya batterier på. Den har även en stabiliseringsindikator i form av ett timglas som visar om enheten inte är stilla för sitt mätvärde. Den har en noggrannhet på +-0.1 pH och visar bara en decimal där min tidigare hade en decimal till men noggrannheten var densamma så det kan ju då kvitta, lite som att ha en hushållstermometer som visa 20.3c med +-1c noggrannhet.
Jörgen Franzén (t.v.) och Niclas Nordström. Foto: Mikael Gustavsson
Lindhs förord
Resan tar oss vidare till min förra hemstad Norrköping där bröderna Nordström/Franzén brygger öl så det står härliga till. För er som läser bloggen flitigt känns Niclas ansikte igen från min senaste trippelbatch-bryggning. Niclas är även ordförande i Norrköpings Hembryggarförening (NHBF) och Jörgen är kassör. Jag lämnar över ordet:
Två bröder
Hej.
Vi är två bröder, jag Niclas Nordström 43 år och Jörgen Franzén 46 år. Vi båda bor i Norrköping och den yngre jobbar på Sågverk som skiftledare medans Jörgen jobbar i snickeribranschen. Vi började brygga öl under 2014, det var en jobbarkompis till Niclas som bryggt ett tag och som lockade in oss i det här. Det tog cirka två bryggningar innan vi var fast i en ny värld! Våran första öl kan vi lämna åt sidan men själva processen och hantverket var något vi verkligen fastnade för. I dagsläget brygger vi ungefär en gång i veckan beroende på tid, oftast på Torsdagar.
Vad vi brygger för öl tror jag skiftar efter säsong, nu i sommartider så blir det nog mest somriga Apor och Ipor men det finns en nybyggd jäskyl som ska härbärgera lager och pilsner för mer kontrollerad jäsning.
Något vi har fastnat för är mörkare sorter, just nu jobbar vi med en Belgisk stout där vi är inne på den femte batchen och gör små ändringar varje gång för att utveckla och lyfta den framåt. Den är god redan idag men inte fulländad.
Utrustning och metod
Min bror och jag är väldigt bekväma av naturen så när vi bestämde oss för en bryggkarriär blev det en Braumeister 50 direkt, något som vi inte ångrar. Även om vi ibland önskar att stegen kanske gått från biab och uppåt. Det finns mycket att lära på vägen och ibland kan det kännas som att vi köpt en Porsche direkt utan och passera vissa steg som kanske är grundläggande. Nu är det inte så att vi ångrar oss, vi känner att vi har hittat rätt när det gäller bryggmetod. Däremot kommer andra metoder testas framöver.
Skulle man få önska drömsetup så är det nog Braumeister som gäller men en 200 literskokare med tillhörande utrustning. Ett maltrum skulle inte vara fel, även ett utrymme för jäsning med kyltankar och lagring finns på önskelistan. Anledningen är fortfarande våran dos av bekvämlighet som spelar roll. Den absoluta drömmen vore ett utrymme som är helkaklat och våtrumsbehandlat med golvbrunn för att förenkla processen.
Våran metod skiljer sig inte från andra bryggares utan det är värmning av bryggvatten, krossning av malt och mäskning för att sen koka vörten. Däremot så stegmäskar vi nästa alltid, vi har hittat ”våra” raster som fungerar bra. Batcherna hamnar oftast på 45-50 liter färdig vört i jästunnorna om vi inte testar något nytt recept och använder lilla maltpipan, det har hänt några gånger att det smakar illa och måste hällas ut och kan man minimera svinnet så är det bra. Något vi inte har börjat med är vattenbehandling ännu men det är nästa kapitel att djupdyka i. När vi började att brygga så läste vi allt som fanns känns det som och var väldigt nervösa för att göra fel. Läste hur andra gjorde och tänkte att det ”han/hon” gör måste vara rätt och vi gjorde likadant. Sen bestämde vi oss för att strunta i allt och började brygga som vi själva ville att det skulle vara, helt plötsligt blev det ännu roligare i bryggeriet.
Foto: Mikael Gustavsson
Frun fick backa
Min bror byggde ett nytt hus för ungefär två år sedan och i samband med det blev det även ett garage med ett förråd som min svägerska ville ha för att lagra saker i. Kan bara säga att hon fick inget förråd, vi fick ett fint litet garagebryggeri med vatten och avlopp, även dusch och toalett istället. Jag (Niclas) gillar och bygga saker till bryggverksamheten så det har blivit en platsbyggd diskbänk med en sidohylla för bryggverket i lagom höjd, det sitter även en talja i taket på en skena för maltpipan, en full pipa väger en hel del men nu är det enkelt och brygga ensam. Det har även blivit en fin jäskyl med plats för två tunnor, där det för övrigt står en lager som väntar på buteljering. Vi har även ett par kylar för humle och jästkulturer även corneliusfat trängs om plats.
Mycket av våran öl använder vi till tävlingar, det har blivit ett par stycken sen vi började brygga. Våran första tävling vi ställde upp i vann vi faktiskt, en härlig känsla när ungefär sexhundra personer testade något som vi bryggt och gillad den så pass att det blev guld i kategorin underjäst. Ännu roligare var att det fanns flertalet sm-medaljörer bland utställarna. Vi har faktiskt redan våra fem flaskor klara till nästa års sm.
Vi har lyckats väldigt bra med en APA som vi använt en hel del galaxy i, den är väldigt trevlig, även en somrig IPA som spetsades med mangopuré i sekundären blev riktigt lyckad. Den bästa har vi inte gjort ännu och det är något som driver oss framåt, att hela tiden göra små ändringar för att se vad det ger för resultat. Vi för brygglogg på alla bryggningar och det är vi tacksamma för.
När det gäller kommersiella sorter så har vi egentligen inga favoriter utan vi provar det mesta.
Tips & trix
Vid våra bryggningar så använder vi refraktormetern väldig frekvent för att vi ska se vart vi ligger med OG:t sen har vi märkt att om vi inte maxar maltpipan så blir det ett bättre utbyte från malten. Ordning och reda när man brygger är för oss väldigt viktigt, allt för att undvika missar under tiden. Renligheten jobbar vi stenhårt med också, rena redskap, rena och fina hinkar bland annat. Desinfektion kan man inte göra för mycket av utan vi blaskar nog det mesta med Star San. Vi vill bli bättre på att använda Beersmith, just nu så är vi nog lite ”rädda” för att starta. Om det är mycket jobb för att ordna sin setup att det ser avancerat ut vet vi inte, programmet finns i bryggdatorn i alla fall. När det gäller jäst så provade vi lite olika jäststammar innan vi testade Mangrove Jacks M44 och blev fast direkt. Nu har det blivit en del påsar från Mangrove och vi är väldigt nöjda, både med utjäsningen och dom rena smakerna som blir om man verkligen är noga med temperaturerna under jäsningen. Vi har nyligen bryggt en mörk belgisk stark ale och OG:t startade på 1084 för att sluta på 1001. Jästen i det fallet var M29 och temperaturen var idealisk och den fick verkligen stå länge för optimal utjäsning.
Om man är ny som hembryggare och inte känner att man behärskar teknikerna och dom många termerna så är vårat tips att gå med i någon av dom många grupperna som finns på Facebook. Vi hittade en grupp som startats av Daniel Sverre och hette Norrköpings Hembryggare, ett gäng väldigt trevliga killar och en tjej som älskar öl och framförallt bryggning. Efter ett tag så kom vi fram till att bilda en förening och verka utanför Facebook. Just nu är det 125 medlemmar i föreningen som döpts om till Norrköpings Hembryggarförening. NHBF har haft sitt första klubbmästerskap och lockade 15 bryggare som ställde ut 35 olika sorter. Det här är bara början på något otroligt roligt och stimulerande som bryggare.
Man märker väldigt snabbt att i dom här kretsarna vill man hjälpa varandra, det gör att ingen fråga egentligen är fel att ställa. Det finns även en uppsjö forum för att hitta information, varför inte gå en bryggarkurs i någon förening? Teoriböcker är även ett hett tips. När man har bryggt, jäst, flaskat och väntat ett tag för provsmakning och blir nöjd över resultatet så kommer man bli som en svamp när det gäller information om bryggning.
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Mikael Gustavsson
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Niclas eller Jörgen
Foto: Lindh
Belgisk stout 9.5%
Mörkbrun till svart öl med extremt högt och storfluffigt skum som är mockafärgat och delvis består av väldigt stora bubblor. Sjunker slutligen ner till ett brunt lock.
Doften domineras av stor kakao, vanilj och belgiska fruktestrar. Viss alkohol finns i doften men är angenäm. Medelstora inslag av kaffe i bakgrunden ihop med rostad malt.
Smaken är syrlig och bränd med tydliga rostade maltsmaker. Kaffetonerna är påtagliga och lätt sträva. Inga direkta humlesmaker men en markerad beska i det lägre spannet balanserar restsötman som är på låg men märkbar nivå. En lätt kropp ger utrymme för en lättare äppelton (gröna äpplen) att tränga fram på diskret nivå.
Endast lättare inslag av alkohol i smaken men något större i munkänslan.
Mycket hög kolsyrehalt som lätt faller ut i glaset vilket gett kraftig skumbildning. Kolsyran är mousserande och stickig.
Något kladdig eftersmak i både tunga och gom. Välbalanserad och komplex med stor smakbild.
Lättdrucken trots hög alkoholhalt. Den tekniska kvalitén är hög till mycket hög.
Omdöme
En fint balanserad jäsningsprofil har gett precis lagom mängd estrar utan fenoler som skulle varit störande i denna öl. Rent typdefinitionsmässigt skulle jag placera denna i ”9G Mörk Stark Belgisk Ale” men den är betydligt mer lättdrucken än Wetvleteren 12 eller Blå Chimay då den har lägre restsömta och mindre kropp. Jag skulle inte placera den i 8. Kraftig stout/porter då jäsningsprofilen är så pass markant.
En mycket trevlig öl som är alkoholstark utan att vara tung. Viss kladdighet som kan föra tankarna mot imperial stour försvinner snabbt när kolsyran fyller munnen. Jag hade gärna sett lite tydligare humleprofil åt det jordiga hållet och eventuellt 10-15 IBU mer för att ge syrligheten lite mer komplexitet.
Mycket god öl!
Foto: Lindh
Senaste kommentarer