Posts By Lindh
Provsmakning av HEFE XXII
PH-test med salter och Lactol
Bakgrund
En stor nackdel med att brygga med bryggverk som har pumpar (men även med BIAB) är den stora mängden vatten som krävs i mäsken för att bryggverket ska fungera. Vattenmängden i sin tur ger ett högre pH i mäsken än vad enzymerna föredrar. Detta justerar man via vattenbehandling med salter, mjölksyra (Lactol) eller ibland fosforsyra vilket dock är lite svårare att få tag på i Sverige. Jag som tycker om att brygga ganska ljusa öl får dock stora problem att nå mitt önskade pH med enbart salter men faktum är att inte ens den rekommenderade maxmängden mjölksyra för att komma ner i pH 5.2-5.4 räcker. John Palmer menar att under 250 mg/l märks inte smaken av mjölksyra i ölet medan Kai Troester (Braukaiser) som gjort smaktester på detta kommit fram till att man kan komma undan med uppåt 400 mg/l (övre smakgräns) (1) något som Brülosphy konfirmerar (2). Även Jeff Sparrow nämner samma siffra i sin bok Wild Brews; “The human palate can recognize lactic acid at 400 parts per million…” (3).
Det experiment jag redovisar för nedan är varken gjort för att testa smaken på mjölksyra eller smakgränsen/tröskelvärdet för att känns smaken av mjölksyra utan för att testa hur mycket mer än de 20 ml jag brukar tillsätta som skulle krävas för att gå från 5.6 till 5.2-5.3 eller vad jag nu siktar på. Vad som är det perfekta mäskpH:t tänker jag inte heller diskutera i detta test för det finns en rad olika teorier beroende på vem man frågar, Kai Troester på Braukaiser.com tycker 5.4-5.6 är ett bra spann medan Wolfgang Kuntze tycker att 5.2-5.4 är lämpligt. John Palmer däremot tycker att; “…for best results, the mash pH should be (…) 5.4 to 5.8 when measured at room temperature.” (4) medan författarna av Brewing: Science and Practice tycker att ”Infusion mashes are best carried out at (…) pH values of about 5.5 5.8.” (5). Vi lämnar diskussionen kring optimalt mäskpH därhän och går vidare.
Linjär ekvation
Det som både uträkningar i Wolfgang Kunzes bok Technology brewing and malting (6) och Beersmith hävdar är att ekvation för pHsänkningen med mjölksyra är linjär dvs att en bestämd mängd mjölksyra sänker pH:t i mäsken lika mycket oavsett startvärde. T.ex. om 3 ml mjölksyra sänker pH 0.1 från 5.9 till 5.8 så kommer 3 ml sänka pH från 4.2 till 4.1. För mig känns detta inte rimligt eftersom mjölksyra är en ganska svag syra. Beersmith säger att jag i mina fullstora batcher (11kg extraljus pilsnermalt och 60l mäskvatten) ska tillsätta 4,6ml 80%-ig Lactol för varje 0,1 i pHsänkning jag vill uppnå, oavsett om startpH är 6.0 eller 5.0. Nu kommer testa test att fokusera på mjölksyra men andra sätt att sänka pH redovisas på samma sätt dvs. 0.1 i pH per kilo oavsett startvärde:
För att sänka 0.1 pH/kg krävs:
Lactol 0.25-0.42ml
Syramalt 9-15g
Fosforsyra (10% styrka) 2.94-3,92ml
Fosforsyra (85% styrka) 0.2-0.27ml
Gypsum CaSO4 1-1.3g
CaCl 0.9-1.1g
Dessa siffror som jag tyvärr tappat källan till är förvisso inom ett spann men utgår inte från att det skulle vara skillnad på startvärde…
Frågeställning
Hur mycket sjunker pH:t på min mäsk, med min malt och mitt saltbehandlade vatten, genom att tillsätta 80%-ig mjölksyra och är denna sänkning linjär?
Metod
Min metod för att testa detta var att göra en minimäsk som fick 5 kontrollerade mängder mjölksyra för att mäta pHsekvensen på. För att hamna på en för testet smidig nivå delade jag min normala batchsize på 60 vilket gav en inmäskningsvattenmängd på 1 liter vid 20c eller 1000 gram. Med en standardmängd på 11 kg malt för att nå cirka 12 plato (1.048 ö) efter kok, delat på 60 hamnade jag på 183 gram basmalt vilket i mitt fall är Weyermanns extra ljusa premium pilsnermalt. Även min uträknade mängd Kalcium för 100 ppm delades på 60 vilket gav 0,42 gram KalciumKlorid (CaCl2). Jag värmde upp mäskvattnet till 66c och tillsatte Kalciumkloriden. Sedan tillsatte jag den nykrossade malten, rörde runt ordentligt och väntade en stund innan jag mätte start-pH:t, nollvärdet. Sen tillsatte jag 0,5 ml Lactol i taget fem gånger och tog varje gång ett nytt prov som kyldes till 20c för pHmätning innan provet återfördes till huvudmäsken.
1000 gram vatten vägdes upp istället för att mäta en liter då det inte är 20c som kommer ut kranen.
Vattnet värmdes till 66c före inmäskning.
183 gram basmalt före krossning.
Krossning på 1.0mm mätt med bladmått.
183 gram basmalt efter krossning.
0,42 gram Kalciumklorid. Hur noggrann denna billiga våg är låter jag vara osagt men mängden CaCl är inte avgörande för testresultatet.
Saltet ca 10 sekunder efter det tillsatts i 66c vatten.
En lätt vispning i vattnet ch 10 sek till löste upp saltet nästan helt.
Noggrann inmäskning.
Kylning av två stora beyggslevar mäsk för första pHmätning.
pH 6.1 på enbart vatten, malt och CaCl. Provet återfördes till huvudmäsken för att inte ändra mäskvolymen för varje prov. Mäsken värmdes upp till 66c efter varje gång.
0,5 ml 88%ig mjölksyra dvs. Lactol.
Nytt prov kyldes i kallvattenbad till ca 20c och proceduren upprepades totalt 5 gånger.
Mätdata
0.0 ml = pH 6,1 (Startvärde)
0,5 ml = pH 5.3 (-0.8)
1.0 ml = pH 4.9 (-0.4)
1.5 ml = pH 4.6 (-0.3)
2.0 ml = pH 4.4 (-0.2)
2.5 ml = pH 4.2 (-0.2)
Resultat
Med detta test har jag visat att pH inte sjunker linjärt utan avtagande beroende på mäskens pH.
Diskussion & felkällor
Även om jag försökt vara noggrann vid detta test är detta långt ifrån en vetenskapligt bevisad slutsats men jag tycker ändå att det blev tillräckligt tydligt för att på hobbynivå dra slutsatsen jag länge misstänkt, att pH sjunker mindre per ml mjölksyra ju lägre mäskens pH är. Nedanstående graf visar att jag med mina tidigare 20 ml mjölksyra hamnar på ca 5.5 i pH vilket är ungefär vad jag hamna i när jag bryggt senaste gångerna och att 10 ml ytterligare skulle krävas för att komma ner i pH 5.3. Nu återstår att testa om jag känner av den höga mängden mjölksyra och om jag ska byta till en mer normalt färgad basmalt, installera mitt RO-filter eller köpa fosforsyra. Men det är en annan blogg post det…
Referenser
1. Troester, Kai ”Lactate taste threshold experiment”, http://braukaiser.com/wiki/index.php?title=Lactate_Taste_Threshold_experiment
2. http://brulosophy.com/2016/05/09/water-chemistry-pt-4-phosphoric-vs-lactic-acid-for-mash-ph-adjustment-exbeeriment-results/
3. Sparrow, Jeff. “Wild Brews” s.151
4. John J. Palmer. “How to Brew: Everything You Need to Know to Brew Beer Right the First Time.” Kapitel Understanding Mash pH
5. Briggs, Brookes, Stevens, Boulton. ”Brewing: Science and Practice” s.131
6. Kunzes, Wolfgang ”Technology brewing and malting” s.227
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning av Lindhs HOPS, Citra/Simcoe v3
Gyllengul till mörkt gyllengul (beroende på glas) kristallklar med mycket högt och fint offwhiteskum.
Doften är tydligt humlig med stor grapefrukt och citron åt citronoljehållet med lättare matchande tallolja. Tydlig och stor krispig ljus malt samsas med mindre inslag av honung.
Smaken är lätt maltig med stora humledominerande toner av grapefrukt och medelstora karamellsmaker.
Tydlig och ren beska som är dominant.
Medelhög kolsyra som är len och lättsam.
Eftersmaken är oljig och besk. Låg restsötma. Stor kropp. Kletig munkänsla.
Något obalanserad åt det beska hållet.
Kommentar
Blandningen Citra och Simcoe är en av mina favoriter och sättet de kompletterar varandra är underbart. Färg och utseende blev perfekt på denna öl och även humleupplevelsen som hållit väldigt länge utan att tona bort. Inga felsmaker alls varken från bryggning eller jäsning, inga estrar fenoler dms eller diacetyl. En pangöl med andra ord men ändå inte full pott.
Minuspoängen ges till den något tråkiga karamellsmaken som kan ha uppstått av något för gammal karamellmalt för med endast 2.8% i maltnotan känns det inte som det kan vara mängden som bidrar till så mycket efterhängsen jolmighet. Jag slänger resten av påsen med specialmalten och köper mindre storlek på säck i framtiden.
(uppdatering) Efter att ha smakat på karamellmalten så åkte den med våld ner i soporna. Unken, trist och träig. Jag måste komma ihåg att smaka på alla maltsorter innan jag brygger framöver.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Provsmakning av Lindhs Premium Gold
Kristallblank och gyllengul öl med vitt moussigt och högt skum. Skummet är finbubbligt/moussigt och lämnar fina rester på kanterna.
Lätt gräddig maltdoft med örtiga, humliga inslag.
Ren och fräsch smak med tydligt lätt maltighet och eleganta humletoner som stöd.
Bra och krispig kolsyra, medel.
Medelstor beska som kort och välavvägd för stilen.
Välbalanserad åt det maltiga hållet.
Mjuk munkänsla och medium kropp.
Lätt humlig eftersmak.
Kommentar
Inte alls lika fin som förra versionen. Efter som receptet var identiskt är det något med jäsningen som inte gått som det skulle. Riktigt ren och clean öl men långt ifrån den fullträff som förra var.
Sidonot och bildförklaring
Detta är tyvärr den enda bild (tagen med telefonen) jag har av denna öl eftersom det sista fatet som jag tänkt provsmaka och fotografera hade något fel på innehållet. Ölet smakade kemiskt, skummet var regnbågsfärgat likt diskmedel och ölet var grumligt. Jag tror inte på något pH-sänkande infektion utan mina misstankar går åt att jag glömt kvar en liter StarSan i fatet. Jag tänkte först när jag smakade på det att det var gelatin eller autolys som spökade men det ville liksom inte ge med sig. Det smakade giftigt helt enkelt så 19 liter åkte ut i vasken och där stod jag snopen utan rejäl provsmakning eller fotografering. De första två faten smakade väldigt bra och rent så det var inte en bryggning förjäves som när ett fat Hefeweizen sprutade ut på bryggerigolver över natt pga ett dåligt ihopsatt sytrådskit (lita aldrig på danska bryggarbutiker…).
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bohemia, Tjeckisk Pilsner
Ljust halmgul öl, kristallblank, med högt vitt gräddigt skum.
Doften är gräddig med stor maltdoft. Uns av maltddamm. Örtig och trevlig humlesmak.
Väldigt lite gröna äpplen i bakgrunden och endast spår av gräddkola.
Smaken är stort pilsnermaltig och tydligt humlig åt det generiska hållet.
Kraftig beska som är lång och lite plåtig.
Mycket vass kolsyra som är stickig.
Lite kladdig och sträv eftersmak.
Något obalanserad åt det beska hållet.
Godkänd 33p
Kommentar
Det finns något i smaksammansättningen jag inte riktigt gillar. Jag saknar den gräsiga humlen och eventuellt lite diacetyl för stilen. Ett humlebyte till Saaz skulle göra susen. Jag jäste den i jämförelse med WLP860 och Bohemian jäste ut till 1.008 där 860n stannade på 1.010. Jästen ger krispiga och fina smaker som framhäver både malt och humle. Låg producent av diacetyl även om det går att skönja spår av det? Mycket låg fruktighet från estrar men inte lika ren som tyska stammen. Snabb jässtart på 9c.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Lindhs PILS (v2)
Nu har det lugnat ner sig lite med jobbresandet vilket borde möjliggjort mer ölbryggande för min del men ett knippe dagisbaciller har spökat med familjens hälsa senaste tiden. Efter att ha varit två gånger i Tyskland på kort tid och druckit en rad olika tyska pilsener har jag fått ännu mer blodad tand på att brygga pils. Jag skriver pilsener och pils eftersom tyskarna är noggranna med att inte kalla sina öl för pilsner eftersom det syftar på ölet från den tjeckiska staden Plzeň. Pilsener blir då motsvarande ”ett öl i pilsnerstil” och pils är förkortningen på densamma. Min idealpils ska vara riktigt ljus, kristallblank med högt fluffigt skum, ha eleganta pilsnermaltsdofter som gärna får dra åt det gräddiga hållet och med stora inslag av nobel örtig humle både i doft och smak. Detta kompletteras med en betydande beska som pendlar mellan stor till kraftig. Absolut inga smakbidrag från jäsningen eller andra felsmaker får finnas. Man skulle kunna tro att det med en stor dos humle skulle gå att dölja en del diacetyl t.ex. men på ca 4.8% och i princip enbart premium pilsnermalt finns det inte tillräcklig ”rökridå” för misstag. Min förra version av denna öl blev väldigt lyckad med fina och eleganta smaker. Beskan var markerad men mer åt en vardaglig tysk pils istället för den kraftfulla Jevern. Stora inslag av humle fanns i både doft och smak men till denna version ville jag skruva upp det hela ett varv. Maltnotan var densamma som förra gången dvs 100% extra ljus premium pilsnermalt så där gjordes inga justeringar, inte heller i mäskprogrammet. Humlemässigt däremot la jag till 50% mer humle (100g) så jag hamnade på totalt tre påsar Hallertauer utöver bittergivan av högalfahumle (Centennial). Jästmässigt körde jag även denna gång en splitbatch mellan WLP838 och WLP860 men jag kan ärligt säga att skillnaden mellan de två är hyffsat liten och till en tysk pils kvittar det. Nu hade jag två slurrys sparade som bägge behövde få sig lite näring och på 60 liter vört behöver jag all jäst jag kan få tag i. Min plan är att bara ha en huslagersträng och även om jag tyckte 860n var något mer spännande i en Helles så lutar det åt att 838an får agera husjäst närmsta framtiden eftersom 860n är en s.k. tillfällig jäst som inte går att köpa hela året. Jag tycker 838an presterat väldigt bra för både pils, helles och modern ljus lager men några superstora skillnader mot 34/70 skulle jag inte säga att det är. Jag har dock inte gjort en spiltbatch på de två ännu men det ska jag göra vid tillfälle. Just till lager är torrjäst väldigt smidigt och 34/70 är ju världens mest använda jäststamm men den är också något av en hybridstam dvs. någonstans mellan lager- och alejäst.
Nytt för dagen
I princip alla bryggningar brukar innebära att jag antingen testar någon ny utrustning eller ny metod men det närmsta jag kommer denna gång är att jag möblerat om i bryggeriet. Jag upptäckte att det samlats en del fukt under diskbänken där den stod inklämd i hörnet och när jag plockat bort den för att torka upp slogs jag av tanken att den nog skulle göra sig bättre längs med långsidan av väggen istället. Även avståndet till avloppet kortas ned avsevärt på denna flytt och en kvart senare var det installerat och klart. Det är lite av denna typ av anledningar som jag inte velat stressa på bryggeribygget eftersom det tar flertalet bryggningar att hitta en planlösning man trivs med. Jag är redan inne på tredje ommöbleringen sedan april men nu känns det som jag är något på spåren. Jag har satt upp en rad krokar för alla verktyg så jag snabbt kommer åt dom men också bara kan hänga upp dom direkt efter diskning utan att de behöver torka. Allt för att underlätta bryggdagen så mycket som möjligt eftersom jag har svårt att få tiden att gå ihop. Jag har även fått in en duschkabin flyttad från tvättstugan in i bryggeriet. Den underlättar diskandet av både fat, jäshinkar men även maltröret till Braumeistern eftersom jag kan spola med högt tryck utan att bekymra mig om att hava rummet blir blött. Jag saknar fortfarande varmvatten i bryggeriet men det ska jag lösa på sikt. Måste bara hitta en prisvärd rörmokare först. Avlopp till min bryggardiskbänk är tänkt att installeras vid samma tillfälle.
Bryggningen
Bryggningen gick väldigt smidigt och utan några större avvikelser. Jag vägde upp malten, vägde salterna/mjölksyran samt fyllde och förvärmde vattnet dagen innan precis som vid förra bryggningen. Detta spar mig ca en halvtimme på början av bryggdagen eftersom allt är iordningställt och redo. På morgonen dagen därpå krossade jag först malten och mäskade sedan in och tryckte på start. De två momenten, alltså hela själva uppstarten, tar då en kvart istället för 30-45 minuter vilket kan vara stressigt att få till ibland som småbarnsförälder. Sen behöver jag inte komma tillbaka till bryggverket på knappa tre timmar mer än att trycka start på lakvattenvärmningen som jag har en 30 minuters timer på vilket ger lagom lakvattenteperatur.
Mäskprogrammet bestod av en stegmäskning med proteinrast, betaamylase, alfaamylase och kort utmäskning. Tider för rasterna och den tiden det tar att öka temperaturen mellan stegen ser ni nedan. Den uppmärksamme minns hur jag mätte upp stegtiderna vid tidigare bryggning så ”rise time” nu stämmer bra och 2h 47m är ganska nära hur långt just detta mäskprogram tar att genomföra med 12 kg malt och 60 liter vatten.
Det blev semmelknödel till lunch
Medan mäskprogrammet gjorde sitt tog jag med familjen till Turinge marknad för att köpa lite sköna korvar, salami och rökt fläskfilé samt rasta ungarna i en sådär ickestarsannad hoppborg. Hemma igen något stelfrusna vid lunchtid, precis i lagom tid för lakningen. En smidig sak med Braumeistern är att den pausar men även ”håller kvar” när det är dags för bryggmästaren att göra något, i detta fall lyfta upp maltröret och börja laka. Utmäskningstemperaturen bihehålls till jag har tid att närvara precis som när inmäskningstemperaturen är uppnådd. Åter till lakningen; Denna gång lakade jag som sist med maltröret vilandes ovanpå Braumeistern med mitt slitna kylskåpsgaller emellan vilket är den metod jag måste ta till när jag brygger 60 litersbatcher alternativt flytta över maltröret till ett annat kärl (Patina 36l-kastrullen t.ex.) vilket ger lite snabbare uppvärmning till kok men lite mer disk i slutet av dagen och mer kladd på bryggbänken. Jag samlade ihop totalt 74 liter (grain absorbtion 0,50l/kg malt) för kok och även denna gång visade refraktometern fel preboil gravity-värde vilket jag nu utom tvivel konstaterat beror på att den söta vörten inte är en homogen lösning före kok. Olika temperaturer med motsvarande olika sockerkoncentrationer flyter omkring som i en tombola i bryggverket och på en provstorlek på en tesked kan detta ge rejäla felmätningar. En bättre variant är att mäta SG någon minut in i koket men då är det lite sent att komplettera mer mer lakvatten ifall men hamnat för högt i koncentration. Om någon kommer på en bra lösning för hur man ska mäta PBG direkt (utan hydrometer) direkt efter lakningen så skriv gärna i kommentarerna nedan!
Bortglömd metallpinne
På grund av extremt kaffesug glömde jag bort att sätta distansen mellan Braumeistern och huvan jag använder som avledare av kondens så första halvtimmen av koket blev vrålkok tyvärr men som plåster på såren så kunde jag städa bort väldigt mycket koagulerade proteiner längs kanterna på Braumeistern och i huvan (se sista bilderna nedan). 60 minuters total koklängd och sedan kylning medan jag gick en hundpromenad i det bistra höstrusket. Vid 18c flyttade jag vörten till de två jäshinkarna på 60 respektive 30 liter för fortsatt kylning i kylskåpet ner till 9c. Sedan diskade jag Braumeistern som är det enda kvar att diska vid slutet av bryggdagen eftersom jag diskar av allt annat direkt när det är använt. Syresättning och pitchning av jäst gjorde jag morgonen därpå före jag åkte till jobbet när temperaturen hamnat rätt i jäshinkarna.
En väldigt smidig bryggdag där enda avvikelsen var det något höga OGt på 1.053 där jag siktat på 1.048. Detta beror självklart på att jag hade i ett kilo malt mer än vanligt för att kompensera för eventuella felvägningar jag gjort tidigare bryggningar med en dålig kombination av våg och skål att väga malten i men även väldigt höga mäsk- och brygghuseffektiviteter. Jag hamnar hellre någon pinne över förväntat än längre vilket är ganska barnsligt av mig men jag känner det ändå lite som ett tillkortakommande att inte nå önskat OG. Precis som om det skulle vara ett tecken på att jag är en bättre bryggare vilket det absolut inte betyder. Sedan jag upptäckte att min maltvägarhink inte gav noggranna vikter så har jag på agendan att finslipa min Beersmithprofil igen vilket kommer ta flertalet bryggningar då jag vill ha ett medelvärde att utgå från. Jag fyller på alla mina värden i ett exceldokument men jag har upptäckt att mina veteöl avviker en hel del datamässigt. Jag tror det beror på att det bara är hälften så mycket skal vilket påverkar kanske både mäskning och lakning men jag har inte kommit fram till någon definitiv slutsats i detta ämne ännu. Veten är ju mindre i storlek vilket gör att den inte krossas lika bra som korn, eventuellt sjunker effektiviteten lite av det.
Brygglogg
Lägger på 50g hallertauer på 15m och 50g på 5m för mer humlesmak och arom.
Minskar bittergivan något då jag ökat de andra givorna.
Går från 10,8kg till 12kg då jag tror jag haft mätfel på vågen tidigare. Siktar fortfarande på 1.048.
Dagen innan; väger 12kg malt som visar sig vara exakt 20l i en jäshink, sjnk något under natten. Mäter upp 55l i BM och 25l i Patinan och har i salter och mjölksyra. Starsannar jäshinkarna.
Vattnet höll pH 3.4 med mjölksyra och salter vid 30c.
08.05 sätter vatten på värmning både bm och patina. Planerar lakning till 12-ish. Krossar malten ner i stora boxen vilket fungerade bra. Inmäskning gick bra men uns av degbollar.
09.00 inmäskad, mätte pH till 5.6 efter 30 min.
12.38 lakad och 87c
13.40 kokat i 30 min
74,2 l preboil med lite dropp kvar, gav grainabsorbtion på 0,50 l/kg.
SG 1.052 uppmät med refraktometern 5 min efter kokstart vilket är orimligt högt värde.
Glömde bort distansen till huvan och kokade således 30 min med huvan direkt på vilket gav extremt kraftigt kok med mycket proteiner jag torkade bort längs kastrullkanterna.
70,8 l postboil vid 100c ger uträknat 68l postboil vid 20c (4%). Enligt min BS-profil bör jag ha 67,7l efter kok (before cooling). Uträknat bortkok på 3,4l vilket låter något lite.
Hur stora losses har jag efter kok till humle och druv? 5l har jag skrivit i profilen dvs töm ner till kranen och sen ska 4l till ut. Mycket humle gav ca 7l loss denna gång.
1.053 med refrktometern men lutar mer åt 1.052 med hydrometern som dock är svårläst med för få streck. Ger BH eff. på 95.1% på 68l (dvs 5l loss) eller 84% med 60l i hink.
Cirka 1 kg malt för mycket.
Min nya hörna för diskning men även avlastning/mätning vid bryggningen. Rejält med upphängningsmöjligheter vilket är väldigt smidigt.
Som ni ser finns det avlastningsyta på bägge sidor av bryggbänken och även ovanför till höger där jag sätter huvan när jag lyfter på locket för lakning eller humlegivor.
12 kg malt visade sig vara nästan exakt 20 liter. Tänkt om jag inte vore så petig med gram och bara kunde hälla upp malten i en hink istället, vad smidigt det vore.
Gummilisten som säkerligen inte är livsmedelsklassad fortsätter att hindra små skalrester från att smita emellan även om jag tror att filtret från Bac brewing inte behöver något ytterligare hinder. Listen sitter här enbart på det tjocka filtret eftersom det inte får plats på bägge då Bac brewings är större än originalfiltret.
Min hederliga Bosch slagborr krossar malten med lätthet vid ca 180 rpm. Mycket nöjd med denna setup.
Hoppern eller den behållare som håller den okrossade malten rymmer ca 2,5 kg vilket är på tog för lite för mig. Minst 6 kg men gärna 14 kg hade varit perfekt. Tänker mig att spånskiva blir oerhört fult om jag ska bygga en förlängning så jag avvaktar en bättre idé.
Allt grönt ska bli vitt när jag bara får loss lite tid. Ja det är viktigt för mig, nej ölen blir inte bättre av det. Eller kanske lite grann bättre.
Jag har börjat mäta pH:t på bryggvattnet innan inmäskning. Exakt vad jag ska med denna kunskap till vet jag inte men i första hand vill jag se om det blir någon variation över tid.
Tror det här är första bilden jag lägger upp där man tydligt ser min talja. Den har varit avskuren från sammanhanget tidigare vilket varit en miss från min sida. Har man någon av de mindre Braumeistermodellerna behövs den inte men till Braumeister 50 är det ett smidigt tillbehör som gör lyftet både enklare men kanske främst säkrare. Denna talja är från Biltema och kostade 50 kr. Jag fäster den direkt i originalhandtaget som man använder till ”dödslyftet”.
Jag får lite högt pH med min extremt ljusa pilsnermalt och maxdos mjölksyra men det är perfekta området för betaamylasens enzymer.
Lakningen av maltröret ovanför Braumeistern med kylskåpsgallret emellan.
Kylning efter kok. Jag kör första stunden utan lock för att snabba på det hela lite. De första 60 graderna sjunker väldigt snabbt men sen går det långsammare från 40c till 20c. Att köra kylspiral ner till pitchtemp för lager känns som rejält slöseri med kranvatten.
Bryggolle som isoleringen heter är av motsvarande plast som lastbilsflaken så blir den kladdig är det bara att spola av. Mycket smidigt även om den är i dyraste laget.
Maltröret spolar jag av i duschen numera och slipper förhoppningsvis skvätta ner hela mig.
Jag mäter fortfarande OG både med hydrometer och refraktometer. Just denna refraktometer är inte tvåpunktskalibrerad (min förra gick sönder, igen) och visar 1ö fel vilket inte är hela världen men något störigt.
Flytt till jäshink för vidare kylning i kylskåp.
Jag samlar alltid upp lite av det varma kylvattnet i en hink för att diska Braumeistern med senare och innan dess brukar jag passa på att låta gummidetaljer ”diskas” en halvtimme.
Detta är vad som händer vid kok utan distans, proteiner bubblar upp och fastnar på insidan av huvan. De är lätta att skölja bort här men letar de sig upp långt upp i ventilationsröret är disken betydligt tråkigare.
Redan vid slutet av bryggdagen är ordningen redan åter vilket tidigare brukade dröja till långt in på dagen därpå.
| Lindhs PILS v2 (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 60.00 l Boil time: 60 min OG: 1.053 SG FG: 1.010? SG Alcohol by volume: 4.8-5.2%? Bitterness: 38.5 IBUs Color: 4.3 EBC Color Ingredients
Total amount of malt: 12.00 kg
Total amount of hops: 330.00 g
Yeast cells needed: 1173.9 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps Measured data |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Bitburg, Bitburger och Trier
Det är inte så ofta jag får någon fritid att tala om i samband med jobbresor men plötsligt händer det och jag kan spendera någon timme på roliga aktiviteter. Vid resan till Bitburg härom veckan passade jag på att besöka Bitburger bryggeri och gå rundvandringen i deras gamla bryggeri, det nya släppas man inte in i nämligen utan får endast se på film. Själva touren bjöd på en ganska grundläggande ”så här gör vi öl”-introduktion och sedan de vanliga qualitätsnacken men det var ändå trevligt och informativt. Avslutningen i deras bar var ytterligare trevligare med nybakade bretzels och några färska öl. Väldigt billigt var dessutom det om det nu spelar någon roll. Bitburger grundades redan år 1817 av Johann Wallenborn och med sina 3.8 miljoner hektoliter bryggda årligen är dom Tysklands tredje största producent. Bitburger pils var tidigare stilförebild för Tysk pilsner i SHBFs typdefinition men slopades i senaste versionen och endast den betydligt mycket beskare Jever finns kvar. Eftersom jag har ett nyvunnet intresse av just tysk pilsner passade denna exkursion utmärkt.
Utöver bryggerivandringen blev det några trevliga middagar och öl under resan, bland annat på Paulaners restaurang i Trier där jag varit tidigare. När man är i regionen Köln/Düsseldorf måste man ju passa på att dricka Kölsch och Altbier där jag tydligt föredrar den första. Två veckor efter denna resa besökte jag Köln så där blev det desto mer kölsch vilket ni kan se lite om i filmen i föregående inlägg.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
VLOG #003 – Hannover und Köln
Tredje delen av vloggen bjuder på två tyska städer och även 4k eftersom den är helt filmad med telefonen. På mässan mot slutet av filmen fick jag ett rejält trähandtag till telefonen så jag kan filma ytterligare mer stabilt. Jag föredrar bilden från EOS-kameran men autofukusen och smidigheten med telefonen är svårslagen. Att ladda upp 4k på Youtube tog en evighet så fullHD kanske får räcka framöver, vi får se…
Jag är inte helt säker på om jag ska posta alla filmer på bloggen eller om jag ska hålla dom till min Youtubekanal. Någon form av relevans till öl har vloggarna alltid men inte alltid hembryggning. Vad tycker ni? En variant är att spara alla under en egen sida så de inte fyller upp flödet men risken är att ingen tittar.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
VLOG #002 – Intro och studiebesök på Bitburger
Här är VLOG nummer 2 med lite bakgrundsfakta om mig och en resa till Bitburg och Bitburger bryggeri. Även staden Trier finns med på några ställen även om jag inte nämner det. Jag är fortfarande väldigt obekväm med att prata rätt in i en kamera på stan när folk tittar på men tror att det kommer bli lättare med tiden. Jag ber om ursäkt för dåligt ljud och skakigt foto i denna film. Den är filmad med min Canon EOS M som har ganska dålig autofokus men framför allt inte har bildstabilisator i min favoritlins 22mm/2.0. Första Vloggen filmades med min telefon och även om det blir tråkigare bild med den så är det betydligt enklare att hantera. Enda sättet att bli bättre och lära sig är att träna så förhoppningsvis blir det bättre med tiden. Hoppas ni gillar min vlog och vill prenumerera på kanalen på Youtube!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Intervju i Hembryggaren
Jag har med mina bilder i tidningen Hembryggaren med jämna mellanrum och det händer även att jag skriver en del tester och reportage också. I det senaste numret blev jag intervjuad av Sara Minhage och jag tänkte det kunde vara kul för er att läsa här på bloggen. Får ni inte Hembryggaren i brevlådan så beror det på att ni inte är medlemmar i Svenska Hembryggareföreningen SHBF. Bli medlem genast är min rekommendation!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer