
05.46 väcktes jag av Braumeistern som diskret ”plongade” från bryggeriet, 85c var uppnått till “förkoket”. Värmestart var satt till 03.15 med ca 7c vid start och med hjälp av mobilen ändrade jag (med lite om och men) till manuellt läge och 103c för att ta en dusch och en kaffe under tiden. Denna bryggning är planerad till SM så därför delar jag receptet först om en månad (om någon är intresserad) men ölstilen, som jag såklart kan avslöja, blir otippat nog en IPA och receptet är inte från min bok denna gång (!). Bör man passa på att experimentera i samband med en viktigare bryggning? You bet! Eftersom jag vill brygga LoDO så ofta som möjligt så begränsas min satsstorlek, eller snarare vattenmängd, till den mängd vätska som får plats tillsammans med malten och som får mitt flytande lock, ”mash cap:en”, att simma fritt. Spelrummet mellan precis flytande och att senare få svabba bryggerigolvet är bara 4-5 liter beroende på mängden malt så det gäller att vara försiktig. Vattennivån är med andra ord någorlunda konstant tillsammans med malten (i total volym) så ökar jag malten så minskar mitt vatten. Denna bryggning så grubblade jag länge över hur mycket malt jag skulle våga trycka ner i maltröret för att ändå vara hyfsat säker på att det skulle bli en smidig bryggdag. Med både Speidels LoDO-kit och mitt stålrör (som är en prototyp under utveckling) så bör jag kunna få ner 15 kanske t.om. 16 kg malt men en SM-bryggning är inte rätt tillfälle att ”maxa”. 11-13 kg har varit min standardmängd sedan en tid och det brukar ge mig mellan 1.048-1.054 utan metallröret och upp till 1.057 med, allt beroende på vätskemängd och omrörning såklart (och alltid utan lakning). Jag bestämde mig på bryggmorgonkvisten (hamnar i nyordslistan 2020) att satsa på 14kg som en kompromiss så får ni ”glömma fegisen” så att säga.
Och tur var det
Jag har bryggt med röret några gånger nu med gott resultat (dvs högre utbyte) men denna gång skedde ett märkligt fenomen som dels visar att röret gör det som är tänkt men även att det inte riktigt räcker till. Maltbädden blev kompakt så vätskan istället började gå via röret men det räckte inte ut i maltbädden mer än 6-7 cm uppskattningsvis. Detta märkte jag först när jag lyft upp röret (se bild nedan) då en liten kulle bildats. Jag har aldrig sett något liknande från en Braumeister så jag utgår från att det är röret som har skapat denna effekt genom att flytta malten uppåt och luckra upp i mitten. Jag tror fortfarande att röret ger ett högre utbyte än utan men att det skulle ge märkbart bättre utbyte vid 15-16 kg är jag tveksam till innan jag får se några data som bevisar motsatsen.
Recepttankar och positionering i tävling
Senaste SM gick, som jag berättat om tidigare, väldigt bra med både första och andra plats i folkets val i lagerklassen och eftersom endast guldmedalj delas ut så fick min humlade lager bara “låtsatssilver” och jag hade med andra ord tävlat mot mig själv. Så till detta SM tänkte jag ha med en öl i ale-klassen istället och valet föll alltså på en IPA. Smakmässigt gillar jag IPA som är rensa och inte så estriga (läs IPL här). Jag har dessutom svårt för söta/karamelliga öl så därför har jag hållit tillbaka på karamellmalten. Alkohol är en fantastisk smakbärare men jag har valt att hålla alkoholhalten i den lägre halvan av öltypsdefinitionen för att låta humlen och beskan spela förstafiol men även att malten ska få ta för sig innan alkoholen kompletterar. Även färgmässigt hamnar jag i lägre spannet och framförallt eftersom min bryggmetod (LoDO) ger 5-10% ljusare öl än vanlig bryggning. Humlesmakmässigt i denna IPA så kör jag med en av mina numera klassiska kombinationer. Jag har ett gäng humlekombinationer jag ofta återkommer till och så även denna gång (ni får se/smaka på SM!). Eftersom jag brygger mer än dubbelt så mycket öl (ca 55l) som de flesta brukar ta med till SM (18-19l) så valde jag att torrhumla hälften och hälften inte för att sedan på SM-dagen kunna välja vilken av de två som är godast och bäst balanserade. För att minimera oxidering har jag torrhumlat i fat med en humlepåse som fått ligga i fatet två dagar under “fermenter purge” för att driva ut syre ur fatet. Tyvärr har det doftat väldigt gott i bryggeriet under denna behandling så eventuellt har jag samtidigt vädrat ut en del av de bästa humlesmakerna från torrhumlen. Torrhumlingen sker i ca 19c under 5 dagar innan bägge faten placeras i min lagerkyl som håller 0°C, något som brukar förhindra gräsighet från överdrivet lång torrhumling. I lagerkylen får de sedan stå till SM-dagen då jag måste göra en flytt av ölen till nya fat för att inte röra upp de jäst som finns på botten från min spundning (kolsyrejäsning).
Whirlpool
Jag håller på att experimentera en del med ny utrustning och ny bryggmetod vilket jag kommer berätta mer om i kommande inlägg men en av metoderna är att göra en whirlpool efter avslutat kok. Jag har försökt detta ett otal gånger tidigare men oftast med samma dåliga resultat vilket jag skyllt på Braumeisterns två värmeelement i botten. Denna gång kokades 400 gram humle och min whirlpool blev perfekt med kristallklar vört ut ur bryggverket! Jag har en del tankar och teorier om varför det gått snett tidigare och de inkluderar både pumpar, avskumning och kylning men innan jag testat det här fler gånger (och kanske kunnat komma närmre än slutsats) är det endast spekulationer och inget jag går djupare in på i detta inlägg. Men jäklar vilken fin kon det blev ändå!
Ommöblering (igen)
Jag stökar, flyttar och har mig. Efter att ha blaskat en hel del kring bryggverket har jag insett att jag måste kunna svabba i en större cirkel då det ibland hamnar vätska på golvet. Därför är det väldigt opraktiskt att ha ett stängt skåp bredvid Braumeistern även om förvaringen varit väldigt tacksam. Mitt under pågående bryggning fick jag ett ryck och flyttade om både jäskyl (som hamnade betydligt närmre), lagerkyl, bänkskåp, maltkross (som kom bort en bit från allt annat) och mitt gamla barbord fick komma tillbaka in i bryggdelen. Resultatet blev dubbelt med bänkyta och svabbningsbart med väldigt mycket bättre placering på alla möbler. Min gamla trotjänare till jäskyl har gjort sitt och får därför till tippen. Vi har dessutom sänkt våra elkostnader sen den kopplades ur så jag tackar Electroluxen för trogen tjänst. Sen glömde jag ta en bild på slutmöbleringen så det får bli till nästa inlägg…
Förkulturen kördes två varv, dvs först 2 liter i några dagar, sedan sedimentering och avhällning av vört, sedan 2 liter vört till. Som ni ser så var det bra tryck i jästen och det slutade med att jag fick montera ner min magnetomrörare i molekyler för att kunna diska allt. Jag har köpt en för stor e-kolv sa ingen, någonsin.
Jag tänkte en stund att ”maxa” vattnet till förkoket. Väl i sängen kvällen före bryggdagen insåg jag att ”det kommer bannemig koka över” så jag tömde ut 5 liter och tur var det för det hade lätt blivit katastrof med kokande vatten överallt. Jag kan så här i efterhand inte förstå hur jag resonerade.
En skvätt karamellmalt av lite kraftigare sort.
Vattnet kokt och kylt. Maltpipan vilandes på stången. Nedre filter på plats och ”pinnen” på plats. Nu kör vi!
Jag är fortfarande kvar på 0,8mm krossning för även om jag tycker skalen är väldigt fina och att kärnorna nog skulle kunna bli 1-2 till bitar så fungerar det väldigt bra just nu. Det jag skulle vilja testa är 0,6 mm men min kross är lite knölig att justera där man måste montera isär allt och mäta/justera underifrån. Så att krossa en näve, justera, krossa en näve, justera (osv) är ett tråkigt och tidskrävande bestyr.
Väldigt mycket malt i maltpipan. Jag fick fylla med ett finger ner i röret för att inte fylla det med malt. Något ojämnt fyllt blev det pga detta så jag fick fördela ut det enligt nästa bild:
14 KG malt är max vad ”pinnen” klarar av innan den börjar fyllas med malt. Jag har gärna sett att den varit 1-2 cm högre men jag har inte dubbelkollat så det faktiskt skulle gå utan att de övre filterna hamnar ”i luften”.
Inmäskad och omrörd. Denna gång blev det inte riktigt så mycket omrörning under vattenytan som jag helt vill på grund av mängden malt kontra vatten. Ett litet kvävetäcke hade varit något!
Påfyllt med vatten upp till ”räfflorna” på låsmuttern som mer ser ut som en kort cigarr.
Referensbild på vätskenivån på mash cap:en jämfört med låsmuttern.
Efter mäskningen. Ölet är förvisso lite mörkare (16,5 EBC) än mina ljusaste lageröl men den här bilden är väldigt missvisande. Visste ni föresten att färgskalan på öl är röd och inte gul? Hur det kommer sig kan jag inte förklara. Genomskinligheten var på topp och ser lite disig ut på den här bilden pga att skärpan sitter på skummet och inte räfflorna i toppfiltret. Jag har börjat fota med mitt 35mm-objektiv en del (istället för 50an som jag använt i alla år). Dessutom har jag börjat använda en mindre kamera (min gamla EOS M) till vissa blogginlägg, dock inte till detta. Som fotograf till yrket kan jag nörda ner mig i foto och kamerautrustning men aktivt valt att inte ha med något av den varan på bloggen.
Här ser ni hur röret i mitten sprutat ut vört under mäskningen när det blivit för kompakt uppåt. Nu har vörten lämnat maltpipan och gjort bädden ännu mer kompakt men jag tycker ändå bilden är talande för hur det gått till under mäskningen.

Som jag skrev om förra bryggningen så håller jag på att finjustera bryggverkets timer så det räknar ner från 60 min när jag tycker att rullande kok uppnåtts. Jag har inte riktigt nått hela vägen med denna bryggningen så mer justeringar kommer göras. Så hår såg mina data ut denna gång:
10.06 97,5 c
10.08 98,5c och lite kok (inte riktigt rullande ännu)
10.11 99c remove lid
10.13 99c ej start ännu (nu ordentligt kok)
10.16 99,5c. Nedräkningen startad. 6m 37s för sent.
Ommöblering pågår! Min jäskyl (t.v.) som bytte plats med maltkrossen på andra sidan dörröppningen. Min gamla jäskyl till höger som ska till återvinningen…
Whirlpoolen när jag nästan flyttat all vört till jästanken.
Den kollapsade konen som ändå höll ihop väldigt bra när all vört tömts ut. Snacka om lycka!!!
Lindhs IPA (IPA) |
Batchsize: 55.00 l
OG: 1.057 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 6.2 %
Bitterness: 74.6 IBUs
Color: 16.5 EBC
Water Prep
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
20.00 ml |
Lactic Acid (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
1 |
– |
7.00 g |
Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) |
Water Agent |
2 |
– |
6.00 g |
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
3 |
– |
2.00 g |
Salt (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
4 |
– |
Mash Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
11117 g |
Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) |
Grain |
5 |
80.0 % |
2084 g |
Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) |
Grain |
6 |
15.0 % |
695 g |
Caramunich II (Weyermann) (124.1 EBC) |
Grain |
7 |
5.0 % |
Total amount of malt: 13897 g
Mash Steps
Name |
Description |
Step Temperature |
Step Time |
Mash in |
Add 68.79 l of water and heat to 62.0 C over 0 min |
62.0 C |
0 min |
Beta-Amylase |
Heat to 63.0 C over 13 min |
63.0 C |
45 min |
Alpha-Amylase |
Heat to 72.0 C over 11 min |
72.0 C |
30 min |
Mash Out |
Heat to 76.0 C over 8 min |
76.0 C |
5 min |
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Boil Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
25 g |
Citra [12.50 %] – Boil 45.0 min |
Hop |
8 |
13.1 IBUs |
25 g |
Simcoe [11.00 %] – Boil 45.0 min |
Hop |
9 |
10.6 IBUs |
50 g |
Citra [12.50 %] – Boil 15.0 min |
Hop |
10 |
14.0 IBUs |
50 g |
Simcoe [11.00 %] – Boil 15.0 min |
Hop |
11 |
11.4 IBUs |
10.00 ml |
Lactic Acid (Boil 10.0 mins) |
Water Agent |
12 |
– |
125 g |
Citra [12.50 %] – Boil 5.0 min |
Hop |
13 |
14.0 IBUs |
125 g |
Simcoe [11.00 %] – Boil 5.0 min |
Hop |
14 |
11.5 IBUs |
Total amount of hops: 500 g
Fermentation Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
1.0 pkg |
BRY-97 American WestCoast (Lallemand #) |
Yeast |
15 |
– |
Recommended starter size: 2.79 l / 578.1 Billion cells.
Dry Hop/Bottling Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
100 g |
Citra [10.00 %] – Dry Hop 5.0 Days |
Hop |
16 |
0.0 IBUs |

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
On 2019-03-22 by Lindh With 0 Comments
- Provsmakning

Provsmakning Export
Jag har nyligen bryggt en export som jag tror att jag ska tävla med i folkets val på SM i år. Tror, dvs om den smakar bra i samband med att det är dags att anmäla ölet för tävlan. Just nu ligger det på lagring och eftersom det inte är färdigt ännu har jag tyvärr inte heller kunnat utvärdera det. En av mina många jobbresor tog mig denna vecka till Frankfurt och som öldomare i SHBF blev jag vansinnigt glad av att hitta alla tre stilförebilder för ölstilen Export, på samma ställe dessutom! Jag tror nästan det hade varit olagligt att inte göra en sida-vid-sida-provsmakning av de tre och självklart rapportera om det här. Jag vågade inte spara flaskorna i kylskåpet tills min egna variant var redo (vilket jag kalkylerat borde vara preciiis i tid till SM-dagen) så provsmakningen blir endast av de tre giganterna.
Exportbier
Export som ölstil har sina rötter i Dortmund som ligger i den västligare delen av Tyskland, väldigt nära både Kölsch och Altbier. Eller förlåt, jag menar såklart Köln och Düsseldorf. Ölstilen Export har funnits ungefär 30 år mindre än den första ljusa ölen som uppfanns (introducerades om vi ska vara specifika) 1840 den 21e mars (dvs igår för 179 år sen!) i München av Gabriel Sedlmayer på Spaten bryggeri. Dortmund är liksom München känt för sitt hårda vatten men moderna öl från bägge orter saknar adstringens från för högt pH i mäsk/lakning.
Export som stil är något starkare och beskare än en helles men mindre beskt än en tysk pils. När vörtstyrkan passerar 1.052 kallas ölen ofta för Spezial men de flesta exportöl håller sig under 6% som börjar närma sig “bock-områden”. Dortmund har inga idag speciellt högt rankade bryggerier så de bästa exemplen på stilen finner man istället i München med omnejd. I SHBFs öltypsdefinition är de tre utmärkta förebilderna för stilen; Augustiner Edelstoff 5,6%, Tegernsee Spezial 5,6% och Andechser Spezial Hell 5,9% och jag har besökt och druckit alla tre på plats förut men aldrig samtidigt. Så när jag fann alla flaskorna i en liten butik påväg mot flygplatsen sken jag upp som en sol.
En export ska vara högförjäst och (i mina ögon) gärna i det undre spannet av SHBFs gränsvärden som spänner mellan FG 1.008-1.014. Krispigt är ett ord som ofta förekommer, och som jag själv gärna slänger mig med, som många har svårt att relatera till. Rent, piggt, fräscht och torrt i kombination med goda och ljusa maltsmaker kanske skulle kunna användas istället i detta sammanhang. Just den fina pilsnermalten är den brödiga smak som ska spela första fiol i en export och här får bryggerierna verkligen spänna sina lågsyrebryggarmuskler. Oxidering kommer nämligen märkas av direkt i dessa öl. Humledoften ska vara nobel och självklart får inga felsmaker som diacetyl, DMS eller fruktestrar förekomma. Inte heller karamellsmak får förekomma så receptmässigt kommer endast pilsnermalt och t.ex. Münchermalt vara aktuellt. Ska man vara lite skämtsam skulle man kunna säga att en export är lite som en “stor stark”, fast väldigt god om den är välgjord och färsk.


Augustiner Edelstoff
(flaskan är stämplad med 07, 19, L2210441)
Doften är stort träig (ceder) med nobel, örtig humle. Maltdoften är stort brödig med en enorm gräddighet. Inslag av jord i bakgrunden och ett litet uns av gummi.
Smaken är kraftigt maltig, brödig och gräddig.
Tydliga inslag av nobel humle.
Viss smak från färska maltskal men inte speciellt kärv.
Viss alkoholsmak men inte värmande.
Bra stöd från beskan som är över medel i storlek.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.
Kommentar
Väldigt välgjord öl med en riktigt fin balans och färska smaker. Kanske att örtigheten var något påträngande men i övrigt absolut yttersta världsklass.
Tegernsee Spezial
(flaskan är stämplad med 14, 06, 19, 98:11)
Doften domineras av krispig brödighet och en kraftigt gräddighet som har en lätt vaniljton i bakgrunden.
Tydlig och stor syrlighet ihop med färska maltskal avlöser.
Lätt träighet återfinns i bakgrunden ihop med en mycket lätt alkoholton.
Tydlig, stor skaldoft.
Smaken har en fin, stor gräddighet ihop med mycket stora maltsmaker.
En mindre kärvhet finns i eftersmaken ihop med medelstor men balanserad nobel humle.
Viss kärvhet och lätt brännande munkänsla från alkoholen.
Lätt mjölig munkänsla och stor kropp.
Len munkänsla.
Ljusast i färgen.
Kommentar
Mycket färska, goda smaker från både malt och humle. Perfekt balans och extremt välbrygd. Excellent och toppklass!
Andechser Spezial Hell
(flaskan är stämplad med 11 11 19)
Doften är mjölkig med inslag av både damm och maltdamm.
Ett uns av mikropop finns i bakgrunden ihop med burkmajs.
Eleganta men små inslag av vanilj.
Smaken är endimensionell med tydlig maltighet.
Eftersmaken är något unken med besvärande, brännande alkoholnoter och en träighet.
Medel kropp med viss vattnighet i munkänslan.
Tydlig beska på medelhögnivå. Beskan är lång.
Kommentar
Tyvärr saknar denna öl så pass mycket fräschör att jag misstänker att flaskan är gammal eller dåligt förvarad.
Okej öl men inget speciell. Den brännande alkoholen i eftersmaken ihop med entonigheten i doften och träigheten gör att jag misstänker att syret tagit överhand i denna flaska.
Sammanfattande omdömen på de tre
Det här är tre öl som var för sig är bland de absolut bästa exportölen och även bästa lagerölen i världen. Just Andechsflaskan tror jag tyvärr var för gammal för ölet var oerhört gott (snudd på magiskt) när jag drack det på bryggeriet i våras. Att jag hittar dofter som för tankarna åt både DMS och Diacetyl har jag väldigt svårt att förlika mig med, framförallt med tanke på bryggeriets oerhörda kompetens. Kanske att en oxiderad flaska kan framhäva lite allt möjligt, vad vet jag? Men i denna bedömning kan jag ju bara utgå från de tre flaskorna jag hade framför mig och där åker Andechs på däng av både Tegernsee och Augustiner så det sjunger om det. Min stora kärlek till Edelstoff gjorde att jag före provningen trodde den skulle knipa första plats av dessa tre men i denna provsmakning var Tegernsee Spezial ett strå vassare. Tegernsee var mer balanserad och maltsmakerna var verkligen helt otroligt goda. Edelstoff var lite rivigare och något mer humlebetonad men även ett uns med spritig (förvisso på ett bra sätt i vissa sammanhang). Jag vet ju att Augustiner dekokterar allt de brygger och jag har för mig att jag läst att även de andra två gör detsamma. Med tanke på det så är jag väldigt imponerad över den ljusa färgen.
Avslutningsvis vill jag bara säga att detta är fantastiska öl ni absolut inte ska missa chansen att smaka om den ges. Köper ni en flaska som är lite “meeh” så är risken stor att det är flaskans fel, inte ölets (eller ditt). De här ölen tror jag de flesta skulle ha svårt att säga något negativt om. Nu återstår bara att se hur min egen första tolkning står sig i konkurrensen…


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
On 2019-03-09 by Lindh With 0 Comments
- Provsmakning

Denna öl provsmakades för två månader sedan men jag har inte sammanställt inlägget förens nu så räkna inte bakåt till bryggdagen för att bedöma ålder utan ölet var ca fem veckor sedan bryggdag vid provsmakningstillfället. Jag föredrar att tappa mina veteöl på flaska med kolsyrejäsning där för att de ska bli så bra som möjligt men då denna bryggning gick mindre bra och jag var tidspressad hamnade denna på fat. Här är mina anteckningar:
Provsmakning W29
Gyllengul lätt disig öl (för stilen) med högt, vitt och gräddigt skum som håller formen mycket länge och lämnar mycket rester längs glaskanten när jag dricker.
Doften domineras av kraftiga bananestrar och inslagg av fruktkompott. En medelstor kryddnejlikadoft balanserar och det finns en betydande maltighet i doften. I bakgrunden går det skönja en lättare plastig fenolton.
Smaken domineras av söt banan med inslag av vanilj och det finns även en elegant citronsmak i bakgrunden. Kryddnejlika endast på låg nivå.
Medellåg beska som stämmer för stilen. Beskan är kort, enkel och okomplicerad.
Medelhög kolsyra som är mjuk och mousserande.
Något kletig munkänsla som i övrigt har medel kropp.
Restsötman är hög.
Kommentar
En helt okej veteöl som har väldigt fräscha bananinslag (ibland blir bananen lite gammalt bananskal i en plastpåse dinglandes på SJ-tågens element) men som tyvärr lider av för hög restsötma. Alla korrekta smaker återfinns och på hyfsat balanserade nivåer men jag saknar friskheten från en lägre restsötma. Jag skyller allt på bryggprocessen och inget på receptet denna gång då jag bryggt samma öl med utmärkt resultat tidigare. Nu när ytterligare tid har gått sedan bryggningen har ölet blivit helt kristall och saknar därför det välkomnande jästinslaget vilket beror på fatlagring. Bananinslaget är fortfarande påtagligt dock. Ölet får godkänt men inte ett uns mer. Brygg om, brygg rätt!



Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
On 2019-03-01 by Lindh With 7 Comments
- Bryggning
  SM närmar sig med stormsteg och jag har börjat planera och brygga inför folkets val. I år hålls SM den 13e april i Solnahallen i Stockholm vilket är hemmaplan för min del, även om Norrköping där SM anordnades förra året förvisso även kan ses som mitt hemmaplan trots att jag flyttat därifrån för några år sedan. När det kommer bryggning inför folkets val till lagerölsklassen så är det redan nu i senaste laget att brygga nu om ölet ska hinna lagras i tid. Hellre två veckor för tidigt än för sent så att säga. Min plan för i år är att ställa upp med en lager och en ale (om den blir bra) och detta inlägg kommer handla om bryggningen av lagerölet. Förra SM i Norrköping tävlade jag med min tyska pilsner och en modern ljus lager jag kallade för Hops. Bägge recepten var direkt tagna från min bok och jag tog både förstaplatsen med guldmedalj för hela lagerklassen med pilsnern och andraplatsen (där ingen medalj delas ut) med min välhumlade lager (tänk Amerikansk Pale Ale fast jäst med lagerjäst). För att variera mig lite från pilsnern tänkte jag därför i år ställa upp i den lite starkare “export-klassen” där alkoholhalten är mellan 5-6,3% och IBUn mellan 18-25. Klasseni sig är dock väldigt spretig i SHBFs Öltypsdefinitioner med allt från en välgjort “stor stark” till de moderna Oktoberfestölen (som ofta är över 6%) så det är en svår ölstil att tävla med i domartävlingen eftersom domarna får så stort spann att förhålla sig till. Överlag är stilen, om ölet är välgjort och då långt från “en stor stark”, även ganska svår att brygga då den kräver väldigt hög teknisk kvalité under bryggning med väldigt fräscha råvaror och perfektion under jäsningen men även att receptet är balanserat. Inga felsmaker som t.ex. fruktestrar, DMS eller diacetyl får förekomma och ölet måste kännas fräscht och relativt krispigt. De tre förebilder för stilen som anges i Öltypsdefinitionerna, Augustiner, Tegernsee och Andechser, är alla tre extremt välbryggda och väldigt goda öl när de avnjutes på plats (två av tre har jag druckit direkt hos respektive bryggeri) men jag har tyvärr sett de i Sverige. Att jag är väldigt förtjust i Augustiners Export illustreras övertydligt av att jag helt skamlöst stulit samma namn på mitt öl, nämligen Edelstoff. Augustiner som bryggeri är väldigt hemlighetsfulla med sina recept och råvaror så det finns väldigt lite information att finna om deras öl. Alla som arbetar på Augustiner måste skriva på NDA så det läcker väldigt lite info. Deras jäststam är förvisso välkänd eftersom de säljer jäst till andra mindre bryggerier i trakten men för just en kalljäst lager känns inte jästvalet som en större smakbidragande faktor så jag kör på den stam jag har hemma i jäskylen helt enkelt. Och den stackars jästen får slita hårt i de dryga sju graderna jag utsätter den för kan jag lova! I övrigt håller jag receptet för mig själv tills på själva SM-dagen då jag brukar ha recept utskrivet med mig.
Bryggningen
Även denna bryggning gjordes med prototypdelen “metallpinnen” som håller övre och nedre filter i bryggverket fixerade och som ska bidra till högre effektivitet. Till skillnad från förra bryggningen så rörde jag inte om i mäsken vid inmäskning för att se om det fortfarande skulle ge högt utbyte vilket det gjorde om än 2°Ö mindre än sist motsvarande vad jag brukar få. Trots den extremt försiktiga inmäskningen utan omrörning och en 6 minuters långsam nedsänkning av maltröret så fick jag både en hel del flytande skal/kärnor men även en del skum på ytan efter mäskprogrammet avslutats. Sist jag prövade att inte röra om i mäsken så fick jag 0% skum, vi snackar inte en endaste bubbla här. Vad jag gjorde rätt då och vad som inte fungerade på samma sätt denna gång är ett mysterium för mig.
Efter mäskprogrammet lyfte jag maltröret lika försiktigt och denna gång hamnade timern på 6.15 minuter tills maltröret vilade på pinnen för att kunna droppa av. Den här långsamma ned och uppstigningen är det minst dåliga sättet att brygga LoDO på med Braumeistern om man inte vill ha ett separat kokkärl vilket jag vill undvika in i det längsta av bekvämlighetsskäl.
Tillskillnad från min tidigare modell av Braumeister så har min nya ett annat sätt att avgöra när vörten kokar och det är dags att sätta igång timern. Exakt hur den är programmerad är inte så intressant men det faktum att jag tycker det kokar 10-15 minuter innan timern startar är inte okej. Jag har tagit tid några gånger och det brukar hamna inom det spannet och även om jag inte behöver ha det exakt på minuten rätt så underlättar det datainsamlande om koktiden stämmer hyfsat och att humlen åker i på rätt tider. Jag har efter denna bryggningen forskat med i ämnet och hittat en “nintendo-fusk-kod” (upp, upp, ner, ner, vänster höger osv fär er som minns) som öppnar upp en justeringsmeny för just detta ändamål. Standardvärdet är satt till 180 och den har jag nu halverat till 90. Vad det rör sig om för enhet är oklart men jag antar att det är sekunder. Sekunder från att en viss temperatur uppnåtts (95°C?) eller från det att temperaturen inte rört sig finns det olika teorier om. Jag får fråga Speidel om detta om det kliar mer i intresseknölen. Det viktiga är att jag kommer närmare en rimlig starttid och inte vilken enhet eller hur den är programmerad i första hand.
Efter koket kylde jag med enbart kylmanteln igen eftersom jag fick så ren och fin vört sist och vill kunna sköra jästen utan en massa druv och humle. Av samma anledning satte jag inte igång pumparna vilket jag tycker ger en grumligare vört då de finfördelar druvet och får det att sjunka mer långsamt. För att spara vatten samlade jag vatten i en 60l-hink och recirkulerade vattnet med min Mark’s Kegwasherpump tills jag hamnade i rimligt område för jästen. Jäsaktiviteten var i full gång redan efter några timmar så allt för stor chock verkade det inte vara för jästen.
Här kommer en liten guide för hur man öppnar en maltpåse från min vän Björn på Pschhht Hantverksbryggeri (och ja han har ok att använda bilder från mig):
1. Vänd maltpåsen med loggan från dig.
2. Klipp bort snörena på höger sida så nära påsen som möjligt.
3. Pilla ut det vita snöret och dra.
Snudd på högt pH idag men jag har å andra sidan inte kalibrerat mätaren på ett tag och värdet borde vara 0,1-0,2 lägre enligt mina beräkningar och min erfarenhet.
”Jod-normal”.
Uppsamlande av vört som inte hamnar i bryggerverket efteråt.
Mängden vört som annars hade adderats till ”grain absorbtion” men som nu får bli förkultur i framtiden istället.
Detta är delar av det skum som brukar kallas hotbreak ibland. Jag brukar skumma av för jag tycker det ser trist ut och jag har noll problem med skumbildning så något behov av det har jag inte (det är koagulerade proteiner). Ni som säger att ”inga stora bryggerier skummar av” glömmer det faktum att stora bryggeriet har så ren vört till koket att det inte har samma mängder proteiner som vi hembryggare har. Kör man BIAB kan denna slembobba vara flerfaldigt större och jag ser ingen som helst anledning att koka in skiten i sitt öl. Jag har inte smakat på det i för sig. Kanske om jag förlorar något vad i framtiden…
Jag har börjat väga både Protafloc och jästnäring då jag insett att jag tidigare underdoserat.
Här kokar mitt brygverk för fulla muggar men någon timer har ändå inte startat. Förhoppningsvis nästa gång…
Kylning av vört med hjälp av en ”kallvattenbufffer” och en pump.
Recept
Obs, IBU i detta recept är långt ifrån den upplevda på SM vilket har med de större sena givorna att göra.
Edelstoff (Export) |
Batchsize: 50.60 l
OG: 1.055 SG
FG: 1.013 SG
Alcohol by volume: 5.5 %
Bitterness: 40.6 IBUs
Color: 9.5 EBC
Water Prep
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
20.00 ml |
Lactic Acid (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
1 |
– |
12.00 g |
Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
2 |
– |
7.00 g |
Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) |
Water Agent |
3 |
– |
2.00 g |
Salt (Mash 60.0 mins) |
Water Agent |
4 |
– |
Mash Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
11055 g |
Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) |
Grain |
5 |
90.0 % |
860 g |
Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) |
Grain |
6 |
7.0 % |
368 g |
Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) |
Grain |
7 |
3.0 % |
Total amount of malt: 12283 g
Mash Steps
Name |
Description |
Step Temperature |
Step Time |
Mash in |
Add 65.93 l of water and heat to 60.0 C over 0 min |
60.0 C |
0 min |
Beta-Amylase |
Heat to 62.0 C over 3 min |
62.0 C |
20 min |
Beta2 |
Heat to 64.0 C over 3 min |
64.0 C |
20 min |
Beta 3 |
Heat to 67.0 C over 5 min |
67.0 C |
20 min |
Alpha-Amylase |
Heat to 71.0 C over 9 min |
71.0 C |
30 min |
Mash Out |
Heat to 76.0 C over 8 min |
76.0 C |
5 min |
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Boil Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
30 g |
Perle [6.00 %] – Boil 60.0 min |
Hop |
8 |
9.2 IBUs |
100 g |
Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 30.0 min |
Hop |
9 |
14.9 IBUs |
70 g |
Perle [6.00 %] – Boil 30.0 min |
Hop |
10 |
16.5 IBUs |
10.00 ml |
Lactic Acid (Boil 10.0 mins) |
Water Agent |
11 |
– |
Steeped Hops
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
100 g |
Hallertauer Mittelfrueh [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min |
Hop |
12 |
0.0 IBUs |
100 g |
Perle [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min |
Hop |
13 |
0.0 IBUs |
Total amount of hops: 400 g
Fermentation Ingredients
Amt |
Name |
Type |
# |
%/IBU |
3.0 pkg |
Bavarian Lager |
Yeast |
14 |
– |
Recommended starter size: 7.19 l / 1025.6 Billion cells.
BrewNotes |
|