(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)

Min förra helles var tänkt att bli lite svagare i alkoholstyrka men den jäste ut så pass bra att det inte riktigt blev så. När jag med denna bryggning skulle rensa det sista av mitt maltförråd inför påfyllning tog jag i lite mer kraftfullt (eller tvärt om så att säga) med siktet inställt på 1.035 för en slutlig ABV på mellan 3,8-4,0%. Maltprofilen var som sagt en rensning så förutom att använda upp all ljus basmalt jag hade kvar bestående av främst Böhmisk golvmältad pilsnermalt (utvärderad här) så fick det bli hela 56% Weyermann Barke Münchnermalt för att nå upp till önskad maltmängd. I vanliga fall ligger jag runt 5% för denna ölstil men kan sträcka mig till max 10% vilket gör 56% direkt stilotypisk. Färgmässigt men främst maltsmakmässigt placerar den sig mer inom genren Frankisk lager och kanske Landbier som ibland är samma sak som kellerbier. Oavsett stilplacering så insåg jag att den skulle må bra av lite mer humlestöd så jag tog i även här mängdmässigt men ville fortfarande landa runt 20 IBU efter jäsning. Även humlemässigt blev det skåpsrensning i form av Saphir.

Rostiga skruvar

Före bryggdagen hade jag borrat upp två hål i mitt flytande lock och satt fast ett nytt handtag då det gamla hade lossnat på grund av dålig svetsning. Nya handtaget blev ett överblivet köksskåpshandtag från något tidigare kök i livet och som som packning mot skruvarna, vilket säkert är helt onödigt, tog jag en liten avklippt bit silikonslang. Tyvärr var det dåliga skruvar som rostade direkt efter kontakt med mäskvattnet och jag antar att det är Antioxin SBT som skyndar på korrosion i sån rasande takt eftersom det hände samma sak med mitt felköp av flytande lock i form av en paellapanna för några år sedan. Jag insåg att det var för sent att göra något åt saken just under brinnande bryggdag men dagen efter gjorde jag ett väldigt koncentrerat bad med Antioxin SBT där ett antal olika skruvar fick marinera över natt för att se om de var helt rostfria eller inte. Flera klarade testet och detta lilla problem fick sin lösning fast två dygn för sent.

Prickade inmäskningen och betaamylasrasten perfekt på 63,9°C där jag alltid siktar på 64,0°C. För att få lågt FG drar jag alltid på betarasten lite och eftersom alfaamylasenzymet är mycket snabbare än betaamylasen så hinner jag ofta bli jodneutral kort stund in i alfaområdet. Med det i bakhuvudet värmde jag inte infusionsvattnet till alfarasten lika mycket som vanligt vilket gjorde att jag landade på knappa 70°C för den rasten. Utmäskning, kok, whirlpool och kylning gick galant men det märks att kranvattnet blir varmare redan i början på maj. 12e var denna bryggdag och även utgående temp från kokande via plattvärmeväxlaren. OG landade på 1.036 helt i stil med planen så ”semestersläckaren” lyckades.

Dagens huvudingrediens om man bortser från vatten.

Det nya handtaget med usla skruvar.

Inmäskningen såg bra ut denna gång och inga torrbollar som förra gången.

Lite knöligt att få på recirkuleringsslangen på flytande locket vilket innebar onödigt kladdande.

Vörtens genomskinlighet precis i början av recirkuleringen.

Vörtens genomskinlighet framåt slutet av recirkuleringen.

2,5-3 liters tjock slurry av Fermentis Saflager 34/70, världens troligen mest använda lagerjäst.

Väldigt fint vitt skum vid uppkoket.

Tömmer dravet på sista vörten genom stora kranen på MLTn, en kran jag bara använder vid disk annars.

Vört på väg mot jästanken. Ganska röd färg jämfört med under mäskningen men EBC ska landa på 13,5 enligt uträkning och då med vanlig Münchnermalt och inte Barkes något mörkare som jag inte har inlagt i Beersmith ännu.

Det är svårt att fota mängden genomskinlighet med kort skärpedjup men den såg filtrerad ut.

Från nästan kokande till 12-13°C med hög fart.

Provsmakning

Mörkt gyllengul eller ljust bärnstensfärgad öl med medel skumkrona och lätt disig.
Doften är robust maltig med viss maltsötma. Jordiga malttoner blandas med tydlig vanilj och ett lättare alkoholinslag. Inslag av höstlöv och ett uns gummi i bakgrunden.
Smaken är halvkraftigt maltig med något rivig ton. Medelstor träighet och något oren eller komplex i smaken.
Medelstor beska och halvlång eftersmak.
Torr och med väldigt fyllig kropp för stilen.
Medel kolsyra.

Kommentar
En okej öl som är ganska lättdrucken men inget att skriva hem om så att säga. Maltigheten är det som står i vägen för att vara en riktigt lättdrucken öl och som helhet saknar den fräschör och pigghet som bara en ljus basmalt kan ge. Humlesmaken tog inte vid som jag hade hoppats på men så hade min Saphir också fått bli lastgammal. Slutsatsen blir att Münchnermalt i större mängd passar bättre för mig i dunkel och schwarzbier, eller varför inte en urweiße eller dunkelweiße.

Recept

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: