(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
Många förknippar weißbier med sommarhalvåret och även om jag tycker det är en året-runt-frukostöl så blir jag lite extra glad över en weißbier just till julen, den är så mysig på något sätt. Mörk öl hör den mörka årstiden till men just jul och weißbier får mig att bli lite extra glad. Årets dunkel är såklart också bryggd och avnjuts redan, den kommer jag rapportera om inom kort. Jag har främst bryggt weißbier i Braumeistern de senaste 10 åren eftersom den är så bra på att stegmäska och aldrig bränner fast någon vetemalt fast på senare tid har jag gått över till att göra den i mitt stora bryggverk. Många hävdar att veteöl ska drickas pinfärsk men jag håller bara delvis med. Isoamylacetat dvs. bananestern som är så karaktäristisk för den ljusa veteöl är flyktig och bryts ner relativt snabbt men precis som med en välhumlad IPA så är det mer en kamp mot syre än mot klockan. Nuvarande bryggmästare på Weihenstepan, Tobias Zollo, tycker att deras weißbier är som godast när den har några månader på nacken och även om jag inte skulle dra det hela riktigt så långt så finns det ändå anledning att inte vara färskhetsfanatiker med just weißbier. Lång utläggning för att nå fram till anledningen till att jag nu mera brygger weißbier i mitt stora bryggverk där jag har optimal kontroll över oxideringen och kan göra större satser som håller bättre över skaplig tid.
Recepetmässigt bjuder jag inte på några direkta nyheter eller överraskningar denna gång. 60% Weyermann Vetemalt, 22% Weyermann Barke Münchnermalt och 18% Weyermann Barke Pilsnermalt. Humlesort i denna ölstil är inte av större vikt men jag valde Hallertauer Mittelfrüh men även lite Saphir för att Mittelfrühn är så klen i alfasyra denna skörd.
Dagen före bryggningen syrebefriade jag mäskvattnet med jästätarmetoden på 20°C över natt med flytande lock på. Eftersom jag infusionsmäskar så blir det för krångligt med en ferulasyrarast på 44°C så den hoppade jag över denna gång och körde min vanliga hoch-kurz-mäskning istället. Jästen var som vanligt Weihenstephans 68 i torrjästvariant och jag pitchade 65 gram på mina cirka 130 liter. Jäsningen kom igång med vulkankraft redan efter 18 timmar och efter cirka fem dagar flyttades ölet till fat för spundning/kolsyrejäsning.
Kalciumklorid och Antioxin SBT som börjar bli i tröttaste laget. Får se om jag köper ny eller använder om min burk SMB jag har kvar, lite osäker på om den har ett bästföredatum eller inte…
Vattenvärmning till inmäskning.
1+3+4=dagens recept.
Inmäskning med Blichmann Riptide som jag moddat till 34mm TC-kopplingar om någon nu missat mitt tjat om detta.
Inmäskad men inte omrörd.
Recirkulering pågår.
Ärtsoppa i början på mäskprogrammet.
Om man gör en större uppdatering av iOS, behåller Tilten sin kalibrering då? Neheheäru! Så den fick inte följa med i denna jäsning i väntan på att jag ska kalibrera om den på nytt.
Klar/helt genomskinlig och fin vört när slutet på mäskningen.
Delar av bittergivan.
Första pH-justeringen vid kokslut denna gång ihop med klarningsmedlet Sedisol. Nej det blir inte en kristallweißbier för det utan bara mindre skräp i jästanken.
Ljust halmgul öl som är kraftigt disig och har massivt skum.
Doften domineras av tydlig kryddnejlika, medel svartpeppar, vetedamm, medel banan, medel vanilj, lite svavel (dock flyktigt). Inslag av mango.
Smaken är maltig där vetedeg samsas med lättare toner av mörkare bröd. Lätt syra och uns av citrus.
Låg beska.
Välintegrerad alkohol.
Hög kolsyrehalt.
Medel kropp och stor munkänsla.
Lång eftersmak.
Kommentar
Jag har gjort den här veteölen ganska många gånger med i princip exakt samma recept så överraskningarnas tid är såklart förbi. En supergod weißbier och det är lätt att bli bortskämd med att ha den på tapp i köket året om. Hade gärna haft lite mer banan vilket jag brukar ha men denna jäste svalare på grund av temperaturen i bryggeriet vintertid. Inga förändringar eller kommentarer följer med till nästa bryggning…
Lindhs Weißbier (W45) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 32002 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 260 g
Recommended starter size: 7.00 L / 1559.5 Billion cells. |
Var över ett decennium sedan jag bryggde ett veteöl sist, men nu känner jag att det är dags för ett försök igen. Detta recept kändes pålitligt så jag hade tänkt utgå ifrån det.
Vill dock gärna ha ganska diskret karaktär av estrar och fenoler från jästen (mer mot erdinger, mindre mot weihenstephaner), och tänkte därför byta ut jästen till wyeast 3056.
Tror du det blir maffigt med hela 22% munich om jag väljer den jästen?
Jag tror det kommer bli toppen. Håll nere jästemperaturen också så blir den renare åt Erdingerhållet.
Den blev över förväntan.
Följde ditt mäskschema. Jäste på 18,5C. Jäste ut på mindre än en vecka. Stegade upp till 22C mot slutet. Stod totalt 14 dagar i jäskärlet.
Det var en jättedålig jästsmak efter 2 dagar på fat. Neutral alejäst. Men efter ytterligare 5 dagar försvann den. Mycket mild med bra vetesmak och lätt banan.
Ska provbrygga den på wyeast 3068 också och se hur den blir.
Tack för receptet!