(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Senaste åren har mitt bryggintresse riktat sig allt mer mot att förfina bryggmetoden och mitt bryggverk. Ölstilarna jag brygger blir allt färre även om jag fortfarande botaniserar en del bland nyheter och klassiker på Systembolagets hyllor. Vissa öl eller ölstilar räcker det för mig med en burk någon gång ibland medan andra vill jag dels dricka mer av och dessutom har ett stort intresse av att brygga själv, t.ex. weißbier eller helles. För att väga upp det här börjar jag nu ett nytt projekt som kommer löpa över en längre tid där jag ska utvärdera humle- och maltsorter, nya som gamla.

Detta är första delen av Humleserien och metoden är enkel; att med ett standardrecept där malten och alkoholhalten får stå tillbaka smakmässigt, brygga med samma mängd humle fast olika sorter varje gång. Grundölet ska vara ljust och runt 5% och för att få en snabbare turnaround-tid har jag valt en neutral alestam som jag jäser i det svalare området så inte estrar och fenoler blir framträdande. Humlen delas 50/50 i två givor, 20 min och kokslut eftersom jag dundrar på med 10 gram per liter och vissa sorter har hög alfasyra. Med andra ord en american pale ale som kommer hamna mellan 25-50 IBU. Samtliga humletester kommer bryggas i #Braumeister 10, kommande malttester har jag inte satt metoden för ännu.

Yakima Chief – HBC 586
Först ut i detta test är HBC 586 från humleproducenten Yakima Chief nära Washington pch som finns att köpa ho Humlegårdens ekolager på denna länk. Yakima Chief Hops är ett 100% odlarägt nätverk av familjeägda humlegårdar och som funnits i över 30 år. Själva humleodlandet i området har däremot en historia som sträcker sig till 1860-talet och består i dag av uppåt ett 20-tal stora humlegårdar där minst 15 ingår i Yakima Chief Hops. Företaget har även humle från andra områden runt hela jorden och tillhandahåller förutom en rad humlebaserade produkter även analystjänster (t.ex. IBU) och utbildningar.

HBC 586 är en så kallad experimenthumle från Hop Breeding Company (HBC) vilket innebär att den har fullgoda egenskaper för odling och ölproduktion men inte testats tillräckligt mycket på marknaden för att ges ett eget marknadsbärande namn ännu. Att hitta ett riktigt bra kommersiellt framgångsrikt namn som t.ex. Amarillo eller Citra kostar mycket reklambyråpengar och det lägger man på sorter man vet kommer kunna sälja mycket av och helst tar patent på. I skrivande stund hittar jag fem stycken HBC-experimentsorter som går att köpa men nya tillkommer eller försvinner regelbundet. HBC 586 har valts ut genom en hybridpolinering mellan en honplanta av den ickepatenterade YCR 21 och en hanplanta med det sexiga namnet 01239-2. Resultatet är en högalfahumle på 12-13% med tropiska fruktdofter som citrus, mango och guava men även lite svavel och örter.

Bryggningen
Bryggningen startade i ett för mig ovanligt stökigt bryggeri pga tidigare bryggning, vilket gjorde att det passade bra att brygga med Braumeister #BM10 som är väldigt självgående och lätt att brygga med. Uppstart, dvs vattenfyllning/krossning/inmäskning tog inte mer än 10 minuter om inte kaffepausen för vattenuppvärmningen räknas med. Jag fyllde upp vatten till där mittpinnens gängor börjar vilket är 15,7 liter. Värmde till 2°C över tänkt mäsktemp på 64°C eftersom malten sänker temperaturen vid inmäskning. Sen tappade jag ur knappa 2 liter för att hamna i rätt nivå i bryggverket för inmäskning. Därefter hällde jag i hälften av malten, rörde om och sen andra hälften och rörde om. I med fint och grovt filter, låspinnen och muttern. Slutligen fyllde jag vätskenivån tills strax över maltrörets topp för att undvika plask under själva recirkuleringen i mäskprogrammet. Kvarvarande vatten, drygt 1 liter sparade jag till lakningen.

Efter att ha städat hela bryggeriet, gått en långpromenad och gjort lunch till barnen så var mäskprogrammet färdigt. Upp med maltröret, laka med 1l samtidigt som bryggverket värmde mot kok. Strax före kok lyfte jag ur maltröret och skummade av ytan. 40 minuter in i koket åkte 50 gram humle i och vid kokslut samma sak. Kylningen med kylmanteln gick skapligt trots det varma sommarkranvattnet. Eftersom bryggverket är så litet och smidigt så lyfte jag hela rubbet och dekanterade ner i jäshinken istället för att köra den långsamma varianten via kranen. 10,5 liter i hinken på 18°C och 10 gram torrjäst. OG landade på 1.055 vilket var 5°Ö högre än planerat vilket passade bra då beräknad IBU enligt Beersmith skulle landa på 89 före jäsning.

Diskningen tog några minuter i vanlig ordning då det är så lätt att dela komma åt alla delar men även att skölja ur bryggverket. Jag lägger det bara på sidan på diskbänken och kan spola ur det rakt ner i vasken. Ingen kylspiral att diska heller tack vare kylmanteln.

Jäsningen var igång morgonen därpå och efter 4-5 dagar flyttade jag vörten till ett 9l corneliusfat, lät det stå någon dag till för eventuell slutjäsning samt påkopplat kolsyra. Sedan fick fatet stå 2 veckor i -1°C i min lagerfrys innan den bars upp till kegeratorn i köket för att provsmakas.

Uppstart med vattenvärmning medan jag vägde och krossade malten.

Basmalten till humleserien är den mycket aromatiska och fylliga Weyermann Barke pilsnermalt.

Istället för mjölksyra tycker jag det är enklare att hamna rätt i pH genom att använda mig av syramalt. 2% av maltnotan för ljusa öl ger mig ett mäskpH på 5,4 och det stämmer i princip alltid.

Saltvägning och kaffe, det är sen gammalt.

Vattentemp redo, dags för malt! Jag orkar inte lägga in alla recept på MySpeidel.com så jag har några standardmäskprogram som jag kör med, därför stämmer inte receptet exakt i bilden utan är mitt HochKurz-program som jag laddat in, precis som på de två tidigare generationernas Braumeister. Vill man skapa recept i andra program än MySpeidel (t.ex. Beersmith eller Brewfather) så finns det XML-import så man behöver inte knappa in all data en extra gång bara för att få in det i bryggverket.

Tomt maltrör på plats med gummipackning i botten samt govt och fint filter. Glömmer man någon av dessa tre blir det inget roligt, tro mig.

Sista hälften av malten på plats men inte omrörd ännu.

Omrört med två filter och låsanordning (muttern och plattan/pinnen) på plats. Här har jag inte toppat upp vätskenivån ännu.

Mängden vatten jag tog ut före malten skulle i och där cirka hälften återfördes till bryggverket för mäskningsprogrammet.

En mäskning senare är vörten kristallklar även om det inte syns här på grund av en del skum. Lakningen tog jag tydligen ingen bild på denna gång.

Lite trista proteiner vid uppkok vilket jag löste snabbt med en hålslev. Jag har testat att använda en finmaskig sil men kommit fram till att hålslev är effektivare, även i 2HL-bryggverket.

Klar och fin vört i koket fram tills all humle skickades i.

Kylning.

Vört i jäshink med lite humle som råkade hänga med, det tar jag inget extra för.

Skölja ur det värsta, skrubba lite med mjuk svamp och diskmedel, skölja igen och ställa uppochned.

Provsmakningen

Gyllengul disig öl med medelbra skum som håller sig några minuter på toppen.
Doften är väldigt intensiv av parfymerade humlearomer där citrus och grape dominerar.
Medelstora inslag av övermogen papaya, mango och lite jolmig kiwi. Rejält potent humlearom! Uns svavelrök finns i bakgrunden ihop med kåda och lite gummislang.
Av maltaromerna märks sädiga, halmiga dofter ihop med lite vetedeg.
Kraftig beska som är lång och rivig likt CaSO4 är ibland.
Stor kropp, fyllig munkänsla som är lite kladdig.
Medelplus alkoholupplevelse.
Medel kolsyra.

Kommentar
Mycket god öl med en närmast överdrivet stor humleupplevelse. Humlen är ytterst potent med många dimensioner eller nivåer där främst citrus och tropiska frukter är i framträdande position. Ölet är mycket somrigt och friskt men saknar den där gräsklipparölkänslan där man genast fyller på det tomma glaset igen vilket jag tror beror på den något för höga alkoholhalten. Humleupplevelsen kan beskrivas som någonstans mellan en torrhumlad APA och en NEIPA. Mer humleintensiv än även en torrhumlad APA men med mer beska än en NEIPA. Malt- och jästdelen av ölet är goda och inget att anmärka på.
HBC586 får ett mycket högt betyg från mig. Den passar bra i kraftigt humledrivna öl som IPA eller NEIPA. Till andra mer maltdrivna ölstilar tror jag den kan bli för dominant, även i mindre dosering.

Recept

Humletest nr1 HBC586 (Pale ale (APA))

Batchsize: 11.00 L Estimated OG: 1.055 SG / 13.54 Plato Measured OG: 1.054 / 13.33 Plato FG: 1.010 SG / 2.51 Plato Alcohol by volume: 6.0 % Bitterness: 85.5 IBUs Color: 8.2 EBC Measured Mash Eff: 79.8 % / 34778.4 % Water Prep Amt Name Type # %/IBU Volume 2.52 g Calcium Chloride (Mash) Water Agent 1 – – 2.00 g Antioxin SBT (Mash) Water Agent 2 – – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU Volume 2320 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 3 93.0 % 1.51 L 125 g Barke Munich (Weyermann) (20.0 EBC) Grain 4 5.0 % 0.08 L 50 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 2.0 % 0.03 L Total amount of malt: 2494 g Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Beta-Amylase Add 14.58 L of water and heat to 63.0 C over 3 min 63.0 C 45 min Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 9 min 72.0 C 30 min Mash Out Heat to 78.0 C over 8 min 78.0 C 15 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU Volume 1.00 ml Lactic Acid (Boil) Water Agent 6 – – 50 g HBC 586 [12.50 %] – Boil 20.0 min Hop 7 85.5 IBUs – 5.00 ml Sedisol C (Boil 10.0 mins) Fining 8 – – 50 g HBC 586 [12.50 %] – Boil 0.0 min Hop 9 0.0 IBUs – Total amount of hops: 100 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU Volume 1.0 pkg Crown American Ale Yeast 10 – – Recommended starter size: 0.00 L / 111.7 Billion cells. BrewNotes Water Profile ppm Ca 74 Mg 4,8 Na 31 SO4 97 Cl 122 HCO3 75 Tastenotes