Pilsner (P39)

(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Jag är inne i en period där jag testar nya ingredienser och utvecklar recept i lilla tioliters #Braumeistern för att i stora bryggverket istället ha full fokus på bryggteknik och utrustningsförbättringar. Att brygga helt manuellt utan termostat, utan PID, utan wifi, utan automatiska humlegivor eller ens inbyggd termometer sätter lite mer press på bryggaren men ger också en större delaktighet som gör själva bryggandet roligare. Ska jag bara testa en ny maltsort så är det roliga med bryggningen först när ölet är i glaset medan en manuell bryggning är rolig i hantverket. Problemlösning ska inte heller underskattas i underhållningsvärde.

Denna trettionionde tyska pilsnerbryggning fokuserade jag på recirkulering, pump och slangar. Inmäskningen brukar vara problemfri med 100 liters vattenflytt från vörtpanna till mäskpanna men denna gång hängde slangen något och fick stöttas av min plastkanna. Efter omrörningen kör jag alltid recirkulering från falskbotten (Lauterhelix) via Riptidepumpen och till mitt flytande lock på toppen av mäskpannan. Denna gång fick jag problem att starta flödet. Det spelade ingen roll om jag primade pumpen först utan det var luften i slangen efter pump som blev för tungt att ”blåsa ur”, vilket jag förvisso inte heller vill göra. Lösningen på problemet är att hålla locket 1 cm ovanför mäsken tills flödet är igång men pumpen sätts igång i marknivå och armlängden räcker inte till att skötta bägge samtidigt. Om pumpen startas först i sekvensen och inte lyckas trycka upp vörten så suger den slangen på inkommande platt först istället. Som jag skrev i förra inlägget så är det generellt slangbyte på gång så halva problemet är i skrivande stund redan löst, kanske en sträckbänk kan ta hand om det andra?

När flödet på recirkulering väl var igång kunde jag konstatera 63,5°C på betaamylasrasten som jag satte Siri 45 minuters timer på men mäsken var redan helt jodneutral efter 35 min. Jag måste nog börja ta tid redan när jag börjar mäska in för att räkna med även den tiden i konverteringen. PH landade perfekt på 5,5 även denna gång så mina 2% syramalt är välintrimmade för mitt vatten och mina ljusa recept. Sockerhalten före kok (preboil gravity) hamnade på 1.042 där min profil i Beersmith siktat på 1.041. En betydande mängd humle åkte i redan när vörten började anlända till vörtpanna, s.k. first wort hops, vilket sägs ge en rundare beska vilket mycket väl kan vara en myt. Däremot förhindrar det avskumning vid uppkok vilket gör att jag egentligen inte är så förtjust i metoden. Kylningen från kokande gick direkt till 13°C och med ett rasande snabbt flöde. Även med vredet relativt strypt på Riptidepumpen så levererar den bra liter per minut och är kraftfullare än man kan tro. Även denna bryggning skickades vörten genom väggen till matkällaren där min stora plasttank stod redo. OG landade på 1.049 vilket var några pinnar högre än planerat.

Manuell bryggning innebär mycket mer tid spenderat i bryggeriet men också en del övervakning och väntan, t.ex. på att vörten ska kylas och flyttas till jästank. Jag har sedan länge en hög träpall av barstolsmodell i bryggeriet men den passar bäst till barbordet. Istället fick jag en idé om att sätta ihop drickabackar eftersom jag ändå använder dessa till lite diverse under bryggning och disk. Min underbara fru fick genast i uppdrag att sy ihop en liten dyna till min beniga bak av en Weyermann-maltsäck och vips så har jag nu en hållbar, vattentät multifunktionspall!

Förutom pallen har jag även en ny spade på utrustningsfronten. Dels för att tömma mäskpannan på drav men även vörtpannans druv och humlebös i whirlpoolkonen. Jag letade länge efter en tillräckligt kraftig plastspade (metall repar botten) där skaftet är kort nog för att kunna manövrera i tanken och tillsist hittade jag denna snöspade från Biltema. Den är tredelad så jag kunde plocka bort en mellandel så den blev kortare. Fungerade klockrent och jag hoppas den kommer hålla i många år framöver.

Kalciumklorid och YOS.

Weyermanns Barke Pilsnermalt som stod för nästan hela maltnotan.

Och om man glömmer ställa in hinken i kross-stationen, vad händer då tro?

Test med en tygbit ner i stora utgången på mäskpannan för att underlätta disk i slutet av dagen.

Kross på 1.0mm.

Temporära lösningen på slangproblemet.

Mäskomrörning med skruvdragare och Brewtoolsmäskpaddel, mycket smidigt.

Vörtens genomskinlighet i början av recirkuleringen. När jag såg denna bild i datorn slogs jag över hur mycket maltdamm jag lyckas få på siktglaset. Jag som precis börjat montera fast pump och plattvärmeväxlare i plexiglasskivan vilket kommer göra rengöring krångligare. Kanske var ”pumpstationen” inte så bra idé ändå…

Slangbesvär.

Jodneutral redan efter betarasten.

PH perfekt även denna gång. Det höll sig på 5,5 även när temperaturen nådde 20°C.

Flytt av vört till kok. Dags för en rejäl skrubb av ölsten ser jag nu.

Slangproblem.

Mycket humle för att vara mig och framförallt för att vara tidiga givor.

First wort hop.

Ännu mera slangproblem.

Det var värst vad blött det blev i handsken tänkte jag, sen förstod jag varför… Detta är mitt andra par Blichmanns brygghandskar som jag förbrukat på över 10 år så de håller länge men inte för evigt. Jag gillar följsamheten bättre på dessa handskar jämfört med mina Besthandskar som istället klarar värme och stryk betydligt bättre.

Vörtprov för färgdokumentation.

Jag kan fortfarande få ner vörten till 10°C direkt från kokande med vinterns kalla kranvatten men det tar lite för lång tid för mitt tålamod så 13°C är en kompromiss där flödet fortfarande är riktigt snabbt.

Sidokok av lite vörtrester från olika delar av processen. Det är inte ofta hela kottar passerar mitt bryggeri men i lilla Patina 36l-kastrullen kan jag hantera de smidigt fortfarande.

Genomskinlighet utan filtrering, gelatin eller långlagring.