Franz Weißbier (W37)
Det börjar bli svårt att sammanfatta det här ölets resa så vill ni gå på djupet så får ni backa ändå till W34 och leta er framåt via receptsidan.
Som snabbsammanfattning handlar det om att jag har 5-6 favoritveteöl som alla är inom liknande stil (Weihenstephaner, Andechs och Ayinger m.fl.) och där jag redan har recept och metod för att hamna inom ramen för. Sen är det veteölet Franziskaner som har fångat mitt intresse då det varken är en helt ljus sydtysk weißbier men inte heller en Urweiße eller Dunkel, det är den för lättdrucken för. Det är något i smaken hos Franziskaner som gäckar mig och när jag hittade samma smaknyans i en svensk veteöl, som jag fick originalreceptet på, började en resa mot att få fram just den där smaken jag inte kunde sätta fingret på. Att få fram en exakt Franziskanerklon har aldrig varit målet men att komma nära nog för att träna mitt receptskapande och slipa på brygg/jäsprocess såg jag som en rolig utmaning.
Den här bryggningen är fjärde i raden och receptet är radikalt förändrat sedan sist då jag utforskade rostat korn, en ingrediens som inte kan finnas med i originalreceptet på grund av Reinhetsgebot. Den byttes istället till en av dess mältade kusiner, Carafa2 special. Jag tänker mig att den kärva carafa-varianten med skal inte passar i en så lågmäld öl som en weißbier med 12 ibu, därför gick jag på den mjukare special-varianten. Den radikala receptändringen gick från 47% vete, 43% pils, 7% carahell och 2,6% rostat korn till 66% vete, 30% pil, 3% carahell och 1% carafa2 special. Jag förväntade mig inte ett öl med samma smak som sist med denna ändring utan detta bör ses som ett komplett omtag fast med carafan som den hemliga kryddan. Originalreceptets data kommer jag numera hålla mig strikt vid framöver då det är en konstant och verifierad variabel:
11,75°P dvs 1.047 OG
5,2% ABV
FG 1.0075 (uträknat)
12 IBU
13 EBC
Bryggdagens katastrofala början
Det här ölet bryggdes under en period när jag laborerade med maltkrossens inställning och vid tillfället var den ställd lite större/öppnade. För att inte det skallösa och mindre vetet skulle få för grov krossning testade jag att dubbelmala bara det eftersom jag testat den metoden tidigare med gott resultat. Denna gång fullkomligen flög vetet genom krossen så jag tror inte det skedde någon nämnvärd förändring. Med veteöl och den gulliga #Braumeister 10 finns ingen anledning att förbereda bryggningen dagen före eftersom den värmer till inmäskningstemp så otroligt snabbt. En så snabb och smidig start på bryggdagen hindrar tydligen inte mig från att fullständigt göra bort mig. Mitt i inmäskningen när jag hällt i 2/3-delar av malten i maltröret och rört om tycker jag att vattennivån verkar vara i högsta laget, så jag tar min 4L-plastkanna och sätter under kranen för att ta ut 1-2 liter. Då lyckas jag komma åt knappen för bryggstart vilket aktiverar bryggverkets pump för recirkulering och nu pumpas mäsken som en fontän över kanten på maltröret eftersom jag inte hunnit få toppfiltret på plats. En fullständig katastrof och jag stod ett tag och funderade på om jag bara skulle hälla skiten på komposten och göra något annat den dagen istället. Men så ändrade jag mig och bestämde mig för att se hur snabbt jag kunde återställa mäskningen. Sagt och gjort; jag lyfte ur maltröret med den blöta malten och ställde den i en hink. Ut med all annan vätska till en annan hink. Spolar av bryggverket över diskhon pga dess otroligt smidiga storlek. Tillbaka med maltröret i bryggverket. Silar all vätska med maltrester i genom maltröret och ner i bryggverket. Det kanske låter krångligt, blaskigt och omständligt men det tog mindre än 10 minuter innan jag kunde låsa fast vingmuttern och lämna bryggeriet i några timmar medan Braumeistern lydigt stegade sig igenom 44c, 63c, 72c, 78c.
Bryggningen gav mellan 1.047-1.048, lite svårt att avgöra på refraktometern denna gång men mitt i prick. Cirka 11,5 liter efter kok i bryggverket och jag tog ut 10,6 liter till jäshink. Jäsningstemperaturen låg runt 21°C och tog 4-5 dagar, jag hade ingen Tilt i för den var upptagen på annat håll.
Provsmakning
Kopparfärgad, kraftigt disig öl med högt vitt fluffigt skum.
Doften domineras av stora vaniljtoner i perfekt balans med kryddnejlika och en tydlig men mindre dominant bananarom.
I bakgrunden finns en balanserad jordighet och uns av äppelmos.
Initialt hade fatet lite mindre svavelnyanser men de försvann efter en vecka.
Smaken har den (för vissa svårtydda) mjuka vetemaltens rundhet på stor nivå och en elegant och balanserad fruktighet.
Restsötma på perfekt nivå.
Hög/kraftig kolsyra som är moussigt mjuk.
Något kladdig munkänsla.
Perfekt beska som är kort.
Kommentar
Det här är en av mina bättre veteöl och vid en provsmakning skrev jag till och med att det var in allra bästa. Färgmässigt blev den för mörk och det krävdes en inblandning av 1/4-del riktigt ljus veteöl (W38) för att få exakt samma färg som Franziskaner. Uträknat hade 0,5% (dvs hälften mot nu) Carafa2 special gett rätt färg men i samma andetag måste jag erkänna att det inte är rostad specialmalt som är lösningen eller vägen framåt. Jag har såklart provsmakat den sida vid sida mot Franziskaner och då blev det tydligt att W37 inte är samma öl på långa vägar. Efter att ha provat Franziskaner på fat i München igen för några veckor sen så blev det ännu tydligare att något inte stämde…
Vattenvärmning.
Inte en lågsyrebryggning men jag tog bort syret ut vattnet ändå.
Katastrofen! Vilket tråkigt kladd. Vilken urusel start på dagen.
Ordningen återställd och jag var för besviken på mig själv för att ta bilder på själva ”räddandet”.
Eftersom inmäskning sker på 44°C tyckte jag det var för klent att laka med så jag stödvärmde lakvattnet till 78°C denna gång.
Efter mäskningen.
Kastrullen var redan använd och skulle diskas så då kunde jag lika gärna samla ihop de sista dropparna från mäsken.
Kylning med kylmantel, så oerhört smidigt och enkelt.
Jag har w68 på storpack torrjäst så jag får väga upp den först.
Flytt med gratis syresättning.
Dags för disk. Oklart varför jag fotade denna bild i mörket…
| W37 Franz (Klassisk veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 11.50 L
Total amount of malt: 2481 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 20 g
Recommended starter size: 0.81 L / 136.0 Billion cells. BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer