Första Bryggdagen med Grainfather G40 – Dunkel (D4)

(Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.

På den första bryggdagen med Grainfather G40 hade jag initialt tänkt mig att inte ta ut svängarna allt för mycket processmässigt utan följa någon sorts standardförfarande med mäskning, lakning och samtidigt använda så lite extrautrustning som möjligt. Den planen sprack dock ganska snabbt. Dels var jag nyfiken på om mitt flytande lock skulle fungera under mäskningen och vid redan vid utmäskningen insåg jag att min rygg inte gillade att lyfta en full mäsktunna utan att antingen stå på en pall eller använda vinsch/talja. Så denna bryggning är inte gjord 100% endast med vad som följer med i kartongen men inte heller så väldans långt ifrån Ni kan bortse från de delarna i själva testet utan problem. Denna bryggning är inte heller ett helhjärtat försök att brygga med lågsyremetoden, utan mer ett test av diverse variabler som uppvärmning inför nästa bryggning.

Dunkel, dvs mörk på tyska
Det är redan minusgrader ute på nätterna och mörkret är här för att stanna. Jag dricker förvisso ljus öl året om men gillar att ha någon mörkare framförallt under vinterhalvåret, med andra ord dags att brygga mig en Münchner Dunkel att ha i kranen. Jag utgick från mitt standardrecept som jag gjort ett par gånger tidigare men fick skarva lite med den rostade malten Carafan Special 2 som var slut i mina inventarier. Ersättare fick det bli rostat korn, dvs den omältade varianten med någorlunda snarlik karaktär fast mer rostad och mindre choklad. Volymmässigt ville jag se om maskinen kunde leverera två fulla fat så jag siktade på att maxa kokvolymen utan att behöva gå till överdrift och ha ytspänning över kanten på bryggkärlet. Grainfather G40 rymmer totalt ca 47 liter enligt tillverkaren så 45 liter före kok ska vara helt okej om man bara skummar av proteiner vid uppkok för att minska risken för överkok, alternativt använda Defoamer.

Bryggdagen
Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg varför jag fortfarande förkokar mäskvattnet för syrereducering och inte använder mig av jästätarmetoden, som jag så tydligt proklamerat ger ett minst lika bra resultat fast med enklare förfarande. I ärlighetens namn har det mest varit för jag inte haft något smidigt sätt att desinficera min plattvärmeväxlare på men nu när elpriserna skjutit i höjden ska jag gå tillbaka till jästätarmetoden igen. Tidsbesparingen är även det en attraktiv aspekt. Den här bryggningen skulle dessutom vörten kylas med Grainfathers medföljande motströmskylare så även om detta inte var en lågsyrebryggning jag ens hoppats på skulle fungera, så lät jag ändå ett paket torrjäst med samma mängd socker äta upp allt syre i vattnet en halvtimme före bryggningen.

För att skapa receptet och räkna ut alla vätskevolymer använde jag Beersmith 3 (som för övrigt fullständigt havererat för mig efter övergången till MacOs Big Sur) denna första bryggomgång, för att inte blanda in för många okända variabler på en och samma gång. Även om Grainfathers app är den perfekta partnern till detta bryggverk, både för att skapa recept och sköta bryggverket, så valde jag att spara den till nästa bryggning.
Mängden mäskvatten fyllde jag alltså till 37L som Beersmith räknade ut, samt 15,5L lakvatten vid sidan av detta. Jag märkte redan när jag placerade maltkorgen ovanpå bryggverket att vätskenivån var för hög och inte skulle fungera så jag skopade ut tre liter från mäskvattnet och hällde det i min lakvattenskastrull istället. Mängden lakvatten ökade därmed till 18,5L istället. Att placera maltkorgen ovanför bryggverket, hälla i malten och sedan sänka ner korgen med malt är inget som rekommenderas som standardförfarande utan endast för att (eventuellt) minska syrepåverkan på malten vid inmäskningsmometet. Metoden ger oftast upp till 5% lägre mäskutbyte/mäskeffektivitet, så ska man inte ge sig ner i det oändliga kaninhål som lågsyrebryggning/LoDO är så rekommenderar jag istället att man sänker ner en tom maltkorg och häller i malten pö om pö medan man rör om vid inmäskningen. Det ger en väldigt mycket bättre inmäskning eller snarare mixning rent mekaniskt.
Så här långt in i bryggdagen hade jag fortfarande tanken i bakhuvudet att inte använda för mycket externa hjälpmedel så jag sänkte ner maltkorgen endast med armkraft. Eftersom malten inte blivit blöt i detta läge väger hela kalaset max 12 kilo och vikten sjunker ju mer man sänker korgen, precis som med en dykartub från land ner i vatten. Att göra denna nedsänkning under hela 5 minuters tid vilket jag annars rekommenderar är inte att tänka på, då är en talja från Biltema för 50 kr ett enkelt val för att spara sin rygg.

När korgen väl var nedsänkt kunde jag konstatera att min gissning att reducera mäskvattnet med 3L var resultatet av (denna gång) perfekt ögonmått. Det hade inte fått plats en liter till. Försiktigt men relativt noggrant rörde jag om i mäsken med min minsta mäskpaddel (snarlik modell som denna). Mäskschemat satte jag till 63c i 45m och 72c i 30m, dvs en HochKurz+. Jag skippade utmäskningssteget eftersom jag ändå skulle laka med 78°C vatten i så pass stor mängd att mäsktemperaturen skulle hamna där ändå. Totalmängden mäsk visade sig vara på tok för hög för att mitt flytande lock skulle fungera. Det hamnade snabbt en ö av vört ovanpå locket i och med ett initialt för högt recirkuleringsflöde och malten reste sig ur mäsken något under den dryga mäsktimmen. Slangen för recirkuleringen har inget i slutet som begränsar strålen, så utan att strypa flödet rejält med hjälp av den röda ventilen i toppen på siktglaset så sprutar vörten okontrollerat och i mitt fall upp ovanpå mäskbädden och det inte längre så flytande locket. Här någonstans börjar bryggeriet fyllas med den magiska doften av malt och mäsk jag förvisso älskar. Men det är en doft som jag helst vill se bevarad i mäsken och hela vägen till glaset istället för att fylla vårt hus. Jag tog bort mitt flytande lock och passade på att kontrollmäta temperaturen med min kalibrerade termometer. Mitt i prick och som mest 0,1°C avvikelse från Grainfatherns två egna temperatursensorer som sitter i botten av bryggverket! Mäskningen följde jag därefter väldigt smidig genom telefonen och Grainfatherappen, både från övervåningen och under höststädningen av trädgården. Stegningen från 63°C till 72°C gick snabbt och bryggverkets PID slog av på takten av värmningen i samband med att rätt värde skulle uppnås, precis som det är tänkt. Värmen sköt inte över ens 0,1°C heller så det fungerade klockrent.

När jag påbörjade utmäskningen insåg jag jag direkt att jag skulle behöva min vinsch trots allt. Som tur var hade jag placerat bryggverket på ett rullande bord så jag enkelt kunde placera det under vinschen i taket. Därefter kunde jag med enkelhet lyfta röret med malt till den position då merparten av vörten kunde fylla bryggverket utan att skvätta och plaska allt för mycket. När tömningen tystnat lyfte jag röret ytterligare några centimeter, upp över vörtytan och vred maltröret ett kvarts varv så det kunde vila på de inbyggda stöden på utsidan. Jag hade tänkt laka från min kastrulls kran via slang men nivån på maltröret när bryggverket stod på bordet blev för hög. Istället fick det bli via min 4L-plastkanna och strö över vatten manuellt. Lakning på det här sättet tycker jag egentligen mer liknar en sköljning och det går inte räkna med alls samma utbyte som en regelrätt flödeslakning i en trekärls-uppsättning. Det är av samma anledning viktigt att röra om försiktigt i mäskens övre tredjedel för att motverka kanalbildning. Det märker man på att lakvattnet rinner igenom maltröret alldeles för snabbt vilket innebär att det passerar utan att ha med sig så mycket socker och andra godsaker ner i bryggverket. När mitt lakvatten var slut märkte jag att det saknades några liter vilket troligtvis berodde på att min utrustningsprofil i Beersmith inte var anpassad till just detta bryggverk. Där fick det bli lite kallvatten då mitt förvärmda lakvatten var slut. Orutinerat från min sida.

Redan när maltkorgen hamnade på stödpinnen/vilostången så drog jag igång de 3300 watten värme bryggverket har, för att spara tid och jag hann knappt laka färdigt innan det var dags för kok. Bryggverket varnade med en tydlig signal (som man kan inaktivera om så önskas) att det var dags att ta bort locket. Med 45 liter preboil är avlägsnande av skum ett hett tips och mitt skum hade denna gång tyvärr den där trista, bruna BIAB-färgen fast inte i så stor volym. Koket hade perfekt intensitet med lagom rullande över ytan. För att få ut kondens ur bryggeriet använde jag min huva som är till Braumeister 50. Den visade sig passa på millimetern perfekt. Med andra ord ett kondensfritt kok även denna gång, trots att jag inte har någon fläkt.

När koket närmade sig slutet recirkulerade jag vörten försiktigt genom motströmskylaren för att desinficera den samt alla slangar. Detta görs självklart utan att kylvattnet är igång så här vill jag höja ett varningens finger att kokande vört inte är att leka med! Se till att returslangen inte kan sprätta iväg och skada någon. Efter någon minuts desinficering slog jag på fullt flöde på kallvattnet och även här får man passa sig för kylvattnet är initialt nära kokpunkten och den lilla röda slangen som ska leda varmvattnet ut i avloppet, eller en uppsamlingshink för att återanvända vattnet till disk senare, blir som en skogstokig orm som sprutar kokande vatten. Jag avhjälpte detta genom att sätta fast slangen i en tung sak som höll den på plats.
Jag lät den kalla vörten vandra tillbaka till bryggverket ett tag även efter kylvattnet var igång för att sänka temperaturen på hela satsen. Med hjälp av en Grainfather Wortometer jag hade hemma sedan ett tidigare kunde jag mäta utgående temperatur på ett smidigt sätt och uppmätte väldigt snabbt 18,2°C utgående vilket är helt okej med fulla flöden på både vört och kallvatten. Vill man ha lägre temperatur ut på vörten får man antingen recirkulera den kylda vörten längre tid eller strypa flödet på pumpen med den röda kranen i toppen av bryggverket. Temperaturen på kranvattnet spelar stor roll här så misströsta inte om det sommartid är svårt att nå ner till lagerjäsningstemperaturer, vi har alla samma bekymmer.

Med vörten pumpad till jästanken och jästen pitchad återstod bara disken. Jag tog ur humle- och druvfiltret i botten av bryggverket och fick på så sätt bort minst 3/4-delar av allt skräp, mycket smidigt. Sen hällde jag i mitt sparade varmvatten från första kylningen, för att spola ur det värsta kvarvarande druvet via den korta recirkuleringsslangen man även mäskar med. Detta för att slippa spola igenom humle i motströmskylaren vid rengöringsprogrammet. Därefter hade jag i nytt varmvatten och några matskedar PBW för att via motströmskylaren recirkulera på 60°C och även spola rent hela bryggverket. Själva diskmomentet var väldigt smidigt men sköljningen efteråt var desto krångligare eftersom det inte finns någon kran i botten av bryggverket som standardutförande. Det är förvisso bara att skruva i en valfri 1/2”-kran för att förenkla detta eller så kan man ha en stor diskhink som jag hade denna gång och sedan tippa hela bryggverket försiktigt i sidoläge, för att kunna spola ur med en vattenslang och tömma det sista vattnet. Det går att lyfta upp hela bryggverket och tömma det som om det vore en vanlig hink också, dess vikt är inte övermäktig. Men att lyfta den upp över kanten på en diskho är i värsta laget även om man är 190cm som jag. Töm då hellre till en diskhink, ner i en golvbrunn eller kanske utomhus istället.

Sammanfattning
Detta var min första riktiga bekantskap med bryggverket Grainfather G40 och jag tycker ändå att bryggdagen gick kanon trots misslyckad lågsyrebryggning. Jag blir precis lika besviken som alla andra när bryggdagen inte går enligt plan men redan kort efteråt lyckas jag för det mesta intala mig själv att det är på det sättet man lär sig, “success is a poor teacher” som det heter. Jag har nått min kunskapsnivå genom att ha misslyckats väldigt många gånger. Misslyckas men dra lärdom helt enkelt.
G40n var enkel att manövrera och hantera under hela bryggningen förutom maltkorgen och dess vikt. Snabbt gick det också. Jag tror inte jag varit färdig med hela bryggdagen före lunch någon gång tidigare. Allt gick snabbt, både uppvärmning, utmäskning, kylning och disken. Maskinen är enkel att lära sig och det krävs ytterst lite för att kunna brygga med den. Så även om den är avancerad med stora möjligheter både gällande volym, vörtstyrka och humlekapacitet så är den enkel att börja brygga med.

Här är mina samlade plus och minus med bryggverket i punktform så här långt (dvs vissa åsikter kan ändras efter några fler bryggningar):

På plussidan
* Siktglas toppen men fylls helt när pumpen är igång vilket saknar betydelse. Toppen att det blir diskat i samband med rengöring pump och mostströmskylare.
* Grainfather-appen (som är gratis) fungerade väldigt snabbt och smidigt med direktåtkomst till bryggverket. Perfekt uppkoppling hela tiden med stark signal på WIFI i kontrollern.
* Riktiga knappar på kontrollern så de går att använda även med handskar på, t.ex. vid disk.
* Humlefiltret var grymt effektivt med bra flöde och väldigt lite waste. Toppen även med dess dubbel filtrering, dvs lilla hatten på undersidan som ytterligare fångar sånt som eventuellt skulle kunna smita in underkanten på filtret.
* 40 liter efter koket var enkelt att få ihop och även att koka. Jah fick mina två fulla fat precis, men inte med någon större marginal.
* 10-40l med 3-13kg malt är häftigt spann som jag inte sett någon annan tillverkare ha.
* Motströmskylaren fungerade över förväntan.
* Det mesta man behöver för att brygga är redan med i paketet.

På minusidan
* Ska man nå 40l med lite starkare vört krävs en optimerad krossning så det faktiskt blir en lakning och inte en sköljning/utspädning av mäsken.
* Dess höga design kräver nästan att det antingen står på golvet, att man är två som brygger eller att man har en vinsch för att kunna lyfta en välfylld maltkorg på smidigt sätt. Det som är en bra arbetsställning för omrörning och bryggning i övrigt ger inte en bra höjd på bryggverket för att lyfta en full maltkorg.
* Det är svårt att tömma ut all vätska ur bryggverket i efter disk. En kran på sidan rekommenderas starkt.
* Det går endast att reglera värmen genom att justera antalet grader Celcius. Jag hade gärna kunnat reglera kokintensitet med procent eftersom funktionen ändå finns i bryggverket. Det hade också möjliggjort att kunna använda bryggverket med 10A-säkring på 2400 watt för de som brygger mindre satser och har tålamod att vänta på kok.
* Kontrollenheten hanterar de allra viktigaste funktionerna pump/värme utan att vara ansluten till GF-appen men jag hade gärna sett att det gick att föra över några olika stegmmäskningsprogram till den, ifall man inte vill använda Grainfatherappen av någon anledning. Det skulle kunna vara att någon annan ska brygga på brygverket eller att man inte har tillgång till WIFI vid bryggtillfället.
* Nya overflowfunktionen med fyra stående rader småhål i mäsktunnan är toppen men de är helt inkapslade med stål på utsidan och därmed väldigt svåra att diska på utsidan. Med andra ord kan ölsten byggas upp där med tiden.
* Kontrollenheten/Displayen sitter fast med magneter och den sitter inte fast superbra. Jag hade gärna sett någon sorts låsmekanism eller hasp på baksidan så man inte stöter till den så den hamnar i backen.
* Lyfthandtaget till maltkorgen är lite fumligt att få in i bägge hålen för att få ett bra fäste i slitsarna. Det känns som att den kunde ha varit 0,5-1 cm längre.
* Stödpinnen eller vilopinnen, dvs metallstången i toppen på insidan av bryggverket där maltkorgen vilar på vid lakning, är fast monterad i bryggverkets vägg och blir därmed svår att hålla riktigt ren. Både i skarven mellan utsida och stången men även bakom. Förhoppningsvis ska man inte ha riktigt så hög nivå på koket att det blir pålagringar där inne men visst skulle det kunna ske. Mig veterligen går det inte att demontera denna stång.
* Ska man inte kyla hela satsen på en gång med recirkulering är en wortometer eller desinficerad termometer nästan ett måste om man ska veta temperaturen på vörten och inte koka jästen.

Jästätarmetoden ser lite trist ut men det klarar snabbt i mäsken och doften tycker jag är underbar, påminner om nybakat bröd på något sätt. Sån är jag…

Flytande locket denna gång, locket till en Patina 36L-kastrull. Lite låga kanter och något för tung men passformen är som handen i handsken.

Reklam för Brewmaster. Mycket Münchnermalt i detta brödiga recept.

Förfuktning av malten för finare eller främst helare maltskal efter krossningen.

Min inmäskningsposition. De flesta skulle som sagt ha maltröret nedsänkt i vattnet redan.

Krossningen denna gång. Det svarta i mixen är det rostade kornet.

Foto: Pernilla Lindh. Skägg: Gustav Lindh. Ringar under ögonen: inga kommentarer…

Ner går bra även med en hand men inte under fem minuter. Upp är värre sen…

Min något udda omrörningsmetod där jag håller nedre handen ganska stilla och jobbar med bakre i roterande rörelses runt sin egen axel. Lite som att skruva i en lång skruv. Detta gör jag för att röra om nere i mäsken och inte blaska på ytan så mycket.

Inmäskad med en del recirkulation igång.

Test av flytande locket.

Grainfather rekommenderar att man mäskar in lite i överkant temperaturmässigt för att inte tappa för mycket men det är inte min melodi. Den värmer så snabbt ändå så det är försumbart. Notera röda stapeln som indikerar antal procent som värmeelementet värmer.

En hel del skvätt letade sig upp på locket på grund av mängden malt, flödet på recirkuleringen initialt innan jag ströp den men även eftersom det inte är något stopp eller någon distribution av flödet i slutet av slangen. Åtgärdas till nästa bryggning…

Lakvattenvärmning med min Patina 36L-kastrull och en induktionsplatta av märket Prochef på 3000 watt. Finns liknande plattor av märket Hendi.

Huvan från min Braumeister. Perfekt passform som synes.

Skruva ut denna mutter/blindplugg så kan man sedan ansluta valfri 1/2″-kran.

Närbild på röda kranen i toppen som man reglerar flödet från pumpen med.

Utmäskning med hjälp av min vinsch.

Rejäl arm/stång för att lyfta maltröret med men den kunde gärna varit något längre som sagt.

Utmäskningsposition där maltröret vilar på de T-formade utbuktningarna på röret. Locket är placerat ovanpå för att behålla värme och minska kondens i bryggeriet.

Siktglaset på sidan där man enkelt följer sin totalmängd och därmed kan styra sin lakning.

Jag har inte sett något om IP-klassning på kontrollpanelen men den känns väldigt stänksäker iallafall.

Snart kok. Här sänker PID:en inte effekten när 100°C håller på att uppnås utan den går på max effekt hela vägen upp.

Det bruna skummet strax före kokstart.

Bittergivan Magnum.

Kok med hjälp av huva och ventilationsrör. Helt utan någon fläkt.

Koket färdigt och här har jag flytatt bryggverket lite närmare diskhon för enkelhetens skull. Här recirkuleras kokande vört för desinficering av motströmskylaren.

Min effektiva men inte så eleganta lösning för att slippa spruta nära på kokande vatten överallt.

Blå slang kallvatten in och röd slang varmt vatten utgående. Kanske självklart men jag säger det ändå.

Wortometern som jag stoppar in en lös termometer i det lilla hålet för att mäta temperaturen utan att ha direktkontakt med vörten.

Här börjar handtaget på humlefiltret att synas allt eftersom nivån på vörten sjunker.

Vörtprov som smakade höstmagi! Jäsningen kom igång som en raket även på 10°C med 34/70 och jag flyttade till fat för spundning på mindre än en vecka.

Recept

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: