Urweisse (W31)
Eftersom förra inlägget blev så långt att knappt ingen orkade läsa det kommer detta inlägg bli extra kort för att kompensera! Det är precis knallgult utanför fönstret och jag kan inte minnas en vackrare höst. Hösten och vintern klarar lite mörkare öl men just för denna veteöl vill jag inte gå all in och göra en dunkelweiße utan detta blir istället en s.k. Urweisse (oklart varför de flesta stavar urweisse med två s istället för ß). Urweisse eller “Klassisk veteöl av sydtysk typ” (6B hos SHBF) skiljer sig inte så mycket från den vanliga “Ljus veteöl a sydtysk typ” (6A); ytterst lite svagare med något högre restsötma åt det karamelliga hållet men framförallt mörkare dvs ljusbrun istället för gyllengul. En något mörkare, rustikare veteöl helt enkelt.
Bryggdagen började sisådär när jag insåg att jag köpt för lite vetemalt. Det måste helt enkelt ha brunnit i skallen för jag köpte bara en 5kg-säck till de 6 kg jag behöver. Det fick kompenseras med Barke pilsnermalt så för puristen där ute är detta inte ens en veteöl då den inte når över 50%-gränsen utan endast 43%. Jag tror det kommer smaka veteöl ändå i slutändan och jag ska försöka vara lite mer noggrann när jag handlar framöver. Krossning och inmäskning fungerade perfekt och även värmning till kok, nästan! På grund av lite andra sysslor hemma så missbedömde jag tiden och kom lagom ner till bryggeriet för att höra en “dunk”, ljudet av mitt flytande lock (mash cap) som fått skum på sig och därmed sjunkit till botten. Överkoket var ett faktum…
Så fort jag fick av locket kunde jag få ner skumnivån på bara några sekunder och det blev inte allt för kladdigt på bryggverket eller min nya, fina bryggverkspall eller vad man ska kalla Speidel Roller Base (plastgrunka på hjul kanske?). Men hur skulle 60 minuters kok fungera med ett stor lock i botten som nästan har samma diameter som hela insidan av bryggverket? Först spolade jag händerna i iskallt vatten, sen samma sak med händerna fast i mina Blichmann brygghandskar eftersom de är längst. Sen stoppade jag ner halva armarna i kokande vört för att försöka få upp locket. Två gånger försökte jag detta innan jag insåg att denna historia skulle sluta i ett väntrum. Lockhelvetet får vara kvar där nere då! Och det gick faktiskt bra genom hela koket, kanske lite extra “rullande kok” dvs att vörten väldigt tydligt vandrade från ena sidan till den andra men annars såg det ut som vanligt. Däremot insåg jag att det sär med whirlpool skulle bli problematiskt så den lilla humlemängden fick helt enkelt kokas i humlepåse istället.
Jästen var som alltid Weihenstephaners 3068 då jag gillar den stammen bäst efter att ha testat mer eller mindre alla andra. Förkultur på runt en liter på färsk jäst tycker jag är lagom underpitch för denna öltyp och jag har gett upp tanken om att skörda veteölsjäst. Jag brygger stilen lite för sällan men framför allt tycker jag att redan omgång nummer två ger andra jäsningskaraktäristika och smakbild än första jäsningen. Därför köper jag ny veteölsjäst varje gång istället vilket fungerar bra även för mina 55-literssater då en liten underpitch faktiskt kan gynna ölets härliga isoamylacetatestrar (banan). 3068 ger en sjukt hög kreusen så rekommendationen är att använda max halva jäshinken. Därför splittades vörten på en 60l- och en 30l-hink. Och eftersom det här var en LoDO-sats (lågsyrebryggning) lakade jag vid sidan av till en liten minibatch som jag gjorde något helt annat med, men det får ni läsa om nästa gång…
Förkulturen gjordes två dagar i förväg. Dekantering gör jag inte med så här små mänger vört, bara på massiva lagerförkulturer (om ens då).
Carahell byttes ut mot CaraMunich II (muslortarna i bild) eftersom det är den mörkaste karamellmalten jag gillar. Mörkare tycker jag smakar bränt socker.
Inmäskad men inte satt igång pumpen ännu. Det gör jag först när jag lagt i det flytande locket.
Efter mäskningen och utan locket. Inga 14 EBC det där inte (jävla Beersmith).
Skapligt proteinkletig mäsk det blev av veten. Jag fick skrapa filtret med en sked för att få bort kladdet som jag inte vill ha ner i avloppet.
Överkoket såg ut som ja-ni-vet-vad. Kletigt och tråkigt men den mesta mängden vört fångades upp tack vare Roller Base och den rostfria skål jag satt under utloppet längst ner till höger i bild.
Skönt att jag hade Brygg-Olle på dvs isoleringen. Av med den lite snabbt och skölja under kranen. Fasttorkad vört på Braumeisterns Gardenakopplingar var lite värre så de fick PBW-badas efteråt.
| W31 – Urweisse (Klassisk veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Batchsize: 54.00 l OG: 1.047 SG FG: 1.007 SG (tror det blir lite högre) Alcohol by volume: 5.2 % Bitterness: 15.0 IBUs Color: 14.1 EBC (det här stämmer inte alls, min ockulära bedömning är mer åt 30 EBC)
Total amount of malt: 11850 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 50 g
|
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Hej!
Mycket trevlig sida, kul med din bakgrundsfakta .
En fundering, jag ser att du tillsätter mjölksyra under de sista 10 min av koktiden. Detta för att styra pH antar jag? Vad siktar du på och varför? Kan tänka mig att det påverkar druv/proteiner men vad är din empiriska fakta?
Har försökt hitta lite på sidan men inget spec varför jag ställer frågan här.
/ Daniel
PH 5,4-5,3 är optimalt för betaamylase.
5,3-5,4 ger högre utbyte av bitterhumle (dvs högre isomerisering).
Lägre pH runt 5,0-5,1 ger högre utfällning/koagulering av proteiner, friskare smak med tydligare humlearom, längre hållbarhet på slutprodukten.
Denna metod är standard hos många av de bästa stora bryggerierna.
Källa Bamforth och Kunze, läs sid 6 om vörtkok; http://www.lowoxygenbrewing.com/wp-content/uploads/2016/11/BAMFORTH-pH-in-brewing.pdf
Tack för en otroligt lärorik sida. Snygg dessutom. Har nyss blivit biten av denna hobby och bryggt några gånger. Har dock ett problem med att leda bort ånga. Såg din lösning med spirorör. Är det vanliga galvade spirorör du använder på huven till din bryggare?
Tack!
Ja det är vanliga ventrör från Lindab. 100mm.
Tack för svar Gustav. Blir nog en sådan lösning till min Grainfather. Tror tom huven till Braumeister 10L kan passa.
Hej!
Tack så mycket för din återkoppling.
/Daniel
Vore roligt med en bild och en recension av den här.
Håller själv på och brygger veteöl nu och efter en inledande Dunkelweizen är det dags för just en Urweizen.
Jag noterar din önskan och i väntan på inlägg kan jag säga att den blev mycket god. Bra balans mellan banan och kryddnejlika. Väldigt torr och lättdrucken (ingen klängig karamellsmak) trots sina nästan 6% karamellmalt. Den blev lite för ljus för en Urweiße så nästa gång behöver jag nog mörkare basmalt och kanske lite mörkare vetemalt. Karamellmalter över CaramunichII gillar jag inte för de smakar bränt socker, annars är det en alternativ väg. Eller att mäska sista 10 minuterna med lite Carafa men det är en nödlösning som inte borde behövas till en så pass ljus öl trots allt. 50% vete, 20% Münchner, 20% pilsner och 5% Caramunich II kan vara det jag testar nästa gång.
Jag flaskspundade den 12h för sent så den har kolsyra motsvarande en vanlig ale vilket är lite för lite för en veteöl som ska ligga runt 3 volymer CO2 tycker jag. Till mitt försvar ville jag inte gå upp mitt i natten för att flaska vilket hade varit en måste för att fånga de 5°Ö som behövs.
Tänkte köra på 50% vete, 42% munich 1, 7% caramünch 1 och 1% carafa special 1. Bör bli mörkt bärnstensfärgad, likt Ayingers.
Använde WB-06 till den förra Dunkelweizen (av bekvämlighetsskäl) och tänkte återanvända lite slurry till den här. Den gav bra kryddighet men tyvärr är all banan som fanns vid primärjäsningen borta nu efter några veckor på fat.
Det låter bra tycker jag. Återkom med smakrecension sen!