Jag får ofta höra meningen “hur hinner du brygga så ofta” vilket jag tycker är konstigt. De senaste åren har jag snittat 14-16 bryggningar per år vilket brukar innebära ungefär en bryggning per månad med några enstaka extrabryggningar emellanåt pga. SM eller att jag har långledigt. Den här pilsnerbryggningen jag ska berätta för er om i detta inlägg är t.ex. mitt första kok sedan 15:e mars, dvs åtta veckor sen, vilket är långt mer sällan än jag skulle önska. I min drömvärld skulle jag brygga minst varannan vecka men den tiden finns helt enkelt inte att uppbringa. Därför känns det ibland lite skevt när jag inser att bloggen tar en massa dyrbar tid och energi som jag istället kunde lagt på att brygga öl. Samtidigt har bloggen tvingat och hjälpt mig utvecklas som bryggare genom att få mig att analysera och dissekera varenda bryggning i detalj. Jag har med andra ord insett att det inte är antalet bryggningar per år som tar mig framåt som bryggare utan hur väl jag tänker efter och försöker förbättra min bryggning. Man kan tycka att listan över utrustning, metoder och råvaror att experimentera med borde sinat vid det här laget men det är snarare tvärt om; jag har massor kvar att utforska!
Senaste tiden har vi det som familj haft det väldigt kämpigt vilket har gått ut extra mycket över både bryggning och bloggen så om ni tycker aktiviteten varit på sparlåga ett tag så är det helt korrekt. Jag hoppas på en ljusning under semestern…
Ringrostig
De olika momenten under bryggdagen borde verkligen sitta i ryggmärgen vid det här laget men åtta veckor (förvisso med tveksam sömn) var tydligen tillräckligt för att tappa flow och jag fick tänka efter flera gånger hur mitt senaste och bästa “modus operandi” var. Jag har, vilket ni säkert redan listat ut, dokumenterat min process in i minsta detalj även om jag aldrig konsulterar den texten under själva bryggdagen. Jag har under senaste tiden tänkt allt mer på standardisering och hur jag kan strömlinjeforma allt från process till råvaror och recept för att få bättre öl, bättre repetitiva resultat och enklare bryggdagar. Steg nr.1 var att bestämma och framöver alltid använda samma mängd vatten. Steg nr.2 var att minska inventarierna för att sedan helt gå över till att planera och beställa råvaror för mina kommande 2-3 bryggningar. Exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men jag tror starkt på Dieter Rams mantra ”weniger aber besser” (mindre, men bättre) och att åtminstone bryggdagen ska bli bättre.
Plattvärmeväxlare
Sedan förra bryggningen har jag monterat både nya pumpen och plattvärmeväxlaren på min bryggbänk. Tyvärr kan inte plattvärmeväxlaren vara ständigt monterad eftersom den ska förvaras i annan position än den används för att allt vatten ska rinna ut men att ha en fast plats under bryggdagen är ändå årstider bättre än att ha allt löst på golvet. Jämfört med senaste bryggningen åtta veckor sedan har klimatet blivit betydligt mer somrigt vilket innebär varmare vatten i kranen men det påverkade inte min bryggdag alls. Med fortfarande riktigt högt flöde (kolla denna instagramvideo) fick jag ut vörten på 13°C vilket gjorde att jag var lagertempspitchad och redo för disk endast 10 minuter efter en whirlpoolstand på 10 minuter efter flameout! Som ni läste om i mitt senaste test fick jag samma kylresultat med plattvärmeväxlaren som med min kylspiral när de bägge användes för att kyla hela satsen på en gång men att använda plattvärmeväxlaren som den är tänkt, dvs som “one-pass”, drar av minst en timme på min bryggdag och kanske t.om. två timmar sommartid då jag drar ner på flödet från kranen eller kör någon form av pump och recirkulering av kylvatten. Anledningen till att det tar extra lång tid att kyla med kylspiralen är även att jag efter avslutad kylning där pumparna stått igång måste göra en sedimenteringspaus för att låta all humle och druv sjunka till botten. Numera med plattvärmeväxlaren gör jag en whirlpool, dvs snurrar vörten med hjälp av en stor sked, precis efter jag stängt av värmen och redan efter 10 minuter är vörten sedimenterad och redo att lämna bryggverket. Exakt varför det går mycket snabbare och bättre för min del med varm vört kan jag inte svara på i dagsläget men det har inte med mängden humle att göra för detta kok rymde 400 gram pellets…
Det som behöver förbättras med min kylning är någon form av uppsamlingsfat för det blir blaskigt på golvet när det är dags för rengöring och riktningen på flödet ska bytas, dvs två slangar ska byta plats. De silikonslangar jag använder mellan alla delar är lite för slappa så de vill gärna vika sig och slutligen är temperaturövervakningen väldigt manuell och behöver integreras. Jag har nu stoppat in min desinficerade temperaturgivare under flödet ner i jästanken för att sedan med andra handen justera flödet på pumpen tills rätt temperatur uppnåtts men jag tänker mig en inlinetermometer på slangen istället och där finns tre varianter att välja på: Blichmanns Thrumometer som tyvärr inte klarar att utsättas för mer än 60°C, Inline-termometer QD som bara är en 1/2” t-korsning med en kött-termometer i och slutligen Grainfathers “Wortometer” som fungerar snarlikt men med dykrör för en sensor eller extern temperaturgivare. Vilken av dessa tre jag landar på vet jag inte riktigt i dagsläget.
Bryggdagen
Bryggningen passerade utan några konstigheter eller avvikelser förutom blaskigt golv (äsch, torrt golv hade varit en avvikelse i ärlighetens namn) och det var jäsaktivitet redan samma kväll trots den initiala kylningen från 13°C till 7°C. Tanken är att ölet ska vara färdiglagrat om fyra veckor när semestern börjar men det är kanske lite optimistiskt även om jag lyckats tidigare på den tiden. Kan vara så att första fatet får bli mer av en kellerbier med ett lite ofiltrerat utseende och fat nummer två uppnår kristallstatus. Det märks framåt sommaren…
Jag hade inte rätt dimension på skruvar hemma så det fick bli en quickfix med brickor istället. Det räckte med att ha två skruvar upptill även om det finns fyra färdiga hål i basplattan till pumpen.
Flaggan från SM hänger kvar på väggen tillsammans med tre stenhårda, intorkade brezel. Ordningen ska snart återställas…
Jag ligger fortfarande på 0,8mm i krossstorlek i min Monster Mill MM3 som är trevalsad. Den klassiska borrmaskinen fungerar fortfarande kanon liksom hela dammfria krossstationen.
Som ni ser är skalen väldigt hela och fina tack vare första valsparet som öppnar kärnorna på 1,6mm. Jag skulle säkert kunna dra ner på tredje valsen till 0,6mm för att gå från 3-4 kärnbitar till 5-6 men jag avvaktar lite med det. Mitt utbyte är stabilt och jag är utan några vörtfontäner eller igensatta lakningar (inte för att jag lakar men ändå).
Liten men dock för mig viktig förbättring är att hänga plastkannan på sidan av bryggverket. Den är främst till för när jag ska skumma av ytan precis vid uppkok men ger en naturlig avlastningspunkt för sleven. Småtöntigt ja men det är så jag jobbar…
Dokumentation av vätskenivå efter inmäskning.
Jag råkade kyla inmäskningsvattnet lite för mycket men hellre det än att mäska in för varmt vilket kan stressa enzymet betaamylas.
Jag saknar bra plats för slangar under själva bryggningen.
Jag ligger riktigt ur fas inför sommaren och nästan alla fat är tomma. Min fattvätt fungerar dock fortfarande mycket bra och alla fat är rengjorda och desinficerade, redo för nya bryggder!
Mittpinnen som är en prototyp från Speidel används fortfarande och jag tycker den fungerar bra med ett bra utbyte.
Detta är min version av lakning för att inte få ner syre i min ”huvudsats” i bryggverket. Vörten jag samlar på detta sätt åker antingen ner i frysen för att bli förkulturer framöver eller så får den sig ett litet humlekok och alejäst för att bli gräsklipparöl. Med andra ord ingen öl jag talar högt om i finsmakarkretsar men för min del att ha lite välhumlad folkbärs stående i ett fat är aldrig fel…
Kylning vid pump och PVV rätt ner i kyltanken.
Whirlpool-konen precis innan den börjar vidga sig och bli större på toppen.
Jag hinner få ut all vört som står i högt med kranen innan humlen når dit. Som ni ser är det relativt mycket humle som samlats i en fin whirlpoolkon och genomskinligheten på vörten vid sidan av är det inget fel på tycker jag.
En sparad och matad jästkaka precis innan det är dags för pitch och jäsning på 7°C. Prost!
Lindhs Pils | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 55.00 l
Total amount of malt: 12000 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 400 g
Recommended starter size: 7.53 l / 1076.1 Billion cells. |
Det som förvånat mig är kanske inte antalet bryggningar per se, utan mer ”hinner du dricka upp allt?”. Speciellt eftersom du brygger 50L batcher också 🙂 Eller vaskar du en del?
Jag dricker inte allt själv utan familj, vänner, grannar och besökare på öltävlingar hjälper till. Jag dricker ofta öl absolut men inte så mycket per gång. Sydtyska nivåer 😉
That is a good promotion for your team. lindhcraftbeer.com
http://bit.ly/2KAVuH1
Jästen du använde till denna är det Bavarian Lager (Wyeast 2206) eller Old Bavarian Lager (White Labs WLP920)?
Har beställt och tog den sistvalda men vid närmar koll så tror jag att jag skulle ta den förstnämnda?
2124, 2206, 835x, 830, 838. Finns många bra att välja mellan och smakmässigt är det väldigt liten skillnad jämfört med många ale-stammar. Jag kör en laddning 2206 nu även om den sägs vara bättre till bock-öl än pilsner.
Har just en kopia av denna pilsner på jäsning hemma. Använde dock Balder pilsnermalt istället för Barke vilket blir intressant. Den jäser för närvarande på o fin takt på 9 grader. Jag skulle bara gärna veta vilka jästenperaturer du håller och när/om du drar upp temperaturen för diacetylrast?
Har jag matat jästen någon dag i förväg och har mycket jäst jäser jag på 7,3c i hinken. Är jästen inte i lila bra skick är det 10c som max för min del.
Ingen diacetylrast längre pga stor mängd pigg jäst.